Tallinn från ovan. Juli 2007.
Idag går fredagsresan till Tallinn. Det är staden som troligtvis är den första utanför Sveriges gränser som jag kommer att besöka efter att allt är över. Anledningen till det är att vi planerar en Östersjökryssning med vänner. Planeringen påbörjades dagen innan alla stora restriktioner och avslutades dagen efter. Nu har vi gjort det till en framtidsvision för barnen.
Jag har varit många gånger i Tallinn. Senast var i juli förra året ensam med mina barn. Första gången var sommaren 1998. Anledningen att jag åkte första gången var att jag träffat Triin och blivit god vän med henne. 1998 tog hon med mig på rave, stadsvandringar i vackra delar av staden och på otaliga pubbesök. Efter det har det blivit många återbesök och jag har träffat Triin flera av besöken. Men av någon anledning blev det ett hopp från vårt bröllop 2008 till januari 2019. Återföreningen då samt i juli 2019 var fantastiska och vi konstaterade att det inte spelar någon roll hur många år som går, vi är lika bra vänner ändå.
Tallinn i bilder
Första gången i Tallinn bodde Triin här. Detta är utsikten från hennes köksfönster. Det är stadsdelen Mustamae, som är långt ifrån den värsta stadsdelen. Mycket har också hänt sedan 1998 och jag tror att många förorten fräschats upp en del.
Här är jag efter en veckas rundresande i Baltikum med ett gäng finska liberaler. Jag och den andra svenska deltagaren tog en öl/cider på den anrika restaurangen Olde Hansa. Numer är det kilometerlånga köer för att få äta där. Jag åt där en gång när jag var i Tallinn en längre tid för att skriva uppsats 2004.
I januari 2019 var vi i Tallinn och då upptäckte jag de fina designkvarteren som är relativt nya. De ligger i gamla industrier nära hamnen. Då tänkte jag att jag ville återkomma på sommaren.
Här sitter mina barn i samma kvarter efter en glasspaus i juli 2019.
En vacker och fascinerande kyrka är den ortodoxa St. Simeon och den kvinnliga profeten Hannas kyrka. Fascinerande för att den ligger där den ligger. Detta är numer hamnområdet och runtomkring finns parkeringsplatser. Men i den takt som hamnområdet förändras nu är det väl inte helt osannolikt att den snart kommer att ligga mitt i ett kvarter av affärer och gallerior. Tidigare måste den ha legat helt öde, när hamnen inte körde kryssningsresenärer, utan bara gods. Kyrkan användes som sportlokal under Sovjettiden, men har renoverats med hjälp av den finska ortodoxa kyrkan. Jag tycker att den är så vacker!
Är det något som är ett signum för Tallinn så är det alla ullförsäljare och denna blomstermarknad i utkanten av Gamla Stan. När jag var här första gången 1998 var det många som inte hade stånd som sålde sina egenplockade blommor bredvid. Idag är det som vilken blomstermarknad som helst i ett rikare land.
Apropå ullförsäljare hittade jag 2017 dessa fina Muminvantar som matchade mitt halsduk- och möss-set prefekt!
Numer finns det många bra restauranger och denna fina toalett är från Rataskaevu 16 i Gamla stan nära Rådhusplatsen. Fantastiskt god mat där och på systerkrogen Pegasus en bit däirfårn.
Här är den härliga retronotan från Pegasus.
Sist jag var i Tallinn gick vi till den vackra Kadriorgparken. Där fick mina barn leka med Triins barn. Drygt 20 år efter att vi träffats första gången fick våra barn träffas och det gick bra, trots språkförbistringar.
Kultur i Tallinn
Långe Herman i Tallinn. Juli 2007.
Jag har mest ägnat mig åt stadsvandringar när jag varit i Tallinn. Så många museum har jag inte besökt. Det finns ett KGB-museum som ska vara bra, men det måste bokas och möjlighet har aldrig riktigt funnits när jag varit där med barn (och före barnen fanns inte museet). Långe Herman på bilden är Tallinns mest berömda torn. När Sovjet intog staden under andra världskriget ville de hissa sin flagga där. De tog fel och hissade den på brandstationen. Det tycker esterna fortfarande är mycket roligt .
Förra året var jag i en designgalleria för att köpa estniska designkläder. Då fick jag se den här fina utställningen för den stora sångfestivalen utanför Tallinn. Barn hade fått måla sina framtidsvisioner om Tallinn och sångfestivalen. Jag har själv besökt den stora arenan för festivalen, men då var scenen läktare och framför stod en tillfällig scen där det spelades rockmusik. Jag blev förtjust i bandet Smilers som sjöng på estniska och köpte med en CD hem.
Av estniska författare som jag läst kan jag rekommendera Viivi Luik och Ilmar Taska. De skriver fina skildringar från Tallinn och resten av landet. Jag är också förtjust i feministen och poeten Eloo Viiding, som finns översatt till svenska. Två exilester som kommit till sverige under kriget, eller vars föräldrar kommit till Sverige är Ilon Wikland, allas vår folkkära illustratör, och Helga Nõu. Ilon Wiklands berättelse om hur hon kom till Sverige är en mycket vacker barnbok! Det går väl inte att räkna upp litteratur från Estland utan att nämna Sofi Oksanens Utrensning. Det är ett mästerverk och hennes mamma är från Estland.
Jag har lyssnat på flera Muminböcker för att trösta mig lite i coronatider, men så ramlade jag över När vinden exploderar mot min hud av Suzanne Ibrahim och valde att 
Dorothy Tse är född 1977 och är en Hongkongförfattare. Novellen Den resande familjen är översatt till svenska i tidskriften 
Då har jag läst boken Unorthodox. 
