Fredagsresan: Tallinn

Tallinn från ovan

Tallinn från ovan. Juli 2007.

Idag går fredagsresan till Tallinn. Det är staden som troligtvis är den första utanför Sveriges gränser som jag kommer att besöka efter att allt är över. Anledningen till det är att vi planerar en Östersjökryssning med vänner. Planeringen påbörjades dagen innan alla stora restriktioner och avslutades dagen efter. Nu har vi gjort det till en framtidsvision för barnen.

Jag har varit många gånger i Tallinn. Senast var i juli förra året ensam med mina barn. Första gången var sommaren 1998. Anledningen att jag åkte första gången var att jag träffat Triin och blivit god vän med henne. 1998 tog hon med mig på rave, stadsvandringar i vackra delar av staden och på otaliga pubbesök. Efter det har det blivit många återbesök och jag har träffat Triin flera av besöken. Men av någon anledning blev det ett hopp från vårt bröllop 2008 till januari 2019. Återföreningen då samt i juli 2019 var fantastiska och vi konstaterade att det inte spelar någon roll hur många år som går, vi är lika bra vänner ändå.

Tallinn i bilder

Mustamae

Första gången i Tallinn bodde Triin här. Detta är utsikten från hennes köksfönster. Det är stadsdelen Mustamae, som är långt ifrån den värsta stadsdelen. Mycket har också hänt sedan 1998 och jag tror att många förorten fräschats upp en del.

Jag dricker cider i Tallinn 1999

Här är jag efter en veckas rundresande i Baltikum med ett gäng finska liberaler. Jag och den andra svenska deltagaren tog en öl/cider på den anrika restaurangen Olde Hansa. Numer är det kilometerlånga köer för att få äta där. Jag åt där en gång när jag var i Tallinn en längre tid för att skriva uppsats 2004.

Tallinns designkvarter

I januari 2019 var vi i Tallinn och då upptäckte jag de fina designkvarteren som är relativt nya. De ligger i gamla industrier nära hamnen. Då tänkte jag att jag ville återkomma på sommaren.

Tallinns designkvarter

Här sitter mina barn i samma kvarter efter en glasspaus i juli 2019.

Sjömanskyrkan i Tallinn

En vacker och fascinerande kyrka är den ortodoxa  St. Simeon och den kvinnliga profeten Hannas kyrka. Fascinerande för att den ligger där den ligger. Detta är numer hamnområdet och runtomkring finns parkeringsplatser. Men i den takt som hamnområdet förändras nu är det väl inte helt osannolikt att den snart kommer att ligga mitt i ett kvarter av affärer och gallerior. Tidigare måste den ha legat helt öde, när hamnen inte körde kryssningsresenärer, utan bara gods. Kyrkan användes som sportlokal under Sovjettiden, men har renoverats med hjälp av den finska ortodoxa kyrkan. Jag tycker att den är så vacker!

Blomsterförsäljning i utkanten av Gamla Stan i Tallinn

Är det något som är ett signum för Tallinn så är det alla ullförsäljare och denna blomstermarknad i utkanten av Gamla Stan. När jag var här första gången 1998 var det många som inte hade stånd som sålde sina egenplockade blommor bredvid. Idag är det som vilken blomstermarknad som helst i ett rikare land.

Hanna med ullvantar i Tallinn

Apropå ullförsäljare hittade jag 2017 dessa fina Muminvantar som matchade mitt halsduk- och möss-set prefekt!

Toalett på Rataskaevu 16 i Tallinn

Numer finns det många bra restauranger och denna fina toalett är från Rataskaevu 16 i Gamla stan nära Rådhusplatsen. Fantastiskt god mat där och på systerkrogen Pegasus en bit däirfårn.

Notan från Pegasus

Här är den härliga retronotan från Pegasus.

Kadriorgparken i Tallinn

Sist jag var i Tallinn gick vi till den vackra Kadriorgparken. Där fick mina barn leka med Triins barn. Drygt 20 år efter att vi träffats första gången fick våra barn träffas och det gick bra, trots språkförbistringar.

Kultur i Tallinn

Långe Herman i Tallinn

Långe Herman i Tallinn. Juli 2007.

Jag har mest ägnat mig åt stadsvandringar när jag varit i Tallinn. Så många museum har jag inte besökt. Det finns ett  KGB-museum som ska vara bra, men det måste bokas och möjlighet har aldrig riktigt funnits när jag varit där med barn (och före barnen fanns inte museet). Långe Herman på bilden är Tallinns mest berömda torn. När Sovjet intog staden under andra världskriget ville de hissa sin flagga där. De tog fel och hissade den på brandstationen. Det tycker esterna fortfarande är mycket roligt .

Utställning om Tallinns sångfestival

Förra året var jag i en designgalleria för att köpa estniska designkläder. Då fick jag se den här fina utställningen för den stora sångfestivalen utanför Tallinn. Barn hade fått måla sina framtidsvisioner om Tallinn och sångfestivalen. Jag har själv besökt den stora arenan för festivalen, men då var scenen läktare och framför stod en tillfällig scen där det spelades rockmusik. Jag blev förtjust i bandet Smilers som sjöng på estniska och köpte med en CD hem.

Av estniska författare som jag läst kan jag rekommendera Viivi Luik och Ilmar Taska. De skriver fina skildringar från Tallinn och resten av landet. Jag är också förtjust i feministen och poeten Eloo Viiding, som finns översatt till svenska. Två exilester som kommit till sverige under kriget, eller vars föräldrar kommit till Sverige är Ilon Wikland, allas vår folkkära illustratör, och Helga Nõu. Ilon Wiklands berättelse om hur hon kom till Sverige är en mycket vacker barnbok! Det går väl inte att räkna upp litteratur från Estland utan att nämna Sofi Oksanens Utrensning. Det är ett mästerverk och hennes mamma är från Estland.

Isolering och mormors slutgiltiga avsked – aprilsummering 2020

Familjen i skogen

Familjen i Tyresta nationalpark. April 2020.

Livet i isoleringen har normaliserats och nu jobbar vi hemma och hittar på cornavänliga aktiviteter med barnen. Påsken var en prövning då Selma hade varit hemma pga en (förhållandevis lindrig) skada nästan hela veckan före påsk och sedan hade jag sedan tidigare utlovat påsklov. Vi pärlade, byggde med lego och tittade mycket på skärm. Ovan ser ni oss på en av våra utflykter. Tyresta nationalparks parkering må varit full, men väl inne i skogen kunde vi hålla social distansering med råge. Påskmiddag intogs med farfar på länk.

Den 16 april dog min mormor. Hon var 102 år och har levt ett långt och händelserikt liv. Hon fick tre barn, nio barnbarn och 14 barnbarnsbarn. Jag är glad för att hon slapp dö i covid. Jag är glad för att mina föräldrar fick trotsa besöksförbudet och hälsa på henne en sista gång. Jag är glad över att hon slapp leva i månad ut och månad in utan att få träffa folk. Jag är ledsen över att mormor inte finns mer, även om hon blev äldre än de flesta.

Min läsning

Just nu ligger jag precis i rätt fas för att klara mitt läsmål enligt Goodreads. Jag läser, men kanske inte på samma sätt som tidigare. Istället för pendling, har jag promenader till och från förskolan och då lyssnar jag istället för läser.  Det har blivit mycket Mumin, men även annat.

Tolv månader – tolv länder: Jag läste inget nytt land. Å andra sidan blev det många avprickade i februari, så ingen fara på taket än med andra ord. Jag beställde en bok som innehåller en novell av en kvinna från Ekvatorialguinea och den ser jag fram emot! Abdourahman Waberis In the United States of Africa kom på posten förra veckan och den ska snart påbörjas. Waberi kommer från Djibouti.

  • Centralafrikanska republiken
  • Djibouti
  • Ekvatorialguinea
  • Mauretanien
  • Tchad

Sydafrika som temaland 2020: Nej, inga sydafrikanska böcker lästa i april, men jag har påbörjat Lauren Beukes Flickor som skimrar. Jag återkommer om den när jag läst klart.

Boktolvan med fantastiska fruntimmer: Inget nytt, kanske lite för att jag inte får gå på bibblan. Eller får och får, men det är betydligt krångligare än förut. Tänkte köpa en bok av Ingrid Jonker från Sydafrika. Då slår jag flera flugor i en smäll!

Semesterutmaningen Malta: Det känns ju inte jättekul att läsa böcker från Malta när resan är avbokad. Får se om jag genomför den ändå nu i maj.

Recension: Knutson, Ulrika; Den besvärliga Elin Wägner; 2020

Den besvärliga Elin WägnerDen besvärliga Elin Wägner är en ny biografi om rösträttskämpen, miljöaktivisten, fredsförespråkaren och författaren Elin Wägner. Ulrika Knutson, som tidigare skrivit om kvinnorna som drev Fogelsta medborgarskola och tidskriften Tidevarvet, är författare och boken är utgiven på Historiska Media.

Det finns många biografier över Elin Wägner och jag har läst flera. Men Ulrika Knutson tycker jag skrivit riktigt bra och intressant och därför kände jag instinktivt att Den besvärliga Elin Wägner skulle passa mig. Jag skulle få rätt i det. Det är en mycket fin biografi som inte tar upp precis allt i kronologisk ordning. Den här tar upp Elin Wägners ganska motsägelsefulla personlighet och hennes rastlösa själ.

Knutson fastnar ofta på spännande detaljer och funderar över varför biograferna Ulla Isaksson och Erik Hjalmar Linder har utelämnat vissa saker. Mycket kan bero på att känsliga frågor blir mindre känsligare i en annan samtid, men också för att personer som skulle kunna ta illa upp nu inte finns mer. Bland annat spekulerar Knutson om en eventuell våldtäkt ägde rum på ett behandlingshem när Wägner var utbränd. Förmodligen skulle Wägner själv inte se det som en våldtäkt, men hennes vänner tog mycket illa vid sig när de fick höra om det.

Jag tycker om att Knutsson inte försöker att ge klara besked, utan att hon funderar över hur Elin Wägner tänkte och tyckte. Hon sätter det också i en kontext där samtiden analyseras, vilket ger trovärdighet till historien. Det ger också ett visst liv som gör att det inte blir stelt och tråkigt. Det var ett intressant resonemang kring våldtäkten. Hur vi känner idag är inte samma sak som man kände för 70 år sedan.

Behövs verkligen fler biografier över Elin Wägner? Ja, med tanke på hur levande och intressant skriven Den besvärliga Elin Wägner är, måste jag säga ja. Sedan jag läste Ett jävla solsken av Fatima Brenner om Ester Blenda Nordström (som för övrigt var en god vän till Elin) har jag ändrat mig lite om biografier och tänker att de faktiskt kan skrivas mer spännande. Den här boken är helt klart i samma anda.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Omnible

Recension: Asghar, Fatimah; Om dom vänder sig mot oss; 2018

Om dom vänder sig mot ossFatimah Asghar är aktuell på svenska på det lilla förlaget It lit. Hon är född i USA med föräldrar från Kashmir i Pakistan. Om dom vänder sig mot oss är en poesisamling som handlar dels om delningen av Indien och dels om hur det är att vara ung muslim i USA på 00-talet.

Fatimah Ashar blev tidigt föräldralös och hennes liv är såklart oerhört påverkat av det. Hon lever i kölvattnet av 9-11 och att hon är queer muslim från Sydasien är också såklart viktigt. Dikterna berör kulturella skillnader, rasism och utanförskap. Det är mycket ilska och frustration.

Jag tycker att det är mycket läsvärt och det är mycket trevligt att sådana här böcker översätts till svenska. Lyrik är ju svårt att översätta, det blir oftast mest en tolkning. En stor eloge till It Lit att de vågade satsa på en sådan ganska smal lyrikbok. Jag är glad att jag läste den och vill avsluta med att ge er ett citat från diktboken som även finns med på It Lits hemsida. En vacker text om att vara trans:

”jag har en kille inne i mig & jag vet inte
hur en gör för att berätta. som när
den där mannen höll fast mig & vi sa nej.

& min kille, min fina kille
han klöste & bet & skrek exakt
som på den leriga lekplatsen

en skrapad handled & en fast takt
ögonen hans, uppspärrade, hela tiden,
tills han slutade att väsnas.”

Läs mer: Adlibris, Bokus, Omnible

Res i böckernas värld med böcker om resor

Staatsoper

En bild från min senaste resa: Staatsoper i Wien. December 2019.

Jag har haft stort fokus på resor på senaste tiden för att coronahelvetet inte tillåter mig till att resa. Vår resa till Malta i maj är inställd och nu är jag mer rädd för att inte kunna träffa nära och kära eller åka till Landsort på hela sommaren. I en kris krymper önskemålen i rask takt. Idag tänkte jag skriva lite om böcker om folk som reser. När vi inte får göra det själva, kan vi alltid läsa om folk som gör det. Inte för att det någonstans i närheten är samma sak, men ändå.

Den mest klassiska boken om resor måste ju vara Gullivers resor och den läste jag mycket när jag var barn. Min farmor hade den som barnboksvariant. Jag har inte läst Jonathans Swifts roman i vuxen ålder. Jag har däremot läst Beach av Alex Garland. Verkligen inte samma sak, men en modern klassiker om resor. Beach handlar om en kille som kommer till en undangömd paradisö i Thailand och den på minner lite om Flugornas herre.

Den senaste boken om en resa som jag läst är seriealbumet Idag är sista dagen på resten av ditt liv av Ulli Lust. Jag läste den på tyska, men den finns på svenska också. I den får vi följa en punkare på resa utan pass till Italien. Det bästa med boken var ändå det feministiska resa huvudpersonen gjorde. En annan bok på lite samma tema, en ung tjej som vill förverkliga sig själv, är Andra resan till Folkstone av Åsa Moberg. I den blir en tjej besviken av att det Folkstone hon besökte året innan var något annat året efter.

Två böcker jag läst som är mer av reportageresor är för det första Sovjetistan av Erika Fatland. Fatland gör en resor till de centralasiatiska länderna Turkmenistan, Uzbekistan, Kazakstan, Kirgizistan och Tadzjikistan. Jag läst boken på norska och den vara både skrämmande och oerhört underhållande. En annan som rest och skrivit ett reportage, fast ett helt annat sådant är amerikanska Sarah Glidden som åkt till Israel på bekostnad av Israeliska staten för att läsa sig mer om st ursprung och sin religion. Boken heter How to understand Israel in 60 days or less och är en serieroman.

George Sand reste en vinter till Mallorca för att hennes sjuka älskare Frédéric Chopin skulle bli frisk. Hon skildrar det karga landskapet och den ogästvänliga miljön i boken En vinter på Mallorca från 1842. En annan fin bok om att resa och bo i ett annat land är Cecilia Hansons bok Au Pair, som handlar om kärleken till Wien och många resor till staden för att återuppleva den. Resorna har olika karaktär och betyder olika saker, men i centrum står en man varför han betydde så mycket för henne.

Andra som har rest för att jobba i andra länder är de fiktiva karaktärerna Sofia och Ellen. Helena Thorfinns böcker om den ambassadanställda Sofia och hennes familj utspelar sig i Bangladesh. Ellen Elg är Karin Alfredssons deckarhjältinna som bott i flera länder i världen, bland annat Zambia, Vietnam och Polen.

Slutligen finns det fina böcker om att återvända hem. Käbi Laretei flydde Estland under andra världskriget och återvände tillsammans med sin son Daniel Bergman någon gång under 90-talet. Hon beskriver det känslofyllda återseendet i sin bok Såsom i en översättning. Den estniska författaren Viivi Luik har också skrivit om att återvända till Tallinn i novellen Tre återkomster till Estland.

Recension: Ibrahim, Suzanne; När vinden exploderar mot min hud; 2019

När vinden exploderar mot min hudJag har lyssnat på flera Muminböcker för att trösta mig lite i coronatider, men så ramlade jag över När vinden exploderar mot min hud av Suzanne Ibrahim och valde att lyssna på den. En dagbok över krigsutbrottet i Syrien var kanske inte det bästa just nu, men nu blev det så. När vinden exploderar mot min hud är översatt till svenska och endast utgiven i Sverige. Teg publishing står för utgivningen, Anna Jansson har översatt och Charlotta Åkerblom har läst in. Min vän Eva Wilsson har gjort det fina omslaget.

Suzanne Ibrahim är journalist och författare och bosatt i Damaskus. Hon har flyttat dit från Homs för att förverkliga sina drömmar. Hon ser fram emot att flytta in i en helt ny lägenhet där hon valt ut allt enligt sin egen smak. Hon kommer aldrig att få flytta dit. Strider utbryter i Homs, det är många demonstranter och beskjutningar. Det sprider sig över landet och överallt träffar Suzanne Ibrahim människor som är rädda. Själv vill hon inte fly utomlands, hon väntar fortfarande på sin lägenhet. Men den stadsdelen ditt hon ska flytta är inte sig lik och när alt är avspärrat och omringat av folk med vapen, ja då är det bara att flytta någon annanstans.

När jag började lyssna på boken visste jag inte att Suzanne Ibrahim också var poet. Jag slogs flera gånger vilket underbart poetiskt språk hon hade för att vara journalist. Nu förstår jag och det var verkligen helt fantastiskt att höra en sådan hemsk historia berättas med ett sådant fantastiskt språk. Jag har förstått att Ibrahim bor i Östersund som fristadsförfattare och att hon efter två år gärna skulle stanna i Östersund. Det är fristadsnätverket Icorn som hjälper till att skydda författare och andra kulturarbetare som inte kan verka i sina hemländer, som hjälpt Ibrahim att komma till Östersund.

Kanske inte helt rätt boken att läsa i coronatider, men samtidigt en mycket fin bok och den hjälper till att förstå vad krig betyder för dem som bor mitt i det. Det var inte en helt lätt bok att lyssna på om man, som jag, blir avbruten och inte kan lyssna klart på ett kapitel. Ibrahim intervjuar en del personer och skriver även då i jagform. När man efter en paus sätter på är det svårt att veta vem som är jag. Men det var inget som störde hela läsningen. Det var en mycket fin bok med ett underbart språk. Jag vill absolut läsa mer av Suzanne Ibrahim.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Omnible

Recension: Tse, Dorothy; Den resande familjen; 2003

Karavan 2 2019Dorothy Tse är född 1977 och är en Hongkongförfattare. Novellen Den resande familjen är översatt till svenska i tidskriften Karavan nummer 2 2019 och är ursprungligen med i hennes novellsamling Hao hei (Så mörkt) från 2003. Den svenska översättare än Anna Gustafsson Chen.

En familj beger sig plötsligt hemifrån på en resa och novellens huvudperson är det enda som är begeistrad över resan. En efter en försvinner familjemedlemmarna för att hitta en egen väg. Huvudpersonen förstår inte varför de försvinner eller vart de är på väg.

Novellen handlar om Hongkong mot fastlandet, om en stad som är på väg att försvinna och om ett folk som inte vet var de är på väg. Jag drog, kanske inte helt oväntat eller unikt, paralleller till Den flytande staden av Xi Xi. Båda novellerna är symbolisk och handlar om Hongkong och dess framtid. I den ena är det staden som flyter mellan två världar och i den andra människor som försöker ta sig från den ena världen till den andra för att rädda sig.

Dorothy Tse är lika gammal som jag och jag önskar att jag hade känt till henne när jag vari i Hongkong senast (2013). Det hade varit roligt att söka bleker av henne där. Men enligt Karavan finns bara ett verk av henne tillgängligt på engelska och det är Snow och shadow från 2014, så jag hade förmodligen ändå inte funnit något.

Fredagsresan: New York City

Frihetsgudinnan i New York

Ta Statten Island-färjan fram och tillbaka för att se Frihetsgudinnan är ett självklart New York-nöje!

Veckans fredagsresa går till en av mina absoluta favoritstäder. En stad som jag ständigt längtar efter att få återse – New York. Det var otroligt häftigt att se den staden jag dittills bara hade drömt om att besöka när jag var där första gången 2007. Andra gången 2008 kändes det som om jag redan visste allt om staden (vilket jag såklart inte gjorde). Första gången försökte jag se allt. Andra gången gick jag bara omkring. Första gången var jag där med min man och andra gången mer eller mindre ensam.

New York är nu epicentrum för coronapandemin i USA. Delstaten New York är värst drabbad i hela landet. Jag vill därför extra mycket hylla New York som den fantastiska stad den är. Jag hoppas verkligen att allt snart kommer att återgå till det normala och att jag återigen seriöst kan kolla vad en biljett till New York kostar och kalkylera om familjen har råd att åka dit.

New York är verkligen den drömstad som den utger sig för att vara och det finns så otroligt mycket att se där. Trots att jag varit där två gånger har jag mycket kvar att se. Jag har inte varit på Ellis Island, inne i Frihetsgudinnan, på Guggenheimmuseet, på hockey i Madison Square Garden eller sett New York i sommarskrud. Allt det har jag kvar, och mycket mer förstås.

New York i bilder

Jag visar några bilder från resorna. Nerifrån och upp. På Manhattan alltså. Ett sätt att se New York på är att ta det område för område. Första resan var fem dagar och vi delade upp staden i områden. I varje område skrev vi upp vad vi vill se. Det vi hann, det hann vi. Det vi inte hann, får vi ta en annan gång. En liten trist grej var att dagen vi skulle ägna åt att strosa i SoHo och Tribeca snöade det blasksnö i sidled. Så kan det gå. Andra gången jag var i New York var jag där på studieresa ensam. Resans huvudmål var Washington där maken också befann sig på studieresa. Men i New York var jag alltså ensam, men träffade en kompis som bodde där på kvällarna.

Wall Street i New York

Jag mitt på Wall Street. Det var coola kvarter längst ner på Manhattan, men det ska tydligen vara helt ödsligt här efter att folk går hem från sina jobb.

East Village i New York

Här är maken på en promenad i East Village, ett riktigt mysigt område med måna fina caféer.

Flatiron Buildning i New York

Av alla vackra byggnader i New York är nig Flatiron Buildning min favorit. Jag vet inte riktigt varför, men det är något med den här strykjärnsformen som tilltalar mig. Från en sida ett helt vanligt hus och från en annan sida ser den ut som ovan.

Midtown i New York

En klassisk New York-bild från någonstans i Midtown där vårt hotell låg 2007. Om jag inte minns fel ligger Little Korea ni närheten.

Julpynt på Macys i New York

En bild från Macys julavdelning 2007 (vi var där runt Lucia eftersom maken fyllde 30 då). Det går ju inte annat än att älska den här typen av överdådighet när det kommer till julpynt.

Times Square i New York

Egentligen är Times Square en av New Yorks mest överskattade platser. Så mycket folk (var det då, nu är det väl tomt), mycket trafik och egentligen ingenting mer än neonskyltar. Ungefär som Picadilly Cirkus i London. Men man ska ju ha varit där och sett det. Det har jag nu, så nu räcker det.

Guggenheimmuseet i New York

Även om Flatiron Building är min favoritbyggnad i New York så är nog ändå Guggenheimmusset den vackraste. Den var under ombyggnad när vi var där 2007 och 2008 åkte jag dit enbart för att ta ett foto. Båda gångerna prioriterades ett besök av utställningarna ner. Andra konstmuseum fick gå före, så museishoppen fick räcka första gången och fasaden var nog andra gången.

Central Park i New York

Andra gången i New York var det fortfarande ganska varm höst, till skillnad från första gången då det var höst/vinter. Det här är allra högst upp i Central Park, på väg mot den ofärdiga gigantiska kyrkan St. John the Divine. Jag promenerade till kyrkan och jag var vid Columbia University. Jag drömde lite om att få plugga där, men den drömmen brukar jag komma över när jag tänker på hur mycket pengar man har som student.

Harlem i New York

Jag och min kompis begav oss till Harlem. I min guidebok stod det att man bör undvika det om man är ensam. Det var en kraftigt överdriven försiktighetsåtgärd, i alla fall om man åkte till centrala Harlem. Där fanns både Starbucks och HM och var tämligen ordinärt. Denna vackra mosaikvägg var ett fint inslag. På Starbucks träffade vi en svensk kille som undrade om vi också bodde i Harlem.

Kultur i New York

Det finns ju hur mycket som helt att se och göra i New York. Jag har varit på otaliga konstmuseum, på biblioteket, tittat på arkitekturen och mycket mer. Det som är det svåraste är att begränsa sig. Det går inte att gå på alla museum om du inte har typ ett halvår på dig. På en semester som är max en vecka får man sålla.

Dalís rinnande klockor är utlånad

MoMa var ett fantastiskt museum och uppfyllde alla förväntningar utom ett. Salvador Dalís rinnande klockor var utlånad. Såhär ledsen var jag för det. Vi besökte även Metropolitian och jag har varit på Whitney Museum of American Art. Vi satsade mest på konstmuseum i New York och såg annat när vi var i Washington.

När det kommer till litteratur att läsa nu när man bara kan drömma sig till New York så har jag läst förvånansvärt få. En del julböcker utspelar sig där, men en bok jag vill lyfta fram är semideckaren Den bästa mamman av Aimee Molloy som innehåller både mammaledighet och fina New Yorkmiljöer. Och ett mysterium!

Unorthodox är en serie på allas läppar just nu, men om du tycker att delen i Berlin var överdriven och konstlad kan du läsa boken istället. Där får du en inblick i hur livet i Brooklyn kan vara för en ultraortodox judinna.

Vill man ha lite annorlunda om New York kan man läsa Ljudmila Ulitskajas En munter begravning om en rysk gemenskap och en som dör.

Mexikanskfödda Valeria Luiselli har också skrivit en New York-roman, De tyngdlösa.

En favorit jag har är Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt som utspelar sig i New York och i en förstad på 80-talet. Den handlar om aids-epidemin.

Vilken är din favoritbok som utspelar sig i New York?

Jorden runt på 100 böcker

Världskarta

Jag ska inte hoppa på flera utmaningar just nu, jag har fullt upp med mina egna. Men när jag såg Ugglan och bokens Jorden runt på 100 böcker, kunde jag inte låta bli att lägga mig i. Jag har läst ett verk från alla länder i hela världen, med undantag av  fem länder, som jag jobbar med att läsa nu under våren och sommaren. I Ugglan och bokens 100 utvalda länder finns inget av mina undantagna länder med så därför tänkte jag passa på att göra en läslista för den som är intresserad.

Min kriterier är att någon av författaren måste vara född i landet för att det ska räknas. Det kan räknas om föräldrarna kommer därifrån och författaren själv känt att hen tillhört det landet. Detta är dock i extrema undantagsfall (typ Tuvalu). Boken måste inte utspela sig i landet, men det är ett önskemål. Jag har helst läst en kvinnlig författare, eller en bok med ett feministiskt tema som passar här på bloggen, men ibland måste man ta det som finns.

Jag har skarvat ibland och det innebär att jag läst dikter på något forum eller blogg på nätet. Ibland är de hobbyöversatta. Detta gör jag bara om inget annat finns eller det som finns känns oöverstigligt (typ San Marino). Det har hänt att jag valt att bara läsa en novell ur en novellsamling om boken verkligen inte gett mig ett dugg (typ Seychellerna). Jag har valt en bok i första hand om det inte känts helt meningslöst (som det just nu gör med Ekvatorialguinea).

När jag tittar på de utvalda 100 länderna inser jag att det finns förbättringspotential. Det får bli nästa års utmaning, att fixa till det. Det finns fler författare från Filippinerna, så tre dikter är inte riktigt ok från det landet. Jag har en feministiskt intressant bok från Guatemala i hyllan som gärna får göra nobelpristagaren därifrån sällskap. Jag har också köpt en bok med författare från öar som ska bättra på litteraturefarenheterna från bland annat Karibien. Mauritius borde jag kunna hittat något bättre ifrån än en vit man som tillhör kolonialmakten. Det finns att göra med andra ord!

Du som tänker delta i Ugglan och bokens utmaning Jorden runt på 100 dagar (utan tidsram) har här 100 tips från mig som redan gjort den resan. Är det någon novell du fastnar för, hör av dig till mig så kanske jag kan ordna en kopia om jag har köpt någon obskyr bok för att få tag på den. Det har hänt mer än en gång.

Och gå med i min facebookgrupp Läsa jorden runt! Där får du massor av tips och kan fråga likasinnade om boktips.

Jorden runt på 100 böcker

1. Afghanistan: Mina Qarabaghi – The pair of purple shoes (kortroman)
2. Albanien: Helena Kadaré – Misunderstanding  (novell)
3. Algeriet: Assia Djebar – I min faders hus (roman)
4. Angola: Ana Paula Tavares – Salomes huvud (roman)
5. Argentina: Claudia Piñero – Torsdagsänkorna (roman)
6. Australien: Liane Moriaty – Stora små lögner (roman)
7. Bangladesh: Tahmima Anam – En gyllene tid (roman)
8. Belgien: Amélie Nothomb – Antichrista (roman)
9. Bolivia: Adela Zamudio – Dikter (lyrik)
10. Bosnien och Hercegovina: Zlata Filipovic – Zlatas diary (självbiografi)
11. Botswana: Unity Dow – Screeming of the innocent (roman)
12. Brasilien: Clarice Lispector – Stjärnans ögonblick (roman)
13. Bulgarien:  Kapka Kassabova – Gata utan namn (självbiografi)
14. Chile: Isabell Allende  Andarnas hus (roman)
15. Colombia: Ingrid Betancourt – Även tystnaden har ett slut (biografi)
16. Cypern: Nora Nadjarian – Ledra Street (noveller)
17. Danmark: Lise Nørgaard – Volmer (roman)
18. Egypten:  Nawal el Saadawi – Immanens fall (roman)
19. Estland: Viivi Luik – Historiens förfärande skönhet (roman)
20. Etiopien: Maaza Mengiste – Under lejonets blick (roman)
21. Filippinerna: Magdalena Jalandoni – Dikter (lyrik)
22. Finland: Märta Tikkanen – Män kan inte våldtas (roman)
23. Frankrike: Simone de Beauvior – Mandarinerna (roman)
24. Förenade Arabemiraten: Zabya Khamis – Bittersweet memories (novell)
25. Georgien: Ana Kordzaia-Samadashvili – Nina (novell)
26. Grekland: Sapfo – Dikter och fragment (lyrik)
27. Guatemala: Miguel Angel Asturias – Weekend i Guatemala (roman)
28. Haiti: Edwidge Danticat –  Night women (novell)
29. Indien: Anita Nair – Kvinnor på ett tåg (roman)
30. Indonesien: Oka Rusmini –Jordens dans (roman)
31. Irak: Daisy al-Amir – Tre noveller (noveller)
32. Iran: Shahrnush Parsipur – Kvinnor utan män (roman)
33. Irland: Marian Keyes – Vattenmelonen (roman)
34. Island: Vígdis Grímsdóttir – Z en kärlekshistoria (roman)
35. Israel: Lizzie Doron – Varför kom du inte före kriget? (roman
36. Italien: Siliva Avallone – Stål (roman)
37. Jamaica: Staceyanne Chin – The other side of Paradise  (memoarer)
38. Japan: Hitomi Kanehara – Ormar och piercing (roman)
39. Jemen: Ramziya Abbas al-Iryani – Her apparent (novell)
40. Jordanien: Suahyr al-Tall – The Gallows (novell)
41. Kambodja: Molyda Szymusiak – Om dessa tiga… (självbiografi)
42. Kamerun: Calixthe Beyala – Ännu talar träden (roman)
43. Kanada: Alice Munro – Brinnande livet (novellsamling)
44. Kenya: Wenguin Wa Goro – Fiske i djupa vatten (novell)
45. Kina: Wei Hui – Shanghai Baby (roman)
46. Kroatien: Dubravka Ugresic – Baba Jaga la ett ägg (roman)
47. Kuba: Yoani Sánchez – Havanna real (dokument)
48. Kuwait: Layla al-Uthman – The picture (novell)
49. Laos: Outhine Bounyavong – Mothers beloved (novellsamling)
50. Lettland: Gundega Repše – Tennets skrik (roman)
51. Libanon: Joumana Haddad – Lilits återkomst (lyrik)
52. Litauen:  Jurga Ivanauskaitė – Häxan och regnet (roman)
53. Malaysia: Rani Manicka – Rismodern (roman)
54. Marocko:  Damia Oumassine – Kvinnor i arganträdets skugga (roman)
55. Mauritius:  J M G le Clezio – Allt är vind (roman)
56. Mexiko: Laura Esquivel – Kärlek het som chili (roman)
57. Moçambique: Paulina Chiziane – Kärlekens ärr (novell)
58. Moldavien: Dumintru Crudu – Dikter (lyrik)
59. Monaco: René Novella – Pythonesses (novell)
60. Mongoliet: Balajieyi – Ett brokigt band om renens horn (roman)
61. Montenegro: Pavle Goranovic – Dikter ur Ariel (lyrik)
62. Myanmar: Aung San Suu Kyi – Letters from Burma (reportage)
63. Nederländerna: Anne Frank – Anne Franks dagbok (biografi)
64. Nicaragua: Gioconda Belli – The country under my skin (biografi)
65. Nigeria: Chimamanda Ngozi Adichie – En halv gul sol (roman)
66. Nordkorea: Lim Hwa-Won – The fifth photograph (novell)
67. Norge: Sigrid Undset – Kristin Lavransdotter (roman)
68. Nya Zeeland: Janet Frame – Ugglor gråter (roman)
69. Pakistan: Kamila Shamsie – Brända Skuggor (roman)
70. Paraguay: Renée Ferrer – Klocksamlingen (novell)
71. Peru: Pilar Dughi – Jägaren (novell)
72. Polen: Zofia Nałkowska – The Romance of Teresa Hennert (roman)
73. Portugal: Tre Marias – Nya portugisiska brev (roman)
74. Rumänien: Gabriela Adameşteanu – Wasted morning (roman)
75. Ryssland: Fjodor Dostojevskij – Brott och straff (roman)
76. Saudiarabien: Rajaa Alsanea – Flickorna från Ryadh (roman)
77. Schweiz: Melinda Nadj Abonji – När duvor flyger (roman)
78. Serbien: Marina Abramovic – Walk through walls (självbiografi)
79. Slovakien: Margita Figuli – Three chestnut horses (roman)
80. Slovenien:  Vesna Lemaić – The pool (novell)
81. Spanien: Mercé Rodoreda – Diamanttorget (roman)
82. Sri Lanka: Roma Tearne – Brixton beach (roman)
83. Storbritannien: Doris Lessing – Den femte sanningen (roman)
84. Sydafrika: Zoë Wicomb – Du kan inte gå vilse i Kapstaden (novellsamling)
85. Sydkorea: Kyung-Sook Shin – Ta hand om min mor (roman)
86. Syrien: Samar Yazbek – En mörk strimma av ljus (roman)
87. Tanzania: Elieshi Lema – Bränd jord (roman)
88. Thailand: Jane Vejjajiva – The happiness of Kati (barnbok)
89. Tjeckien: Petra Hůlova – För medborgarens bästa (roman)
90. Tunisien: Lina Ben Mhenni – Tunisian girl (biografi)
91. Turkiet: Elif Shafak – Bastarden från Istanbul (roman
92. Tyskland: Angelika Klüssendorf – Flickan (roman)
93. Ukraina: Oksana Zabuzjko – Fältstudier i ukrainskt sex (roman)
94. Ungern: Magda Szabo – Izas ballad (roman)
95. Uruguay: Cristina Peri Rossi – De övergivna museerna (novellsamling)
96. USA: Alice Walker – Purpurfärgen (roman)
97. Venezuela: Natasha Tiniacos – Selected poems (lyrik)
98. Vietnam: Phan Thi Vang Anh – När man är ung och andra noveller (novellsamling)
99. Vitryssland: Svetlana Aleksijevitj – Bön för Tjernobyl (dokument)
100. Österrike: Elfriede Jelinek – Älskarinnorna (roman)

Recension: Feldman, Deborah; Unorthodox; 2012

UnorthodoxDå har jag läst boken Unorthodox. Serien bygger löst på den var det sagt och jag var nyfiken på hur den verkliga Etsy agerade. Jag hade förstått på förhand att seriens USA-del är mer verklig, medan delen i Berlin är mer påhittat. Deborah Feldman bor idag i Berlin, men Unorthodox är skriven på engelska. Jag lyssnade på boken på engelska på Storytel. Boken har undertiteln The scandalous rejection of my hasidic roots och handlar om en kvinna som lämnar den ultraortodoxa chassidiska gemenskapen för ett liv fritt från religiösa regler.

Deborah är uppvuxen i Willamsburg, Brooklyn. Hon känner redan som liten att hon är annorlunda och rebellisk. Hon tror att den enda vägen till frihet är genom att gifta sig, så hon går gladeligen med på ett arrangerat äktenskap. Det går inte så bra eftersom Deborah drabbas av vestibulit och klarar inte av att ha sex. Hennes man vill därför skilja sig. Han ångrar sig dock och så småningom går det att genomföra ett samlag. Maken får då upp ögonen för sex och eftersom han inte får onanera kräver han att Deborah ställer upp nästan jämt när hon får. Som gravid är hon ren och får inte en lugn stund. Det blir början till slutet på deras äktenskap.

Så långt stämmer boken och serien ganska så bra överens, med det undantaget att Deborahs rebelliskhet och längtan bort beskrivs mycket tydligare i boken än Etsys i serien. Efter att hon fått barnet, något som hon alltså inte hinner få i serien, börjar hennes resa bort. Hon säger att hon vill gå på en handelsskola, men söker till ett college och läser litteratur. Hon skaffar jeans och låter håret växa under peruken. När hon ser att maken skakar sin son i frustration över att han vägra kissa på pottan, förstår hon att hon måste lämna även för barnets skull.

Det är gripande memoarer som, det skriver hon själv i efterordet, är skrivna lite i affekt. De skrevs precis efter att hon lämnat eftersom ett förlag var intresserad av att ge ut boken. Hon tänker att hon kanske borde ha väntat med att skriva till hon varit mer mogen, men å andra sidan hade känslan då förmodligen blivit en annan. Jag är glad att hon delade med sig direkt, för frihetslängtan blev så oerhört stark och levande genom hela boken.

Att läsa Unorthodox gav en bättre bild av hur en kvinna kunde klara av att lämna en så stark religiös gemenskap som den chassidiska i New York. Jag köper seriens Berlin-del för att den var mysig och drev historien framåt. men som verklighetsbeskrivning fungerade den ju inte.

Läs mer: Adlibris, Bokus