Recension: Kanehara, Hitomi; Ormar och piercing; 2004

Ormar och piercingJag hittade Ormar och piercing av Hitomi Kanehara av en slump på Adlibris bokrea. När jag läste baksidestexten så tänkte jag att det skulle vara en japansk Shanghai baby, om undergroundkultur i en storstad i Asien. Det stämde på sätt och vis, men Ormar och piercing var mycket konstigare och hemskare.

Det är en kortroman om en ung, med japanska mått minderårig, tjej som lever utanför samhället. Hon försörjer sig med hjälp av sina pojkvänner eller, om hon måste, som eskortflicka (vilket här inte verkar innefatta sex). Huvudhandlingen kretsar kring Lui, hennes pojkvän Ama och deras gemensamma vän och Luis älskare Shiba. Det handlar om piercing, tatueringar och att klyva sin tunga och det handlar om sex, sadism och våld mellan män. Boken lämnar många frågetecken. Varför ligger Lui med en sadist som hon är rädd ska döda henne? Varför fortsätter hon att vara tillsammans med en kille hon misstänker är mördare? Är hon lycklig? Eller rentav olycklig? Och sedan slutet, det ska jag inte gå in på, men där blir frågorna ännu fler.

Jag vet inte om jag förstod någonting. Vilket är författarens syfte? Att skildra människor i samhällets utkant? I så fall är det inte tillräckligt ingående. Huvudpersonen är likgiltig till det mesta och hon verkar inte själv vilja någonting. Hennes förhållanden, önskan att klyva tungan och tatueringarna blir hon indragen i och sedan så är det som om hon tar över andras viljor och gör dem till sina. Vill Kanehara skildra en ung kvinnans sökande efter sin väg in i vuxenvärlden? I så fall förstår jag inte likgiltigheten. Jag ska sluta spekulera och kontrastera att jag inte fattar. Men jag fick i alla fall lära mig om piercing-enheter. Vad jag nu ska med den kunskapen till.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Lyrans noblesser

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.