Jag fick en bok av mina goda vän Punktslut-Carina på Balkan-tema. Fatima Klanco Al Mulki är en svensk-bosnisk författare och Hem mina hem, är hennes debut. Det är en roman, men författaren skriver att hon ibland delar hud med huvudpersonens Mina. Boken är utgiven på Ordfront. Ni får läsa mina tankar kring boken, samtidigt som jag befinner mig på Balkan, snart till och med i Bosnien.
Mina pluggar sitt sista år på universitetet i Sarajevo. Det är 1992 och innan sina sista tentor, tivngar hennes flräldrar henne att ta med sig sin lillasyster och sätta sig i säkerhet i Makedonien. Livet i utskanten av Skopje hos avlägsna bekanta, blir allt annat än roligt. De har inget av de bekväligheter de är vana vid och som mislum har du inte alls samma status i Makedonien som i Sarajevo.
När hon hör sin arbetsgivare skämta grovt om bosniska kvinnor, bestämmer hon sig för att ta tag i sitt liv. Hon tar med sig sin lillasyster och följer med en flyktingbuss till Sverige. De hamnar i Katrineholm och där börjar ett bättre, men nog så svårt, liv. Lillasystern saknar sina föräldrar och Mina längtar hem. Hon vill också leva sitt eget liv och inte vara mamma åt sin syster. Mina var 25 år när de flydde och lillasystern sju.
Mina vill inte bo i Sverige. Hon vill hem. Mina vill inte lära sig svenska, trots att hon är språkvetare och älskar att uttrycka sig i tal och skrift. Hennes räddning blir när hon träffar Yakob, en invandrad man från Syrien. Med honom får hon försöka hitta sig ett hem och en tillvaro i Sverige. Och lära sig svenska.
Jag sträckläste Hem mina hem under en dag på Landsort. Den var mycket bra och lättläst. Jag tycker, precis som Carina skriver på Dagens bok, att Minas känslor och upplevelser räcker för hela boken. Jag störde mig också på den yngre brodern, vars öde växer fram under bokens gång. Det tillför egentligen inget och jag undrar varför det är med. Kanske för att det helt enkelt stämmer överens med författarens eget liv, men till en roman kunde det utelämnas.
