Tunisian girl Lina Ben Mhenni har avlidit

Lina Ben Mhenni

Det var med stor bestörtning jag läste i Svenska Dagbladet att den tunisiska aktivisten Lina Ben Mhenni har avlidit efter en lång tids sjukdom. Hon blev känd för bloggen Tunisian girl (som ockås blev en bok) under den tunisiska revolutionen. Då var hon full med hopp om förändring. Under senare tid har hon sagt att det inte alls blev så bra som de hoppats och att hon fortsatt sin kamp för ett demokratiskt Tunisien. Lina Ben Mhenni blev 36 år.

Lina Ben Mhenni led av njursvikt och hennes mamma donerade en njure till henne så att hon slapp dialyser. Tack vare donationen har hon kunnat leva fler år än hon skulle kunnat annars. Men att bli 36 år är verkligen inte ett långt liv. Hon har sagt själv att sjukdomen har gjort henne till en bättre aktivist.

Det känns verkligen tråkigt att en så viktig röst i ett land som behöver sådana röster, har tystnat. Hon var förstås inte ensam i sin kamp, men det är oundvikligt svårt när centrala personer försvinner. Tunisien behöver såväl demokrati som jämställdhet. Det ser man inte minst på det liv som Lina Ben Mhenni levt med ständiga dödshot och polisskydd som en del av sin vardag.

Lina Ben Mhenni dog den 27 januari 2020 och begravs på tisdag nästa vecka.

Recension: Maunsbach, Maria; Hit men inte längre; 2019

Hit men inte längreNär jag lyssnat färdigt på Maria Maunsbachs bok Bara ha roligt bestämde jag mig för att även läsa Hit men inte längre. Även den är inläst av författaren själv på klingande skånska. Jag tyckte mycket om Bara ha roligt och hade höga förväntningar på Hit men inte längre.

Margit är socionom och är tillsammans med Andreas. Livet blev inte som hon tänkt sig och för att få något att hända är hon på väg till Stockholm för att vara otrogen med en man hon hittat på en sexsajt. Men allt blir fel och Margit dras ner i en spiral av dåligt mående och destruktivt beteende och hon är helt oförmögen att se till sitt eget bästa. Brytningen med Andreas ses alltmer som oundvikligt.

Hit men inte längre har flera likheter med Bara ha roligt. Den handlar om en kvinna som egentligen vet sitt eget bästa, men inte klarar av att handla efter sitt eget sunda förnuft. Margit tillhör en annan generation än mig. Hon har en rastlöshet som jag inte kan känna igen mig i och jag blir verkligen helt galen på henne. Jag kunde känna sympati för Lydia i Bara ha roligt, men Margit vill jag bara ge en örfil.

Hit men inte längre är lika bra som sin föregångare. Boken är skriven med samma fantastiska detaljrikedom och den är enormt vardaglig men samtidigt absolut inte tråkig. Jag älskade att lyssna på författarinläsningen. Nu har Maria Maunsbach inte skrivit fler böcker, men hade hon gjort det så hade jag behövt en paus. Det blir lite mycket att störa sig på kvinnor om Lydia och Margit. Men jag kan tänka mig att diskutera böckerna, eller någon av dem, i min bokcirkel framöver!

Läs mer: Adlibris, Bokus, Omnible, Kulturkollo

Recension: Suzman, Helen; In no uncertain terms; 1993-94

In no uncertain termsHelen Suzman var parlamentsledamot i Sydafrika i 36 år. I 13 år av dem var hon ensam parlamentsledamot för sitt parti och för det enda partiet som motsatte sig apartheid. När jag hörde talas om Suzman ville jag absolut läsa hennes memoarer och hittade In no uncertain terms begagnad på Amazon (.de, så jag slapp boktullen).

In no uncertain terms behandlar Helen Suzmans liv i parlamentet. Vi får veta hennes bakgrund, men huvudfokuset och den röda tråden genom hela boken är hennes politiska arbete. Hon är hängiven sina liberala idéer och kompromissar inte med viktiga frågor. Till exempel kunde hon inte acceptera att hennes parti, United Party, valde att rösta med det styrande nationalistpartiet i vissa apartheidfrågor. Hon lämnade partiet och bildade Progressive Party. Tyvärr skulle det progressiva partiet tappa alla sina platser, utom Helen Suzmans, i det följande valet.

Suzman funderade många gånger på att ge upp, för att vara ensam i parlamentet med enbart fiender i andra partier, gjorde henne mycket ensam. Men hon utnyttjade sin politiska plattform till att resa till andra länder (det retade gallfeber på majoriteten att hon reste till länder med svart befolkning) och hon hälsade ofta på politiska fångar, däribland Nelson Mandela. Hon passade på att säga saker i plenum, eftersom allt som sas därinne blev offentligt. På så sätt var hon säker på att nå ut med sitt budskap.

In no uncertain terms är inte en enkel bok att ta sig igenom. Den största delen handlar om hur apartheid blev en politisk fråga och hur den sedan implementerades. Det är oerhört tekniskt med olika lagförslag och tal i plenum. Det är spännande och intressant, men jag fick läsa mycket på Wikipedia för att få en överblick över olika premiärministrar och politiska skeenden. Jag har lärt mig massor om Sydafrikas närhistoria och det känns som en bra start på min Sydafrika-utmaning.

Helen Suzman var mycket uppskattad i stora delar av världen och har nominerats till Nobels fredspris. Hon var hatad i parlamentet och av det stora nationalistpartiet. Men trots alla tappra försök, lyckades de aldrig med att vaska fram en kandidat som skunde slå henne i valet, hur fula metoder de än använde.

Det som jag tar med mig av den här boken är hur absurd ondskan kan te sig när man får den tekniskt politiska bakgrunden. Här pratas det inte så mycket om de svarta offren, utan mer om hur den fruktansvärda politiken kokades ihop och verkade rimlig för alla, utom för Helen Suzman. När ondskan visas så byråkratisk är den, i alla fall för mig, oerhört svår att värja sig mot. Här kan du läsa om en utställning om förintelsen på samma tema. 

Jag lever i ett flyttkaos till synes utan ände

Vi bor på hotell

Jag befinner mig på ett hotellrum i Hammarby Sjöstad. Det var inte såhär det skulle bli, men det var såhär det blev. Vi sålde vår lägenhet och hittade inget hus. Om en dryg vecka flyttar vi in i ett andrahandsboende medan större delen av vårt hem magasineras. Det kommer att bli bra, men det är inte optimalt nu. Kommer jag får återse mina sommarskor och bikinis innan sommaren? Jag hittade inte dem i all röra. Men sånt är ju egentligen världsligt.

I veckan förlorade vi budgivningen på ett hus vi verkligen ville ha. Vi hade eventuellt kunna lägga mer, men det var rätt beslut att ge upp det. Det som skulle vara en energiboost för kommande packning, hotellvistelse och andrahandsboende blev istället ytterligare en jobbig grej. Att veta vart vi ska ta vägen hade gjort allt lättare att bära. Men det som man inte tänker på innan är att ens hem monteras ner framför ens ögon och finns tillslut inte mer. Kvar är ett skal. Sitter hellre på ett fint hotellrum än i flyttkartongshelvetet i det som en gång var mitt hem.

I Stockholm där bostadsmarknaden är hysterisk var det rätt beslut att sälja först. Jag var först emot just av den anledningen att jag inte ville hamna i situationen som vi är i nu. Men allt går och barnen kommer inte att fara illa av det. Stora behöver inte heller byta skola den här terminen. Dessutom ligger hotellet nära skolan så stora har hoppat högt av glädje för att han ska få gå själv till skolan. Det blir dock  inte imorgon då han är sjuk.

Sedan måste det tilläggas att vi har hamnat i den här situationen för att vi är kräsna och inte för att det nödvändigtvis är jättesynd om oss. Det finns många hus vi ratat längs vägen som vi hade kunnat köpa och bott i vid det här laget.

Nu ska vi njuta av tio dagar på hotell. Vi bor i en studio med två rum och pentry så vi kommer att äta frukost på rummet och kunna göra ganska mycket som man gör hemma. Men till helgen blir det hotellfrukost! Det ser både vi vuxna och barnen fram emot enormt mycket.

Recension: Paige, Helena S; Hon går in på en bar och Hon går på bröllop; 2013

Hon går in på en bar och Hon går på bröllopHelena S Paige är en pseudonym för tre sydafrikanska författare; Paige Nick, Helen Moffett och Sarah Lotz. Hon går in på en bar och Hon går på bröllop är två interaktiva erotiska berättelser. Helen Moffett var en av de författarna som svarade mig på Twitter angående Sydafrikansk litteratur och jag letade efter böckerna på Amazon. Jag blev något förvånad när jag insåg att böckerna var översatta till svenska och fanns på Storytel (baren och bröllopet).

Du får följa en kvinna som är du själv och i ena boken går hon på en bar och kompisen dyker inte upp och i den andra ska hon på bröllop. Du väljer sedan själv vad personen ska göra. Ska hon dricka shots med en läcker DJ? Ska hon stanna på barnen och ragga på bartendern? Ska hon åka ensam till bröllopet eller tillsammans med en hon träffat en gång? Så går det vidare genom historien. De flesta vägar leder till hett sex med en läcker man. Men det är du som bestämmer om det ska vara en trygg, farlig, ung eller äldre person.

Det var lite roliga böcker med bra beskrivet sex. Jag gillar mycket att jag själv fick bestämma vilken kille hon borde satsa på, men det var mer i baren som jag hade det valet. På bröllopet blev det mest som det blev och där läste jag även lite olika varianter. Ibland slutar allt med samma resultat tillslut.

Det enda som jag verkligen inte fattade var tekniken. Jag läste via Storytel, men det gick inte att klicka sig vidare. Jag var själv tvungen att leta upp rätt kapitel och kunde då se vilka val jag skulle haft om jag valt annorlunda. Det förstörde illusionen om en berättelse som jag styrde.

Det fiffiga med dessa böcker är ju att du kan ta fram dem igen, när du är på annat humör, och läsa dem med nya val. Jag kommer kanske att återvända till dem. De var trevliga böcker, även om de var något enkla. Det var bra språk och det var fokus på en kvinna som väljer själv. Dessutom behövdes absolut ingen skämskudde!

Läs mer: Adlibris (baren), Adlibris (bröllopet), Bokus (baren), Bokus (bröllopet), Omnible (baren), Omnible (bröllopet).

#jagbokhandlar – köp en bok i en bokhandel du också!

#jagbokhandlar

#jagbokhandlar

Jag och ett gäng andra bookstagrammers/författare/bokälskare står just nu bakom initiativet #jagbokhandlar. Det finns boktjänster som Storytel, Nextory och Bookbeat. Det finns e-böcker. Det finns stora nätbokhandlare. Men vill vi att den fysiska bokhandeln ska finnas kvar, måste vi också handla i våra bokhandlar. Detta gäller inte minst lokalt för att bevara livfulla centrum.

Min tur på stan inför det här uppdraget blev något komiskt i sammanhanget. Jag bestämde mig för att gå till Pocketshop på Plattan för att det var närmast och skulle funka smidigt med min hemfärd från jobbet. Den affären fanns inte kvar. Ok, tänkte jag och styrde kosan mot Akademibokhandeln vid femte Hötorgsskrapan. Inte heller den bokhandeln fanns kvar. Jag hamnade slutligen på Akademibokhandeln på Kungsgatan. Där handlade jag två böcker åt min barn, Spökdiscot och Sluta med napp. Två av tre bokhandlar i centrum som jag känner till, var alltså redan nedlagda.

Jag utanför lokal bokhandel i London 2014.

Jag utanför lokal bokhandel i London. December 2014.

När jag var i London 2015 tog Camilla på Mind the book med oss på en tur genom hennes del av London, en del ganska långt från Oxford Street. Vid den tiden jobbade jag på Företagarna , vilka har som en av sina hjärtefrågor att handla lokalt, Jag blev glad när jag såg ett klistermärke på dörren till den lokala bokhandeln med texten I love buy local. Det gjorde jag också och det inkluderade ett signerat ex av Alan Bennetts The lady in the van.

I love buy local

Tänk på detta du också! När Hedengrens i Stockholm hotar med nedläggning – handla där! När du tänker att den där bokhandeln på torget i din hemstad är så trevlig – handla där! Och när du är på semester och behöver något att läsa – välj en lokal bokhandel!

#jagbokhandlar är ett initiativ på Instagram från @annabagstam, @bokmorsa, @ett_eget_rum, @feministbiblioteket, @joschreiber, @litteraturlivet, @tjejerna_pa_hojden och @tobiassoderlund_forfattare för att vi vill stötta den fysiska bokhandeln. Köp en bok i din fysiska bokhandel imorgon när lönen kommer och dela ett foto av den under #jagbokhandlar

Sydafrika 2020: Läslista

sydafrikas flagga

Jag efterlyste för några veckor sedan tips på Sydafrikansk litteratur. Förutom tips via Facebook från andra bokälskare, spred sig min vädjan direkt till sydafrikanska författare via ambassaden i Pretoria. Såklart helt fantastiskt roligt och överväldigande! Jag har haft direkt dialog med blanda andra Helen Muffett och Lebohang Masango. Detta i ett läge där jag inte haft vett att bli starstrucked.

Jag har försökt göra en läslista av alla tips jag fått och eftersom detta fick alldeles för stora proportioner så kommer jag såklart inte att kunna läsa allt. Vissa av böckerna finns att få tag på i svenska affärer, e-bokstjänster och bibliotek. Andra finns på Amazon. Endast en av nedanstående böcker kommer jag att behöva beställa som fysisk bok från Amazon (jag använder Kindle-appen och läser e-böcker från Amazon).

Skönlitteratur – samtida

A Fractured Land av Melissa A Volker

Hon går in på en bar och Hon går på bröllop av Helen S Paige (Paige Nick, Helen Moffett och Sarah Lotz)

Flickor som skimrar av Lauren Beukes

The Blessed Girl av Angela Makholwa

The Monster’s Daughter av Michelle Pretorius

The Son of the House av Cheluchi Onyemelukwe-Onuobia

The Woman Next Door av Yewande Omotoso

Agaat av Marlene Van Niekerk

Skönlitteratur – äldre

När regnmolnen hopas av Bessie Head

Begging to be black av Antjie Krog

Poesi

Waterfall of Moss and Sun av Ingrid Jonker och Simone Jonker

Fackböcker

Are you two sisters? av Hester van der Walt

In no uncertain terms av Helen Suzman

Barnbok

Mpumi’s Magic Beads av Lebohang Masango

Några manliga författare

På lösan sand av Alan Paton

En torr vit årstid av André Brink

Joburg Blues av Nthikeng Mohlele

Recension: Maunsbach, Maria; Bara ha roligt; 2018

Bara ha roligtJag fick se att Linda på Enligt O hade listat Maria Maunsbach i sin boktolva och blev nyfiken. Jag tyckte att hon verkade vara en författare för mig också och valde att läsa Bara ha roligt (Brombergs). Den fanns på Storytel den var inläst av författaren själv.

Lydia är singel och vill mest ha roligt. Men så träffar hon den lite udda fågeln Johannes. Han är ganska bestämd i vad han vill göra och så har han barn. Ett barn som han prompt vill att Lydia ska träffa, även om de inte dejtat mer än någon vecka. Lydia vägrar. Johannes är för det mesta ganska på och det gör att Lydia börjar längta efter tvåsamhet. Frågan är bara om det är Johannes hon vill ha, eller bara någon.

Bara ha roligt är en annorlunda relationsroman där det inte är helt självklart hur det ska sluta. Lydia och Johannes har klart stora brister i kommunikationen med varandra och de verkar inte alls dela värderingar eller ens hur idéer om hur man uppför sig mot varandra. Maria Maunsbach har verkligen ett sinne för detaljer som gör att hela berättelsen känns verklig. Lydias våndor över allt från tafatt sex till brödrostar på golvet sätts i relation till en man som alltid tycks göra det som faller honom in, utan att fundera det minsta.

Det är oerhört intressant att följa Lydias väg genom relationen med Johannes och hur hon tillslut börjar mörka saker för sina vänner. Jag tyckte om Bara ha roligt, för att den var så rak och ärlig. Det var precis som det kan vara. Den där killen kanske inte är en oslipad diamant, utan just precis som han är. Sedan var det en extra krydda att få lyssna på en författarinläsning, dessutom på rätt dialekt!

Läs mer: Adlibris, Bokus, Omnible

Semesterutmaningen 2020: Malta

Valletta

Valletta, Maltas huvudstad.

Jag vet att jag ställer en omöjlig fråga, men har ni tips på litteratur från Malta? När jag gjorde min EU-utmaning hittade jag en kvinnlig maltesisk poet som översatt sina egna dikter till engelska på nätet, Maria Grech Ganado. Sedan dess har jag funnit en bok av henne samt en annan kvinna, Simone Inguanez. Det finns flera lyrikböcker i samma serie med fler författare från Malta. Men jag vill inte bara läsa poeter.

Finns det verkligen inget annat än översatt lyrik från Malta? Jag vill gärna läsa skönlitteratur från och även om Malta. Såklart gjorde jag en rejäl research innan jag publicerade detta inlägg och har nedan samlat ihop lite av det jag funnit. Men alla författare fastnar inte på Wikipedia och googling är bara ett första steg, så vet du mer vad jag borde läsa. Både manliga och kvinnliga författare och även författare som inte är från Malta, men skriver om Malta är välkommet.

Eftersom Malta inte är något enormt stort litteraturland kommer jag inte att sätta upp något antalmål med den här utmaningen. Att jag läst något från Malta till vår resa i maj är fullt tillräckligt.

Skönlitteratur

Of Cloves and Bitter Almonds av Lou Drofenik

Lyrik

Memory rape av Maria Grech Ganado

Others, Across av Clare Azzopardi

Recension: al-Harthi, Jokha; Celestial bodies; 2010

Celestial BodiesJokha al-Harthi kom med på min lista över världsförfattare att läsa. Hon kommer från Oman och Oman var ett land jag inte prickat för på min jorden runt-lista. Celestial bodies blev dessutom belönad med det internationella booker-priset 2019 och då ökade ju viljan att läsa den. Den har ett klart feministiskt tema, så det kändes lite som alla rätt på förhand.

Celestial bodies handlar om kvinnor i tre generationer i Oman. Några är gifta, någon väntar på den rätta och någon gifter sig med en som är fel. Vi får följa flera av kvinnorna, samt en make. Det verkar vara förhållandevis liberala förhållanden. De får skilja sig från de våldsamma männen och får lov att tacka nej till giftermål. Ändå är det såklart mycket kvinnoförtryck och tvingande in i sociala normer. Mest gripande var historien om Kawala som tillåts vänta på sin kusin som bor i Kanada. Han väntar dock inte alls på henne, men gifter sig med henne för att hans mor ställt det som krav för att han ska få ut arvet. Han väljer dock att fortsätta att leva i Kanada med sin flickvän.

Jag vet inte om det var boken, mig eller min Kindle-app det var fel på för den här boken fastnade inte riktigt. Kapitlen var korta, det blev rörigt och jag förstod aldrig vem som var släkt med vem. Det fanns ett släktträd i början, men sådan försvinner ju lite när man läser e-böcker. Dessutom var min Kindle-app inställd på evigt scrollande och jag föredrar verkligen att bläddra (och nu vet jag hur man ställer in det). Halva tankeverksamheten under läsningen bestod i att fundera hur och när jag skulle scrolla.

Det var en spännande bok på många vis och jag önskar att jag haft mer koncentration på själva boken och innehållet när jag läste den. Det vore roligt att diskutera med någon annan som läst den om det är så bra som priser och annat säger.

Läs mer: Adlibris, Bokus