Feministbiblioteket -

jul 26

Kultursvep: Sportsommaren på NU fortsätter

Av Hanna i Kultursvep

Idag börjar OS och ni kommer att få läsa om berömda och glömda OS-kvinnor varje dag. I morse kunde ni läsa om Jane Cederqvist. Jag har semester nu, men också förberett en sportsommar på NU, som jag tidigare skrivit om, och här kommer vad jag har skrivit sedan sist. Gå gärna in på tidningen och läs mina artiklar.

Proffsboxning

Proffsboxning är nu sedan länge tillåtet i Sverige, men när Åsa Sandell började boxas var det inte det. Vi har pratat om varför man börjar boxas och hur farlig sporten egentligen är.

– När jag har föreläst om boxning har jag pratat om hur jag hittade min aggressivitet. Sådant får kvinnor att rygga tillbaka, trots att aggressivitet är en nödvändig känsla. Man måste våga säga ifrån och kunna bli arg.

Läs hela artikeln här.

Läs även min recension på Åsa Sandells bo I själ och hjärta, som jag skrev om igår.

Gymnastik

Jelena Muchina, Fair use

En annan farlig sport är gymnastik och jag pratade med gymnastiktränaren Tina Sahlén, om bland annat Jelena Muchina, en sovjetisk gymnast som bröt nacken när hon övade på ett för svårt hopp. Jag kan redan nu berätta att ni kommer att få läsa mer om henne under OS. Tina Sahlén berättade om hur man ser på gymnastiken som idrott i Sverige och hur man övar för att inte göra illa sig.

– Man brukar skämta om att gymnaster är som katter, att man alltid landar på fötterna. Men det kan ju självklart inte tas för givet att det blir så. Man tränar väldigt medvetet och stegvis för att komma till de svåra volterna och man lägger även in träningsmoment som handlar om kroppsuppfattning. Till exempel tränar vi ”escape routes”. Det handlar om att till exempel lära sig känna i en volt att oj, här har jag nog för lite fart, jag behöver avsluta volten eller jag behöver försöka landa på rygg och inte försöka landa stående för då gör jag illa mig.

Läs hela artikeln här.

Doping

En annan stor fråga gällande idrott är doping och jag har pratat med läkaren och dopingjägaren Åke Sandberg-Andrén om hur farligt det egentligen är är med doping och varför det är så viktigt att bekämpa det.

Varför är det så viktigt att bekämpa doping?
– Ur medicinsk synvinkel är doping ett ganska litet problem, men ur idrottssynpunkt så är det en katastrofal del i det hela. Idrotten i Sverige lever ju till väldigt stor del på skattemedel. Om det är så att det i en idrott krävs doping för att man ska bli bra, då kommer det förmodligen att bli mindre attraktivt att skicka sina barn till träningar.

Läs hela artikeln här.

Politiker

Jag har också intervjuat svenska friidrottsförbundets ordförande tillika lokalpolitikern (L) Johan Storåkers samt idrottsminister Jakob Forssmed (endast papperstidningen).

Det kommer faktiskt mera!

jul 26

Berömda och glömda idrottskvinnor: Jane Cederqvist

Av Hanna i Berömda och glömda idrottskvinnor

Jane Cederqvist

Idag börjar OS i Paris och då är det dags för Feministbiblioteket att gå in i sport-mode. Jag drar igång mina berömda och glömda idrottskvinnor med en svensk sensation, den unga simmerskan Jane Cederqvist. 15 år gammal blev hon ”Silver-Jane” med hela svenska folket när hon vann 400 meter frisim vid OS i Rom 1960.

Jane Cederqvist var ett stort stjärnskott inom simningen och hon satte världsrekord på 800 meter redan innan OS i Rom. Året efter silvermedaljen satte hon fler världsrekord, men många av dem räknades inte eftersom simbassängerna inte höll internationell standard. 1960 blev hon utsedd till årets idrottskvinna och fick även Svenska Dagbladets bragdmedalj. Den senare som första kvinna i historien.

Någon längre karriär blev det inte. 1961, när Jane Cederqvist var 16 år, avslutade hon karriären för att inte missa sin skolgång. Hon har senare sagt att hon tröttnade på att träna så mycket. Hon tränade två gånger om dagen, fem dagar i veckan och det är klart att det kanske inte är ett drömliv för en femtonåring. Dessutom var simhallarna undermåliga och hade dålig luft. Senare i livet skulle Jane Cederqvist jobba hårt för att kommunen skulle satsa på bättre simhallar.

Det var inom akademin som hon skulle nå framgångar framöver. Efter skolan doktorerade hon inom offentlig förvaltning och disputerade 1980 i historia med ämnet Arbetare i strejk. 1994 blev hon statssekreterare i Näringsdepartementet och senare Inrikesdepartementet. Hon har också varit överintendent på Statens historiska museer. Vid den tiden låg hennes korta, men intensiva simkarriär långt bakom henne.

Jane Cederqvist avled i januari 2023 i ALS.

jul 25

Recension: Sandell; Åsa; I själ och hjärta; 2020

Av Hanna i Idrott

Jag intervjuade Åsa Sandell för ett tag sedan om proffsboxning inför en artikelserie i NU. Då tipsade hon mig att läsa I själ och hjärta, en av hennes böcker som jag faktiskt inte läst. Boken handlar inte så mycket om hennes eget liv, utan mer om boxning generellt. Åsa Sandell är kulturjournalist i botten och har skrivit en reportagebok. Den gavs ut på Atlas 2020.

Varför väljer en medelklasstjej utan större problem att boxas? Det handlar om aggressivitet och att det också är en känsla som måste ut. Åsa har själv levt ett lugnt liv där hennes känslor i mångt och mycket tryckts tillbaka. Hon fick utlopp genom boxningen. Hon beskriver också i boken, och pratar med mig om, att myten om killen på glid som räddas av boxningen är överdriven, men att den finns. Sådana historier går att finna, men för många är det inte så dramatiskt.

– Det farliga i boxningen finns ju där som ett bakgrundsbrus och det känns inte som att det angår en när man är mitt uppe i det. Samtidigt är det ju så att det också är tjusningen med boxningen, att det är farligt och att det inte är orientering, säger Åsa Sandell till mig i intervjun.

I boken berättar hon om intervjuer hon gjort med många olika boxare. Deras liv skiljer sig mycket åt och det är inte en och samma berättelse för alla. Hon väver samman historierna med sina egna erfarenheter, men boken är inte hennes historia i första rummet, den har hon berättat i en annan bok, utan det är ett sökande efter svaret varför man boxas, trots att det är farligt.

– Jag tror att Anja Persson i störtloppsbacken känner en tjusning just för att hon vet att det är farligt. Samma sak med personer som håller på med motorsport eller ridning. Men det som provocerar med boxningen är ju våldet mot huvudet, berättar Åsa för mig under intervjun.

– Många boxare säger att det inte handlar om våld och det blir ju lite paradoxalt, för det är ju våld. Men det finns inget offer och man vill inte skada någon, det är mer så att man vill vinna och bryta ner sin motståndare mentalt, fortsätter hon.

Det är oerhört intressant att läsa alla historier. Det finns historier om kvinnor som känt sig manade att se kvinnliga ut utanför ringen, något som går igen i flera sporter historiskt. Det finns också berättelser om homofobiska tränare som ändå kunnat träna lesbiska boxare. Sedan finns det såklart också många historier om manliga boxare från tidigt 1900-tal fram till idag.

Min intervju med Åsa skulle vara inriktad på proffsboxningens vara eller icke vara och det man kan säga är att det ser olika ut i olika länder. Det finns ett reglemente runt proffsboxningsmatcher i exempelvis Sverige och New York, medan det kan se helt annorlunda ut i länder som är mindre nogräknade. Som så mycket annat blir det oftast farligare när man förbjuder något. De som vill boxas professionellt hittar då någon annanstans att boxas.

Hela intervjun med Åsa Sandell kan läsas på tidningen.nu.

jul 24

Feministbrud på kulturjakt på Solidarietsmuseet i Gdansk

Av Hanna i Kulturbetraktelser

En höjdpunkt på resan för mig var Solidaritetsmuséet i Gdansk. Det var roligt att få se det igen, eftersom jag var där 2002 och jag visste att det gjorts om och blivit större sedan dess. Det hade det sannerligen. European Solidarity Center är nu ett museum och ett bibliotek. Det nya museet är byggt som ett gammalt varv, men flera originaldetaljer kvar.

Det första monument som restes i Polen under kommunisttiden och som inte hade koppling till kommunismen står fortfarande kvar och är placerad utanför museet.

Ingången till museiområdet ser ut som ingången till varvet som en gång var.

Det var fint att mötas av ett ”Ukraina” skrivit i samma stil som ”Solidarność” och i blått och gult när man kom in.

Även över ingången till utställningen inne i museet hänger den gamla varvsskylten.

Under starten av utställningen står denna gula lyftkran i centrum. Den drevs av Anna Walentynowicz, en varsarbetare som fick sparken – en händelse om var utlösning av själva strejken 1980. Efter att det nya museet stod klart, tyckte dåvarande konservativa regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) att hon hade fått för lite uppmärksamhet. Det blev en strid mot det mer liberala styret i Gdansk.

Solidaritet var en bred rörelse och när de blev ett parti var det folk från höger till vänster som ställde upp. Anna Walentynowicz blev oerhört konservativ med åren och hon var med på planet som kraschade i Smolensk i Ryssland 2010 och dödade flera politiker, bland annat presidenten Lech Kaczyński. Det kan ha varit en orsak till att PiS ville lyfta fram henne mer.

Det var i augusti 1980 som strejkerna började och de ledde till flera lättnader i Polen, bland annat infördes rätten att bilda oberoende fackföreningar. Något som inte bara gällde arbetare, utan även bönder, studenter och kulturarbetare kunde starta egna fackföreningar. Lech Wałęsa var oerhört populär vid den här tiden och här ses han mata sitt barn i en veckotidning.

Efter strejken 1980 var det ett drygt år av optimism i Polen. Redan hösten 1980 fick polacken och diktaren Czesław Miłosz nobelpriset i litteratur. På bilden ovan skakar han hand med vår kung.

Reaktioner från omvärlden.

På sommaren efter, 1981, hölls det rockkonserter i Polen och framtiden såg ljus ut.

Den 13 december 1981 tog det roliga slut. Då tog militären över efter tryck från Sovjetunionen som var orolig att friheten skulle sprida sig inom östblocket. Lech Wałęsa och andra arresterades och censur och Solidaritet förbjöds. På bilden ovan kan ni se ett monument av en kvinnlig konstnär, som jag tyvärr inte kan hitta namnet på, som symboliserar trasiga staket där militären kör in.

Kampen fortsatte under jorden, bland annat genom ungdomar som kan ses ovan, och Solidaritet stöddes av den katolska kyrkan i landet.

1989 tilläts Solidaritet åter och man beslöt att Polen skulle ha val, semifria visserligen, men de första valen i östblocket. Solidaritet ställde upp i valet och vann 99 % av de platser som de kunde ställa upp till. Det var en enorm missräkning av det styrande kommunistpartiet, som trodde att i och med att de var garanterade en stor del av platserna, skulle de kunna fortsätta att styra. Nu blev det inte så och resten är, som man säger, historia.

jul 24

Feministbrud på ”ostalgi”jakt i före detta DDR

Av Hanna i Kulturbetraktelser

DDR-camping

Är det någon epok jag fascineras över mer än någon annan är det kalla kriget. Såklart vill jag inte tillbaka till den tiden eller glorifierar den på något sätt. Jag tycker bara att det är så oerhört fascinerande att läsa om människor – i bland i samma stad – som levde så otroligt olika liv. Kommunismens brott mot människor är något fruktansvärt och spåren av det ser vi än idag. Jag känner mig så oerhört tacksam över att den epoken är över.

Tyskland är ett spännande land, just därför att där finns det en återförening och ett delat land som enats. Det betyder mycket för det mest konkreta, såsom restaurering och människors möjligheter till bra utbildning. Det betydde också att många människors hemland bara slutade att existera och att de förväntades att leva i det nya landet, där de andra föraktade det liv de hade levt. Det kan inte varit särskilt enkelt.

I norra Tyskland, i det som förut var DDR, finns det spår av ”ostalgi” – DDR-nostalgi. Det finns museum och upplevelser som tar dig tillbaka till landet som inte längre finns. Det var så jag upptäckte DDR-campingen. Jag sökte på glamping och Rügen och fann ”DDR villa direkt am strand”. Det gick att återuppleva den östtyska campingsemestern genom att bo i ett tält som spänts upp ovanför sin Trabant. Hur kul som helst!

DDR-camping

Tyvärr blev upplevelsen roligare i teorin. den så kallade ostalgin var enbart för dem som en gång upplevt en liknande semester. Det var egentligen inte så mycket det lilla tältet som var ett problem. Det ar ju rätt mysigt ändå för en vuxen och ett barn. Mitt problem var mest att det luktade sunkigt. Det stora problemet var hela grejen runtomkring,

Campingen var en enda stor skog med leriga vägar emellan. Där stod campingstugor som inte renoverats på 40 år och med sin bil kunde man köra kors och tvärs mellan träden. I en liten glänta stod fem trabis med tält. Stranden låg en brant klippa nedanför. Den som känner till Rügens natur kunde nog räkna ut det, för det är alltid skog före stranden för att allt inte ska försvinna ner i havet. Men för den som inte känner till detta, eller tänker på det, blir direkt på stranden än enorm överdrift, för att inte säga en ren felaktighet.

”Fakta” om tälten på nätet (mina fetade ord) som ni kan läsa för att förstå varför jag bokade:

”DDR Villa Sachsenruh direkt am Strand is a beachfront property located in Dranske, Germany. Situated just a few steps away from Northwest shore Wittow and Kreptitzer Heide Beach, and within close proximity to Nonnevitz Beach and Goos Beach, this luxury tent (jag trodde inte att det skulle lukta i dem som om de stått där sedan 1986) offers guests a perfect seaside getaway.”

Stranden vid DDR-campingen

Det är, som ni förstår, en stor skillnad att sova i ett tält på en strand och sova i ett tält i en myggig skogsglänta. Dessutom var alla utlovade restauranger enormt sunkiga och erbjöd bara mat från forna DDR. Man kunde till och mer köpa äkta DDR-toapapper och bananer skulle kanske komma in imorgon enligt en skylt. Från hemsidan igen:

”A family-friendly restaurant (det var en foodtruck som stängde 20:30) is available at DDR Villa Sachsenruh direkt am Strand, serving delicious German cuisine for dinner, lunch, and brunch (ok, om man vill äta frallor till middag, lunch och brunch så kanske…). The property is ideal for a relaxing beach vacation, and guests can also engage in activities like fishing and snorkeling. After a day of adventure, guests can warm themselves up near the outdoor fireplace (vi såg inte röken av något av detta).”

DDR-camping

Jo, det skulle ju vara en helhetsupplevelse, men plötsligt blev det bara hemskt. De illaluktande toaletterna ville man inte gå på fler gånger än nödvändigt och att dricka varm gin och tonic-drink medan man blev uppäten av mygg, har en extremt begränsad charm.

DDR-camping

Morgonen efter vaknade jag vid fem och gick upp. Skulle gått och lagt mig igen, men tanken på lukten i tältet fick mig att sätta mig i bilen istället. Med bilen menar jag vår hyrbil, inte Trabanten, som våra tältgrannar valde att sätta sig i när regnet föll (den ena av dem var också uppe klockan fem och hejade glatt på mig). Jag satt i bilen länge och lyssnade på ljudbok. Sedan somnade jag. Vaknade halv nio av att det smattrade på rutan. Snabbt ut för att samla in alla blöta badkläder och få upp familjen. Ingen ville gå på toa. Ingen ville duscha.

Soluppgång vid DDR-campingen

Frukost åts i bilen i ösregn med småsaker inköpta på Netto i en liten by någon mil från campingen. Ingen borstade tänderna förrän det var läggdags. Första toabesöket skedde på ett museum. Raggardusch för samtliga tre som behöver oroa sig för illaluktande armhålor. Inte så glammigt.

DDR-camping

Det lät kul med DDR-”glamping”, men det var som sagt allt annat än glammigt. Var allt hemskt då? Nej, jag tvingade familjen att åka till närliggande by för middag. Det var mycket trevligt. Sedan tog vi ett kvällsbad nedanför campingen (det som skulle vara direkt på, men som inte var det). Det var visserligen stenigt, men Hugo lånade generöst ut sina crocs till sina föräldrar så vi kom i allihop och det var underbart!

Camping, DDR, Kultur, Kulturjakt, Nostalgi, Ostalgi, Semester 24, Tyskland, Tyskland och Polen 2024
Lämna kommentar

jul 23

Feministbrud på kulturjakt på Rügen

Av Hanna i Kulturbetraktelser

Soluppgång över Rügen. Varför jag har fotat en soluppgång får du läsa i nästa inlägg. Juli 2024.

Om vi hade ett mål på resan så var det Rügen. Fast vi hade inget mål, alla stopp var ställen vi önskade besöka. På Rügen stannade vi två nätter, en natt i tält och en natt på ett litet mysigt golfhotell mitt på ön. Rügen är känt för sina vita klippor och långa stränder. När man färdas med bil ser man dock bara skog. Huggs skogen ner, försvinner landskapet ner i havet, så det är en bra sak med träd.

Man ska alltid ha med sig en påse badkläder när man turistar på Rügen sa en vän till mig som vet hur mycket jag älskar att bada. Det var varmt i vattnet, runt 20 grader, så vi badade varje dag. Det var underbart! Lite svårt att gå i på något ställe, men på de stora lättillgängliga stränderna var det underbart fin sandstrand. Favoriten var när vi bara stannade där det såg fint ut och gick ner för ett dopp.

Königstuhl är ett av Rügens stora landmärken. Det betyder kungastol och är en stor vit kalkstensklippa. Den här bilden har Hugo tagit. jag klarade inte av att luta mig över räcket. Det var dock mycket fint arrangerat med en bro ut så att man kunde se klippan. Det fanns en knagglig väg under bro, kunde vi se, och den tog oss antagligen ner för berget. Det kändes dock betydligt mer osäkert än att gå på en bro med räcken. Jag var imponerad. Det var både säkert och störde inte naturen så mycket.

Kap Arkona ligger i en annan nationalpark på Rügen och det var lite av en besvikelse. Man kom aldrig riktigt nära vattnet om man inte gick en lång promenad längs med klipporna. Gjorde man bara den turistiga varianten fick man gå upp i en fyr för att se något. Jag stod i dörröppningen och gick inte runt fyren. Dock jag som tagit bilden!

Vi var en snabbis i Binz, den lite mer stilfulla delen av Rügen. Här kan du bo lyxigt i gamla sekelskiftsvillor och bada på den vackra stranden. Det sistnämnda kan du dock göra på fler ställen, med mindre folk. Binz är en gammal kurort. Vi skyndade oss härifrån efter ett dopp i havet, eftersom det såg ut att komma regn. Det gjorde det dock inte.

Prora var det stora semesterkomplex som Hitler började bygga. Det är världens längsta byggnadskomplex, men det färdigställdes aldrig. Det är idag till viss del renoverat och innehåller både lyxlägenheter och hotell. Det gamla och förfallna är också bevarat. Det finns även ett museum som vi besökte i en tämligen hemsk byggnad. Vägen till stranden var inte så imponerande, som ni ser ovan. Vi var vid de förfallna delarna och det ser förmodligen helt annorlunda ut vid lyxhotellet, som har pool utanför.

Vi DDR-turistade lite extra, men mer om det imorgon!

jul 23

Feministbrud på kulturjakt i Stralsund och Greifswald

Av Hanna i Kulturbetraktelser

Caspar David Friedrichs Kritklippor på Rügen (1818). Juli 2024.

Idag går kulturjakten till två närliggande hansastäder, Stralsund och Greifswald. När jag var 20 år reste jag på min sista bilsemester med mina föräldrar. Vi åkte då för första gången igenom det före detta Östeuropa (om man inte räknar med Ungern som vi besökte 1990). På den redan tänkte vi kanske stanna och se Stralsund. Det var dock bilkö genom hela stan och vi klarade sedan färjeavgången i Sassnitz med minsta möjliga marginal. Nu, 27 år senare, fick jag äntligen se Stralsund.

Caspar David Friedrich är en konstnär från Greifswald och en av hans mest kända konstverk föreställer Rügens vita klippor. Se familjens replika ovan. Vi var i Greifswald efter vi varit på Rügen och i Stralsund före. Det går dock utmärkt att kombinera en resa till de båda städerna då tåg mellan städerna bara tar 20 minuter.

Stralsund

Stralsund är en stad som ligger i svenska Pommern och har ca 60 000 invånare. Under DDR-tiden byggdes nytt utanför staden och stadskärnan fick förfalla. Efter 1990 blev staden en modellstad för stadsplanering och restaurering och rivning påbörjades. Idag märks det knappt alls i stadskärnan att det en gång varit en stad i DDR.

Stralsund

Det första vi såg på väg in mot centrum och någonstans att äta var denna otroligt vackra kyrkofasad. VI hade tyvärr inte möjlighet att gå in i kyrkan då eller senare. Barnen har också ett begränsat intresse för just kyrkor.

Stralsund

Vi hittade en restaurang som var trevligt placerad och hade god mat, men tyvärr behandlade oss som om vi inte var särskilt välkomna. Jag njöt av utsikten över hamnen och skickade tillbaka gin och colan som jag fick när jag beställde deras egenproducerade gin ”as longdrink”.

Stralsund

Det stora torget i Stralsund. En mycket vacker plats. Och stort var det också.

Stralsund

Nikolaikyrkan och rådhuset på den vackra marknadsplatsen.

Stralsund

Den vackra dopfunten inne i kyrkan var gjord av kalksten från Gotland, enligt en broschyr vi fick. Dock var den från 1200-talet, det vill säga före Stralsund var svenskt.

Greifswald

Staden som enligt vissa har Sveriges äldsta universitet är Greifswald. Det är lite konstigt räknat eftersom staden inte var svensk när universitetet startades och inte är svensk idag. I vilket fall som helst är det äldre än både Lund och Uppsala. Staden klarade sig undan andra världskriget, men förföll mycket under DDR-tiden. Mycket har gjorts för att restaurera staden, vilket också märks tydligt. Staden tredubblade antalet studenter under 90-talet, samtidigt som många flyttade pga arbetslöshet. Greifswald har därför en ung befolkning. Det finns en svensk förening och en nordisk kulturfestival i staden idag.

Greifswald

Det stora torget i Greifswald.

Greifswald

Rådhuset är otroligt vackert och ligger mitt på det stora torget.

Greifswald

Det finns gott om vackra gator med underbara korsvirkeshus.

Greifswald

Den stora kyrkan i Greifswald hetter också Nikolaikyrkan. Här kostade det 1,5 euro att fota insidan, så det skippade vi.

Greifswald

Här är en utlovad bild på en strandfåtölj, som stod uppställd utanför kyrkan i Greifswald. Det är karakteristiska stolar och du ser dem överallt i kustområdena.

Greifswald

Sveriges äldsta universitet, om man vill säga det. Fint och renoverat, tyvärr i ett kort ösregn så någon bättre plats att fota på sökte jag mig inte till.

Ikväll tar jag mer er till Rügen!

jul 22

Feministbrud på kulturjakt på Usedom

Av Hanna i Kulturbetraktelser

Heringsdorf

Usedom är en ö som ligger på polska gränsen i Tyskland. Den största orten heter Heringsdorf. Det är inte helt uppenbart att detta är en ö, så har du varit här kan det ha gått dig förbi. En mycket gullig badort är i vilket fall Heringsdorf och här kommer vi första gången på resan kontakt med de tyska korgstrandstolarna som är karakteristiska för regionen. Jag tog visst ingen bild på dem, men det kommer i kommande inlägg om resan. Nedan en bild jag lånat från Wikimedia Commmons.

Foto: FrankBothe, CC-BY-SA-4.0

Polsk-tyska gränsen

Mellan Heringsdorf och Świnoujście är det någon ynka kilometer och gränsen mellan Polen och Tyskland ser ut såhär. Inget mer. Nu har såklart inte järnridån gått här, eftersom det på 80-talet var gränsen mellan Polen och DDR, men bara tanken på att barnen idag kan hoppa in i Tyskland från Polen gjorde mig lite rörd. De kunde också stå med en fot i varje land och enda skillnaden så långt var olika form på tegelplattorna.

Ampelman

Barnens favorit Ampelman är tillbaka! Usedom är ju före detta DDR.

Kaiser Wilhelm i Heringsdorf

Här står Kaiser Wilhelm i en trädgård i Heringsdorf.

Pariserhjul i Heringsdorf

Det var tämligen vanligt att se pariserhjul på resan. På den här stranden kändes den dock aningen malplacerad. Det fanns liksom inget mer där, förutom en strand och en liten park. Och så ett pariserhjul. En bit bort var Heringsdorfs pir där man säkerligen kunde äta och dricka gott. Det var dock inget för oss. Vi skulle till Stralsund och med om det besöket imorgon!

jul 22

Feministbrud på kulturjakt i norra Polen

Av Hanna i Kulturbetraktelser

Ustka i norra Polen. Juli 2024.

Då kommer jag till en samlad kulturjakt över de ställen vi besökte längs den polska Östersjökusten. Jag nämner platserna i den ordningen som vi besökte dem. Vi har badat i havet, sett mysiga byar och åkt genom den polska landsbygden när GPS:en varnade oss för för mycket trafik på andra sträckor. Det byggs nytt och det är inte helt färdigt så på många håll tog det sin ligga tid. Men det var vackert och det var otroligt roligt att få uppleva det.

Östersjön är givetvis inte medelhavet och inte ens den södra Östersjökusten kan mäta sig med det azurblå havet i Italien eller Kroatien. Vi valde bort Kroatien i år för att det blev för dyrt när flygpriserna gick upp, och tyckte att Polen kunde bli en värdig ersättare. Det blev det, men det blev en annan typ av resa. Inte en sämre resa, men en resa där kultur och bad kombinerades varje dag. Vattnet var varmt för oss som är vana vid att det kan vara 12 grader i juli, men det är såklart inget för den som inte badat i Sverige sedan 1988. Däremot slår inte vi läger, såsom tyskarna gör, utan badar lite snabbt och drar sedan vidare.

Ustronie Morskie

Vårt första stopp på resan efter Gdansk var Ustronie Morskie. Om du åker längs med polska Östersjökusten, har du många ställen att välja på när det gäller att stanna en natt eller två. Vi valde ett mindre ställe och valde bort Kołobrzeg, som är en stad stor nog att ha ett eget HM. Valet föll på Ustronie Morskie, mest för att de hade ett hotell till överkomligt pris som dessutom hade pool. Det visade sig att vi hamnat mitt i polsk ”bamseklubb”-semester.

Orten låg mycket vackert vid havet, men tyvärr var allt uppbyggt från grunden och inget var pittoreskt. Det mest groteska var nog strandlägenheterna som hade bookings-reklam över hela fönsterna. Inget mysigt i det alls. Tyvärr tog jag inga bilder då. Jag tror inte det kändes aktuellt. Det fanns fina vyer och restauranger med havsutsikt, men så hamnade vi ändå vid poolen på kanten av en nedregnad solstol, tillsammans med glada polacker som drack öl i platsglas iförda badkläder.

Rolig anekdot var på morgonen när vi skulle checka ut och jag inte kunde få tillbaka min deposition (det var ju mindre roligt förstås) och kvinnan i repan – den enda som kunde några ord engelska – visade sig prata svenska. Vi började på tyska, men så förstod hon min brytning och gick över till svenska. Helt surrealistiskt med tanke på var vi var någonstans.

Swinoujscie

Har du hört talas om Swinoujscie så är det förmodligen för att du hört om färjelinjen Trelleborg_-Swinoujscie. Staden ligger på gränsen till Tyskland i nordvästra Polen. Jag har alltid hört att staden inte är något att se. Det är möjligt att personerna hade rätt, för det som inte var stranden, var inte mycket för världen. Stranden fick jag tyvärr inte se, för vi hittade ingen parkering. Men vi fick åka längs med kusten, hoppa in i Tyskland (mer om det i nästa inlägg) och äta en traditionell polsk lunch på sätllet ovan, så vi ger inte Swinoujscie bottenbetyg – långt därifrån!

Szczecin

Den största staden vi besökte på resan var Szczecin, eller Stettin som är stadens tyska namn (ca 400 000 invånare). Dit åkte vi först efter utflykten till Tyskland. Staden har en gång varit svensk, som många andra platser vi besökt på resan. Jag hade på förhand sett många fina bilder över Szczecin och såg fram emot att besöka staden. Det skulle dock bli något av en besvikelse. Kanske var det för att jag hade Gdansk så färskt i minnet. Szczecin är inte ett alternativ till Gdansk.

Här var det tydligt att den polska upprustningstakten inte nått staden riktigt och det gamla (det medeltida) var många gånger blandat med det inte lika gamla (det kommunistiska). Det var inte bara i arkitekturen det märktes, utan också i hur stora vägar gick längs med flodkanten och tvärs genom stan. De stränder som tydligen ska finnas mitt i stan, såg bättre ut på bild än i verkligheten (se den här bilden tagen från ön vi ser framför oss på min bild).

Kołobrzeg

På vägen från Szczecin behövde vi ett stopp före vår planerade natt i Ustka. Kołobrzeg var en lagom sträcka och låg dessutom nära vägen, så omvägen skulle inte bli så stor. Staden har en lång fin strand, enligt bilder, men den skulle vi inte hinna med. Det var en förhållandevis stor stad (ca 47 000 invånare) och att ta sig in och ut ur stan var inte helt oproblematiskt. Vi hade tänkt att övernatta här på ditvägen så det var spännande att få se det. Det var lite småmysigt i innerstaden, men absolut inget man bara måste se. Ett fint Rådhus (se överst) låg mitt på en turistig gågata och så fanns det mysiga parker.

Ustka

Ustka skulle enligt internet vara den mysigaste byn längs med den polska Östersjökusten och det var en oerhört mysig och pittoresk stad med korsvirkeshus och mysiga gränder. Lite väl mycket tingeltangel, men det gick att stå ut med. Det går absolut inte att jämföra med Ustronie Morskie.

En lite rolig grej vara att vid hamnen fanns det ett fint restaurangstråk med uteserveringar som låg i hus som var nybyggda i tegel för att smälta in i den tidigare miljön (bild 2). Utsikten var över en hamn i kommuiststil som förfallit ytterligare sedan murens fall (bild 3 och 4). Det påminner oss om hur otroligt mycket som behöver göras med förfallna hus som inte tagits hand om på årtionden. Polen hade ju inget Västtyskland som kunde pumpa in pengar till renovering och upprustning.

Rolig anekdot var att vi mötte ett par från Nacka inne på Lidl där vi köpte kvällssnacks.

Sopot

Sopot är det glassiga Polen. Utska var enormt trevligt, men det är och förblir fattigmans-Sopot, för att använda Filip och Fredriks uttryck. I Sopot trängs svenskarna med varandra på stranden, på gågatan och på thaikrogen och som det svenskar vi är, tog vi seden dit vi kom. Thaimaten var förträfflig och gågatan var trevlig, om än lite väl fylld med folk. Vi var ju sannerligen inte vana vid det så här långt in på resan. Det finns en lång pir i Sopot, men den skulle kosta några hundra för oss att beträda så det fick vara. Stranden var i alla fall gratis.

I Sopot var det upprustad och det närmsta man kom kommunismnostalgi var på stranden där man kunde se Gdansk hamn. Jag tänkte skriva att hit åker dem som inte har råd att åka till Medelhavet, men det är orättvist, för Sopot klarar sig fint på egen hand. Nu besökte vi inte Gdynia, som jag varit i förut, men tre mysiga städer på ett pärlband längs kusten ger dig allt du behöver på en sommarsemester. Mycket kultur, bad och mysiga gågator.

Ikväll ska jag ta med er till Tyskland!

Arkitektur, Kołobrzeg, Kommunism, Kultur, Kulturjakt, Polen, Resor, Sopot, Swinoujscie, Szczecin, Tyskland och Polen 2024, Ustka, Ustronie Morskie
Lämna kommentar

jul 21

Feministbrud på kulturjakt i Gdansk

Av Hanna i Kulturbetraktelser

Jag var i Gdansk 2002 och tyckte då att staden var mycket vacker. Nu kom jag tillbaka med min familj 22 år senare och mycket har hänt, men staden går också att känna igen. Ett återkommande tema under de kulturjakter jag kommer att göra efter vår roadtrip i norra Polen och Tyskland är restaureringen. Kommunistregimerna förstörde mer än bara människors liv. Gamla medeltida byggnader lämnades att förfalla, nytt och fult byggdes och stora motorvägar drogs genom städerna. I Gdansk har man gjort mycket för att återställa och bygga nytt.

Mycket restaurerades som sagt, bland annat den strandpromenaden där den berömda kranen finns. Ni ser den skymtas bakom tornet. Det roliga var att jag inte visste att det var den jag fotade. Jag tyckte mest att tornet var otroligt vackert i kvällsljuset och lampskenet. Hela den här kanalpromenaden var inplastad och mycket trång. Det ska bli spännande att återkomma om några år.

Mycket har hänt sedan jag var här sist, för 22 år sedan. Mycket är uppbyggt enligt gammal stil och den här flyttbara bron har lagts till för att knyta samman öarna. Nattlivet här var fantastiskt trevligt. Eller natt och natt, så sent blev det ju inte för oss som barnfamilj (även om våra ungar är nattugglor).

Arkitekturen i gamla delen av staden är helt underbar. Dessutom är mycket bevarat och restaurerat så hela staden känns genuin och trevlig. Det är gågator nästan överallt och Hansastaden Gdansk är sannerligen ett trevlig resmål för en weekend.

Neptunusfontänen är en av de stora minnesmärkena i Gdansk och den var inte bakom renoveringsplast.

Vi var inne i Mariakyrkan och tittade på klockspelet. Det var en lite rolig turistaktivitet. Trevlig kyrka också, som låg centralt i stan.

När vi återkom till Gdansk en vecka senare gick vi på det stora museet över fackföreningskampen och rörelse Solidaritet. Jag var på ett museum 2002, men det var mindre. Detta var nytt för mig och det stod klart 2014. Det är ett enormt museum och bibliotek i en byggnad som ska efterlikna ett varv. Besöket var mycket omvälvande och det finns mycket att berätta om det, så det får bli en egen post.