apr 12

Charité – en tysk TV-serie som både lär och underhåller

Charité

Jag och min man vill se tysk TV eftersom vi vill hålla det tyska språket mer levande. Jag frågade på Twitter om tips på bra tyska serier och fick en tråd som fylldes på en gång i sekunden under typ två dygn så det fanns en hel del att gå igenom där. I första hand ville vi se något som vi båda gillar, vilket är lite svårt. Vi började med tipset Charité, för att det är en historisk serie, något som vi båda uppskattar.

Charité har hittills kommit med två säsonger, men varje säsong är avslutande. Charité är ett sjukhus i Berlin, som fortfarande är i drift. Under kalla kriget låg det i DDR. Den första säsongen utspelar sig 1888 och har huvudfokus på att hitta botemedel och vaccin mot tuberkulos och difteri. Nästan alla huvudpersoner har funnits på riktigt och har fått nobelpriset. I centrum står en fiktiv kvinna, som drömmer om att bli läkare, vilket hon bara kan bli i Schweiz. Vi får en rejäl medicinsk historia och vi får stifta bekantskap med den groende antisemitismen.

I säsong två, som heter Charité i krig, får vi träffa läkarstuderande som är hängivna nazister och verksamma på ett sjukhus som gör allt för att ta avstånd från allt nazisterna gör. Här står rashygien i centrum och en nybliven mamma och snart läkare, får se rashygienens baksidor när hon upptäcker att hennes dotter förmodligen har en vattenskalle och säkerligen kommer att bli funktionshindrad. Hon är så pass insatt i vad som händer med funktionshindrade barn att hon aldrig vill att nazisterna ska få veta om hennes eget barns besvär.

Det var två mycket välgjorda säsonger och jag vill ge en särskild uppmaning att inte ge upp efter första avsnittet. Denna serie kräver att man hänger i lite och det är definitivt värt det! Dessutom var det befriande att samtidigt som jag kollade på amerikanska komediserien Superstore där allt naket bluras, också såg den här där obduktioner visas helt utan censur.  Så varning för mycket blod, äckliga sår och blottande inre organ!

apr 11

Jag har bloggat 500 dagar i rad

500

I början av isoleringen bestämde jag mig för att hålla i att jag bloggade varje dag. Jag kände att jag var tvungen att ha någon fast punkt i tillvaron, när jag inte fick gå till jobbet och mitt hem egentligen inte var mitt. När vi flyttade tänkte jag att jag fortsätter så länge jag orkar och nu har det gått 500 dagar utan avbrott!

Det ÄR faktiskt någon som håller mig fast i det normala, att planera ett blogginlägg varje dag. Jag jobbar, tar hand om mina barn och träffar nästan bara vänner online. I en sådan tid har det varit viktigt för mig att planera mitt skrivande och försökt komma på något vettigt varje dag. Bäst mår jag när jag ligger långt fram i planeringen och har flera tidsinställda inlägg.

För ett knappt år sedan oroade jag mig för sommaren för att vi saknade boende i juli. Jag längtade efter vårt hus så mycket att det knappt var hanterbart. Nu ordnade sig allt under sommaren och det var fantastiskt att flytta in, men i längden räckte inte detta. jag behöver mer för att fungera som människa. Sommaren vet vi blir helt ok, då vi kommer att kunna vara mycket på landet. Svärfar är vaccinerad så vi kommer att kunna bo ihop.

Sedan har vi vårt hus och det är förstås underbart. Vi var på Ikea och köpte utemöbler idag. Vi kunde inte köpa det i augusti förra året, för allt var slut. Vi kunde inte ens köpa studsmatta till barnen, för det var slut överallt. Nu är studsmatta inhandlad (dock ej monterad) och vi kommer nästa vecka att ha både en matplats och utelounge och jag har köpt en billig Baden Baden-stol för solhäng med en god bok. Jag ska göra en frukostplats också eftersom vi köpte extra många stolar (någon gång får man väl ha fest???).

Det kommer att bli bra det här, frågan är fortfarande när. Till dess kommer jag att fortsätta blogga varje dag.

apr 10

Lägesrapport april 2021: Läser just nu

Mitt ocensurerade nattygsbord

Mitt ocensurerade nattygsbord. April 2021.

En vårdag i april efter ett semipåsklov med barnen hemma, kan det vara värt att göra en liten lägesrapport angående min läsning. En läsning som för tillfället inte går lysande, men som i det stora hela sett under året, går rätt så bra. Som vanligt får jag mest till till att lyssna på böcker, men läsningen står i vilket fall inte helt still.

På nattygsbordet ligger När bergen sjunger av Nguyễn Phan Quế Mais. Det är en fin bok om Vietnamkriget, som jag läste direkt efter Em. Lite orättvist kanske, då Em säkerligen kommer att bli årets bästa bok och den handlar också om Vietnamkriget.

Bredvid När bergen sjunger ligger Förvildade av Rory Power, som jag aldrig tycks komma in i.

I min Kindle har jag läst Here comes the sun av Nicole Y. Dennis-Benn, men inte slutfört. Jag slutade läsa den helt efter årsskiftet, men har nu tagit upp den igen. Den är verkligen inte dålig, men jag har inte varit på humör.

Min Storytel reader har jag lånat ut till min son, så jag läser mest i mobilen. Jag har påbörjat
Vi måste sluta ses på det här sättet av Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck.

Lyssnar gör jag faktiskt inte på någon bok just, men ska strax påbörja en ny. Det blir antingen Osynliga kvinnor  av Caroline Criado-Perez, som jag velat läsa länge. Eller så orkar jag inget seriöst och så blir det The  unhoneymooners av Christina Lauren.

Slutligen så läser jag Harry Potter för min nioåring och det är ett stort äntligen på det, eftersom han inte velat läsa den. Nu har han kommit in i det och vi njuter lika mycket båda två!

apr 09

TV-serie i coronatider: Superstore

Superstore

Ja, då är jag klar med 100 avsnitt Superstore. Säsong 1-5 av den amerikanska komediserien går på Netflix och den sista säsongen, som precis sänts på NBC och där corona är en del av vardagen i varuhuset, får vi vänta med (om man inte kan tänka sig dålig kvalitet på Youtube, vilket jag kan). Vad är det för kul med en komediserie i varuhusmiljö? Det ska jag försöka svara på.

Superstore är skapat av Justin Spitzer, som också gjort Scrubs och amerikanska The office. Huvudkaraktärer är America Ferrara, som spelar Amy, och Ben Feldman, som spelar Jonah. Första dagen Jonah börjar jobba på Cloud9, som affären heter, blir han förälskad i Amy. Amy är gift och stör sig något oerhört på den präktiga Jonah, men hon kommer att smälta och hennes äktenskap är långt ifrån bra.

Det är såklart ingen kärleksserie, Amy och Jonahs eventuella fling är bara en del av det som är roligt med den här serien. Bland andra karaktärer kan nämnas:

  • Varuhuschefen Glenn (Mark McKinney), som är religiös, men måste hålla tillbaka pga varuhusets sekulära policy.
  • Dina (Lauren Ash), som är vice varuhuschef  och enormt fyrkantig som person.
  • Garrett (Colton Dunn), den rullstolsburna som läser upp alla meddelanden i kundservis, som alltid skämtar och är smart.
  • Cheyenne (Nichole Sakura), som i första säsongen är 17 år och gravid och som växer med åren och är streetsmart.
  • Mateo (Nico Santos), han som alltid vill visa framfötterna (gärna på andras bekostnad) men som upptäcker att han är papperslös.

Humorn är skruvad och det är mycket skämskudde och framförallt så driver de med allt som är pk. De driver med det på ett kärleksfullt sätt så att vi förstår att de tycker att det är bra att vara feminist, miljövänlig och lagom mycket emot religionens inflytande. Jonah är den som är pk in absurdum, Glenn den som hela tiden försöker smyga in religionen och konservativt leverne och Cheyenne är den härligt korkade som ändå har stenkoll på vissa saker. Det blir roligt och särskilt kul att det är drift åt alla håll.

Sista säsongen kan dröja innan vi får se i Sverige men jag kan inte lämna mina favoritkompisar än. Alltså kollar jag YouTube. Annars kan jag säga att serien inte direkt blir roligare och roligare, det brukar inte funka så. Karaktärerna blir mer och mer karikatyrer av sig själva, så det känns som att det är helt ok att säsong sex är den sista.

apr 08

Recension: Lauren, Christina; Kär i karriären; 2017

Kär i karriärenChristina Lauren läste jag i julas och tänkte att jag kunde ge en chans till. Kär i karriären är, vad jag kan se, den enda som finns översatt till svenska. Boken kom på svenska 2018 på Lovereads. Christian Lauren är en pseudonym för Lauren Billings och Christina Hobbs. Jag lyssnade på boken på Storytel och den är uppläst av Charlotta Jonsson och Anton Körberg.

Evie är agent i Los Angeles och singel. När hon springer på Carter på en fest blir hon intresserad. Intresset är besvarat, men det är inte idealiskt då Carter också är agent på ett konkurrerande företag. En morgon ställs allt på ändå då deras företag är sammanslagna och Evies idiot till chef meddelar att bara en av dem kommer att få behålla jobbat. De är inte längre dejtande, utan hårda konkurrenter. Attraktion går inte att ta bort så lätt och samtidigt klarar inte Carter av att chefen är ett riktigt praktarsle mot kvinnor. Det blir en fråga om vad som är viktigast i livet.

Kär i karriären fyller sitt syfte som lättläst/lättlyssnad feelgood med substans. Jag kunde störa mig lite på en lite väl stor fokusering på det manliga könsorganet och gissar att det var för att visa den enorma sexuella attraktionen som fanns mellan Evie och Carter. Boken har ett tydligt feministiskt budskap med LA:s sexistiska agentvärld och vi får inte bara följa Evies frustration, utan även Carter klarar inte av att kvinnor blir negativt särbehandlade.

Jag tyckte om julboken In a holidaze, som jag läste i december och jag tyckte ion den här. men jag tycker om dem lite lagom, så kommer inte att kasta mig över fler böcker. Det blir nog fler böcker så småningom, eftersom det ju är den är typen av böcker som jag läser just nu.

apr 07

Feministbiblioteket rekommenderar: Böcker att ge bort

Böcker i Tidningen Nu påsken 2021

På skärtorsdagen kom en Tidningen Nu till mig, som jag nu får för att jag är medlem i Liberalerna (jag har för mig att man får den ett år som ny medlem, men det behöver inte vara så, kommer gör den iaf). Jag är en av flera som rekommenderat böcker att lägga i påskägget. Nu är det inga specifika påskböcker så det går att ta rekommendationerna till sig själv eller som present när som helst. Jag valde ut två riktigt bra böcker som jag läst de senaste månaderna.

Jag valde att rekommendera Madonnan vid Nilen av Scholastique Mukasonga som är utgiven på Tranan och handlar om konflikterna i Rwanda porträtterat på en flickskola. Den andra boken jag rekommenderade var Återvändsgränder som är en seriebok om en tuff uppväxt på Mallorca av Gabi Beltrán med illustrationer av Bartolomé Seguí. Återvändsgränder är utgiven på Galago. (Jag ser nu att jag i texten missade att skriva att Återvändsgränder är en serieroman.)

Böcker i Tidningen Nu påsken 2021

apr 06

Recension: Alestig, Peter; Att utbilda en kvinna är att utbilda ett helt land; 2018

Att utbilda en kvinna är att utbilda ett helt landTimbro förlag har gett ut flera essäer och jag bestämde mig strax före jul att införskaffa alla som hade koppling till kvinnor och feminism. Peter Alestigs Att utbilda en kvinna är att utbilda ett helt land, var givetvis given. Peter Alestig är journalist och har varit Afrikakorrespondent. Han skriver om frågor som rör mänskliga rättigheter och hållbarhet.

Peter Alestigs tes är att genom att utbilda kvinnor så kommer vi att lösa många världens problem, speciellt i fattiga länder. Flickor får ofta ansvar för sina syskon och tvingas hjälpta till hemma, såsom för att hämta vatten. Att höja kvinnors utbildningsnivåer leder till att kvinnorna blir rikare och i sin tur investerar i sin familj och ser till att barnen utbildas. Outbildade kvinnor löper större risk att misshandlas av sina män och barnen löper större riska att få hälsoproblem. Att utbilda kvinnor är med andra ord viktigt för hela samhället.

Det är i konfliktdrabbade områden som kvinnor har lägst utbildning. Där människor strider, där prioriteras kvinnors utbildning bort. Där kvinnor utbildas går befolkningstillväxten ner för att utbildade kvinnor använder mer preventivmedel och satsar i större utsträckning på få barn att de får bra utbildning, istället för att skaffa så många barn som möjligt för att säkre pensionen.

Det är en mycket välskriven essä med väl underbyggda argument. Det är också en oerhört viktig text om något som prioriteras ner i många fattiga länder. Peter Alestig tar också upp frågan om mens och att menshygien är viktigt när man pratar om kvinnors utbildning, eftersom kvinnor som menstruerar ofta håller sig hemma, eller tvingas hålla sig hemma när de har mens. Jag tyckte särskilt om att han gjorde allt så levande genom exempel på kvinnor som fått möjlighet eller inte fått möjlighet till utbildning. Han har träffat kvinnor bland annat i Mali, Kamerun och Kenya.

Jämställdhet är inte en lyx man kan unna sig när allt annat är “fixat”, jämställdhet är en viktig nyckel till välstånd. Det är det viktigaste att ta med sig från den här essän och det är bara att hoppas att flera människor inser detta, så att fler kvinnor kan ta sig ur fattigdomen, och därmed även deras familjer och i slutändan länderna de bor i.

apr 05

Recension: Tamaki, Jillian & Tamaki, Mariko; Den sommaren; 2014

Den sommarenDen sommaren av kusinerna Jillian och Mariko Tamaki är en seriebok om två sommarkompisars (förmodligen) sista sommar på landstället. Jag fick den i 40-årspresent av en vän som gått serietecknarutbildning och som älskar att ge tips om bra serier. Jag fyllde nyss 44 och boken har stått på min att-läsa-lista sedan 2017. Det var inte förrän utmaningen om att läsa en bok på en viss färg varje månad pekade på den här boken, som jag verkligen gjorde slag i saken.

Rose och Windy träffas varje sommar på Awago Beach i Kanada. Den här sommaren börjar saker bli annorlunda. Istället för att gå till stranden och bada och leka, sitter de inne och tittar på skräckfilmer som de hyrt i affären. De får höra att ungdomarna som hänger runt och i affären har problem och det verkar som om en av dem är gravid och han som jobbar i affären är pappan. Rose är fascinerad av historien och smyger på dem för att få veta mer.

Samtidigt har Rose en annan jobbig sak att tampas med. Hennes mamma är deprimerad och hennes pappas tålamod tar slut. Ingen pratar om orsaken, men Rose förstår att det har med bebisar att göra och att Rose mamma vill ha en bebis, men att det aldrig kommer någon. Windy säger att hennes mamma är nöjd med att bara ha henne och det gör att Rose, som också är enda barnet, blir än mer fundersam.

Den sommaren är en fantastisk serieroman om ungdomar och att växa upp. Det är sp uppenbart att livet förändras för Rose och Windy och att det inte går att leka på samma sätt som de alltid har gjort. Deras föräldrars problem blir också deras och de ungdomar som är äldre än dem blir till spegelbilder av vad som kanske komma skall. Jag tyckte mycket om skildringen av de båda tonåringarna, både i ord och bild. De är olika som personer, men hänger ihop för att de alltid gjort det, och det gäller ju bara över sommaren.

Det är en serieroman om tonåringar och det händer egentligen inte så mycket i den, men igenkänningen i alla känslor är hög och boken är så träffsäker i all sin enkelhet. Jag kunde också identifiera sig med mamman, som sörjer barnen som inte blir.

apr 04

Recension: Rosoff, Meg; Jonathan bortom all kontroll; 2016

Jonathan bortom all kontrollI jakt på feelgoodböcker som är bra, fick jag tips om barn- och ungdomsförfattaren Meg Rosoff. Jag valde att läsa hennes första vuxenroman, Jonathan bortom all kontroll. Rosoff har fått Alma-priset, så jag kommer nog att läsa något mer av henne som är just riktat till yngre, men nu fick det bli en vuxenbok. Boken gavs ut på svenska samma år som den kom ut på engelska, 2016.

Jonathan bor på Manhattan i en lägenhet som tillhör någon som sitter inne och har ett jobb som är rent ut sagt själsdödande. Han har en flickvän också, som är mycket mer strukturerad än honom och vill planera deras tillvaro i detalj. Jonathan har två hundar , som egentligen är hans brors, och han tror att hundarna vill säga honom något. Han tror att de tycker att han lever ett ospännande liv och att de får komma ut för lite. Han söker hjälp hos veterinären doktor Claire, som nog misstänker att det snarare är Jonathan som behöver hjälp.

När flickvännen helt plötsligt vill gifta sig för att hon jobbar på ett bröllopsföretag och hon blir erbjuden ett sponsrat bröllop, säger Jonathan ja men är mycket tveksam till om det är rätt beslut. Hans nya medarbetare Greely, vilken han inte vet vilket kön hen har, ser Johnathan och talar om för honom att göra det som han vill. Greely blir Jonathans guru, men trots allt stöd och ett spirande intresse för doktor Claire, är Jonathan fast besluten att gå vidare med bröllopsplanerna.

Jag är lite tveksam till den här typen av mansporträtt. Å ena sidan visar det en alternativ mansroll med en man som är velig och inte tar något alternativ. Å andra sidan kan man tolka det som en enorm mansbebis som låter kvinnorna fatta besluten åt honom. Jag velar lite vad jag tycker om Jonathan. Det jag däremot gillade var hans stora omfamning av den androgyna Greely, som han faktiskt inte kan säga om det är en man eller en kvinna.

Jonathan bortom all kontroll är en långsam bok där det inte är självklart vilken tjej han ska satsa på. Det är en feelgood och huvudpersonerna i boken är egentligen hundarna Sissy och Dante. Nja, det var väl ok, men absolut inget som jag skulle rekommendera i första hand. En stor portion Manhattan får vi, men det väger inte upp för allt det andra.

apr 03

Glad påsk från ett småkallt men vackert Landsort!

Påskpynt från Eknäsvägen 41

Påskpynt från Eknäsvägen 41. April 2021.

Jag vill önska alla er läsare en riktigt glad påsk. Jag hoppas att ni kan genomföra äggjakter och får träffa någon annan utanför familjen, även om det måste ske utomhus. Eftersom vi inte bör åka till Lidköping och träffa ovaccinerade föräldrar i detta läge, bestämde vi oss för att åka till Landsort några dagar. Här är det kallt och blåsigt, men det var faktiskt inte så illa som vi befarat. Vi har druckit öl ute och grillat, men också myst inne med elementen på full fräs.

För första gången har jag fått påskpynta ett hus! Jag skriver jag, för det är jag som bestämmer, även om barnen är med på ett hörn. Vi har inte tagit med oss något till Landsort så ovan får ni ta del av pyntet som väntar oss på Eknäsvägen. Bordet där riset står blev tydligen en uppsamlingsplats för diverse pynt som Selma leker med. Vi har ett ris till på nedervåningen och hade planer på att köpa ett till eftersom Selma målat massa ägg med snören i.

Till nästa år tänkte jag utöka med fler saker från Guldkroken samt försöka hitta några smakfulla tuppar, harar eller kycklingar. Jag ska köpa nya dukar också, för den vi har är inte så fin (tror det är Ikea 100 kr för femton år sedan). Ett av mina favoritpynt är den fruktansvärt fula hönan i blå plast, som jag fyndade på DDR-museet i Berlin. Det ska vara en äggkopp, men fungerar mycket dåligt för det ändamålet vilket väl är föga förvånande.

Hugo och Selma på väg till Landsort påsken 2021

Ungarna i taxibåten till Landsort. Båda längtar ut till ön och till sina vänner som också är där.

Landsort påsken 2021

Utsikten är densamma, men det är betydligt kallare än vad vi är vana vid.

Fyra barn som leker på Landsort påsken 2021

Fyra barn; två är nio, en är sju och en är fyra. Och den lilla får vara med. Hoppet om att de kommer att växa ihop som kompisgäng lever. I sommar är Selma fem och nästa sommar ska hon börja skolan. Hon kommer alltid att vara den lilla, men hon blir mindre och mindre begränsad.

Hugo klättrar i träd på Landsort påsken 2021

Alltså, jag är ingen hönsmamma, men detta kn ju blir riktigt jobbigt om han tänker fortsätta på det här spåret.