Idag är det semifinal 1 i Eurovision och jag tror de flesta hoppas på att Sverige tar sig vidare från den. Jag hoppas också på Island. Dagens text i Eurovisionveckan här på bloggen är en gammal text från NU i maj 2023, men tyckte att det var roligt att dela den med fler. Jag har intervjuat Svante Stockselius, som i sammanhanget nog är känd för många och eurovsionkännaren Dean Vuletic, som forskat på Eurovision och Intervision. Den sistnämnda kommer ni få läsa mer om under veckan!

Det var efter murens fall som Eurovision Song Contest började att växa. Då fick den europeiska radio- och TV-unionen EBU, många nya medlemmar. Svante Stockselius var ansvarig för tävlingen mellan 2003 och 2010 och är något av en legendar när det kommer till Eurovision Song Contest. Under den tid som han var ansvarig infördes semifinaler, så att alla länder som ville skulle kunna vara med.

Vad har eurovision betytt för Sverige och för resten av Europa?

– I det nya Europa efter murens fall har det varit oerhört viktigt för de mindre och nyare länder att får vara med och tävla på lika villkor. Att även vinna tävlingen och därmed också arrangera, var på den tiden oerhört stort för Estland, Lettland, Serbien och Ukraina, säger Svante Stockselius.

Dean Vuletic är en australiensisk forskare med rötterna i Kroatien. Han kom att älska Eurovision Song Contest som barn, inter bara musiken, utan också de olika språken och kulturen. När han senare studerade europeiska språk och historia vid universitetet intresserade han sig för festivalen som ett politiskt fenomen. 2018 kom han ut med en bok om sin forskning om Eurovision och ur ett politiskt, kulturellt och socialt perspektiv. Han tror att tävlingen är extremt viktig för européerna.

– Jag brukar säga att det är Europas största val. Det är också det kulturella evenemang som förenar mest. Det är det TV-program som gått längst i Europa och varje år lockar 100-tals miljoner tittare och har under åren genererat stora stjärnor såsom Julio Inglesias, Celine Dion och ABBA, säger Dean Vuletic.

Dean Vuletic påpekar att det är för politiken som vi älskar Eurovision. Vi älskar att analysera röstningen och fundera på varför vissa länder alltid röstar som de gör. När han får välja ut det viktigaste ögonblicket i Eurovisions historia där politiken har spelat roll väljer han Västtysklands bidrag i den allra första tävlingen.

– När Västtyskland tävlade 1956 ställde de upp med en judisk förintelseöverlevare, Walter Andreas Schwarz, och det visade att Västtyskland hade förändrats och gjort upp med nazismen, säger Dean Vuletic.

Svante Stockselius understryker att det är en opolitisk tävling, men vet också att många har försökt göra politik av sina bidrag. Något han minns särskilt som chef för tävlingen gällande politik, är Greklands och Nordmakedoniens bråk om det senare landets namn.

– Vi valde att följa FN:s rekommendationer och kallade landet Former Yugoslavian Republic of Macedonia, FYROM. Varje år fick jag brev från kulturministern i Nordmakedonien att vi skulle ändra namnet till Makedonien. Kulturministern i Grekland ringde också varje år för att försäkra sig om att vi sa FYROM. Jag hade alltid en klump i magen för att jag tycker att ett land borde få heta det de vill, säger Svante Stockselius.

Eurovision har utvecklats enormt och det är långt ifrån samma tävling idag som 1956. Enligt Svante Stockselius ligger det mycket arbete bakom.

– Det är klart att man inte lyckas få 100 miljoner tittare och ett större evenemang än amerikanska Super Bowl, utan hårt arbete. Idag är det prestige att ställa upp. Tävlingen betyder mycket för de nyare länderna och de har ofta tagit in hjälp från andra länder med låtskrivare och artister. De har också satsat mycket på koreografi och där har de gamla länderna tagit efter.

Dean Vuletic berättar att det också gjorts mycket för att locka yngre tittare.

– På 60-talet var det nästa inga yngre som tittade. Idag jobbar man mycket med sociala medier och anpassar sig efter att yngre tittar på TV på ett annat sätt. Tävlingen innehåller också större variation och många olika musikstilar, vilket attraherar fler.

Det är flera länder som dragit sig ur tävlingen. Turkiet har inte varit med sedan 2012 och Ungern inte sedan 2019. Turkiets officiella förklaring är att det handlar om röstregler. Numer finns en jury som kompletterar teleröstningen och Turkiet gynnas av teleröstning, eftersom de har en stor diaspora i Europa.

– Egentligen handlar det nog på senare tid om att det blivit en plattform för HBTQI+-personer och att mycket kring tävlingen är lite för liberalt. Samma gäller Ungern. Det är sorgligt, för jag trodde att det gick åt rätt håll. Det var dessutom aldrig något problem förut, säger Dean Vuletic.  

Vissa lämnar, medan andra länder satsar mer. Storbritannien har länge varit driftkucku i tävlingen, vilket många tycker är synd då de verkligen har möjlighet att leverera bra bidrag till tävlingen. I finalen 2022 kom de tvåa och skulle kanske vunnit om det varit ett annat år eller inte krig i Ukraina.

– Oavsett kvaliteten på deras bidrag har tittandet alltid varit stort i Storbritannien. Eurovision är det mest sedda underhållningsprogrammet på BBC under året. Kanske tittar många för att få skratta, men det är likväl enormt populärt, säger Svante Stockselius.

De östeuropeiska länderna beviljades medlemskap i EBU 1993 och det var ett viktigt steg för integrationen till resten av Europa. Eurovision är trots det mest populärt i Sverige och Island och även de övriga nordiska länderna och minst populärt i Centraleuropa, allra minst i Tjeckien.

– Det är intressant och lite förvånande eftersom de var första att söka medlemskap i Nato och EU och de är mycket integrerade i Europa, säger Dean Vuletic.

Svante Stockseluis berättar om att man har försökt att exportera formatet till Asien och Nordamerika, men det har inte lyckats. 2022 försökte man med American Song Contest, men det blev inte den succé man hoppats på.

– Dels blev det ohanterbart. Det var 55 bidrag som var med och tävlade och det blev lite otympligt och svårt att hänga med. Dels är skillnaden mellan tex Nordmakedonien och Island större än skillnaden mellan olika delstater i USA. I Eurovision blir man blir stolt över sitt land när man vinner och den stoltheten finns inte på samma sätt i de amerikanska delstater Det är min gissning till att det inte fungerade, säger Svante Stockselius.

– De kulturella skillnaderna och den politiska spänningen skälet till att tävlingen fungerar så bra i Europa. Du har också du den historiska bakgrunden här som inte finns i USA, säger Dean Vuletic som förklaring till att American Song Contest inte fungerade.

Dean Vuetics föräldrar kommer från Kroatien och han växte upp på 80- och 90-talen. Han säger att det han älskade så mycket med Eurovision är att det alltid varit så glatt och framför allt optimistiskt. Nu är det en annan tid och han beklagar att årets festival kantas av pessimism. Det finns ett undantag.

– Finland vinner Eurovision i år! De har en galen och lite knäpp låt med mycket finsk kultur och dessutom sjunger de på finska. Det är också många olika musikstilar i en och samma låt, så jag tror att den vinner över Loreen och Sverige, avslutar Dean Vuletic.