Recension: Hermansson, Marie; Den stora utställningen; 2018

Den stora utställningenDen stora utställningen av Marie Hermansson handlar om jubileumsutställningen och Lisebergs öppnande 1923 i Göteborg. Jag fick boken av min mamma eftersom jag älskar att läsa från Göteborg och jubileumsutställningen och Liseberg ligger min släkt varmt om hjärtat. Min farfar hade årskort redan det första året och han far köpte en sportstuga som sedan fanns i släkten länge.

Nils är polis och får fast en bedragare i bokens början. Ellen är journalist och har ett särskilt uppdrag att bevaka utställningen och kommer en bedragare på spåren. Tillsammans börjar Nils och Ellen göra allt för att få stopp på honom, för hans syfte är att döda Albert Einstein som ska hålla sitt nobeltal i Göteborg. Vi får även följa Otto, som lever 2002 och som var ett barn på utställningen, samt Albert Einstein.

Det var till en början en ganska rörig bok, med olika personer och deras liv. När den sedan kom igång med Nils och Ellens jakt på en eventuellt blivande mördare, blev det mer spännande. Det var roligt att få läsa om Göteborg på 20-talet och framförallt om Liseberg och alla åkattraktioner som fanns när det öppnade. Eventuellt spirande kärlek, gjorde också att jag tyckte extra mycket om boken.

Den osannolika mördaren på Netflix

Den osannolika mördaren

Den osannolika mördaren, boken av Thomas Pettersson som serien bygger på.

Jag har nu sett Den osannolika mördarenNetflix. Jag är gift med en Palmemordsfantatiker så även om det hade varit självklart för mig att se den ändå, så är det ännu mer självklart nu. Serien sågs med mig ständigt frågandes ”var det såhär” och ”är detta belagt” och maken svarade utan minsta antydan till irritation. Att serien skulle ses på det här sättet visste vi innan och båda var fine med det (vi har varit tillsammans i snart 18 år och då blir det så).

Det var en spännande och välgjord TV-serie och om jag bara ska bedöma den utifrån underhållningsvärdet så är min kritik att true crime-inslagen som även de har skådespelare är oerhört tramsiga. Jag tyckte redan under Knutby-dokumentären att samtalen mellan dokumentärmakarna kändes lite krystade, men här är de ju också en del av den uppdiktade versionen. Oerhört märkligt inslag!

Sedan till min största kritik. Stig Engström är död och inte dömd för någonting. Den osannolika mördaren utger sig för att spegla en teori bland flera, men det faktum att åklagare Krister Peterson har pekat ut honom och hela true crime-inslaget, gör att det verkligen understryks att det ÄR Stig Engström som är mördaren. Inte bara det, hela serien antyder grovt att en nu levande människa ljuger för polisen i hur mycket hon vet och vad hon har gjort – Stig Engströms före detta fru. Hon säger sig idag vilja stämma serien för förtal.

Serien svarar inte heller på frågan varför Stig Engström mördade Olof Palme. Att han var en uppblåst person som ville stå i centrum, räcker liksom inte. Inte heller att han skulle försöka prata med honom, men blev avsnäst. Om det var det sistnämnda så är det ju väldigt märkligt att han hade ett vapen med sig och kunde skjuta med.  Nej, varken serien eller Krister Peterson har övertygat mig om teorin.

Robert Gustafsson gör en fantastisk insats som Stig Engström, medan Mikael Persbrandt spelar över en smula i rollen som Hans Holmér. Det är i det stora hela en sevärd serie med spännande miljöer från Stockholm på 80-talet, men det tydliga svaret på vem som mördade Olof Palme ger en lite fadd eftersmak.

Sverige har fått en kvinnlig statsminister, Magdalena Andersson

Magdalena Andersson

Magdalena Andersson, Sveriges statsminister.

Idag blev det klart att Sverige har fått en kvinnlig statsminister, Magdalena Andersson. Jag är inte socialdemokrat och hade föredragit en borgerlig regering, men det betyder inte att jag inte tycker att det är symboliskt viktigt att Sverige nu äntligen har fått en kvinnlig regeringschef. Det känns kanske inte som att det är läge att korka upp champagnen, för det känns lite väl i senaste laget, mer som att Sverige nu äntligen har blivit anständiga på den här punkten.

På fredag tillträder Magdalena Andersson och det blir en historisk dag. Jag kommer inte att rösta för att Magdalena ska få fortsatt förtroende efter valet, men jag tycker att hon verkar vara kompetent och var helt klart det bästa alternativet för socialdemokraterna när Stefan Löfven avgick. Det känns inte jobbigt eller konstigt, utan jag tror att hon kommer att göra ett bra jobb utifrån de förutsättningar hon har (att hon är sosse, menar jag med det).

Magdalena Andersson blev rörd under statsministeromröstningen i riksdagen igår och jag måste säga att jag blev det också. Lika mycket som jag är förbannad över att det tagit så lång tid, lika glad är jag över att Sverige nu för första gången leds av en kvinnlig statsminister.

Recension: Allende, Isabel; Långt bortom havet; 2019

Långt bortom havetJag har länge tänkt att läsa något med av Isabel Allende, men det ha aldrig blivit av. I min bokcirkel Läsa jorden runt har vi bestämt att läsa Långt bortom havet till nästa gång, så det blev ett bra tillfälle att läsa Allende igen. Den fanns som ljudbok så jag valde att lyssna på den. Boken är utgiven på Norstedts.

Victor och Roser bor i Katalonien när inbördeskriget bryter ut i Spanien. Roser är gift med Victors bror och väntar hans barn när hon tvingas fly och hamnar i ett flyktingläger i Frankrike. Victor arbetar som fältläkare och när han väl huttar sin svägerska efter kriget måste han ge henne det värsta beskedet, att hennes fästman är död. Deras räddning blir poeten Paolo Nerudas flyktingbåt från Frankrike till Chile. De ingår ett skenäktenskap och beger sig till Chile.

I Chile startar Victor och Roser ett nytt liv och de har på var sina håll kärlekshistorier som gör att de kan överleva sitt eget vänskapliga äktenskap. Victor blir mer och mer engagerad i politiken och är vän med Salvador Allende. Samtidigt får vi välja en rik familj som korsar deras väg på olika sätt.

Det känns lite som att Långt bortom havet skulle vara en ny Andarnas hus, men det är den inte ens i närheten av att vara. Det blir en långsam kärlekshistoria som inte är särskilt spännande och en historisk exposé genom Chiles historia. Det sistnämnda är visserligen intressant, men ändå ganska platt. Det var lite ”då hände det och sen hände det” utan någon riktig känsla. Kärleken mellan Victor och Roser beskrivs, men den känns inte.

Det är inte en rakt igenom urusel bok, men jag blev besviken då jag hade förväntat mig med av Isabel Allende. Det är viktigt att påminnas om Chiles hemska historia, men det hade kunnat parketterats lite bättre. Har du aldrig läst Isabel Allende, men har funderat på att göra det? Läs då Andarnas hus först. Men pluspoäng för mycket feminism och fina kvinnoporträtt.

Skriver du feministisk erotik och vill ge ut en ljudbok?

Leopard förlag

Skriver du feministisk erotik och sitter på ett manus? Leopard förlag hörde av sig till mig och undrade om inte jag kunde gärna lite reklam för deras senaste satsning.* De söker manus till hela böcker för ljudboksutgivning inom genren feministisk erotik. Låter det som något för dig? Jag tänker att det nog finns en och annan läsare som skriver och som kanske till och med skriver erotik?

Såhär skriver förlaget:

Vi på Leopard förlag letar just nu manus till ljudböcker i genren feministisk erotik. Det vi söker är:
Genre: Romance/Erotik
Format: Ljudbok
Längd: Hel bok, ej kortnovell
Bonus: Om storyn är normbrytande

Om du är intresserad och råkar ha just ett sådant manus liggande i sin dator så kan du höra av dig till info@leopardforlag.se med ditt färdiga manus eller frågor, alternativt om du har ett nästan färdigt manus, varav du kan skicka oss ett synopsis, utdrag och en tidsplan.

*) Jag får inte betalt för att skriva det här, utan gör gladeligen reklam för bra saker som passar min blogg och mina läsare.

Feministisk bokcirkel: Arv och miljö av Vigdis Hjorth

Arv och miljö

I veckan bokcirklade jag med min feministiska bokcirkel igen. Nu kallar jag den i rubriken bara feministisk bokcirkel, då att vi bor på Söder dels inte spelar någon roll när vi ses digitalt, och des deltog en av oss från Spanien. Vår geografiska hemvist är ju inte det viktiga här. Vi läste Arv och miljö av Vigdis Hjorth och diskuterade den.

Här kan du läsa om vad jag tyckte om boken.

Läsa eller lyssna?

Först pratade vi om ljudbok vs fysisk bok, något som alltid är lika roligt eftersom antalet ljudboksskeptiker verkar bli färre och färre för varje gång vi bokcirklar. Vi som lyssnat var mycket nöjda med uppläsaren och tyckte att det var en fin läsupplevelse. Vi tyckte alla mycket om boken och ingen har både läst och lyssnat, så det är svårt att göra någon riktig jämförelse. Det var i vilket fall inte någon skillnad på omdömet för oss som lyssnat eller för dem som läst.

Rätten till sin egen berättelse

Det vi fastnade mycket för och hela tiden återkom till, var Bergljots rätt till sin egen berättelse. Hon har blivit sexuellt utnyttjad som barn, men familjen erkänner inte det. Det betyder att hela hennes historia inte räknas. Det som står i centrum av boken är en arvstvist där två syskon ska få ärva varsin sommarstuga. De får ärva för att de varit där så mycket med sina föräldrar. Bergljot och hennes bror får inte ärva, för att de inte varit där lika mycket. Anledningen till att Bergljot inte varit där är det som hänt henne. Det som hänt henne får konsekvensen att hon inte får ärva en sommarstuga. Det kommer alltid tillbaka till rätten till sin egen historia.

Att börja om på nytt

Vi pratade om det här att pappan varit elak mot Bård och sexuellt utnyttjat Bergljot och sedan låtit sina två andra döttrar ärva sommarstugorna. De döttrarna hade en fin relation till sin pappa och kanske var det så han såg det, att han fått en chans att börja om och göra rätt. De andra barnen var så att säga redan förlorade och nu fick han en chans att vara en bra pappa. Cyniskt och kanske inte medvetet, men det skulle kunna ha varit en förklaring till att han sedan ansågs av sina yngre barn vara en bra pappa.

Alla personers egna agendor

Alla handlar utifrån sina egna agendor och det centrala är ju att Åsa och Astrid, som får ärva stugorna, och mamman står inför valet att erkänna Bergljots historia, och därmed även tvingas leva med sin egen dubbelmoral. Eller så förnekar de för sig själva, för att kunna leva kvar i familjen och ha det så där trevligt som mamman hela tiden understryker att de har. Det är den trevligheten som också gör att hon och fadern velat ge sommarstugorna till just Åsa och Astrid. Bård har också en agenda. Han har vetat om Bergljots historia, men inte erkänt den förrän hon blivit hans allierade i arvstvisten.

Att vara jobbig

Vi rörde också ämnet hur det skulle vara om ett syskon anklagade ens älskade förälder för sexuella övergrepp. Det är en komplex situation och samtidigt som man vill tro, så vill man kanske inte heller det. Den som hela tiden propsar på att berätta sin, extremt jobbiga historia, ÄR kanske också jobbig. Hen förstör ju den goda stämningen. Med ens  kommer vi tillbaka till vilket pris ett erkännande av berättelsen skulle föra med sig för de andra. Bård erkänner Bergljots historia först när han inte längre har något att förlora. De andra har allt att förlora på att tro henne.

Bok som berörde

Vi var alla rörande överens om att Arv och miljö var en bok som berörde oss och vi alla satt och blev arga av all orättvisa i boken. Värst tyckte vi nog om mamman, som ju hela tiden visste om vad som hänt och också försökt att kompensera Bergljot för det. Ett enkelt nej på en luddig fråga gjorde att hon sen skulle förneka det för resten av sitt liv. Hela boken är alla de konsekvenser som det sedan fick, allra mest för Bergljot.

Nästa bok

Nu var vi återigen inne på att läsa en seriebok, men vi kom aldrig så långt att vi bestämde en bok, förrän jag var tvungen att logga ur för nattning.

Kulturfrågan: Fem minnesvärda sporthändelser

Olympiska flaggan

Jag hakar på Enligt O idag och skriver om fem minnesvärda sporthändelser idag. Nu är det ju Vinterstudiosäsong och jag längtar efter OS i vinter (även om det än en gång blir utan publik). Det finns mycket jag glatt mig åt genom åren, men de största upplevelserna är nog från när jag var yngre ändå. Linda listar OS-finalen i fotboll från i somras, men huva, den vill jag faktiskt helst glömma. Det var ett förlorat guld och inget annat!

Jag inser att det bli mycket herrar och Anja Pärson, Pernilla Wiberg och Carolina Klüft har också gett mig många fina sportminnen. Idag listar jag de fem främsta, men jag skulle lika gärna kunna nämna 10 fantastiska sportminnen, eller 20 eller 50. Jag håller mig till reglerna och nämner fem, och så får ni en bonus på slutet (för att jag inte kan låta bli).

Mina fem finaste sportminnen

VM-brons i fotboll 1994: Jag kan inte annat än att hålla VM i fotboll 1994 som den största sporthändelsen i mitt liv. Det började för oss med gruppspel när vi var i Spanien och gick vidare till sommarjobb på dagarna och fotboll på nätterna. Det var en magisk sommar med bästa tänkbara fotbolls-slut!

OS-guld i hockey 1994: Sverige mot Kanada i OS-finalen i hockey var något av det mest spännande jag sett (kanske med undantag från Sverige-Kanada i fotboll i OS 2021, men den matchen skulle vi ju glömma bort). Jag och min bror kollade straffarna, medan mamma och pappa låste in sig i köket för att de inte pallade. Idag kanske jag skulle varit dem. Det blir ibland för jobbigt (som i OS, men det är bort ur minnet sa jag ju!).

OS-stafetten på skidor för herrar 1988: Jag hade precis börjat intressera mig för sport på ett djupare plan och försökte hela tiden lära mig mer. När min mamma berättade att det skulle vara stafett och berättade var det var, blev jag superpirrig. Först var det damerna, men när det kom till herrarna hade vi ju en chans. Jag undrar om det inte var under den här stafetten som jag gick från sportintresserad, till helt galen i sport.

IFK Göteborg – Dundee United i UEFA-cupen 1987: Fotboll blev min stora grej under VM i Mexiko 1986 och min mamma fick säga sitt min lärare som hon mötte på stan, att jag tittar på fotboll på sommarlovet. IFK Göteborg var det självklara valet att heja på i Allsvenskan och när de gick till UEFA-cupfinal 1997 satt hela familjen bänkade framför TV:n. Lyckan var enorm!

Dubbla OS-guld i sprintstafett 2006: Det hade varit öken så länge och inga OS-guld på 12 år. Jag satt på Folkpartiets partikansli i Stockholm och jobbade som receptionist. Jag kunde ta med mig växeltelefonen och gjorde så så fort det brände till. Hela arbetsplatsen var djupt engagerad, inte minst min chef Chrille, som tragiskt nog inte finns mer. När jag tänker på honom, tänker jag på glädjen vi kände tillsammans då.

Och så en bonus…

OS-guld i kanot 1984: Jag har bara vaga minnen kring de två OS-gulden i kanot 1984, men det gjort enormt intryck på mig. Jag ritade till och med en liten bok som jag kallade Om OS efteråt. Det var där mitt sportintresse föddes. Jag visste redan då att jag ville se fler svenska flaggor i topp på fler olympiska spel.

Internationella mansdagen – lite boktips

Internationella mansdagen

Ja, den internationella mansdagen finns och den är idag, den 19 november. Jag hoppas att alla ni män som tycker att vi kivnnor borde driva mansfrågor idag är ute på barrikaderna och slåss. Eller jag ska sluta raljera och ta tillfället i akt att ge er några boktips där mansrollen ifrågasätts. Jag hade en utmaning för några år sedan när jag leta de just den typen av böcker och hittade mycket intressant.

Jag har även läst en hel del nytt på temat och det känns såklart oerhört upplyftande att det finns än runt om i världen som vill ifrågasatta mansrollen. En annan värld och andra normer är möjliga, det gäller bara att inse det. Såklart spelar det stor roll var i världen man bor. Det är lättare att gå emot strömmen i fria liberala länder, och betydligt svårare i konservativa, ofria länder.

Böcker med en alternativ mansroll

Norden

Hägring 38 av Kjell Westö: Den finlandssvenska författaren har skrivit flera böcker som passar in på temat ifrågasättande man mansrollen. Jag tycker att det är extra tydligt Hägring 38, där huvudpersonen står emot både kvinnoförtryck och antisemitism i kompisgänget.

Kärlek liksom av Johannes Ekholm: En singelkille i Helsingfors försöker finna sin väg i livet och plats i kompisgänget.

Som universum, ungefär av Jón Kalman Stefánsson: En man kommer tillbaka till Island för att hans far är döende. Vi får en resa genom den isländska historien där det varit kvinnorna som hållit ihop familjerna.

Europa

Återvändsgränder av Gabi Beltrán och Bartolomé Segui: En uppväxt på Mallorca i kriminella gäng där huvudpersonen lärde sig att slåss. Han tog sig ur fattigdomen och gängen genom att läsa och bli vän med en äldre svensk kvinna.

Swimming in the dark av Tomasz Jedrowski: Homosexualitet i 80-talets Polen och ifrågasättande av den mansroll som ses som självklar i det både kommunistiska och konservativa Polen.

Asien

Framtidens Arab av Riad Sattouf: En fransk-syrisk pojke med ljust hår och blå ögon växer upp i Syrien där hans far alltmer radikaliseras.

Legenden om Aypi av Ak Welsapar: Om en legend som föraktar alla män som inte ser kvinnan som sin jämlike. Spännande från Turkmenistan.

Love, lies and Indomee av Nuril Basri: En feelgoodroman med kärlek av en indonesisk man. Boken utspelar sig i Jakarta och har en kvinnlig huvudperson. Här är det tydligt att det är den snälla, moderna mannen som ska gå segrande ur kärleksslaget.

Palpasa Café av Narayan Wagle: Den enda nepalesiska roman jag lyckades finna i min jorden runt-resa visade sig vara en perfekt bok för feministbiblioteket, en manlig författare till trots. Huvudpersonen får inte kvinnan han vill ha för att han inte är jämställd nog.

Crazy rich Asians av Kevin Kwan: Böckerna om de galet rika asiaterna är förvånansvärt feministiska. Jag tyckte mycket om dem. De handlar om ytlighet, men är djupa och feministiska när man väl börjar läsa. Jag hoppas att dela två och tre också översätts till svenska.

Sydamerika

Kroppsligheten av Joao Paulo Cuenca: Hårdkokt roman om Rio de Janeiros undre värld och prostitution och om att finna det nödvändigt att hitta en annan väg.

Recension: Lankester Brisley, Joyce; Vad som sedan hände Milly-Molly; 1932

Vad som sedan hände Milly-MollyDå har jag läst den tredje och sista boken om Milly-Molly, som finns på svenska, Vad som sedan hände Milly-Molly. På engelska heter hon Milly-Molly-Mandy och böckerna av henne är skrivna av Joyce Lankester Brisley. Jag har tidigare skrivit om Känner du Milly-Molly? och Vill du veta mer om Milly-Molly?. Böckerna är skrivna 1928-1932.

I Vad som sedan hände Milly-Molly får vi följa Milly-Molly och hennes familj och vänner under ett år. Tidigare har jag haft en känsla av att det mest är sommar och sol, men i den här är det både karg vår och jul. Jag vet inte om det är jag eller boken, men jag kände att hela historien tappade lite. Det var mycket av samma, men barnets uppskattade det så jag ska inte klaga.

I den här boken upplevde jag att det var mer fokus på stereotypa könsroller. Det var många meningar som syftade på att Milly-Molly och Susan kunde göra saker bättre eller sämre än Billy Blunt för att de var tjejer. Sådant fick jag mörka lite i läsningen. Efter tre böcker på raken är jag mer än lite trött på Milly-Molly. Har övertalat dottern att gå vidare med annan spännande litteratur.

Recension: Westerholm, Barbro; Om att aldrig ge upp; 2021

Om att aldrig ge uppBarbro Westerholm har gett ut sina memoarer, Om att aldrig ge upp, berättade för journalisten Ingrid Kinne Lindgren. Jag och Barbro har under många år varit verksamma i samma parti och jag har under en kortare tid jobbat med ledamotsstöd i riksdagen till Barbro. Idag träffas vi på somrarna då vi båda tillbringar mycket tid på Landsort i Stockholms skärgård. Boken är utgiven på Bazar. 

Barbro Westerholm är den äldsta ledamoten i Sveriges Riksdag och hon kämpar idag främst för det hon kallar årsrika personer. I boken Om att aldrig ge upp, berättar hon om alla de kamper hon först genom åren. Mång har hon vunnit, men andra har inte vunnits än. Det är så hon ser det. Vissa frågor är maratonlopp, som ska vinnas i framtiden. Det som många känner Barbro ifrån var när hon 1979 fick påhälsning på Socialstyrelsen av ett antal homosexuella som krävde att sjukdomsstämpeln skulle bort. Hon lovade på stående fot att fixa det och så var det med det, sjuksdomsstämpeln togs bort.

Jag förstår att Barbro vill berätta så mycket som möjligt och lägga fokus på det som hon tycker är viktigt eller inte fått tillräckligt med uppmärksamhet. Jag hade dock önskat att hon hade dröjt sig kvar vid några viktiga saker såsom de homosexuella på Socialstyrelsen eller hennes kamp mot aids. Nu blir det rättvist fördelat över tid och vi får lite glimtar av allt. Lite mer av vissa saker hade inte skadat.

Barbro Westerholm är en av Folkpartiet/Liberalernas stora profiler. Hon har gjort otroligt mycket för partiet och det kommer att kännas tomt nu när hon lämnar efter valet. Men att någon lämnar vid 89 års ålder, måste ju också ses som helt ok. Barbro är lite mer till vänster än vad jag själv är, men ändå är många av hennes politiska segrar sådana segrar som jag verkligen tackar henne för.

Om att aldrig ge upp är en lättläst, övergripande och mycket intressant biografi över en politiker och läkares liv och gärning. Nästa sommar på Landsort ska jag berätta för Barbro att jag läst boken och prata om de mest intressanta delarna. Det ser jag fram emot!