jun 05

Idag är det 30 år sedan jag tog studenten

Student 96

Idag är det 30 år sedan jag tog studenten. Det är ju helt sjukt när man tänker på hur lång tid det har gått, samtidigt känns det faktiskt som väldigt längesedan. Jag tittar på bilderna och ser halsbandet. Det är från min farmor, som min pappa valt på en resa till Florens (det står i fodralet de ligger i). Det är inte värdefullt, men det har högt affektionsvärde. Matchande örhängen finns också, som vi fick göra om eftersom farmor inte hade hål i öronen. Senast jag bar dem var på min brors bröllop i februari.

Idag skulle jag aldrig i livet bära en axelbandslös klänning. Man kan säga att jag blev vis av erfarenhet just den studentbalen. Känningen har min mamma sytt och jag var väldigt noga med hur den skulle se ut. Fruktansvärd att ha på sig dock. Studentklänningen är också sydd efter mina önskemål.

Roligt att se fotona igen och tänka tillbaka på den dagen. Då var jag full av hopp inför framtiden och såg fram emot att flytta till Göteborg på hösten. Jag hoppades att det skulle bli roligare än roligast och på många sätt var den tiden en av de bästa tiderna i mitt liv. Det är inget fel på det liv jag lever nu och jag tyckte att det var fantastiskt att träffa kärleken och starta ett liv tillsammans, men den där första tiden som student på ett universitet och boende i studentkorridor var något visst ändå.

Jag har kontakt med flera kompisar från min klass, men mest pratar jag med med G och L, som var dem jag ringde dyra rikssamtal till länge efter att jag flyttat till Göteborg och de till Lund och Oslo. G blev kvar i Lund och senast vi pratade i telefon var några veckor sedan. Det finns fler från klassen och skolan som jag träffar då och då, bland annat A som alltid är på bokmässan och C som ringer ibland.

jun 01

Skön värme och viss oro – majsummering 2026

Det blev varmt och det blev sommar utan strumpor och skor i maj. Det var underbart. Men som jag hintat om tidigare har jag fått omtumlande hälsobesked. Järnbrist leder till utredning och även om jag inte är en person som tror det värsta är det förenat med oro att kolla upp hemska sjukdomar för att utesluta. Tack och lov har allt gått bra.

Jobbet har också varit mycket, som det lätt blir i politiken ett valår. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte finns ett mått av oro där också. Som vanligt är maj fyllt med aktiviteter och möten så att man känner att man inte hänger med. Om jag förr satt i baksätet större delen av tiden, klamrar jag mig nu fast på släpet. Jag har trots det hunnit med att hänga med på en aktivitet i dotterns klass som klassmamma och imorgon ska jag ta emot sonens klass i riksdagen för en guidad tur.

Min läsning

Jag har varit betydligt piggare och en liten ny utmaning med att läsa europeiskt och från London har både piggat och piffat upp läsningen. Dock blev det mycket ljudböcker i maj, eftersom jag hade endel trötthet kvar från järnbristen.

Världsläsning 2.0

Jag valde att göra en mer omfattande världsläsning i2025 och den är uppdelad i fem delar. Jag ska läsa mer på andra språk och läsa de böcker jag har hemma. Läs mer om den här. Jag kör samma 2026.

Länder

Jag ska läsa från 40 länder under 2026 och läste från fyra nya länder i maj:

  • Österrike
  • Storbritannien
  • Kroatien
  • Schweiz
Världsdelar – en utmaning tillsammans med Kulturkollo

Jag ska läsa en bok från varje världsel under året och det ska jag 2026 göra tillsammans med Kulturkollo. Maj och juni är Europa och jag har påbörjat böcker från Sápmi och Norge och har läst från de fyra länder jag nämner ovan. Jag ska läsa från tio olika europeiska länder under dessa två månader och kan lägga till Sverige. Det blir förhoppningsvis ingen svår utmaning.

Språk

Jag läser på fem språk och i mars läste jag på svenska och tyska. Har påbörjat en bok på norska, så jag ska förhoppningsvis bredda mig lite.

Tranan

Min prenumeration på Tranan-böcker ska läsas i sin helhet och i maj påbörjade jag Sameproblemet av Kathrine Nedrejord.

Karavan

Jag skulle läsa mer i mina nummer av Karavan under 2025 och tänkte att det får gälla för 2026 också. I maj tog jag fram senaste numret för att läsa i, men det glömdes tydligen bort.

Bokcirkel

Vi ska snart prata om Tillbaka till Haifa och andra berättelser från Palestina av Ghassan Kanafani. Det har dröjt för att jag har haft så mycket annat.

maj 31

Recension: Brown, Natasha; Samling; 2021

I avdelning Londonskildringar man borde läsa, såg jag Natascha Browns prisbelönta Samling nämnas. Det är en kort roman om att vara en svart kvinna i Storbritannien och alla fördomar man som sådan möter varje dag. Boken gavs ut på svenska 2022 på Wahlström & Widstrand. Jag hittade den som e-bok på Storytel.

Vi får följa en kvinna en helt vanlig dag i London. Hon går upp, går till jobbet och efter jobbet ska hon hem till sina svärföräldrar, som ska ha fest dagen efter. Hon vet att svärföräldrarna utåt sett accepterar att deras son är tillsammans med en svart kvinna, men hon ser blickarna och hör tonen när de pratar om henne med andra. Hon vet att bara på grund av sin hudfärg, kommer hon aldrig att passa in. Och hennes sambo kommer aldrig att förstå att hon inte passar in. Ska hon stanna eller gå?

Samling var så otroligt bra i sin enkelhet. Vi får kvinnans perspektiv och hon ser och hör det vita inte ser och hör. Skildringen är full av blickar och vi förstår i vilken ton någon säger något, för att det ska låta som något annat än de ord som faktiskt sägs. Den aningslösa pojkvännen finns där och varken ser eller hör. Jag vet inte om jag tycker att han borde invigas mer, eller om han är som sina föräldrar. Det får vi egentligen aldrig riktigt veta. Att han älskar sin flickvän råder det dock inga som helst tvivel om.

maj 27

Recension: Pooley, Clare; Ärlighetsprojektet; 2021

Jag vill läsa böcker från London och har tittat på olika listor. Bland feelgood från London hittade jag Ärlighetsprojektet av Clare Pooley, som utspelar sig i stadsdelen Fulham i västra London. Jag lyssnade på boken på Storytel och den är utgiven på Printz Publishing.

Monica hittar en bok med texten Ärlighetsprojektet på ett bord på sitt café. Hon tänker spara den och återbörda den till sin rätta ägare, men när hon öppnar den börjar hon att läsa och texten är från en äldre man som är väldigt ensam. Hon bestämmer sig för att försöka att få den gamla konstnären, som heter Julian, att komma tillbaka till hennes café och hon bestämmer sig också för att skriva sin berättelse. Boken hittas av den försupna Hazel, som tar med sig boken på en avgiftningsresa till Thailand. Där letar han efter en man åt Monica, som i sin text skrivit att hon längtar efter man och barn.

Samtidigt som Hazels kandidat, Riley från Australien, går in på Monicas café, har Monica lyckats hitta Julian och få honom att vara lärare på en kurs i måleri på hennes café. Riley glömmer dock att berätta om varför han är där och sedan kommer aldrig något tillfälle att göra det, vilket såklart leder till förvecklingar. Hazel kommer tillbaka till London och ser att många nya vänskapsband har knutits, men när Monica får veta med Hazel är, blir hon inte alls lika förtjust.

Boken hinner gå vidare till ytterligare några personer innan boken tar slut, men det mesta kretsar kring Julian, Monica, Hazel och Riley och så småningom också den ensamma (dock ej ensamstående) unga mamman Alice. Det är mysigt och trevligt, men sanningar väntar som faror runt hörnet och hotar med att slå sönder allting. Det kommer de såklart också att göra, innan det blir bra igen.

Ärlighetsprojektet är en sockersöt feelgood som kanske inte är riktigt vad jag söker, men ändå tillräckligt mycket svärta för att det ska vara uthärdligt. Vänskapen står i centrum, men Monica ska ju också hitta en kille. Är det Riley eller är det kanske någon annan? Det handlar mycket om att göra upp med sig själv och sina ovanor, oavsett om det är att supa, ljuga eller vara för pedantisk och planerande.

maj 25

Bredvidläsning: Ditt nya stjärntecken av Jonas Karlsson

Jonas Karlsson är en av mina favoriter och eftersom han läser in sina egna böcker, brukar jag lyssna på dem. Ditt nya stjärntecken kom ut i mars på Wahlström och Widstrand och är en novellsamling i Jonas Karlssons speciella stil. Han skriver om otroligt vardagliga saker och om människor som inte sällan övertänker saker.

Vi får möta en man som får ett paket som han inte vet var det kommer ifrån. Han öppnar det inte för att han vill behålla känslan av att det kan innehålla något spännande. Åren går och tillfället då han ska öppna det gamla paketet infinner sig aldrig. Vi möter också mannen som hittar bilder från sitt bröllop med två personer han inte känner igen och absolut inte minns att han någonsin haft kontakt med. Det blir en hangup för honom att ta reda på vad de gjorde där. Tjejen på tåget som misstänker att kvinnan framför henne ätit upp hennes medhavda smörgås och sedan engagerar hela tåget när hon märker att kvinnan glömt kvar sin hatt på tåget, är en annan berättelse.

Jag älskar Jonas Karlssons säregna stil och hans känsla för de små detaljerna. Jag brukar föreslå hans böcker för dem som ofta övertänker saker och analyserar sönder problem. Kanske skulle en sådan person inte alls förstå storheten, men kanske kan någon känna igen sig mycket i dem. En fantastisk historia i boken handlade om en man som såg meningar på bokryggar, när böckerna var staplade ovanpå varandra och lät dessa styra hans liv in absurdum. Jonas Karlsson dra sakerna till sin spets och där vi läsare kanske få en annan bild än vad huvudkaraktären själv ser.

maj 23

Recension: Vaughan, Sarah; Hennes rykte; 2022

Jag ska läsa tre böcker med tydligt London-koppling inför vår resa till London i juli. Kvinnorna på Waywars Cottage läste jag av den anledningen, men tycker inte riktigt att den kvalar in (här är jag hård, för London är London). Hennes rykte av Sarah Vaughan hittade jag i en lista på nätet med böcker som utspelar sig i London. Dessutom har boken ett politiskt tema, vilket lockade mig, utgiven på svenska på Albert Bonniers förlag 2022.

Emma är parlamentsledamot för Labour och hon drivs av kamp mot orättvisor. När hon engagerar sig mot hämndporr, får hon många motståndare. Hon samarbetar med skandaljournalisten Mike och tillsammans får de uppmärksamhet på ett fall som leder till en lagändring. Berusad av framgången hamnar Emma och Mike i säng efter en middag som mynnar ut i en blöt natt. Emma vill dock inte ha ett förhållande med Mike, som blir arg när han blir avvisad. Emmas dotter blir anklagad för att ha skickat hämndporr och då ser Mike en möjlighet att få mer publicitet, på Emmas dotters bekostnad.

Detta är upptakten till det som vi vet kommer att hända, en man hittad död i Emmas övernattningshus i London, som hon delar med två andra parlamentariker. Emma kommer att anklagas för mord på mannen och allt som händer före kommer att spela roll i den rättegång, som vi får ta del av i sista halvan av boken.

Boken handlar om kvinnor med makt, vad som driver dem och vad som kan få dem på fall. Boken heter Hennes rykte av en anledning. Det handlar ockås om rykten som kan förstöra även helt vanliga kvinnors liv, såsom Emmas dotter. Vi får ta del av mycket hat och hot som Emma får utstå och vad det gör med en människa när man alltid är rädd för vad eller vem som står runt hörnet.

Hennes rykte beskrev i det stora hela politiken på ett bra och trovärdigt sätt. Visst var journalisterna lite väl hårda, men eftersom boken är engelsk kunde jag köpa att det kan vara värre där. I en svensk kontext hade jag inte tyckt om det. Samtidigt hade jag i bakhuvudet att journalister är en yrkesgrupp som sällan skönmålas i populärkulturen. Jag tyckte att boken var spännande en bra bok som London-skildring.

maj 20

Recension: Hart, Emilia; Kvinnorna på Weyward cottage; 2023

Idag recenserar jag Emilia Harts roman Kvinnorna på Weyward cottage på Kulturkollo. Boken har stort fokus på samspelet mellan människor och djur och Kulturkollo har tema djur och natur nu i maj, så den passar ypperligt in på det temat. Här skriver jag om boken så som jag brukar skriva om böcker. Boken gavs ut på svenska 2025 på Printz Publishing och jag lyssnade på den.

Altha, Violet och Kate lever i olika tider, men har liknande erfarenheter. De har alla tre ett nära band till djur och de har alla tre erfarenhet av mäns våld mot kvinnor. Det börjar med Kate som lever i nutid, som flyr en våldsam relation till en stuga som hon nyss ärvt av sin gammelfaster. Släktingen är Violet, som växer upp med en överbeskyddande pappa under andra världskriget. Hon är mer eller mindre inlåst på godset och en dag kommer en potentiell friare dit. Istället för att uppvakta finkänsligt, våldtar han Violet. Altha lever på 1600-talet och är anklagad för häxeri för att hon fanns i närheten när hennes barndomsväns make trampades ihjäl av sina egna kor.

Det var en riktig bladvändare, men sammantaget blev det lire mycket. Jag har svårt för magisk realism och i detta fall häxkonster. Violets närhet till djur och ovilja att äta dem, var fin, men korpar på axlar och spindelinvasioner hade jag betydligt svårare för. Dessutom blev kvinnokraften och systerskapet lite för stark emellanåt. Jag gillar inte när kvinnor framställs som det starkare könet eller när kvinnors naturkraft klarar allt. Jag var exempelvis tacksam över bedövning under min förlossning, för att ta ett exempel från mitt eget liv. Jag behöver inte demonstrera någon slags kvinnlig djurisk råstyrka för att vara en bra feministisk kvinna.

Bortsett från detaljer som jag irriterade mig på, var det en spännande roman som var oerhört lättläst och som passade mig mycket bra att lyssna på när orken inte fanns till läsning eller andra aktiviteter.

maj 17

Eurovision 2026: Århundradets skräll som väl var ok kul

Segraren Dara från Bulgarien. Foto: Alma Bengtson/EBU

Man måste hålla med Hanna Fahl om att det nog var århundradets skräll i Eurovision igår. Bulgariens Dara med Bangaranga hade tills några timmar före finalen varit långt ner på bettinglistorna, men seglade under dagen upp till en utmanare till förhandsfavoriten Finland. Det blev en allt annat än förutsägbar final vi fick se igår med så många som 18 länder som fick tolvor. Kul med skräll, men ja, kanske inte mitt val av skrällåt.

Det var inget starkt startfält i Eurovision 2026. Men det fanns ju några låtar som stack ut. Dock skulle ingen av dessa gå segrande ur striden. Bulgariens låt kanske inte klassas som en skämtlåt som varit populärt de senaste åren, men jag placerar den nog i samma klass som Rim tim tagi dim, Kroatiens superlåt för två år sedan. Det som väl svider lite hos mig är att jag velat att en sådan ska vinna sedan 2023, men alltid få se den slagen av en mer traditionell låt. Nu när jag höll på en mer traditionell låt, vann en låt mer åt skämthållet som jag inte tyckte var särskilt bra. Jag får helt enkelt konstatera att majoriteten inte har samma smak som jag.

Jag säga att jag önskar att nästa års festival i Sofia (eller alternativ bulgarisk stad) har många fler bättre bidrag så att semifinalerna inte bli långa sömnpiller. Och så önskar jag mig en mindre politiserad Eurovision som inte kantas av burop och bojkotter. Eller statligt röstningskampanjer heller för den delen. Sedan hoppas jag att Ungern återkommer efter att de fått en ny regering som förhoppningsvis inte anser att festivalen är för omoralisk.

maj 16

Eurovision 2026: Förhoppningsvis bäddat för Finland ikväll

Foto: Sarah Louise Bennett / EBU

Det var en ganska trevlig semifinal i tisdags och ett enormt sömnpiller i torsdags. Det här måste vara en av de sämsta Eurovision på länge. Dock med några lysande undantag: Finland har en riktig kanonlåt som jag verkligen hoppas vinner ikväll. Jag tycker att det handlar om fyra bidrag; Finland, Danmark, Australien och Grekland.

Det kommer såklart att bli andra uppstickare än de fyra låtarna jag tycker står ut i årets startfält, som Rumänien för att deras discopoplåtar alltid verkar falla folk i smaken, Israel för att hatet mot judar och debaclet med bojkott gör att de får sympatiröster och så Ukraina såklart. Man kan tycka vad man vill om sympatiröster, men det är parametrar att räkna med.

Jag tror att det i år kan vara lite mer balans mellan telefonröster och jury, då Finland inte är den klassiska skämtlåten, som tidigare har seglat upp som favorit men där juryn valt en lite mer klassisk låt. Finland har potential att ta röster från både jury och publik, något jag inte tror att Grekland lyckas med. Gen z i all ära, men gen x och boomers röstar också.

Jag befarar att kvällen stundvis kommer att bli ett sömnpiller, för även om ljuspunkter från semifinal två gick vidare, så var de så få att resterande är bidrag som får mig att somna. Estlands medryckande ”To epic to be true” från semifinal ett gick inte vidare och därmed är finalen en bra låt mindre.

Några ljuspunkter förutom ovan nämnda är Österrike (älskar!) och sedan Albanien som är härligt mystisk precis som förra året. Den kan växa. Kroatien har en låt jag borde gilla (hjärta och smöärta på slaviska språk), så den kanske också växer. Jag gillar Sveriges låt och tror att vi absolut kan hoppas på topp 10.

I dag ska vi ägna dagen åt att leverera en eurovisionbuffé. Eftersom vi bara är fyra måste vi lära oss att skarva mer, men det är inte riktigt min mans melodi. Barnen ska måla flaggor som vanligt och alla fyra ser fram emot kvällen, som är vårens stora höjdpunkt. Glad eurovsiondag!

maj 12

Eurovisionveckan startar nu

Felicia i Wien. Foto: Corinne Cumming/EBU

Idag är det dags för semifinal nummer ett i Eurovision Song Contest. Och det är Sveriges tur redan ikväll. Ikväll får vi också höra Finlands bidrag, som toppar alla bettinglistor och som i år är min favorit. Det vore otroligt roligt om Finland kan få vinna Eurovision med en låt på finska.

Årets Eurovision har kantats av bojkotter och hot om bojkott, men jag kommer inte att gå in på själva sakfrågan. Vi kommer i vilket fall att titta och fira Eurovision, precis som alla andra år. I år har jag dock inte varit lika pepp på att förbereda mig med många inlägg och genomlyssning. Jag har lyssnat när jag tränat, men har nog inte hört alla låtar. Anledningen till det är mina hälsoproblem (järnbrist som ger enorm trötthet, tack klimakteriet!). Jag har gjort det jag mäktar med.

Som jag nämnde i inledningen är Finland min favorit. Jag tycker om den kitschiga schlagerdängan med Linda Lampenius på fiol. Danmark har en också en bra låt på danska och Greklands låt är barnens favorit., Den sistnämnda får väl räknas i in raden av lite tramsigare låtar såsom Estlands Espresso macchiato från 2025, Kroatiens Rim tim tagi dim från 2024 och Finlands Cha cha cha från 2023. Jag tycker att det svänger och håller den ganska högt bland mina favoriter. Den kommer också ikväll.

Jag älskar den nya trenden att man sjunger mer på sina egna språk och välkomnar att även Österrike gör det i år. En låt jag bara älskar om att det behövs ett körkort för dans för att komma in på en nattklubb. Estland är ett land som varit favorit hos mig i några år på raken nu och i år kör de en mycket klassisk schlagerlåt som ligger långt ner på bettinglistorna. Jag tycker dock mycket om den och du får höra den ikväll. Sedan tycker jag väldigt mycket om Australiens fantastiska ballad och den hoppas jag går vidare i semifinal två.

Felicia och Sverige har en bra låt och jag är övertygad om att den går till final. Väl där tror jag dock inte på någon framskjuten placering. Ser fram emot en spännande schlagervecka!