aug 01

Berömda och glömda idrottskvinnor: Kerri Strug

Kerri Strug

Häromdagen skrev jag om gymnasten Mary Lou Retton och idag ska mitt OS-inlägg handla om en annan gymnast, Kerry Strug från USA. Hennes öde uppmärksammades i veckan i OS-kväll med Almenäs. Jag minns också ett inlägg på SVT närmare då det begav sig. Kerri Strug räddade det amerikanska guldet i lagmångkampen på hemma-OS i Atlanta 1996, men det var inte utan smärta. Hon var på förhand inte USA:s stora stjärna. De andra fick betydligt fler journalister kring sina bord än Kerri Strug på presskonferenserna, men det var hon som skulle bli den stora hjältinnan.

Det var en rafflande final i mångkampen och när USA hade en knapp ledning inför hoppmomentet krävdes det att amerikanskorna inte skulle göra bort sig. Kerry Strug hoppade och skadade foten. Hon hade dock ett bra resultat och skulle inte behöva hopa mer. Men när hennes lagkamrat Dominique Moceanu föll i båda  sin hopp, behövs det ett sista hopp från Strug för att USA skulle vara säkra på att vinna guldet.

Kerry Strug kunde egentligen inte hoppa, men hon förstod att hon måste för att de ska vara säkra på att USA vinner över Ryssland. De lindade foten hårt och hon genomförde hoppet och säkrade segern. Inte ett öga var torrt och den tjej alla journalister varit ointresserade av, var nu den stora hjältinnan.

Hela historien har framställts på så många olika sätt. Bland annat säger Wikipedia att hon ska ha sagt till sin tränare “Do I have to do this?” och tränaren har helt oansvarigt sagt ja. Guldet var viktigare än hälsan och den enskilda gymnastens karriär. Men enligt Wikipedias egen källa till uttalandet ska Kerry Strug blivit förbannad över att citatet spridits och att det visar på att hon varit ett viljelöst barn. Hon ska istället ha sagt “Do we need this?”. Hon var själv beredd att offra hälsan och karriären för guldet, precis som många andra idrottsmän och kvinnor före och efter henne. Hon var dessutom 19 år och faktiskt inte längre ett barn.

jul 31

Berömda och glömda idrottskvinnor: Serena och Venus Williams

Systrarna Venus och Serena Williams

Systrarna Venus och Serena Williams.

Idag tänkte jag skriva om två superstjärnor. Det är inte i OS som de vunnit sina största titlar, för i tennis räknas inte OS. Serena och Venus Williams från USA har båda vunnit OS-guld i både singel och dubbel (tillsammans), men det är tennisturneringarnas grand slam-turneringar som varit viktigast för dem att vinna. Jag passar på idag att ge lite kritik till olympiska kommitténs urvalskriterium när det gäller att ta in sporter. Jag anser nämligen att ett OS-guld ska smälla högst, annars har sporten inte i OS att göra.

Att tennis finns på OS-programmet sedan 1988 är inte systrarna Williams fel. Det är snarare så att det faktum att de varit med i OS och vunnit, inger respekt. Det har inte bara struntat i det för att det bara är uppvisning, utan de har tagit turneringen på allvar. De har varsitt OS-guld i singel, Venus från Sidney 2000 och Serena från London 2012. Tillsammans vann de damdubbeln 2000, 2008 och 2012.

Nu kommer som sagt inte systrarna Williams stora framgångar just i OS. Det är de enorma framgångarna på tennisens större arenor som gjort dem till två av de största i sin sport genom alla tider. Serena har hela 23 grand slam-titlar i singel och Venus har sju. Ofta har de stått mot varandra i finalerna. De har även vunnit flera grand slam-turneringar i dubbel. Venus är den äldre av systrarna och den som slog igenom först. Serena är ett år yngre. De är båda  (snart) 40 år, födda 1980 respektive 1981.

Systrarna Williams kommer från relativt fattiga förhållanden och deras far önskade att någon av hans döttrar skulle bli tennisproffs för att de skulle komma upp sig. Han hade fem döttrar och två av dem blev tennisstjärnor efter att han satt dem i tennisskola.

Venus och Serena är inte bara duktiga tennisspelare, de är också färgstarka personer. Serena är tex känd för sina spektakulära kläder på tennisbanan och hennes liv ska bli TV-serie. Serena har fått barn och hon ville inte lämna dottern Olympia hemma och ville därför inte åka till Tokyo, dit familjen inte får följa med. Hon ställde upp i Wimbledon, men skadade sig. Om det blir någon mer stor turnering för någon av systrarna återstår att se.

jul 30

Berömda och glömda idrottskvinnor: Kirsty Coventry

Kirsty Coventry

Medan vi hejar på Sara Sjöström och alla andra i simbassängen tänkte jag skriva några rader om Kirsty Coventry från Zimbabwe. Hon är en av de simmare som jag minns bäst från olympiska spela som jag följt i vuxen ålder och hon är extra spännande då hon är Zimbabwes nuvarande idrotts- och ungdomsminister.

Kirsty Coventry var allra bäst på 200 meter ryggsim. Hon har två OS-guld och flera VM-medaljer på distansen. I Aten 2004 och Peking 2008 blev hon olympisk mästarinna. hon har även andra medaljer med andra valörer på halva distansen samt i medley. I afrikanska mästerskap och i samväldesmästerskap har hon ännu fler medaljer. Kort sagt har hon varit en drottning på ryggsim under början av 2000-talet.

Coventry  har anklagats för att ha tagit en gård av en av Robert Mugabes släktingar, men friades från anklagelserna. Mugabe har istället hyllat henne för hennes framgångar och belönat henne ekonomiskt. Zimbabwe dras med stora problem och enligt Freedomhouse är det fortfarande en diktatur och lider av arvet från Mugabe som styrde landet med järnhand sedan 1980. Jag gissar att Kristi Coventry och övriga i regeringen står inför stora utmaningar.

jul 29

Berömda och glömda idrottskvinnor: Mary Lou Retton

Mary Lou Retton

Mary Lou Retton är en amerikansk före detta gymnast, som gjorde ett bejublad OS som 16-åring på hemmaplan i Los Angeles. Idag går finalen i mångkampen i OS i Tokyo och det ar just i mångkamp som Retton skördat sina framgångar. Det blev OS-guld individuellt och silver i lagmångkampen 1984. Hon tog även silver i hopp och brons i fristående och barr samma år.

Mary Lou Rettons karriär var kort, men intensiv. OS i Los Angeles 1984 föregicks av några internationella och nationella framgångar. I OS var det mot rumänska Ecaterina Szabo som kampen om mångfaldsguldet stod. Retton vann med minsta möjliga marginal och blev då den första kvinna utanför Östeuropa som tog hem titeln. 1986 la hon av och blev TV-kommentator. Hon var då alltså bara 18 år gammal.

Retton var politiskt engagerad och hon stödde öppet Ronald Reagan. Senare skulle hon komma med i en politisk kommitté för idrott och hälsa under Obama-administrationen. Hon skulle dock bara för några år sedan bli frontfigur för en fars i regi av det amerikanska gymnastikförbundet.

2015 briserade en skandal i USA där landslagsläkaren i gymnastikförbundet, Larry Nassar, anklagades för sexuella övergrepp. Han dömdes till 60 års fängelse 2017 för övergrepp och barnpornografibrott. Istället för att be om ursäkt för det inträffade, valde gymnastikförbundet en annan väg. När ett lagförslag om att alla övergrepp ska rapporteras, protesterade man och skickade fram bland annan Mary Lou Retton till kongressen för att förklara att det inte fanns några problem i gymnastikförbundet (New York Times).

jul 28

Berömda och glömda idrottskvinnor: Kimia Alizadeh

Kimia Alizadeh

Nu har taekwondo-turneringen i OS i Tokyo avslutats. Kimia Alizadeh var en av deltagarna och hon slutade på en fjärde plats efter att ha förlorat bronsmatchen mot Hatice Kübra İlgün från Turkiet. I OS i Rio 2016 tog Alizadeh brons och det som var så unikt med det, var att det var Irans första OS-medalj någonsin. taekwondo är inte et jättestor publiksport i Sverige, så få minns kanske detta, trots att Alizadeh slog ut svenska Nikita Glasnovic i matchen om bronset.

Efter OS-bronset blev det ingen mer medalj för Iran, Kimia Alizadeh valde att flytta till Europa och bor nu i Nürnberg i Tyskland. Anledningen till det var situationen för i synnerhet kvinnor i Iran. Kimia Alizadeh vill ha jämställdhet och det har gjort det omöjligt för henne att bo kvar i Iran. Hon menar att iranska idrottare blir utnyttjade och har sagt: “I dressed whatever you wanted. I repeated every sentence you ordered. It’s not about me, not about us. We’re just tools.”

Efter flykten från Iran har Alizadehs födelseland vägrat att låta henne tävla i internationella tävlingar. I OS finns dock en möjlighet att tävla som flykting, vilket Alizadeh gjorde nu 2021. Hon är bara 20 år gammal så jag hoppas att vi får se mer av henne framöver och jag önskar henne all lycka på vägen. Hon får förhoppningsvis både tävla för Tyskland och se kvinnor i sitt hemland får det bättre. Även om det senare förmodligen ligger längre fram i tiden.

jul 27

Berömda och glömda idrottskvinnor: Ulla Håkansson

Ulla Håkansson

Idag går finalen för lagtävlingen i dressyr i OS i Tokyo. Ulla Håkansson är en svensk dressyrryttarinna, född 1937, som har ett minst sagt långt idrottsliv bakom sig. Hon har vunnit internationella mästerskapsmedaljer från 1972 till 1997 och hennes senaste SM-.guld kom 1999. 2010 hade hon tävlat i 60 år och 2017 ställde hon upp i en tävling, 79 år gammal.

1972 tog Ulla Håkansson brons i lagtävlingen i dressyr och kom sexa i den individuella tävlingen. Hon red då hästen Ajax. När hon och Ajax anlände till Montreal 1976 för att tävla i OS där, blev Ajax akut dålig och dog. Det var en fruktansvärt sorglig upplevelse, berättar Ulla Håkansson för HästSverige 2016. I OS i Los Angeles blev det ytterligare ett brons för det svenska laget och Ulla Håkansson. I OS i Sidney 2000 råkade Håkansson åter ut för tråkigheter. Hennes häst Bobby blev halt precis före start och kunde inte tävla. Hästen Ajax började som hopphäst, men Håkansson skolade om honom så att han kunde tävla i dressyr. Därför tycker hon att det är extra roligt att han fick vara med och vinna bronset i München 1972.

Ulla Håkansson har vunnit fina priser vid sidan om sina mästerskapsmedaljer. Hon fick Svensk Ridsports hederstecken1971, 1988 fick hon ta en emot medalj från kungen för sina sportsliga insatser och 2014 blev hon utsedd till Tidernas idrottsprofil i Kristianstad.

Efter alla olympiska spel fortsatte Ulla Håkanssons karriär länge, länge. Hon har också investerat i unga ryttare och har sedan 2005 en stiftelse som ger 200 000 kronor till en lovande ryttare varje år. Stiftelsen sponsrar också sajten HästSverige.

jul 26

Berömda och glömda idrottskvinnor: Fu Yuanhui

Fu Yuanhui

Fu Yuanhui är simmare från Kina. Hon är verkligen inte någon av spelens mest lysande stjärna, faktum ä r att hon inte ens lyckades kvalificera sig till OS i Tokyo. Hon är inte för gammal, utan helt enkelt inte tillräckligt bra. Det som gör att jag ändå skriver om henne idag är det hon gjorde under OS i Rio – efter sitt lopp. Hon bröt ett stort och v26iktigt tabu och berättade i en intervju att hennes dåliga resultat kunnat varit en följd av hatt hon hade mens.

Mens bland kvinnor som idrottar torde vara ett stort problem. Det är inte bara blod som ska stoppas, vilket tamponger och menskoppar borde kunna göra tämligen väl utan att få konsekvenser för idrotten, men det följer inte sällan av smärta i olika grad. Det är märkligt att det inte pratas mer om detta, så i princip hela kvinnoidrotten är drabbad. Mycket få kommer undan om man inte tar olika preventivmedel som stoppar mensen helt. Att skjuta upp mens går, men det är inte helt problemfritt det heller.

Nu pratade inte Fu Yuanhui om mens och hur jobbigt det är eller gjorde en politisk poäng, hon bara konstaterade att hon hade fått mens och därför inte simmade så bra. Detta blev viralt och spreds över hela världen. Äntligen hade någon brutit tabut! Och det går inte att låta bli att inte fråga sig varför det skedde först 2016. Se klippet nedan.

Fu Yuanhuis framgångar? I OS blev det en bronsmedalj på 100 meter bröstsim.

jul 25

Berömda och glömda idrottskvinnor: Yekaterina Gamova

Yekaterina Gamova

Hon är nämligen en av världens längsta idrottskvinnor, 2,02 m. Det är helt omöjligt att se en match med henne och inte lägga märke till hur otroligt lång hon är. Hon är född 1980 och har inte spelat volleyball på elitnivå på fem år, men hon har en bra idrottskarriär bakom sig.

Gamovas volleyballkarriär spände över tre decennier och hon har spelat i det ryska landslaget från 1999 till 2014. Något OS-guld har det inte blivit, men väl två OS-silver, två VM-guld och ett VM-brons. Hon har också vunnit åtskilliga titlar ned sina klubblag i Ryssland och Turkiet.

Hon började spela volleyball som liten, men även basket och handboll. När hon var 11 år hade hon redan blivit 172 centimeter lång. När hon var 16 år vann hon Rysslands cup med sitt lag. Hon var 19 när hon kom med i landslaget och sedan har det rullat på med många priser för sin insats som spelare. Hon valde att sluta helt 2016, två år efter att hon slutat i landslaget, pga skadeproblem.

jul 24

Berömda och glömda idrottskvinnor: Elisabeta Lipă

Elisabeta Lipă

Idag inleds rodden i OS i Tokyo och jag tänkte skriva om en riktig roddlegend, kanske inte helt känd här i Sverige, men väl i sitt hemland om inte annat – Elisabeta Lipă från Rumänien. Hon hade en lång karriär och genombrottet kom med ett guld i dubbelsculler i OS i Los Angeles 1984 som nittonåring.

Efter de inledande OS-guldet 1984 gick det inte spikrakt uppåt, men ändå är Elisabeta Lipă den mest framgångsrika olympiska roddaren någonsin. Hon tog två medaljer 1988, men inget guld. 1992 i Barcelona tog hon guld i singelsculler och silver i dubbelsculler. Efter det var det tre olympiska spel i rad med guld i grenen åtta med styrman. Hon utsågs 2000 till 1900-talets bästa roddare av internationella roddförbundet.

Efter karriären valde Lipă att plugga idrottsvetenskap på försvarshögskolan i sitt hemland och doktorerade 2009. 2015 valdes hon till Rumäniens idrottsminister och hon hade ämbetet i två år. Innan den politiska karriären jobbade Lipă inom polisen och fick graden kvestor, vilket motsvarar general. Hon har också varit ordförande för det rumänska roddförbundet.

jul 23

Berömda och glömda idrottskvinnor: Grete Waitz

Grete Waitz

Idag invigs OS i Tokyo efter mycket om och men, ett år för sent. Det japanska folket lär inte vara helt begeistrade, men jag väljer att glädjas åt att få kolla på sport i två veckor i sträck, dag som natt. Jag börjar min serie Berömda och glömda idrottskvinnor detta OS med en verklig hjältinna och förebild, den norska maratonlöparen Grete Waitz.

Grete Waitz är en av Norges största idrottsstjärnor genom tiderna. Hennes olympiska framgångar sträcker sig till ett silver, men det beror på att maraton för damer första kom in på OS-programmet 1984 och Grete Waitz framgångar slutar just där, med ett silver. Före 1984 har hon åtskilliga guldmedaljer från terränglöpnings-VM och åtskilliga New York Maraton.

Hennes idrottskarriär kunde tagit slut 1978. Kvinnor fick inte springa längre än 3000 m i stora mästerskap, och det var inte Grete Waitz distans. Hon ville springa längre. Hon övertalades att springa New York Maraton före hon lade löparskorna op hyllan och istället för att bli det sista hon gjorde, så blev det ett startskott. I New York ses hon som en stor löparikon, som banat vägen för kvinnor och långdistans. Tack vare henne insatser kom maraton med på OS-programmet för damer.

Grete Waitz sprang sitt sista maraton 1992 tillsammans med sin vän, grundaren för New York maraton, Fred Lebow. Han hade cancer och ville springa en sista gång. Grete själv diagnostiserades för cancer 2005 och hon gick bort 2011, endast 57 år gammal. Bilden ovan är från New York Maraton 2010 (som hon då inte sprang). Som flera andra idrottshjältar i Norge, fick hon en statsbegravning.