Feministbrud på kulturjakt i Uppsala

Uppsala domkyrka

Jag var i Uppsala förra helgen med Kulturkollo och veckan efter har gått i ett. Ja, den är inte slut än och så är ej heller mina åtaganden. Men imorgon åker vi till Åland (igen) och det ska bli mycket trevligt. Uppsala var trevligt och trots att jag mest vilade, gjorde jag lite av kulturell karaktär. Jag passade på att gå in i Uppsala domkyrka för första gången på 40 år eller möjligen för första gång någonsin.

Den heliga Birgitta

Den heliga Birgitta uppmärksammas i kyrkan. Hennes föräldrar ligger begravda här.

Gustav Vasas grav

Annars var det gravar av kungligheter, med Gustav Vasas som var pampigast.

Maria i Uppsala domkyrka

Maria stod som vaxdocka i kyrkan och hon var mycket liten och nett.

Runsten utanför Uppsala domkyrka

Runsten utanför kyrkan.

Linnékaka i Uppsala

When in Uppsala… Jag åt en Linnékaka efter maten på det anrika caféet Ofvandahls.

Alla utom Carina på Ofvandahls (hon var bakom kameran).

Som de kulturälskare vi är, gick vi förbi The English Bookshop. Jag köpte bara vykort över Uppsala.

Cissi och Selma besöktes också och jag hade bestämt mig på förhand att jag inte skulle köpa en ny klänning. Jag köpte tyg istället. Det var ju i alla fall ingen klänning.

Hanna på kulturresa i Uppsala

När jag inte märker att någon tar bild, kan det hända att jag ser ut såhär. Tack Fanny, för bilden!

Hemma från Kulturkollo-helg i Uppsala

Uppsala domkyrka

Nu har jag nyss kommit hem från en helg i Uppsala med min kära bloggkollegor i Kulturkollo. Jag ska skriva en kulturjakt och allt sånt som jag alltid gör när jag varit ute och rest, men nu är det endel som måste fixas före jag kan göra långa och smarta inlägg här.

För det första ska jag gå och rösta. Det ska förhoppningsvis inte ta så lång tid, men likväl är det mycket högtidligt.

Efter röstningen ska jag gå och grilla med dotterns klass. Sedan får jag se om jag hinner få i mig någon stadigare middag.

Slutligen tar jag bussen till valvakan.

Är förhoppningsvis i säng hyfsat tidigt, även om tidigt i det här fallet betyder ”inte så lång tid efter midnatt”.

Imorgon ska jag ägna mig helt åt skrivande och förhoppningsvis inget åt gråtande (i alla fall inte kopplat till valresultatet).

Glad valdag!

Recension: Yelin, Barbara; Irmina; 2020

IrminaJag fick tips om att läsa Barbara Yelins serieroman Irmina av Punktslut-Carina i Hamburg när vi läst Persepolis tillsammans. Jag tycker om att läsa serier på tyska för att de får mig att läsa på tyska, samtidigt som jag inte känner mig som en komplett idiot som inte fattar någonting.

Det är 30-tal och Irmina får jobb i England och flyttar dit från Tyskland. Hon möter en svart man och alla fördomar och rasism som han utsetts för och hon tar starkt hans parti när hon känner att han blir orättvist behandlad. Hon blir kär, men en dag måste hon åka tillbaka till Tyskland och Hon och Howard förlorar kontakten. Irmina gör allt för att få komma tillbaka till England och tar jobb på ett ministerium, men när det är dags att bli utlandsplacerad, går tjänsten till någon annan.

Irmina blir kvar i Tyskland och kriget står för dörren. Hon träffar en man, en högt uppsatt nazist, som hon gifter sig och får ett barn med. Som fru till en nazist ser hon världen genom hans ögon och den inställning hon hade gentemot Howard, finns inte gentemot Tysklands judiska befolkning. Hon blir också en hemmafru och inte den självständiga kvinna hon varit innan. En dag ska hon återse Howard och det är med enormt blandade känslor.

Barbara Yelin är lika gammal som jag, född 1977, och även om inte det är direkt ungt längre, så ger hon ett annat perspektiv. Irmina är en lite annorlunda bok om andra världskriget och nazismen. Här finns det andra perspektiv som inte alltid kommit fram i annan litteratur om samma tid. Historikern Alexander Korb skriver i ett efterord i boken att hon skildrar dem som stod i första ledet för att ta emot kriget och den nya ideologin – alla människor i deras vardag.

Jag tyckte mycket om boken, men den var lite seg i början. Jag trodde att det berodde på språket – jag läste den på tyska – men jag tror att det var lite väl mycket före och sen gick allt oerhört fort på slutet. Den sista tredjedelen var oerhört spännande. Jag hade gärna diskuterat boken i en bokcirkel och det kanske skulle kunna gå någon gång. Den finns inte på svenska (än), men väl på engelska.

Recension: Bastašić, Lana; Catch the rabbit; 2018

Catch the rabbitDet som är underbart med läsutmaningar är att läsa böcker jag kanske aldrig annars hade hittat. Catch the rabbit är en roman av den bosnienserbiska författaren Lana Bastašić, nu boende i Berlin. Boken är skriven på serbiska i original. Jag läste den på engelska, eller lyssnade på den på Storytel. Lana Bastašić fick Europeiska unionens litteraturpris för boken 2020.

Sara bor på Irland med sin pojkvän och hon tror sig ha lämnat Bosnien för gott. Så en dag ringer hennes bästa vän Lejla som hon för längesedan tappat kontakten med. Hon ber Sara komma till Mostar, hämta upp henne och köra henne med bil till Wien. Efter protester från Sara kommer det ”Armin är i Wien” och allt Saras motstånd rinner av henne.

Det blir en roadtrip genom Bosnien, men också genom tiden. Vad var det som hände vännerna då för så många år sedan? Armin, som är Lejlas bror, försvann i slutet av kriget och både Lejla och Sara är övertygade om att han lever, något som ingen annan tror på. Det som finns där i bakgrunden hela tiden är att Sara är bosnienserb och Lejla bosnienmuslim.

Jag tyckte mycket om Catch the rabbit. Den berättar om det delade samhälle som rådde, och fortfarande  råder, i Banja Luka och Bosnien. När den kroatiska sångaren Baby Lasagna sjunger en låt i Eurovision om hur han flyr sitt hemland 2024 så förstår man att Balkan fortfarande har problem. Sara är som Baby Lasagna, hon har flytt till Irland och har ingen som helst plan på att återvända. Bosnien har dessutom betydligt större prorblem än Kroatien.

Det är också en bok om vänskap och hur den förändras över tid. Det finns något som binder Sara och Lejla samman, men utöver det har de inte lägre så mycket gemensamt. Man anar genom hela boken att det inte är fördjupad vänskap och ett återupptagande av umgänget som ligger bakom hörnet. Snarare fruktade i alla fall jag det värsta. Hur det slutar, ska jag såklart inte avslöja, men kan säga att det absolut är värt att ta reda på det.

Eurovision och sommarvärme – majsummering 2024

Selma i Kockan

Selma i Kockan. Det är inte alltid man får sådana här härliga bad i maj. Mycket varmt i vattnet. Maj 2024.

Nu har det gått och blivit juni. Jag skulle kunna känna att tiden går otroligt snabbt, ja det gör jag visserligen också, men vädret har varit juniaktigt så länge att jag nästan trott att det är juni. Jag njuter av solen och värmen, men som så många andra år är det otroligt stressiga veckor både före och efter det här skrivs. Det har varit kanske de mest jobbintensiva perioderna någonsin och har bitvit känt mig ganska splittrad. Skönt då med bra medarbetare så att allt inte står och faller med mig.

Maj har varit en fin månad, vilket ju vädret bidrar till. Vi har haft sköna ledigheter och firat vår Selma som fyllt åtta år. Månaden avslutades att det stora barnet åkte på lägerskola. Första gången han är från oss så länge, men samtidigt på tiden. Han är trots allt tolv år, något jag måste tänka på när jag känner mig lite nervös för honom.

Delar av familjen gjorde baddebut i maj. Det måste varit en bra bit över 20 grader i Kocktorpssjön här i Boo. Maj har också gått i Eurovisions tecken. Låtar lyssnas på fortfarande och Nederländernas bidrag och eventuella chanser om läget varit annorlunda, diskuteras än.

Läsa jorden runt: Jag ska läsa från 40 länder och läste från fem nya länder i maj, ett uppsving som delvis kan kopplas till EU-läsningen 2.0.  Länder lästa i maj:

  • Sydkorea
  • Serbien
  • Chile
  • Spanien
  • Bosnien-Hercegovina

Omläsning: Inget nytt här, men har en bok kvar så ska väl riva av den snart.

EU-läsning 2.0: Jag har läst Catch the rabbit av bosnienserbiska Lana Bastašić (text kommer) och recenserat Ett överlagt mord av Slobodan Selenic från Serbien.

Semesterutmaning Polen och Tyskland: Jag håller på att läsa Irmina av Barbara Yelin, som jag fått tips av från Punktslut-Carina. Jag läser den på tyska och nu är den snart utläst.

Bokcirkel: Vi har bokcirklat Rent hus av Alia Trabucco Zerán från Chile och jag har konfererat Jag sjunger och bergen dansar av Irene Sola.

Kulturkollo: Just nu i maj 2024

Just nu

Första lördagen i varje månad betyder Just nu på Kulturkollo. Nu är jag en del av redaktionen och då lite mer noga med att hänga på. Det är otroligt spännande att få vara en del av det här gänget och nästa helg är vi på kollokonferens. Jag hoppas att det blir en spännande helg, även om den kommer mitt i en minst sagt intensiv period i mitt jobb- och familjeliv.

Just nu läser jag Det åttonde brevet av georgiska Nino Haratischwili, som jag läser inom ramen  för min EU-läsning av kandidatländerna. Jag läser också den tyska serieboken Irmina som jag nu kommit in i och tycker är mycket bra.

Just nu lyssnar jag på Hans Christian Cars självbiografiska bok om hur han lärde sig att flyga 1965 för att åka och hämta hans östtyska flickvän Isolde i Tjeckoslovakien för att smuggla henne till väst. Hans Christian skriver ibland för tidningen jag jobbar på och vi har ganska tät kontakt. Jag är dessutom väl bekant med hans bror Hadar Cars, som bland annat varit handelsminister och suttit i Europaparlamentet för Folkpartiet.

Just nu tittar jag på Första dejten och Gift vid första ögonkastet. Jag tittade på Bridgerton, men det roliga var över så fort. Nu väntar jag spänt på säsong 3 del 2.

Just nu längtar jag efter semester. Klyschigt ja, men det gör jag,. Det dröjer dock länge så kanske ska jag säga barnens sommarlov istället. Jag älskar mitt jobb, men det är allt kring deras skolgång som får det att bli mer vardag. Jag kan ta en dag ledigt om jag vill, men det hjälper ju inte så mycket om jag ändå måste upp och få barnen till skolan eller hämta den lilla när skolan är slut. Dessutom är barnen extremt skoltrötta vid det här laget och en paus för dem kommer innebära ett lyft för hela familjen.

Just nu njuter jag av värmen. Det är underbart med sommar och även om jag tycker att det gick lite väl fort mellan snöblandat regn och 20 grader, så njuter jag likväl.

Kultursvep: Bokmässans seminarieprogram i NU

Bokmässan 2024

Som jag redan skrivit om i veckan så har jag bevakat bokmässans presskonferens om seminarieprogrammet för NU:s räkning. Tyvärr var släppet inte i Stockholm i år, så jag fick titta på webben. Jag konstaterade här på Feministbiblioteket att det var många spännande författare som kommer, men presskonferensen fokuserade på annat.

Min text på NU var både ett referat från presskonferensen och en analys. Jag gick igenom presentationen och la till mina egna tankar. Här kommer några citat från olika delar av texterna.

Tema Sápmi

– Tema Sápmi är den största manifestationen för samisk kultur utanför Sápmi någonsin, sa [Johan Kollén] på presskonferensen.

Omslaget på katalogen samt illustrationer inuti är gjorda av den norska samiska konstnären Kine Kjær. Den samiska kulturen ska belysas från flera håll och Johan Kollén stannade vid språket. Det finns mer än 580 ord för snö i samiskan. Vad händer med det om klimatet förändras, frågade han sig.

Tema rymden

Tema rymden presenterades av Erik Eje Almqvist. Det kommer att handla om allt från vetenskap om rymden till science fiction. Bland annat kommer fyra astronauter från tre länder kommer att finnas på plats. Den belgiska fysikern Thomas Hertog kommer att prata om de upptäckter han gjort tillsammans med Stephen Hawking som förändrat synen på universums uppkomst.

– Det kommer också att handla om frågan om liv på andra planeter och framtida bosättningar på Mars, men en sak som blivit tydligt för oss när vi jobbat med temat är att vi står inför en ökad kommersialisering av rymdtrafik, sa Erik Eje Almqvist och berättade att de därför bjudit in rymdjurister för att reda ut vad som gäller och vad man kan göra.

Analys

När bokmässan själva ska presentera seminiarieprogrammet så är det, som så många gånger förr, den aktuella politiken som står i centrum. Det är diskussioner om internationella konflikter och i år även om Tidösamarbetet. Litteraturen kommer i andra hand.

Joyce Carol Oates lyftes visserligen fram som huvudgäst, med rätta, men Sofi Oksanen nämndes först mot slutet. Sofi Oksanen är en av vår tids mest spännande författare och att hon kommit ut med en ny bok är stort, men tydligen inte tillräckligt stort för att bokmässan ska se henne som en stor programpunkt att lyfta i inledningen.

Läs hela texten på tidningen.nu.

Semesterutmaning 2024: Polen och östra Tyskland

Rügen i nordöstra Tyskland.

Rügen i nordöstra Tyskland. Foto: wikimedia commons, Klugschnacker.

Vi har bokat en resa till Polen och nordöstra Tyskland i sommar. Det blir en bilsemester längs med Östersjön från Gdansk till Rügen. Det ska bli otroligt spännande att ta med barnen på en roadtrip och det ska förhoppningsvis bli en bra mix av bad och kultur på resan.

Inför resan ska jag såklart läsa böcker. Tyskland har jag läst mycket från, men jag tänkte ändå försöka mig på några tyska romaner före resan. Helst av författare från forna DDR. Skulle jag hitta något från Stralsund eller Rügen vore det förstås en fullträff. Just står dock Jenny Erpenbecks Kairos överst på att-läsa-lisan. Hon är född och uppvuxen i DDR och boken handlar om tiden före murens fall.

När det kommer till Polen är det knivigare. Jag skulle gärna läsa något nytt och inte ytterligare en bok av Olga Tokarczuk eller Isaac Singer. Det känns som att jag vid tidigare EU-läsningar har betat av det mesta som finns översatt till svenska, så här kan jag behöva tips. Jag trodde att det skulle vara lättare, så jag googlade glatt ”writer Gdansk” men fick inte mycket napp.

För den som undrar har jag redan googlat ”buchhandel + Stralsund” så nu vet jag vart jag ska gå och köpa tysk litteratur på resan. (Det kan hända att jag också har googlat ”christmas + ornament + Gdansk” men det är en helt annan historia.)

Lite mer stjärnglans runt årets bokmässa

Bokmässan 2024

Nu har bokmässan presenterat seminarieprogrammet för höstens mässa. Det var många spännande namn där, även om presskonferensen handlade mest om politik och samhällsfrågor. När bokmässan ska marknadsföra sig gör det ofta det med det dagsaktuella, istället för att presentera de litterära giganter som de bjudit in. Jag har idag skrivit mer om presskonferensen och gjort en analys på tidningen.nu.

Som jag fruktade redan när tema rymde presenterades, var det inte speciellt mycket där som fångade mitt intresse. Gällande Sápmi måste jag själv gå igenom katalogen i lugn och ro för att se vad jag vill grotta in i där. Jag är intresserad av samisk kultur, men tyvärr handlade bokmässans presentation mest om det dagsaktuella.

För mig handlar det mycket om allt annat. Joyce Carol Oates ska komma, vilket är enormt stort. Hon lyftes också fram främst, ska sägas i ärlighetens namn. men utöver henne kommer jag att släppa allt för att lyssna på Sofi Oksanen. Hennes bok I samma flod om hur Putins politik drabbar kvinnor, finns redan i min hand.

Enormt spännande kändes det också att den ryska författaren Maria Stepanova kommer och pratar om sin nya bok Flyktpunkten, som är en ren skönlitterär bok. Nu måste jag äntligen få tummen ur att läsa henne.

Jag har intresserat mig för Ludmila Engquist och hon kommer ut med en bok i höst. Det ska bli spännande att få lyssna till henne efter alla dessa år.

Med tanke på karaktären på presskonferensen ska jag nu sätta mig in i seminarieprogrammet mer och jag upptäcker säkert fler guldkorn. Hoppas jag i alla fall. Men de namn som ändå presenterades gjorde att årets bokmässa känns något mer stjärnspäckad än förra årets.

Recension: Solá, Irene; Jag sjunger och bergen dansar; 2019

Jag sjunger och bergen dansarJag ligger efter med böckerna i min Tranan-prenumeration, så när det skulle bokcirklas om Irene Solás Jag sjunger och bergen dansar, hängde jag på. Jag hann inte läsa ut den, men jag var ändå med och konfererade på Kulturkollo. Boken gavs ut 2019 på katalanska och 2024 på svenska.

Boken är en sammanställning av lösryckta fragment från pyreneiska bergsbyar i Katalonien. Det börjar med Doménec som en dag träffas av blixten och lämnar hustru och två barn efter sig. Sedan får vi följa dem i sorg och i deras vardagliga liv. Vi får även följa andra personer och djur som alla betraktar livet i byn i Pyrenéerna.

Jag hängde inte med alls och så kan det bli när berättelsen inte riktigt hänger ihop. Jag fick tips om att läsa boken som en novellsamling och då gick det lite lättare. Det gick bra att ta till sig vissa delar, medan andra var betydligt svårare. För mig funkade det till exempel inte alls med att hästar och andra djur berättade om sina tankar.