EU-läsning 2.0: En läslista

Europaparlamentet

Som alltid när jag kommer på en ny utmaning så googlar jag efter böcker och går igenom min egen bokhylla. Jag har är en läslista som är oerhört lös i kanterna. Jag har samlat upp det som finns hemma och det jag kunde hitta på Storytel och tagit reda på lite mer om de länder det inte är så lätt att hitta böcker ifrån. Montenegro visade sig vara i särklass svårast.

Utmaningen går ut på att läsa en bok från varje kandidatland till EU, vilket är nio stycken. Jag har inte brytt mig om kandidatstatus eller trolighet att de kommer att bli EU-medlemmar någonsin, jag har bara gått rakt av på vilka länder som har kandidatstatus till EU. Eventuellt lägger jag till Kosovo, som ses som potentiellt kandidatland enligt officiell webbplats och som jag har hört att det ska röstas om deras status i veckan. Om de läggs till försvårar det såklart utmaningen en smula.

Läslista EU-läsning 2.0

Bosnien och Hercegovina: Catch the rabbit av Lana Bastasic (Storytel)
Georgien: Det åttonde livet av Nino Haratischwili (bokhyllan)
Moldavien: The good life elsewhere av Vladimir Lorchenkov (Kindle)
Montenegro: Hilfe!
Nordmakedonien: A spare life av Lidija Dimkovska (Kindle)
Serbien: Ett överlagt mord av Slobodan Selenic (bokhyllan)
Turkiet: The architect’s apprentice av Elif Shafak eller Den svarta boken av Orhan Pamuk (bokhyllan)
Ukraina: Grå bin av Andrej Kurkov (Kindle)

Recension: Serenko, Daria; Jag önskar mitt hem aska; 2023

Jag önskar mitt hem askaDaria Serenko är en rysk oppositionell aktivist och feminist. Hon dömdes den 8:e februari 2022 till femton dagars fängelse för ett Instagraminlägg där hon sägs uppmana till taktikröstning. Jag önskar mitt hem aska är hennes poetiska berättelse om fängelsetiden och om önskan att få ett annat Ryssland. Boken är utgiven på Ersatz förslag 2024.

Daria ligger på britsen i sin cell och funderar på hur hon ska få tiden att gå i hela femton dagar. Hon har till en början ingen medfånge i cellen och hon saknar det. Hon ska dock komma att revidera det något efter att ha fått dela cellen med mer eller mindre galna typer som inte sitter inne för samma sak som hon själv. Hon läser sina egna böcker, hon skriver dikter och hon ser fram emot de 15 minuter hon får prata i telefon varje dag.

Vi vet att Daria kommer att släppas ur fängelset den 24 februari 2022 och resten är historia, som man säger. För Daria Serenko väntade ett nytt liv, vi får glimtar från Tiblisi. Det är gripande att läsa hennes historia, om hur oppositionella behandlas och behandlades i Ryssland. Sannolikt är det värre idag. Jag tyckte om blandningen mellan iakttagelser, upplevelser och poesi.

Jag har sett att Daria Serenko skrivit fler böcker som fins på svenska och jag kommer att undersöka henne mer. Jag önskar så att hon får flytta hem till Ryssland snart igen, men det lär nog dröja väldigt länge. Det är tur att sådana som hon finns, som är beredda att riskera mycket för det man verkligen tror på.

EU-läsning 2.0: EU:s kandidatländer

Europaparlamentet

Europaparlamentet i Bryssel. Foto: Wikimedia Commons.

Jag älskar utmaningar som går ut på att pricka av länder. Jag läste en bok från varje EU-land förra året och i år är det EU-val och jag funderade lite på hur jag kunde skruva till den utmaningen så att den inte blev likadan. Varför inte läsa en bok från varje kandidatland? Det kommer inte att bli en lätt sak, så jag sätter inget slutdatum.

Jag kan redan nu pricka av Ukraina, då jag precis läste Serhij Zjadans Internatet, men det är nio kandidatländer och därmed åtta länder kvar. Just litteratur från Balkan kan vara lite knivigt, men jag har faktiskt även en deckare från Serbien påbörjan (den var inte så bra så den blev liggande). Planerna är att vi ska åka till Balkan i sommar och då blir utmaningen dubbelt rolig.

Jag har tyvärr redan läst Lea Ypis bok om hennes uppväxt i Albanien, men kanske hittar jag något med av nobelpristagaren Ismael Kadare eller hans hustru Helena Kadare. Från Georgien tänkte jag läsa tegelstenen Det åttonde livet av Nino Haratischwili. Annars blir det mycket sökande och funderande och det ser jag fram emot. Tips är alltid välkommet!

Kandidatländerna

Albanien
Bosnien och Hercegovina
Georgien
Moldavien
Montenegro
Nordmakedonien
Serbien
Turkiet
Ukraina

Kultursvep: Om kriget i Ukraina både här och där

Daria Serenko och Serhij Zjadan

Daria Serenko och Serhij Zjadan. Foton: putnik (CC BY 4.0) och Mariusz Kubik (CC BY 4.0).

Då tänkte jag initiera en ny kategori här på bloggen, kultursvep. Jag skriver numer både här och där och man ska inte publicera samma texter på flera ställen, även om det skulle passa. Jag är fortsatt chefredaktör på tidningen NU och jag är också en del av bloggkollektivet Kulturkollo. Under kultursvep tänkte jag gå igenom det jag den senaste tiden skrivit om på andra ställen.

Veckan som gått har varit hektisk med lämning av vårt fjärde månadsmagasin. Vid årsskiftet gick vi över till att bli mer webbaserade och ge ut en tryckt tidning en gång i månaden istället för en gång i veckan som tidigare. Det gör det ju lite mer stressigt när vi ska lämna, än det var tidigare. Jag skrev en artikel om Kalle Lind och Henrik Jutbrings bok Galenskaparna och After Shave – Ogräset i den svenska underhållningsrabatten, men mer om den när tidningen kommit ut.

I måndags skrev jag en ledarkröninka om vikten av att ta del av den ukrainska kultur som finns tillgänglig för oss här i Sverige. Jag utgick från boken Internatet av Serhij Zjadan som jag även recenerade här tidigare i veckan. Från krönikan:

Putin vill utplåna allt unikt ukrainskt och han hävdar ideligen att Ryssland och Ukraina delar kultur. Det vi kan göra är att ta del av den ukrainska kultur som faktiskt är tillgänglig för oss. Du kan läsa Nikolaj Gogols Ukrainska noveller, Oksana Zabuzjkos Fältstudier i ukrainskt sex eller Andrej Kurkovs Döden och Pingvinen. Alla finns på svenska bibliotek.

Men ska du läsa en bok, och en aktuell bok dessutom, så ska du läsa Internatet av Serhij Zjadan (Ersatz 2023). Författaren är född 1974 i Luhansk Oblast och bor idag i Charkiv. Han har skrivit lyrik och prosa sedan 1995. Internatet skrev han 2017, alltså före den fullskaliga invasionen av Ukraina, och visar en vardag i krig.

Läs hela krönikan här.

Jag spann vidare på samma tema och skrev om både boken Internatet och Jag önskar mitt hem aska av den ryska oppositionella Daria Serenko på Kulturkollo. Månadens tema där är nystart och såhär inledde jag min text:

Nystart är månadens tema på Kulturkollo och det är såklart en nystart för mig att får vara med i detta fina gäng. Men jag tänkte inte skriva mer om det i det här inlägget, utan fokusera på nystart som jag läst om i två aktuella böcker. Det är inte alltid en nystart är frivillig och kanske heller inte önskvärd. För författarna Serhij Zjadan från Ukraina och Daria Serenko från Ryssland blev den 24 februari 2022 en ofrivillig och oönskad nystart för dem båda.

Läs hela inlägget här.

Bredvidläsning: Internatet av Serhij Zjadan

InternatetIdag skrev jag en krönika i tidningen NU om vikten av att ta del av den ukrainska kulturen som finns tillgänglig för oss om vi vill göra något i det lilla för Ukraina. Putin vill utplåna den ukrainska kulturen och låtsas som om landet är det samma som Ryssland. Det är det inte.

Att läsa Internatet av Serhij Zjadan (Ersatz) var inte bara en kulturgärning, det var en fantastisk litteraturupplevelse. Boken utspelar sig under tre dagar i Donbass 2015 och i centrum står Pasja, läraren i ukrainska som ska hämta sin systerson på hans internatskola. De går genom minfält, över tomma gator och förbi övergivna byggnader. Det är otroligt farligt och de enda de vill ära att komma hem.

Boken visar på ett mycket konkret sätt hur det är att leva i krig och borde kunna tjäna som en ögonöppnare för alla som inte fattat vad de går igenom i Ukraina. Bokens andra dimension är att Pasja är lärare i ukrainska. Det ger honom en speciell stolthet och i andras ögon är det något fullständigt onödigt.

Utan att på något sätt relativisera Rysslands skuld, beskriver Serhij Zjadan på ett mycket gripande sätt hur alla drabbas. Pasja kommer hem till en familj som hjälper dem, men när mannen i familjen frågar på vilken sida de står är Pasja först helt förbluffad. Kan man ens stå på olika sidor i detta? Mannen, som är ryss, skjutsar sedan Pasja och hans systerson till gränsen där ukrainsk militär finns. Han gör det utan att lura dem, men han kör inte ända fram av rädsla för sitt eget liv.

Internatet är en fantastisk bok som jag rekommenderar alla att läsa. Det är ingen lätt litteratur att ta sig igenom, men det är samtidigt inte heller en enormt tung bok. Det är krig, helt och naket beskrivet. Inget överdramatiserande eller förstärkande, bara mest lera, krutrök och kyla.

Hanna365 – ett projekt som fungerat i tre månader

Hemmagymmet

För mig har hemmagymmet varit helt avgörande för min träning. Här med fler gummiband och annat som behövs vid rehab. Det finns även en crosstrainer. April 2024.

Så kommer här ett inlägg om träning. Alla är olika, jag vill bara säga det innan jag berättar min historia. Det som funkar för mig, kanske absolut inte funkar för dig. Jag vill ge dig inspiration att försöka hitta vad som funkar för dig, inte att kopiera vad jag gör. Med det sagt, har det nu gått tre månader av årets träningsutmaning Hanna365 (det är 366 dagar i år, men det hade inte blivit en lika klatschig hashtag).

I år ska jag träna varje dag. Jag ska självklart inte springa en halvmara om dagen eller köra ett bodypump-pass varje lunchrast. Det hade inte varit en hållbar utmaning. En kvart om dagen är mitt minimum, så länge som jag tränar längre pass emellanåt. Minsta möjliga ansträngning är en kvarts strechprogram eller en Pokemonpromenad på en timma. Jag tänkte göra någon utmaning för semestern också där 7000-10000 steg över daglig vardagsdmotion kan räknas. Har inte helt landat där än.

För mig är det viktigt att vardagsmotion inte räknas. Eftersom jag brukar gå från Slussen till mitt jobb i Gamla stan utan att ta tunnelbana (det är verkligen ingen stor skillnad) räknas inte det som en extra promenad. Jag kan alltså inte räkna in promenad till bussen i en träningspromenad. Min kvart om dagen ska vara extra och av naturliga skäl har det handlat om rehab. För den som helt missat det lider jag av artros sedan länge och lyckades med konststycket att åka på en axelfraktur i en slalombacke i januari. Jag går hos en sjukgymnast för det sistnämnda.

Hanna365 höll på att stupa redan första veckan. Nyårsdagen är inte den bästa dagen att börja på, men eftersom vi skulle till Kungsberget den 2:a januari tänkte jag att jag kör, jag kommer ju att få några dagar ”gratis” eftersom jag kommer att åka slalom. Såhär blev starten:

Dag 1: En kvart atrosrehab hemma.
Dag 2: Slalom i Kungsberget.
Dag 3: Druttar på ändan i första slalomåket. Försöker mig på någras åk till.
Dag 4: Några slalomåk.
Dag 5: Några slalomåk.
Dag 6: And now what? Kör en kvart bara för att. Får skadan konstaterad på närakuten.
Dag 7: Ok, jag kommer ändå att behöva sjukgymnast, så lika bra att fortsätta, men är det någon mening?

Jag fortsatte trots att det kändes väldigt hopplöst där i början. Dag 19 stod jag för första gången på crosstrainern i en kvart. Dag 25 körde jag 30 min crosstrainer. Efter det har jag börjat så smått styrketräna med min sjukgymnastik som bas. Såhär i april har jag kommit riktigt långt. Biceps har exempelvis gått från 1 kg till 5 kg och där jag borde öka till sju-åtta.

En sak som har varit bra för mig är att bygga upp mitt hemmagym. Jag har köpt hem det sjukgymnasten rekommenderat. Såklart är hon inte köpt av Casall eller så, hon rekommenderar vattenflaskor som vikter och ev något gummiband, men jag har själv köpt det jag tycker passar. Det har blivit två- och femkilosvikter, för att kunna stegra vissa övningar och så lättare gummiband för att ha för olika ändamål. Vissa måste gå iväg för att verkligen träna, jag mår bäst av att kunna göra det hemma. Men mest avgörande för hela den här utmaningen har nog ändå varit min sjukgymnast Debbie. Jag har henne att tacka för mycket.

Tavla i mitt hemmagym

Jag gjorde en inspirerande tavla till mitt hemmagym; ett fotocollage av familjen som tränar på ett eller annat sätt. Det var så roligt att jag har gjort en till, färdig att beställa.

Jag har en gång hoppat upp från sängen för att stretcha i en kvart och jag har flera gånger stått och gjort rehabövningar framför TV:n med en drink i handen. Meningen är att det ska sitta att det ska göras varje dag, oavsett vad. Vi får väl se hur jag gör om jag åker på någon jobbig sjukdom, men kan det verkligen bli så mycket värre än en axelfraktur?

Mitt mål nya mål är att bli återställd i axeln och mitt gamla var att sluta flåsa i vardagen och bli bättre i knäna. Jag flåsar mindre nu, men kan fortfarande bli onaturligt trött av exempelvis dammsugning eller vår sega gata hem från bussen. Jag har fortfarande ont i axeln med tillhörande arm när jag sover, men det gör inte ont på en massa andra ställen som ryggen och så. Framsteg med andra ord!

Idag är det 50 år sedan ABBAs seger i Brighton

ABBA

Idag är det 50 år sedan ABBA vann Eurovision Song Contest med Waterloo i Brighton. Jag var inte född då, men jag skulle bli ett stort ABBA-fan under mina tonår. Sedan kom ABBA Gold och helt plötsligt var ABBA hippa igen. Att jag tyckte om ABBA innan ABBA Gold skulle jag mer än en gång påpeka för den råkade vara i närheten.

ABBA har betytt mycket för mig och det var oerhört coolt att de kom ut med nytt härom året (även om det inte alls kunde mäta sig med det gamla). Jag önskar mig en resa till London och en biljett till ABBAtarerna, men det känns lite för dyrt och för omständligt för något som egentligen bara jag i familjen uppskattar.

I den här familjen uppskattar vi Eurovision, så mycket att vi anser det vara något man firar. Jag firar lite extra ikväll eftersom detta jubileum är något alldeles extra. När jag får möjlighet ska jag gå och köpa specialdesignade frimärken dagen till ära. De är designade av min vän Eva Wilsson, vars namn ni kan se på insida av många böcker efter ordet ”omslag”. Om hur hon valde motiv till frimärkena svarar hon:

– Enkelt! Jag gjorde två små skivomslag med ABBA, då och nu. Ett porträtt är från vinsten för 50 år sen, och dagens porträtt visar gruppen utanför ABBA Arena i London. En rolig detalj är att ABBA-medlemmarna är placerade i spegelvänd ordning på frimärkena. Och så har vi den ikoniska stjärngitarren…

ABBA-frimärken

Foto: Postnord. Går att köpa här.

Familjens favoriter

Jag avslutar med att bjuda er på familjens ABBA-favoriter. Observera att detta är spontant svarat och inte ett genomtänkt svar efter femton genomlyssningar av ABBAs hela utgivning. Dessutom tillät jag inte att två svarade samma låt. Vilken är din favorit?

Jag: One man one woman (The album)

Andreas: Under attack (enbart singel)

Hugo: Waterloo (Waterloo)

Selma: Mamma Mia (ABBA)

Just nu i april 2024

Just nu

En tradition på Kulturkollo var tidigare att göra ett ”Just nu”-inlägg den första lördagen i varje månad och det är ju idag. Den traditionen tänkte vi fortsätta med och jag kommer här med min första lägesrapport som medlem av Kulturkollo. Svara gärna själv på frågorna och posta på din blogg eller i sociala medier.

Nu finns jag även på Kulturkollo!

Hanna på Kulturkollo

En jätterolig nyhet, i alla fall för mig: Nu finns jag på Kulturkollo! Det betyder inte att Feministbiblioteket läggs ner, tvärt om hoppas jag att de kan ge mig ny energi för det fritidsintresset jag värderar över alla andra. När jag nu jobbar med text på mitt arbete har jag haft lite svårt att navigera i bloggvärlden, men jag har hela tiden vetat att jag inte vill och inte ens kan lägga ner. Jag skulle sakna det för mycket.

Nu blir jag en av medlemmarna i den nyuppstartade Kulturkollo och det är hur kul som helst. Ni som har följt uppstarten och tänkte ”men hon var ju inte med där”, till er kan jag bara säga att fint folk kommer sent. Nu kan ni läsa mitt Mina vänner-inlägg där.

Som tidningsredaktör på en liten tidning har jag märkt att skillnaden på hur tidningar och bloggar behandlas av förlagen är enorm. Det är lite tråkigt. Dessutom verkar Instagram helt ha tagit över bokbloggarna, vilket är ännu tråkigare då Instagram är ett kortare format och uppmuntrar till oneliners och betyg. Jag vill uppvärdera bloggen och se till att den återfår sin forna glans, även om det får ske med konstgjord andning.

Fram för fler längre och reflekterande texter om litteratur och kultur! Jag hoppas kunna bidra till det på Kulturkollo och även här fortsättningsvis. Följ mig både här och där och kolla även in på Instagram, jag kickar igång mitt avsomnande bokkonto där också.

Från Mariehamn till påskledigt – marssummering 2024

Make och son i Mariehamn

Make och son i Mariehamn. Mars 2024.

Då lägger vi mars till handlingarna och det var en månad som gick framåt rent vädermässigt, men som skulle få ett bakslag när månaden väl var över. Min energi går upp och ner och även om jag inte bloggar utåt sett så skriver jag mycket om idrottskvinnor inför sommarens idrottsevenemang. Det händer andra roligheter som ni kommer att få läsa om inom kort. Sedan har jag bestämt mig för att bli en bättre bookstagrammare!

Livet tuffar på med rehabträning och jobb och familjelivet. Jag har ju snart en tonåring i huset, vilket jag varje dag påminns om. Det är riktigt häftigt att se ens barn utvecklas till egna individer som filosoferar och diskuterar på en nivå som jag inte själv alltid hänger med i.

Vi planerar sommarens semester, vilket ser ut att bli lite mer äventyrligt än det varit de senaste åren med pandemi och räntechock. Vi får se vad det landar i, men just nu lutar det åt Balkan. Vi gjorde en minisemester svärfamiljen till Mariehamn i början på mars och det var trevligt, men såklart visade sig Åland inte från sin bästa sida. Det bästa är att vi ska tillbaka med min familj redan i juni så då får vi se mer av öarna.

Månaden slutade med påsk och det var en lugn och trevlig påsk!

Min läsning

Jag läser på tok för lite. Det har varit mycket nu, men det är knappast en ursäkt. Förr hittade jag alltid tid för läsning. Men det lossnar väl när våren kommer och vi slipper all deprimerande snö. Men jag läste en bok som jag hittade i Mariehamn.

Läsa jorden runt: Jag ska läsa från 40 länder (inklusive autonoma regioner) och läste från tre nya ”länder” i mars, fortsatt inte så imponerande.  Länder lästa i februari:

  • USA
  • Japan
  • Åland

Omläsning: Jag håller på med The color purple av Alice Walker, men den tar förvånansvärt lång tid.

Bokcirkel: Vi har cirklat om Senseis portfölj av Hiromi Kawakami.