dec 04

Lucka 4: Nuuk

Nuuk
Av Oliver Schauf – Eget arbete, Public Domain.
Krans 4

Bakom lucka 4 finner vi en stad jag aldrig varit i, men som jag hemskt gärna vill åka till, Grönlands huvudstad Nuuk. Grönlands lysande författarstjärna heter Niviaq Korneliussen och hon fick Nordiska rådets litteraturpris 2021 för boken Blomsterdalen.

Dagens bok blir inte Blomsterdalen, utan Homo Sapienne. Den som läst min blogg länge känner säkert igen sig, för jag tipsar ofta om just den boken. Det är en bok som som rör sig bland hbtqi-personer i Nuuk. När den kom 2014 var det en extremt ovanlig bok. Så är det såklart fortfarande, men nu har Niviaq Korneliussen gjort sig ett namn. Hennes beskrivningar av Grönland, samhället och naturen är enastående och i den här boken får vi en mycket fin berättelse människor som känner sig instängda, gestaltat både i dialoger och genom naturskildringar.

Naturen ska vara helt enastående på Grönland och den som har tur, och då menar jag lite lagom tur och inte en på miljonen, kan få se en val piska ner sina stjärtfenor i vattnet. Jag följde länge en blogg om en svensk kvinna som bodde i Nuuk och jag blev inte direkt sugen på att flytta dit. Alla importerade varor är dyra och ibland svåra och få tag på. Hon hade inte tillgång till lök på flera månader ett år, till exempel. Att del aldrig blir varmare än 18 grader på sommaren är såklart ett problem för mig och avskildheten skulle göra mig galen. Men en semester, det är fortfarande en stor dröm!

dec 03

Lucka 3: Caracas

Av SuperHercules på engelska Wikipedia, CC BY 2.5.
Krans 3

Dagens stad är Caracas, huvudstaden i Venezuela. Där har jag aldrig varit och även om jag gärna vill åka dig, för att jag är nyfiken på alla städer, så blev jag inte precis sugen på staden av boken jag läst. Jag har aldrig varit i Sydamerika, men vill otroligt gärna besöka den världsdelen.

Natt i Caracas av Karina Sainz Borgo är en spöklik bok om ett laglöst land där människor försvinner. Den är kryp under skinnet-läskig om en kvinna som hittar sin granne mördad. Författaren har visserligen sagt att boken skulle kunna utspela sig varsomhelst i regionen, men det är Caracas som är den utpekande platsen och det är den stadens gator och kvarter som vi får läsa om.

Jag blev som sagt inte sugen på att åka till Caracas efter att ha läst den här boken och så värst sugen på att besöka ett land som sätter oppositionella i husarrest är jag såklart inte heller. Däremot vill jag gärna besöka ett Caracas och ett Venezuela som leds av en liberal president som tillåtits vinna ett val och inte fråntagits den rätten. Idag gå mina tankar till mina meningsfränder i husarrest.

dec 02

Lucka 2: Budapest

Budapest
Krans 2

Igår skrev jag om Stockholm som en av mina favoritstäder i världen. Budapest är också en favorit på världskartan. Om man inte räknar med Norge och Danmark så var min första utlandsresas mål just Budapest. Det var 1990 och som 13-åring fick jag se andra sidan järnridån med egna ögon.

Dagens bok är Dörren av den ungerska författaren Magda Szabo. Den handlar om en udda vänskap mellan en mycket upptagen kvinna och hennes hushållerska. Boken utspelar sig i Budapest, i staden och i smutsiga gränder. Vi får följa bokens Magda runt i staden där hon rör sig och även hushållerskan Emmerentia.

Dörren väckte många minnen till liv av den stad jag upptäckte 1990, tre år efter att boken gavs ut på ungerska. Dörren utspelar sig under kommunisttiden och jag har upplevt staden flera gånger, men bara efter murens och järnridåns fall.

dec 01

Lucka 1: Stockholm

Stockholm
Krans 1

Jag startar årets julkalender med min stad. Min nuvarande stad. Jag har många favoritstäder i Sverige och världen, men Stockholm har varit mitt hem längst, så är det faktiskt. Jag bor nu i Nacka, men för mig är det en del av Storstockholm och jag har ju bara flyttat några kilometer från stadsgränsen.

Till dagens bok har jag utsett Elefantens öga av Inger Alfvén. Den handlar om Erna och Joel som träffas och blir kära, men där Joels förflutna står emellan dem. Större delen av boken utspelar sig i Stockholm, närmare bestämt på Södermalm och på Reimersholme. Huvudpersonerna cyklar mellan stadsdelarna och de åker ut med båt från centrala Stockholm. En stor del av handlingen är på sommaren.

När jag läste Elefantens öga första gången bodde jag i Lidköping och hade inte varit i huvudstaden många gånger. Jag minns att staden blev levande för mig och jag längtade som vanligt bort från min lilla småstad. Jag läste om boken i vintras och då kände jag mer igenkänningskänsla och det var och mycket trevligt.

nov 30

Adventslängtan och snöglimt – novembersummering 2024

November är sällan kul, men i år kanske det har varit något mer uthärdligt än andra år. Vi fick en knapp vecka med snö och kallt och det var vackert och ljust. Jag längtade också orimligt mycket till advent och julpynt. Det känns ändå som att november gick väldigt fort och det är jag oerhört tacksam för.

Imorgon är det äntligen december och första advent och nu har jag fått upp alla adventsljusstakar, plockat fram alla mina retrojuldukar, byggt jullego och för första gången gjort en hel julby, med så pepparkakshus och andra fina saker. Jag och dottern har pysslat mycket med detta och gjort ritningar på förhand. Så roligt att kunna göra sådant tillsammans.

Imorgon börjar Feministbibliotekets adventskalender och den handlar i år om städer. 24 städer och 24 romaner har ni att se fram emot här under december.

Min läsning

Läsningen går framåt och jag är för tillfället i en liten utmaningssvacka. Jag läser det jag känner för och lyssnar mycket. Det får bli som det blir, jag orkar inte göra så stora planer nu.

Läsa jorden runt: Jag ska läsa från 40 länder 2024 och läste inget nytt land i november. Jag har 16 länder kvar, så det verkar osannolikt att jag ska klara den utmaningen.

EU-läsning 2.0: Inget nytt här heller, men den här utmaningen gillar jag och tänkte ta nya tag efter årskiftet.

Bokcirkel: Vi ska läsa den estniska författaren Jan Kross och Kejsarens galning. Den verkar dock vara lite svår att få tag på. Jag står i kö på bibblan och misstänker att det är en annan i cirkeln som är före mig i kön.

nov 28

Recension: McFarlane, Mhairi; Snälla bli min igen; 2024

Snälla bli min igen

Som jag har längtat efter en ny Mhairi McFarlane. Jag blev lite besviken på hennes senaste, Mellan oss, så jag hoppades mer på Snälla bli min igen. I den här får vi möta Edie Thompson igen från Finns det en, finns det flera. Boken är utgiven på HarperCollins. Jag läste den svenska översättningen som är gjord av Helena Dahlgren.

Snälla bli min igen, börjar precis där Finns det en, finns det flera slutar. I slutet knackade det på dörren och vi gissade att det var Edies stora kärlek, skådespelaren Elliot Owen, som stod där. Honom hade Edie gjort slut med ett halvår tidigare, för att skydda sig själv. Det var Elliot och denna gång kastar de sig båda in i ett förhållande som förutom de två, även består av pressen. Kommer de att kunna klara av att älska varandra med paparazzifotografer ständigt närvarande?

Under bokens gång utsätts de för prövningar. Det är Elliots snygga motspelerska som pressen skriver är hans nya flickvän. Det är misstanke om att någon det känner läcker deras hemligheter till pressen och misstankarna riktas mot Elliotts bror Frasers fästmö. Det är också Declan, Edies arbetskamrat på hennes reklambyrå Ad hocs nystartade Nottinghamkontor, där Edie blivit chef.

Det är lite för enkelt. Några bokbloggarkollegor på Kulturkollo kallade boken onödig. Jag kan inte annat än att hålla med. Dessutom kändes inte agerandet från bådas sidor lite sökt. Det behöver inte vara så osäkert att ha ett distansförhållande. Det kan visserligen ha att göra med att Edie fortfarande är skakad över bröllopsincidenten, som startar den första boken, och att hon är oerhört osäker på sig själv.

Mhairi McFarlanes böcker brukar innehålla så mycket mer än bara en kärlekshistoria. Här var det inte så mycket mer. Några små saker runtomkring för att få ihop en historia, men inget större som man också kunde hänga upp sig på. Därför är den här boken lite tunn jämfört med hennes tidigare böcker. Fortfarande en hög nivå och boken är inte dålig, men som sagt, lite onödig.

nov 24

Recension: Dahlgren, Helena; Ellens val – vägskälet; 2024

Vägskälet

Då var det dags för de två avslutande böckerna i Ellens val. I Vägskälet är Helena Dahlgren, seriens skapare, tillbaka som författare. Det glädjer mig, för jag har tyckt att hennes böcker varit de bästa. Vägskälet är den nionde boken i serien och det ska bli tio totalt. Böckerna är utgivna på Lovereads och jag lyssnade på Storytel.

Det är september 1918 och spanska sjukan härjar i Ljungsala. Ingeborg har fullt upp på sjukhuset och har knappt tid att njuta av sitt liv som nygift. Ellen är ständigt orolig för Carl, som bara tycks bli sämre för var dag som går. Att de båda överlever spanska sjukan, gör att hon får lite hopp om att det ska gå bra, men det rycks snart ifrån henne. Samtidigt försöker hon skriva en roman. Elisabeth blir allt mer säker på sina kärlek till Samuel och i Gabriella oroar sig för sin lilla Alva som läggs in på sjukhus efter att hon insjuknat i spanska sjukan.

Det är en bok i sjukdomens tecken och det är en betydligt tyngre bok än det tidigare. Jag kände att det behövdes eftersom allt varit lite väl glättigt, med tanke på tidsperioden. Helena Dahlgren lyfter i efterordet att det kanske är märkligt att skriva in spanska sjukan i en romance-serie, men förlägger man en sådan till förgången tid, måste sådant tas med för trovärdighetens skull.

Det var mindre sex och mer kvinnlig vänskap i den här boken och jag tyckte om det. Det ska bli spännande att se hur Helena Dahlgren syr ihop säcken i den sista boken. Jag hoppas också att den blir ljusare än Vägskälet. Jag förstod från början hur boken skulle sluta, men det blev inte lättare för det.

nov 20

Nu börjar det närma sig julsäsongen

Julaffären i Berlin
Det har hänt att jag letat julpynt i juni. Berlin 2022.

Snart börjar julsäsongen! Jag tillhör inte dem som julpyntar i mitten på oktober eller ens firar ”novent”, men jag längtar. Nu vill jag verkligen komma igång med julpyntandet och min regel är att veckan före första advent så får man. Det ska vara färdigpyntat när advent väl är här. Sedan har jag smugit in julen med slingor ute och något julpynt som inhandlats men inte kommit upp på vinden.

En sak som jag dock har tjuvstartat rejält med är julromanerna. Nu är den tid på året då jag bara vill lyssna på myspys och bara gotta mig i historier om kärlek, snö och nybakta lussebullar. Tyvärr lyssnar jag för snabbt. På en vecka har jag lyssnat klart på fyra böcker. Jag brukar läsa fem-sju julböcker per säsong, men i år lär det ju bli betydligt fler.

Julromaner är som all annan feelgood, av skiftande kvalitet. Om jag ska hålla in till julledigheten (då jag lyssnar mindre) måste jag försöka hålla igen. Så många bra julböcker finns det inte, att jag kan hålla tempot fyra i veckan och börja i mitten på november.

Jag förbereder mig också genom att skriva inläggen till min julkalender. Den får ni ta del av i december, men jag stillar min jullängtan genom att skriva den redan nu.

Jag har också gått med i lite facebookgrupper för att längta tillsammans med andra. Det är tveksamt vilken nytta det har gjort, mer än att jag nu vet att jag verkligen inte vill sätta in en gran den 15:e oktober och att jag inte måste ha en varm chokladbar. Dessutom ser jag mest ytterligheter. Antingen less is more eller så går allt i vitt. Jag är varken intresserad av svulstiga amerikanska julmuggar eller färgteman.

Till helgen ska jag städa, ta fram mina underbara retrodukar, alla ljusstakar och stjärnor och såklart Lisa Larssons adventsbarn. Jag och Selma ska även göra en julby om vi lyckas få till det. Den ska få växa fram och vara en by för våra pepparkakshus, men även andra hus och en kyrka.

Hur laddar ni inför julsäsongen?

nov 16

Recension: Kvarnström-Jones, Ruth; Väninnorna på Nordiska kompaniet; 2024

Tidigare i höst läste jag De fenomenala fruntimren på Grand Hotel av Ruth Kvarnström-Jones. Nu var det dags för uppföljaren, Väninnorna på Nordiska Kompaniet. Boken är utgiven på Printz och jag lyssnade på den på Storytel, uppläst av Katarina Ewerlöf.

Vi är tillbaka i Stockholm på 1910-talet och nu är platsen Nordiska Kompaniet, även om de karaktärer som jobbar kvar på Grand Hotel eller fått någon annan arbetsplats, är kvar i handlingen. Nu är det dock inte Ottilia som står i centrum, utan hennes syster Torun, styvdottern Isabella och den lilla lillasystern Viktoria samt Märta på damhandskar. Några andra karaktärer tillkommer. Föryngringen sker via Isabella och Viktoria, som är i samma ålder och som båda tar sig in och gör karriär på NK.

Det är många historier och många trådar. Precis som i föregångaren så löses de flesta problemen tämligen snabbt. Visserligen får vännerna sin beskärda del av sorg under spanska sjukan och när boken börjar har en betydelsefull karaktär lämnat oss och dött i barnsäng. Även om det är tufft att förlora karaktärer så var det tvunget för trovärdigheten. Det är nämligen lite väl mycket 2000-talsproblem och -värderingar.

Jag tyckte om Väninnorna på Nordiska Kompaniet. Det var trevligt att återse vännerna, men även att få läsa mer om Josef Sachs som grundade NK. Jag insåg dock att det är lite många karaktärer, för trots att jag läste första boken tämligen nyligen, mindes jag inte vilka alla var. Jag läste också någon som skrev att det är mindre NK i den här boken än det var Grand Hotel i den förra och det håller jag med om. Den här boken är mycket spretigare.

Böckerna i serien Stockholms pärlor, som är skrivna av en brittiska, är mycket läsvärda. För mig har det varit mys i lurarna så länge de varat.

nov 13

Julkalender 2024: Romanen och staden

Stockholm

Staden var förra årets tema på bokmässan och även om jag inte förkovrade mig så mycket i just det temat då, så är det ett ämne som intresserar mig. När jag satt och klurade på vad årets julkalender på bloggen skulle handla om eller om jag rent av skulle ställa in en kalender, så kom jag att tänka på romanen och staden. Och ställa in vill jag inte, jag har ju kört varje år sedan 2010.

Formatet blir en lucka, en stad, en bok. Det kan självklart finnas massa böcker från staden för dagen, men jag väljer ut en favorit och beskriver den sett från ett stadsperspektiv. Det är inte ett lätt ämne och även om det på rak arm går att hitta 24 olika böcker som utspelar sig i en stad, så är det inte säkert att det passar. Dessutom vill jag gärna ha en bredd även världen. Det blir med andra ord lite att bita i på ett lagom sätt.

Jag kanske inte kommer att skriva om de mest uppenbara böckerna heller. Jag vill som vanligt ge min julkalender min egen prägel. Men har du tips på någon bra bok från en ovanlig stad, tar jag gärna emot det. Häng gärna med på en resa runt jorden via 24 städer!