Recension: Noriko, Mizuta; Berghäxans dröm; 2016 (2020)

Berghäxans drömMizuta Norikos Berghäxans dröm är en diktsamling i urval och översättning av Lars Vargö som bygger på en bok som författaren gett ut på japanska 2016. Berghäxans dröm kom ut på bokförlaget Tranan 2020 och jag köpte den på förlagets bokrea i februari förra året. 2013 fick Mizuta Noriko det svenska Cikadapriset.

Det är annorlunda att läsa asiatiska diktsamlingar jämfört med svenska eller lyrik från Europa eller USA. Det känns att kulturen ligger ganska långt från min egen. Jag tycker att det märks att Berghäxans dröm är modern lyrik, för det känns nära i tiden. Det är inte helt lätt att följa med och få ett sammanhang, men jag tyckte ändå att det var fina dikter och jag kan förstå att Mizuta Noriko prisats för sin lyrik. Att det var modernt, tror jag bidrog till att jag inte tyckte att det var så svårt att följa.

Den sista dikten i boken bar jag med mig längst och slutklämmen kändes oerhört nära. Jag tolkar den som att det handlar om att leva i nuet och att det både ka ha sina för- och nackdelar.

Astrar

glömde
att jag alltför lätt
blev kär
glömde
att jag brukade stirra in i tomheten
alltför långt bort
glömde
att jag brukade sjunga klagosånger
alltför mycket
glömde
att jag var alltför stolt
över allt som var djupt lila
glömde fullständigt
att den här sommaren också har ett slut

Berghäxans dröm är utgiven i Tranans Cikadaserie, en serie med pristagare. Jag tyckte om boken och kan tänka mig att botanisera bland fler i samma serie.

Fantastiska fruntimmer var inte en utmaning som fastnade

12

Jag gjorde utmaningen Fantastiska fruntimmer inför 2020. Den gick ut på att läsa 12 av en på förhand utvald lista av kvinnliga författare som jag ville läsa. Jag klarade inte utmaningen då, men körde på nytt inför 2021. Jag klarade den inte nu heller och att den enda anledningen till att det ändå blev så många som sex lästa kvinnor på listan, beror mer på en slump än ett aktivt val.

Jag kommer inte fortsätta med den här utmaningen, men skulle gärna vilja utforma något liknande, för jag tycker om idén. Det finns klassiska kvinnor och författare som jag är extra nyfiken på, som jag skulle vilja utmana mig själv att ta tag i, men just nu hittar jag inte någon bra form för en sådan utmaning. Någon som har några idéer?

Fantastiska fruntimmer 2021

  • Agnes Lidbeck (Sverige)
  • Agota Kristof (Ungern)
  • Akwaeke Emezi (Nigeria)
  • Esther Singer Kreitman (Polen)
  • Fleur Jaeggy (Italien)
  • Hiromi Kawakami (Japan)
  • Ingeborg Bachmann (Österrike)
  • Koko Hubara (Finland)
  • Linnea Axelsson (Sverige)
  • Mariama Ba (Senegal)
  • Marie Under (Estland)
  • Marina Tsvetajeva (Ryssland)
  • Milena Michiko Flašar (Österrike)
  • Karen Blixen (Danmark)
  • Karin Johannisson (Sverige)
  • Kristina Lugn (Sverige)
  • Petina Gappah (Zimbabwe)
  • Ruth Rendell (Storbritannien)
  • Sara Danius (Sverige)
  • Sara Lidman (Sverige)
  • Scholastique Mukasonga (Rwanda)
  • Thit Jensen (Danmark)
  • Ulrika Linder (Sverige)

Recension: Tokarczuk, Olga; Styr din plog över de dödas ben; 2009

Styr din plog över de dödas benJag vill så gärna älska Olga Tokarczuk, men hur mycket jag än älskar henne som person, har hennes böcker inte rikgit nått mitt hjärta. Jag provade med Styr din plog över de dödas ben, som alla lovordat och tänkte att det får bli hennes sista chans. Boken finns numer på pocket och den är utgiven på Albert Bonniers förlag.

Janina Duszejko lever i en avfolkad by i södra Polen, på gränsen till Tjekcien. Hon och hennes granne hittar en annan granne död på golvet hemma och de tar hand om honom och ringer polisen. Mannen har en rådjusklöv nedstucken i halsen. Efter grannens död, börjar en serie mord i den lilla byn med högt upp satta män som offer. Janina vet att hon ses som en toktant, men hon försöker ändå sprida sin teori, att djuren hämnas på människorna. Offren är nämligen jägare.

Styr din plog över de dödas ben är en annorlunda deckare i en för mig minst sagt annorlunda miljö. Vi får levande och fina miljöbeskrivningar från Polen och det lilla samhälle där boken utspelar sig. Det är också en stor tragik som ligger över hela boken och jag funderade hela tiden vart boken var på väg och hur illa det var. Det var en medryckande bok, som du nog inte främst ska läsa för deckarhistorien. Boken är så mycket mer än så.

Jag fångades mest av den ensamhet som omgav Janina och hur hon försökte navigera sig i ett samhälle som inte alls är anpassat efter hennes ideal. Hon lever nära djur och natur och anser att jakt är lika med mord. Hon sörjer också sedan länge försvunna hundar, som hon aldrig återfunnit. Jag tycker att Olga Tokarczuk kan vara lite svår att läsa, men Styr din plog över de dödas ben är ett undantag och jag tog boken till mitt hjärta direkt.

Månadens feminist: Sally Salminen

Sally Salminen

Kort fakta

  • Född 1906 på Åland och död 1976 i Köpenhamn.
  • 1936 vann hon en romanpristävling med boken Katrina.
  • Under senare delen av sitt liv var hon en stor kulturpersonlighet i Danmark.

Sally Salminens feministiska gärning

Sally Salminen föddes och växte upp på Åland. Hennes få år i skolan gav henne mersmak och hennes läsare uppmuntrade henne att skriva dagbok. Hon visste tidigt att det traditionella livet på Åland, inte var något för henne. 1924 åkte hon till Sverige för att arbeta och 1930 for hon till USA.

Det var när hon arbetade som piga i USA, som hon skrev romanen Katrina. Under skrivande av boken blev Sally politiskt medveten och engagerade sig i socialistiska grupperingar i USA. Katrina bör ses som ett feministiskt verk, där kvinnornas hårda liv lyfts fram. Katrina är dessutom en kvinna som tar saken i egna händer och får männen att lyssna på henne. Boken handlar om hur en kvinna från Österbotten tror den skrytsamme ålänningen Johan och flyttar till Åland för att det skulle vara så underbart där. Det visar sig inte stämma och dagen efter ankomst drar Johan iväg på sjön och lämnar sin fru kvar att söka tillfälliga jobb för att överleva.

För boken fick Sally Salminen ett fint romanpris i Sverigefinland och den slog rejält internationellt. Det var egentligen bara ett ställe där boken inte var populär och det var på Åland. Där tyckte de att de inte beskrivit samhället positivt och när hon köpte hus i Mariehamn var hon inte helt välkommen.  Hon lät sina kvinnliga släktingar flytta in i huset, men det gnälldes för mycket och hon sålde det.

Sally Salminen blev förmögen på sitt författarskap och kunde leva ett helt nytt liv efter Katrina. Hon valde att fortsätta att skriva. När hon träffade sin make Johannes Dührkop från Danmark, flyttade hon med honom till Köpenhamn och blev där en mycket omtyckt kulturpersonlighet. Några lika stora författarframgångar nådde hon dock aldrig. Hennes bibliografi är imponerande, men få känner till något annat verk än just Katrina.

Sally Salminen nominerades till nobelpriset i litteratur. Hon dog i Köpenhamn 1976.

Sally Salminen och jag

Jag kom i kontakt med Sally Salminen och Katrina via en annan världsläsare som jag följer på Instagram. Jag läste på om boken och fann den på Storytel. Den lät verkligen tråkig och så var den lång också, så jag tänkte att det kanske aldrig skulle bli att jag läste den. men spå började jag och den var fantastiskt lätt att komma in i så jag fortsatte och jag njöt! Det var en av 2021 års bästa läsupplevelser.

Bok av Sally Salminen som jag läst och recenserat

Katrina 1936

Månadens feminist 2021

Simone de Beauvoir och Jean Paul Sartres grav

2021 fortsatte jag att skriva om en feminist varje månad. När jag inte visste vem jag skulle skriva om, frågade jag min man. Han tyckte alltid att jag skulle skriva om svenska feminister och kanske är det därför det är en liten övervikt för just svenska feminister när jag sammanfattar året.

Jag har försökt att koppla dem jag skriver om till något aktuellt, antingen i världen eller för mig (att jag har läst om dem tex). Annette Kullenberg och bell hooks avled 2021 och det är därför jag valt att lyfta fram dem. Barbro ”Bang” Alving var sportjournalist och därför skrev jag om henne när jag laddade inför OS. Niviaq Korneliusson fick Nordiska Rådets Litteraturpris i november.

Imorgon får ni läsa om 2022 års första feminist!

2021 års feminister

Januari: Kaya Åhlander, född 1946, Sverige

Februari: Annette Kullenberg, född 1939, Sverige

Mars: Wangari Maathai, född 1940, Kenya

April: Frida Kahlo, född 1907, Mexiko

Maj: Masha Gessen, född 1966, Ryssland/USA

Juni: Barbro ”Bang” Alving, född 1909, Sverige

Juli: Olympe de Gouges, född 1748, Frankrike

Augusti: Thit Jensen, född 1876, Danmark

September: Bertha Wellin, född 1879, Sverige

Oktober: Artemisia Gentileschi, född 1593, Italien

November: Niviaq Korneliussen, född 1990, Grönland

December: bell hooks, född 1952, USA (delvis repris)

Världsläsning gör dig mer allmänbildad!

Världskarta

Jag brukar säga att det bästa sättet att lära sig om sin omvärld är att läsa mycket och läsa mycket skönlitteratur. Det fastnar ju lättare i huvudet att Fijis huvudstad heter Suva om du läser en bok som utspelar sig i Suva. Att Bikiniatollen ligger på Marshallöarna, vet jag för att jag läste en bok som kritiserade USA:s provsprängningar där. Olika krig mellan olika länder, lär man sig bäst genom att läsa om dem, och politisk historia genom att uppleva det genom romankaraktärer.

Förra året läste jag böcker från 40 länder och jag lärde mig massor som jag inte visste alls om innan, eller visste betydligt mindre om. Det är ju så att man inte alltid lär sig något helt nytt, men att det man reda kände till får nytt liv i bilder och kanske till och med lukt och smak.

Tio viktiga lärdomar om världen 2021

Jag läste Katrina av åländska Sally Salminen och lärde mig om hur kvinnor för 100 år sedan levde där. Många var gräsänkor till sjökaptener och fick själva jobba hårt för fördfödan i sin ensamhet hemma på Åland. Barnen skulle ha mat och huset tas om hand och maken var bara hemma några få månader om året.

Jag visste att självmordsstatistiken på Grönland var oberört hög, men efter boken Blomsterdalen av Niviaq Korneliussen fick jag en stakare känsla för det när jag fick läsa om föräldrars sorg och vänners uppgivenhet.

Att vara homosexuell i Polen idag är inte alltid det lättaste, men även om det starka konservativa krafter tagit över landet, så var det inte guld och gröna skogar på 80-talet under kommunismen. Tomasz Jedrowski beskriver livet för homosexuella män i Polen runt 1980 i boken Swimming in the dark.

Jag kände inte alls till minoritetsfolket resianerna, som lever mellan Italien och Slovenien. De ser sig som italienare, men språket påminner om slovenska. Detta folk är centrum i den italienska deckaren Den sovande nymfen av Ilria Tuti.

Jag känner självfallet till folkmordet i Rwanda 1994, men ärligt talat så visste jag inte speciellt mycket om det mer än att det handlade om bråk mellan hutuer och tutsier. I boken Madonnan vid Nilen av Scholastique Mukasonga fick jag en gedigen beskrivning av upptrappningen via ett antal barn på en flickskola i Rwanda.

I Riad Sattouffs fina serieromaner Framtidens arab har jag fått läsa om Syrien på 80-talet och den enormt stora skillnaden på stad och land. I alla böckerna är faderns by med, en by där allt är enormt gammaldags. I en av böckerna reser de till närmaste staden Homs, där livet då var helt annorlunda, så annorlunda att Riads franska mamma kunde tänka sig att bo där.

I boken Middag för sex av Lu Min beskrivs kinesiska arbetarkretsar och arbetarnas vardag oerhört väl. Där fick jag en fin känsla för hur det kan vara att leva som relativt fattig i en kinesisk stad.

Det är inte lätt att vara kvinna och gift i dagens Japan. I Hur mår fröken Furukura? berättar Sayaka Murata om en annorlunda kvinnor som får utstå både det ena och det andra för att hon blir äldre och äldre, men aldrig gift. Det var intressant att så hårda krav fortfarande finns på kvinnor där, även om vi räknar Japan som ett tämligen modernt land.

I boken Em av Kim Thúy berättar om Operation babylift, en aktion för att få ut vietnamesiska barn ur krigets Vietnam 1975. Det är en sak att läsa om det på Wikipedia, en annan att göra det i en fantastisk romanform.

Mentalvården i Nya Zeeland på 40- och 50-talen visste jag mycket lite innan jag läste Janet Frames Ansikten i vattnet. Det var oerhört fascinerande att läsa hennes roman, samtidigt som jag vet att hon själv hade erfarenhet av mentalvården vid samma tid.

Vad ni läste 2021 och vad jag ville att ni skulle läsa

Feministbiblioteket

Det är ju inte alltid som det jag är mest stolt över som ni läser mest här på bloggen och det är inte alltid jag förstår vad som driver mest trafik. När jag gör en sammanfattning av 2021 kan jag konstatera att det är två inlägg som dominerar av det ni läste och det är två inlägg jag kan förstå att ni läst, men kanske önskade att ni hade tittat in för något annat.

Det ni läste

Jag kan förstå att det är spännande att läsa om Sara Wedlund, men jag har ingen aning om vad som hänt henne, mer än det ni redan har kunnat googla er till på annat håll. I juni avled hon tragiskt nog 45 år gammal och jag skrev om det då, vilket drog folk hit. Ni hittade också till min gamla sida berömda och glömda idrottskvinnor: Sara Wedlund.

Av alla recensioner jag skrivit så var det Delia Owen Där kräftorna sjunger från maj 2020 som ni läste mest.

På fjärde plats i maratonlistan kommer ytterligare en recension, Spökhanden av Selma Lagerlöf, ett inlägg från 2012. Här gissar jag att analyser i skolan kan ligga bakom populariteten.

Slutligen läste ni om Weissensee, troligtvis för att den äntligen visades på Sveriges television 2021.

Det jag önskat att ni läst

Jag gjorde två stora författarintervjuer 2021, en med feelgoodförfattaren Johanna Schreiber och en med Simona Mohamsson som skrivit om situationen i Hongkong.

Jag skrev om böcker på internationella mansdagen, som jag önskar att många män hade läst, i synnerhet män som klagar på att det inte finns en internationella mansdag. Nu ser jag ju inte i statistiken vem som varit inne och läst, men jag antar att det hade synts på enormt ökad trafik om en massa antifeminister varit inne och tagit del om mina boktips som alla ifrågasätter mansrollen.

Av de recensioner jag skrivit hade jag nog mest önskat mig uppmärksamhet på Den fina boken Katrina av Sally Salminen, eftersom det var en så oväntat fantastisk läsupplevelse för mig. Jag kan faktiskt redan nu utlova mer om Sally på bloggen framöver (vare sig ni vill eller inte).

Slutsats

Jag är så glad att ni läser och jag älskar att skriva. Såklart vill jag bli läst och det är ju mixen mellan en bloggpost om Sara Wedlund och fantastiska läsupplevelser som är lite av den här bloggens själ. Det är inte heller så att jag lever på antalet klick, så det som är mest populärt är inte alltid det jag kommer att fokusera mer på.

Det är roligt att gamla inlägg få nytt liv när det pratas om just den boken, eller den personen på TV eller när ni ska skriva om just den boken eller den författaren i skolan. Jag blir alltid liga road när jag ser att ni googlat och hittat min recension av Spökhanden. Men den som kommenterar mina recensioner och frågar om temat i boken eller ber mig göra en sammanfattning – jag är inte lärare men jag täcker inte heller göra era läxor!

Under OS skrev jag i vanlig ordning om sporthistoria och gamla idrottskvinnor på bloggen och då var det lite oväntat inlägget om Trine Hattestad som fick mest klick och genererade flest kommentarer i sociala medier. Där fick jag höra många fina minnen kring den härliga norskans karriär. Sånt lever jag lite för.

I år blir det recensioner, feminister och idrottskvinnor och såklart en massa annat. Hoppas att ni fortsätter att läsa!

Recension: Erlandsson, Karin; Hem; 2021

HemJag hade tänkt läsa Karin Erlandsson när jag läste nordiskt i höstas, men det blev aldrig. Så fick jag hem hennes vuxenbok Hem i brevlådan från Schilds & Söderströms och tänkte att den måste jag läsa! Boken är utgiven på det finlandssvenska förlaget i samarbete med det svenska förlaget Forum. Karin Erlandsson skriver från Åland.

Hem är en samling noveller eller berättelser om kvinnor på Åland från vikingatiden och framåt. Det är fragmentariska nedslag i den åländska historien med fokus på kvinnorna. Några av historierna kan man ana är löst sammanflätade, annars är det en kort ögonblicksbild från någon kvinnas liv. Det är kvinnor som väntar på sina män, som inte sällan är på en båt. Kvinnor som tvingas leva sina egna liv fast de är i ett äktenskap. Alla är de kvinnor som som på något sätt reder sig.

Mest berörd blev vag av Tuula, finskan som flyttade till Åland på 70-talet för att gifta sig med sjömannen Bengt. Även Flör, som efter andra världskriget slutade äta för att hennes pappa skulle bli orolig och komma hem. De sista historien om Carolin 2019 var också hemskt rörande och också lite intressant, då det var Carolin som var till sjöss och inte hennes make.

Hem var en fantastiskt fin bok som jag tyckte mycket om. Årets första utlästa bok blev en fempoängare på Goodreads och det kanske jag inte riktigt trodde när jag började att läsa. Karin Erlandsson skapar ett fint lapptäcke av kvinnohistorier och hon gör det med stor kärlek till sin hembygd och till havet. Nu är Karin Erlandsson från finska fastlandet, men hon bor sedan länge på Åland med man och barn.

Recension: Heyman, Sara; Den motvilliga feministen; 2021

Den motvilliga feministenBertha Wellin var en av de första fem kvinnorna i Sveriges riksdag. Om henne handlar Sara Heymans bok Den motvilliga feministen, som är utgiven på Verbal förlag och kom ut tidigt 2021. Den blev liggande eftersom biografier var rätt så nedprioriterat för mig just då, men jag plockade fram den igen strax före jul och fastnade då direkt.

Bertha Wellin var sjuksköterska och mycket konservativ. Hon drevs av ett kall och ansåg att sjuksköterskeyrket skulle drivas så. Hon drevs av att förbättra för sjuksköterskorna och för att höja deras status, som på den här tiden inte var en skyddad titel. Det som senare i livet skulle bli en krock mellan Bertha Wellins värderingar och sjuksköterskeföreningens, var frågan om lön. Bertha ansåg inte att det skulle vara en fråga, eftersom yrket var ett kall. Tillslut fick hon ge sig och avgick som ordförande för föreningen.

Bertha Wellin gjorde mycket i sin roll som riksdagsledamot och bland annat var hennes första seger att inte sänka barnmorskornas löner. Jämställdhet och sociala frågor stod högst upp på hennes agenda genom alla år. Hon gick ibland tvärt emot sitt parti, medan hon samtidigt var högerkonservativ. Hon levde tillsammans med en annan kvinna, Emmy, och författaren utgår ifrån att de är en kärleksrelation, även om hon inte kan vara helt säker. Hon har talat med släktningar till Emmy och Bertha, som minns dem.

Sara Heyman, som själv är sjuksköterska, skriver varmt om en politiker vars minne verkligen är är värt att hedras. Hon var feminist i praktiken, men samtidigt en konservativ högerkvinna och som Sara skriver i efterordet, kanske det är därför som hon inte nämns bland andra radikala kvinnor från den här tiden. Elin Wägner, Ester Blenda Nordström och Kerstin Hesselgren, alla är de ihågkomna på ett helt annat sätt än Bertha Wellin. Men Bertha var minst lika mycket pionjär och förkämpe för kvinnors rättigheter, som de andra.

Jag tyckte mycket om boken. Biografier är inte alltid min grej och därför kan det ta ett tag innan jag kommer in i dem. Flera månader ska det dock inte behöva ta. Jag är glad att jag tillslut läste ut boken och jag lärde mig mycket om ett liv och gärning, som var minst sagt imponerande. Det fina var att Sara Heyman skrivit med sådan kärlek och energi och det känns som att hon verkligen var rätt person att skriva om sjuksköterskan och politikern Bertha Wellin.

Nyårslistor 2021: Årets bästa kulturupplevelser

2022

Den sista nyårslistan för i år kommer kanske aningen sent, men jag ville lista 2021 års främsta kulturupplevelser. Nu har vi ju fått kultura oss som om vore det 2019! Eller inte riktigt, jag har kulturat mig en del med munskydd. Jag hoppas innerligt att 2022 blir ett år fullt av underbara kulturella aktiviteter, såväl i Sverige som utomlands.

Mina fem största kulturupplevelser 2021

Valletta

Valletta stad: Jag nämner hela staden, då ju den är rätt liten till storleken och omges av en mur. Här fanns det underbara hus och pittoreska gator att titta på. Det var härligt att strosa omkring och titta på allt. Det var så fint att se att det även byggts en del nytt och att de har gjort att det nya passar in i det gamla. Maltas parlament ligger där det låg en parkering förut och är byggd i samma stil som omgivningen. Mycket smakfullt!

Konstmuseet i Valletta

Konstmuseet i Valletta: Äntligen fick jag gå på ett konstmuseum i min egen takt igen! Inga barn som störde, utan enda störningsmomntet var munskydd. Fint museum, även om jag såklart sett flera mer imponerande konstmuseum i mina dagar. Jag gick på kvinniojakt, precis som Mia Kankemäki, och jag fann en del.

KGB-museet i Tallinn

KGB-museet i Tallinn: Äntligen fick jag besöka KGB-museet i Viru Hotel i Tallinn! Resan till Tallinn i oktober var en otrolig energikick och extra plus var att sonen och hans kompis var så pass intresserade och förstår så pass mycket engelska att vi kunde gå den guidade turen,. Tyvärr var det lite väl mycket prat, för den engagerade guiden ville verkligen understryka hur fruktansvärd den sovjetiska ockupationen var, men vi fick se allt vi ville och mer därtill (utsikten var vacker, men när den ackompanjeras av en femåring som vill klättra upp på kanten för att se mer, var det för mycket för den här mamman).

Friedensreich Hundertwasser

Hundertwasser-utställningen på Nordiska akvarellmuseet i Skärhamn: Det var fantastiskt att få se en av mina favoritkonstnärer på en sådan gedigen utställning i Sverige. Mina barn blev dessutom så begeistrade att de har talat om att åka till Wien och se alla hus han gjort.

Yttrandefrihetstorget på bokmässan

Bokmässan: Jag slänger in bokmässan såhär som nummer fem. Det var roligt att få träffa folk igen, vara i Göteborg och såklart hänga i Svenska mässan. Det var mindre roligt att gå genom öde korridorer och sitta på seminarier som var mer anpassade för webb än live. I september är jag tillbaka, var så säkra!

Bonus

Voyage

ABBA släppte en ny skiva: Förlåt, men det är för stort för att inte komma med på ett hörn. Dock strosar jag hellre omkring i en vacker stad, eller på ett trevligt museum än sitter hemma och lyssnar på musik.