Recension: Edgren Aldén, Rebecka; Svarta segel; 2022

Svarta segelEn av böckerna jag såg fram emot att läsa efter midsommar var Svarta segel av Rebecka Edgren Aldén. Jag har tyckt mycket om hennes tidigare böcker och den här är början på en ny serie. Boken är utgiven på Romanus & Selling och jag läste boken, till skillnad från författaren andra böcker, som jag lyssnat på.

Annika är frivillig vid sjöräddarna på Värmdö och älskar det uppdraget och stämningen vid stationen. Joanna bär på en stor sorg (den värsta man kan tänka sig, varning för det!) och har gett sig ut på en segeltur med sin storebror Zack. Annika och Joannas liv korsas en smula när Annika besöker Grinda och träffar sin lillasyster Sofies pojkvän Peter. Joanna ser sitt obehagliga ex Peter och blir rädd. Samma kväll ser Annika en kvinna i en klippskreva och när hon förstår av polisen att kvinnan förmodligen utsatts för ett brott, blir hon nyfiken. Peter försvinner samma natt och slutar höra av sig till Sofie.

Svarta segel är inte en klassisk deckare med ett mordfall och utredning, utan kriminalbiten snarare smyger snare sig på oss. Rätt som det är har den tämligen lågmälda starten dragit oss in i en tråd av händelser där det är lätt att misstänka både den ena och den andra. Joannas och Zacks historia är viktig och spännande och Sofies nutid ger oss ledtrådar. Det är mycket snyggt uppbyggt och det är spännande och manar till sträckläsning.

Det märks att Rebecka Edgren Aldén kan sin segling och kan området. Det är också en riktigt spännande intrig som går tillbaka i tiden utan att det känns långsökt. Många har sagt att detta är Rebeckas bästa bok hittills och jag är beredd att hålla med. Tycker att det ska bli spännande att följa livet på sjöräddningsstationen och ser fram emot fler dagar i skärgården med spännande skärgårdslitteratur.

Årets världsböcker 2022

Årets världsböcker 2022

Årets världsböcker 2022 presenterades dagen före midsommar och då hade jag verkligen fullt upp med annat och hann inte reagera. Jag har sett med förvåning att jag faktiskt inte läst en enda av årets välrdsböcker, jag som ändå tycker att jag har hyfsat koll på den utgivningen. Nu får jag istället en trevlig läslista att längta till (läslängtan, ni vet).

Samtliga av författarna är kvinnor och det stärker min teori om att det är flest kvinnliga författare som nu slipper igenom nålsögat och översätts till svenska. Obs att detta är min teori och inget faktum jag kan slå fast. Att jag inte läst en enda av böckerna är ju lite konstigt, eftersom jag läser mycket världsböcker, men jag får väl ge mig själv en bakläxa till nästa år, då målet är att ha läst minst hälften (som det varit föregående år).

Årets värdsböcker 2022

1. Violeta – Isabel Allende (Chile): Jag har precis läst Långt bortom havet och tryckte inte den var så bra, så jag är inte så sugen.

2. Vivek Oijs död – Akwaeke Emezi (Nigeria): Likadant här, hennes förra bok Sötvatten, föll mig inte riktigt i smaken.

3. Tiken – Pilar Quintana (Colombia): Låter som en spännande bok och Colombia är ett land jag inte läser så mycket från, så jag för in den på läslistan, även om den just nu är liten svår att få tag på för mig.

4. Skuggkungen – Mazaa Mengiste (Etiopien): En bok jag sett fram emot, men finns tyvärr inte som ebok än, jag låter den vila ett tag.

5. Tokyo Ueno Station – Yu Miri (Japan): Ser mycket lovande ut och har lagt till den i läslistan!

6. Paradais – Fernanda Melchor (Mexiko): Jag har pausat hennes Orkansäsong för att den skulle vara för hemsk. Jag kommer nog att pausa den här också.

7. Vår del av natten – Mariana Enriquez (Argentina): Jag är inte svag för tegelstenar, men det här är en författare jag tittat på flera gånger.

8. Bakom fönstret skälver natten – Forough Farrokhzad (Iran): Om jag fattat det hela rätt så är detta en poet. Spännande och jag vil gärna läsa!

Har du läst någon/några som du särskilt kan rekommendera?

Efter en otroligt rolig jobbvår: Äntligen semester!

Bokhög inför semestern

Bokhög inför semestern. Juli 2022.

Ja, jag har världens bästa jobb och ja, jag trivs alldeles utomordentligt, men semester behöver alla – oavsett jobb. Nu har min semester börjat och jag befinner mig på en av jordens bästa platser – på Landsort i svärfars sommarstuga. Barnen leker med kompisar och vi vuxna läser och kollar på utsikten. Det är alldeles underbart här och bättre ska det bli när jag lärt mig att koppla av.

Jag sysslar med läslängtan i sommaroch det är faktiskt läsa jag ser fram emot idag, semesterns första dagen. Det är lite mulet och blåsigt just nu, men det är varmt så det funkar att sitta ute i lä och läsa. Jag har flera böcker på gång som jag är sugen på att läsa; Svarta segel av Rebecka Edgren Aldén (läses nog ut idag), Du, ich und die Farben des Lebens av Noa C Walkers (om jag pallar att läsa på tyska) och Therese av Steve Sem-Sandberg (som jag tänkt att läsa i många år och nu lovar en följare på Twitter att läsa för att se om den funkar som Baader-Meinhof-litteratur).

Jag kommer att läsa mycket i sommar, vad jag hoppas göra mindre är att störa mig på andra. Jag tänker att det finns orsaker till att vi gör som vi gör, även om inte alla förstår det. Vi måste inte begripa varför folk reser till varmare länder när det är 30 grader i Sverige (det är ju svårt att veta på förhand samt att många bara har semester på sommaren, är några av tusen tankar kring detta), varför man väljer en trång campingplats framför en härligt stor sommarstuga (man kanske inte har tillgång till en sådan till att börja med och det är ju inte så att det kostar lika mycket) eller varför man väljer att tillbringa semestern inomhus (kan finnas miljoner orsaker till det).

Hoppas du får fin och skön ledighet när det är dags för dig och hoppas att du fyller din semester med mycket läsning (för jag tror att personer som läser min blogg uppskattar just det). Nu ska jag ta min tekopp och sätta mi i blåsten och läsa lite bok!

Jobbslutspurt och Berlin – junisummering 2022

Drink i Berlin

Det är tur att jag har världens roligaste jobb, för i år blir det bara fyra veckors semester och dessutom en jäkla slutspurt innan semestern. Det har varit tufft, stundvis riktigt tufft och i skrivandets stund är det inte över än. Jag är dock ute på landet nu och kan gå all in semestermode när arbetsdagen är över. Och det ämnar jag att göra.

Juni har varit en bra månad. Mycket klänningsbärande, en del badande och trevligt midsommarfirande. Det var lite kallt i början, så vi har inte invigt vår närmaste sjö för året än. Höjdpunkten var såklart vår resa till Berlin med barnen. Det var en mycket fin resa som blandade nöje med bildning och jag fick barnen historieintresserade.

Min läsning

Jag satsar på längtansläsning i sommar och inför semestern har jag verkligen levt upp till det. Men det har varit mycket att göra, så även om en bok lästes under midsommardagen så ligger jag efter årets mål på 120 böcker. Jag är dock inte orolig eftersom jag går på semester idag och har med mig en massa böcker att längta till ut till Landsort!

Läsa jorden runt: Jag ska läsa böcker från 40 länder och i maj blev det tre nya länder så jag är uppe i 19 totalt. De nya länderna var dock inte superspännande länder.

  • Storbritannien
  • Tyskland
  • Irland

#kaffeochkulturvärlden: Månadens land var Irland och jag läste Ruth & Pen av Emma Pine.

Semesterutmaning 2022 – Läsa något tyskt: Jag har läst Das Gutachten av Jennifer Daniel, som jag köpte i Berlin. Lite roligt är att jag även lyckades få min pappa att läsa den! Han pratar också bättre tyska än de flesta, men det var längesedan han läste något på det språket. Serieböcker, dessutom spännande sådana, visade sig vara bra för oss båda. Det återstår att se om jag läser ut den tyska romanen som jag läser just nu,  Du, ich und die Farben des Lebens av Noa C Walker.

En miniklassikerutmaning: Jag gick ut hårt och läste Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf från 1970. Jag tyckte mycket om den. Då har jag klarat den utmaningen!

Hyllvärmare: Jag koncentrerade mig på nya böcker i juni samt det jag hittade på Storytel.

Bokcirklar: Vi samtalade om den fantastiska boken 10 minuter och 38 sekunder i en märklig värld av Elif Shafak från Turkiet i jorden runt-bokcirkeln. Jag diskuterade även den i Tranas egen bokcirkel på Facebook.

#kaffeochkulturvärlden: Irland

Irlands flagga

Månadens land i #kaffeochkulturvärlden är Irland. Min plan var att läsa någon feelgoodbok eftersom jag verkligen förknippar Irland med just feelgood. Det visade sig att jag nog tänkte Marian Keyes och sen dragit alla över en kam, för feelgood verkar vara mycket mer Storbritannien än Irland. När jag inte orkade leta längre föll valet istället på Boken Ruth & Pen av Emma Pine.

Val av bok var väl helt ok. Det var ingen dålig bok, men den lämnade mig med ett lite jaha, det var det. Även om ett stort tema var IVF fastnade jag inte jättemycket. Jag förstod inte alls huvudpersonen och det gjorde väl att jag inte riktigt engagerade mig.

Det ska väl erkännas att jag, förutom Marian Keyes, bara har läst Sheila O’Flanagan som irländsk feelgoodförfattare. Boken jag läste av henne var sådär. Annars har jag läst Sally Rooney och både gillar (Normala människor) och inte gillar (Samtal med vänner) och nu inte vill läsa mer (hon vill inte att hennes böcker översätts till hebreiska). Jag har också läst nobelpristagarna.

Jag vet inte hur mycket övrig irländsk kultur jag konsumerar. Jag har sett TV-serien Normala människor, men annars är det nog rätt skralt. Jag tycker inte ens om Guinness. Någon resa till Irland har det ännu inte blivit heller. Det är inte för att jag inte vill, utan för att det inte blivit av. Jag vill hemskt gärna se Dublin och resten av den gröna ön.

Recension: Pine, Emma; Ruth & Pen; 2022

Ruth & PenDet bidde ingen feelgoodbok från Irland i juni, det bidde istället Ruth & Pen av Emma Pine inom ramen för #kaffeochkulturvärlden. Boken är nyutkommen på Wahlström och Widstrand och jag lyssnade på den på Storytel, inläst av Mirja Turestedt.

Ruth är terapeut och hennes man har inte kommit hem från en tjänsteresa. Ruth förstår att något är allvarligt fel. När deras historia nysas upp förstår vi att de har en riktig allvarlig kris i äktenskapet. Pen är kär i Alice och hon vill ta med henne på dejt. Alice är populär, medan Pen är annorlunda och ganska ensam. De är bästa vänner, men Pen vill ha mer.

Två kvinnor, två historier och de möts bara någon gång under bokens gång. De teman som tas upp är homosexualitet och asexualitet (eller att vara annorlunda) samt ofrivillig barnlöshet. Det är fina personporträtt och engagerande människoöden, men jag vet inte riktigt om jag fattade grejen. Varför två helt olika kvinnor? Varför två helt olika teman?

Den ena berättelsen om ungdomarna Alice och Pen är fin och porträtterar den jobbiga tonåren och vägen in i vuxenvärlden. Den andra historien om paret som är oense om hur de ska gå vidare efter åtskilliga misslyckade IVF:er är jobbig för mig som också den vägen vandrat. Jag kände inte alls igen mig i Ruths agerande, men å andra sidan är vi ju alla olika.

Jag sammanfattar det hela som ett ja, det var ju fint, men jag kommer snart att glömma den.

Recension: Rudberg, Denise; Den fjärde doktrinen; 2022

Den fjärde doktrinenDenise Rudbergs serie om tre kvinnor under andra världskriget som jobbar i svensk underrättelsetjänst, Kontrahenterna, är tillbaka med en ny bok. Den fjärde doktrinen är den fjärde boken om Signe, Elisabeth och Iris och kom nyligen ut på Bookmark förlag. Jag har läst de andra tre böckerna och tyckte mycket om dem, så det var med enorm längtan jag såg fram emot den här boken!

Det har nu gått ett halvår och det har uppstått nya problem. Iris syster ska gifta sig med en tysk officer i Berlin och Iris är bjuden. Hon böär åka i tjänsten,  men för hennes egen säkerhet måste hon åka tillsammans med professor Bremer. Det är oerhört olustigt för henne att resa till krigets hjärta och lämna pojkarna hemma. Samtidigt behöver Elisabeth ha en stor betydelsefull middag hemma och hon har upptäckt att hon är gravid. Det är inte hennes homosexuelle make eller hennes älskare som är fadern, utan en våldtäktsman. Signe får ett besked hemifrån gården som går henne att överväga att ge upp sitt liv i Stockholm, något professor Svartström verkligen inte hoppas att hon ska göra.

Precis som i sina tre föregångare så är tempot högt, det händer massor, men det går inte speciellt mycket tid. Innan du vet ordet av det är boken slut och du längtar efter den femte delen. Ibland önskar jag att jag hade sparat alla för sträckläsning. Nu i sommar skulle jag ägna mig åt längtansläsning och Den fjärde doktrinen uppfyller verkligen kraven för det. Mitt enda problem är att det är över för fort.

Hellre en död kvinna, än en fri kvinna.

Demonstration för abort i Barcelona

Demonstration för abort i Barcelona och Spanien, som efter idoga protester inte införde strängare abortlagstiftning. Mars 2014.

Jag har inte kunnat skriva om det förrän nu. Jag är så förblindad av ilska över vad som nu sker i USA. Roe vs Wade, den del av konstitutionen som garanterar en kvinnas rätt till abort, är nu borta. En mängd stater kommer nu göra allt från att införa begräsningar i aborträtten till att totalförbjuda det. Och med totalförbjuda vet vi att de menar att straffa kvinnor som fått missfall, hindra kvinnor från att resa och låta gravida kvinnor dö eller bära på foster som inte kan leva.

Hellre en död kvinna, än en fri kvinna.

Ja, jag är medveten om att aborträtten är oerhört mer generös på flera håll i USA än vad den är i Sverige. Jag förstår att små begräsningar i dessa rättigheter inte skulle innebära någon skillnad mot hur vi har det i större delen av Europa. Nu är det tyvärr inte så att det är småjustgeringar av lagstiftning som flera stater är på väg att göra. Politiker pratar om att misstänkliggöra alla som fått missfall, och där är vi ute på jävligt hal is.

Hellre en död kvinna, än en fri kvinna.

Människor som är emot abort är inte för liv. Det finns ingenting som kopplar ihop abortmotstånd med rätten till liv, hur mycket det är står skrivet på banderoller. Samma människor tycker att vapen i alla människors ägo är toppen och varje masskjutning inte som har med vapenlagarna att göra. Ett foster som inte kan leva, får inte heller aborteras, vilket med all önskvärd tydlighet visar att det är kvinnans frihet man vill åt, inte fostrens rätt till liv.

Hellre en död kvinna, än en fri kvinna.

Abortmotståndet är religiöst och det är intressant att hela det republikanska partiet har gett fritt spelrum till dessa gammalmodiga religiösa idéer. I även den kristna religionen finns idéer om att en gid kvinna är en mor. Rent praktiskt kan väl kvinnor ha yrken och så, men till syvende och sist är det ändå en god mor som är hennes (mitt) kall. Hus ska USA kunna ifrågasätta länder som Saudiarabien för att ha religiös lagstiftning, när de själva har det?

Hellre en död kvinna, än en fri kvinna.

Det enda positiva jag kan se som skulle kunna komma ut ur detta helvete, är att protesterna blir för stora. Förhoppningsvis kan det spilla tillbaka på republikanerna och ge demokraterna vind i seglen. Vi ska inte glömma att över halva USA:s befolkning gillar abort. Eller gillar och gillar, men ni förstår vad jag menar. För över hälften av befolkningen är kvinnors frihet viktigare än religiösa idiotier.

Hellre en död kvinna, än en fri kvinna.

Förhoppningsvis kommer det att straffa sig för sådana som Brett Kavanaugh och Amy Coney Barrett som ljög de folkvalda rätt upp i ansiktet om Roe vs Wade. Amy Coney Barrett är dessutom själv kvinna. Kvinna och mor. Vad jag känner för henne just nu lämpar sig inte för skrift. Bara att nämna henne i skrift här gör att mitt blodtryck går upp. Men på den punken har jag att noll och inget förtroende för att ett straff kommer att utmätas.

Hellre en död kvinna, än en fri kvinna.

Det jag vill skicka med demokraterna är att inte tappa denna superviktiga fråga. Försök inte att utöka antalet ledamöter i högsta domstolen för att på det sättet få fram en förändring. Jag tror att det är dömt att misslyckas. Bättre att visa väljarna vilket religiöst pack man får med Trump vid makten. Det frihetsälskande folket i väster måste ju föredra ett samhälle där friheten gäller alla, inte bara män. Ett samhälle där man hellre ser en fri kvinna än en död kvinna.

Recension: Daniel, Jennifer; Das Gutachten; 2022

Das GutachtenDas Gutachten är en grafisk roman på tyska och titeln betyder Rapporten. Boken är illustrerad och skriven av Jennifer Daniel. Hon är en tysk serietecknare född 1986 i Bonn. Jag köpte boken i Berlin, för att just grafiska romaner är bra för mig att upprätthålla läsandet på tyska utan att antingen dö av tristess eller komma på mig själv efter halva boken att jag inte begriper någonting.

En ung ensamstående mamma är politiskt aktiv i terrororganisationen RAF (Baader-Meinhofligan) och försöker att hitta en barnvakt till sin son för att kunna delta i en aktion. Ingen ställer upp, så hon tar sonen med sig. Samtidigt är en rättsläkare på personalfest och tar bilen hem, torts att han och kollegan han skjutsar är rejält fulla. På vägen hem krockar bilen och utanför ligger det en kvinna död på marken. När fyllan och bakfyllan är över börjar rättsläkaren tänka på olyckan. Var inte kvinnan redan död? Samtidigt har hanns kollega som var med i bilen, nyktrat till och lovar hela tiden att han inte sett nåt.

Das Gutachten är en roman som speglar tiden under senare delen av 70-talet i Västtyskland. Baader-Meinhofligans kärntrupp satt bakom lås och bom, men kampen för att få dem fria fortsatte genom åtskilliga terrordåd och kidnappningar. Huvudpersonen i boken har själv stridit i Andra världskriget, vilket han har dåliga minnen från och han har ett samvete som gnager. När han förstår att kvinnans son även han har dött i olyckan kan han inte låta bli att gräva i det. Om det inte var han som dödade kvinnan, vem gjorde det?

Jag tyckte mycket om boken. De lite flyktiga illustrationerna, som ibland fick utgöra hela historien, var mycket gripande och uttryckte starka känslor. Det här var en seriebok där bilderna spelade en kanske större roll än själva texten, även om texten såklart fanns där och drev historien framåt. Det var också en skildring av en viktig epok i tysk historia. Berättelsen utspelar sig i juli 1977 och under hösten skulle Baader, Ensslin och Jan-Carl Raspe ta livet av sig i fängelset efter att en kapning av ett Lufthansaflyg misslyckats som aktion för att få dem frigivna. Andan från tiden fångas väl i boken, där rädslan för terrorister på flera håll har tagit över förnuftet.

Bredvidläsning: Baader-Meinhof – Terrorismens årtionde av Jens Nordqvist

Baader-Meinhof - Terrorismens årtiondePå redan till Berlin tog jag med mig en självklar reselektyr i form av  Baader-Meinhof – Terrorismens årtionde av Jens Nordqvist. Jag hade tyvärr inte tid med att springa i massa olika bokhandlar i Berlin (bara i en) så jag har inte hunnit undersöka nya tyska böcker på området. Jag har tidigare haft en besatthet av Baader-Meinholfligan och läst allt jag kommit över, därför var det extra spännande att se om den här boken tillförde något nytt, som jag inte läst om förut. Boken kom ut på Historiska media 2021.

Boken går igenom skeendena för den inhemska terrorismen och gör ett fördjupade porträtt av bland andra Ulrike Meinhof, Gudrun Ensslin och Andreas Baader. Boken följde det kronologiska händelseförloppet och vävde in attentat och kidnappningar som andra terroristgrupper ägnade sig åt och hur olika grupper samarbetade med varandra. Bara i Tyskland fanns ju fler organisationer med liknande mål, men det fanns också bland annat palestinska grupper.

Självklart känner jag igen mycket, både från Stefan Austs stora bok Der Baader-Meinhof-komplex, som också blivit film, men även från Jens Nordqvists egen bok Kommando Holger Meins. Även från Patentöchter, som jag köpt i Berlin på en annan resa, fanns fakta representerat i boken. Ändå är det spännande att läsa mer. Jag tyckte att det som var den största behållningen var att Jens vävt ihop Baader-Meinhofligans dåd med andra dåd som skett vid samma tid. På så sätt fick jag en större överblick över hur de olika rörelserna hängde ihop.

Av diskussionerna i boken var det några saker som jag fastnade för. Dels var det hyckleriet om att säga sig kämpa mot föräldragenerationen som inte tagit avstånd från Hitler och judeförföljelsen, medan de glatt allierade sig med palestinska grupper som till och med mördade judar (i OS i München bland annat). Judarna var de nya tyskarna och palestinierna de nya judarna. Inte heller konsekvent.

Diskussionen som kom in lite på slutet och handlade om terroristernas koppling till Stasi och DDR, var också intressant. Det verkar som att de har kunnat gå över gränsen och leva fritt i DDR som ett slags skydd från polisen i Väst. Detta är oerhört intressant och något som jag verkligen skulle vilja läsa mer om. Det var också spännande att Jens Nordqvist resonerade kring dödsfallen av gruppens kärna och öppnade för fler möjligheter än vad som tidigare pratats om.

Jag saknade fördjupande historier om fler i gruppen, till exempel Jan-Carl Raspe som dog tillsammans med Gudrun Ensslin och Andreas Baader i fängelset. Det hade också varit intressant att läsa mer om personerna som släpptes sist ur fängelset, Christian Klar och Brigitte Monhaubt (de nämns i boken, ska dock sägas). Boken är inte ens 200 sidor, så den hade gott kunnat bli längre, säger jag som är omåttligt intresserad av ämnet. Andra kanske tycker att det är bra att den inte blev så lång.