maj 28

Sommarläsning 2023

Bokhög inför semestern

Förra årets bokhög inför semestern. Juni 2022.

Sommarläsning är fantastiskt, men den måste planeras är min erfarenhet. I alla fall om man som jag gärna läser lite udda litteratur från andra länder och kanske har några olästa recex i hyllan. Tar man med ett gäng böcker till landet som aldrig blivit lästa för att de verkligen var dötrista, blir det inte mycket läst. Jag vill därför blanda lättläst med udda och ibland lite mer svårläst. I år är det lite nytt eftersom jag kommer att läsa endel inom ramen för mitt jobb, och det faktiskt roliga böcker.

Världslitteratur

Jag har tänkt att läsa världslitteratur för att recensera i NU och det här är de böcker som jag fått som i Tranans prenumeration eller på något annat sätt är aktuella för i år.

Kärlek i Seuol av Sang Young Park (Sydkorea)

Tålamod av Djaïli  Amadou Amal (Kamerun)

Nakanos secondhandbutik av Hiromi Kawakami (Japan)

Att älska sin dotter av Hila Blum (Israel)

Udda fåglars ö av Lucas Hermans (Åland)

Tegelstenar

Jag är inget fan nav tegelstenar, men några ska jag försöka mig på i sommar. En ska jag recensera för tidningen och de andra läser jag för nöjes skull.

Det åttonde livet av Nino Haratischwili (Georgien, 1150 sidor)

Skönhet är ett sår av Eka Kurniawan (Indonesien, 570 sidor)

Kerstin Hesselgren av Anders Johnson (540 sidor)

EU-läsning

Det är snart bara en månad kvar och jag måste spurta för att hinna klart. Dessa böcker tänkte jag läsa. Kan bli ändringar förstås.

Danmark: Höga visan på Palermovägen av Annette Bjergfeldt (påbörjad)

Grekland:  Why i killed my best friend av Amanda Michalopoulou (smått påbörjad)

Polen: Demonernas dans av Ester Singer Kreitman (påbörjad)

Rumänien: Melancolia av Mircea Cartarescu (började på, men fastnade absolut inte) alternativt Skymning över Svarta havet av Domnica Radulescu (förmodligen betydligt mer lättläst) eller kanske Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv av Herta Müller som står oläst i min hylla.

Slovenien: Jugoslavien, mitt hemland av Goran Vojnovic

Mer lättlästa böcker att se fram emot

Här är tre böcker som kommer ut under sommaren och som jag verkligen längtar efter!

Between us av Mhairi McFarlane (redan kommit ut!)

Framtidens Arab 6 av Riad Sattouf (8/6)

Röd augustimåne av Rebecka Edgren Aldén (21/6)

Ett lyckligare slut av Johanna Scheiber (31/7)

Hittat i hyllan

Kanske inte direkt hyllvärmare, men böcker från min egen hylla som jag sett fram emot att läsa. Här är några böcker som inte blivit olästa för att de verkar tråkiga, utan för att jag inte har haft tid eller för att jag medvetet sparat dem till sommarläsning.

Ett överlagt mord av Slobodan Selenic (köpt på bokbörsen)

The chronicles of Dathra av Danderma (något från Kuwait som jag köpt för längesedan efter ett tips)

Grå bin av Andrej Kurkov (bokhyllan på Storytel)

maj 26

Recension: Carlsson, Christoffer; Levande och döda; 2023

Levande och dödaChristoffer Carlsson är en man, men jag tycker att han skriver romaner som ifrågasätter den klassiska mansrollen. Levande och döda har två killar i fokus, men temat är långt ifrån ett klassiskt manligt. Levande och döda, Albert Bonniers förlag 2023, är den tredje boken i Christoffer Carlssons Hallandssvit. Jag lyssnade på boken, uppläst av författaren själv.

Ett mord i Skavböke i Halland. 20 år tidigare blev en annan person mördad i samma by. Två personer förekommer i utredningarna, Sander Eriksson och Killian Persson. De var bästa vänner, men mordet på deras gemensamma vän skulle prägla dem resten av deras liv. Vi får en berättelse från en liten by i Halland 1999 och det handlar, precis som titeln säger, om levande och döda och om längtan bort eller bara längta till ett annat liv.

Sander och Killian vill olika saker i livet och att Sander vill flytta från Skavböke är något som båda tycker är jobbigt. Kommer deras vänskap att överleva så långt avstånd? Den här delen var något som drabbade mig otroligt mycket, då jag precis som Sander, alltid längtade bort. Det finns även en mordgåta och den är hemsk, eftersom man tidigt förstår att det är ett barn, en tonåring, som förmodligen är mördaren. Jag anade kanske hela tiden hur det skulle sluta, men ändå blev jag överraskad.

Utan att berätta för mycket är det lite Brott och straff över den här boken. I Dostojevskis roman mördar en man för att en kvinna ska slippa gifta sig med en man hon inte älskar. I den här boken skyddar olika män kvinnor för att de blir illa behandlade av män.

Det ska tilläggas att jag ytterst svårt för när jag anser deckare vara osannolika eller tar vändningar som känns krystade. Den här boken har framförallt ett sådan inslag, men jag köper det. Det är ett tecken på hur bra jag tyckte den var. För den är mycket bra. Det är inte bara det fina i att beskriva en liten by och ungdomar som känner sig instängda, det är också en spännande deckarhistoria som inte hastas fram. Berättelsen känns trovärdig, även om det kanske inte är det, och det är viktigt för mig.

maj 24

Recension: Ioannou, Erato; Not in the ornamental teapot; 2020

Not in the Ornamental TeapotDå var det dags för EU-land nummer 21 (bara sex kvar nu!), Cypern. Jag har intervjuat Erato Ioannou för bloggen när hon var aktuell med boken Not in the ornamental teapot, men det har bara tagit lite tid att läsa den. Det är en novellsamling och novellen Something tiny har jag läst och recenserat förut (det var så jag kom i kontakt med författaren). Boken är mycket kort så det är obegripligt att jag inte fått tummen ur förrän nu till EU-läsningen.

Not in the ornamental teapot är en samling noveller som alla är tänkvärda och innehåller någon form av budskap. Something tiny var nog den bästa, så jag förstår att den valts ut till en antologi. Annars tyckte jag mest om den sista novellen, Eye of the goat, som var en mycket feministisk historia om en pojke som skulle döda en get för att visa sig manlig. Novellen slutar med att något blöder, bara inte det som publiken vill se.

Erato Ioannou behärskar novellkonsten väl och hennes noveller är mångbottnade och spännande. Jag hoppas att hon en dag översätts till svenska, kanske något för Tranan? En Cypern berättar skulle jag kasta mig över. Det är även en del från Cypern i novellerna så att man får en känsla av att vara i Medelhavet. Eye of the goat visar också på en ny generation som skriver om ämnen som är aktuella idag.

maj 22

Recension: Savičević, Olja; Adjö cowboy; 2010

Adjö cowboyI bokcirkeln Läsa jorden runt läste och diskuterade vi Adjö cowboy av Olja Savičević för ett tag sedan. Temat för den träffen var Balkan och förutom Fri av Lea Ypi från Albanien läste vi den här boken från Kroatien. Boken är utgiven på förlaget Gavrilo, som ger ut böcker från Balkan och den kom på svenska 2017. Den är översatt av Djordje Zarkovic och fick utmärkelsen årets översättning 2017.

Rostina återvänder till sin hemby för att ta reda på varför hennes bror valt att avsluta sitt liv. Hon är det av syskonen som fått möjlighet att studera på annan ort, något hon ständigt återkommer till i boken. Hon fick fadersarvet för att läsa vidare, medan lillasystern fortfarande bor kvar i hembyn. Hon har också gått vidare till högre studier, men bor nära deras mamma och har en närmare relation till henne. Rostina verkar inte ha någon djupare relation med resten av familjen, ändå drabbade broderns dödsfall henne hårt.

Adjö cowboy var en lite knepig bok att läsa, tyckte jag. Ena stunden var den lättläst och lättillgänglig för att sedan bli mer ointressant och jag tappade tråden. Den gick i vågor och därför kom jag aldrig riktigt in i den. Det var fint berättat om sorgen efter en bror man kan inte haft så bra kontakt med, men det var inte så engagerande som jag hade önskat.

maj 20

Recension: Dimitrova, Kristin; My Life in Squares; 2010

My life in squaresDet är sannerligen inte lätt att hitta bulgarisk litteratur. Mycket av det jag hittat har jag redan läst, i alla fall det som finns på svenska. Efter mycket sökande fann jag Kristin Dimitrova, en bulgarisk poet som finns översatt till engelska. My life in squares fanns på Amazon så jag slog till. Den är från 2010, så Kristin Dimitrova är en samtida poet.

Jag tyckte mycket om dikterna, som hade en modern vardaglig klang. Eftersom jag inte gör hundöron i mina böcker, brukar jag fota av sidor med dikter som berört mig extra mycket i i det här fallet handlade det om en dikt om böcker. Mitt i pick säger jag som boknörd.

A plan

I’m going to buy strawberries,
then I’ll drink tea,
but not before that.
I know one has to work
but I can’t do it all the time,
ans as for the books I havn’t read, 
I’ll read them one by one.

Sedan upptäckte jag en dikt om Baba Jaga. Det är alltid lika roligt när hon dyker upp. Det är enligt slavisk tradition en hemsk häxa. Hon förekommer i Dubravka Ugresic bok Baba Jaga la ett ägg, men jag har även sätt på henne i andra sammanhang. Här är början på en dikt där hon finns med:

Faith

Stefcho from Slatina Town,
believes in Batman.
He believs in Baba Jaga too,
in Santa Claus, the fairies,
the aliens, Dracula,
the sven dwarfs and
Snow white.

My life in squares var ett fint möte med en bulgarisk författare. Jag tycker mycket om att läsa poesi från olika delar av världen, främst modern sådan och jag tyckte om den här boken.

maj 18

Liten Selma blir stor – idag fyller hon sju år

Selma sju år

Idag fyller hon sju år, min stora lilla flicka. Hon som lär sig världens länder i nästan samma takt som sin fem år äldre bror och hon som kan rabbla hans läxa om han råkar bli förhörd i närheten.  I sju år har vi fått se henne växa och utvecklas och idag är hon en rolig och smart tjej som alltid bryr sig om andra och samtidigt vet vad hon själv vill.

Idag har kusinen varit här, men hon kunde inte stanna så länge eftersom hennes mamma också fyller år idag. Selmas ingifta faster Hanna har också en ingift faster som fyller år idag och det har vi alltid roligt åt den här dagen. Det var 17 maj eller Hannas födelsedag som låg framför oss när jag blev igångsatt för sju år sedan och Selma dröjde till dagen efter.

Bland lego, vävstol, loombands och gosedjur finns det att leka med ett tag. men så fort kusinen kom hem, ringde hon så nu spelas det Roblox istället. Där komma första födelsedagskrisen – hon fick ju inga robax (pengar i spelet)! Efter en liten uppläxning om att önskelistor inte är beställningslistor såg jag att det hon ville ha kostade 13 kronor.  Jag satte såklart på mig spenderbyxorna igen såhär på födelsedagen.

Ikväll ska vi äta pizza från restaurang och pepparchips. Helt enligt födelsedagsbarnets önskemål.

maj 16

Läsa jorden runt: Fri av Lea Ypi från Albanien

Fri

Då har vi bokcirklat igen och den här gången hade vi läst två böcker för att vi inte kunde bestämma oss. Fri av Lea Ypi var huvudboken och den har jag recenserat här. Sedan läste vi som orkade eller redan hade läst Fri, Adjö Cowboy av Olja Savičević från Kroatien. Recension på den kommer senare. För ovanlighetens skull var vi många – sju personer – på träffen och ALLA tyckte om Fri. När hände det senast? Aldrig.

Övergripande om handlingen i Fri

Det va ren fin bok från ett uppväxt i ett land som de flesta av oss inte läst något från tidigare. Endel hade inte läst om det postkommunistiska Balkan heller. Boken är lättillgänglig och spännande och alla var rörande överens om att det hade varit en bra upplevelse att läsa boken.

Barnperspektiv

Vi var alla överens om att boken var bra, men alla tyckte inte riktigt att barnperspektivet i boken höll hela vägen. Fri är skriven utifrån barnet, men en av oss påpekade att den vuxna, blildade, kvinnan ibland lös igenom. När vi pratade om det tror jag att vi andra kunde se det också, vi bara tyckte inte att det stod i vägen för berättelsen.

Politiska åsikter

Lea Ypis politiska åsikter kommer fram i epilogen och vi var alla ganska förvånade över att hon är kommunist idag när hon upplevt det hon upplevt och samtidigt bott efteråt i många demokratiska västländer. Jag slog fast att jag ändå vill skilja på bokens litterära kvaliteter och den fadd smak de politiska åsikterna gav och jag tror att de flesta höll med.

Adjö Cowboy

Olja Savičević bok var inte alls lika lättläst, fick flera av oss erfara. Den handlar om en kvinna som kommer hem till sin hemby för att söka svar på varför hennes bror har tagit sitt liv. En av de andra beskrev min upplevelse på pricken;  stundvis kändes boken lättläst och engagerande för att sedan bli knepig och man flöt bort i tankarna. jag ska utveckla min syn på boken i ett separat inlägg.

Nästa bok

Vi valde ut två regioner att läsa från till nästa gång och gången där efter. Det blir Baltikum och Mellanöstern. Två helt olika regioner och förmodligen helt olika läsupplevelser. Har du några boktips därifrån så kom gärna med tips!

maj 14

Eurovision Song Contest 2023: Sverige vann – fel låt vann

Hur kan man säga så när ens eget land vunnit Eurovision Song Contest, att fel låt vann? Jag antar, för jag är sannerligen inte ensam i min åsikt, att det är många som inte gillar Loreens Tatoo och istället älskar Finlands klatschiga Cha cha cha. Flera på plats i Liverpool var också av samma åsikt då det gick att höra ”Cha cha cha” från publiken varje gång en tolva skulle tillkännages och Finland inte fått något poäng än. Men tolvan gick lik förbaskat alltid till Sverige.

Självklart är det roligt att Sverige vann och numer tangerar mest segrar med Irland och att Loreen dessutom är första kvinna att vinna Eurovision två gånger. För att inte tala om att arrangemanget kommer till Sverige igen. Det var bara den lilla detaljen att jag tyckte att en låt som den finska i år hade förtjänat en seger. Det skulle varit så roligt för hela tävlingen om en sådan låt skulle fått vinna. Jag kände samma sak inför Charlotte Pirellis seger 1999. Då hejade jag på Island.

Jag har sett att många dåliga förlorare skriker om att juryn borde tas bort och att folken skulle få avgöra allt. Folket hade ju röstat på Finland. Jag som själv är en dålig förlorare, håller dock inte med. Det är alltid tråkigt när juryns röster fäller avgörandet, men alternativet är inte bättre. Grann- och diasporaröstningen var ett problem förut som ett tag gjorde festivalen rätt så ospännande.

Jag ska låta mig få vara lite besviken nu och sedan kasta mig in i full glädje när jag inser att festivalen faktiskt ska hållas i Sverige igen. Sedan önskar jag mig en bättre festival. Jag har fortfarande inte glömt guldåret 2021 då var och varannan låt hade kunna vinna vilket annat år som helst. I år var det inte alls så. Sedan undrar jag om folk straffar Storbritannien om de inte skickar vinnarmaterial. I år hade de en bra låt, men den fick skamligt lite betalt för det, vilket jag tycker var lite tråkigt.

maj 13

Eurovision 2023: Vilka vinner ikväll – Sverige eller Finland?

Schlagersminkad 2023

Dottern har i vanlig ordning valt alla färger att jobba med på ögonlocken.

Ikväll smäller det och det kommer tyvärr till stora delar bli en sömning historia. Låtarna i årets upplaga av Eurovision Song Contest är med få undantag oerhört slätstrukna. Forskaren Dean Vuletic, som har forskat på Eurovision i många år, sätter sitt kort på Finland. Efter de båda semifinalerna gör jag det också. Loreen i alla ära, men Finland är mycket bättre.

I vår familj sätter två sitt tips på Finland, en på Sverige och en på Norge. Vi får se, men sonen har utlovat att om Sverige vinner ska han skrika ”DU hade feel, DU hade feel!”, men det kan det väl vara värt, tänker jag. Det vore såklart roligt om nästa års festival går i Sverige. Men jag är inget fan av Loreens låt, det är jag inte.

Nu kör vi! Jag är sminkad i schalgerfärger (som dottern valt!) och förtäring från alla länder är på gång. Du kollar väl?

maj 11

Eurovision och politik i tidningen NU

Eurovisiontrofén

Idag kommer ett nytt nummer av tidningen NU, som jag är chefredaktör för. Såklart ville jag skriva om Eurovision i den här veckans nummer och jag har pratat med två personer som verkligen kan något om tävlingen. Dels Svante Stockselius, som var chef för Eurovision i början på 2000-talet, dels Dean Vuletic, en forskare som startat världens första universitetskurs i Eurovision. Hans forskningsområde är Europeisk efterkrigshistoria.

Fokus i min artikel var Eurovision och politik. Det första jag kommer att tänka på när det gäller den kombinationen är festivalen 1990 i Zagreb där var och varannan låt handlade om fred, Europa, gemenskap och inga fler murar. Inte minst vinnarlåten Insieme 1992 handlade om Europatanken. Året efter skulle kriget bryta ut i Jugoslavien, men trots det var 90-talet ett optimistiskt årtionde.

När Dean Vuletic fick välja ett minnesvärt politiskt inslag i Eurovision valde han ett från den allra första tävlingen 1956. Då tävlade Västtyskland med en artist som var jude och förintelseöverlevare, vilken han menar tydde påa tt Västtyskland gjort upp med nazismen och gick vidare.

Svante Stockselius pratade om Grekland och Nordmakedonien som under hans tid som chef för tävlingen, låg i konflikt med varandra över namnen. Varje år fick han två telefonsamtal, ett från kulturministern i Nordmakedonien, som bad honom att kalla landet för Makedonien och ett från kulturministern i Grekland, som ville försäkra sig om att han kallade landet FYROM och inte Makedonien.

Jag bad Dean Vuletic berätta om sitt första Eurovisionminne och eftersom vi är lika gamla, misstänkte jag att jag skulle kunna relatera. Han är uppvuxen i Australien med kroatiska föräldrar och hans första minne är från när han hörde Hold me now med Johnny Logan på radion 1988. Efter det var han fast.

En annan reflektion från Dean Vueltic, som är övertygad om att Finland – och inte Sverige – vinner på lördag är att festivalen, som var så positiv och optimistiskt i Deans barndom, nu kantas av pessimism. Finland vinner för att låten är optimistisk och bryter mot allt elände som många andra sjunger om. Vad tror du?

För fler politiska anekdoter från festivalen och för hela intervjun med Svante och Dean, läs tidningen NU den här veckan! Om du inte prenumererar kan du göra det här.