dec 01

Lucka 1: Böcker som skildrar en barndom och uppväxt

Lucka 1

Min första lucka i årets julkalender är uppväxtskildringar. Det är en ganska vanlig genre bland böcker som utspelar sig i lite ovanliga delar av världen. Antingen så översätts just den typ av böcker eller så är det en författare som skriver om sin uppväxt i ett annat land, men bokens skrivs på det nya landets språk och ges ut i det landet. De böcker jag kommer att tipsa om idag tillhör båda kategorierna.

Tsitsi Dangarembga är född och uppvuxen i Rhodesia, nuvarande Zimbabwe, och i Rotlös berättar hon sin historia. Författaren är utbildad i Storbritannien, men hela historien handlar om att slå sig fri utan förlora sin rötter. Boken är politisk, feministisk och helt underbar!

Ingenstans i min fars hus är den algeriska författaren Assia Djebars uppväxtskildring och den lämnar ingen oberörd. Det är så synd att den Djebar aldrig fick nobelpriset i litteratur, för det hade hon mycket väl förtjänat.

En annan franskspråkiga författare, Alain Mabanckou har skrivit om sin uppväxt i på 70-talet Kongo-Brazzaville i Imorgon fyller jag 20. Det är en trevlig bok om familjerelationer. Idag bor författaren i USA.

En av mina senaste fynd var serieromanerna Framtidens arab. Det finns tre volymer på svenska och ytterligare en på franska. Det ska tydligen bli sex totalt. Böckerna handlar om författaren Riad Sattoufs uppväxt i Libyen och Syrien. Han har en fransk mamma och en syrisk pappa och hade själv som barn blont hår och blå ögon. Böckerna är oerhört roliga, men samtidigt har författaren en skarp blick för kvinnoförtryck och orättvisor.

En mycket fin uppväxtskildring från forna Sovjetunionen är Tennets skrik av lettiska Gundega Repše. Den handlade om en flicka/kvinna som bara inte ville leva i ett land där tamponger knappt går att få tag på. För detta sätts hon i kommunistisk uppfostringsläger.

Jag kan inte låta bli att jämföra Tennets skrik med Honeckers kanderade äpple av Claudia Rusch, som är en uppväxtskildring från DDR och betydligt mer glättigt skriven. Båda böckerna är mycket bra, var och en på sitt sätt.

nov 30

Jag har läst något från alla världens länder

Flaggor

Jag har läst något från alla världens länder. Ja, det är faktiskt sant. Visst, det har blivit någon enstaka dikt från vissa länder där annat verkligen inte gick att finna (eller var på tok för dyrt) och jag har inte alltid valt de mest kända böckerna, men jag har lik förbaskat tagit mig genom den här utmaningen. Det ska firas!

Imorgon drar min julklander igång och då kommer jag att dela med mig av det bästa från den litteraturskatt som finns därute, bara man lyfter blicken lite från Sverige och för oss välkända länder. Länderna som jag valt att ta med i kalendern är i princip hela världen förutom Skandinavien, Finland, Storbritannien och USA. Kanada, Frankrike och Tyskland är nog inte heller speciellt väl representerande. Ni förstår principen, vi läser böcker från en otroligt snäv del av världen. Det finns så mycket mer!

Det är inte heller så att det behöver vara knepigt och svårläst för att författaren kommer från Zimbabwe eller Kina. Många böcker är lätta och ta till sig och känna igen sig i. Bland böckerna jag kommer att tipsa er om finns noveller, seriealbum, barnböcker, romaner, fackböcker, lyrik och drama. Det finns med andra ord något för alla smaker. Alla böcker jag skriver om är inte bra, men kanske kan ge något ändå. Dessutom vill jag inspirera fler till att göra samma resa som jag.

Har jag lärt mig mer om världen, frågade någon. Tja, på något plan har jag väl det. Men det är mer som att jag lärt mig små fragment av historien och fördjupat mig i riktigt smala ämnen, mer än att jag har lärt mig världen i grova drag. Vilka ämnen det är kommer ni att få veta från och med imorgon och 24 dagar framåt. Inläggen kommer vara av varierande längd och form, anpassade efter vilka böcker jag valt att skriva om och hur många.

Häng gärna med och diskutera i kommentarsfält och på sociala medier. Vad har du läst? Har du också några spännande böcker på samma teman? Jag vill ha mer tips på bra världslitteratur!

nov 29

Novembermelankoli och ny isolering – novembersummering 2020

November 2020

Man gör så gott man kan för att få till mys. November 2020.

November 2020, både november och år 2020, kan det bli värre? Ja, det kan det såklart och för oss som har fått vårt drömboende är det såklart enklare med exakt allt gällande isolering. Men ungarna har varit sjuka och otaliga mattetal har räknats ikapp, så det har inte precis varit jättemunternt hela tiden.

Läsningen har gått mycket bra, till stor del tack vare/på grund av vabbande, men också för att jag har kommit in i ett lyrikflow. Lyrikböcker är inte sällan ganska så korta och jag har sugits in i Louise Glück, Friederike Mayröcker och Mircea Cărtărescu. På bokmässan köper jag ofta på mig diktböcker från Ellerströms och Rámus och sen har de flesta blivit liggande. Nu firar jag att jag återigen har en lyrikhylla i ett bibliotek och läser dem en efter en.

Min läsning

Jag ligger fortfarande ganska mycket mitt läsmål och måste läsa 20 böcker i december för att nå mitt mål. Det är nog omöjligt, men kanske inte riktigt så omöjligt att jag inte försöker. Vi får se. Nu ska jag läsa julböcker och det går ganska snabbt. Jag lyssnar på dem och sparar läsningen till böcker som är lite me komplexa.

Tolv månader – tolv länder: Jag läste Told by starlight in Chad av Joseph Brahim Seïdm, en bok jag hade gett upp hoppet om, men jag tydligen beställt på Amazon. Den dök upp häromveckan. Jag började läsa In the United States of Africa av Abdourahman Waberi från Djibouti, men boken försvann spårlöst. Då köpte jag Transit av samma författare för att den fanns elektroniskt. Den var inte så bra och precis när jag läst ut den hittade jag den första under soffan. Lite typiskt. Men nu är jag i mål. Woho!

Boktolvan med fantastiska fruntimmer: Jag får ta nya tag 2021 helt enkelt! Åtta blev det i år om jag inte läser någon mer i december.

Hittat i min bokhylla: Jag har börjat läsa den rumänska poeten och romanförfattaren Mircea Cărtărescus lyriksamling En lycklig dag i mitt liv. Jag är mycket imponerad hittills! Jag har tidigare läst Cărtărescus fru, Ioana Nicolaie oh ville även läsa Cărtărescu eftersom han nämns då och då i samband med nobelpriset i litteratur.

November

Vi har i alla fall ett fint dekorerat hus. November 2020.

nov 28

Jag har bloggat varje dag i ett år

Bloggplats Landsort

En av årets bästa bloggplatser. Landsort juli 2020.

Den 1 december har jag bloggat varje dag i ett år. Det var efter min minutiöst planerade julkalender förra året som jag bestämde mig för att fortsätta att ha en plan och att varje dag publicera ett blogginlägg, helst förinställt till kl 10. Just så har inte inte alltid blivit. Det här inlägget, till exempel, skrevs på morgonen samma dag som det publicerades.

Det har varit ett roligt år att blogga. Jag tycker om den här typen av struktur och faktum är att mitt dagliga bloggande och planeringen av det har gjort att jag har tagit mig igenom både flyttcirkus-kaos och corona. En kombination som för övrigt varit ganska katastrofal för min mentala hälsa. Nu när vi har flyttat klart och bor i det hus vi ville, är livet helt annorlunda. Bloggandet kommer jag dock att fortsätta med.

Nu är det snart december och det innebär julkalender och planerade inlägg varje dag. Jag har skrivit en hel del under november och det har då varit jobbigare att upprätthålla de dagliga inläggen, men det har gått och snart är det över. Jag ser fram emot att ta det lite lugnare och hoppas att ni kommer att gilla mina kalenderinlägg, som i år kommer att vara världsläsning på 24 teman. Ni har många boktips att se fram emot!

Jag får se vad jag gör efter jul, men tills dess är det en månad och jag har god tid på mig att fundera. Just nu lutar det åt att jag kör vidare på samma sätt ett tag till. Jag tycker fortfarande att det är otroligt roligt!

nov 27

Recension: Mayröcker, Friederike; Om omfamningar; 2012

Om omfamningarFriederike Mayröcker är en författare jag tänkt på ett tag, eftersom hon ofta nämns i samband med nobelpriset och dessutom är från Wien. Jag köpte hennes bok Om omfamningar i samband med att Louise Glück fick nobelpriset och jag såklart skulle köpa några böcker av henne. Friederike Mayröcker är i Sverige utgiven på Ellerströms förlag.

Om omfamningar är en diktsamling med dikter om kramar, kyssar och annan beröring. Det är vackra, humoristiska och lite finurliga dikter. Det är skrivna som små korta prosastycken och varje dikt är daterad. Jag vet inte riktigt vad det var som fångade mig, men det här tyckte jag riktigt mycket om! Jag hittade en recension i Aftonbladet av just den här diktsamlingen och förstår att den skiljer sig lite från det Mayröcker skrivit tidigare.

Om omfamningar är från 2012 och Friederike Mayröcker var då 88 år. Hon har haft ett långt och produktivt liv och det finns massor för mig att upptäcka, både på svenska och tyska. Det kanske var fel av mig att börja med hennes senaste först, men det spelar egentligen mindre roll, jag älskade det och kommer absolut att läsa mer av henne!

nov 26

Recension: Ali, Suad; Dina händer var fulla med liv; 2020

Dina händer var fulla med livSuad Ali föddes i Somalia och kom till Sverige när hon bara var några år gammal i början på 90-talet. Hennes roman Dina händer är fulla av liv handlar inte om hennes generation, utan om hennes föräldrars. Vi ska diskutera boken i en bokcirkeln bokhörnan. Boken är utgiven på Norstedts och jag lyssnade på den på Storytel, uppläst av Siham Shurafa.

Nora växer upp i en välbärgad familj i Mogadishu. Hennes pappa är läkare och själv utbildar hon sig till gymnasielärare. Mot sina föräldrars vilja gifter sig Nora med Ahmed, som inte tillhör samma klan. Han visar sig dessutom vara oppositionell och redaktör för en regimkritisk tidskrift. Noras familj är regimtrogna och tycker inte alls om den man Nora vill ha, men värderar ändå kärleken högst. När det börja hetta till rejält i landet, bestämmer Ahmed att han, Nora och deras dotter ska fly till Sverige. Noras mamma, pappa och syster ska också följa med. Av hela Noras familj är det bara hon och dottern som kommer till Sverige.

Jag hade hört både ris och ros om Dina händer var fulla med liv, så jag hade inte skyhöga förväntningar. Det var nog bra, för jag tyckte om boken, även om den har sina brister. De bästa delarna var helt klart de från Somalia där det var oerhört intressant att läsa om hur de levde i Somalia före diktatorn störtades. Men det som var intressant att läsa om blev lite väl övertydligt när hon kom till Sverige. Det kändes lite som att det blev en för stor poäng av kontrasten mellan det rika livet med bra jobb i Somalia, mot det trista livet som lokalvårdare i Sandviken. Om detta har Annika Wall skrivit intressant om i sin recension av boken.

En annan sak är att boken hoppar ganska mycket i historien. Det gjorde att jag hade lite svårt att ta till mig karaktärerna. Det som i ena kapitlet är spirande kärlek mellan två tonåringar som aldrig skulle kunna få varandra på grund av klansystemet, är i nästa kapitel ett äktenskap där föräldrar tydligen gått med på att de gift sig. Jag hade tyckt mer om boken om den varit lite mer ingående kring kärlekshistorien.

Jag tyckte ändå om boken. Det var en fin debutroman med viktigt tema. Det är en bok som förtjänas att diskuteras så jag ser fram emot att göra det ikväll!

nov 25

Snart december och då ska här läsas julböcker!

Julboksmaraton 2019

Böckerna från förra årets julboksmaraton.

Varför gör jag såhär mot mig, läser julböcker varje år fast jag egentligen inte gillar det utan bara blir arg och stör mig? Vet inte, men nu är det dags igen. Jag behöver således tips på feelgoodböcker med romantik och jultema. Jonas Karlssons God jul har jag full koll på och jag efterlyser inte den typen av böcker. Mer snö, kakor och kärlek. Men bra, helst. Finns det? Vad har ni för tips?

Den perfekta julboken utspelar sig i New York, men London, Cornwell och Paris funkar också. Nu är de tyvärr så att snö och New York inte riktigt räcker för mig. Jag vill ha lite kärlek med substans som Mahiri McFarlane eller Kevin Kwan. I Sverige finns Fredrik Backman och Johanna Schreiber som jag gillar. Jag har funderat på att ge Kristin Emilsson en andra chans, men behöver fler tips.

Den 30 december blir det för tredje året i rad julboksmaraton här på Feministbiblioteket. Böckerna från förra årets maraton finns i bokkollaget längst upp i inlägget. Av feelgoodböckerna jag läste tyckte jag bäst om Jultrubbel i Snowdonia. Den var lite skruvad, vilket gjorde att jag kunde köpa en del märkligheter.

Min fråga till er är helt enkelt: Vad ska jag läsa i år?

nov 24

Augustprisgalan utan någon som helst glamour

Augustpriset

Det har varit Augustprisgalan ikväll och jag har inte varit där. Det brukar jag visserligen inte vara, men jag var det förra året. Det var en mycket fin kväll och jag lovade mig själv då att jag skulle bli bättre på att läsa böcker som skulle kunna få Augustpriset. Det har jag inte blivit. Ikväll hade jag kunnat gå om jag ville, för allt var online och öppet för alla. Men såklart utan mingel och kramar från vänner.

Alla har tjatat på mig att jag ska läsa Lydia Sandbergs Samlade verk. Jag har läst några hyperhajpade böcker som ALLA gillat, till exempel Nora eller brinn Oslo brinn, och har inte varit så imponerad. Och eftersom jag inte läser böcker längre än 300 sidor om jag inte är supersugen, så har Samlade verk förblivit oläst. Det är kanske just därför som jag inte är någon Augustpris-människa. men den handlar ju om Göteborg, så jag borde nog ändå ta mig i kragen!

Då och då har jag dock läst en eller flera i fackbokskategorin, men så inte i år. En bok som stått högt upp på min att-läsa-lista ett bra tag är Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba. Det var ju synd att jag inte läste den, eftersom den gick och vann.

Jaja, vad är väl en bal på slottet? Jag tittade inte på “festligheterna” online, utan åkte och köpte en TV istället. Inte samma sak, men kanske lite mer glamour för mig. Men nästa år! Nästa år ska jag baske mig ha läst de nominerade böckerna. Helst före de blir nominerade. Vi får se hur det blir med den saken.

nov 23

Recension: Glück, Louise; Meadowlands; 1997

MeadowlandsJag läste Louise Glücks Vild Iris förra veckan och efter det ville jag läsa henne på originalspråk. Meadowlands läste jag således på engelska. Glück fick nobelpriset i litteratur 2020 och de här två diktsamlingarna är mina första möten med henne.

I Vild iris handlar dikterna om mänskliga relationer och detta vävs ihop med natur och växter. I Meadowlands är det mer fokus på relationerna mellan man och kvinna. Den finns en stor portion humor i flera av dikterna och för en som lever i en parrelation finns det en hel del igenkänning.

En av mina favoritstrofer från boken, som också tillhör en av de roligare:

I never turned anyone into a pig.
Some people are pigs; I make them
look like pigs. 

Jag tyckte att det var en fin diktbok och jag börjar förstå Louise Glücks storhet. Samtidigt kan jag också förstå dem som säger att hon är ett helt okontroversiellt val till nobelpristagare och att det blev lite mellanmjölk. Jag kommer att läsa mer av henne, för jag känner att jag har en blivande favoritpoet i Glück. Kanske inte topp-favorit, men i alla fall någon jag ofta återkommer till.

nov 22

Jag har läst något från varje land i Afrika

Afrika

Nå har turen kommit till den sista världsdelen jag har blivit klar med. jag har nu läst en bok från varje land i Afrika. Det var sannerligen ingen enkel uppgift och jag har skarvat med att läsa dikter på nätet ett par gånger, men inte genat mig igenom hela kontinenten. Afrika erbjuder fantastisk litteratur från Sydafrika, Nigeria och Egypten och mer svåråtkomliga länder som Sydsudan, Komorerna och Ekvatorialguinea. Jag har även, på ett par ställen, nöjt mig med spökskrivna biografier. I det stora hela kan jag säga att Afrika har gett mig många fina litteraturögonblick.

Läs här de andra världsdelssammanfattningarna. 

Efter det här minlägget återstår bara för mig att avsluta det hela med en pampig fest i form av en ambitiös julkalender. Missa inte den!

Böckerna jag läste

Algeriet: En av mina favoritförfattare är född och uppvuxen i Algeriet, Assia Djebar. Hon borde fått nobelpriset medan hon levde! Jag har läst Kriget, kärleken och Ingenstans i min fars hus.

Angola: Författaren Ondjaki kommer från Angola och jag har läst hans barnbok Yanari – Flickan med de fem flätorna. Jag läste även Salomes huvud, poetiska texter skrivna av Ana Paula Tavares i en utmaning att läsa portugisiskspråkiga författare.

Benin: Benin var ett knivigt land att hitta litteratur ifrån så lyrik på nätet av  feministen Colette Agossou Houeto fick duga.

Botswana: Jag läste här en intressant deckare, Screaming of the innocent av Unity Dow.

Burkina Faso: Thomas Sankara var politiker och inte författare, men det var svårt att hitta litteratur från Burkina Faso. Sankara har skrivit en politisk pamflett om kvinnopolitik, Women’s liberation and the African freedom struggle, som jag läst. Han var både kommunist och diktator, så det var inte någon fantastisk politisk skrift för en liberal som mig.

Burundi:  Först läste jag den svenska-burundiska författaren Sakina Ntibanyiteshas självbiografiska roman Krig i paradiset och sedan den fransk-burundiska författaren Gaël Fayes barndomsskildring Litet land. Den sistnämnda var fantastisk bra och tar upp folkmordet i grannlandet Rwanda.

Centralafrikanska republiken: Här har jag en kompis att tacka för att jag hittade en bok. Andrée Blouins självbiografi om sitt liv och sin politiska kamp, My country, Africa, verkar inte gå att få tag på längre. Boken är spökriven, men det fick duga.

Djibouti: Det sista landet som avslutades! Jag började läsa Abdourahman A Waberis bok United states of Africa som är en slags tvärtom-bok där Afrika är den rika världen. Den försvann dock spårlöst när jag läst en tredjedel. Eftersom boken är svår att få tag på köpte jag hans bok Transit istället, som jag speedläste på tre dagar. Det var ingen bra bok, men lite intressant om gränslandet mellan Frankrike och Djibouti. Den förstnämnda boken återfanns under vardagsrumssoffan dagen innan detta inlägg skrevs.

Egypten: Nawal el Saadawi kan fortfarande få nobelpriset i litteratur, och det bör hon få! Har bland annat läst hennes bok Imamens fall, som ingår i den feministiska litteraturkanonen. Har även läst den egyptier som faktiskt fick nobelpriset, Naguib Mahfouz.

Ekvatorialguinea: Mycket svårt land att hitta något rån. Därför nöjde jag mig med ett utdrag ur boken Ekomo av María Nsué Angüe, som fanns med i antologin Daugher of the diaspora – Afra-Hispanic writers.

Elfenbenskusten: Jag läste den i väst mest kända författaren från landet, Veronique Tadjo och boken Drottning Pokou.

Eritrea: Jag har läst den svensk eritreanska författaren Dawit Isaak – såklart! Hopp och andra texter var en spännande antologi.

Etiopien: Här läste jag Maaza Mengiste, som 2020 var nominerad till Bookerpriset för boken The shadow man. Den boken har jag kvar att läsa, men har läst Under lejonets blick om militärkuppen då Haile Selassi störtades.

Gabon: Här har jag läst en författare som inte är född i Gabon, Bessora. Men eftersom hon är född av gabonska föräldrar i Bryssel som diplomatdotter, så tyckte jag att hon fick räknas, Hon har bott i Gabon under sin livstid och varit gabonsk medborgare. Boken Petroleum, minns jag inte så mycket av.

Gambia: Jag trodde kanske på förhand att Gambia inte skulle vara ett svårt land att hitta något från, mend et visade det sig vara, trots engelska som utbildningsspråk. Jag läste tillslut Sally Singhateh och Stories from Gambia, som jag var föga imponerad av.

Ghana: Ett land jag har varit i och jag har läst en fantastisk feministisk författare, Ama Ata Aidoo. Hennes bok Förändringar är en fantastisk bok om att utnyttja sin ställning som andra fru.

Guinea: Jag läste Camara Layes uppväxtskildring Svart barn.

Guinea-Bissau: Här ifrån var det nästintill omöjligt att hitta litteratur ifrån så jag nöjde mig med dikter av Amilcar Cabral.

Kamerun: Jag läste den lite knepiga boken Ännu talar träden av Calixthe Beyala.

Kap Verde: Alla som läser sig jorden runt har läst Germano Almeida. Jag läste Herr Napumocena Araújos testamente och tyckte den var ganska bra och jag lärde mig en del om landet. Jag har även läst novellen Kreolskornas hämnd av Dina Salustio.

Kenya: Jag har läst novellen Fiske i djupa vatten av Wenguin Wa Goro ur Ama Ato Aidoos antologi Kärlek x21. Det var betydligt svårare att hitta kenyansk litteratur än jag trodde.

Komorerna: Jag sökte länge efter en kvinnlig författare från Komorerna för att slippa läsa den enda bok jag hittade, The Kaffir of Karthala av Mohamed Toihiri. Boken visade sig dock inte vara så dålig som jag fruktat.

Kongo-Brazzaville:  Jag läste den mycket trevliga uppväxtskildringen av  Alain Mabanckou – Imorgon fyller jag 20.

Kongo-Kinshasa: Jag läste den mindre trevliga romanen Tram 83 av  Fiston Mwanza Mujila om Kinshasas under värld.

Lesotho: Här läste jag en mycket fascinerande dokument över en fattig kvinnas liv. Mpho ’M’atsepo Nthunyas bok, Singing away the hunger, om en kvinnas fattiga liv i södra Afrika, var ett viktigt och fint dokument. Spökskriven bok.

Liberia: Jag läste Leyma Gbowee, som fått Nobels fredspris. Tillsammans är vi starka är hennes berättelse om den politiska kamp hon fört, som lett fram till nobelpriset.  En spökskriven bok.

Libyen: Hör fick jag höra talas om en libysk kvinnlig serietecknare, men hittade aldrig något av hennes alster till försäljning. Läste istället Hisham Matar fina bok Att återvända samt novellen Return Ticket av Najwa Binshatwan.

Madagaskar: Jag kände inte att jag hade råd med antologin Voices of Madagascar (ca 350 kr i onlinebokhandlarna), så jag nöjde mig med Esther Nirinas dikt But your eyes.

Malawi: Jag hittade en samling Wimbuza-sånger på nätet av malawiska kvinnor. Det är sjungen poesi av kvinnor från Tumbuka-folket.

Mali: Barnboken Äventyr i Bamako är delvis skriven av Alpha Mandé Diarra från Mali. Boken utspelar sig i Malis huvudstad Bamako och handlar om barn i Mali.

Marocko: Återigen ett land jag varit i, men jag hittade tyvärr igen litteratur från landet när jag var där. Feministen och debattören Fatima Mernissi är ifrån Marocko och jag har läst hennes Shahrazad reser västerut. Sedna har jag även läst romanen Kvinnor i arganträdets skugga av Damia Oumassine.

Mauretanien: Ett av de sista länderna jag prickade av och jag läste den egenutgivna och inte alls imponerande boken Crossing the Atlantic Ocean in search of happiness av Amadou Ndiaye.

Mauritius: Länge hade jag nobelpristagaren  J M G le Clezio och boken Allt är vind som enda bok från Mauritius, men att landet skulle representeras av en vit man kändes inte helt bra. Nu har jag läst Ananada Devis fantastiska bok Eva ur spillrorna.

Moçambique: Jag läste Paulina Chizianes novell Kärlekens ärr från Tranans novellsamling Moçambique berättar. Sedan kändes det som att jag borde läsa Mia Couto, som är landets stora författare, och valet föll på Sjöjungfruns andra fot.

Namibia: Jag läste Neshani Andreas fina bok om kvinnor i Namibia,The purple violet of Oshaantu.

Niger: Det verkade faktiskt stört omöjligt att hitta något överkomligt från Niger, så jag nöjde mig med dikten I’m Scared av Adamou Idé.

Nigeria: Det är inte svårt att hitta något läsvärt från nigerianska författare nuförtiden. Flera förlag i Sverige ger ut böcker från Nigeria och jag har läst många. Såklart är Chimamanda Ngozi Adichie fortfarande en favorit och En halv gul sol är hennes bästa bok. Lila hibiskus ingår i den feministiska litteraturkanonen. Buchi Emecheta är en författare från en annan generation nigerianer och jag läste hennes bok En kvinna, en mor.

Rwanda: Jag hittade, efter idogt sökande Barassa och hennes bok Teta – a story of a young girl, som är Rwandas historia över 50 år, sammanfattat på 80 sidor. Lite väl komprimerad, särskilt som folkmordet ryms på de få sidorna.

São Tomé och Príncipe: Inget stort land, och inget stort litteraturland. När jag sökte portugisiskspråkig litteratur fann jag dikter av Conceição Lima på nätet.

Senegal: Ett land jag varit i, men det var för så längesedan så jag hade inte precis någon utmaning att läsa senegalesisk litteratur då. Bokförlaget Sekwa, som översätter franskspråkig litteratur, har gett ut den fantastiska boken  Atlantens mage av Fatou Diome.

Seychellerna: Jag skulle läsa Glynn Burridges novellsamling Voices of Seychellerna, men den var så tråkig att jag tänkte att den här utmaningen är inte värd det. Jag nöjde mig således med en av novellerna, Historical sketch of the Amirantes Islands.

Sierra Leone: Såg att författaren Ishmael Beah var översatt till svenska och läste Strålande morgondag.

Somalia: Fotomodellen Waris Dirie, som driver en politisk kamp mot könsstympning, har skrivit om sin barndom som nomadflicka i En blomma i Afrikas öken. Spökskriven.

Sudan: Jag läste Leila Aboulela och hennes bok Minaret om ett land i förändring och hur det förändrade livet för en ung kvinna.

Sydafrika: Jag har läst mycket litterateur från Sydafrika, som också är ett land jag varit i. Jag ska inte räkna upp alla, men kan nämna de två nobelpristagarna Nadine Gordimer och Min sons historia och J M Coetzees Onåd.

Sydsudan: Ett nytt land och såldes inte så många böcker att finna härifrån. Jag valde att läsa poeten Onam Liduba och hans dikt Child cry of war.

Swaziland: Engelskaläraren och författaren Sarah Mkhonza har berättat om engelskundervisningen i hemlandet i Teaching English in Swaziland. Ett märkligt val av bok kanske, men urvalet var inte gigantiskt.

Tanzania: Ett land med mer litteratur att välja på. Jag läste  Bränd jord av  Elieshi Lema.

Tchad: En av de sista böckerna jag fick tag på var Told by starlight in Chad av Joseph Brahim Seid, som verkar vara den enda boken från Tchad som finns att få tag på. Den var inte speciellt bra, så jag skickar den gärna vidare till någon som gör samma utmaning.

Togo: En av det absolut mest udda upplevelserna i hela den här utmaningen måste vara Tété-Michel Kpomassie bok En afrikan på Grönland. Den handlar om hans resa så långt bort från ormar som möjligt och målet är Grönland.

Tunisien: Jag läste bloggaren  Lina Ben Mhennis bok om revolutionen, Tunisian girl. Författaren avled tragiskt nog i januari 2020, inte ens fyllda 40 år.

Uganda: Jag tycket mycket om Doreen Bainganas novellsamling Tropiska fiskar. Varför har vi inte hört något mer från henne?

Västsahara: Det borde vara ett eget land, så självklart har jag försökt hitta litteratur därifrån. Jag fann dikten Saguia av Zahra el Hasnaui.

Zambia: Jag hittade den inte alltför bra boken Madame 1st lady  av Ellen Banda-Aaku.

Zimbabwe: Jag läste den fantastiska romanen Nervous condition (som även finns på svenska, som Rotlös) av Tsitsi Dangarembga.