Heimat är Nora Krugs släkthistoria, berättad i grafisk form. Jag läste boken på svenska och tyckte att det var lite tråkigt att jag inte bestämt mig för att läsa den på tyska, eftersom mycket av texten var skriven för hand och grafiska romaner är rätt lagom för mig att ta till mig på tyska. Nu lånade jag boken på bibblan istället. Nora Krug är född och uppvuxen i Karlsruhe, men har emigrerat till USA och bor i Brooklyn med man och barn. Boken gavs ut på svenska på Norstedts.
Nora Krug lider av det tyska arvet och i USA påminner alla henne på fester och liknande om den tyska skulden. Hon vill ta reda på sin familjs historia och se vilken skuld de har. Hon upptäcker ganska snart att hennes farbror var nazist. Hennes farbror dog före hennes pappa föddes och pappan har ingen bra relation till sin syster, som är den enda som lever i den familjen. Nora bestämmer sig för att söka upp sina kusiner.
Vi får också följa mammans familj och hennes morfars kamp för överlevnad efter att hans far dött och styvmor inte var intresserad av att ta hand om honom och hans bror. Nora upptäcker att morfadern inte varit nazist, men väl medlöpare. Det gör ont att veta att han inte har varit en motståndsman, men när hon ser att några judar gått i god för hans ickenazism, så känns det lite bättre.
Nora Krug är gift med en judisk man och det är viktigt för henne att göra upp med sitt förflutna. Hon och jag är lika gamla, födda 1977, och även om hon inte har något med sina släktningars politiska åsikter att göra, har det varit en glömd del av hennes historia. Andra världskriget och vem som tyckte vad, var helt enkelt inte något man pratade om. För utom att det var gripande hur hon hittade uppgifter om släktingars nazistiska engagemang, var det också historier om övergivna barn och brutna familjeband. Mest av allt ville jag läsa om faderns gren och hur han blev osams med sin familj.
Heimat är en grafisk roman och den är full att egenskrivna sidor och bilder från kyrkoböcker och andra dokument. Det blir ju mindre bra när det ska översättas, eftersom det ju då inte längre är original. Därför hade jag önskat att jag hade läst den på tyska.
Det är hög tid att presentera årets bästa böcker. I det här inlägget skriver jag om mina tio främsta skönlitterära upplevelser 2021. Jag klarade inte av att begränsa mig till fem böcker, så det blev det dubbla. Jag har läst några riktiga fullträffar, trots att både början och slutet av året var mest kärlekstrams av lägre kvalitet.
2021 års bästa romaner
Em av Kim Thúy: Ohotad etta. Det vackraste som någonsin skrivits om Vietnamkriget.
Arv och miljö av Vigdis Hjort: Mycket intressant om att ärva och en familjehemlighet som ligger som en våt filt över alla konflikter.
Framtidens arab 4 av Riad Sattouf: Den fjärde delen i serien om författarens barndom i Mellanöstern var den klart bästa. Nu är det inte bara lustigt och glättigt, utan stundtals riktigt mörkt.
Normala människor av Sally Rooney: Det bär mig emot att föra upp en författare på listan som inte vill översätta sina böcker till hebreiska, men Normala människor var bra, det var den.
Last night av Mhairi McFarlane: En feelgood med stora överraskningar som fick mig att tänka efter och den leker lite med genrens klichéer.
Katrina av Sally Salminen: Årets stora överraskning! En bok om det karga livet på Åland på 20-30-talen seglade upp på topp tio-listan! Boken är från 1936.
2020 slutförde jag utmaningen att läsa något från varje land i hela världen. 2021 stod jag först handfallen och undrade vad jag nu skulle göra av mitt världsläsande. Jag kom då på utmaningen att läsa från 40 länder under året där romaner, noveller och barnböcker skulle räknas in. Jag klarade utmaningen med minsta möjliga marginal och kommer att fortsätta att läsa världslitteratur. Såklart.
I det här inlägget får du lite statistik över världsläsningen. Den bygger på alla romaner jag läst och innehåller inte noveller eller barnböcker, om de inte är längre kapitelböcker. Jag räknar inte bara självständiga stater, utan t ex Grönland, Palestina och Sápmi räknas in.
Utöver världsutmaningen skulle jag läsa minst en bok på tyska, danska och norska. Jag läste inte någon bok på tyska, så jag klarade inte språkutmaningen. Däremot läste jag en bok på danska som ljudbok, så jag tycker att det väger upp lite. Danska som ljudbok är en helt ny nivå.
Lista över länder jag läst från 2021
Armenien
Chile
Colombia
Danmark
Estland
Finland
Frankrike
Färöarna
Grönland
Indien
Irland
Island
Israel
Italien
Jamaica
Japan
Kanada
Kina
Kongo-Kinshasa
Lettland
Marocko
Mauritius
Norge
Nya Zeeland
Palestina
Polen
Rwanda
Sápmi
Spanien
Storbritannien
Sverige
Sydafrika
Sydkorea
Syrien
Tyskland
Ungern
Uruguay
USA
Vietnam
Åland
Statistik över världsläsning
Som vanligt skiljer jag ut Sverige i statistiken för att det är naturligt att man läser mest från det land man bor. Europa är mest Storbritannien och Nordamerika, med ett undantag, är USA. När vi ser enbart till böcker så är min världsläsning inte lika imponerande, märker jag.
Statistik över språk
Jag läste inte på tyska och jag läste hemskt mycket på svenska. Som jag skrev i ingressen är ljudboken på danska min stora fjäder i hatten det här året
Gott nytt år! Min vana trogen ska jag denna nyårsdag sammanfatta det gånga året ur kulturell och feministisk synvinkel, eller tja, sammanfatta mitt år helt enkelt. Det har varit ytterligare ett ovanligt år med hemmajobb och restriktioner. Sommaren blev hyfsat normal och sedan kom hösten, där jag nästan började frukta att allt skulle bli väl normalt. Hemmaarbete går att vänja sig bra vid.
Jag har mycket att vara tacksam över. Min fina familj och vårt hus där vi trivs är det som utmärker sig mest. Jag vet inte hur jag skulle klarat ett år till med hemmajobb i en liten lägenhet. Nu har jag kunnat kombinera med utejobb, lunchnap i utemöblerna, trädgårdsfix och till och med dopp i poolen när jag ätit snabbt. Att jobba hemma är mest stillasittande, vilket jag ska försöka råda bot på 2022.
Mina barn växer och blir större och klokare. De har båda rotat sig bra här och den stora kämpar på med skolan medan den lilla längtar ihjäl sig efter att få börja. 2022 ska helt otroligt bli året där vår familj helt lämnar förskolan bakom oss. Men åter till 2021. Här kommer mitt år i text och bilder, med fokus kring arbetet med bloggen, som jag fortsätter att lägga ner extremt mycket tid på. 2021 var ett år jag bloggade varje dag.
Januari
Året började med att jag sjönk djupt ner i ett romantikträsk. Jag kände mig mer och med coronadeprimerad och hade inte lust att titta på eller läsa något tungt. Det gick så långt att jag läste Harlequin.
Trots att min egen läsning inte var på topp, lyckades jag ge tips på nya läsutmaningar i Tidningen Nu. Där uppmuntrade jag läsarna att utmana sig själva att läsa från olika länder eller att nörda ner sig i ett intresse.
I bokcirkeln Läsa jorden runt cirklade vi om Vi av Kim Thúy.
Februari
Jag blev otålig i februari att OS i juli-augusti skulle bli helt inställt, så jag körde lite berömda och glömda idrottskvinnor under skidtävlingarna i februari. Det blev fyra längdskidåkare och fyra skidskyttar.
Jag fyllde 44 år i februari och det firades på lokal! Här Picts bar i vårt gamla hus och sedan Pinchos i Hammarby Sjöstad till barnens stora glädje.
Mars
Jag brukar alltid få tunghäfta i samband med internationella kvinnodagen 8 mars, men 2021 ordnade jag en virtuell kvinnodemonstration. Jag skrev flera inlägg och andra bloggare hoppade på. Läs mina inlägg under #8marscoronademo.
I mars fick jag en personlig kulturell fullträff då mysteriet med låten jag nynnat på i 22 år, äntligen fick en lösning! Det visade sig vara Always have, always will med Ace of Base och jag hade inte hittat på låten. Känslan av lättnad var obeskrivlig!
I min feministiska bokcirkel pratade vi om Igårav Agota Kristof, en bok som för de flesta av oss gav rejäl mersmak.
Jag skrev av mig om allt läsande av romance-böcker och Tidningen Nu ville att jag skulle skriva även för dem. Så jag skrev om sex i litteraturen och det blev rolig debatt i olika sociala mediekanaler.
En stor författare som nu aldrig kommer att få nobelpriset avled i mars. Jag mindes Nawal el Saadawi, som jag faktiskt ”träffat” (sett på mycket närheten i verkligheten).
Jag fick också besked om en ung författare som avlidit genom att hennes syster hörde av sig och undrade om jag hade hennes bok. Jag fotade av varje sida i min Kindle och skickade till systern. Författaren kom från ett land som jag inte läst mycket böcker från och som jag läst för att hon kom just från det landet. Saker man stöter på som världsläsare.
I bokcirkeln Läsa jorden runt läste vi den ungerska författaren Magda Szabó och hennes Dörren, en bok i alla fall jag älskade.
April
April började med att vi firade påsk på Landsort. Det var kallt och blåsigt, men mysigt och trevligt.
Min lilla Selma fyllde fem år och födelsedagen var både rosa fluff och ”snabbkläderna” på för att hoppa på JumpYard där brorsan tränade.
I maj var det Eurovision Song Contest och jag tackar Tusse för mina barns plötsliga engagemang. Vi gick all in och åt mat från hela Europa och barnen fick vara vakna så länge de ville, men ingen pallade omröstningen. Rätt låt vann om ni frågar mig!
I den feministiska bokcirkeln pratade vi om Glaskupanav Sylvia Plath. Jag hade inte läst den på flera år och kunde därför inte bidra med så mycket.
I världsbokcirkeln läste vi Janet Frames Ansikten i vatten och den var mycket bättre än jag väntat mig. En fantastisk läsupplevelse om psykvården på Nya Zeeland på 50-talet.
Juni
I juni vaccinerade jag mig och det kändes fantastiskt att vetenskapen kunnat bidra med att få ut ett vaccin och att vi alla nu kan gå mot ett mer normalt liv.
Fotbolls-EM drog igång med publik! Jag hade ingen aning om hur mycket jag hade saknat det. Ljuvligt att höra publiken under (nästan) alla matcher. Jag körde en liten serie, som jag kallade Äntligen EM. Jag tipsade även om fotbollsböcker i Tidningen Nu.
I juni fick jag även ett bolagsengagemang och sitter i Tidningen Nu:s styrelse. Ett mycket roligt uppdrag, som känns viktigt inför valåret 2022.
Det var 20 år sedan göteborgskravallerna och jag skrev om mitt minne av dagarna i Göteborg, staden jag då bodde i.
Semestern började och vi mer eller mindre bosatte oss på Landsort!
Mellan bad och trevligt umgänge lyckades jag klämma in en träff med bokcirkeln Bokhörnan och vi pratade om Ljudet av fötter av Sara Lövestam.
Jag påmindes av att det var10 år sedan terrordådet på Utøya. Jag var gravid när det skedde och blev oerhört berörd. Det skulle jag såklart blivit ändå, men det var extra jobbigt att bära på ett barn när barn sköts ihjäl för sin politiska åsikt.
Efter Landsort åkte vi till Lidköping och sen tig vi en liten minisemester till Göteborg och Liseberg via Tjörn och Skärhamn. Jag tvingade hela familjen att gå på konstmuseum och lite oväntat hade vi vuxna lyckas preppa barnen så pass att de älskade Hundertwasserutställningen på Nordiska akvarellmuseet.
Liseberg bjöd oss på många härliga åk, men också på en stor dos kultur. Jag grottade lite ner mig i Lisebergs historia efter det. Min farfar tillhörde dem som hade säsongskort redan första året 1923.
På vägen hem till Stockholm igen stannade vi, precis som alla andra som åker mellan Sveriges två största städer, vid Brahehus vid Vättern.
Efter vår lilla roadtrip var vi tillbaka på Landsort och OS började. Jag körde då äntligen mina berömda och glömda idrottskvinnor, med fokus på olympier.
Augusti
När alla vännerna åkt hem från Landsort tog vi oss en tur med nya båten till Trosa, som är en mycket pittoresk och mysig stad.
Sedan tog semester slut och jobb, skola och förskola tog vid. Vädret var inte heller med oss längre.
September
Min fantastiska son Hugo fyllde hela 10 år och vi överraskade honom med ett besök på Gröna Lund.
Jag åkte på bokmässan! Det var ingen vanlig bokmässa, men jag fick träffa författare, bokbloggarkompisar och fick spana på en och annan kändis. Det var riktigt roligt att få komma iväg! Jag åkte dit för Tidningen Nu:s räkning så jag fick även äran att komma in och se de tragiskt tomma lokalerna.
Jag fick äran att prata med min liberala partikollega Simona Mohamsson om hennes bok Hongkong RIPsom getts ut på Silc förlag under sommaren.
Jag träffade också feelgoodförfattaren Johanna Schreiber som är aktuell med en ny serie om det fiktiva bokförlaget Schantz. Vi pratade om genren feelgood, kvinnor som läsare och betalande kunder och mycket annat. Hennes bok Mellan raderna pryds dessutom av en blurb från Feministbiblioteket!
Oktober
Nobelpriset i litteratur gick till den tanzanisk-brittiska författaren Abdulrazak Gurnah och världsbokcirkeln bestämde att vi skulle läsa honom till nästa år. Valet skulle komma att falla på Efterliv.
Familjen åkte på sin första utlandsresa sedan pandemins start och inte helst oväntat föll valet på en kryssning till Tallinn. Där promenerade vi mycket samt besökte KGB-museet.
Vi firade Halloween i lite mindre skala eftersom vi skulle resa bort över höstlovet.
November
Vi åkte till Malta och det var en underbar resa! Det var härligt att få resa igen och det var fantastiskt att få sol och värme när det var grått, trist och regnigt i Stockholm. Vädret på Malta var över 20 grader både på dagen och natten och även i vattnet så vi hade absolut inget att klaga på. Vi såg kyrkor, gamla byggnader, vacker arkitektur och konst. Jag köpte även med mig maltesisk litteratur hem. En kulturell fullträff var det att välja Valletta som resmål på ön.
Då var december snart slut och innan jag sammanfattar året, tänkte jag sammanfatta månaden. December var mestadels kall och även om det inte var så mycket snö, så fick vi ändå ta del av lite puder och vitt som lyste upp. Det var härlig julstämning och även om vi återfick förhatliga restriktioner, så hade i alla fall jag en känsla av normalitet.
Julen firades med fest i dagarna tre. Först lugnt på julafton, sedan med massa barn, vuxna och mat på juldagen och slutligen med kalkonmiddag för min släkt på annandagen. På tredjedagen sov vi och tittade mycket på skärm. Efter det har vi knappt vetat vilken dag det är. Nu laddar vi inför kvällens festligheter (tyvärr på egen hand efter inställd nyårsfest) och sedan skidresa till Kungsberget (första gången skidor på 30 år för mig).
Min läsning
Jag är i mål! Har läst 120 böcker i år, trots en enormt torftig sommar, ur ett läsperspektiv. Mina utmaningar har det gått si och så med och nu är jag sugen på att börja med nya. Nordenutmaningen blev ju succé så eventuellt tar jag fasta på det och gör geografiska utmaningar.
Världsläsning: Två länder var kvar och jag klämde Tyskland och Colombia. Den grafiska romanen Heimat av Nora Krug läste jag, samt den fantastiska novellen Kvinnan som kom klockan sex av Gabriel García Márques.
Språk: Jag har inte läst någon bok på tyska, vilket gör att jag inte klarar språkutmaningen.
Fantastiska fruntimmer: Inget nytt och inte en utmaning jag kommer att fortsätta med.
Gott nytt läsår och i januari presenterar jag mina nya utmaningar!
Den sista julboken jag läste, läste jag ut så sent som igår. Camilla Davidssons En storm i juletid hade flera rekommenderat så jag kände att jag ville klämma den också inför dagens julboksmaraton. Jag lyssnade på den på Storytel och boken är utgiven på Printz Publishing.
Alice är inlåst och utblottad och har inte träffat folk på evigheter. Isoleringen är självvald, men inte singellivet eller arbetslösheten. Först förlorade hon sin pojkvän och sedan blev hon uppsagd från sitt jobb på ett stort förlag pga pandemin. Till sina föräldrar har hon sagt att allt är som vanligt, men att hon och fästmannen haft en liten fnurra. Pengarna börjar sina och när hon får erbjudande att ta ett jobb som redaktör för den före detta hyllade deckarförfattaren Samuel Engman, tackar hon ja. Samuel har bestämt sig för att byta genre till feelgood, något som är Alice specialområde.
Här finns fler karaktärer än Alice och Samuel, trots Alice isolering. En granne, en liten flicka och så alla telefonsamtal med mamman gör att det finns lite utöver den klaustrofobiska känsla man får i början av boken. Jag är imponerad över att Camilla Davidsson inte bara betar av pandemin, utan använder den som ett grepp i historien. Utan pandemin hade inget av det som gjort att Alice isolerat sig, varit speciellt trovärdigt. Nu kan vi inte bara acceptera att Alice grävt ner sig, utan också förstå henne.
Jag tyckte mycket om En storm i juletid. Det är fint hur Samuels julbok vävs ihop med handlingen i boken. Samuels och Alice vänskap är också fin, för Samuel gör allt för att Alice ska glömma sitt ex. Hon anförtror sig åt honom, något hon inte gör för någon annan. Den snygga hunken Elias, finns också med för att göra det lite extra spännande. I den här boken är det jul i Stockholm och Södermalm och det är en fin inramning!
Efter fiaskot med The christmas bookshopav Jenny Colgan, gick jag vidare till en ungdomsbok, Tio underbara härliga hemska dejter av Ashley Elston. Den utspelar sig i USA , närmare bestämt den amerikanska södern, så istället för snö och kallt är det sol och varmt. Boken är utgiven på svenska på B Wahlströms förlag och jag lyssnade på den på Storytel.
Sophies syster är sängliggande i slutet av graviditet och Sophie ska fira jul med sin mormor och morfar och resten av släkten, som bor i den stad i Louisiana där hon växte upp. Det är inte så långt från den stad hon bor nu, så hon ser fram emot att kunna åka hem och träffa sin pojkvän Griffin med jämna mellanrum. Så överhör hon ett samtal där Griffin säger att han är besviken över att de inte kommer att få en naturlig paus över jul. När Sophies släkt får höra detta, bestämmer de sig för att var och en ge henne en blind date för att hon ska glömma Griffin.
Bland släktingarna finns Oliva och Charlie, som tillsammans med grannpojken Wes, en gång var Sophies bästa vänner. När Sophie flyttade och bytte skola, gled de ifrån varandra. Nu ställer de forna vännerna upp på Sophie och hämtar henne i de fall då dejterna varit katastrofala. Hon har mycket trevligt på flera dejter, men det är också några som innefattar porrbio samt att spela Maria i en pjäs på högstadiet. Samtidigt börjar hon tänka på Wes på ett sätt som inte bara är kamratligt och så dyker Griffin upp som grädde på moset.
Tio underbara härliga hemska dejter var en varm och mysig bok om ungdomar och hur vänskap kan gå förlorad om man inte umgås i samma gäng. Dessutom är det en stor och bullrig släkt som Sophie har och tillsammans med mormoderns underbara italienska matlagning är det mycket fin julmysighet, trots avsaknaden av snö. Här finns det obligatoriska exet och drivkraften att hitta sig själv, mer än att hitta ny kärlek. Bra ungdomsbok med störst fokus på vänskap, titeln till trots.
Jag har fått flera hintar om att jag borde ge Jenny Colgan en andra chans och jag ville inte ge mig in i någon ny serie, så jag valde att läsa hennes senaste bok The christmas bookshop som ännu inte kommit på svenska. Jag lyssnade på den på Storytel, som jag gör med alla julböcker. Tidigare har jag läst Det lilla bageriet på strandpromenaden.
Carmen har fått sparken från sitt jobb i en bokaffär i en galleria. Hon bjuds hem att bo hos sin syster som är advokat och vill hjälpa en klient att få rätsida på sina affärer. Mannen har en bokhandel som inte går med vinst och vänder inte affärerna uppåt, kommer han att behöva sälja. Carmen och hennes syster har inte någon vidare kontakt, men hon ser ingen annan utväg än att tacka ja. Det går till en början knaggligt med både relationen till systern och affärerna, men så finner Carmen glädje i att locka fler kunder till butiken.
Huvudspåret i den är romanen är att systrarna ska bli sams. Det finns dock två män som dyker upp i berättelsen, dels den kände självhjälpsförfattaren Blair och den blyga studenten och kväkaren Oke från Brasilien. Ärligt talat är det ingen av dessa män som lockar och jag hoppades innerligt att någon ny skulle dyka upp. Nu är det så att en av den odrägliga Blair och den suspekta Oke kommer att ändra sig till det bättre, men dock ej så mycket bättre att det övertygar.
Det är mysigt med jul och böcker och familjemys, men det var segt och tråkigt och helt ointressant för det mesta. Så detta med att ge Jenny Colgan en ny chans var inte ett lyckat drag. Är det jag eller är det helt enkelt Jenny Colgan?
Helén Holmström är en person jag träffat mycket på olika bokevent i Stockholm, innan en viss pandemi satte stopp för sådant. Hon har sedan dess skrivit böcker och den andra jag läser av henne är Eld, snö och stjärnor, som är en julbok, utgiven på Lovereads.
Nora driver ett café i Västervik, som inte längre är lönsamt. Hennes bästa vän anmäler henne till TV-bagaren Henrik Eklunds julprogram och Nora finner ingen annan utväg än att tacka ja. Hon är inte alls förtjust över att Henrik ska komma och dissa hennes arbete och är till en början extremt motvillig under inspelningarna. Med tiden värms känslorna upp, men har svårt att skilja på var som är äkta och vad som är en lek framför kamerorna. Samtidigt får vi en historia om en finsk änka som kom till Västervik efter kriget och förälskade sig i en bagare.
Eld, snö och stjärnor var den tredje julboken jag läste 2021 och det var även den tredje boken med en huvudperson som är föräldralös, så jag kan nästa säga att föräldralöshet är en ny trend inom jullitteraturen (eller det kan jag såklart inte alls säga, men en kul spaning är det oavsett). Jag lyckte mycket om den här boken det inte är helt svart eller vitt. både Nora och Henrik beter sig inte helt schysst alla gånger och deras väg mot en romans är kantad av ganska många, helt rimliga, missförstånd.
Jag tycker att det var roligt att läsa om en inspelning av en dokusåpa och antar att Heléne har gjort research om hur de klipper och regisserar. Det var fint hur intriger framför kameran vävdes ihop med verklighetens och att förvirringar och missförstånd uppstod därför att de inte är helst sig själva framför kameran.
En bra och julig bok med spännande dokusåpaintriger!
Joanna Bolouri har jag läst förut. Hennes julroman Jag kommer hem till julvar en favorit för några år sedan. Därför såg jag extra mycket fram emot Allt jag önskar mig till jul. Boken utspelar sig i England, vilket är ett plus. Boken ges ut på svenska på Printz Publishing.
Nick har fått sparken och hans pengar börjar sina. Hans flickvän verkar inte så intresserad av honom när han inte är något att skryta om i sociala medier, så hon gör slut. Nicks rumskompis Matt tvingar honom att rycka upp sig och när inget annat står till buds tar Nick ett säsongsjobb som jultomte i en stor galleria. En annorlunda önskan kommer från pojken Alfie, som önskar att hans mamma inte ska vara ledsen mer.
Så kommer det sig att Nick fixar en blinddate mellan Alfies mamma Sarah och sin bästa vän Matt. Det går över förväntan och Sarah, som nyligen blivit änka, blir snabbt gladare. Nick rycker in och sitter barnvakt för att de ska kunna träffas mer. Det är bara en sak som inte är så bra, Nick börjar inse att han har känslor för Sarah. Han måste göra något för att han inte ska såra sin allra bästa vän.
Allt jag önskar mig till jul var en söt berättelse om kärlek och vänskap och här är det mannen som helt och hållet får stå för berättelsen. Det finns inget urjobbigt ex som stör, Nicks ex spelar endast rollen som en del av hans förra liv som egentligen inte var så bra. Nick ska nämligen hitta sig själv och jultomtejobbet blir en lärdom. Lite lustigt att den här boken, som var den andra julboken jag läste, också handlade om en föräldralös person.
Heimat är Nora Krugs släkthistoria, berättad i grafisk form. Jag läste boken på svenska och tyckte att det var lite tråkigt att jag inte bestämt mig för att läsa den på tyska, eftersom mycket av texten var skriven för hand och grafiska romaner är rätt lagom för mig att ta till mig på tyska. Nu lånade jag boken på bibblan istället. Nora Krug är född och uppvuxen i Karlsruhe, men har emigrerat till USA och bor i Brooklyn med man och barn. Boken gavs ut på svenska på Norstedts.
Den sista julboken jag läste, läste jag ut så sent som igår. Camilla Davidssons En storm i juletid hade flera rekommenderat så jag kände att jag ville klämma den också inför dagens julboksmaraton. Jag lyssnade på den på 
Efter fiaskot med 
Jag har fått flera hintar om att jag borde ge Jenny Colgan en andra chans och jag ville inte ge mig in i någon ny serie, så jag valde att läsa hennes senaste bok The christmas bookshop som ännu inte kommit på svenska. Jag lyssnade på den på 
Helén Holmström är en person jag träffat mycket på olika bokevent i Stockholm, innan en viss pandemi satte stopp för sådant. Hon har sedan dess skrivit böcker och den andra jag läser av henne är Eld, snö och stjärnor, som är en julbok, utgiven på 
Joanna Bolouri har jag läst förut. Hennes julroman 
