Jag läste Marie Auberts Voksne mennesker förra sommaren och tyckte mycket om den. Nu tog jag tag i hennes novellsamling Kan jeg bli med deg hjem och undrar i mitt still sinne varför den inte blev läst i sommar. Den hade nog kunnat bryta min lässtiltje. Boken läste alltså på norska, men finns översatt till svenska på Wahlström och Widstrand och heter Får jag följa med dig hem.
Boken innehåller nio noveller som alla handlar om förhållanden och människors relationer till varandra. Det är föräldrars relationer till barn, kärleksrelationer och relationer till vänner och tillfälliga bekantskaper. Det är riktigt jobbiga historier med relationer som kraschar, barn som sviks eller helt enkelt bara pinsamt jobbiga scener. Jag drabbades mest av paret som skulle hämta en pojke på ett barnhem i Colombia och pappan ville ta med sig en större flicka hem. Den novellen med mest power i var tjejen som snoppade av killen som ville vara otrogen med henne. Jobbigast var tjejen som inte pallade att bästa kompisen blivit sambo med en kille.
Jag älskade den här boken! Precis som med Voxne mennesker tyckte jag om att läsa den på norska. Marie Aubert kan verkligen konsten att skriva om pinsamma situationer och om jobbiga grejer. Jag liksom vred mig under läsningens gång när jag fruktade vad som skulle komma. Det var bitvis jobbigt, så jag tog det lugnt och läste en novell i taget. Det var som karameller som jag längtade efter att få en varje kväll och nu känns det rätt tomt, när den här utläst.
