Lucka 12: Inbördeskrig

Lucka 12

Dagens tema är inte muntert, men många av de böcker jag läst från olika håll i världen handlar om inbördeskrig och hur människor har upplevt dem. Det är allt från politiskt engagerade människor till ”vanliga” människor. Alla drabbas de hårt av brinnande inbördeskrig, som inte sällan kan ha kommit mycket plötsligt. Jag skriver om böckerna i kronologisk ordning efter när kriget ägde rum.

30-talet

Diamanttorget av Mercè Rodoreda utspelar sig under det spanska inbördeskriget 1936. Det är en fantastisk roman som skrevs 1962. Rodoreda anses vara en av de viktigaste katalanska efterkrigsförfattarna.

60-talet

En av de bästa böckerna jag har läst är En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie. Boken utspelar sig före, under och efter inbördeskriget i Nigeria, även känt som Biafrakriget. Den skildrar välbärgade familjer som drabbas hårt av kriget.

80-talet

Inbördeskriget i Libanon skildras i serieboken Svalornas lek av Zeina Abirached. Det är ett krig som jag hade med mig under hela min barndom (alla visste att det bombades i Beirut) och det var oerhört intressant att läsa om kriget från ett barns synvinkel.

90-talet

En klassiker på området är Slavenka Drakulic reportagebok Balkan Express från 1993. Trots att den har många år på nacken tycker jag att du ska läsa den om du inte redan gjort det. Den handlar om situationen för författaren själv, som flydde från Kroatien till Slovenien, och om hennes vänner och andra hon träffar. Drakulic reportageböcker är helt fantastiska!

En annan bok om ett annat inbördeskrig ungefär samtidigt är Dina händer var fulla med liv av Suad Ali om inbördeskriget i Somalia i början på 90-talet.

10-talet

Två böcker om  inbördeskriget i Syrien som båda två är oerhört läsvärda och samtidigt mycket hemska är fristadsförfattaren från Östersund, Suzanne Ibrahim. Hennes dagbok över krigsutbrottet i När vinden exploderar mot min hud är oerhört gripande och mycket vackert skriven. Samar Yazbek är en annan syrisk författare som skildrat kriget i Nitton kvinnor, som är allt annat än en munter nöjesläsning.

Lucka 11: Äktenskap

Lucka 11
Äktenskap har skildrats vackert i litteraturen och det finns många äktenskapsskildringar i världslitteraturen. Idag kommer jag att skriva om böcker där äktenskapet är bra, mindre bra, våldsamt och i upplösning. In minst för oss feminister är det bra at läsa om hur äktenskap ser ut på många andra håll i världen, även om såklart en bok inte kan säga något om hur det ser ut i ett helt land.

I den sydkoreanska boken Pachinko skildras fattigdom och rasism, men vackra och kärleksfulla äktenskap. Min Jin Lee har skrivit boken.

I The purple violet of Oshaantu av Neshani Andreas från Namibia får vi följa en som nyss blivit änka, som haft ett förskräckligt äktenskap och berättaren som lever i ett mycket kärleksfullt och harmoniskt förhållande. Två äktenskap och två olika verkligheter för namibiska kvinnor.

Ett kärleksfullt, men annorlunda äktenskap skildrar Ama Ato Aidoo från Ghana i sin bok Förändringar. Där är huvudpersonen är hustru nummer två som utnyttjar sin ställning för att kunna förverkliga sig själv, men samtidigt kommer nackdelarna med att vara en andra hustru smygande.

Vad är egentligen lycka i ett äktenskap? Det frågan behandlar albanska Helana Kadaré i sin novell Misunderstanding.

Flera olika äktenskap med olika grad av lycka skriver internationella bookerpriset-vinnaren Jokha al-Harthi från Oman i sin roman Celestial bodies.

En betydligt mer missnöjd person är Kim Jiyoung i Kim Jiyoung born 1982 som i Nam-Coo Chos skildring blir varse könsskillnaderna i sydkoreanska familjer.

I isländska Auður Ava Ólafsdóttirs äktenskap i Den sista kvinnan blir huvudpersonen Maria lämnad av sin man efter många år av lycka, för att han hade blivit kär i en man.

Lika illa går det för huvudpersonen i Elena Ferrantes Dagar av ensamhet, som går in en psykos när hennes man lämnar henne för en yngre förmåga.

Ytterligare en sydkoreansk bok, Vegetarianen av Han Kang, behandlar ett äktenskap, men i det här fallet ett mycket dysfunktionellt sådant. Det som redan var dåligt, blir outhärdligt plågsamt när hustrun blir vegetarian och vägrar att ge sig. Maken och andra i deras omgivning visar upp fruktansvärda sidor.

Värst äktenskap av böckerna jag skriver om idag finner ni i Slaktarens hustru av Li Ang från Taiwa. Maken slår och våldtar och hela omvärlden är på makens sida, för vem kan vara nöjd med en hustru som skriker när hon har sex?

Lucka 10: Barnböcker

Lucka 10
Då har turen kommit till barnböcker. Det finns massa bra böcker för barn, stora som små, från andra delar av världen än vår egen. Flera Almapristagare (barnbokspriset till Astrid Lindgrens minne) har kommit från olika länder och det finns även andra spännande böcker att läsa för sina barn. Ibland kan böcker från andra kulturer kännas främmade för oss vuxna, men i de allra flesta fall bekommer det inte barnen. Det är i vilket fall min erfarenhet. Så dra dig inte för att läsa sagor från hela världen för dina barn!

Europa

Ilon Wikland flydde i Sverige från Estland som 14-åring. Hon berättar om sin första skoldag i Tallinn 1937 i boken Sammeli, Epp och jag. Det är vackra bilder från Tallinn och det är en glad bok, trots att föräldrarnas misskötsel av sitt barn lyser igenom för den vuxne läsaren.

En Almapristagare som mitt stora barn var mycket förtjust i är Kitty Crowther från Belgien. Hennes böcker om flugorna Ivo och Vera är mycket lekfulla och roliga.

En ungersk barnboksförfattare är Katalin Szegedi som har skrivit de fina barnböckerna Lenka och Palko.

För de större barnen finns Zlata Filipovic dagbok från Bosnienkriget. Zlatas dagbok fungerar för tonåringar och uppåt.

Asien

En av vår familjs stora favoriter i barnboksvärlden är Den lilla hemligheten av Yara Bameih från Palestina. Hemligheten är så finurlig att jag inte vill avslöja den. Alla måste få läsa boken utan att veta det en gång. men även om barnet vet, är det lika roligt varje gång.

Heena Baek från Sydkorea är en annan Almapristagare som är en favorit hos mitt lilla barn. Hennes karaktärer är tydligt asiatiska och hon har lekfulla bilder som är antingen ler- eller urklippta pappfigurer som sedan är fotade. Visst kan hennes böcker ha spår av klassiska könsroller, men jag tycker ändå att de finurliga historierna gottgör för det.

Guji-Guji är en bok som båda barnen och vi vuxna fullkomligt älskar. Sagan om krokodilen som hamnar i ett ankbo har så otroligt mycket. Författaren Chih-Yuan Chen kommer från Taiwan.

Afrika

Ondjaki är en författare från Angola som även skrivit vuxenböcker. Hans bok Yanari – flickan med de fem flätorna är en fin bok om fred på jorden och magi.

Sydamerika

Isol från Argentina är en författare jag läst ganska mycket för mina barn. Hos min lilla har boken Nocturne fastnat. Det är en drömbok med självlysande sidor som är mycket rolig och interaktiv för barnen. Passar kanske inte så bra som godnattsaga just av den anledningen, men det hindrar inte min unge från att välja den kväll efter kväll. Isol har även hon fått Almapriset.

Lygia Bojunga Nunes är också Almapristagare och Den gula väskan är en fin bok med magisk realism, för lite äldre barn.

Oceanien

Från Australien kommer två ungdomsboksförfattare och Sonya Hartnett, ytterligare en Almapristagare, har skrivit den spännande familjedramat Torsdagsbarn.

Melina Marchetti är en personlig favorit och hennes böcker Francesca och Jellicoe Road är bra böcker för tonåringar och även för den vuxna!

Lucka 9: Att återvända

Lucka 9
Jag har skrivit om att fly, att vara invandrare och idag ska det handla om att återvända till det land man flytt ifrån. Detta har skildrats vackert och smärtsamt i litteraturen på många håll i världen. I bland är det i form av skönlitteratur och ibland som rena biografier.

Jag börjar med någon som inte kan återvända. Den iranskfödda poeten i Svenska Akademien, Jila Mossead, skriver smärtsamt i sin poesi om att längta tillbaka, men att inte kunna återvända.

En som däremot har kunnat återvända, och som återvänt till ett demokratiskt land, är Käbi Laretei. Hon tog med sig sin son Daniel Bergman och återvända till Estland och beskrev om det känslosamma återseendet i Så som i en översättning.

Boken Att återvända är skriven av numer brittiska Hisham Matar. Han återvänder till Libyen för att söka efter sin far och gör det med oerhört blandade känslor.

Waris Dirie, som flydde från ett arrangerat äktenskap i Somalia, börjar engagera sig mot könsstympning av flickor och återvänder till sitt hemland i Ökenblomman återvänder.

Jag återkommer till Kim Thúy för tredje dagen i rad. I Vi återkommer en kvinna till Vietnam och träffar en man där. Alla Kim Thúys böcker är mycket bra!

Från Malta är det svårt att hitta litteratur, men jag har ändå lyckats. I Of cloves and bitter almonds av Lou Drofenik, återvänder en kvinna som emigrerat till Australien till sin hemö för att gå på begravning. Hon ger oss också en guidad tur genom de maltesiska kvinnornas historia.

Den amerikanska feministen Roxane Gay, som själv har rötter i Haiti, skriver i I vilt tillstånd om att återvända till Haiti och råka riktigt illa ut. Spännande om familjeband och lojalitet.

Lucka 8: Att vara invandrare

Lucka 8

Jag har skrivit om att fly från sitt hemland, något som skildrats på flera håll i världen. Idag ska det handla om att ha hittat ett nytt hemland. Böckerna det ska handla om idag är skrivna av personer som har rötter i andra länder, men som i större delen av sitt liv (eller hela sitt liv) levt i ett annat land. Böckerna är utgivna i det nya landet. Såklart går gårdagens och dagens böcker i varandra och flera böcker innehåller både flykt och anpassning i det nya landet.

En av de roligaste böckerna jag läst på temat att vara invandrare är The fat black women’s poems av Grace Nichols från Guyana. Hon skriver i sina satiriska dikter hur det är att vara svart i London.

En annan bok som också utspelar sig i Storbritannien är Erotic stories for punjabi widows av Balli Kaur Jaswal (boken finns på svenska som Erotiskt skrivande för ensamma änkor). Där handlar det om en kurs i engelska som utvecklar sig i en kurs om hur man skriver erotiska texter och indiska kvinnors innersta förbjudna tankar.

Sofi Oksanen är finska, men står med ett ben i Finland och ett i Estland. Stalins kossor handlar om fördomar mot estniskor, så kallade ”rysshoror”. Huvudpersonen i boken tar efter sin mamma gör allt för att inte få det skällsordet. Hon är själv så kallad andra generationens invandrare.

I Ryssar är sådana som gillar björkar av Olga Grjasnowa konfronteras en tysk kvinna med sina rötter. Huvudpersonen är, liksom författaren, judinna som är född i Azerbajdzjan.

Atlantens mage av Fatou Diome är en gripande historia om en storasyster som flyttar till Paris från Senegal och en lillebror som vill komma efter. Livet i Paris för en senegales blir dock inte alls som storasystern tänkt sig och hon försöker avråda sin bror från att komma.

När duvor flyger av Melinda Nadj Abonji handlar om att vara flykting från Bosnienkriget. Här kommer huvudpersonerna, liksom författaren själv, från Vojvodina i Serbien. De tillhör en ungersk minoritet. Boken handlar om barndomen i Vojvodina och tonårstiden i Schweiz. Författaren bor sedan länge permanent i Schweiz.

En annan bok från Balkan och att vara invandrare är Blattejävlar av Goran Vojnovic. Här handlar det om bosniska invandrare i Ljubljana i Slovenien.

En annorlunda bok om att invandra är Julie Otsukas bok Vi kom över havet, om de japanskor som importerades av amerikanska män och som inte sällan fick fruktansvärda liv i sitt nya hemland.

Till Kanada kom Kim Thúy från Vietnam. Hennes bok Mãn handlar om att vara invandrare i Kanada och att hanka sig fram i restaurangbranschen.

Lucka 7: Att vara på flykt

Lucka 7

Idag har vi kommit fram till människor på flykt. Det kan också ses som lite hemskt, men flykt behöver inte bara vara elände utan mer början på något nytt. De böcker jag kommer att skriva om idag är väl inte direkt några feelgoodböcker, men de är bra och några av dem har en hoppfullhet över sig.

En svensk författare som skrivit om att flytt just till Sverige från Burundi är Sakina Ntibanyitesha. Hon skriver om flykt och en första tid i Sverige i Krig i paradiset från 2015.

En nyare svensk bok på samma tema är Dina händer var fulla med liv om flykt till Sverige från Somalia av Suad Ali som kom hut hösten 2020.

Kim Thúy från Vietnam och Kanada, är en av mina favoritförfattare. Hennes självbiografiska roman Ru handlar om flykt från Vietnam till Kanada och det är en fin berättelse, som inte är helt nattsvart.

En gripande historia har fotomodellen Waris Dirie berättat i En blomma i Afrikas öken. Hon flydde när hon skulle tvingas gifta sig med en mycket äldre man.

En lite mindre gripande bok, som jag kanske inte ens borde nämna för att den verkligen inte var bra, är Crossing the Atlantic Ocean in search of happiness av Amadou Ndiaye. Den beskriver mauretaniers flyktväg till Kanarieöarna. Boken lärde mig om ung afrikaners längtan till väst och det var intressant att den utspelar sig mer eller mindre i nutid. I övrigt var den inte läsvärd.

Morgon i Jenin av Susan Abdulhawa är en berättelse som lämnar få oberörda. Den handlar om en flicka som uppvuxen i ett palestinskt flyktingläger. Hon får en dag veta att hennes bror, som försvunnit i flykten, har vuxit upp hos israeler.

Min favoritförfattare Slavenka Drakulic har också skrivit mycket bra om flykt från Balkankrigen i Balkan Express. Bland annat flydde hon själv till Slovenien efter krigsutbrottet i Kroatien.

Lucka 6: Folkmord och massakrer

Lucka 6

Det låter verkligen fasansfullt med folkmord och massakrer, men meningen med den här julkalendern är att visa bra böcker från olika delar av världen. Just folkmord och massakrer är något som skildrats i litteraturen och som förtjänas att läsas igen och igen, inte minst för att vi ska lära oss av historien. Idag presenterar jag böckerna i kronologisk ordning sett till innehållet. Jag blandar skönlitterära böcker och faktaböcker.

30-talet

Persiljemassakern i Dominikanska republiken 1937 är nog en tämligen bortglömd massaker. Händelserna, så haitiska gästarbetare brutalt mördades av den dominikanska regimen, har skildrats i boken Att skörda ben av Edwidge Danticat.

70-talet

Pol Pot fördrev hela sin befolkning från städerna ut på landen för någon fantasist skruvad ideologi. Folket svalt och över en och en hal miljoner människor fick sätta livet till. Molyda Szymusiak var bara ett barn och hon överlevde. Hon har beskrivit sina upplevelser i Om dessa tiga.

80-talet

Massakern i Kwangju i Sydkorea 1980 var ett en stor demonstration mot militärjuntan som brutalt slogs ner med många döda och traumatiserade till följd. Han Kang har skildrat detta i boken Levande och döda.

Massakern på Himmelska Fridens Torg beskrivs gripande i Xi Xi:s dikter. Xi Xi är född och uppvuxen i Hongkong.

90-talet

Folkmordet i Rwanda var verkligen fasansfullt och detta beskrivs både i boken Litet land av Gaël Faye och Teta av Barassa. Litet land är en riktigt stor läsupplevelse om en uppväxt i Burundi, med en mor från Rwanda och en far från Frankrike.

I Inte en fluga förnär intervjuar Slavenka Drakulic fångar vid Internationella krigstribunalen i Haag. Alla är från fd Jugoslavien och är anklagade för krigsbrott. Då hatade alla varandra och dödade varandra. I Haag håller de alla ihop, i alla fall om man får tro Drakulic bok. Ett extra brutalt kapitel är det om killen som var med och mördade 7000 män och pojkar i Srebrenica.

10-talet

Nadia Murad är människorättsaktivist och hon fick Nobels fredspris 2018. Hon har beskrivit de fruktansvärda saker som hon upplevt som slav i Islamiska staten 2014 i Den sista flickan. Hon fick fredspriset för sin kamp mot sexuellt våld i konflikter och boken hon skrivit behandlar massakrer mot yazidier i Islamiska staten.

Lucka 5: Böcker som inte är en skildring av landet

Lucka 5

När man läser sig runt jorden så märker man ganska så snart att det flesta böcker från lite mer udda delar av världen är uppväxtskildringar, krigsskildringar eller andra berättelser med stark anknytning till landet där författaren bor eller växte upp. Det finns såklart mer och idag tänkte jag skriva om några roliga och några kanske mer oväntade böcker som jag stött på under läsandets gång och som inte har så mycket alls att göra med landet där författaren bor eller växte upp.

En tämligen ny bok på detta tema är Min syster seriemördaren av Oyinkan Braithwaite från Nigeria. Boken är en humoristisk bok om två systrar där den ena har ihjäl sina män och den andra hjälper till att sopa igen spåren. Skruvad och egentligen djupt tragisk bok. Jag lyssnade på den på Storytel på engelska , uppläst av en kvinna med rötterna i Nigeria som läste på lokal dialekt. Det gav en extra dimension till läsningen.

Jag har också läst en lite annorlunda deckare från Botswana, Screeming of the innocent av Unity Dow. Det var kanske inte det litterärt bästa jag läst, men helt klart en spännande upplevelse.

En mycket rolig bok som med ett helt otippat tema är En afrikan på Grönland av Tété-Michel Kpomassie. Det är en helt självbiografisk bok om författarens livs resa. När han var barn blev han biten av en orm och ägnade sedan åtskilliga år åt att få komma så långt bort som möjligt där inga ormar finns – nämligen till Grönland. Han kommer dit och är där en minst sagt udda figur. Han var på Grönland i två år på 70-talet och boken kom ut första gången 1981.

Den konstigaste boken jag läst inom ramen för det här projektet är nog Almaty-Transit av Dana Mazur. Det är något så annorlunda som en spökhistoria från Kazakstan.

Torsdagsänkorna av argentinska Claudia Piñeiro är en spännande och lite annorlunda deckare som utspelar sig i ett gated community i Buenos Aires.

Slutligen vill jag nämna Salladsnätter av Vanessa Barbara som har stora likheter med En man som heter Ove av Fredrik Backman. Båda böckerna handlar om en gata och grannarna och det finns en Ove i såväl den svenska som den brasilianska versionen. Har diskuterat dessa likheter förut och allt tyder på att det är en ren slump.

Lucka 4: Föra politisk kamp

Lucka 4

Jag har ett långt liv som politiskt aktiv bakom mig. Kanske är det därför som böcker med politiskt innehåll tilltalat mig extra mycket. Jag älskar att läsa politiska självbiografier och romaner där huvudpersonerna är politiskt engagerade. När dessa böcker utspelar sig i andra länder än mitt närområde ger det mig oerhört mycket i form av historialektioner och en inblick i hur det är att vara oppositionell där kampen handlar om demokrati och inte sänkt skatt.

Idag har jag delat upp böckerna i biografier och romaner, eftersom det är två ganska olika sätt att läsa om politisk kamp. Inget är bättre eller sämre, men romaner är oftast mer spännande.

Romaner

Doris Lessning är visserligen  från den vita styrande minoritetsbefolkningen i Rhodesia, men tycker ändå att jag borde nämna hennes romansvit Våldets barn om den oppositionella Martha. Hon lämnar man och barn för att ägna sig åt politisk kamp i Rhodesia under kolonialismen.

I Under lejonets blick av Maaza Mengiste får vi läsa om revolutionen i Etiopien där Haile Selassi störtades. Boken handlar om hur politiskt ställningstagande sätter familjeband på prov.

I Merle Collins bok Angel beskrivs en fattig flicka som får möjlighet att studera och på universitetet dras in i politiken på Grenada.

Utöver dessa böcker har jag läst Ho Chi Minhs dikter, skrivna från fängelset. Det kanske inte var riktigt samma känsla att  läsa en oppositionell politikers dikter när jag vet vad som hände sen och vad han gjorde sen.

Biografier

Europa

Den turkiska oppositionella Aslı Erdoğan skriver i Inte ens tystnaden är längre vår egen om Turkiet och om hennes politiska kamp för demokrati och rättvisa.

Afrika

En av de första biografierna från Afrika jag läste var Kvinna i Egypten av den egyptiska diktatorn Anwar Sadats fru Jehan Sadat. Det var en feministisk bok om hur Jehan fått sin man att införa rättigheter för kvinnor. Det var lätt att glömma bort under läsningen att Egypten faktiskt var en diktatur under Sadat också, men trots det är boken inte vara ett förskönande av landet och makens styre.

Tunisian girl är en betydligt nyare bok och är en samling texter av bloggaren Lina Ben Mhenni, som blev en stark röst under den arabiska våren 2011. Författaren dog i januari 2020 efter en tids sjukdom endast 36 år gammal.

Tillsammans är vi starka är Leymah Gbowees självbiografi om livet och politiken i Liberia. Gbowee fick Nobels fredspris tillsammans med bland andra Ellen Johnson Sirleaf  2011 för deras kamp för kvinnors rättigheter i landet. Sirleaf var då Liberias president.

Den kanske mest spännande politiska biografi jag läst var In no uncertain terms av den sydafrikanska liberala politikern Helen Suzman. Hon var under många år den enda parlamentsledamoten för ett parti som var mot apartheidsystemet, men hon gav aldrig upp sin kamp utan utnyttjade sin position för att göra livet lättare för många politiska fångar. Boken är ganska detaljrik och därmed svår att läsa även om man känner till många politiska termer, så  ha alltid Wikipedia i beredskap om du vill läsa boken. Det är väl värt det!

En annan sydafrikansk bok om apartheid är Ellen Kuzwayo, som beskriver sin politiska kamp från andra sidan. Långt bort från maktens korridorer för hon en kamp mot apartheid och för större frihet för svarta medborgare. Kvinna i Soweto är också den en mycket bra introduktion till apartheidssystems grymheter.

Asien

Även nobelpristagaren Shirin Ebadi har skrivit om sin politiska kamp i Mitt Iran. Hon var domare före revolutionen 1979 och har sedan dess bland annat ägnat sig åt att försvara oppositionella.

Latinamerika

Från Latinamerika har jag läst en par intressanta böcker om politisk kamp. I The country under my skin av Gioconda Belli berättar författaren om sin tid i Sandinisterna i Nicaragua.

Om facklig kamp i Honduras kan vi läsa i den fattiga demokratiaktivisten Eliva Alvarados bok Don’t be afraid gringo.

En nyare bok om att verka för demokrati på Kuba är Havana real av bloggaren Yoani Sánchez som kom ut 2011. Jag träffade senare henne i Sverige, vilket kändes oerhört stort!

Oceanien

Slutligen vill jag ta med en bok som visserligen är skriven av en amerikan, men han bor och är verksam på Marshallöarna och har skrivit en bok om sin fru, som är från landet. Giff Johnssons bok Don’t ever whisper handlar om Darlene Keju-Johnsons kamp mot provsprängningar i hennes hemland. Provsprängningar som förmodligen ledde till att Darlene dog alldeles för tidigt i cancer.

Lucka 3: Det kommunistiska förtrycket

Lucka 3

Ett ämne som varit viktigt för mig i nästan hela mitt politiskt medvetna liv är det kommunistiska förtrycket i Sovjetunionen och Östeuropa. Jag har därför valt att ha med det som ett eget ämne i den här julkalendern. Forna öst är en region som fortfarande ligger mig varmt om hjärtat och jag har ofta återvänt till exempelvis Baltikum, Tjeckien och Ungern. Jag har även med böcker från kommunistiskt förtryck i andra delar av världen.

Sovjetunionen

En sak som de baltiska länderna har gemensamt är att många blivit deporterade till Sibirien, eller nu levande personer har fått sina föräldrar eller far- och morföräldrar deporterade dit. Lettiska Sandra Kalniete har skrivit om sina föräldrar och om sin tidiga barndom i Sibirien i Med högklackade skor i Sibiriens snö.

Estniska Viivi Luik har skrivit mycket om livet i Sovjetunionen och i boken Historiens förfärande skönhet beskriver hon ett par där den ena skickas som soldat till Tjeckoslovakien 1968.

I den relativt nyutkomna boken Modersmjölken av Nora Ikstena utspelar sig i Lettland från 60-talet och framåt och visar hur tre generation kvinnor mår dåligt av den kommunistiska diktaturen. Det är rent litterärt en fantastiskt bra och skickligt skriven bok!

Ryska Lidia Tjukovskaja skrev om sina egna upplevelser i Sovjetunionen 1940 i Det tomma hemmet, men kunde inte publicera boken förrän på 80-talet. Den handlar om en kvinna som först inte ser så stora problem med den nya ordningen, men som mer och mer dras in i den kommunistiska terrorn.

Polen

Olga Tokarczuks novell Professor Andrews i Warszawa utspelar sig under det kommunistiska Polen 1981 och bjuder på en spöklik historia om en amerikansk man som inte hittar ut. Novellen är det bästa jag har läst av den polska nobelpristagaren.

Rumänien

En annan nobelpristagare som skildrat det kommunistiska förtrycket på ett strålande sätt är Herta Müller. Hennes Hjärtdjur är bland det bästa jag har läst, men det ska tilläggas att boken inte precis är lättillgänglig.

Bulgarien

Mer lättläst är bulgariska Kapka Kassabovas boken Gata utan namn. Den beskriver en ganska vanlig familjs liv i Bulgarien med ganska dråpliga anekdoter.

Tjeckoslovakien

Även om boken är skriven av franska Jean Echenoz, är boken Springa, om det tjeckiska löparundret Emil Zatopek, fantastisk bra om hur en person som bara vill springa också faller offer för den kommunistiska regimen. Detta trots alla framgångar.

En annan bok från Tjeckien om det kommunistiska förtrycket i Tjeckoslovakien är Petra Hůlovás bok För medborgarens bästa om ett syskonpar som hamnar på var sin sida i politiken.

Hela Östeuropa

Slutligen vill jag tipsa om en fantastisk reportagebok om kvinnor i Östeuropa av kroatiska Slavenka Drakulic, Hur vi lyckades överleva kommunismen med ett leende på läpparna.

Kina

Röd åklagare av Xiao Rundcrantz är en fruktansvärd skildring av det kinesiska rättssystemet, skriven av en kvinna som flyttat därifrån men som har sett systemet inifrån.

Det hemliga pianot är en självbiografisk bok om pianisten Xiao-Mei Zhus liv. Hon fick erfara vad den kommunistiska regimen kunde göra mot sina medborgare. Ett skämt om självmord kostade henne nästan karriären och hon hamnade tillslut i arbetsläger, trots stora ansträngningar att göra det rätta under kulturrevolutionen.

Hongkong

Två noveller om Hongkong och dess speciella status som håller på att försvinna är Den resande familjen av Dorothy Tse och Den flytande staden av Xi Xi. Båda novellerna är publicerade i tidskriften Karavan.

Kambodja

Ny horisont av Penn Setharin är en novell från Kambodja berättar om det fasansfulla kommunistiska förtrycket under Pol Pot i Kambodja.

Nordkorea

Yeonmi Park flydde från Nordkorea när hon var tretton år och skildrar sitt land och det kommunistiska förtrycket i boken För att kunna leva.

Kuba

Cecilia Samatin har berättat om diktaturen på Kuba och om en flykt till USA i Drömhjärta.

Venezuela

Natt i Caracas av Karina Borgo Sainz är en spökliknande skildring från Venezuela där en kvinna blir av med sitt hem. I boken beskrivs ett land som Hugo Chavez förstår så att ingen vill bo kvar.