Recension: Chen, Chih-Yuan; Guji-Guji; 2003

En av min sons favoritböcker som yngre är Guji-Guji av Chih-Yuan Chen från Taiwan. Nu är han åtta och läser helt andra typer av böcker, men boken har gått vidare och är nu en av lillasysters favoriter. Jag har inte skrivit om den tidigare då de är skriven av en man och den inte känts så vidare feministisk. Nu är ja gav annan åsikt och därför passar jag på att skriva om den inom ramen för mitt världsprojekt sommaren 2020.

Guji-Guji föds ur ett krokodilägg som söks sig obemärkt till ett ankbo. Mamma anka älskar alla sina barn lika mycket, även om Guji-Guji ä annorlunda. men så kommer tre elaka krokodiler och tycker att Guji-Guji är en av dem. De ber honom ta med sig sina ankvänner och träna dykning vid bron. Själva ska de väntar därunder med vidöppna gap. De är redo för en festmåltid!

Selma älskar Guji-Guji lika mycket som sin storebror och sina föräldrar. Det glädjer oss att den har kommit tillbaka in i våra liv. Då det begav sig första gången var vi till och med på teater och såg den här i Stockholm. En upplevelse för hela familjen!

Alla böcker kan inte vara feministiska och alla bör kanske inte heller vara det, men anledningen till att jag nu väljer att recensera boken är att den handlar om en alternativ mansroll. Här är det illustrerat med en krokodil som vill vanka snyggt och som, när han får reda på att han egentligen är en krokodil, kallar sig ankodil. Visst är det lite irriterande att det bara är mamma anka som är kvinna i boken och att den absolut inte clarar bechdel-testet, men det är inte alltid det viktigaste.

Boken är oerhört bra och visar att man sak stå upp för sig själv, sin familj och sina vänner. Den berör också adoption eftersom Guji-Guji uppenbart inte är mamma ankas biologiska son. Hon älskar alla sina barn lika mycket, vilket också är ett fint och viktigt budskap. Jag hade missat att Chih-Yuan Chen har skrivit fler böcker. De finns inte att köpa längre, så det får bli en tur till biblioteket när det passar.