Recension: Öhrn, Angelica; Bäckahästen; 2022

BäckahästenJag och min dotter Selma har läst Angelica Öhrns Bäckahästen, som är utgiven på Bokförlaget Hedvig.  Tyvärr råkade boken ut för trista möjliga öde på julafton när för mycket godis och tomtegröt i retur fick låta den gå i soporna. Men vi ser fram emot bok nummer två som kommer 2023!

Jakob, Idriz och Roya hänger på en 4H-gård där det finns hästar. En dag kommer det en stor och ovanlig häst till gården, Loke, och alla tycker att han är den vackraste häst de någonsin skådat. Men Jakob håller inte med, han tror att Loke är en Bäckahäst. Det finns såklart inga sagoväsen, därför gör kompisarna narr av Jakob, men han ger sig inte. Han lägger ihop ledtråd efter ledtråd och blir mer och mer säker på sin sak.

Bäckahästen är spännande och lite läskig för de mindre barnen. Selma tyckte att den var bra, men hon var lite rädd emellanåt. Det var dock lagom läskigt och vi läste boken tillsammans och kunde prata om att det är en saga och inte något som finns på riktigt. Dessutom tyckte hon också att Loke var en så vacker häst. Så fint tecknad av Andrea Femerstrand.

Nyårslistor 2022: Årets bästa böcker

2022

Nyårslistorna är alltid roliga att skriva och förbereda. Idag ska ni får min lista på årets bästa böcker 2022. Jag menar de 10 bästa böckerna jag läste och inte de bästa som kom ut just i år. Det är en blandning av böcker från olika delar av världen, olika utmaningar och också av pappersböcker och ljudböcker. Jag läser ju mest kvinnor, men det finns även män på listan.

Böckerna kommer i den ordning som jag uppskattade dem. Jag vet att det råder delade meningar om Elif Shafaks bok, men för mig var det årets bästa läsupplevelse!

2022 års bästa böcker

10 minuter och 38 sekunder i en märklig värld av Elif Shafak (Turkiet)

Omständigheter av Annie Ernaux (Frankrike)

Mad about you av Mhairi McFarlane (Storbritannien)

Hem av Karin Erlandsson (Åland)

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarzchuk (Polen)

Kentukis av Samanta Schweblin (Argentina)

Galanterna av Mia Franck (Finland)

1959 av Helena von Zweigbergk (Sverige)

Döden och pingvinen av Andrej Kurkov (Ukraina)

Vit död av Ragnar Jónasson (Island)

Mitt feministiska litteratur- och kulturår 2022

EU-flaggan på Landsort

2022 har varit ett händelserikt år. Jag fick äntligen tummen ur att söka nytt jobb och jag kom äntligen tillbaka till politiken. Under året har jag känt att det är där jag hör hemma. I alla fall för nu. Jag har älskat att skriva och läsa lika mycket som förr och bokmässan var återigen en höjdartillställning med mycket socialt umgänge och intellektuell stimulans.

Ute i världen var det såklart katastrof. Kriget i Ukraina som avlöste pandemin har präglat hela året. Dessutom valde USA:s högsta domstol att ta bort den grundlagsskyddande rätten till abort. Vi kan bara hoppas på att det i slutändan leder till något positivt.

Jag har massa nytt att berätta för er, men måste hålla mig lite till. Jag ser fram emot ett roligt och stimulerande 2023 och hoppas att vinden vänder för ekonomin så att det inte behöver bli för sparsamt. Vi har inte planerat in några flådiga resor (av uppenbara skäl), men det går ju att hoppas på en fin vår och sommar i Sverige!

Januari

Halvt skräckslagen oerfaren skidåkare

Januari började med att jag åkte skidor för första gången på 30 år. Denna skidresa följdes av covid 19 för hela familjen (tyvärr överlappande för min del). Skidåkningen var en höjdare som vi förhoppningsvis ska göra mer av framöver, men covid hoppas jag inte jag får igen (Hugo skulle dock avsluta året med det, men han fick en lindrigare variant den gången).

I bokcirkeln Läsa jorden runt läste vi nobelpristagaren Abdulrazak Gurnahs bok Efterliv.

Jag avslutade januari med att få nytt jobb som kampanjsamordnare på Liberalerna Stockholms län, men med två månaders uppsägningstid skulle det dröja lite innan jag fick börja. Jag lämnade Stiftelsen Lantbruksforskning efter fyra år i mars 2022.

Februari

Kallbadhuset i Varberg

Februari började starkt med att återse Varberg med ett gäng andra bokbloggare. Med OS på TV och massa boksnack i lobbyn hade jag en supertrevlig helg. Jag fick dessutom förmånen att båda kvällarna stänga baren. Detta med att ta det lugnt är inte alltid min grej.

OS i Beijing och OS betyder alltid berömda och glömda idrottskvinnor på bloggen. Uppskattade inlägg var bland annat om den tjeckiska snowboardåkaren Ester Ledecká, som även vunnit OS-guld i Super G, den kroatiska alpina åkaren Janica Koseltic och den svenska konståkerskan Vivianne Hultén.

Ryssland invaderade Ukraina dagen före min födelsedag den 24 februari. Efter det bestämde jag mig för att läsa allt jag kommer över av ukrainsk litteratur. Detta för att hedra dem, lära mig mer och visa mig och världen att deras kultur och historia är deras och inte Rysslands.

Jag fyller 45

Jag fyllde 45 år och firade som en protesthandling dagen efter invasionen av Ukraina.

Mars

Femen

2021 arrangerade jag en coronademonstration på Feminist biblioteket. Jag tänkte 2022 att det kanske kunde bli en tradition med en virtuell demonstration på internationella kvinnodagen. 2022 var temat för dagen – såklart – Ukraina.

I bokcirkel Läs jorden runt åkte vi till Indien och läsa I säkert förvar av Anita Desai.

Jag uppmärksammade världspoesidagen med ett inlägg om underbar lyrik från hela världen.

April

Lill-Zlatan

I april hade jag börjat jobba inne i stan och i takt med att våren kom, kände jag att jag återerövrade Stockholm som min stad. Det var inte så jobbigt att åka buss in och Stockholm, är inte så långt bort. Familjen valde att åka kollektivt in till Medborgarplatsen och gå på bio. Vi såg Selmas favoritbok filmatiserad, Lill-Zlatan och morbror raring. Hela familjen tyckte om den.

Jag fick möjlighet att göra en intervju med den finlandssvenska författaren Peppe Öhman, som är aktuell med boken Bara en gång om året. Hon är baserad i Los Angeles och vi pratade om boken, om otrohet (som är bokens tema) och om USA och de politiska strömningarna där.

Måndagsmöte för Ukraina

Vi tog också med barnen på ett måndagsmöte eftersom de börjat intressera sig för omvärlden och speciellt kriget i Ukraina. Särskilt Hugos intresse ville vi vårda och även om det inte var det roligaste de gjort, tror jag att båda uppskattade att få se stödet för Ukraina i form av ett fullt Norrmalmstorg.

Påskpynt 2022

Vi firade påsk i Stockholm med släkten och det kändes bra att få vara samlade igen.

Maj

Vårrundan 2022

Vi började maj med en konstrunda på Kinnekulle. Det var en underbar vårdag och så värt att åka ner för, även om vi bara kunde stanna över helgen.

Guldkroken

Jag gjorde inga loppisfynd på rundan, som jag hade tänkt, men jag uppmärksammade även Guldkroken på bloggen. Guldkroken var ett lokalt företag i Hjo som gjorde vackra ljusstakar och vaser som jag har gott om hemma. Det är färgglatt och fantastiskt!

Det var Eurovision och barnen gladde sig som förra året. Nu var Hugo med till slutet och hejade på Ukraina, som ju också vann.

Folkets tjänare

Jag gjorde en kulturgärning för ett land i nöd och började titta på TV-serien Folkets tjänare, med president Volodymyr Zelenskyj i huvudrollen. Jag såg inte klart den och sedan kom annat emellan, men det blir något för 2023!

Juni

Powerwalk på Landsort maj 2022

Vi åkte ut till Landsort i slutet på maj och början på juni (och hem emellan för skola och jobb, såklart). Jag fann läsglädje, men blev också sjuk. Jag var mitt uppe i en intensiv jobbperiod och hade inte tid att logga ut helt och fick erfara den hårda vägen att starka värktabletter och zoom-möte, inte är helt kompatibla. Tur att jag har en chef som säger åt mig att gå och lägga mig i sådana lägen.

I Läsa jorden runt-bokcirkeln åkte vi till Turkiet och läste Elif Shafaks bok 10 minuter och 38 sekunder i en märklig värld.

Berlin

Familjen reste till Berlin för att vårda barnens nya intresse för historia och för det som händer i Europa här och nu. Berlinmuren verkade vara ett bra ställe att  börja på tyckte vi och det var det. Vi varvade historiska berättelser och besök vid murrester med dataspels- och spionmuseum. Barnen älskade det och vi vuxna också. Det enda lite jobbiga var att när vi avsatt tid för en historisk promenad var det 35 grader varmt och den fick avbrytas.

Juli

Under hela sommaren körde jag lite oregelbundet berömda och glömda idrottskvinnor på tema friidrott och fotboll eftersom det pågick EM och VM. Jag skrev bland annat om den spanska skadade fotbollsstjärnan Alexia Putellas och sprintgiganten från Jamaica, Merlene Ottey.

Läckö Slott

Vi åkte till Lidköping och gick på Läckö slott med barnen. Nu med besök inne på slottet som inte var barnanpassat och det gick bra.

Museispårvagn i Göteborg

Vi passade också på att åka ner till Göteborg och gå på Liseberg. Dagen efter försökte vi visa Göteborg, men 12 rimmar på Liseberg dagen före tog ut sin rätt på barnen. Men vi fick i alla fall åka museispårvagn!

Landsort läser

Jag var äntligen med på Landsort läser, den årligt återkommande bokcirkeln på ön som jag sätndigt missar. I år hade vi läst Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarszuk och vi hade många bra och roliga diskussioner!

Augusti

Hanna på jobbet

Jag började jobba redan den första för att det var valår. Jobbigt såklart, men nödvändigt.

Jag gav tips på Baader-Meinhof-litteratur i Tidningen nu.

I Läsa jorden runt for vi till Israel och läste Love life av Zeruya Shalev.

September

Island

Före valet blev det inte mycket läst eller gjort annat än jobb. Jag snöade helt in på ljudböcker med isländska deckare. Jag upptäckte den fantastiska och feministiska författaren Ragnar Jónasson och han inspirerade mig till att skriva om Island och dess jämställdhetshistoria.

Sen var det val och när valet var över var det både skönt och tomt.

Callum Bloodworth

Bokmässan är alltid ett fantastiskt avbräck i den tidiga hösten. När jag precis tror att allt är på väg in i hopplöshet får jag åka till Göteborg ett par dagar och kommer alltid hem med ny härlig energi. Den här mässan tog jag selfies med alla författare jag vågade flyga på och blev mer och mer djärv ju längre in i mässan jag kom. Roligt var det!

Oktober

Jag bestämde mig för att uppmärksamma Ace awareness week efter ett tips av Elin Westöö, som jag har lärt känna via sociala medier. Tillsammans uppmärksammade vi asexualitet och aromanticism under en vecka och jag läste böcker på temat. Jag hoppas att vi lyckades sprida kunskap om dessa läggningar, jag vet i alla fall att jag nu vet betydligt mer än jag gjorde innan.

Annie Ernaux

Nobelpriset i litteratur tillkännagavs och det blev den franska författaren Annie Ernaux som fick jag. Jag läste böckerna Omständigheter och en flickas memoarer och skrev om henne både i Tidningen Nu och Fempers nyheter.

November

Comicon

Familjen besökte Comicon, en populärkulturell mässa i Kista. Det var fantastiskt roligt för barnen som fick träffa idoler och testa på nya dataspel och annat skoj. Föräldrarna hittade många roliga julklappar som pricken över i:et.

Jag gjorde en nostalgitripp och återsåg alla 147 avsnitt av Dr Quinn. Det var spännande och fick mig att fundera både över dess feministiska budskap och hantering av rasismen. Jag kunde också konstatera att kärlekshistorien höll än idag, även om mycket annat kanske skulle behöva uppdateras.

Med Läsa jorden runt reste vi till Etiopien och läsa Skuggkungen av Maaza Mengiste.

December

Julgran 2022

Årets julkalender var 24 fantastiska svenskspråkiga författarskap och det var längesedan en julkalender blev så uppskattad. Många hörde av sig och sa att de inspirerats till läsning och nu hade gjort sin att-läsa-lista mycket längre än den redan var. Så otroligt roligt att få avsluta året på topp!

Vi hade även bokcirkel under december med Läsa jorden runt. Nu åkte vi till Sydafrika med Damon Galgut och boken Löftet.

Åter avslutades traditionsenligt med julboksmaraton, även om det var ett lite kortare maraton än vanligt.

Julstress och enorm trötthet – decembersummering 2022

Julgran 2022

December kändes inte som vanligt. Det blev mer julstress än vanligt och det berodde på flera saker. Dels kom jag lite i ofas när jag var bortrest på första advent och sedan drog barnens aktiviteter samt skolan ut på det in i det sista. Att ha börjat jobba igen efter semestern den första augusti märktes på humör och ork. Dessutom fick jag ett omtumlande besked strax före jul, som ni ska få höra mer om senare.

Det finns fortfarande pepparkaksdeg i kylen och julpyntet har mest lekts med av den yngsta familjemedlemmen. Jag har starka åsikter om hur det ska se ut och vara, men de visade sig att den yngsta också hade det. Så nu har jag kompromissat mer än jag trodde jag var kapabel till 🙂

Min läsning

Jag hann klart efter lite stressläsning i mellandagarna! 120 böcker 2022 var målet och det blev 121. Anledningen till att det blev en mer var att jag missat att lägga in en bok, vilket upptäcktes när statistik skulle sammanställas inför alla nyårslistor. Så kan det gå!

Läsa jorden runt: Jag skulle läsa böcker från 40 länder och i december blev det tillslut tre nya länder så att det blev 40 totalt.

  1. Schweiz
  2. Norge
  3. Portugal

#kaffeochkulturvärlden: Månadens land var Nigeria och jag missade detta helt. Hade lite annat att tänka på i december, tyvärr.

Ukraina: Jag läste Ukrainas nationalhjälte Nikolaj Gogol, Ukrainska noveller. Läste även Yeva Skalietskas dagbok Du vet inte vad krig är.

Bokcirklar: Vi läser Härkomst av Saša Stanišić från Bosnien/Tyskland.

Gott nytt år alla kära läsare!

Recension: Bolouri, Joanna; Driving home for Christmas; 2022

Driving home for ChristmasJoanna Bolouri är en författare som jag vet skriver bra julböcker och därför ville jag självklart läsa Driving home for Christmans. Den fanns inte på Storytel, så jag köpte den för en billig penning på Amazon och läste på min Kindle. Det är sannerligen inte så ofta jag gör det nuförtiden!

Ed och Kate ska åka hem och fira jul. Det blir en annorlunda jul det här året eftersom de gör slut. De bestämmer sig för att fira jul utan att säga något, men när det kommer hem ska de flytta i sär. De har varit ett par sedan skolan och det har hunnit gå 10 år. De har inte samma önskningar i livet, Kate vill göra karriär och satsa på sig själv, medan Ed nöjer sig med sitt jobb som lärare och han vill gifta sig och skaffa barn. När julen börjar går det inte längre att bortse från dessa skillnader.

Jag tyckte om det lite annorlunda upplägget med ett strävsamt par som fortfarande känner mycket för varandra men slits isär för att de har olika åsikter om framtiden. Som vanligt har Joanna Bolouri också många fina sidokaraktärer och mest älskvärd är såklart Kates mormor Gubba som tjuvröker trots lungproblem. Kates lillebror Tom, som bara är åtta år, är också en mycket fin karaktär och kärleken till honom förenar Ed och Kate oavsett vad som händer.

I Driving home for Christmas är det inga elaka ex eller andra störningsmoment, utan bara en fin resa till att hitta tillbaka till det som är viktigt i livet och sökandet efter om den kärlek som en gång fanns, räcker för att fortsätta ett liv tillsammans. Boken ska komma på svenska lagom till nästa julbokssäsong. Jag är nyfiken på om den kommer att få en lika julåtsinspirerande titel på svenska.

Recension: Bloodworth, Callum; Julakuten för ensamma hjärtan, 2022

Julakuten för ensamma hjärtanJulakuten för ensamma hjärtan av Callum Bloodworth var den andra julboken jag läste. Den utspelar sig i Stockholm och handlar om två väninnor. Jag tyckte att den hade många fina feministiska drag och därför recenserar jag boken här. Julakuten är utgiven på Bazar förlag och jag lyssnade på den på Storytel, inläst av Charlotta Jonsson.

Elsa är singel och har blivit av med sin lägenhet och flyttar tillfälligt in i en stuga på Ekerö vid Drottningholm. hon och hennes bästa vän Sofia har kommit på den briljanta idén att under julhelgen bringa julgäldje till dem som har det svårt och startar Julakuten. Det är en pimpad minibuss som de ska köra runt med. Sofia tvingas åka till Luleå för att ta hand om sin mamma och blir borta längre än väntat, så Elsa måste fixa allt själv. Hon är oerhört nervös och det blir inte bättre när hon tar upp en liftare i form av en jultomte som strippar i hennes bil.

Julkauten är en varm bok om vänskap och om sorger och att finna sig själv igen. Det finns kärlek i boken, men den är ganska underordnad. Faktiskt finns här även det obligatoriska hemska exet, men han spelar mer rollen av att vara en del i Elsas uppgörelse med sig själv och sina egna sorger. Det var en fin berättelse och hela idén med den pimpade minibussen var rolig och en julig inramning. Men för guds skull, lek med namn är bara krystat! Först var Kristin Emilssons Julia Gran och så Elsa Olofsdotter i den här. Bara nej till sånt.

Jag ville ha en kärleksroman, då därför passade Julakuten inte helt för mitt mood. Men lite fick jag och det var fint. Alla julböcker måste självfallet inte vara kärlekshistorier och det är fint att det finns böcker som fokuserar på annat.

Recension: Morgan, Sarah; Kristallklara nätter i juletid; 2021

Kristallklara nätter i juletidJag började mitt julboksläsande med Sarah Morgans Kristallklara nätter i juletid. Valet föll på den här boken av två skäl; dels har jag läst Sarah Morgan förut och vet att hon inte spar på krutet när det kommer till kärlek och dels för att boken utspelar sig i Sverige. Alltid lika intressant att se hur en författare från ett annat land, i detta fall England, skildrar Sverige. Boken är utgiven på HarperCollins.

Kristallklara nätter i juletid handlar om Christy och Alix, som är bästa vänner men som kommit lite ifrån varandra. Christy har planerat i det bästa julfirandet på en spaanläggning i norra Sverige. Christi är den planerande typen och har gjort allt in i minsta detalj. Allt faller dock några dagar före jul när hon misstänker sin man vara otrogen. Hon tvingas fatta ett beslut som innebär att Alix får åka före till Sverige med Christys dotter – och Christys makes bästa vän.

Den de ska hälsa på i Norrland är Christys moster och det hela är upplagt för att en massa familjehemligheter ska komma upp till ytan, och det sker så också. jag vet dock inte om jag tyckte att det var särskilt sannolikt. Sarah Morgan bygger upp karaktärerna och gör det lätt att flyta med och köpa alla förvecklingar, men det är för mycket och det blir för bra.

Det är två kärlekshistorier här, ett gift par och ett par som behöver prata med varandra och två som har delat en natt och efter det undvikit varandra. Det är fina kärlekshistorier som byggs upp bra, men återigen, det är för mycket och det blir för bra.

Slutligen Sverige. Ja, med risk för att låta som en papegoja, där är för mycket och det är för bra. Alltihop utspelar sig på en enormt lyxig spaanläggning i Norrlands inland, långt från civilisationen. Var då? Det känns lite som en storstadskvinnas våta dröm om Sveriges glesbygd. Eller så utspelar det sig egentligen i Åre.

Julboksmaraton 2022

Julböcker 2022

Varje december läser jag massor av julböcker och den 30:e varje år gör jag ett julboksmaraton där jag samlar alla recensioner på en och samma dag. I år har december varit lite annorlunda, kanske främst för att julen kom så abrupt. När barnen slutar skolan den 22:a december finns det inte mycket utrymme för mys och planering för jul. Jag fick knappt upp allt julpynt och det är inte likt mig.

Med julböckerna gick det också sådär. Jag hann läsa tre stycken, vilket är ett bottenrekord. Ni kommer att få recension på dessa tre böcker under dagen, så lite tips på julböcker får ni. Det blir bara inte så storslaget som föregående år. Det får duga det också. Jag bjuder er också på jubokskriterierna som jag skrev ihop till det första julboksmaratonet 2018. Nu är böckerna kanske inte riktigt så mallade som när dessa kriterier skrevs, på gott och ont.

Julboksingredienser

  1. Kvinnan: Hon får inte vara ett mähä, utan en självständig kvinna som söker eller som inte vet att hon söker kärleken.
  2. Mannen: Ja tyvärr verkar det vara hopplöst heteronormativt, så här kommer jag att bedöma mannen och hans kvaliteter som en bra man.
  3. Intrigen: För att det ska bli bra behövs en spännande intrig. Det är inte direkt så att man undrar hur det ska sluta, mer hur det ska gå till. För egen del tycker jag också att det måste vara sannolikt. Inte sannolikt som att det skulle kunna hända i verkligheten, utan så att författaren är så pass skicklig att jag vävs in i en illusion om att det är troligt att det skulle kunna gå till just så.
  4. Rekvisita: Det måste såklart vara snö och juliga miljöer, men också gärna med andra trevliga saker som ramar in historien.
  5. Det obligatoriska exet: Exet eller soon-to-be exboyfriend är alltid ett inslag. Han ska vara hopplös på ett sätt som är uppenbart för alla utom för huvudpersonen själv. Här är det trevligt om han inte är ett fullkomligt monster, utan sannolik enligt definitionen ovan.
  6. Feminism: Det behöver inte vara vrålfeminsitiskt och normkritiskt, men det behöver vara en viss grad av anständighet. Borta måste kvinnan vara som räddas av riddaren på den vita hästen och nu vill jag se självständiga kvinnor som väljer själva och hittar sin egen väg.

Häng med under dagen!

Recension: Skalietska, Yeva; Du vet inte vad krig är; 2022

Du vet inte vad krig ärJag såg att Bazar hade gett ut den ukrainska flickan Yeva Skalietskas dagbok Du vet inte vad krig är, och blev intresserad av att läsa den. Det har förekommit förut att dagböcker från krig av unga flickor getts ut, Anne Frank såklart, men även Zlata Filipovic dagbok från Bosnienkriget har fått stor uppmärksamhet (men såklart inte lika stor som Anne Frank). Jag antar att man med Du vet inte vad krig är vill göra något liknande och visa på vad krig gör med barn.

Yeva växter upp som ett vanligt barn i Charkiv med sin farmor. Hon har bowlingkalas för sina kompisar och hon kommunicerar med vännerna via en chattgrupp. En dag är kriget bara där och allt förändras över en natt. De flyr hem till en vän, men när lägenheten Yeva och hennes farmor bor i bombas, förstår de att de måste längre bort. Vid gränsen till Ungern möter de ett TV-team som Channel 4 som hjälper dem att komma till Irland, där ett nytt liv börjar.

Yeva Skalietska är 12 år och skriver mycket bra och insiktsfullt för sin ålder. Kanske är det lite väl bra och insiktsfullt, men jag antar att dagboken blivit redigerad. Det är ett viktigt dokument över hur vanliga människor drabbades av Rysslands anfallskrig och den visar ungdomar att ungdomar i Ukraina är ganska lika oss i väst.

Någon ny Anne Franks dagbok är det givetvis inte, för Yeva lever lyckligtvis. Hon har skapat sig ett nytt liv på Irland och har det bra där med sin farmor. Det finns också saker under ytan som inte kommer fram i boken och som gör att dagboken känns lite tillrättalagd. Hennes föräldrar jobbar utomlands, får vi veta, men sedan nämns de aldrig. Borde en tolvårig flicka inte fundera mer över sina föräldrar när hon flyr sitt hemland? Och varför kan de inte komma till något av deras länder? Nu är det kanske inte meningen att man ska snöa in sig på detaljer i en sådan här typ av bok, men det var de tankar som jag fick när jag läste den.

Läsa jorden runt: Löftet av Damon Galgut från Sydafrika

Löftet

I början av december hade vi bokcirkel med jorden runt-cirkeln. Vi hade läst Löftet av Damon Galgut (Albert Bonniers förlag). Jag lyssnade på den och har inte skrivit om boken tidigare. Den handlar om tre syskon i Sydafrika och spänner sig från mitten av åttiotalet, fram till nutid. I centrum står ett löfte som modern gett till deras svarta hemhjälp, att hon skulle få det hus hon alltid bott i. När modern dör, struntar fadern i att infria löftet, något som bara den yngsta systern störs av.

Karaktärerna

Under diskussionen var det lite blandat vad vi tyckte om karaktärerna. Den yngsta systern hade de flesta lätt att sympatisera med, medan jag inte föll för någon av dem. De som gillade boken tyckte om karaktärerna och tyckte att de skildrades bra, medan vi som inte tyckte så mycket om dem hade svårt att ta dem till oss. Den yngsta systern blir sjuksköterska och mår hela tiden dåligt av det som hänt, medan de andra två syskonen gifter sig med sina ungdomskärlekar och lever inga lyckliga liv.

Sydafrikas historia

Det som alla var överens om var att de var en intressant skildring av Sydafrikas historia. Jag föll själv för sporten och hur Sydafrika till slut välkomnades in i idrottens finrum igen. Jag började googla fotbolls-VM och när Sydafrika var med där första gången. men såklart var det inte huvudfokus där. Hela boken går ut på de löfte som givits till en svart kvinna och tjänarinna, men var det så att gåvan var önskad? Det är mycket här i hierarkin mellan svarta och vita som finns kvar efter apartheid, men som kanske inte är som man tror.

Rörig handling

Det som var den springande punkten var att boken var lite rörigt berättad och det var svårt att veta vilken röst som pratade när. Det gjorde att flera av oss inte tyckte om boken, trots att handlingen var något som borde tilltala oss. De som läst boken tyckte den var något mer rörig än vi som lyssnat.

Nästa bok

Till nästa gång ska vi läsa Saša Stanišić bok Härkomst. Den har jag läst, men det ska bli oerhört roligt att diskutera den med min fina bokcirkel!