Läsa jorden runt: Efterliv av Abdulrazak Gurnah

Igår hade vi bokcirkel med Läsa jorden runt-gänget. Nu hade jag gjort lite ansträngningar för att riktigt hängivna personer skulle kunna vara med och resultat blev fantastiskt. Istället för fyra stycken var vi nu som mest 12 stycken. Det var längesedan vi var så många!

Vi pratade om Efterliv av Abdulrazak Gurnah, som utspelar sig under första hälften av 1900-talet i Tanzania, eller Tyska Östafrika som det heter när boken börjar. Det är en bok som manar till googling av Tanzanias historia och som ger ett annat perspektiv på kolonialhistorien.

Vad var helhetsintrycket?

Några tyckte inte alls om boken. Den var rörig, platt och fångade inget intresse. Andra tyckte mycket bra om boken. Den var intressant, gav mycket historik och en bra bild av Tanzania under den här tidsperioden. Sedan var det vi andra i mitten som hade ett och annat att anmärka på, men som på det stora hela tyckte att boken var rätt så bra.

Lärde vi oss något?

Ja, det var alla överens om. Många har googlingarna varit och mycket har vi tagit reda på om Tanzania, krig, Tysklands kolonier och tyskt inflytande i Tanzania idag. Vi pratade länge om Tanzania och kolonialismen, så någonting mycket gott gällande historia, förde boken med sig.

Vilken kritik fanns då?

Det jag tyckte var att det var lite platta beskrivningar av kärlekshistorien och det verkade det vara fler som stört sig på. De som älskade boken hade helt enkelt inte tagit till sig av just den biten och så är det ju, vi fastnar för olika saker som driver läsningen framåt. Sedan var det detta med att den inte fångade intresset för läsningen. Jag höll inte med om den kritiken, men det verkar som att de som inte gillade boken tyckte att den var för seg och ointressant.

Vad är en nobelprislitteratur?

Vi kom in på att vissa (inklusive mig själv) kanske inte tyckte att Efterliv var nobelprisklass. Vad är då nobelprisklass? Att det är hög litteratur och finns ett större djup, föreslog någon. Samtidigt diskuterade vi populära nobelpristagare som Kazuo Ishiguro. Är han värdig ett nobelpris? Ja, säger i alla fall jag. Sedan fick jag på pisken när jag klankade ner på Dario Fo, som tydligen var en favorit hos andra. Detta kan man prata länge om och jag älskar att vi har så olika åsikter!

Nästa bok?

Nu känns det dags för en asiatisk bok. Indien eller Kina ligger nära till hands, men det kan också komma att bli något annat land. Jag ska botanisera lite och förhoppningsvis kanske hitta något som passar många.