Feministbiblioteket

jan 02

Utmaningar 2019: Månadens språk

Av Hanna i Bokbetraktelser

Ugglan och boken tyckte att utmaningen månadens språk var så lyckad att hon kör ett år till. jag deltog förra året och läste en bok varje månad på ett givet originalspråk. I år verkar utmaningen bli lite mer att bita i för mig, även om jag är en världsläsare. Jag har redan nu googlat lite på böcker men inte helt kommit fram till en preliminär läslista. För några år sedan körde jag en utmaning jag kallade för EU-läsning som i stora drag fick ut på att läsa massor från EU:s alla länder. Läslista över resultatet finner du här.

Mitt mål är att läsa kvinnliga författare från varje språkområde.

Januari: nederländska

Två romaner ”blev över” från min EU-läsning, Heleen van Royen – Den lyckliga hemmafrun och Jessica Durlacher – Dottern. Jag läser någon av dem eller båda två.

Februari: danska

Jag har fått ett tips om att läsa Helle Helles Rödby-Puttgarden. Det kanske jag gör, eller så läser jag något annat av henne. Detta borde skrivas i presens och Om du vill finns på Storytel.

Mars: kinesiska

Jag har en oläst bok från Hongkong i min bokhylla, men den var tyvärr skriven på engelska. Här får jag nog leta lite och inspireras av andra deltagare. Ska också kolla in förlaget Wanzhi.

April: ungerska

Izas ballad av Magda Szabo är en hyfsad nyutkommen bok på Nilsson förslag. Jag har läst Szabo förut och inte gillat, men hon är en så stor författare att jag nog borde ge henne en andra chans. Szabo var feminist och det är klart att jag ska läsa henne igen. Annars blir det lite svårt, eftersom jag utmanade mig själv att läsa mer ungersk litteratur inför bokmässan 2015 och har betat av det mesta som finns på svenska av kvinnliga författare.

Maj: indonesiska

Jordens dans av Oka Rusmini har jag spanat på länge, eftersom jag läst en novell av samma författare. Jag är också sugen på Eka Kurniawan, även om han är en man. Tänkte läsa Skönhet är ett sår.

Juni: grekiska

Av någon konstig anledning var grekiska något av de svårare språken när jag körde min EU-läsning. Men det måste väl gå att hitta något. Här ser jag fram emot tips på andra bloggar!

Juli: kurdiska

Om jag ska fullfölja detta med att alltid läsa kvinnliga författare blir detta oerhört svårt. Det finns en novellsamling från Tranan där jag kan välja vilken novell jag vill, men kvinnorna där (två stycken) har jag redan läst. Som sagt, läsa en man blir enkelt eftersom novellsamlingen står i hyllan, men jag måste leta vidare för att hitta en översatt kurdisk kvinna som skriver på sitt modersmål. Existerar det ens?

Augusti: finska

Här finns det ju massor och här kommer jag nog att göra en noga koll på vad jag ska läsa. Har en oläst novell av Riikka Pulkkinen om jag känner för att vara lat.

September: hebreiska

Nu kommer ju Amos Oz inte att få nobelpriset i litteratur, men såklart ska jag läsa honom! En kvinna blir svårare att finna, men kanske deckarförfattaren Batya Gur?

Oktober: tjeckiska

Jag har en oläst bok i hyllan efter EU-läsningen, Eva Kantůrkovás Den svarta stjärnan. Den får det bli!

November: koreanska

Jag har köpt diktboken I’m a a pig av Kim Hyesoon, som jag inte läst. Win på den! Annars har jag nog gått igenom alla kvinnliga koreanska författarinnor som finns på svenska.

December: isländska

Här är det inte så svårt, mer att jag ska välja en bra. Jag har Yrsa Sigurðardóttir i bokhyllan om det kniper.

jan 01

Mitt feministiska litteratur- och kulturår 2018

Av Hanna i Kulturbetraktelser

Familjen badar. Alla de många underbara baden är något av det fina med 2018.

Då har jag ännu ett år att lägga till handlingarna och jag sammanfattar mitt feministiska litteratur- och kulturår. 2018 har präglats av ganska mycket ovisshet gällande jobb och ekonomi för familjen, men vi har ändå haft ett fantastiskt fint år med mycket tid för våra barn. Det har varit jobbigt politiskt med oro för framtiden på många sätt, men den varma sommaren har lett till mycket bad och kul för familjen. Saker har ofta två sidor och när allt kommer omkring så känns det skönt att fokusera på det positiva nu för att få kraft att jobba vidare med det negativa under 2019.

Kulturmässigt har det varit ett bra år, så bra det kan vara med två mindre barn. Jag har läst 150 böcker, varit på bokmässan och smitit iväg på lite kulturevenemang då och då. Det har gett mig styrka och energi som jag kunnat lägga på jobb och att vara mamma.

Januari

I januari började jag ett nytt jobb på Stiftelsen Lantbruksforskning. Det var spännande att få börja jobba igen, men lite ovisst och osäkert att återigen kasta mig in i ett tidsbegränsat vik.

I januari blev jag stående boktipsare i Tidningen Nu. Med oregelbundna mellanrum tipsar ja gom tre feministiska böcker på ett givet tema. Första gången tipsade jag om internationella feministiska kampböcker.

Jag gav mig den på att avsluta mitt jorden runt-projekt inom en inte allt för lång framtid. För att får inspiration av varandra startade jag en läsa-jorden-runt-grupp på Facebook. Där lärde jag känna Fanny som jag ofta har samtal med om världslitteratur. Så roligt att sociala medier leder till sådana kontakter!

Jag tipsade om årets böcker på SelmaStories.

I januari kunde jag också konstatera att jag betat av Sydamerika som första världsdel efter Europa.

Februari

I februari var det OS och då skrev jag som vanligt om kvinnliga vinterolympier på bloggen. Det kändes på förhand som att jag redan hade skrivit om det mest intressanta, men jag tycker inte att resultatet alls blev B-betonat. Det finns ju så många fantastiska idrottskvinnor!

I Tidningen Nu tipsade jag om bra idrottsböcker.

Mormor fyllde 100 år den 15 februari och vi var på 100-årskalas. Det var oerhört häftigt och snart är det dags för 101-årskalas. Samma dag som mormor fyllde 100 år föddes mitt andra brorsbarn Vilmer.

Inte bara mormor, utan även Estland, fyllde 100 år i februari 2018. Jag tipsade om estnisk kultur på bloggen.

Mars

I mars kunde jag pricka av Nordamerika på jorden runt-kartan.

Till den 8 mars tipsade jag om feministiska kampböcker i Tidningen Nu och jag tipsade som vanligt om nya böcker i Fredrika Bremerförbundets tidning Hertha.

April

Svenska Akademien krisade och jag och många, många andra visade sitt missnöje och barn knytblus för Sara Danius.

Jag åkte med barnen och föräldrar och svärfar till Helsingfors. Där såg vi Tempelplatsens kyrka, Helsingfors stadsmuseum och Designmuseet. Tyvärr lyckades Selma blåsa ut hela telefonen så det finns få foton sparade från den resan.

Eftersom jag skulle åka till Portugal i maj passade jag på att läsa litteratur från det portugisiska språkområdet. Jag prickade in flera läder från Angola och Mocambique till Macao.

I Tidningen Nu tipsade jag om ungdomsböcker som vuxna också borde läsa.

Maj

Vi åkte till Portugal med min mans familj och hade tio underbara dagar i ett stort hus med pool i Cascais. Trots att det var en barnsemester hann jag faktiskt med en hel del kultur.

Rödluvan och vargen av Paula Rego.

Jag upptäckte den fantastiska feministiska konstnären Paula Rego och var på hennes museum i Cascais. Vi var även i Lissabon och njöt av den underbara arkitekturen. Jag var dessutom på fest hos några schlagernördar och tillät mig vara lite avundsjuk på att de skulle få se Eurovision på plats. Jag fick bara se arenan från ovan. Vi var på besök i den portugisiska turistfällan Sintra och det var trevlig även om vårt besök blev betydligt kortare än det kunde blivit om vi inte haft barn.

Eurovision Song contest såg jag på en TV i huset i Cascais och var glad över den feministiska och coola israeliska Netta Barzilai stod som segrare.

Det blev ett ja till abort på Irland och jag jublade åt att någonting går åt rätt håll i den här världen!

Under besöket i Portugal fick jag veta att den killen jag vickade för skulle sluta. Jag blev erbjuden fast tjänst på Stiftelsen Lantbruksforskning och det är min första fasta tjänst sedan 2014. Underbart roligt och kanske framförallt en liten trygghet.

Selma fyllde två år efter vår hemkomst från Portugal och det känns nästan overkligt att tiden gått så fort.

Juni

I början av juni läste jag socialdemokraten Veronica Palms självbiografi och jag slogs av hur många likheter det var med mitt mitt politiska liv. Jag satte därför igång en följetong på bloggen där jag delade med mig av mina erfarenheter för att förhoppningsvis någon tjej skulle se att hon inte är ensam.

Jag tipsade om europeiska böcker i Tidningen Nu eftersom det var strax efter Eurovison Song Contest.

Jag åkte till lantbruksmässan Borgeby fältdagar i Skåne i tjänsten och fick uppleva något som jag aldrig upplevt förut. Det var en mässa, men ändå väldigt långt från bokmässan.

Det var Fotbolls-VM och vi tittade MYCKET på TV.

Jag satte igång utmaningen Operation Oceanien för att så småningom kunna pricka av Oceanien på min jorden runt-karta.

Juli

I juli kom då äntligen semestern. Vädret var underbart och vi badade och hängde ute så mycket vi bara kunde. Läste gjorde jag mycket, men övrig kultur var mest i form av olika nöjesfält.

Augusti

Jag prickade av Oceanien på min jorden runt-karta.

Skrev i Tidningen Nu om böcker med HBTQ-tema i samband med Pride.

Den nionde augusti hade jag och Andreas varit gifta i 10 år!

Jag har äntligen en fysisk bokcirkel! Det är en feministisk bokcirkel som träffas ungefär var sjätte vecka. Föra gången läste vi Rich boy av Caroline Ringskog Ferrada-Noli.

Jag fick en morgon det fasansfulla beskedet att en väns dotter gått bort i cancer. En flicka lika gammal som min egen son. Många är vi som följt familjens kamp i sociala medier och även om jag visste att chanserna att överleva var mycket små fick jag ändå en chock. Barn ska inte dö.

Jag deltog i en bokcirkel över nätet om Jonas Hassen Khemiris bok Pappaklausulen som SelmaStories anordnade. Mycket bra arrangemang (och bok)!

September

Den fjärde september fyller min Hugo år. 7 år i år och en riktig ettagluttare! Tiden går…

Det var val och allt kändes eländigt. Sedan fick jag mer hopp, för det blev ju trots allt inte så illa som det skulle kunna blivit. Men såhär ett halvår senare har vi fortfarande ingen regering. Ja, ni vet alla hur det är och har varit. I Tidningen Nu passade jag på att tipsa om böcker kopplade till val och liberalism.

Sen kom bokmässan och allt kändes bra igen!

Jag fick möjlighet att intervjua Ida Jessen och prata om hennes nya böcker En ny tid och Doktor Bagges anagram. Jag sprang också på Niviaq Kroneliussen och bad om en pratstund. VI hade många diskussioner om livet på Grönland och vad man kallar sitt hem. Kulturkollo hade ordnat en bokcirkel med Maggie O’Farrell, men tyvärr blev det via länk istället för lajv pga att hennes dotter blivit sjuk. Bokmässan var också många underbara möten med bokbloggare annat kul folk och – faktiskt- lagom stora bokinköp.

Oktober

I oktober blev jag bjuden på teater av en vän. Vi såg Ett dockhem 2 med bland andra Helena Bergströlm i huvudrollen. Det var en intressant föreställning om vad som hände efter att Nora klev ut genom dörren i Ett dockhem.

Bokcirkel igen och den här gången pratade vi om Modet att köra av Manal al-Sharif.

En roligt inslag var att min mans Twitter-följetong Hoin blev uppläst i fem delar i Creepypodden.

Jag fick äntligen träffa Kim Thuy! Efter flera misslyckade försök tidigare lyckades jag tajma in hennes besök på Pocketshop på Götgatan. Hon var en fröjd att lyssna på och så lyssnade hon på mig när jag babblade på om Vietnam, mat och att laga efter hennes recept.

Jag insåg att Halloween kommit till Sverige för att stanna och att jag inte var irriterad över det. Kan man annat än älska mina underbara ungar när de klätt sig i matchande pyjamasar för bus eller godis?

November

I november slutade första världskriget och jag uppmärksammade 100-årsdagen efter freden samt att staten Österrike fyller 100 år (som ju är en följd av första världskriget).

I Tidningen Nu tipsade jag om feministiska kokböcker eftersom chefredaktören fann det så spännande att läsa om mitt möte med Kim Thúy,

I den feministiska bokcirkeln pratade vi om En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf.

December

Årets julkalender handlade om nobelpriset i litteratur och idén fick jag eftersom det inte delades ut något pris i år. Jag gav akademien 24 tips på fantastiska kvinnor som borde få priset (några som borde fått det).

Jag besökte i vanlig ordning julbasarer och drack mycket glögg och köpte fantastiska julklappar och såklart böcker till mig själv.

Rösträtten fyllde 100 år i år och jag hedrade det med att ge lite boktips om rösträttsrörelsen.

Jag avslutade året med ett julboksmaraton. Fenomenet julböcker är relativt nytt i Sverige och jag ville läsa mig igenom en del av marknaden. Jag får se hur många julböcker jag läser nästa år.

Gott nytt år alla kära läsare!

dec 31

Årets sista dag är här och jag gör en nyårslista!

Av Hanna i Bokbetraktelser

Nu är det årets sista dag 2018 och jag vill passa på att tack alla er läsare för ett fint år och att ni har läst och kommenterat. En kulturell upplevelse som slår det mesta var såklart årets bokmässa. Läsupplevelser har jag många fina. Personligt var det ett ganska bra år. Jag fick fast anställning för första gången sedan 2014 och den varma sommaren ledde till mycket bad och skoj trots att ekonomin var skralare än andra år. Jobbigt har varit vänner som har förlorat en närstående. När ett barn blir en ängel drabbar det oss alla hårt.

Jag väljer såhär i årets sista inlägg att inte kommentera omvärlden eller valet. Jag vill fokusera på litteraturen och min fina familj. Nyårsafton firas här hemma med familjen. Inga gäster i år utan bara vi. Det är fint det också.

Jag klarade läsmålet på 150 böcker! (Avslutade den sista för ungefär 30 sekunder sedan…)

Årets bästa läsupplevelser

Den der lever stille av Leonora Christina Skov: Fantastisk skildring av en barndom i en dysfunktionell familj och att komma ut för oförstående föräldrar.

Jag är, jag är, jag är – Ett hjärtslag från döden av Maggie O’Farrell: En bok om alla de gånger författaren varit nära döden. Otroligt gripande!

En modern familj av Helga Flatland: En annorlunda familjehistoria om skilsmässa, svek och lojaliteter.

Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò: Fint om barnlöshet och månggifte.

Litet land av Gaël Faye: En bok om inbördeskriget i Burundi sett ur en pojkes ögon.

Årets bästa lyssningsupplevelser

Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro: Reine Brynolfsson va ruppläsare och det var en underbar litteraturupplevelse att få höra honom läsa nobelpristagarens mästerverk.

Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg: Boken var underbar och Lo Kauppi var en fantastisk uppläsare.

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri: Hasse Khemiris bror Hamadi Khemiri läste och eftersom brödernas röster liknar varandra så kändes det nästan som en författaruppläsning.

Hägring 38 av Kjell Westöö: Stina Ekblad läser och hennes dialekt gav boken en extra dimension eftersom den utspelar sig bland finlandssvenskar i Helsingfors.

Hotel Tito av Ivana Bodrožić: Eileen Stevens läser på engelska och detta var kanske inte uppläsningen som var det mest fantastiska, utan att det var en så fin historia om att leva mitt i ett krig.

Årets bästa lajvupplevelser

Sommar med familjen

Semester i Portugal

Få fira min mormors 100-årsdag

Bokmässan

Julen

dec 30

Avslutning: Julboksmaraton

Av Hanna i Bokbetraktelser

Då var det dags att runda av den här dagen med julboksmaraton. Böckerna har varit så pass lika att jag nästan haft svårt att hålla isär alla när jag skrivit om dem. Men två böcker urskiljer sig något, en för att den var annorlunda och en för att den var märkbart bättre. En rolig spaning är att tre av fem kvinnliga huvudpersoner i böckerna jag läst är lärare. Är det en chicklit-stereotyp?

Läst idag

11 nätter före jul av Anna Fredriksson

Brutna ben och brustna hjärtan av Maria Ernestam

En vinter i Paris av Jenny Oliver

Jag kommer hem till jul av Joanna Bolouri

Snöfall, mirakel och brustna hjärtan av Claire Sandy

Bäst idag

11 nätter före jul av Anna Fredriksson: Den borde nästan inte räknas för att den inte innehåller alla obligatoriska ingredienser (inget hopplöst ex här!), men tycker ändå att den räknas. Det är ett spännande drama om hur man ska kunna lappa ihop ett äktenskap där den ena dragit ett tyngre lass hemma och den andra satsat på karriären.

Jag kommer hem till jul av Joanna Bolouri: Den här boken utmärker sig med att faktiskt vara bra. Den har en kittlande intrig och jag förstod precis varför hon föll för killen och det var så härligt pirrigt när de kysstes första gången. De andra böckerna lämnade mig tämligen oberörd inför kärlekshistorien. Det är kanske i och för sig mer ett underbetyg till de andra böckerna en ett höjdarbetyg för den här.

Bästa julboken

Av de böcker som utspelar sig under julen är min absoluta favorit Julen är alla hjärtans fest av Lise Nørgaard. Den som älskar Matador kommer att känna igen humorn i den boken som är skriven av seriens manusförfattare. Det är fyra ganska långa noveller som alla utspelar sig i juletid. Humor, men med en stor portion svärta.

Fler julböcker

Jag kan varmt rekommendera Vitklädd med ljus i hår av Maria Lang. Ett tips som kommit in under dagen är i samma genre, deckaren Den åttonde tärnan av Eva Frantz. Den borde jag kanske slå till med nästa lucia!

Nästa år

Jag avvaktar med att göra upp en läslista inför nästa år och ser om det då kommit ut något nytt och spännande då. Julböcker verkar vara ett fenomen som är här för att stanna. Har du någon bok som du tycker att jag bara måste läsa?

dec 30

Julboksmaraton: Spaning på andra bokbloggar

Av Hanna i Bokbetraktelser

Under dagen har ni fått läsa recensioner av de julböcker jag läst i december. Det har varit intressant och lättsamt. Det har varit några bra läsupplevelser och andra bara just lättsamma. Julböcker är ett fenomen jag gillar, men i fortsättningen kanske det blir en eller två varje jul.

Min bokbloggarkollegor har läst julböcker som bara den och några av böckerna är givetvis samma. som mina Här kommer en liten sammanställning, som på intet sätt är komplett, men som är en samling av vad jag hittat när jag tittat runt lite.

Fyll mer än gärna på listan! Något av det jag inte har läst tänkte jag kanske spara till nästa jul.

11 nätter före jul av Anna Fredriksson: Enligt O, Och dagarna går, Stories from the city, Västmanländskan

24 goda gärningar av Jenny Fagerlund: Enligt O, Hyllan, Och dagarna går, Västmanländskan, What you readin?

Brutna ben och brustna hjärtan av Maria Ernestam: Bokdivisionen, Enligt O, Johannas deckarhörna, Västmanländskan

Christmas on the island av Jenny Colgan: What you readin?

En dag i december av Josie Silver: Hyllan, Västmanländskan

En vinter i Paris av Jenny Oliver: Bokdivisionen, Enligt O, Hyllan, Stories from the city, What you readin?

Jag kommer hem till jul av Joanna Bolouri: Enligt O, Och dagarna går, Stories from the city, What you readin?

Jakten på julen av Matt Haig: Stories from the city

Kärlek, bakelser och en mops av Annie England Noblin: What you readin?

Sju dagar med familjen av Francesca Hornak: Stories from the city

Snöfall över Strandcaféet av Lucy Dimond: Enligt O

The christmas wish av Tilly Tennant: Hyllan, What you readin?

Vaxade juveler och brända hjärtan av Ewa Klingberg: Bokdivisionen

dec 30

Recension: Fredriksson, Anna; 11 nätter före jul; 2018

Av Hanna i Skönlitteratur

Dagens sista julbok är Anna Fredrikssons 11 nätter före jul. Jag fick tips om den på andra bloggar och insåg att det skulle vara en lite annorlunda bok jämfört med dem jag läst hittills. Den följer definitivt inte mallen av en chicklit-julbok, men innehåller alla julstämningsattiraljer. Jag lyssnade på boken och uppläsare var Johanna Lazcano. Boken är utgiven på Bonnier Bookery.

Erika och David är gifta och har två barn. David tycker att de har det bra, men en dag får han läsa ett inlägg på en familjesajt som stämmer skrämmande överens med hans egen dag. Det är Erika som skriver att hon vill skiljas. David blir helt ifrån sig, men finner råd. Han loggar in som Rudolf och svarar Erika. De får fin kontakt och han uppmuntrar henne att stanna. Trots det driver Rudolf Erika allt längre ifrån David och allt närmare en katastrof. Kan de rädda sitt äktenskap?

Mitt omdöme enligt kriterierna för julböcker

Kvinnan: Erika är trött på småbarnslivet (dock ej på sina barn) och att hennes make alltid sätter sig själv först. Hon längtar bort.

Mannen: David är aningslös, men kärleksfull. Han satsar på karriären för att han kan. När han får veta att Erika inte vill vara gift med honom längre blir han förkrossad och vill göra allt för att ställa allt till rätta och bli en bättre make och far.

Intrigen: Kan Erika och David hitta tillbaka till varandra via Rudolf? Riktigt spännande uppbyggt med växlande synvinklar från hans och hennes sida.

Rekvisita: Mer vardaglig än de andra julböckerna jag läst, lucia på förskolan, skinkkokande och kalle anka. Det går att ta på julstressen.

Det obligatoriska exet: Det finns inget sådant, detta är en annan typ av bok.

Feminism: Mycket tydlig. Hon tar mer ansvar hemma och ruttnar. Han är kärleksfull och älskar sina barn och gör allt för att skärpa sig.

Summa summarum: En kort men kärnfull bok om ett havererande äktenskap. Spännande och sannolik, även om det är lite skruvat. Den bästa julboken jag läste och det kanske beror på att den var annorlunda. Jag gillar också sidohistorierna om jobbarkompisarna som är lesbiska och där den ena är notoriskt otrogen. Här följde inte allt någon stereotyp mall. Tummen upp för det!

Läs mer: Adlibris, Bokus, Enligt O, Och dagarna går, Stories from the city, Västmanländskan

dec 30

Recension: Bolouri, Joanna; Jag kommer hem till jul; 2016

Av Hanna i Skönlitteratur

Dagens fjärde julbok är Joanna Bolouris Jag kommer hem till jul. Den var förra årets julbok hos Printz förlag och jag fyndande den till kanonpris på årets julboksmarkand. Jag höll i den förra året, men baksidestexten föll mig inte i smaken då och jag köpte istället Snöfall, mirakel och frusna hjärtan av Claire Sandy.

Emily är 38 år och lärare och bor i London. Hon har precis börjat längta hem till Skottland igen där hon kan få en bättre tjänst mer mer betalt och dessutom mer för pengarna. Men så har hon träffat en kille, Robert, som är rik och som är hemmastadd i London. Han går med på att träffa hennes galna familj och hon glädjer sig åt att äntligen ha en man att visa upp. Strax innan jul får hon veta att hon inte är hans enda förhållande. Hon gör slut och på fyllan hon skaffat sig efter brytningen erbjuder hon sin tio år yngre granne att följa med och låtsas vara Robert. Han säger ja, men det är bara ett problem. Emily tål honom inte.

Mitt omdöme enligt kriterierna för julböcker

Kvinnan: Emily är en trevlig bekantskap, lite galen och impulsiv, men ändå stabil. Hon lider av familjens press på att hon ska gifta sig och skaffa föräldrarna barnbarn och faller inte alltid för de bästa killarna. Hon har ett bra jobb som hon trivs med och en längtan att göra något som hon själv vill och inte som andra förväntar sig av henne.

Mannen: Evan är en så kallad bra kille. Så god att han nästan är osannolik. Men boken är så pass bra skriven att det inte blir osannolikt.

Intrigen: Det blir spännande och roligt att de ska låtsas som att de älskar varandra samtidigt som det växter fram någon slags spänning mellan dem.

Rekvisita: Suparkvart hos Emliys föräldrar i Skottland var inte helt optimal rekvisita, för det sups något ohejdat i den här boken. Det finns några trevliga scener från snötäckta vidder och mysiga pubar som väger upp, samt en julmarknad i London i början av boken.

Det obligatoriska exet: Robert är en pojkvän/ex av klassiskt stuk. Han är rik, snygg och uppvaktande, men också otrevlig och arrogant. Ingen gillar honom, men det märker inte Emily som är förblindad av hans charm gentemot henne.

Feminism: Jag tycker att det är tillräckligt feministiskt även om det såklart är heteronormativt så att det skriker om det. Emily har en bra karriär och bra jobbmöjligheter och hon tvekar inte att välja sin väg före någon annans.

Summa summarum: Boken spelar på de gamla hederliga tankarna om att kärlek alltid börjar med bråk. I verkligheten är det ju oftast ingen hit, men det funkar i litteraturen. Jag kände en genuin spänning, även om utgången mer eller mindre var klar på förhand. Jag längtade verkligen efter att Emily och Evan skulle kyssas och bekänna sin kärlek för varandra. Men en sak som jag sett kritik för på annat håll: Det dricks nästan provocerande mycket på de få dagar som boken utspelar sig på. Bakfulla verkar de inte bli heller. Förutom det så gillade jag historien, huvudpersonerna och bifigurerna. Det här var den bästa av de klassiska julböckerna jag läste i år.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Enligt O, Och dagarna går, Stories from the city, What you readin?

dec 30

Recension: Sandy, Claire; Snöfall, mirakel och frusna hjärtan; 2015

Av Hanna i Skönlitteratur

Snöfall, mirakel och frusna hjärtan av Claire Sandy var 2016 års julbok hos Printz förlag och jag köpte den förra året på deras julmarknad. Jag kände inte för julböcker då och läste den i år. Den här boken var lite svår att ta sig igenom och jag läste den i omgångar.

Asta lever som ensamstående mor med en sextonåring i London. Hon kommer från Irland, men har inte återvänt sedan hon flydde gravid för sexton år sedan. Hon har ett jobb som assistent åt en egocentrisk och stenrik medieperson som hon är hemligt förälskad i. En dag ger han henne i uppdrag att åka till sin hemby för att ta reda på varför en helgonstaty gråter. Religiösa människor vallfärdar till byn för att bevittna miraklet och Asta ska ta reda på den förväntade bluffen. Återföreningen med familjen blir hjärtlig och på Irland träffar hon engelsmannen Jake, som rymt från något i London.

Mitt omdöme enligt kriterierna för julböcker

Kvinnan: Asta är en ganska intetsägande kvinna i början av boken. Hon tar sig, men det går långsamt. Därav de många avbrotten i min läsning. Jag stod knappt ut med henne.

Mannen: Jake är lite väl mycket riddare på den vita hästen. Det blir bättre, men i början stod jag inte ut med honom alls.

Intrigen: Själva kärleksintrigen var inte ett dugg spännande. Fattade aldrig hur och varför de föll för varandra. Det kändes som att jag borde tycka att spänningen låg i om hon skulle stanna på Irland eller om deras förhållande skulle spricka. Jag satt som ett stort frågetecken och blev irriterad av att en förmodat rik engelsman inte skulle kunna ta sig regelbundet till London.

Rekvisita: Snö på Irland och julmiddag på en irländsk pub var trevligt, men jag kände aldrig att jag förflyttades dit.

Det obligatoriska exet: Astas arbetsgivare Conan är inget ex, men den kärlek hon måste glömma för att kunna få Jake. Han är rik men oförskämd och ytlig, men framförallt är han en jättebebis. Varför i herrans namn skulle någon vilja ha en sådan som honom om man inte är golddigger? Varför Asta gjort det fick vi små ledtrådar till, men det kändes aldrig sannolikt.

Feminism: Den här boken var inte särskilt bra, men feministisk var den. Kvinnor klarar sig själva och bör bryta mot normerna som säger att man måste vara gift och stå ut med allt för att inte skilja sig. Slutet var också feministiskt och det som gjorde att boken inte var helt och hållet skräp.

Summa summarum: Slutet räddade boken från att få en etta på Goodreads. Jag stannar där.

Läs mer: Adlibris, Bokus

dec 30

Recension: Ernestam, Maria; Brutna ben och brustna hjärtan; 2018

Av Hanna i Skönlitteratur

Maria Ernestams Brutna ben och brustna hjärtan var den första julboken jag tog mig an. Jag lyssnade på den och den läses upp av författaren själv. Boken är svensk och den första jag kommit i kontakt med som är en svensk jullit av chicklit-stuk.

Lisbeth är lärare och har flyttat från Stockholm till lilla Frillesås utan för Kungsbacka. Hon har flytt från en pojkvän som det antyds att det inte slutade väl med. I Frillesås har hon varit olyckligt kär i hästägaren Jan, men det har aldrig blivit något. Hon får problem med sitt kök och tvingas anlita en rörmokare. Det är en trevlig man som hon litar på, trots att hon inte tagit några referenser på honom. Till skolan kommer en ny idrottslärare och Lisbeth får veta att hon kommer att bli av med sina eftersom hon inte är behörig i just idrott. Rektorn och den nya idrottsläraren ska åka till S:t Anton på kurs före jul och Lisbeth blir så arg att hon ljuger om att hon åkt i juniorlandslaget i slalom. Hon får åka med till Schweiz, men för att klara lögnen måste hon låtsas att hon har brutit benet. Före resan till S:t Anton dyker exet upp och verkar vilja ha henne tillbaka.

Som ni kan läsa ovan är det en roman med många delar och vilken man den ensamstående Lisbeth ska få på slutet är långt ifrån avgjort på förhand.

Mitt omdöme enligt kriterierna för julböcker

Kvinnan: Hängiven lärare som hittat hem i ett slitet hus vid havet en bit utanför Göteborg. Hon är 38 år och barnlös med enorm barnlängtan som hon inte talar högt om. Hon kändes sympatisk och var en bra förebild. Hon är lärare och trivs bra med det och läraryrket framställs som ett bra jobb, vilket är positivt.

Mannen: Ja, vem är mannen här? Det finns flera olika alternativ och jag vill ju inte avslöja något på förhand. Ett stort plus för oförutsägbarheten här.

Intrigen: Här är det ganska många händelser som avlöser varandra och jag tyckte att det var ganska så ovisst in i det sista vilken av alla olika män hon kommer att välja. Jag tyckte om historien, men tyckte att lögnen om det brutna benet var lite överdriven. Författaren fick dock ihop det så att det funkade. Jag var lite orolig ett tag.

Rekvisita: Snötäckta skär vid havet i norra Halland och ett mysigt hus fritt från minimalism och fullt med härligt julpynt. Författaren får mig att verkligen flytta in i det gamla slitna huset vid havet. Lite soliga alptoppar får vi som en bonus.

Det obligatoriska exet: Här finns en riktig typ som inte alls verkar vara Lisbeths typ. Han känns dock tämligen trovärdig. Den enda jag kände var att det inte helt kändes som att han och Lisbeth hade kunnat vara ett par.

Feminism: Lisbeth kör sin egen stil, trots vad ex eller familj anser. Hon blir mer och mer självständig i boken och hennes lögn om det brutna benet blir en förlösare. Hon kör dessutom HD som en del av sin frigörelseprocess.

Summa summarum: Det var en bok med många olika småhistorier, många fler än dem jag skrivit om, och jag tycker att författaren lyckades väl med att få ihop allt. Den här boken var den av de mer klassiska julböckerna som var minst förutsägbar. Jag gillade det och kände mig aldrig skriven på näsan. Det blev lite hysteriskt i och med resan till Alperna, men även den sekvensen funkar.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Bokdivisionen, Enligt O, Johannas deckarhörna, Västmanländskan

dec 30

Recension: Oliver, Jenny; En vinter i Paris; 2013

Av Hanna i Skönlitteratur

En vinter i Paris av Jenny Oliver lovar en vinterbok från Paris med mycket bakning och kärlek. Jag tänkte att den kunde passa när jag ville ha något lättsmält att lyssna på när jag nattade barnet. Boken läses upp av Ellen Jelinek, en skådespelare jag känt en gång i ett annat liv i en studentkorridor i Göteborg. Utgiven på Printz förlag och är årets julbok hos dem.

Rachel lever ett stillsamt liv som lågstadielärare i en by i England. En dag överraskar hennes vänner henne med en biljett till Paris där hon ska medverka i en baktävling. Hennes förflutna kommer ikapp henne. Moderns död på julafton, stunderna i hennes bageri och sedan flykten från julen och traditionerna blir saker hon måste hantera. Hon vill egentligen inte resa, men lämnar sin hopplösa pojkvän och hoppas på en glammig semester i Paris. Det blir såklart inte som hon tänkt sig, den berömda konditorn som leder tävlingen är en sadist, rummet hon hyr är ett råtthål och det regnar. Men så går det bättre i tävlingen, hon finner en vän i sin hyresvärdinnas hushållerska och hon möter konditorns snygga bror Philippe.

Mitt omdöme enligt kriterierna för julböcker

Kvinnan: En ganska typisk chicklit-kvinna, över trettio med med hopplös pojkvän. Vet inte riktigt om att hon drömmer om ett annat liv. Ganska sympatisk, men jag har lite svårt för att läraryrket ska vara något slags misslyckande framför att följa drömmen om att öppna ett eget café.

Mannen: Lite anonym, inte det självklara valet. Men snäll och reko, som sig bör. Han har många goda feministiska kvaliteter.

Intrigen: Här står bakningen, dvs självförverkligandet, i centrum. Jag gillar det, men det blir lite på bekostnad av kärlekshistorien. Det hade kunnat byggts upp med lite mer spänning, utan att förlora fokus på tävlingen. Sedan är det en bra inslag med att behöva jobba med sitt förflutna.

Rekvisita: Bakningen ramar in julstämningen, liksom det ruffiga rummet Rachel fyller med blandade loppisfynd. Paris är såklart alltid Paris, men jag känner inte att jag förflyttar mig dit och går omrking i det mysiga Marais.

Det obligatoriska exet: Ben är hopplös och vill egentligen inte ha Rachel mer än som ligg och för att få god nattamat. Kanske lite för hopplös för att det ska vara sannolikt. Han utgår aldrig något reellt hot.

Feminism: Bra med självförverkligande, men café-livet och bakandet framstår som lite väl glamoröst.

Summa summarum: Helt ok underhållning, men absolut inget mer.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Bokdivisionen, Enligt O, Hyllan, Stories from the city, What you readin?