Idag fyller Estland 100 år och jag vill med detta blogginlägg gratulera Estland på hundraårsdagen. Estland är ett av mina favoritländer och Tallinn en av mina favoritstäder och jag åker dit så ofta jag har möjlighet till. Från Google translate: Õnnitleme Eesti sajandat aastapäeva!
Roman: Historiens förfärande skönhet av Viivi Luik
Poem: Mors dag av Elo Viiding
Novell: Sommar i fäderneslandet av Tiita Toomet
Författare: Viivi Luik
Feminist: Elo Viiding
Est-ättling: Sofi Oksanen
Låt: 15 Magamata Ööd med Ines hörde jag när jag var på krogen i Tallinn 2004 och förälskade mig i på studs. Jag frågade min kompis vad den hette och hon förklarade att den handlade om någon som inte kunde äta eller sova på 15 dagar av förälskelse. Med den beskrivningen gick jag till skivaffären (det fanns fortfarande sådana 2004) och jag fick med mig en CD hem. Annars är mitt favoritband Smilers, som jag såg live 1999. De var någon slags estniska Brainpool.
Schlagernostalgi: 1996 visade Estland att det inte var språket som gjorde att Finland nästan alltid kom sist. Estniska, som är mycket likt finska, gick utmärkt att sjunga på och den här låten kom på femte plats. Observera att jag tycker att både estniska och finska är vackra språk, men att finska skulle vara ett fult språk var ett argument som hördes i diskussionen på 90-talet. Det handlade om ifall alla skulle sjunga på engelska för att ingen skulle diskrimineras.
Idrottsstjärna: Jag hade velat skriva Kristina Smigun, men eftersom hon åkt fast för doping, vill jag inte gärna lyfta fram henne. Det får istället bli Erki Nool, den gamla tiokamparen från 90-talet som vann OS-guld i Sidney 2000. Han har å andra sidan blivit högerpopulistisk politiker. Det verkar som om alltför mångas hjälteglorior falnar förr eller senare. Raul Olle var en som jag hade som favorit i Vasaloppet i flera år. han vann 2000. Han har mig veterligen inte blivit vare sig högerpopulist eller åkt fast för doping. Men sedan läser jag lite till och undrar hur det egentligen låg till med Smigun och dopingen. Kanske är hon är förebild trots allt. Jag lär återkomma om detta, var så säkra!
Jag dricker cider i Tallinn. Inte mitt första och definitivt inte mitt sista besök. Augusti 1999.
