Recension: Oliver, Jenny; En vinter i Paris; 2013

En vinter i ParisEn vinter i Paris av Jenny Oliver lovar en vinterbok från Paris med mycket bakning och kärlek. Jag tänkte att den kunde passa när jag ville ha något lättsmält att lyssna på när jag nattade barnet. Boken läses upp av Ellen Jelinek, en skådespelare jag känt en gång i ett annat liv i en studentkorridor i Göteborg. Utgiven på Printz förlag och är årets julbok hos dem.

Rachel lever ett stillsamt liv som lågstadielärare i en by i England. En dag överraskar hennes vänner henne med en biljett till Paris där hon ska medverka i en baktävling. Hennes förflutna kommer ikapp henne. Moderns död på julafton, stunderna i hennes bageri och sedan flykten från julen och traditionerna blir saker hon måste hantera. Hon vill egentligen inte resa, men lämnar sin hopplösa pojkvän och hoppas på en glammig semester i Paris. Det blir såklart inte som hon tänkt sig, den berömda konditorn som leder tävlingen är en sadist, rummet hon hyr är ett råtthål och det regnar. Men så går det bättre i tävlingen, hon finner en vän i sin hyresvärdinnas hushållerska och hon möter konditorns snygga bror Philippe.

Mitt omdöme enligt kriterierna för julböcker

Kvinnan: En ganska typisk chicklit-kvinna, över trettio med med hopplös pojkvän. Vet inte riktigt om att hon drömmer om ett annat liv. Ganska sympatisk, men jag har lite svårt för att läraryrket ska vara något slags misslyckande framför att följa drömmen om att öppna ett eget café.

Mannen: Lite anonym, inte det självklara valet. Men snäll och reko, som sig bör. Han har många goda feministiska kvaliteter.

Intrigen: Här står bakningen, dvs självförverkligandet, i centrum. Jag gillar det, men det blir lite på bekostnad av kärlekshistorien. Det hade kunnat byggts upp med lite mer spänning, utan att förlora fokus på tävlingen. Sedan är det en bra inslag med att behöva jobba med sitt förflutna.

Rekvisita: Bakningen ramar in julstämningen, liksom det ruffiga rummet Rachel fyller med blandade loppisfynd. Paris är såklart alltid Paris, men jag känner inte att jag förflyttar mig dit och går omrking i det mysiga Marais.

Det obligatoriska exet: Ben är hopplös och vill egentligen inte ha Rachel mer än som ligg och för att få god nattamat. Kanske lite för hopplös för att det ska vara sannolikt. Han utgår aldrig något reellt hot.

Feminism: Bra med självförverkligande, men café-livet och bakandet framstår som lite väl glamoröst.

Summa summarum: Helt ok underhållning, men absolut inget mer.

Läs mer: Adlibris, BokusBokdivisionenEnligt O, HyllanStories from the cityWhat you readin?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.