Feministbiblioteket

aug 03

Semester 14 lider mot sitt slut

Av Hanna i Hälsa

Då är det sista dagen innan jag börjar jobba igen. Semestern fick avslutas något tidigare än andra år på grund av det stundande valet, men med tanke på det underbara väder vi haft så känner jag mig ändå ganska nöjd (helt nöjd känner man väl sig aldrig…?). Semestern har också inneburit många härliga möten med gamla och nya vänner och bekanta. Jag tänkte ägna dessa möten ett särskilt inlägg, men nedan ser ni vår semester sett från den vackra, underbara sidan. (Ni som får ångest över idyll kan titta bort, eller tänka på att jag såklart rensar från allt som var jobbigt.)

Lidköping

Vi började med en vecka i Lidköping.

Föräldrarna köpte en lite för stor pool till morföräldrarnas trädgård. Den funkade ändå fint för Hugo.

Det blev även strandhäng och bad i Vänern.

Hugo fick träffa sin gammelmormor på mammas sida. Hon var en riktigt rolig tant, trots sina 96 år. Här skrattar de båda åt en leksak som rör sig.

Landsort

Efter Lidköping åkte vi till svärfamiljens landställe på Landsort.

Det blev mycket spring på klippor.

Det blev bad också efter mycket om och men. (För er som tycker att vi är oerhört oansvariga som föräldrar som sätter vår son i en i Sverige icke godkänd badanka och låter honom bada ensam kan jag säga att jag är bara bortklippt, finns på en armlängds avstånd.)

Det var också sena kvällar med välling i solnedgången…

… men även en och annan vuxenstund för föräldrarna.

Kolmården

Vi åkte ju till Mallorca innan midsommar så vår enda resa den här semestern gick till Kolmården. Här är Hugo överentusiastisk över att få klappa getterna.

Lidköping igen

När pappa började jobba igen åkte mamma och Hugo tillbaka till mormor och morfar i Lidköping.

Om Hugo fick välja en enda sak att sysselsätta sig med livet ut så skulle det vara att gunga.

Men mormors växthus var också spännande. Speciellt när man kunde knipsa av tomater och äta.

En kväll gick jag ut för att dricka öl med en gammal vän från gymnasiet och det tyckte Hugo inte var nåt jobbigt. Han fick ju egentid med mormor och morfar!

Stockholm

Semestern avslutades med 25-årsfest. Det var inte igår jag fick vara med och fira en 25-åring och kände mig nästan lite gammal. Josefina på Djurgården visade sig vara ett riktigt hemskt ställe där de i vakternas tycke ocoola personerna stämplades som för fulla och hotades bli utslängda om de drack mer. Bokningen av drinkbord hade också glömts bort och trots att stället inte ens var halvfullt var de sjukt otrevliga innan vi fick sätta oss och dricka vin. Men kul var det ändå såklart, för vi hade ju varandra. Grattis Ana, min supergulliga svägerska och tack för en trevlig kväll!

aug 03

Recension: Kurghinian, Shushanik; Dikter ur I want to live; 1907

Av Hanna i Lyrik

Jag hade mycket svårt att hitta någon kvinnlig armenisk författare till min jorden runt-utmaning, men skam den som ger sig. Efter mycket googlande (det är komplicerat att googla namn som stavas olika i olika översättningar) hittade jag Shushanik Kurghinian, feminist och socialistisk politiker. Några av hennes dikter finns översatta på olika håll på webben. Jag tyckte mig inte ha råd att beställa diktsamlingen I want to live som går på 30 dollar på Amazon.

Den äldsta översättningen till engelska är från 1917. The eagle’s love är en vacker dikt om frihet. Dikten som heter som titeln på boken, I want to live är en feministisk dikt om kvinnor och mäns lika värde. Den är otroligt radikal för att vara så gammal, se den första och sista strofen:

I want to live–but not a lavish life
trapped in obscurity–indifferent and foolish,
nor as an outright hostage of artificial beauty,
a frail creature–delicate and feeble,
but equal to you–oh men–prosperous
as you are–powerful and headstrong–
fit against calamities–ingenious in mind,
with bodies full of vigor.

(…)

I want to fight–first as your rival,
standing against you with an old vengeance,
since absurdly and without mercy you
turned me into a vassal through love and force.
Then after clearing these disputes of my gender,
I want to fight against the agonies of life,
courageously like you–hand in hand,
facing this struggle to be or not.

Läs hela dikten här.

På engelska Wikipedia finns I want to sing översatt och den är också tydligt feministisk.

I wanted to sing: they told me I could not,
I wove my own songs: quiet, you are a girl!
But when in this troubled world
an elegy I became,
I spoke to the hearts of many.
The more I sang:
the sooner she’ll get tired, they said.
The louder I sang:
the faster her voice will fail.
But I kept singing endlessly,
that’s when they started to cajole.

Jag blev helt tagen av detta armeniska författarskap att jag fortfarande överväger att beställa hela boken, trots att den inte var direkt billig. Det finns inte jättemycket skrivit om Shushanik Kurghinian på nätet, men bloggen Armenian women har skrivit en text om henne och översatt dikten I pity you, som också den är härligt feministisk:

I pity you, dull-witted women,
for chasing after rouge and beauty aids,
wasting away your time without a goal,
with faces adorned for lewd sale.

Läs hela dikten här.

Självklart var detta inte helt okontroversiellt i Armenien 1907 och det är det som gör det extra imponerande. Det finns många kvinnliga pionjärer över hela vägen som har banat vägen för rösträtt och yttrandefrihet och jag känner att jag skulle vilja uppmärksamma dem alla (vilket såklart är omöjligt). Jag kommer att återkomma till Shushanik Kurghinian.

aug 02

Recension: Boye, Karin; Kallocain; 1940

Av Hanna i Skönlitteratur

Min vän Mia har länge tjatat om att Kallocain av Karin Boye platsar i feministbiblioteket. Efter att har övervägt den alldeles för länge samt Frankenstein en kortare tid, ansåg jag att det var dags. Böckernas betydelse och att det är kvinnor som är författare övervägde tillslut och nu recenserar jag dem båda. Texten nedan är från det jag skrev om boken när jag läst den 2012.

Huvudpersonen Leo Kall är kemist och uppfinner en drog som tvingar folk att tala sanning. Påverkade av drogen är det många som avslöjar sina innersta tanker som inte är avsedda för staten som har full kontroll på sin befolkning. Han brottas med egna kval om att även han har tänkt många av försökspersonernas tankar och trots det jobbar han för ett lagförslag att alla ska tvingas ta Kallocain. Dessutom går han omkring och oroar sig för att hans fru har ett förhållande med en nära medarbetare. Han blir mer och mer förvirrad om vad som är rätt och fel och vad som är hans egen önskan.

Boye har influerats av både Nazitysklands och Sovjetunionens utveckling när hon skrev boken och det var en skrämmande bok. Boken är skriven ungefär ett decennium före George Orwells 1984 och det bör understrykas. Det är en fantastisk bra och spännande bok. Den är också feministiskt intressant eftersom det är kvinnor som får stå för förnuftet. Leo Kall är en ganska menlös person, men hans fru framstår som betydligt smartare.

Läs mer: Adlibris, Bokus

jul 31

Pride: Boktips veckan till ära

Av Hanna i Bokbetraktelser

Under OS initierade Sanna att vi bokbloggare skulle tipsa Putin om HBTQ-litteratur. De funkar ju såklart till andra som är mer välvilligt inställda till alla möjliga sexuella läggningar. Här kommer således lite litteraturtips till alla ni som vill hänga med i Pride-feelingen.

(Observera att böckerna är tagna ur mitt bibliotek, vilket gör att män som ligger med män-kategorin är underrepresenterad. Eftersom hbtq ofta får vara synonym till bögar så tror jag nog att ni kan få tips om sådan litteratur på annat håll.)

Kvinnor som ligger med kvinnor

Silvia Avallone, Stål

Louise Boije av Gennäs, Stjärnor utan svindel

Karolina Bång, Cowgirls

Vígdis Grímsdóttir, Z – en kärlekshistoria

Anne Holt, Hanne Wilhelmsen-deckarna

Agnes von Kusenstierna, Fröknarna von Pahlen

Selma Lagerlöf, Brev till Valborg Ohlander

Sofi Oksanen, Baby Jane

Män som ligger med män

Jonas Gardell, Torka aldrig tårar utan handskar

Trans och queer

Ester Roxberg, Min pappa Ann-Christine

Frida Stéenhoff, Ett sällsamt öde (novell)

Yoko Tawada, Thisbe (novell)

Ungdomsböcker

Håkan Lindquist, Regn och åska

Sofia Nordin, Det händer nu

Vilja-Tuulia Huotarinen, Ljus ljus ljus

Barnböcker

Anna Charlotta Gunnarson, Gabriela Stjärna och fienden

Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist, Junior börjar förskolan

Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist, Prinsessan Kristalla

Stina Wirsén, Vem är var?

Böcker jag fått tips om och vill läsa

Sara Lövestam, Tillbaka till henne

Nina Bouraoui, Pojkflickan

Jenny Jägerfeld, Jag är ju så jävla easy going

Jessica Kolterjahn, Den största dagen är en dag av törst

Mian Lodalen och Matilda Tudor Liten handbok i konsten att bli lesbisk”

Jeanette Winterson, Varför vara lycklig när man kan vara normal

Bisexualitet, HBTQ, Homosexualitet, Pride, Queer, Transpersoner
3 kommentarer

jul 31

Röster från Katalonien

Av Hanna i Utmaningar

Som jag tidigare berättat så är Röster från Katalonien ett tema på årets bokmässa. Jag som bloggambassadör och med ett just i år särskilt intresse för regionen ska givetvis försöka läsa så många jag kan av de kvinnliga katalanska författare som kommer till Göteborg.

Jag har redan börjat och läst De gömda rummen av Care Santos och Det mest privata av Nuria Amat.

Någon mer som vill hänga på och lästa katalanskt fram till bokmässan?

jul 30

Avslut: Semesterutmaningen Spanien

Av Hanna i Bokbetraktelser

Idag läste jag ut Nuria Amats Det mest privata och den får avsluta min spanska semesterutmaning som jag har klarat med mer än godkänt. I februari vad jag och min man i Barcelona och i juni var vi med min storfamilj på Mallorca. Därför ville jag passa på att ägna våren åt spansk litteratur.

Sedan är jag ju som bekant bloggambassadör för bokmässan i år och i våras tillkännagavs det att bredvid Brasilien som tema så skulle det även vara Röster från Katalonien. Det passade ju som hand i handsken för mig! Nu går min semesterutmaning över i ett tema jag kallar just Röster från Katalonien. Mer om det i ett separat inlägg.

Nedan följer de böcker jag har läst inom ramen för semesterutmaningen och de med en * framför är från Katalonien och ** kommer till bokmässan.

Böcker:

* Himlens fånge av Carlos Ruiz Zafón
* Nada av Carmen Laforet
En vinter på Mallorca av George Sand
Kvinnodramerna av Frederico García Lorca
Rödluvan på Manhattan av Carmen Martín Graite
Kärlek, nyfikenhet, prozac och tvivel av Lucía Etxebarría
* Diamanttorget av Mercé Rodoreda
Aningar av Clara Sanchez
Tiden där emellan av Maria Dueñas
** De gömda rummen av Care Santos
** Det mest privata av Nuria Amat

Noveller:
Efter oss syndafloden av Andrés Barbas
Slippa se regnet av Nuria Labari
Leken av Elvira Navarro
La noche sucks av Blanca Riestra
Överlevaren av Sònia Hernández

Bäst:
Diamanttorget
Leken
Kvinnodramerna

Nu går jag vidare med det katalanska rösterna och till hösten blir det tyskt!

jul 30

Recension: Amat, Nuria; Det mest privata; 1997

Av Hanna i Skönlitteratur

Nuria Amat kommer till bokmässan i år och när jag såg att hennes bok Det mest privata fanns på svenska så gick jag till bibblan och lånade den. Hon är dessutom från Barcelona och får därmed avsluta min semesterutmaning.

Boken handlar om en kvinna som vuxit upp utan mor mitt emot ett mentalsjukhus i Barcelona. Familjen är mer eller mindre dysfunktionell eftersom de inte lyckas finna ett sätt att leva tillsammans efter moderns död och faderns sätt att lindra sorgen för sin dotter är att leda in henne i böckernas värld. Böckerna blir hennes galenskap och mentalsjukhuset som ligger mitt emot deras hur kommer längre in i boken att smälta samman mer och mer med huset de bor i.

Det låter rörigt och det knepigt och det var det också. Det var stundvis en bra bok, men jag tappade tråden efter ett tag och det kändes som att det kvittade hur den slutade och det är inget gott betyg. Ibland kan lite speciella böcker med speciell berättarteknik bara bli konstiga och så kände jag om den här. Trots besvikelsen ska det bli spännande att få lyssna till Amat på bokmässan.

(Jag tänkte skriva att jag nog inte är så sugen på att läsa något mer av Amat, men så läste jag att bloggen Böcker emellan inte tyckte om Det mest privata men älskade Drottning av Amerika, så kanske ska jag försöka med den!)

Läs mer: Adlibris, Bokus, GP, SvD

jul 28

Bloggen i semestermode

Av Hanna i Blogg

Det händer ganska ofta att jag får frågan hur jag orkar att blogga så mycket som jag gör. Den som är uppmärksam märker att bloggen har gått in i ett semestermode. Jag orkar i princip bara recensera böcker. Alla andra politiska och litteraturmässiga tankar spar jag till en annan gång. Men jag kan inte klaga på miljön. Nu är maken tillbaka på jobbet och jag kopplar av i Lidköping. Såhär kan man också blogga och då är det inte jobbigt alls.

Läser gör jag otroligt mycket, som ni ser och jag ska snart delge er lite sammanfattningar av mina utmaningar. Det har varit fortsatt rätt så mycket fokus på Spanien och Brasilien, men även andra – mer udda – länder har jag hittat litteratur ifrån.

Jag kommer också snart att skriva om bokmässan och allt jag hade tänkt att lyssna på, men för den som är nyfiken redan nu kan spana in min mässplanerare.

Jag har med andra ord många idéer och tankar, men ni får hålla tillgodo med mest recensioner ett tag till.

jul 28

Recension: Kincaid, Jamaica; Annie John; 1985

Av Hanna i Skönlitteratur

Jag läste Jamaica Kincaids Min mor för ett par veckor sedan och blev lite besviken på att den utspelade sig på Dominica, när jag väl hittat en författare från Antigua. Annie John utspelar sig på Antigua och den var relativt kort så jag läste den också, trots att Kincaid inte imponerade så värst mycket på mig första gången.

Annie John älskar sin mor och hänger mest i kjolarna på henne. Men hon växer upp och all kärlek hon hade för sin mor börjar att ytas ut mot hat. Hon är framåt i skolan och duktig och hävdar sig på många sätt. Relationen med modern blir bara värre och det plågar henne.

Annie John är en roman om en flickas uppväxt om om hur komplicerad en mor-dotter-relation kan vara. Boken lär ha självbiografiska drag. Det låter intressant, men boken lämnade mig tyvärr totalt oberörd. Jag tror inte att Jamaica Kincaid är en författare för mig. Jag kan åtminstone pricka av Antigua och Barbuda på Min världskarta.

Läs mer: Adlibris, Bokus

jul 27

Recension: Allende, Isabel; Kärlek och skugga; 1984

Av Hanna i Skönlitteratur

Kärlek och skugga av Isabel Allende har stått i min svärmors hylla på Landsort och efter det i min egen hylla länge nog. Men många andras kommentarer att jag borde läsa någon annan bok av Allende istället har fördröjt läsandet. Jag var tveksam till boken även när jag börjat på det och kan nu efteråt konstatera att jag är oerhört glad över att jag läste den.

Irene är journalist och kommer från familj där modern hyllade militärkuppen med champagne. Hon är dessutom förlovad med en militär. Fotografen Francisco är medlem i en hemlig politisk rörelse och jobbar tillsammans med Irene. En dag upptäcker de tillsammans något fasansfullt som bara en rättrogen person som Irenes mamma kan bortförklara med något annat än att det är regimens fel. De påbörjar ett äventyr som kan komma att kosta dem livet.

Det var en oerhört spännande roman efter första delen, som jag aldrig riktigt kom in i. Det var en ganska klassisk äventyrsroman med kärlek och passion, men det som känns lite ovanligt är den tydliga feministiska vinkeln och att Irene är minst lika stor hjälte som Francisco. Det finns också tydliga hänvisningar till könsmaktsordning och traditionella könsroller. Irene lyckas slita sig loss och gå sin egen väg, utan att få sota för det, vilket många kvinnor som gått hennes väg i böckernas värld har fått göra före henne. Hennes frigörelse och exfästmannens reaktion på hennes politiska förehavanden (han tar henne i försvar med fara för sitt eget liv) är tämliga unika i litteraturen skulle jag säga. I alla fall litteratur från den tiden.

Jag såg att boken har blivit film och att Francisco spelas av Antonio Banderas och det var en minst sagt intressant vetskap. Undrar om jag vågar se den (se bara hur filmomslaget ser ut här). Jag är rädd att det feministiska budskapet inte kommer fram. Men det kanske är mina fördomar? Någon som vet?