Ja, jag kan säga det, för jag är själv feminist. Min vän och också stora idol, Birgitta Ohlsson, har som en av sina slogans i valet ”För att förändra världen måste man börja med sig själv”. Jag trodde att det var en tämligen okontroversiell sak att säga, men efter att varit aktiv i flera feministiska forum på nätet ett tag har jag förstått att så inte är fallet. Jag vill ju inte direkt ge antifeministerna rätt som säger att det feministiska offerkoftan är så trång, så trång. Inte heller nicka instämmande till dem som säger ”Jag är inte feminist för jag ser inte mig själv som ett offer.” Men jag måste erkänna att på många håll verkar det vara bekvämt att skylla ifrån sig på strukturer.

Jag har hört många som säger att de är för en helt kvoterad föräldraledighet, men själva har de tagit ut hela. Strukturer gör dem till offer och de KAN inte göra något åt sin situation. Frågan är vad som skulle lösas med lagstiftning i deras fall. Missförstå mig inte nu, jag vill också har fler öronmärkta månader i föräldraförsäkringen, men det går att dela på den själv om det är så man tycker att det borde vara.

Ibland känns det som att många feminister mer till vänster, ser kapitalismen som det stora hotet mot jämställdhet. Det må vara så och tror man det ska man givetvis kämpa för kapitalismens avskaffande. Vägen dit är troligtvis mycket lång. Innan dess finns det massor att göra. Ska vi verkligen unna oss lyxen att vänta på samhällets totala omstrukturering innan vi kan kämpa för jämställdhet?

Från vänsterfeministiskt håll hörs många röster mot jobbskatteavdraget eftersom det ökat klyftan mellan män och kvinnors löner. Att det gjort att många kvinnor fått mer pengar i plånboken och därmed kan leva ett bättre liv, verkar helt betydelselöst i sammanhanget. Karriärstjänster inom vården är en annan sak som bland andra Jonas Sjöstedt ondgjort sig över för att de ökar klyftorna. Men det gör ju att några kvinnor kommer att kunna ta sig upp ur låglöneträsket. men dessa kvinnors segrar är inte vatten värda för vänstern, som väntar på en socialistisk revolution.

För att återgå till offerkoftan. Det finns mycket vi inte råder över, sådant som strukturer och patriarkat har gett oss i bagaget, men det finns faktiskt mycket vi kan göra. Vi kan inte sitta på våra häckar och vänta på den feministiska revolutionen, vi måste agera nu och hela tiden. Och strukturer finns såklart, något annat är befängt att påstå, men vi kan inte alltid ta till det som en ursäkt för att vi själva inte lever jämställt. Du kan exempelvis börja med att vara en förebild för dina barn.

Ska vi förändra världens måste vi börja med oss själva.