Veckans feminist: Isabel Allende

Isabel AllendeKort fakta

Född 1942 i Lima, Peru. Chilensk och amerikansk medborgare.
Debuterade med världssuccén Andarnas hus 1982.
Känd för att skriva i genren magisk realism.

Isabel Allendes feministiska gärning

Isabel Allende föddes i Peru eftersom hennes far var diplomat. Fadern var kusin med president Salvador Allende och inte bror, som ofta hävdas (källa Wikipedia). Modern skilde sig från honom och gifte då om sig med en annan diplomat och Isabel Allende är uppvuxen i både Libanon och Bolivia.

Allende gifte sig relativt tidigt, fick två barn och arbetade både i Santioago och i Europa. Efter sonens födelse 1966 återvände hon till Chile och jobbade som journalist på den feministiska tidskriften Paula.

Hon började skriva på ett brev till sin döende 99-åriga farfar i slutet av 70-talet, men kunde inte sluta. Resultatet blev boken Andarnas hus som kom ut 1982. Den blev en världssuccé. Den filmades och filmen blev också en stor framgång.

Det blev flera världssuccéer efter Andarnas hus och hennes feminism lyser ofta igenom. När hennes dotter Paula hamnade i koma och dog endast 28 år gammal skrev hon boken med samma namn. Den kom ut 1994 och är en av hennes mest kända böcker. I den kommer många av hennes feministiska ställningstaganden i livet fram (källa En bok från alla världens länder).

Litterärt är hon inspirerad av Gabriel García Márquez och hennes böcker innehåller ofta inslag av det i Latinamerika så typiska magiska realismen.

1987 gifte hon om sig och flyttade till Kalifornien. 1994 fick hon Gabriela Mistral-utmärkelsen som första kvinna. Hon är fortfarande verksam som författare och gav ut sin senaste bok 2013.

Isabel Allende och jag

Det dröjde väldigt länge innan jag äntligen läste Andarnas hus. Trots att jag älskade den dröjde det ytterligare otaliga år innan jag för ett par veckor sedan läste Kärlek och skugga. Paula stod länge på att-läsa-listan, men jag la undan det för det tunga ämnets skull. Jag tycker mycket om det jag har läst av henne och att hennes romaner är så tydligt feministiska är så underbart! Jag ska läsa mer Allende. Jag ska.

Böcker av som jag läst och recenserat

Andarnas hus 1982

Kärlek och skugga 1984

Släpp offerkoftan, feminister!

Ja, jag kan säga det, för jag är själv feminist. Min vän och också stora idol, Birgitta Ohlsson, har som en av sina slogans i valet ”För att förändra världen måste man börja med sig själv”. Jag trodde att det var en tämligen okontroversiell sak att säga, men efter att varit aktiv i flera feministiska forum på nätet ett tag har jag förstått att så inte är fallet. Jag vill ju inte direkt ge antifeministerna rätt som säger att det feministiska offerkoftan är så trång, så trång. Inte heller nicka instämmande till dem som säger ”Jag är inte feminist för jag ser inte mig själv som ett offer.” Men jag måste erkänna att på många håll verkar det vara bekvämt att skylla ifrån sig på strukturer.

Jag har hört många som säger att de är för en helt kvoterad föräldraledighet, men själva har de tagit ut hela. Strukturer gör dem till offer och de KAN inte göra något åt sin situation. Frågan är vad som skulle lösas med lagstiftning i deras fall. Missförstå mig inte nu, jag vill också har fler öronmärkta månader i föräldraförsäkringen, men det går att dela på den själv om det är så man tycker att det borde vara.

Ibland känns det som att många feminister mer till vänster, ser kapitalismen som det stora hotet mot jämställdhet. Det må vara så och tror man det ska man givetvis kämpa för kapitalismens avskaffande. Vägen dit är troligtvis mycket lång. Innan dess finns det massor att göra. Ska vi verkligen unna oss lyxen att vänta på samhällets totala omstrukturering innan vi kan kämpa för jämställdhet?

Från vänsterfeministiskt håll hörs många röster mot jobbskatteavdraget eftersom det ökat klyftan mellan män och kvinnors löner. Att det gjort att många kvinnor fått mer pengar i plånboken och därmed kan leva ett bättre liv, verkar helt betydelselöst i sammanhanget. Karriärstjänster inom vården är en annan sak som bland andra Jonas Sjöstedt ondgjort sig över för att de ökar klyftorna. Men det gör ju att några kvinnor kommer att kunna ta sig upp ur låglöneträsket. men dessa kvinnors segrar är inte vatten värda för vänstern, som väntar på en socialistisk revolution.

För att återgå till offerkoftan. Det finns mycket vi inte råder över, sådant som strukturer och patriarkat har gett oss i bagaget, men det finns faktiskt mycket vi kan göra. Vi kan inte sitta på våra häckar och vänta på den feministiska revolutionen, vi måste agera nu och hela tiden. Och strukturer finns såklart, något annat är befängt att påstå, men vi kan inte alltid ta till det som en ursäkt för att vi själva inte lever jämställt. Du kan exempelvis börja med att vara en förebild för dina barn.

Ska vi förändra världens måste vi börja med oss själva.

Bokmässan 1: Tema-seminarier

Bok- och biblioteksmässanDet är verkligen hög tid för mig som bloggambassadör att börja med en bokmässeföljetong. Varje måndag kommer jag att presentera något bokmässerelaterat. Det kommer antagligen att bli tätare uppdateringar ju närmare mässan vi kommer.

Nu har jag så sakteliga börjat forma ett personligt seminarieschema och jag tänkte presentera det i delar. Idag skriver jag om dem jag tänkt gå på som är kopplade till något av mässans teman, Brasilien och Röster från Katalonien.

Brasiliens flagga

Tema: Brasilien

Romanens rum i samtida brasiliansk litteratur

Seminariet gästas av Andrea del Fuego och Vanessa Barbara som är aktuella på svenska med Syskonen Malaquias (kommer i september) och Salladsnätter. Båda på Natur och Kultur. Jag har för avsikt att läsa båda innan mässan.

Samtida brasiliansk dramatik

Jag har inte bestämt mig än med det låter rätt så intressant med brasiliansk dramatik. Än så länge har jag inte heller hittat något som krockar (med andra ord ingen ursäkt att inte gå). Newton Moreno, Grace Passô och Jô Bilac kommer, men jag har inte hunnit gräva i om någon finns översätt än.

Kataloniens flagga

Röster från Katalonien

Barcelona, fantasins stad

Till detta seminarium kommer Núria Amat, som jag läst. Hon är dessutom feminist så det finns all anledning att återkomma till henne. Ser mycket fram emot seminariet, då jag nu också varit i Barcelona.

Katalonien, litteraturens hem

Ytterligare ett seminarium på samma tema och till detta kommer Care Santos. Det här kändes givet med tanke på mässans tema och mitt intresse för regionen just i år.

Recension: Aboulela, Leila; Minaret; 2005

MinaretJag har länge tänkt att läsa Leila Aboulelas Minaret eftersom författaren är från Sudan och inte är ett land jag läst från förut (förutom en novell av samma författare). Jag förstod innan att jag skulle få mina fördomar prövade och det fick jag sannerligen!

Najwa växer upp i Karthoum med sin tvillingbror och sina föräldrar. Hon kommer från ett välbärgat hem och studerar på universitetet. Hon är bortskämd och inte speciellt smart. När det blir statskupp i Sudan flyr hon med mamman och brodern till London och inte förrän pappan ställs inför rätt för förskingring och slutligen hängs, förstår hon att det utsvävande livet med shopping och klubbande är över. När hon trodde hon inte kunde sjunka längre, sjunker hon ännu mer, ända till den dagen hon går in i en moské och finner Allah.

Boken är i flera delar och de hoppar lite fram och tillbaka i tiden. Tidsmässigt börjar den i Karthoum på åttiotalet och slutar med Najwa som hembiträde 2004. Däremellan har hon förändrats mycket och de kortas kjolarna byts ut mot mer propra kläder och huvudduk. Ju mer historien nystades upp desto mer förstod jag som läsare att poängen är att det inte är det västerländska levernet som är Najwas lösning. Men samtidigt som jag förstod vartåt det barkade hela tiden kunde jag inte låta bli att tänka på att en fri värld utan religiösa pekpinnar har så mycket mer att erbjuda en bara en väg. Det är såklart mina egna fördomar som gör att jag tänker så. Najwa är inte jag, Najwa är sudanes, längtar hem och har mer eller mindre förlorat hela sin familj och hon är lycklig i sitt val att leva efter Koranen. I hennes fall var kanske religionen hennes räddning.

Mina fördomar blev som sagt rejält prövade, men med det sagt så har jag lite kritik. Porträttet av Najwa är ganska grunt. Jag förstår aldrig varför hon blir så religiös. Eller jo, jag förstår kanske, men jag kunde inte känna det. Att välja religionen kräver ett enorm mod och stark vilja, något som jag aldrig kände att Najwa hade. Boken lämnade ett ganska stort jaså efter sig och det känns lite som att författaren vill göra ett statement mer än skriva en fantastisk roman. Boken har nominerats till fina priser, men jag tycker inte att Minaret var en fantastisk roman.

Veckans feminist och födelsedagsbarn: Tove Jansson

Tove JanssonKort fakta

Född 9 augusti 1914 i Helsingfors och död 2001.
Den första boken om Mumintrollen kom 1945.
Hon gav ut sin första vuxenroman 1968, Bildhuggarens dotter.

Tove Janssons feministiska gärning

Tove Jansson växte upp i ett finlandssvenskt konstnärshem i Helsingfors. Hon gav ut sin första bok 1933 under pseudonymen Vera Haij. 

Under sin barndom tillbringade familjen många somrar på Blidö i Stockholms skärgård och det var den ön som kom att bli modell för Mumindalen. Tove Jansson skrev den första boken om Mumintrollen 1945 och det har sedan blivit inte mindre än nio böcker och otaliga seriealbum och bilderböcker. Böckerna har översatts till 45 språk.

Tove Jansson var inte bara mamma till Mumintrollen, hon var också radikal och hade en feministisk agenda. Detta har kanske inte alltid varit tydligt eftersom exempelvis Muminmamman är mycket stereotyp (se The Guardian). Privat stod hon emot konventionerna och vägrade att gifta sig och skaffa barn. Från 1955 och fram till sin död levde hon tillsammans med Tuulikki Pietilä, kvinnan som fått vara modell åt Muminfiguren Too-ticki.

Tove Jansson och jag

Jag älskade inte Mumintrollen när jag var barn, men de fanns där. Jag hade svårt för den så vackra finlandssvenska dialekten och så gillade jag inte Muminpappan och havet som var en av två Muminböcker jag hade. Jag tyckte bättre om Farlig midsommar som vi också hade. Vem ska trösta Knyttet? är en barnbok som jag älskade då och som jag verkligen älskar fortfarande. Den har ett underbart rim med flyt och helt utan nödrim. Jag har inte tänkt på att Tove Jansson skulle vara feminist, men nu när jag förstått att hon var det ska jag verkligen ta mig i kragen och läsa biografin över henne.

Böcker av Tove Jansson som jag läst och recenserat

Vem ska trösta Knyttet? 1960

Sommarboken 1972

Tove Jansson 100 årDenna text om Tove Jansson har samma mall som alla mina veckans och dagens feminister. Anledningen till att jag skriver det nu och publicerar den vid den här tiden är att det är en del av detta bloggmaraton som Bokbabbel har initierat. Här ser du vilka andra som deltar och när de publicerar sina inlägg.

Recension: Jansson, Tove; Vem ska trösta knyttet?; 1960

Vem ska trösta Knyttet?Det finns få barnböcker som har satt sig i mitt minne som Vem ska trösta Knyttet av Tove Jansson. Jag var som barn inte överförtjust i Mumintrollen, men Knyttet älskade jag.

Knyttet är så ensam och rädd att han ger sig iväg för att slippa tillbringa en natt till med alla hemska skuggor och allt mörker. Han ser många figurer flyga förbi, filifjonkor, homsor och hemuler. En dag får han en flaskpost hos en mycket rädd liten skrutt. För att rädda henne behöver han få mycket mod och våga skrämma Mårran.

Knyttet är rädd och feg och vågar inte skaffa vänner. Det är en underbar alternativ mansroll som inte så ofta får plats i barnlitteraturen. Boken är skriven på rim och det är så fantastiskt bra att jag ryser när jag läser det. Inte en enda gång känns det nödrimmat. Det var en enorm kontrast till många av de moderna barnböckerna på rim som jag läst för min son. Av alla mina favoritrim så är nog denna min främsta:

Men vem ska trösta Knyttet med att säga som det är:
stig in och säg god afton så de SER att du är här!

Rimmet är sista meningen på detta uppslag där stackars Knyttet inte vågar gå på fest.

Vem ska trösta Knyttet?

Läs den här boken för ditt barn och njut av språket!

Läs mer: Adlibris, Bokus

Tove Jansson 100 år: Bloggmaraton

Tove Jansson 100 år

Imorgon skulle Tove Jansson fylla 100 år. Det firar vi i bokbloggosfären med ett bloggmaraton initierat av Bokbabbel. Hon har på sin blogg publicerat en tidtabell för dagen, men jag översätter tiderna till svensk tid (det är därför sista inlägget kommer 22.59). Det deltar bloggare från Finland, Sverige och Norge. Häng med och se vad vi skriver! Och missa inte mitt inlägg klockan halv sju imorgon bitti 🙂

Schema för dagen 9/8 2014:

03.30 MonsterSteffa

04.00 Sagas bibliotek

05.00 Pantalaimone

06.00 Sockerslott

06.30 Feministbiblioteket

07.00 Oksan hyllyltä

08.00 Lilla bokhyllan

08.30 Fantastiska berättelser

09.00 Och dagarna går

10.00 En kattslavs dagbok

10.30 Breakfast Book Club

11.00 Ytterligare några ord

12.00 Havdsdjupens sal

12.30 Caffeine

13.00 Bokhora

14.00 Söstra mi

14.30 Kirsin kirjanurkka

15.00 Västmanländskans bokblogg

16.00 Boktok73

16.30 Bokhyllan i pepparkakshuset

17.00 Boktjuven

18.00 Hyllytontun höpinöitä

18.30 Boktoka

19.00 Les! Lue!

20.00 Prickiga Paula

20.30 Lyrans noblesser

21.00 Yökyöpeli hapankorppu lukee

21.30 Madness

22.00 Fiktiviteter

22.59 Bokbabbel

Sommarminnen: Möten

Jag har träffat så många underbara människor under min semester. Jag har pratat mycket feminism och litteratur och fått många nya infallsvinklar på livet och politiken.

Aldrig har jag träffat så många gamla vänner på en och samma semester. Det var härligt att återse er alla! Camilla och Sofia har jag träffat flera gånger även om det nu var ett tag sedan, men Veronica och jag hade inte setts sedan något år efter studenten. Vi hade så mycket att prata om att vi inte märkte att klockan hade blivit halv två och krogen vi satt på snart skulle stänga. Det var förhoppningsvis inte sista gången vi var ute och ölade!

Hanna och Barbara

Ett fantastisk möte var med Barbara, min tyskspråkiga italienska vän som jag lärde känna i Wien 1999. Vi räknade ut att vi träffades senast 2001 i Wien när jag var där med en kompis på semester. Vi hade otroligt mycket att prata om och under en dag på svärsfars landställe på Landsort fick vi lära känna varandras familjer. Vi talar varandras språk ungefär lika bra skulle jag tro, men det gemensamma språket är tyska så jag var den som fick damma av gamla språkkunskaper. Barbara, det får inte dröja 13 år till nästa gång!

Veckans feminist: Shushanik Kurghinian

Shushanik KurghinianKort fakta

Född 1876 i Gjumri, västra Armenien.
Debuterade med diktsamlingen The Tolling Bells at Dawn 1907.
Var socialist.

Shushanik Kurghinians feministiska gärning

Hon är född och uppvuxen i Gjumri (då Alexandropol) i västra Armenien. Hon fick en utbildning och gick bland annat på ett ryskt gymnasium. Sådan utbildning var ett sätt för Ryssland att förryska länderna i Kaukasien. 1897 gifte hon sig med Arshak Kurghinian, som var socialist och medlem i en hemlig socialistisk organisation.

Hon flyttade själv med barnen till Ryssland 1903 och fick där uppleva fattigdom. Där var där hon skrev sina mest revolutionära dikter. Hon blev där också medlem av den revolutionära arbetarrörelsen. Enligt Wikipedia så är några av hennes kraftfullaste dikter skriva under tiden hon bodde där. Hon gav ut sin första diktsamling, The Tolling Bells at Dawn 1907. Den blev starkt kritiserad av kultureliten i Armenien (källa).

1921, efter Oktoberrevolutionen och inlemmandet av Armenien i Sovjetunionen, återvände hon till Armenien. Hennes hälsa var dock sviktande och hon avled 1927.

Shushanik Kurghinian ses som en av grundarna till den feministiska och proletära litteraturen i Armenien.

Shushanik Kurghinian och jag

Jag antar att du som läser detta aldrig ens har hört namnet. Lugn, det hade inte jag heller förrän jag googlade fram henne i jakt på armeniska kvinnliga författare på ett begripligt språk. Det är detta som är charmen med att läsa sig jorden runt, man hittar då och då riktiga guldklimpar. Kurghinians dikter är verkligen fantastiska och underbart feministiska. 

Böcker av som jag läst och recenserat

Dikter ur I want to live 1907

Veckans feminist goes världsutmaningen

JordglobNu är semestern slut och det är dags att ta tag i världsutmaningen lite extra. Anna på och dagarna går har utmanat oss att läsa böcker från så många länder som möjligt i år och jag tänkte att eftersom det redan är ett av mina mål varje år så kör jag denna höst ett även ha mer fokus på världsfeminister. Jag tänkte ta tag i min lite oregelbundna rubrik veckans feminist.

Varje onsdag ska det nu och framöver komma en ny feminist och meningen är att det ska vara feminister från hela världen. Jag ska försöka täcka in alla världsdelar och så många länder som möjligt. Vissa kommer att vara välkända för de flesta, andra för några och somliga för ingen.

Håll utkik efter veckans feminist och tipsa gärna om feminister från lite ovanligare* länder. På onsdag kommer den första!

*) Ovanliga för en svensk. Låt gärna bli att påpeka att indier är vanligare än svenskar i världen.