Bredvidläsning: Himlens fånge av Carlos Ruiz Zafón

Himlens fångeOm tre veckor reser jag och min man på en romantisk weekend utan barn till Barcelona. Därför vill jag passa på att läsa lite spansk litteratur och främst böcker från Barcelona. Det första valet av bok föll på en gammal favorit, Carlos Ruiz Zafón, som hunnit komma ut med två böcker sedan jag snöade in mig och bara läser kvinnor.

I Himlens fånge kommer vi åter till De bortglömda böckernas gravkammare. Daniel är nu gift med sin Bea och de har en son tillsammans. Denna den tredje boken i serien är Fermins. Han är Daniels bästa vän och medarbetare i antikvariatet där Daniel och hans far arbetar. Berättelsen tar oss tillbaka till det spanska inbördeskriget och det fängelse där Fermin satt inspärrad. Där nystas en historia upp som förklarar hur hela Daniels liv hänger ihop. Man skulle kunna säga att boken är tillägnad Daniels mamma, Isabella.

Himlens fånge är den tredje delen i De bortglömda böckernas gravkammare-serien och de föregående är Vindens skugga och Ängelns lek. Jag älskade den första boken och tyckte om den andra. Det var ett tag sedan jag läste dem och det försvårade lite för mig nu. Det kommer referenser hela tiden som gör att jag känner att jag inte hänger med. Det hade förmodligen varit annorlunda om jag inte hade läst dem alls, för då hade jag inte förväntat mig att hänga med. Den här historien fängslade mig inte så mycket som jag fängslats av de tidigare böckerna, men den var intressant ändå. Det fascistiska Spanien och vilka konsekvenser regimen hade för många oliktänkande kom fram mer i den här. Dessutom var det många miljöbeskrivningar av Barcelona, något jag verkligen hade hoppats på!

Nu ska jag läsa Marina, som inte är en del av den här serien.

2 kommentarer

  1. Jag har bara läst den här, och som du skriver tror jag nästan det var en fördel. Jag kunde hänga med ganska bra, men förmodligen så missade jag en del som jag inte visste att jag missade så att säga… Tyckte om den, men behövde inte jämföra med någon annan.

      • Hanna27 januari, 2014 kl. 10:16
        Författare
      • Svara

      Jag tror att den hade tjänats på att läsas just fristående, eller direkt efter de andra två. Det är mycket detaljer i alla böckerna och så mycket kommer inte jag ihåg av en bok jag läste för sex år sedan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.