Recension: Houtarinen, Vilja-Tuulia; Ljus ljus ljus; 2011

Ljus ljus ljusÄnda sedan sommaren 2012 då jag utmanade mig själv att läsa mer nordiskt blir jag alltid lite extra glad när jag får syn på en ny bok av en nordisk författare jag inte känner till. Jag var därför mycket nyfiken på Vilja-Tuulia Houtarinens Ljus ljus ljus där jag såg den på Gilla böcker.

Boken utspelar sig sommaren 1986 i en liten by i Finland. Tjernobylolyckan hände på våren innan och är ständigt närvarande i tankarna på vår huvudperson Mariia. Men framförallt är det Mimi som upptar hennes medvetande. Mariias föräldrar tycker inte att Mimi är ett lämpligt sällskap för dottern och Mariia slutar då att tala med dem. Hon och Mimi förälskar sig i varandra och inleder en relation. Mariia känner att det finns en stor sorg hos Mimi som hon inte kommer åt. Ju längre sommaren lider, desto närmare sanningen kommer hon och den är inte trevlig.

Ljus ljus ljus är en bok om sorg och ensamhet, om kärlek och passion och om förmågan att greppa det overkliga. Tjernobylolyckan och alla myter och hemska sanningar kring den verkar parallellt i boken med den familjehemlighet och sorg som Mimi bär på. I början av boken är det mycket passion och härligt sex, men när sommaren lider mot höst glider Mimi mer och mer in i sin depression. Vi förstår hur det kommer att sluta ändå slår sanningen hårt mot läsaren och det är fruktansvärt sorgligt.

Det här var en riktigt bra och gripande ungdomsbok. Jag tyckte om att homosexualiteten inte stod i centrum, utan att det fick vara en bihistoria. Vilket kön eller vilken läggning personerna i boken har är inte relevant. Kärlekshistorien är underbar. Den gjorde mig härligt glad och jag ville hela tiden ha mer, trots att jag förstod att det skulle få ett slut.  Den röda tråden om familjehemligheter och hur viktigt det är för barn att ha en trygg punkt i livet, är viktig och manar till eftertanke. Jag funderade också kring Tjernobyl och författaren och jag är lika gamla. Jag gissar att vi har ungefär samma minnen, för jag känner igen mig en hel del i tankarna kring den olyckan. Jag kommer sent glömma den här boken.

Läs mer: Adlibris, Bokus, och dagarna går, CRM Nilsson

6 kommentarer

1 ping

Hoppa till kommentarformuläret

  1. Har surfat runt på veckans tematrio och fått massor av lästips, bl a denna bok som jag blir ännu mer sugen på att läsa efter ditt inlägg. Har nyligen läst Jag är ju så jävla easy going av Jenny Jägerfeld (också Gilla böcker) och den verkar lite lik, men utspelar sig i nutid och är nog lite mer hoppfull.

      • Hanna20 februari, 2014 kl. 08:02
        Författare
      • Svara

      Jag får i gengäld tacka dig för tipset av Jägerfeldt! Jag vill läsa mer lite nyare ungdomsböcker och är glad att homosexualitet blir ett vanligare tema..

  2. Jag håller med dig 🙂 Det är inte en bok jag kommer att glömma i första taget och impulsen när jag hade läst klart den var nästan att läsa om den med en gång på nytt.

      • Hanna20 februari, 2014 kl. 08:03
        Författare
      • Svara

      Verkligen! Jag kände nästan att jag läste den för snabbt. Sträckläste typ en tredjedel på en kväll.

  3. Jag var inte riktigt lika förtjust, framförallt irriterade jag mig på när Mariia tilltalade läsaren direkt. Vad tänkte du om den saken?

      • Hanna22 februari, 2014 kl. 02:26
        Författare
      • Svara

      Det störde faktiskt inte mig. Det är ett svårt stilgrepp, men här reagerade jag nästan inte alls på det (= positivt!). Dock förstår jag om du inte gillade det.

  1. […] som läst: I Elinas hylla, Feministbiblioteket, Lottens bokblogg, Romeo and juliet, Fiktiviteter, Old Adult reads Young Adult, […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.