Modell av M/S Estonia.
Det är så fascinerande, men när jag ser eller läser om någon katastrof, epidemi eller politisk härdsmälta, blir jag lätt besatt. Förra helgen började vi se den nya filmen om Estoniakatastrofen och jag har ägnat stor del av min fritid sedan dess att se filmer om överlevande och läsa om hur folk räddats. Eftersom min make kände en som omkom har vi diskuterat händelsen många gånger genom åren.
Det är inte det att jag söker efter konspirationsteorier, utan det som intresserar mig är människorna och hur de reagerat. Jag är också intresserad av hur omvärlden tog emot beskedet om katastrofen och hur nyheterna rapporterade. Det finns även ett intresse för tidsandan. Hur ofta sändes nyheter? Vilken typ av grafik användes? När i allmänhet fick folk reda på katastrofen? Hur såg det ut i Estland? Och så vidare.
Nu mynnade min besatt i att jag skrev en novell! Eller skriver, den är långtifrån klar än. Jag vet inte vad jag ska göra med den, men det kändes som att jag behövde skriva för att lite komma ur den här loopen. När jag blir besatt av sådana här saker kommer jag alltid in på konspirationsteorier vare sig jag vill eller inte. Och historien om de odöda esterna behövde jag inte, verkligen inte (googla inte för allt i världen!).
Nu googlar jag istället litteratur på området, men det mesta på just Estonia är någon form av konspirationsteorier så jag hoppas kunna lämna det här. Tidigare besattheter jag haft är DDR och Stasi, Baader-Meinhofligan, Pol Pots regim i Kambodja, Apartheid och aidsepidemin på 80-talet. Alla med varierande besatthetsgrad. Själva besattheten går över, men intresset brukar ligga latent till någon ny film eller bok dyker upp.
Om ni ändå har läst ända hit så kan jag passa på att fråga vad ni har för minnen kring dagen då Estonia förliste. När och hur fick ni reda på det? Minns ni om ni sett några nyhetsprogram? Och om någon sitter inne på info om hur set såg ut på andra sidan Östersjön är ni mer än välkomna att delge mig! Nu ska jag skriva klart novellen.
Livflotte efter Estoniakatastrofen.
Jag behövde en deckare och såg att Anna Karolina kommit u med en ny bok, Försvararen. Det var längesedan jag läste något av henne så jag satte i lurarna och lyssnade på den. I Försvararen får vi stifta bekantskap med Ebba Tapper, vilket jag förstår är första gången. Boken är utgiven på 
Nuril Basri är man och uppvuxen i Indonesien. Han har skrivit boken Love, lies and Indomee om en kvinna i Jakartas dejtingdjungel. Basri har tidigare ha tagit sig an HBTQ-frågor och det sammanvägt med att han vill ge en kvinnas perspektiv på äktenskapshetsen gör att jag recenserar boken här.
2020 är det 100 år sedan som Agatha Christie släppte sin första deckare, En dos stryknin. I år uppmärksammar bokförlaget 
Sara Lövestam är inte bara författare och SFI-lärare – hon är även språkpolis. Hon bjuder in oss till språkpolishögskolan i boken Handbok för språkpoliser och presenterar en mängd olika grammatiska fel som vi svenskar gör och hur man kan bemöta dem – både som good cop och som bad cop. Boken lät för bra för att att inte kasta sig över, så det var precis det jag gjorde. Handbok för språkpoliser är utgiven på 
