Bokmässan 2023: Tema Staden

Photo by Philip Myrtorp on Unsplash

Staden Göteborg. Foto: Philip Myrtorp på Unsplash

Det här är en modifierad text av en som jag skrivit till veckans nummer av NU (prenumerera här). Jag har förlängt och svävat ut och gjort den mer personlig. 

Ann Catrine Fogelgren på Bokmässan 2023

Jag började hela Bokmässan 2023 med att se ett lokalpolitiskt toppmöte, inte för att jag tycker att det är superintressant med politiska inslag på mässan, utan för att jag i tjänsten skulle intervjua liberalernas vikarierande kommunalråd Ann Catrine Fogelgren efteråt. Hon var liberalernas representant i debatten som handlade om kultur och Göteborgs framtid.

Hade jag inte varit där i tjänsten, hade jag tågat ut när käbblet satte igång. Värst var när Ann Catrine kallade kulturen för stadens blodomlopp och konkurrenterna inte ville vara sämre. ”Det är hjärtat”, sa vänsterpartisten följt av socialdemokraterna som med emfas hävdade att det var själen. Jag har nog aldrig himlat så med ögonen förut, som jag gjorde där och då.

Inte ens tystnaden är längre vår egen

Staden i litteraturen diskuterades i flera seminarier och bland annat kunde man få träffa göteborgsförfattaren Lydia Sandgren, vars bok Samlade verk ger stor plats åt Göteborg. Den turkiska författaren Aslı Erdoğan skulle varit med och pratat om Istanbul, men hon hade fått förhinder, vilket var ett tråkigt bortfall för Bokmässan. Jag valde därför att inte stanna kvar på det seminariet. jag var där för att lyssna på Aslı Erdoğan.

I andra seminarier kunde man lyssna på europeiska metropoler i litteraturen såsom Warszawa, Vilnius och Kiev. Det hade jag sett fram emot, men jag blev ju sjuk. Dessutom var det i mångt och mycket samma personer där som det var på det tyska seminariet, som jag aldrig missar.

Seminarium om tyskspråkig litteratur på Bokmässan 2023

Tre länder – ett språk, tyska, var temat för Bokmässan 2011 och de arrangerar fortfarande seminarier på mässan på tyska. I år var temat migration till tyskspråkiga länder och de täckte in både den judiska kulturen och tema staden. Trots att alla närvarande författare skrev på tyska, kunde de enas om att de inte ses som medborgare i sina nya hemländer av dem som är medborgare från födseln. Några sa att de står utan hemländer och att det faktiskt är helt ok.

Den tyska författaren Dimitrij Kapitelman berättade att man blir stämplad som invandrarförfattare och att hans bok marknadsförs som att man kan läsa vad som hänt Ukraina, hemlandet han återvänder till. Boken handlar inte alls om det. Den handlar snarare om en familj som lämnat en stad och ett land, för att söka lyckan i en annan stad i ett annat land. Dimitrij Kapitelman är ännu inte översatt till svenska, men en förhoppning med seminariet var att något förlag skulle få upp intresset för honom.

Recension: Guène, Faïza; Kiffe Kiffe imorgon; 2004

Kiffe kiffe imorgonNär jag läste Fredriks Segerfeldts bok Från Casablanca till orten fick jag flera intressanta boktips. Ett var Kiffe kiffe imorgon av Faïza Guène, som  bara var 19 år när hon släppte boken. Fredrik Segerfeldt jämförde Kiffe kiffe imorgon med Jonas Hassen Khemiris Ett öga rött, även om det inte är speciellt troligt att någon av dem skulle ha påverkats av den andra. Bokens gavs ut på svenska 2006 på Norstedts.

Doria bor i en förort till Paris där höghusen är många och fattigdomen utbredd. Dorias pappa har stuckit till Marocko för att Dorias mamma inte kunnat ge honom en son. Medan Doria saknar sin pappa, börjar mamman leva ut, lär sig läsa och skriva och åker till och med in till Paris för att se Eiffeltornet. Doria ser hela tiden krasst på sin tillvaro som är dräglig tack vare försäkringskassan och folks välvilja.

Jag läser att Kiffe kiffe imorgon skulle vara ert sätt för författaren att visa förorten som den kan vara utan våld och kriminalitet och det är verkligen en fin berättelse om den tuffa, men samtidigt kärleksfulla vardagen. Doria är 15 år och vi får helt och hållet hennes perspektiv. Det är en lättläst bok som jag sträckläste och förutom sekvensen när Doria och hennes mamma åker in till Paris, blev jag berörd av att hon dra sig till minnes att hon blev slagen för att hon frågat sin pappa hur de skulle klara sig med alla blanketter om de inte hade haft henne (som kunde läsa).

Bokmässan 2023: Tema judisk kultur

Seminarium om israelisk litteratur på Bokmässan 2023

Det här är en modifierad text av en som jag skrivit till veckans nummer av NU (prenumerera här). Jag har förlängt och svävat ut och gjort den mer personlig. 

Judisk kultur var årets huvudtema och inbjudna hedersgäster var Judisk kultur i Sverige, alltså inte staten Israel. Fördelen med det är att vi nu kunde få ta del av judisk kultur från hela världen och nackdelen var att det inte var så många israeliska författare på plats. Jag tycker generellt att det är lite tråkigt när det inte är ett land som är hedersgäst, men Judisk kultur i Sverige var ändå ett bra alternativ.

Hila Blum på bomässan 2023

Hila Blum, aktuell på Bazar förlag med Att älska sin dotter, var på mässan för att prata om judisk kultur, israelisk litteratur och såklart moderskap (som hennes bok handlar om). Eftersom allt krockar på mässan missade jag flera av hennes framträdanden. Jag hittade tillslut ett monterprogram där hon pratade om boken. Intressant var att hon flera gånger sa att den var mycket israelisk. Sådant tycker jag alltid är spännande, särskilt som jag inte läst så mycket israelisk litteratur.

Jag var även en kort stund på ett seminarium om israelisk litteratur. Där pratade Hila Blum tillsammans med dokumentärfilmaren Yair Qedar och den israelisk-amerikanske författaren Ruby Namdar om de stora författarna David Grossman och Amos Oz. Hila Blum sa att de har influerat henne, men inte fått henne att börja skriva. Bara för att de är män från samma land och kultur innebär det inte att de är hennes främsta förebilder. Till exempel är det män, påpekade hon.

Seminarium om tyskspråkig litteratur på Bokmässan 2023

Även i ett seminarium om tyskspråkig litteratur (på tyska) kom det diskussioner om den judiska kulturen.  Den österrikiska författaren Doron Rabinovici sa att den judiska kulturen och kanske framför allt det judiska namnet, har gjort honom till expert på allt från judisk kultur till israelisk politik i sitt nya hemland Österrike. Inte för att han är det, utan för att hans namn vittnar om ursprunget.

Joshua Cohen på bokmässan 2023

Joshua Cohen är en amerikansk författare som använder humor när han skriver. Han är aktuell på Tranans förlag med boken Netanyahus, om den mytomspunne Ben-Zion Netanyahu som kommer till New York 1960 med fru och tre barn, varav ett heter Benjamin. Cohen pratade om en slags trevlig antisemitism där människor utan att vilja något ont förutsätter att man som jude är på ett visst sätt, vilket är lite samma sak som Doron Rabinovici var inne på.

Det fanns även seminarium på mässan med temat judisk kultur i Sverige, men jag hann aldrig med något sådant. Det var synd för helheten kring det här temat, men jag blev sjuk och hade mycket annat på mässan som jag ville hinna med.

Nobelpriset i litteratur: Grattis Jon Fosse!

Jon Fosse

Årets nobelpristagare i litteratur heter Jon Fosse. Han är en norsk författare som har varit med i spekulationerna om nobelpriset så länge jag kan minnas. Det måste kännas lite för norrmännen som Tomas Tranströmer gjorde för oss. Jag har inte läst Jon Fosse, även om jag tänkte göra det länge, inte minst för att han alltid varit en trolig nobelprisvinnare.

Jon Fosse är född 1959 i Haugesund på det norska Vestlandet. Haugesund ligger utanför Stavanger och han är uppvuxen nära Bergen. Det är i ett område där man ofta använder det nynorska skriftspråket. Jon Fosse skriver på nynorsk.

Vad ska jag läsa av Jon Fosse? Nu skulle jag helst vilja läsa honom på nynorsk, men med tanke på priserna på norska böcker blir det eventuellt en senare fråga. Jag började med att ladda ner Trilogin på Storytel, innan den försvinner därifrån. Men jag skulle helst vilja läsa något drama, speciellt då det var ganska många år sedan en dramatiker fick priset. Trilogin är tre kortromaner som belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2015. Jag har reserverat Hav – ett skodespel på biblioteket. Det var det enda drama på nynorsk som fanns till låns.

Rolig pristagare, även om jag får vänta ytterligare minst två år på att en kvinna kan prisas två år i rad. Min lilla käpphäst.

Recension: Belševica, Vizma; Bille; 1992

BilleI bokcirkeln Läsa jorden runt har vi valt den lettiska författaren Vizma Belševica och hennes självbiografiska bok Bille (den första i en trilogi). Det var inte helt lätt att få tag på den, det är ju sällan det med böcker som kom ut på 90-talet och är tämligen smala. Jag fick tag på ett ex på bokbörsen och läste snabbt för att sen skicka vidare till Carina i Hamburg.

Bille ska vara Vizma själv och hon växer upp i Lettland under mellankrigstiden. När den här första boken i trilogin börjar är hon fyra  år och Lettland är fortfarande självständigt. Hon iakttar världen från sina barnaögon och vi får veta att hon bor i en större stad och på somrarna får åka till en annan familj på landet. Där får hon en vän efter att ha hatat sin medsyster. Vi får till exempel veta att pappan är alkoholist som är en fin pappa när han är nykter, men allt oftare inte är det. Sedan börjar lilla Bille skolan efter att ha behövt döpas för att få en plats.

Det var meningen att Bille skulle vara en samling texter med uppväxtskildringar, men i Sverige har den marknadsförts som roman. När jag läste det, förstår jag lite mer varför det kändes lite osammanhängande. Det var trevlig läsning, men svårt att komma in i. Jag tyckte ändå om den lilla Billes vardagliga betraktelser. Roligast av allt var ändå när hon tänkte att hon skulle få byta namn när hon nu ändå skulle döpas.  Besvikelsen var enorm när hon var tvungen att behålla sitt ovanliga namn.

Det ska bli intressant att diskutera boken i bokcirkeln nästa vecka! Hoppas att fler än jag har hunnit få tag på boken och hoppas att boken hunnit ner till Tyskland.

Födelsedagsfirande och bokmässan – septembersummering 2023

Jag och Abdellah Taïa

September rivstartar som varje år med Hugos födelsedag. Det var släkthelg och LAN-party och firande på själva födelsedagen. Sedan fyllde tidningen NU år och vi försökte få till en fest, men med desarmerad styrka och en tidning att ge ut en gång i veckan, fick vi tyvärr skjuta på det. Jag insåg i år att med se semester kommer ju september farligt snabbt.

September avslutades som vanligt med Bokmässan i Göteborg. Nu var mitt fokus lite annat eftersom jag jobbade även för lönen på mässan (jag hade inte semester som jag brukar). Dessutom lycakdes jag bli sjuk på mässan och de där rinniga ögonen var inte trötthet, utan sjukdom. Jag bokade om och åkte hem sedan på lördagen och det var ett bra beslut. Jag fick i alla fall en selfie med den marockanska författaren Abdellah Taïa 8se bild).

Min läsning

Jag har lyssnar mycket på ljudböcker, men läsningen har kommit lite i skymundan. Jag behöver hitta lässtunder, men är oftast för trätt när jag kommer hem. Energin räcker till mobilspel och ljudbok. Sedan behöver jag kanske en ny rejäl utmaning. De jag hade har tagit slut.

Läsa jorden runt: Ett nytt land prickades av i september:

  • Island

 

Bokmässan 2023: Hemma igen

Hanna på bokmässan 2023

Nu har jag kommit hem från bokmässan, lite tidigare än tänkt. Jag blev tokförkyld och de sista timmarna på lördag förmiddag var direkt plågsamma, även om det var intressanta föredrag. jag kommer att skriva en hel del om mässan i tidningen NU och texterna kommer då här i efterhand. Men såhär nyss hemkommen med näsan rinnande, kan jag bjuda er på några glimtar från årets Bokmässa. På bilden ovan är jag klädd i klänningen jag får mest komplimanger för och som blivit min bokmässeklänning nummer 1.

Finlandssvensk frukost

Jag var på en frukost där finlandssvensk litteratur presenterades, och vi fick även ta med oss böcker hem (vilket jag såklart gjorde!). Här ser ni Pekka Heino och förlagets AndreasSvanbäck, som jag tidigare har intervjuat om finlandssvensk litteratur.

Nguyễn Phan Quế Mai

Nguyễn Phan Quế Mai pratade om sin bok Där askan blommar. Jag missade tyvärr inledningen där hon ska ha läst en dikt på vietnamesiska. Jag är lite ledsen för det.

Hila Blum på bomässan 2023

Huvudtema på mässan var judisk kultur och den israeliska författaren Hila Blum var en av få judiska författare från israel på plats. Jag har läst hennes bok Att älska sin dotter och på detta monterprogram pratade hon om boken. Jag lyssnade även på henne när hon pratade om judisk kultur i ett annat samtal.

Jag och Anna på tyskt mingel

Jag och Anna Och dagarna går, på tyskt mingel. Seminariet var intressant, om och med författare som skriver på tyska, men är födda i ett annat land. Irena Brežná, som flyttat från Slovakien till Schweiz som tonåring berättade att hon har fått ett skrivspråk, som inte är detsamma som hennes modersmål. Sedan berättade hon vidare att folk tjatar på henne och frågar vilket som är hennes hemland. ”Jag har inget och behöver inte heller något”, är henne standardsvar.

Årets bok 2023

Årets bok delades traditionsenligt ut och som traditionen bjuder hade jag inte inte läst vinnarboken. Tina Harnesk stod som vinnare med boken Folk som sår i snö.

Jag och Abdellah Taïa

Som den äkta boknörd jag är tog jag en selfie med Abdellah Taïa när han signerat boken jag precis köpt. Leva i ditt ljus är en bok om hans mamma som verkar oerhört intressant.

Det var en rolig bokmässa, även om det blev något kort för mig. Det var roligt att träffa alla i bokbloggarmaffian och det var kul att springa på gamla och nya vänner på mässgolvet. Jag återkommer med mer fördjupning när jag har blivit frisk och dessutom levererat en tidning!

Bokmässan 2023: Mitt bokmässeschema

Bokmässan

Jag har verkligen haft så mycket på jobbet efter sommaren att jag inte hunnit förbereda mig för Bokmässan. Det känns så märkligt att jag faktiskt åker imorgon. Jag vet att det blir roligt när jag väl är där, men nu ska jag jobba på mässan, jobba för lön, och det är skillnad från andra år. Vad jag kommer att göra, kommer nog inte skilja sig så mycket åt.

Men jag har i vilket fall försökt att få ihop ett schema till min bokmässa 2023. Det är sannerligen inte enkelt och som ni ser är det flera programpunkter på varje tid. Min taktik är att skriva ner det jag tycker ser spännande ut och sedan söka på författarna som krockar för att se om det går att se dem vid något annat tillfälle, en scen eller liknande.

En av de kanske mest obegripliga krockarna är Abdellah Taïa och Nguyễn Phan Quế Mai, två tämligen smala författare från länder många inte läser ifrån (Marocko och Vietnam). Jag skulle kunna tänka mig att fler än jag skulle vilja lyssna på dem båda.

Jag har markerat några med * för att minnas själv att det förmodligen är dessa jag ska prioritera. Nu vet jag bara en sak med säkerhet, det kommer inte bli som jag har tänkt mig!

Torsdag

14:00-14:45 Diasporan – den judiska kulturens livmoder G4

16:00 – 16:30 Marie Aubert F1

* 16:00 – 16:45 Med staden som fond G3:2 

17:00 – 17:30 Ukraina och krigets erfarenheter G3:2

* 17:00 – 17:45 Israelisk litteratur efter Oz och Yehoshua F1

Fredag

10:10-10:25 Nguyễn Phan Quế Mai  B02:02

12:00 – 12:30 Hila Blum F3

* 13:00 – 13:30 Abdellah Taïa G3:2

13:00 – 13:45 Nguyễn Phan Quế Mai G3:1

* 13:00 – 13:45 Europeiska metropoler – 100 år av mångfald och förändring R2

14:30 – 14:50 Moderskärlek med Hila Blum C02:02

15:00 – 15:45 Att skriva länge – och väl F3

16:00 – 16:30 Ingvild H. Rishøi G3:1

* 17:00 – 17:45 Flykt och migration i ­ tysk­språkig litteratur R2

Lördag

10:00 – 10:45 Från rörlig bild till tryckt bok (med IJustWantToBeCool, så räknar inte med att få plats!) G4

10:00 – 10:45 Var sitter identiteten? R2

11:00 – 11:30 Hanne-Vibeke Holst F3

* 12:00 – 12:30 Joshua Cohen F1

12:00 – 12:30 Samar Yazbek F3

12:00 – 12:45 Sökandet efter familjerötter G3:2

14:00 – 14:30 Kjell Westö J1

15:00 – 15:45 Vad är Putins plan? H1

16:00 – 16:30 Laurie Penny F3

* 17:00 – 17:30 Pilar Quintana R2

Söndag

10:00 – 10:30 Åsne Seierstad F1

10:00 – 10:45 Kvinnors stad R2

Bokmässan 2023: Det är inte du, det är jag 

Judisk kultur i Stockholm

Jag skrev om bokmässans program i NU i våras och jag återpublicerar texten här inför mitt årliga besök på mässan. Jag håller fortfarande med mig själv att det inte är någon riktig wow-känsla och nu när jag sitter med schemat (kommer i nästa inlägg om Bokmässan) så ser jag att alla mina höjdare är samtidigt. Vad vore en mässa utan krockar?

Programsläppet

Häromveckan släpptes seminarieprogrammet till årets Bokmässa i Göteborg på en presskonferens hos Judisk kultur i Sverige, som har sitt kontor i Stockholm. Det är första gången som mässans hedersgäst är en kulturinstitution och inte ett helt land. Det kommer också att vara fokus på staden och ljud samt på barns läsning.

I 36 seminarier ska Bokmässan belysa olika aspekter av judisk historia, litteratur och filosofi.

– Man ska känna sig närmare den judiska kulturen när man kommer hem, sa Johan Kollén, redaktör för Bokmässan, på pressträffen.

En av få israeliska författare som översätts till svenska är Hila Blum. Hon är aktuell på Bazar förlag med Att älska sin dotter och hon kommer till Bokmässan. Hon är inte bara författare, utan politisk aktivist som engagerat sig mycket för bland annat Kurdistan och kriget i Ukraina. På Bokmässan kommer hon att delta i ett samtal med den svenska serietecknaren Liv Strömquist om kärlek.

– Vi har ett digert program med såväl internationella som svenska gäster och vår förhoppning är att ge en rad inblickar i den mångfacetterade judiska kulturen och dess rika litterära tradition sa Lizzie Oved Scheja, vd för Judisk kultur i Sverige, i ett pressmeddelande.

I tema staden är syftet att ”skapa samtal om den urbana miljön – inte bara som litterär skådeplats, utan också som fristad, som livsmiljö och som arkitektoniskt projekt för att möta framtidens utmaningar”. Gäster är allt från skönlitterära författare till Gert Wingårdh och Liberalernas Axel Darvik.

Det kommer att vara fokus på ungas läsande och Bokmässan vill skapa en miljö så att barn och unga kan känna sig hemma på mässan.

– Finns det ens en bokslukarålder, när var femte inte läser, frågar sig Bomässans vd Frida Edman, ansvarig för Bokmässan i Göteborg, på presskonferensen.

I ett samtal om författare som skrivit ljudböcker och som gått över till tryckt bokformat finns gäster som den enormt populära humorgruppen IJustWantToBeCool, som är aktuella med del två i sin serie Skurkarnas skurk.

Ett nytt inslag på årets Bokmässa är kulturdebatt, där två kulturpersonligheter ska diskutera ett ämne, som inte avslöjas på förhand. Tre ”par” är redan utsedda.

– I år har vi dessutom lämnat särskilt utrymme för aktuell kulturdebatt: artisten Josefin Jinder sammandrabbar med Ann Heberlein, Navid Modiri med Christoffer Röstlund Jonsson och Margit Richert med Victor Malm. Ämnen sätter vi närmare inpå mässan, och då fyller vi också på med några fler medverkande, säger Frida Edman i ett pressmeddelande.

Bokmässan kommer att äga rum 28 september till 1 oktober.

Min analys av programmet

Jag har besökt varje bokmässa sedan 2013, inklusive den så kallade spökmässan 2021. Flera gånger har jag skrivit för NU, även långt före jag jobbade på tidningen. Jag kommer självklart att besöka mässan i år igen och det finns mycket spännande som jag ser fram emot. Temat judisk kultur, känns intressant, men det var kanske lite väl lite fokus på judisk och israelisk litteratur och mer fokus på så mycket annat.

Personligen tycker jag bäst om när bokmässan handlar om litteratur och ser mycket fram emot seminarier med nya böcker. Jag kan också tänka mig att ta del av temat staden, men då främst ur litterär synvinkel. Ett seminarium mellan den turkiska författaren Alsi Erdogan, den österrikiska ALMA-pristagaren Bart Moeyaert och göteborgska författaren Lydia Sandgren om stadens betydelse i litteraturen, känns spännande. Det lägger jag till i min bokmässekalender. Gert Wingårdh känns som att jag tar vid annat tillfälle.

Kulturdebatterna tror jag inte alls på. Ibland känns det som att Bokmässan tycker att de måste poppa till sig, men att det som är viktigt är att de får dit stora och bra författare. Det fanns en del stora författare med i årets program, men jag fick ingen riktig wow-känsla. Det fick jag inte förra året heller. Jag känner mig därför lite snuvad på konfekten när jag får debatter mellan olika mer och mindre kända kulturpersonligheter istället för litterära höjdare på Bokmässans scener.

Hur trevligt det än är med en kulturinstitution som hedersgäst känns det också som att jag saknar ett land som tema. Förut brukar det ju finnas ett annat land som är hedersgäst och sedan ett som kommer med under parollen ”Röster från…” och förra året var det Sydafrika respektive Ukraina. I år får vi istället får vi staden och ljudböcker och det är såklart också spännande, men jag föll inte lika hårt för det som jag gjorde förra året när jag kunde se fram emot en massa ukrainska gäster.

Det är möjligt att den 39:e bokmässan kommer att locka fler besökare och fler intresserade människor. Det kanske snarare är jag som ska säga ”Bokmässan, det är inte dig det är fel på, det är jag som vill ha något annat…”.

Recension: McFarlane, Mhairi; Between us; 2023

Between usSommarens läshöjdpunkt har de senaste åren varit när jag tar tag i en rykande färsk Mhairi McFarlane. Between us är den senaste i raden och skulle den kunna toppa förra årets stora favorit Mad about you? Konstigt nog skulle det ta mig längre tid än väntat att få reda på det. Läsningen tog flera veckor. Kanske var det engelskan, kanske var det något annat.

Roisin är med sin pojkvän Joe och deras kompisgäng på en weekend för att fira födelsedag och för att tillsammans se pojkvännens nya TV-serie. När seriens första avsnitt slutar får Roisin en chock. Huvudpersonen ser i en tillbakablick sina föräldrar ha sex med andra i någon form av swingerparty. Det är något Roisin själv har upplevt och Joe är den enda i hela världen som vet om det. Hon pressar honom, men han kommer med undflyende svar och reser sedan till Hollywood.

Hemma får hon tröst av vännen Matt, som aldrig dragit jämt med Joe. Både Roisin och Matt är lediga över sommaren och de åker hem till Roisins mamma som har en pub. Matt erbjuder sig att hjälpa till med puben och en närmare vänskap börjar växa fram. Samtidigt blir Roisin besatt av att bevisa att Joe har bedragit henne.

Jag älskar Mhairi McFarlanes böcker, men den här kom jag aldrig riktigt in i. Den hade bra ingredienser för en bra feelgood. Det jag inte riktigt fattade var varför det var så viktigt att bevisa att Joe hade varit otrogen. Som om det inte räckte med att han haft med Roisins hemlighet i programmet. Deras förhållande var ändå så dåligt att det inte stod och föll med en otrohet. Kanske det inte bara fått ta slut ändå?

Det finns flera aspekter av den här boken, både som jag gillar och inte gillar. det är en helt ok feelgood, men för att vara Mhairi McFarlane var den inte alls så bra, tyvärr.