Recension: Berg, Elvira; Ellens val – Hemligheten; 2023

HemlighetenDet har kommit ytterligare en bok i serien Ellens val, en bokserie av ett författarkollektiv skapat av Helena Dahlgren, John Häggblom och Zara Waldebäck. Hemligheten är den sjunde i serien och skriven av Elvira Berg, som även skrev del sex. Jag tyckte mycket om de första böckerna, som Helena Dahlgren skrivit, men tycker att de dalat lite på sista tiden. Jag lyssnade på Hemligheten, uppläst av Ella Schartner.

Ellen och Carl har tvillingar och svårt att få ihop vardagen med alla måsten och alla önskemål om egen tid och egen utveckling. Ellen vill börja skriva igen och gå på möten med kvinnoföreningen och symningsklubben. Gerda är kär i Serafia, men oroas över att hon ska lämna henne för en man, till exempel gästen på pensionatet, Harry, som visat henne stor uppmärksamhet. Gabriella vill börja skapa kläder igen, men stoppas av hennes mamma med väninnor, som anser att mödrar inte ska jobba. Dessutom lämnar prästen Johannes Borelius henne inte ifred.

I de första böckerna tyckte jag att det fanns ett djup och en mening, och det finns såklart kvar, men jag tycker nu i sjunde boken att det är mer puttinuttigt.  Det blir mycket av 2023 års människors värderingar i en 1918-miljö; män är jämställda, kvinnor arbetar och lesbisk kärlek är visserligen förbjuden, men accepterad i kvinnosakskretsar. Jag skulle gärna ha mer komplexitet. Vi vet att kvinnor genom alla tider kan har hyst vissa liberala idéer, men på andra områden ses som stofiler av oss idag. Flera historiska feminister har både varit homofober och rårasister, en god värdering garanterar inte alla andra.

Trots detta njuter jag ändå av böckerna för vad de är. Det är gulligt och romantiskt, men kanske lite väl mycket sex i de senare böckerna. Det är inte superskittlande att läsa om hur ett äkta par längtar efter att få ha sex med varandra. En av mina favoriter, Ingeborg, är inte med så mycket i den här boken och jag ser fram emot hennes återkomst. Jag hoppas att Helena Dahlgren, som startade serien, snart kommer tillbaka!

Jorden runt på 80 dagar 2023: En sammanfattning

Bokhög juni 2023

Före sommaren hängde jag på Linda Enligt O:s utmaning Jorden runt på 80 dagar. Det kanske inte var en utmaning jag behövde, då jag ju oftast läser rätt varierat över jordklotet ändå. Nu har jag det senaste halvåret fastnat i EU-utmaningen, så en liten breddning var jag tvungen att göra ändå. Förutom Sverige, läste jag böcker från följande länder:

  • Colombia
  • Danmark
  • Frankrike
  • Grekland
  • Iran
  • Israel
  • Japan
  • Kamerun
  • Polen
  • Rumänien
  • Slovenien
  • Sydkorea
  • Vietnam
  • Åland
  • USA

15 olika länder och man bortser från mitt eget, måste ses som ett klart godkänt resultat. Den som har lustläst bloggen vet dessutom att jag läst fler böcker från exempelvis Rumänien. Det blev en mycket bra lässommar och en mycket bra lässemester. Det känns bra att min läslust kommer tillbaka med full kraft när jag är ledig!

Hurra för Hugo som fyller 12 år idag!

Hugo 12 år

I 12 år har jag varit förälder. I 12 år har den kloka, snälla och allmänt fantastiska Hugo funnits till. Han som älskar Minecraft, Pokemon, geografi och JumpYard. Han som inte alltid vill lära sig saker, men när han väl bestämmer sig så sitter till exempel alla världens länder efter en månad. Till jul ska han få betyg och det känns pirrigt för både honom och för oss.

Idag har jag och maken tillåtit oss att vara lite nostalgiska och berättat (igen för tusende gången) hur det gick till när vi fick komma in till BB för igångsättning för ett år och en dag sedan. Det gick bra till sist och hem kom vi med ett knytte som vi tänkte att vården inte alls borde anse oss betrodda att ta hand om. Den biten visade sig inte så svår. Svårare är det nog att hantera alla känslor och upp- och nedgångar i livet. Det är inte alltid lätt att säga rätt saker och ge rätt stöd. Då var det lättare att ge mat när det skreks.

Att skaffa barn var alltid något vi tog för självklart att vi skulle göra. Sedan var det inte bara att skaffa för oss. Det gör mig ödmjuk varje dag när jag tänker på den fina familj vi fick och att det inte var självklart att det skulle bli så. Trots att det satt så långt inne för mig att bli gravid, så var det ändå så naturligt när barnen kom ut. Som om de alltid hade funnits där och redan var en sjävklart del av mitt liv. I det perspektivet är det märkligt att Hugo bara fyller 12.

Hugo 12 år

Från inblåsta på Landsort till skol- och jobbstart – augustisummering 2023

Hugo och Selma börjar skolan

Augusti blev inte så varm och solig som jag hoppades på i juli. Jag hann ändå läsa massor, men inte lika mycket sittande i solen vid husväggen som jag förutspådde. En hel del lästes inne medan vinden ven och regnet piskade. Mysigt också, men inte riktigt så jag tänkte mig semester i augusti. Inte mycket till bad blev det heller. När vattentermometern visade 12 grader gav till och med de små upp badandet.

Sedan var det dags för jobbstart och skolstart och det har gått över förväntan. Den stora ska få betyg, vilket såklart är oerhört pirrigt, och sen har han börjat läsa tyska till föräldrarna stora glädje. Den lilla är ettagluttare nu och hon stormtrivs i skolan. Det är tur att jag har världens roligaste jobb, för jobbstarten har inte alls känts motig. Nu ser gram fram emot nya utmaningar i höst och även längre fram.

Min läsning

Jag har läst massor. Först läste jag ikapp det jag skulle recensera i NU, sedan läste jag lite feelgood för att sen ge mig hän åt Herta Müller och annan svårsmält litteratur. Det har varit en härlig blandning och det är så roligt. När jag började jobba kom tröttheten, den där som alltid kommer i början, och jag drog ner på lästempot enormt. Då började jag istället lyssna på ljudböcker, just nu Historiska medias böcker om världens dramatiska historia. Jag klämmer nästan en om dagen och har läst mig massor om bland annat Ungernrevolten, Mao Zedong och Dreyfusaffären.

Läsa jorden runt: Jag gick all in på semestern och läste som bara den. Följande länder prickades av i augusti:

  • Israel
  • Slovenien
  • Rumänien
  • Colombia
  • Grekland
  • Kamerun
  • Iran
  • Japan

Jorden runt på 80 dagar: Jag tycker att den utmaningen får godkänt. Återkommer med summering!

EU-länder:  Jag är i mål och du läsa mer detaljerat om utmaningen här.

Recension: Kawakami, Hiromi; Nakanos secondhandbutik; 2005

Nakanos seconhandbutikSommarens sista prenumerationsbok från Tranan blev Nakanos seconhandbutik av japanska Hiromi Kawakami. Boken kom ut första gången 2005 och på svenska nu i sommar 2023. Lagom till att jag läste ut boken, kom en ny prenumerationsbok. Då kändes det bra att vara i fas. Hittills har jag läst alla böcker jag fått prenumerationen.

Nakano har en seconshandbutik där Hitomi jobbar. Förutom Nakano och Hitomi är det i butiken också Nakanos syster Masayo och den reserverade Takeo. Hitomi dras till Takeo och blir oerhört förälskad. Lite trevande försöker hon ta kontakt, men han svarar inte alltid som hon tänkt. Masayo och även Nakano, som är betydligt äldre än Hitomi, hjälper henne på kärlekens snåriga stigar genom att tala om sina förhållanden.

I Nakanos secondhandbutik går tiden långsamt. Så även i boken. Det är en lugn lunk att komma in i som läsare och samtidigt som det är gemytligt och trevligt, finns där hela tiden en frustration över att Hitomi aldrig når fram till Takeo, hur mycket hon än försöker. Det är en fantastisk bok på många sätt och jag är glad att jag tog mig tid att läsa den långsamt. Det är inte precis en bok att sträckläsa.

Det händer egentligen inte så mycket mer än att Hitomi och Takeo går på dejter där de egentligen aldrig säger så mycket till varandra och att Hitomi har långa samtal om kärlek med Masayo, men det är ändå aldrig tråkigt. Jag tyckte mycket om den här boken och rekommenderar den varmt till den som vill läsa långsamt och inte har bråttom.

Flexar jag om Herta Müller? – baktanke i NU

Herta Müller

I NU skriver jag ibland en så kallad baktanke, en text som är lite mer som ett kåseri. I baktanken reflekterar vi över fenomen och inte sällen försöker vi vara lite roliga. I sommar skrev jag en text om min nyfunna glädje i att läsa Herta Müller. Den här recensionen har med andra ord varit publicerad i tidningen NU. Här kan du prenumerera om du inte redan gör det. 

Herta Müller

Sommaren 2023 skulle jag läsa ännu mer än 2022. För att läsa massor krävs ofta lättsmält litteratur för att komma igång och att läsa istället för att spela Pokemon eller scrolla i mobilen. En mix av litteratur togs med till landet för att läsningen skulle hållas igång under semesterns två sista veckor.

Jag skrev vid årsskiftet i NU att jag skulle ägna ett halvår åt att läsa en bok från varje EU-land. Jag sköt upp min egen deadlinetill efter semestern istället för vid halvårsskiftet som jag först sagt. Med till landet tog jag således böcker från de tre sista länderna, Slovenien, Grekland och Rumänen. Efter att försökt mig på den creddiga alltid nobelprisakutella Mircea Cărtărescu från Rumänien, valde jag en så kallad hyllvärmare (en bok som stått i hyllan i flera år) av Herta Müller.

Herta Müller fick nobelpriset i litteratur 2009 och hon tillhörde tidigare den tysktalande minoriteten i Rumänien. Hon är allmänt ansedd som skitsvår och tyskar som tvingas läsa henne i skolan tappar allt intresse för litteratur (jag vet, jag har talat med tyskar som inte läser speciellt mycket om just detta). Hon skriver på ett poetiskt språk och hennes romaner skulle kunna läsas os en enda lång, komplicerad dikt.

Med andra ord, Herta Müller är inte någon du sätter i händerna på en nybörjare. Herta Müller är någon du varnar för när hen säger att hen har som projekt att läsa alla nobelpristagare. Som en parantes kan nämnas att undertecknad har haft just detta projekt och ansett att flera andra kräver längt mer ansträgning än just sagt Herta Müller, men trots det är det ingen lätt match att ta sig igenom henne.

Så sitter jag då på landet och hittar inte boken jag haft med mig som ska bli Rumänien i min EU-läsning så jag får istället leta på Storytel. Redan då var räven jägare hittar jag. Den måste det vara! Jag läser. Den är smått obegriplig men är ändå begriplig i alla sin konstighet. Jag kommer in i Herta Müller-lunken och tycker om det jag läser. Så har jag 30 sidor kvar och rotar efter kläder till barnen. Där mitt i klädpåsen ligger boken jag har med mig. Det är inte Redan då var räven jägare. Det är Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv.

Vad göra? Jag läser ut boken på Storytel och sen tar jag tag i boken jag hade med mig. I puben på ön jag befinner mig, pratar vi om vad vi läser i sommar och jag säger helt sanningsenligt ”Herta Müller”. Jag känner mig som den högt uppsatte politikern som fått svaren till en enkät skrivna av sin pressis som tycker att politikern behöver få en mer intellektuell aura. Det känns som att jag hittar på.

Det känns som att, som mina barn säger, flexar när jag påstår att sommaren 2023 var sommaren då jag återupptäckte Herta Müller. Sen skriver jag den här texten och inser att många av NU:s läsare förmodligen har läst alla Herta Müller och inte alls anser det creddigt att ha läst två böcker av henne på fyra dagar. Skönt att vara nere på jorden igen.

Om nordafrikansk litteratur i NU

Från Casablanca till orten

I Fredrik Segerfeldts bok Från Casablanca till orten presenterar han många böcker från den nordafrikanska litteraturen, där originalspråket är franska. När jag recenserade boken i NU i somras, skrev jag även om ett urval av böckerna som jag hade läst, samt sammanställde en liten läslista. Jag återger minirecensionerna och listan här.

Fyra bra nordafrikanska romaner

Assia Djebar, Kärleken, kriget, Leopard förlag 2005

Kärleken krigetAssia Djebar var ständigt aktuell för nobelpriset i litteratur, men hon gick bort 2015 utan att ha fått priset. Kärleken, kriget är en bok som Fredrik Segerfeldt skriver mycket om. Den är inte minst viktig för sina kvinnoskildringar. Den utspelar sig under Algeriets självständighetskrig på 60-talet och den handlar om hur kvinnor var med i kampen. Segerfeldt kallar boken för ett mästerverk och det är sannerligen ingen överdrift.

Kamel Daoud, Fallet Meursault, Tranan 2018

Fallet MeursaultAlbert Camus Främlingen handlar om en fransk man som mördar en arab. I Kamel Daouds bok Fallet Merasault får ”araben” ett sammanhang och en sörjande bror. Brodern vill få fram att den mördade också är en människa eftersom all rapportering kring fallet bara fokuserar på mördaren. Det är en fantastisk idé, som tyvärr inte höll hela vägen. Har du läst Främlingen så skulle jag ändå rekommendera boken.

Nina Bouraoui, Pojkflickan, Elisabeth Grate 2004

PojkflickanNina Bouraoui har skrivit flera böcker om att vara annorlunda och inte passa in. Pojkflickan är en självbiografisk roman och huvudpersonen lever med en fransk mamma och en arabisk pappa först i Algeriet och sedan i Frankrike. Det handlar om att dels inte passa in i sin könsroll, dels att inte passa in i sin nationella tillhörighet.

Abdellah Taïa, Ett arabiskt vemod, Elisabeth Grate 2012

Ett arabiskt vemodEn självbiografisk roman om en homosexuell man i Nordafrika som söker sin plats i livet. Den har självbiografiska drag och Abdellah Taïa är den första öppet homosexuella författaren från arabvärlden. I Ett arabiskt vemod för vi följa med huvudpersonen genom en katastrof och sedan på livets väg som överlevare. I boken skildrar också en kort passionerad kärlekshistoria mellan två män.

En läslista inspirerad av Segerfelds bok

De andras land av Leïla Slimani, Natur och Kultur 2022

Kiffe kiffe imorgon av Faïza Guène, Norstedts 2006

Sandbarnet av Tahar Ben Jelloun, Alfabeta 1988

Mandeln – en muslimsk kvinnas erotiska uppvaknande av Nedjma, Bazar 2006

Den här recensionen har varit publicerad i tidningen NU. Här kan du prenumerera om du inte redan gör det. 

EU-läsning 2023: Jag är i mål!

En bild av en blomrabatt föreställande EU:s medlemsstater. Tagit från en skybar i Riga 2009.

Jag har läst en bok från varje EU-land under Sveriges ordförandeskap i EU. Eller inte riktigt, jag avslutade lite mer än en månad efter att ordförandeskapet hade tagit slut. Gott så. Det är alltid lika spännande att göra en sådan här utmaning för mig, för jag blir alltid taggad att leta upp litteratur och jag vidgar alltid mina vyer. Reglerna den här gången var att allt var tillåtet, bara inte omläsningar. Sedan inte heller BARA noveller från alla länder, men så blev det långt ifrån.

Det blev en stor variation på litteratur. Mest romaner, men även facklitteratur, serier, barnböcker och lyrik. Ett projekt som detta ger en enorm spännvidd när det kommer både till berättarstilar och innehåll. Jag har läst om krig, vardagsliv, idrottshistoria och olika typer av förtryck. En feelgood från Spanien, Tintin och nobelpristagaren Herta Müller skulle kunna sammanfatta den stora blandningen. Möjligen är det en lite väl stor övervikt för serieromaner i den här utmaningen.

En liten sammanfattning

Se nedan vilka böcker jag läst från respektive land.

  • Bäst: Slovenien och Tjeckien
  • Roligast: Danmark och Österrike
  • Sorgligast: Italien
  • Nostalgitripp: Belgien
  • Mest utmanande läsning: Luxemburg, pga språket.
  • Mest feministiskt: Finland
  • Konstigast: Slovakien
  • Mest överraskande: Tjeckien, för att den var så otroligt bra.
  • Mest europeiska: Malta, som utspelar sig i Slovenien.
  • Stad: Berlin (2)
  • Krig: Andra världskriget (2) och Jugoslavienkriget (2)
  • Epok: Kommunism och postkommunism (4)
  • Genre: Serieroman (4)
  • Språk: Svenska (18), engelska (6) och tyska (3)

Böckerna jag läste

Belgien: Hergé –  De sju kristallkulorna och Solens tempel: Jag valde Tintin! Jag har eventuellt läst en Tintin-bok som barn, men det var inte de här. Min man som är Tintin-frälst, valde ut en lämplig berättelse att läsa och det blev en uppdelad på dessa två album. Kändes mycket fint att läsa Tintin inom ramen för den här utmaningen.

Bulgarien: Kristin Dimitrova – My Life in Squares: Bulgarien är en av de svåraste länderna att hitta litteratur ifrån, är min erfarenhet. Jag fann den här på Amazon. Det är lyrik översatt till engelska av en samtida författare.

Cypern: Erato Ioannou – Not in the Ornamental Teapot: Jag har haft kontakt med författaren efter att jag läst en novell av henne. På bloggen finns en intervju. Novellen jag läste finns med i den här novellsamlingen.

Danmark: Annette Bjergfeldt – Höga visan på Palermovägen: Jag tycker om förlaget Sekwa och när jag hittade den här danska romanen från deras imprint Norra slog jag till. Jag blev inte besviken!

Estland: Enno Tammer – Ilon Wikland: Ilon Wikland ser vi ju som svensk, men hon var ju född och uppvuxen i Estland. Ennno Tammer är estnisk journalist och har skrivit den här fina biografin över henne.

Finland: Riikka Pulkkinen – Ett köns bekännelse: Det blev ”bara” en novell från Finland, men inte vilken novell som helst! En fantastisk feministisk novell av en av de stora samtidiga finskspråkiga författarna. Kan inte först att jag inte läst den tidigare.

Frankrike: Albert Camus – Främlingen: I en bokcirkel skulle vi läsa Fallet Meursault av algeriska Kamel Daoud. Boken bygger på Albert Camus Främlingen och eftersom jag inte läst Främlingen (utan bara Pesten) av Camus, så läste jag den nu.

Grekland: Amanda Michalopoulou – Why i killed my best friend: Det är inte lätt att hitta grekisk litteratur och jag tänkte att vi kanske hade någon oläst Aristoteles i bokhyllan, men där jag jag bet (hittade Platon Staten, men den har jag läst).  Då kom jag på boken med den lustiga titeln som jag en gång köpt till min Kindle. Det var en helt ok och lättläst roman.

Irland: Marian Keyes – Ett oväntat val: Marian Keyes har kommit med en ny bok om Rachel från En oväntad semester och jag valde att lyssna på den.

Italien: Marco Balzano – Jag stannar här: Jag hade hört mycket om det italienska författarsjtärnskottet Marco Balzano och därför föll valet på Jag stannar här. Jag blev dock lite besviken, även om boken var bra.

Kroatien: Dubravka Ugresic – Den ovillkorliga kapitulationens museum: Dubravka Ugresic har varit nobelpristippad och jag tänkte att jag borde läsa något mer av henne. När jag satte igen med den här boken nåddes jag av beskedet att hon avlidit. Så synd att den begåvade kvinnan aldrig fick nobelpriset i litteratur.

Litauen: Monika Vaicenavičienė – Vad är en flod?: Jag hade den här litauiska barnboken hemma i hyllan, men inget av mina barn var intresserad av att läsa den med mig, så jag fick läsa den själv. Boken är ett examensarbete på Konstfack och skrevs på svenska, men författaren är verksam i Litauen och har översatt sin egen bok till litauiska så självklart räknas boken som litauisk!

Lettland: Nora Ikstena – Livets fest: Jag hittade inget från Lettland, så jag trodde att jag satsade på ett säkert kort. Nu var dock Livets fest inte på länga vägar lika bra som Modersmjölken.

Luxemburg: Nora Wagener – Menschenliebe und Vogel, schrei: Ok, jag har tidigare skrivit att det är svårt att hitta litteratur från det ena eller det andra landet, men inget är så svårt som Luxemburg! Jag hittade den här ungdomsromanen på tyska. Det gick bra att läsa och boken var bra.

Malta: Lou Drofenik – Big Oak on Little Mountain: Jag köpte den här boen på Malta på höstlovet 2021. Jag hade läst författaren innan och tyck om, men den här boken var lite väl rörig. Den utspelade sig tyvärr inte på Malta, utan i Slovenien. Men kan det bli mer EU-läsning är så?

Nederländerna: Marieke Lucas Rijneveld –Min dyra ögonsten: Jag valde att läsa ett nederländskt författarstjärnskott och hens andra bok på svenska. Det är en nederländsk variant på Lolita och den är fruktansvärt hemsk och läskig.

Polen: Ester Singer Kreitman – Demonernas dans: Det här var en hyllvärmare, en bok jag köpt på någon rea hos Tranan. Mycket spännande att ha läst Isaac Singers syster, som enligt vissa till och med är bättre än sin nobelprisvinnande bror.

Portugal: Fernando Pessoa – Den anarkistiske bankiren och En mycket originell middag: Jag hade en oläst bok i bokhyllan av den portugisiske giganten Fernando Pessoa. Boken innehåller två noveller som jag verkligen tyckte mycket om!

Rumänien: Herta Müller – Redan då var räven jägare: Efter mycket om och men fick det bli mer Herta Müller från Rumänien. Jag fastnade för det och läste två böcker av bara farten!

Slovakien: Daniela Kapitáňová – Samko Tále, Boken om kyrkogården: En mycket knepig bok som jag tror fortfarande är det enda som finns översatt från slovakiska till svenska. Kul att ha läst den, såklart, men inget jag skulle läsa om det inte vore för den här utmaningen.

Slovenien: Goran Vojnovic – Jugoslavien, mitt hemland: Det finns inte jättemånga författare från Slovenien som är översatta till svenska. Jag valde därför att satsa på en gammal favorit som jag läst förut. Jag blev inte besviken.

Spanien: Elena Armas – The Spanish love deception: Från Spanien blev det feelgood. Författaren bor och ger ut sina böcker i New York, man är född och uppvuxen i Spanien så det fick räknas. Inte någon feelgood jag kommer att återkomma till, skulle jag tro. Så bra var det inte.

Sverige: Moa de Bruin – Vera Svansson: Från Sverige kan jag ju välja lite vad som helst, men den första boken jag läste ut var Vera Svansson, som jag läste för sonen. Det var den första boken i serien, Dagbok för tacoälskare och halloweenfantaster.

Tjeckien: Jan Novák och Jaromir 99 – Zátopek: Av en slump fann jag detta seriealbum på Serieteket i Stockholm. En tjeckisk serie om löparlegenden Emil Zátopek verkade för spännande för att inte låna hem. Både författare och illustratör är från Tjeckien och boken var verkligen så fantastisk som jag hade hoppats på. Är du intresserad av idrott och kommunism – läs!

Tyskland: Sophia Martineck – Hühner, porno, schlägereiJag hade lånat några seriealbum på tyska och den här hade blivit oläst. En fin berättelse i ord och bild om en liten tysk by.

Ungern: Antal Szerb – Resa i månljus: Jag valde en klassiker som hade hunnit bli en hyllvärmare. Roligt att beta av sådana också! En spännande bok och en bra val från Ungern.

Österrike: Ulli Lust – Fashionvictims, Trendverächter: En Österrikisk seriebok om Berlin var ett trevlig inslag i den här utmaningen. Jag läste på tyska. Ulli Lust är från Wien, men bor sedan ett par år i Berlin.

Recension: Müller, Herta; Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv; 1997

Idag hade jag helst inte velat träffa mig självJag tog med mig Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv av Herta Müller till Landsort för att klara EU-utmaningen. Jag tappade dock boken och trodde att jag fann den på Storytel. boken jag läste då var Redan då var räven jägare och när jag sedan hittade boken såg att jag att det inte var samma. Då fick jag såklart läsa den jag hade med mig också, och lite förvånande blev sommaren 2023 sommaren då jag återupptäckte Herta Müller.

Jag-personen i boken är kallad på förhör. Hon lever med en alkoholiserad man i sitt andra äktenskap. På väg i spårvagn till sitt förhör tänker hon på sitt liv och sin medmänniskor. Hon är inte sitt bästa jag och skulle helst inte velat träffa sig själv, eller någon annan. heller för den delen. Livet i kommunismens Ceausescus Rumänien är kvävande och meningslöst.

Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv porträtterar det förtryck som fanns i Rumänien på ett vardagsnära sätt. Vi får följa en helt vanlig dag i ett helt vanligt liv hos någon som en gång råkat bli anmäld av en kollega och som lever i en vardag där vem som helst kan vara en angivare. Bokens jag-person har kanske inte gett upp, men lever i en total känslomässig misär.

Herta Müller är Herta Müller och det krävs en speciell sinnesstämning för att kunna ta till sig hennes böcker skulle jag säga. Jag tyckte mycket om den här boken, men kan förstå om man tycker att det bara är poetiskt och konstigt. Jag kom visst in i rätt lässtämning under semestern, så mycket att det blev två Herta Müller på raken.

Recension: Segerfeldt, Fredrik; Från Casablanca till orten; 2023

Från Casablanca till ortenFredrik Segerfeldt är gift med en marockanska och genom sitt äktenskap har han stött på många kulturkrockar som intresserat honom. Han talar flytande franska och eftersom flera nordafrikanska författare skriver på franska, har han utforskat den nordafrikanska litteraturen. Litteraturen har hjälpt honom att förstå de olika världarna som han och hans fru kommer ifrån. Han har skrivit om både sina personliga erfarenheter och litteraturen i Från Casablanca till orten.

Det är lite fel att kalla boken en djupdykning i den nordafrikanska litteraturskatten, eftersom den bara berör den franskspråkiga delen av litteraturen. Det finns såklart många arabiskspråkiga författare från regionen också. Avvägningen att bara skriva om franskspråkiga författare är inte bara språklig, Fredrik Segerfeldt bara behärskar franska, utan även för att den är viktig för förståelsen av dubbla kulturer.

Det är den dubbla identiteten som går igen i hela boken. Att ha skolats i franska och leva i ett nordafrikanskt land är inte alltid lätt och det visas i litteraturen hos stora franskspråkiga författare som Assia Djebar, Nina Bouraoui och Yasmina Khadra. Segerfeldt jämför med invandrare i Sverige, en grupp som hans fru nu tillhör. Många av den andra generationens invandrare lever ofta med språket och kulturen från föräldrarnas land, men är annars som vilka svenskar som helst.

Från Casablanca till orten är en resa genom Nordafrika och genom Sverige, via ett mångkulturellt äktenskap. Boken belyser kulturella skillnader och visar att det för många inte behöver vara så komplicerat att ha en annan kultur än majoritetskulturen i det land man bo i. Segerfeldt skriver också mycket om förtryck och ofrihet för kvinnor, eftersom just ofrihet för kvinnor är något som ofta skiljer arabvärlden från västvärlden. Inte minst hans fru har upplevt det.

Boken ger dig en även lång läslista med spännande böcker som definitivt kommer att vidga dina vyer. Jag vet, för jag har läst flera av dem.

Den här recensionen har varit publicerad i tidningen NU. Här kan du prenumerera om du inte redan gör det. Jag bedömer att boken platsar i Feministbiblioteket eftersom stor del av den faktiskt handlar om kvinnors utsatthet i arabvärlden.