Berömda och glömda idrottskvinnor: Marie Risby

Embed from Getty Images

Jag tänkte att jag idag skulle skriva om Marie Risby, en skidåkare som hamnade helt fel i tiden. Hon var en duktig skidåkare och hon har haft flera framskjutna placeringar i VM och OS, men aldrig fått någon fullträff. Hon var en utpräglad klassisk åkare och 1984 började det röra på sig gällande tekniken i skidsporten. I OS 1984 började flera skidåkare med den då så kallade skejttekniken och den skulle hon aldrig komma att känna sig bekväm med.

1982 vann amerikanen Bill Koch den totala världscupen i skidåkning. Han var den första amerikanen och hittills den enda, som gjort det. Han kommer för evigt var akänd för att det var han som ändrade skidåkningen i grunden. Hans teknik handlade om att han åkte med en skida i det klassiska skidspåret och med den andra sparkade han utåt. På så sätt fick han en mycket högra fart än alla andra i skidspåren. Han säger dock att han fått inspiration av en svensk på ett lopp i Sverige. Den svensken var Björn Risby, Marie Risbys man. Men han var inte först han heller, det var många som experimenterade med stilar på den tiden.

Fristilen var inget som det internationella skidförbundet gillade. Man försökte med alla medel att förhindra att åkare utförde den. 1985 satte man ner foten och sa att bara klassisk skidåkning skulle vars tillåtet vid VM det året. Men så ändrade man sig precis före VM och släppte stilarna fritt. Marie Risby hade sett fram emot VM och hon var i god form. Men när hon var tvungen att skejta för att bli lika snabb som konkurrenterna, gick det inte lika bra. Hon hade knappt testat det på träning. Hon kom som bäst sexa. Veckan efter vann hon en världscuptävling i klassisk stil med god marginal.

Marie Risby skulle aldrig få någon bättre placering en fjärdeplatsen från OS i Sarajevo 1984. Till Aftonbladet har hon sagt att när hon slutade tävla har hon inte tagit ett skejtsteg. Maken Björn sa till samma tidning att han absolut inte kunnat ta på sig äran för tekniken, för då hade de nog inte fortfarande varit gifta.

Berömda och glömda idrottskvinnor: Frida Hansdotter

By Rolandhino1 – Own work, CC BY-SA 4.0

Idag är det damernas slalom och vi ska dra oss till minnes ett annat slalomlopp, nämligen damernas slalom i OS i Pyeongchang 2018. Det var mitt i natten för oss svenskar och den som inte ställt klockan vaknade förmodligen av nyhetsflashen att Frida Hansdotter hade vunnit OS-guld. Kanske inte en tokskräll, men ändå ett överraskande guld.

Frida Hansdotter är uppvuxen i Norberg i Västmanlands län. Hon debuterade i världscupen i slalom 2004, 18 år gammal. I När det började gå bra för henne i världscupen var vi i Sverige bortskämda med framgångar från först Pernilla Wiberg och sen Anja Pärson. Frida Hansdotter skulle aldrig nå deras många framgångar och hon var heller inte en allround-åkare. Det skulle dock bli sammanlagt 35 pallplatser och fyra vinster i världscupen. Trots de få antal vinster, vann hon slalomcupen 2016.

Inför OS i Pyeongchang hade det gått bra för henne i världscupen, men bättre hade det gått för Michaela Shiffrin, som då helt dominerade i slalom och storslalom. Amerikanskan, som dagen före hade vunnit guld i storslalom, spydde dock före sitt första åk och körde in som fyra. Därmed var hon inte det hot mot Frida Hansdotter, som befarat.

Frida Hansdotters guld i slalom 2022 är nog ett av de senare årns mest överraskande. Som sagt ingen jätteskräll, men ändå en stor positiv överraskning för oss svenskar.

Berömda och glömda idrottskvinnor: Magda Juhlin

Det var inte bara de svenska konståkningsherrarna som gjorde succé i början av 1900-talet. Vi hade även kvinnliga framgångar, till exempel Magda Julin. Idag kan du njuta av damernas kortprogram i OS i Milano Cortina och här kan du få ta del av lite svensk idrottshistoria.

Ulrich Salchow är en känd svensk konståkare som lever vidare i form av namn på hopp inom sporten. Han tog guld i OS 1908. På 20-talet är det Gillis Grafström som blivit känd. Han tog inte mindre än fyra OS-guld och ett OS-silver. Men bland dessa herrar fanns alltså också Magda Julin. Hon var född i franska Vichy 1894. Där levde hon som barn och där lärde hon sig åka skridskor.

1920 var det inget vinter-OS, men konståkning var vid den tiden en gren i sommar-OS. Magda Julin var gravid i fjärde månaden och reste till Antwerpen i Belgien och tävlade. I damtävlingen vann hon guld, trots bebis i magen, vilket får anses som oerhört imponerande.

Till vardags var Magda Julin revisor, men hon åkte skridskor ända till sin död. Hon sågs åka skridskor i Kungsträdgården så sent som 1985 och 1990 åkte hon skridskor på en offentlig tillställning för sista gången. Hon dog senare samma år, 96 år gammal.

Berömda och glömda idrottskvinnor: Rhona Martin

Embed from Getty Images

Curlingsporten startade i Skottland och från Skottland kommer Rhona Martin. Av alla olympiska berättelser jag berättar under OS i Milano Cortina är sagan om Rhona Martin och hennes lagkamrater kanske den mest rörande. Det är olympisk historia när det är som bäst.

Rhona, Margaret, Janice, Fiona och Debbie förenas i sin passion för curling. De växer upp, skaffar familj och roddar jobb, hem och barn samtidigt som de spelar curling. I en dokumentär, A Brilliant Curling Story  från 2022, berättar de om deras kärlek till sporten och vad som ledde fram till den stora succén de gjorde i OS i Salt Lake City 2002.

De fem hemmafruarna från Skottland, ja de kallades så även om åtminstone några av dem hade jobb, skulle göra succé i OS och vinna guld 2002. När kvinnorna tränade ihop blev de bättre och bättre och de började vinna tävlingar och turneringar. Då föddes en tanke på OS och filmen berättar Rhona Martin och hennes son om hur tiden var före OS. Sonen vittnar om en mamma som var borta mycket.

När det blev klart att det var team Rhona Martin som skulle få representera Storbritannien, inte Skottland som i EM och VM, i OS 2002, började dock problemen. Margret var den femte spelaren, hon som fick åka med som reserv, och kring henne skapades det slitningar. Det eskalerade snart till stora bråk och hot om uteslutning. En psykolog tillkallades och det blev bättre. Alla fem åkte till Salt Lake City.

På OS såg dock alla drömmar om medaljer ut att krossas snabbt. Det brittiska laget spelade uruselt och vann inte många matcher i round robin, när alla möter alla. När det var dags för semifinaler, behövdes ett mirakel för att de skulle kunna ta sig till play off. Men när Schweiz vunnit över Tyskland, som var det som krävdes, stod det klart att Storbritannien skulle få kvala mot Sverige och lag Elisabet Gustafsson – en match som de vann. Efter det vände det.

I semifinalen väntade Kanada. Skottland må vara curlingens ursprungsland, men Kanada är där sporten är som allra störst. Det finns curlingklubbar överallt och det syns i statistiken. Kanada har överlägset flest internationella framgångar i curling. I Salt Lake City storspelade lag Martin och och efter segern kunde de kanadensiska spelarna inte hålla masken. Rhona Martin säger i filmen att deras skipper sagt till media att de inte kunde fatta att de förlorat mot DEM.

Finalen var en riktig drömfinal. Både Storbritannien och Schweiz spelade bra och det var många tekniskt svåra stenar som lyckades. Sista stenen för Rhona Martin var oerhört svår och har blivit legendarisk. Hon satte den och Storbritannien vann guldet. Från helt uträknade underdogs till olympiska guldmedaljörer – det blir lag Rhona Martins resa i Salt Lake City och Storbritannien drabbades av curlingfeber.

Rhona Martin och hennes lagkamrater var tillbaka i OS 2006 i Turin, men de nådde aldrig samma framgångar som 2002.

Om du lämnar ut din mejladress kan du se film en gratis på Internationella olympiska kommitténs webbplats.

Berömda och glömda idrottskvinnor: Christa Luding-Rothenburger

Christa Luding-Rothenburger. Från Bundesarchiv, Bild 183-1988-0830-004 / CC-BY-SA 3.0, CC BY-SA 3.0 de.

Idag är det bland annat skridskor på OS-programmet och vi ska prata om en idrottskvinna som Ludmila Engkvist nog hade span på. Christa Luding-Rothenburger har nämligen olympiska medaljer från både vinter- och sommar-OS. På vintrarna åkte hon skridskor och på somrarna cyklade hon. Det mest imponerande är ändå att hon tog OS-silver i cykling samma år som hon tagit OS-guld i skridskor, 1988 i Seoul respektive Calgary.

Jag brukar få kritik när jag skriver om ”gamla dopade östtyska idrottskvinnor”, men även om vi idag vet att det fanns ett statligt sanktionerat dopingsystem i DDR, kommer jag ändå att lyfta fram idrottskvinnor därifrån. Christa Luding-Rothenburger är född 1959 i Sachsen och har mig veterligen inte varit med i några dopingkontroverser (vilket såklart inte behöver betyda att hon inte var dopad). Hon satsade tidigt på skridskoåkning men övertalades av sin coach och blivande make 1980 att prova på cykling under sommarsäsongen. Det visade sig blir mer än lyckat. Christa Luding-Rothenburger kom inte bara att tillhöra eliten inom skridskoåkningen, utan även inom velodromcykling.

1984 tog Christa Luding-Rothenburger guld på 500 meter i OS i Sarajevo. 1986 fortsatte framgångarna och hon blev världsmästare i både skridskor och velodromcykling. Det var hon dock inte först med att bli, för amerikanska Shiela Young gjorde den bedriften redan på 70-talet, både 1973 och 1976. 1988 var hennes stora år med guld i båda olympiska spelen, men efter 1988 började framgångarna att tona ut. 1992 i Albertville, då representerande Tyskland, fick hon dock med sig en bronsmedalj på 500 meter. Efter det avslutade hon sin karriär.

Christa Luding-Rothenburger är den första kvinna att vinna medaljer i både sommar- och vinter-OS och den enda atlet som gjort det under ett och samma år. Det sistnämnda är ett rekord hon kommer att få behålla under överskådlig framtid, eftersom man nu inte kör sommar- och vinter-OS samma år längre. I sommar-OS 1988 kom hon tvåa bakom Erika Salumäe från Sovjetunionen, som i sin tur skulle vinna guld fyra år senare för Estland, men mer om det under nästa sommar-OS.

Berömda och glömda idrottskvinnor: Kari Traa

Kari Traa, Av Jarvin – Eget arbete, CC BY 3.0.

Det är nog fler kvinnor än jag som har fullt med träningskläder i garderoben av märket Kari Traa. Eftersom hon är norsk kanske inte så många vet att hon faktiskt varit en idrottstjärna själv. Hon har ett guld, ett silver och ett brons från tre olympiska spel i puckelpist. Puckelpist är en gren i sporten som kallas freestyle eller friskiing och var med på OS-programmet första gången 1992.

Kari Traa var med redan 1992 i Albertville, när puckelpist var en ny gren i OS. Då gick det inte så bra. Inför hemma-OS 1994 blev hon skadad. Sedan lyckades hon ta brons 1998 för att nå sin olympiska peak 2002. Hon var även med i Turin 2006, där hon tog brons. Till detta kan läggas flera VM-guld och VM-silver. Hon var med andra ord en av de stora inom sin sport under en lång tid.

Om man läser den svenska Wikipedia om Kari Traa så står det om hennes guld, hennes klädmärke och att hon har viktig ut sig i ett stort norsk sportmagasin. Det var inför OS i Salt Lake City 2002, samma år som hon skulle ta guld, som hon vek ut sig. Hon har också utsetts till Norges sexigaste kvinna. Om detta står det ingenting på den norska Wikipedia på bokmål, men dock på nynorsk. Där är det mer fokus på klädmärket, som hon startade redan 2002.

Du som är kvinna och tycker att inga träningskläder passar, prova Kari Traa. Nej, detta inlägget är inte sponsrat. Jag vill skriva om en fantastisk idriottskvinna och samtidigt lyfta fram hennes klädkollektion, som helt begripligt är framgångsrik. Dock är det så att hon själv inte äger mer än några procent i företaget själv.

Idag kan du följa damernas parallellpuckelpist i OS i Milano Cortina.

Berömda och glömda idrottskvinnor: Lizzy Yarnold

Lizzy Yarnold. Foto 121a0012 – eget arbete, CC BY-SA 4.0.

Idag går skeletontävlingar i OS i Milano Cortina och då ska jag skriva om en av Storbritanniens största vinteridrottsstjärnor. För oss i Sverige är nog Lizzy Yarnold totalt okänd, men i Storbritannien är hon en stjärna. I vinter-OS har Storbritanniens inte enormt stora framgångar och genom tiderna har landet endast 12 guld och 34 medaljer. I ljuset av det är Lizzy Yarnolds två guld en tämligen stor del.

Lizzy Yarnold startade sin idrottskarriär som friidrottare och hennes gren var sjukamp. Där fick hon aldrig några stora framgångar och 2008, vid 20 års ålder, sadlade hon om till vintersporten skeleton. För den som inte vet var det är, är det som rodel, men man ligger på mage. På ett sommarjobb året efter, träffade hon Marvin, som trodde på henne och stöttade ekonomiskt. Hon döpte sin första släde efter honom.

2012 var det VM i skeleton och där slutade Lizzy Yarnold på tredje plats och fick brons. Hon slutade hela säsongen med att bli nia. Efter säsongen 2012/2013 var det dags för en säsong med olympiska spel. 2014 i Sotji vann hon guld och samma säsong vann hon världscupen. Hon var då världens bästa skeletonåkare.

Efter OS drogs Yarnold med flera hälsoproblem. Bland annat hade hon problem i örat som orsakade balansproblem. När det väl var dags för OS i Pyeongchang hade hon problem med en infektion i bröstet och hon kände yrsel som en följd av balansproblemen. Hon fyllföljde ändå sitt uppdrag som brittisk fanbärare. När det var dags för racet var hon ändå redo att åka och redo att försvara sitt guld. Det gjorde hon och blev därmed den första brittiska idrottare att vinna två vinter-OS-guld.

Efter OS la Yarnod av. Hon är gift med det brittiska lagets släddesigner och tillsammans har de tre barn.

Berömda och glömda idrottskvinnor: Vida Vencienė

Embed from Getty Images

Hon är förmodligen helt okänd för de flesta av Feministbibliotekets läsare, men jag vill ändå skriva lite om Vida Vencienė, för att hon blev en symbol för det sovjetiska förtrycket för mig personligen. När hon tog brons i längdskidåkning på 5 km i OS i Calgary 1988, minns jag att kommentatorn sa att hon egentligen var från Litauen, men tog medalj för Sovjetunionen. ”Är inte Litauen också ett land” sa en arg elvaårig Hanna till sin mamma. ”Jo”, blev det uppgivna svaret.

Vida Vencienė har en lång meritlista med segrar i sovjetiska och litauiska mästerskap genom åren. Internationellt var det bara i OS i Calgary som hon slog till. Det började inte med brons, utan med guld. Hon tog guld på den klassiska distansen 10 km, som också är den distans som tex Charlotte Kalla har vunnit i OS. Flera av de berömda och glömda idrottskvinnor jag skrivit om under åren har vunnit den OS-distansen.

Även om det inte blev några fler medaljer i varken VM eller OS efter succén i Calgary, hängde Vida Vencienė med ganska länge. Hon representerade Litauen i OS 1992 och 1994, dock utan framgång. Efter sin karriär engagerade hon sig i Litauens olympiska kommitté och har varit representant för atleterna där sedan 2001.

Berömda och glömda idrottskvinnor: Lara Gut

Foto: Stefan Brending, Lizenz: Creative Commons by-sa-3.0 de, CC BY-SA 3.0 de.

Imorgon ska damerna tävla i super G i OS Milano Cortina. Den regerande olympiska mästarinnan Lara Gut från Schweiz kommer dock inte att stå på startlinjen på grund av en skada som hon ådrog sig i november. Även om Lara Guts medaljtabell i mästerskap inte är enormt välfylld, så har hon skördat många framgångar i världscupen varit ev av de stora inom sporten länge.

Lara Gut är en allroundåkare som är en stjärna i alla alpina discipliner förutom slalom. 2009 vann hon sin första mästeraskapsmedalj, endast 18 år gammal. Hon tog silver i både störlopp och superkombination i VM. 2013 fick hon silver hon igen, den gången i super G. I OS i Sotji året efter blev det brons i störtlopp. Säsongen 2013/2014 vann hon den totala världscupen.

Lara Gut har alltid varit någon att räkna med, även om de stora framgångarna i internaitonella mästerskap fram till 2021 hade lyst med sin frånvaro. 2021 var det VM i Cortina och d’ä fick hon äntligen ett guld, som blev till två. Där var det super G och storslalom som var de grenarna hon lyckades bäst i, men i störlopp blev det också medalj, ett brons.

I OS i Peking 2022 var det så dags för stjärnan att kröna sin karriär med ett OS-guld. Det gjorde hon och det i som sagt i super G. Hon är inte med idag på grund av skada, men hon har tidigare annonserat att efter denna säsong är det slut med tävlandet.

Lara Gut går nu under namnet Lara Gut-Behrami och hon är gift med den schweiziska fotbollsspelaren Valon Behrami.

Berömda och glömda idrottskvinnor: Lina Andersson och Anna Dahlberg

Lina Andersson och Anna Dahlberg efter OS-guldet i Turin 2006. Av User:Bjarteh CC BY-SA 3.0.

Idag går sprinten i längdskidåkningen i Milano Cortina. Vi ska dra oss till minnes den legendariska lagsprinten som utspelade sig för 20 år sedan, inte långt ifrån dagens tävlingar, i Turin. Då var det Lina Andersson, Anna Dahlberg, Björn Lind och Thobias Fredriksson som stod för en stor insats som gjorde dagen till en svenskdag vi fortfarande minns.

Några guld i längdskidåkning hade det inte blivit sedan Gunde Svans guld på femmilen i Calgary 1988, detta trots att giganter som Per Elofsson funnits i OS-trupper. Två brons, varav ett i efterskott och ett mycket överraskande silver, var facit på de olympiska spelen mellan 1988 och 2006 i Turin. Det var alltså en svensk publik svältfödda på svenska skidframgångar som skulle följa sprintstafetten, som då var helt nytt i olympiska sammanhang.

Lina Andersson var den som verkligen profilerat sig inom den relativt nya grenen sprint. Året innan, på VM, tog hon silver bakom det nya stjärnskottet Emelie Öhrstig. Fyra i den finalen kom Anna Dahlberg. Emelie Örhstig slutade strax efter sitt VM-guld och inför OS i Turin var det de två mycket rutinerade åkarna Lina Andersson och Anna Dahlberg som skulle åka sprintstafetten. Anna Dahlberg hade haft några framgångar i sprint, men inte vunnit några medaljer i stora mästerskap.

Det var långtifrån självklart att Lina Andersson och Anna Dahlberg skulle ta medalj. Norges Marit Björgen hade inte varit riktigt kry innan loppet och det gjorde att Norge inte skulle hamna på pallen. Det svenska hoppet stod snarare till herrarnas Björn Lind och Thobias Fredriksson. Damfinalen var först ut och efter spurt mellan Lina Andersson, Becky Scott (Kanada) och Virpi Kuitunen (Finland) Var det Sverige som drog det längsta strået. Mindre än en halvtimma senare skulle Björn Lind köra hem guldet för det svenska herrlaget. Sviten utan guld i skidspåren i OS hade tagit slut och efter de för svensk del så fantastiska finalerna, har det mer eller mindre bara gått framåt för svensk skidsport.

Anna Dahlberg, som bytt namn till Olsson efter att ha gift sig med Johan Olsson, slutade sin karriär efter OS 2010. Lina Andersson slutade 2011.