Recension: Serenko, Daria; Flickor och institutioner; 2021

Flickor och institutionerDaria Serenko är en rysk oppositionell som nu bor i exil i Tiblisi. Hon skrev Flickor och institutioner 2021 och i början av 2022 satt hon 15 dagar i fängelse, något som hon skriver om i boken Jag önskar mitt hem aska från 2023. Idag hade vi bokcirkel om Flickor och institutioner i jorden runt-cirkeln. Boken är utgiven på Ersatz.

Flickor som jobbar på in institutioner är som en grå massa som alla måste följa de byråkratiska reglerna. De skärskådas som personer och får inte sväva ut i sina privatliv. Ett vinglas i sociala medier eller en bild i bara bh kan ge varningar och andra former av straff. Mycket känns Sovjetunionen, men boken utspelar sig i nutid, strax före Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.

Jag tycker att boken var rolig och varm, trots det distanserade innehållet. Vi var alla rörande överens i bokcirkeln att det var en bra bok och jag och en till hade läst Jag önskar mitt hem aska och kunde rekommendera den till de andra. Modig var också ett ord som användes av Daria Serenko, som fick fängelse efter att boken kom ut, för något annat hon gjort i sociala medier.

Det roligaste ögonblicket i boken, enligt mig, var när de skulle ordna en utställning och konstnären avled. Det var inte skäl nog att ställa in utställningen och flickorna ombads ringa änkan och meddela det. Kapitlet avslutades med ”herregud, vi ringde änkan”. Epitetet ”flickorna” var ett snyggt stilgrepp som vi diskuterade på träffen. Vi tyckte att det passade in på den anonyma tillvaro de var tänkta att ha på sina institutioner.

Feministbrud på kulturjakt på Åland

Åland, Käringsund

Vi var på Åland förra helgen för att fira min far som fyllde åttio i tisdags. Som alltid när det är jag som är reseledare, gjordes det en massa kulturella saker. Allt var också så otroligt barnvänligt, med skattjakter och annat för barn. Det blev prefekt för alla ungar som var med eftersom vår 12-åring tog täten och vi vuxna (som inte har en tvååring), kunde njuta i lugn och ro av kulturen.

Vi hade relativt tur med vädret och det regnade bara på natten. Strålande sol och varmt på fredagen och lördagen och lite mulet, men varmt, på söndagen. Det blev en intensiv resa där vi han med mycket. Barnen kunde också bada och äta glass på hotellet, som låg i den fina miljön som ni kan se på bilden ovan.

Läs också min fönsterjakt från Åland. 

Eckerö Post- och Tullhus

Det här är Eckerö Post- och Tullhus, där jag fotade många vackra fönster. Det är en mycket vacker byggnad i en otroligt vacker skärgårdsmiljö. Huset har varit det ryska imperiets gränsstation mot Sverige samt en betydande del av den gamla postvägen från Grisslehamn till fastlands-Finland. För att hedra den gamla postgången ordnas varje år ett roddlopp från Grisslehamn till Eckerö i gamla roddbåtar. Faktum är att det loppet faktiskt gick när vi var här. Vi såg det inte, men många med gamla båtar bodde på vårt hotell.

Eckerö Post- och Tullhus

Eckerö Post- och Tullhus har idag mest designerutställningar, men de har också lite om posten och postgången. Man kan exempelvis skicka ett vykort och få den gamla stämpeln. Jag gjorde det till mig själv, men det har inte kommit fram än.

Eckerö Post- och Tullhus

Den här vackra återbruksfåtöljen var en av många utställningsföremål på Post- och Tullhuset.

Käringsund

Vi bodde i Käringsund i Eckerö kommun, nära färjeterminalen. I den här viken har flera avsnitt av Saltkråkan spelats in. Den som har sett den lite okända filmen Tjorven, Skrållan och Mysak kan definitivt känna igen sig. Här åt vi två fina middagar på områdets enda finkrog.

Kastelholms slott

En utflykt gick till Kastelholms slott, som är byggt i samma röda granit som mycket annat på Åland (se kyrkorna nedan). Vasaätten var tydligen särskilt intresserade av slottet och Gustav Vasa och söner har vistats här. Erik och hustrun Karin Månsdotter har suttit fängslade på slottet. Ett otroligt vackert och väl bevarat slott. Det var en bröllopsfotografering här när vi vad där. Inte svårt att förstå att man vill ha sådana foton tagna här.

Fängelse på Åland

Hade man gått på slottet, fick man också gå på ett fängelsemuseum. Det var i bruk till 1975 och nu på museet fick man se exempel på hus fängelseceller sett ut genom åren. Denna är från 1800-talet.

Jan Karsgården

Jan Karsgården

Två hus tillhörande Jan Karlsgården, som låg bredvid slottet. Här får vi exempel på hur man bodde förr och det fanns även andra hus till djur och annat. Den som är på Åland nu kan se den gigantiska åländska midsommarstången, som tyvärr inte var rest när vi var där. Den ser inte riktigt ut som vår nuvarande.

Jan Karlsgården

Mamma hittade en undermåligt uppsatt vävstol i en stuga på Jan Karlsgården som var tillägnad åländsk hemslöjd. Den pensionerade slöjdläraren undersökte den gamla vävstolen noggrant.

Sjöfartsmuséet i Mariehamn

Vi var på Sjöfartsmuséet i Mariehamn där jag fastnade för berättelsen om sjömansänkorna. Vi fick läsa historien om Carita som fick ett telefonsamtal samma dag som hon skulle få hem sin make, att han skulle stanna ute i tre månader till. Ovan är en tidstypiskt finskt rum från 70-talet. Vi hade en lampa som den i hörnet i vårt vardagsrum när jag var liten. Gardinerna är såklart Marimekko.

Pommern

Pommern i sommarskrud. Dock var det rätt mulet, till skillnad från i mars när vi såg det senast och solen strålade. Från inlägget i mars:

Pommern byggdes 1903 som fraktfartyg och seglade över världshaven under många år. Hon gjorde sin sista fraktresa 1939. Sedan 50-talet ligger hon i Västerhamn i Mariehamn, som museifartyg. ”Pommern är världens sista bevarade fyrmastade bark i ursprungligt skick” gick att läsa på skylten intill fartyget.

Pommern

Man fick gå ombord på Pommern eftersom säsongen är från maj till september. Det fanns massa hytter där de visade hur det lagades mat, staplades vet, åts och sovs. Jag fastande lite för det enorma lastutrymme på undre däck. Här kunde barn springa och pensionärer kunde ta sig dit med hiss. Med andra ord mycket besöksvänligt.

Jomala kyrka

Jomala kyrka

Hammarlands kyrka

Hammarlands kyrka

Eckerö kyrka

Eckerö kyrka

Slutligen en kavalkad av tre fantastiska kyrkor, alla byggda i röd granit. Samtliga är från 1200-talet och Jomala kyrka är äldst. Vid besöket i Jomala kyrka, som var på lördagen (de andra var på söndagen, därav olika väder på bilderna), skulle det precis börja ett bröllop. Vi spekulerade i om det var samma par som fotades på Kastelholms slott. Vi fick inte veta hur det förhöll sig.

Sommarläsplanering 2024

Att läsa sommaren 2024

Jag ligger hopplöst efter mitt läsmål för året på 120 böcker. Jag läser mycket lite just nu. Men det ska det såklart bli ändring på och ovan ser ni en hög med böcker som jag samlat på mig. Det är påbörjade böcker, prenumerationsböcker från Tranan och recensionsböcker. Fyra får åka med till Landsort över helgen och kanske ändrar sig läslistan något när jag kollat igenom och verkligen känt efter vad jag vill läsa.

Jag kommer öven att komplettera listan med böcker som går väl in i mina utmaningar, till exempel EU-läsning 2.0, där jag läser böcker från alla EU:s kandidatländer. Jag tänkte också lite löst hänga på Linda Enligt O:s utmaning Jorden runt på 80 dagar, som jag ju gör varje år.

De böcker jag startar med

Nino Haratischwilis bok Det åttonde livet är på en bit över 1000 sidor och är tänkt att hänga med i sommar. Den är från Georgien och passar in på EU-utmaningen. Den får dock stanna hemma nu, för jag orkar inte släpa den. Nästa gång, om en vecka, har vi mindre packning.

Denise Rudbergs Den femte kollisionen behöver jag kanske inte presentera närmare. Jag konstaterar bara att den äntligen har kommit. Jag gissar att jag börjar att läsa den på midsommardagens förmiddag och att den sedan läses ut strax före middagen. Förhoppningsvis kan jag dra ut på det lite längre.

Jag måste (vill) ha med mig något från prenumerationshögen från Tranan som jag inte hunnit läsa (allt utom en bok, tror jag) och jag tyckte att Sömmerskan och vinden av argentinska César Aira lät mycket spännande.

Sofi Oksanens I samma flod är påbörjad och den ska jag skriva om i NU, men har inte haft ro att läsa så mycket. Hoppas att det flyter på bättre i helgen.

Tidstillflykt av bulgariska Georgi Gospodinov är en recensionsbok som jag ser otroligt mycket fram emot. EU ska folkomrösta om det förflutna, kan det bli mer skruvat? Den åker också med till Landsort över midsommar.

Jag kommer också att läsa Flickor och institutioner av ryska Daria Serenko på telefonen. Den är bokcirkelbok och vi ska ses nästa vecka i cirkeln.

Hoppas nu att det mojnar rejält, som det är utlovat. Jag vill så gärna sitta vid husväggen och läsa i mina lässolgrasögon!

Feministbrud på fönsterjakt på Åland

Åland, Käringsund

Här kommer en första kulturjakt från Åland, som jag reste till i helgen. Det är en lite annorlunda kulturjakt, en fönsterjakt, för att jag blev så förtjust i fönstren på de museum jag besökte. Det var längesedan jag skrev något och bloggen ska inte gå i viloläge, jag har bara haft mycket att göra. Nu går jag mot lugnare tider och då kommer att att bli mer här. Det som varit stort den senaste veckan är att min pappa fyllt 80 år och det firades med en resa till Åland och en stor 80-årsfest hemma hos oss.

Eckerö Post- och Tullhus

Eckerö Post- och Tullhus Var ett trevligt besök och det låg i en otroligt idyllisk miljö vid Östersjön. Det var där jag föll för fönstren och den vackra utsikten från den.

Eckerö Post- och Tullhus

Eckerö Post- och tullhus Eckerö Post- och tullhus Eckerö Post- och tullhus Eckerö Post- och tullhus

Kastelholms slott

Kastelholms slott logg inte så långt från Eckerö, ungefär en halvtimma med bil. Det låg med underbar utsikt över vatten och vidder. Här fanns också fina fönster med utsikt.

Kastelholms slott Kastelholms slott

Jan Karlsgården

Jan Karlsgården låg i anslutning till Kastelholm slott och bestod av flera hus. I ett av husen såg jag detta vackra fönster.

Sjöfartsmuseet

Nej, det är inte en tavla, det är ett fönster med en gardin. Fönstret skådade jag på Sjöfartsmuseet i Mariehamn.

Sjöfartsmuseet

Segelfartyget Pommern

Även Pommern hade fönster. Även om utsikten här är asfalt frånkajen var det en mysig glugg i ett annars ganska mörkt däck på båten.

Segelfartyget Pommern

Hammarlands kyrka

Vi besökte ett par medeltida kyrkor och i Hammarlands kyrka glömde jag inte bort att fota ett vackert fönster. Eftersom det var söndag var kyrkan stängd, men en nära förestående gudstjänst gjorde att vaktmästaren var där och kunde släppa in oss.

Hammarlands kyrka

Feministbrud på kulturjakt i Uppsala

Uppsala domkyrka

Jag var i Uppsala förra helgen med Kulturkollo och veckan efter har gått i ett. Ja, den är inte slut än och så är ej heller mina åtaganden. Men imorgon åker vi till Åland (igen) och det ska bli mycket trevligt. Uppsala var trevligt och trots att jag mest vilade, gjorde jag lite av kulturell karaktär. Jag passade på att gå in i Uppsala domkyrka för första gången på 40 år eller möjligen för första gång någonsin.

Den heliga Birgitta

Den heliga Birgitta uppmärksammas i kyrkan. Hennes föräldrar ligger begravda här.

Gustav Vasas grav

Annars var det gravar av kungligheter, med Gustav Vasas som var pampigast.

Maria i Uppsala domkyrka

Maria stod som vaxdocka i kyrkan och hon var mycket liten och nett.

Runsten utanför Uppsala domkyrka

Runsten utanför kyrkan.

Linnékaka i Uppsala

When in Uppsala… Jag åt en Linnékaka efter maten på det anrika caféet Ofvandahls.

Alla utom Carina på Ofvandahls (hon var bakom kameran).

Som de kulturälskare vi är, gick vi förbi The English Bookshop. Jag köpte bara vykort över Uppsala.

Cissi och Selma besöktes också och jag hade bestämt mig på förhand att jag inte skulle köpa en ny klänning. Jag köpte tyg istället. Det var ju i alla fall ingen klänning.

Hanna på kulturresa i Uppsala

När jag inte märker att någon tar bild, kan det hända att jag ser ut såhär. Tack Fanny, för bilden!

Hemma från Kulturkollo-helg i Uppsala

Uppsala domkyrka

Nu har jag nyss kommit hem från en helg i Uppsala med min kära bloggkollegor i Kulturkollo. Jag ska skriva en kulturjakt och allt sånt som jag alltid gör när jag varit ute och rest, men nu är det endel som måste fixas före jag kan göra långa och smarta inlägg här.

För det första ska jag gå och rösta. Det ska förhoppningsvis inte ta så lång tid, men likväl är det mycket högtidligt.

Efter röstningen ska jag gå och grilla med dotterns klass. Sedan får jag se om jag hinner få i mig någon stadigare middag.

Slutligen tar jag bussen till valvakan.

Är förhoppningsvis i säng hyfsat tidigt, även om tidigt i det här fallet betyder ”inte så lång tid efter midnatt”.

Imorgon ska jag ägna mig helt åt skrivande och förhoppningsvis inget åt gråtande (i alla fall inte kopplat till valresultatet).

Glad valdag!

Recension: Yelin, Barbara; Irmina; 2020

IrminaJag fick tips om att läsa Barbara Yelins serieroman Irmina av Punktslut-Carina i Hamburg när vi läst Persepolis tillsammans. Jag tycker om att läsa serier på tyska för att de får mig att läsa på tyska, samtidigt som jag inte känner mig som en komplett idiot som inte fattar någonting.

Det är 30-tal och Irmina får jobb i England och flyttar dit från Tyskland. Hon möter en svart man och alla fördomar och rasism som han utsetts för och hon tar starkt hans parti när hon känner att han blir orättvist behandlad. Hon blir kär, men en dag måste hon åka tillbaka till Tyskland och Hon och Howard förlorar kontakten. Irmina gör allt för att få komma tillbaka till England och tar jobb på ett ministerium, men när det är dags att bli utlandsplacerad, går tjänsten till någon annan.

Irmina blir kvar i Tyskland och kriget står för dörren. Hon träffar en man, en högt uppsatt nazist, som hon gifter sig och får ett barn med. Som fru till en nazist ser hon världen genom hans ögon och den inställning hon hade gentemot Howard, finns inte gentemot Tysklands judiska befolkning. Hon blir också en hemmafru och inte den självständiga kvinna hon varit innan. En dag ska hon återse Howard och det är med enormt blandade känslor.

Barbara Yelin är lika gammal som jag, född 1977, och även om inte det är direkt ungt längre, så ger hon ett annat perspektiv. Irmina är en lite annorlunda bok om andra världskriget och nazismen. Här finns det andra perspektiv som inte alltid kommit fram i annan litteratur om samma tid. Historikern Alexander Korb skriver i ett efterord i boken att hon skildrar dem som stod i första ledet för att ta emot kriget och den nya ideologin – alla människor i deras vardag.

Jag tyckte mycket om boken, men den var lite seg i början. Jag trodde att det berodde på språket – jag läste den på tyska – men jag tror att det var lite väl mycket före och sen gick allt oerhört fort på slutet. Den sista tredjedelen var oerhört spännande. Jag hade gärna diskuterat boken i en bokcirkel och det kanske skulle kunna gå någon gång. Den finns inte på svenska (än), men väl på engelska.

Recension: Bastašić, Lana; Catch the rabbit; 2018

Catch the rabbitDet som är underbart med läsutmaningar är att läsa böcker jag kanske aldrig annars hade hittat. Catch the rabbit är en roman av den bosnienserbiska författaren Lana Bastašić, nu boende i Berlin. Boken är skriven på serbiska i original. Jag läste den på engelska, eller lyssnade på den på Storytel. Lana Bastašić fick Europeiska unionens litteraturpris för boken 2020.

Sara bor på Irland med sin pojkvän och hon tror sig ha lämnat Bosnien för gott. Så en dag ringer hennes bästa vän Lejla som hon för längesedan tappat kontakten med. Hon ber Sara komma till Mostar, hämta upp henne och köra henne med bil till Wien. Efter protester från Sara kommer det ”Armin är i Wien” och allt Saras motstånd rinner av henne.

Det blir en roadtrip genom Bosnien, men också genom tiden. Vad var det som hände vännerna då för så många år sedan? Armin, som är Lejlas bror, försvann i slutet av kriget och både Lejla och Sara är övertygade om att han lever, något som ingen annan tror på. Det som finns där i bakgrunden hela tiden är att Sara är bosnienserb och Lejla bosnienmuslim.

Jag tyckte mycket om Catch the rabbit. Den berättar om det delade samhälle som rådde, och fortfarande  råder, i Banja Luka och Bosnien. När den kroatiska sångaren Baby Lasagna sjunger en låt i Eurovision om hur han flyr sitt hemland 2024 så förstår man att Balkan fortfarande har problem. Sara är som Baby Lasagna, hon har flytt till Irland och har ingen som helst plan på att återvända. Bosnien har dessutom betydligt större prorblem än Kroatien.

Det är också en bok om vänskap och hur den förändras över tid. Det finns något som binder Sara och Lejla samman, men utöver det har de inte lägre så mycket gemensamt. Man anar genom hela boken att det inte är fördjupad vänskap och ett återupptagande av umgänget som ligger bakom hörnet. Snarare fruktade i alla fall jag det värsta. Hur det slutar, ska jag såklart inte avslöja, men kan säga att det absolut är värt att ta reda på det.

Eurovision och sommarvärme – majsummering 2024

Selma i Kockan

Selma i Kockan. Det är inte alltid man får sådana här härliga bad i maj. Mycket varmt i vattnet. Maj 2024.

Nu har det gått och blivit juni. Jag skulle kunna känna att tiden går otroligt snabbt, ja det gör jag visserligen också, men vädret har varit juniaktigt så länge att jag nästan trott att det är juni. Jag njuter av solen och värmen, men som så många andra år är det otroligt stressiga veckor både före och efter det här skrivs. Det har varit kanske de mest jobbintensiva perioderna någonsin och har bitvit känt mig ganska splittrad. Skönt då med bra medarbetare så att allt inte står och faller med mig.

Maj har varit en fin månad, vilket ju vädret bidrar till. Vi har haft sköna ledigheter och firat vår Selma som fyllt åtta år. Månaden avslutades att det stora barnet åkte på lägerskola. Första gången han är från oss så länge, men samtidigt på tiden. Han är trots allt tolv år, något jag måste tänka på när jag känner mig lite nervös för honom.

Delar av familjen gjorde baddebut i maj. Det måste varit en bra bit över 20 grader i Kocktorpssjön här i Boo. Maj har också gått i Eurovisions tecken. Låtar lyssnas på fortfarande och Nederländernas bidrag och eventuella chanser om läget varit annorlunda, diskuteras än.

Min läsning

Läsa jorden runt: Jag ska läsa från 40 länder och läste från fem nya länder i maj, ett uppsving som delvis kan kopplas till EU-läsningen 2.0.  Länder lästa i maj:

  • Sydkorea
  • Serbien
  • Chile
  • Spanien
  • Bosnien-Hercegovina

Omläsning: Inget nytt här, men har en bok kvar så ska väl riva av den snart.

EU-läsning 2.0: Jag har läst Catch the rabbit av bosnienserbiska Lana Bastašić (text kommer) och recenserat Ett överlagt mord av Slobodan Selenic från Serbien.

Semesterutmaning Polen och Tyskland: Jag håller på att läsa Irmina av Barbara Yelin, som jag fått tips av från Punktslut-Carina. Jag läser den på tyska och nu är den snart utläst.

Bokcirkel: Vi har bokcirklat Rent hus av Alia Trabucco Zerán från Chile och jag har konfererat Jag sjunger och bergen dansar av Irene Sola.

Kulturkollo: Just nu i juni 2024

Just nu

Första lördagen i varje månad betyder Just nu på Kulturkollo. Nu är jag en del av redaktionen och då lite mer noga med att hänga på. Det är otroligt spännande att få vara en del av det här gänget och nästa helg är vi på kollokonferens. Jag hoppas att det blir en spännande helg, även om den kommer mitt i en minst sagt intensiv period i mitt jobb- och familjeliv.

Just nu läser jag Det åttonde brevet av georgiska Nino Haratischwili, som jag läser inom ramen  för min EU-läsning av kandidatländerna. Jag läser också den tyska serieboken Irmina som jag nu kommit in i och tycker är mycket bra.

Just nu lyssnar jag på Hans Christian Cars självbiografiska bok om hur han lärde sig att flyga 1965 för att åka och hämta hans östtyska flickvän Isolde i Tjeckoslovakien för att smuggla henne till väst. Hans Christian skriver ibland för tidningen jag jobbar på och vi har ganska tät kontakt. Jag är dessutom väl bekant med hans bror Hadar Cars, som bland annat varit handelsminister och suttit i Europaparlamentet för Folkpartiet.

Just nu tittar jag på Första dejten och Gift vid första ögonkastet. Jag tittade på Bridgerton, men det roliga var över så fort. Nu väntar jag spänt på säsong 3 del 2.

Just nu längtar jag efter semester. Klyschigt ja, men det gör jag,. Det dröjer dock länge så kanske ska jag säga barnens sommarlov istället. Jag älskar mitt jobb, men det är allt kring deras skolgång som får det att bli mer vardag. Jag kan ta en dag ledigt om jag vill, men det hjälper ju inte så mycket om jag ändå måste upp och få barnen till skolan eller hämta den lilla när skolan är slut. Dessutom är barnen extremt skoltrötta vid det här laget och en paus för dem kommer innebära ett lyft för hela familjen.

Just nu njuter jag av värmen. Det är underbart med sommar och även om jag tycker att det gick lite väl fort mellan snöblandat regn och 20 grader, så njuter jag likväl.