Julstress och enorm trötthet – decembersummering 2022

Julgran 2022

December kändes inte som vanligt. Det blev mer julstress än vanligt och det berodde på flera saker. Dels kom jag lite i ofas när jag var bortrest på första advent och sedan drog barnens aktiviteter samt skolan ut på det in i det sista. Att ha börjat jobba igen efter semestern den första augusti märktes på humör och ork. Dessutom fick jag ett omtumlande besked strax före jul, som ni ska få höra mer om senare.

Det finns fortfarande pepparkaksdeg i kylen och julpyntet har mest lekts med av den yngsta familjemedlemmen. Jag har starka åsikter om hur det ska se ut och vara, men de visade sig att den yngsta också hade det. Så nu har jag kompromissat mer än jag trodde jag var kapabel till 🙂

Min läsning

Jag hann klart efter lite stressläsning i mellandagarna! 120 böcker 2022 var målet och det blev 121. Anledningen till att det blev en mer var att jag missat att lägga in en bok, vilket upptäcktes när statistik skulle sammanställas inför alla nyårslistor. Så kan det gå!

Läsa jorden runt: Jag skulle läsa böcker från 40 länder och i december blev det tillslut tre nya länder så att det blev 40 totalt.

  1. Schweiz
  2. Norge
  3. Portugal

#kaffeochkulturvärlden: Månadens land var Nigeria och jag missade detta helt. Hade lite annat att tänka på i december, tyvärr.

Ukraina: Jag läste Ukrainas nationalhjälte Nikolaj Gogol, Ukrainska noveller. Läste även Yeva Skalietskas dagbok Du vet inte vad krig är.

Bokcirklar: Vi läser Härkomst av Saša Stanišić från Bosnien/Tyskland.

Gott nytt år alla kära läsare!

Recension: Bolouri, Joanna; Driving home for Christmas; 2022

Driving home for ChristmasJoanna Bolouri är en författare som jag vet skriver bra julböcker och därför ville jag självklart läsa Driving home for Christmans. Den fanns inte på Storytel, så jag köpte den för en billig penning på Amazon och läste på min Kindle. Det är sannerligen inte så ofta jag gör det nuförtiden!

Ed och Kate ska åka hem och fira jul. Det blir en annorlunda jul det här året eftersom de gör slut. De bestämmer sig för att fira jul utan att säga något, men när det kommer hem ska de flytta i sär. De har varit ett par sedan skolan och det har hunnit gå 10 år. De har inte samma önskningar i livet, Kate vill göra karriär och satsa på sig själv, medan Ed nöjer sig med sitt jobb som lärare och han vill gifta sig och skaffa barn. När julen börjar går det inte längre att bortse från dessa skillnader.

Jag tyckte om det lite annorlunda upplägget med ett strävsamt par som fortfarande känner mycket för varandra men slits isär för att de har olika åsikter om framtiden. Som vanligt har Joanna Bolouri också många fina sidokaraktärer och mest älskvärd är såklart Kates mormor Gubba som tjuvröker trots lungproblem. Kates lillebror Tom, som bara är åtta år, är också en mycket fin karaktär och kärleken till honom förenar Ed och Kate oavsett vad som händer.

I Driving home for Christmas är det inga elaka ex eller andra störningsmoment, utan bara en fin resa till att hitta tillbaka till det som är viktigt i livet och sökandet efter om den kärlek som en gång fanns, räcker för att fortsätta ett liv tillsammans. Boken ska komma på svenska lagom till nästa julbokssäsong. Jag är nyfiken på om den kommer att få en lika julåtsinspirerande titel på svenska.

Recension: Bloodworth, Callum; Julakuten för ensamma hjärtan, 2022

Julakuten för ensamma hjärtanJulakuten för ensamma hjärtan av Callum Bloodworth var den andra julboken jag läste. Den utspelar sig i Stockholm och handlar om två väninnor. Jag tyckte att den hade många fina feministiska drag och därför recenserar jag boken här. Julakuten är utgiven på Bazar förlag och jag lyssnade på den på Storytel, inläst av Charlotta Jonsson.

Elsa är singel och har blivit av med sin lägenhet och flyttar tillfälligt in i en stuga på Ekerö vid Drottningholm. hon och hennes bästa vän Sofia har kommit på den briljanta idén att under julhelgen bringa julgäldje till dem som har det svårt och startar Julakuten. Det är en pimpad minibuss som de ska köra runt med. Sofia tvingas åka till Luleå för att ta hand om sin mamma och blir borta längre än väntat, så Elsa måste fixa allt själv. Hon är oerhört nervös och det blir inte bättre när hon tar upp en liftare i form av en jultomte som strippar i hennes bil.

Julkauten är en varm bok om vänskap och om sorger och att finna sig själv igen. Det finns kärlek i boken, men den är ganska underordnad. Faktiskt finns här även det obligatoriska hemska exet, men han spelar mer rollen av att vara en del i Elsas uppgörelse med sig själv och sina egna sorger. Det var en fin berättelse och hela idén med den pimpade minibussen var rolig och en julig inramning. Men för guds skull, lek med namn är bara krystat! Först var Kristin Emilssons Julia Gran och så Elsa Olofsdotter i den här. Bara nej till sånt.

Jag ville ha en kärleksroman, då därför passade Julakuten inte helt för mitt mood. Men lite fick jag och det var fint. Alla julböcker måste självfallet inte vara kärlekshistorier och det är fint att det finns böcker som fokuserar på annat.

Recension: Morgan, Sarah; Kristallklara nätter i juletid; 2021

Kristallklara nätter i juletidJag började mitt julboksläsande med Sarah Morgans Kristallklara nätter i juletid. Valet föll på den här boken av två skäl; dels har jag läst Sarah Morgan förut och vet att hon inte spar på krutet när det kommer till kärlek och dels för att boken utspelar sig i Sverige. Alltid lika intressant att se hur en författare från ett annat land, i detta fall England, skildrar Sverige. Boken är utgiven på HarperCollins.

Kristallklara nätter i juletid handlar om Christy och Alix, som är bästa vänner men som kommit lite ifrån varandra. Christy har planerat i det bästa julfirandet på en spaanläggning i norra Sverige. Christi är den planerande typen och har gjort allt in i minsta detalj. Allt faller dock några dagar före jul när hon misstänker sin man vara otrogen. Hon tvingas fatta ett beslut som innebär att Alix får åka före till Sverige med Christys dotter – och Christys makes bästa vän.

Den de ska hälsa på i Norrland är Christys moster och det hela är upplagt för att en massa familjehemligheter ska komma upp till ytan, och det sker så också. jag vet dock inte om jag tyckte att det var särskilt sannolikt. Sarah Morgan bygger upp karaktärerna och gör det lätt att flyta med och köpa alla förvecklingar, men det är för mycket och det blir för bra.

Det är två kärlekshistorier här, ett gift par och ett par som behöver prata med varandra och två som har delat en natt och efter det undvikit varandra. Det är fina kärlekshistorier som byggs upp bra, men återigen, det är för mycket och det blir för bra.

Slutligen Sverige. Ja, med risk för att låta som en papegoja, där är för mycket och det är för bra. Alltihop utspelar sig på en enormt lyxig spaanläggning i Norrlands inland, långt från civilisationen. Var då? Det känns lite som en storstadskvinnas våta dröm om Sveriges glesbygd. Eller så utspelar det sig egentligen i Åre.

Julboksmaraton 2022

Julböcker 2022

Varje december läser jag massor av julböcker och den 30:e varje år gör jag ett julboksmaraton där jag samlar alla recensioner på en och samma dag. I år har december varit lite annorlunda, kanske främst för att julen kom så abrupt. När barnen slutar skolan den 22:a december finns det inte mycket utrymme för mys och planering för jul. Jag fick knappt upp allt julpynt och det är inte likt mig.

Med julböckerna gick det också sådär. Jag hann läsa tre stycken, vilket är ett bottenrekord. Ni kommer att få recension på dessa tre böcker under dagen, så lite tips på julböcker får ni. Det blir bara inte så storslaget som föregående år. Det får duga det också. Jag bjuder er också på jubokskriterierna som jag skrev ihop till det första julboksmaratonet 2018. Nu är böckerna kanske inte riktigt så mallade som när dessa kriterier skrevs, på gott och ont.

Julboksingredienser

  1. Kvinnan: Hon får inte vara ett mähä, utan en självständig kvinna som söker eller som inte vet att hon söker kärleken.
  2. Mannen: Ja tyvärr verkar det vara hopplöst heteronormativt, så här kommer jag att bedöma mannen och hans kvaliteter som en bra man.
  3. Intrigen: För att det ska bli bra behövs en spännande intrig. Det är inte direkt så att man undrar hur det ska sluta, mer hur det ska gå till. För egen del tycker jag också att det måste vara sannolikt. Inte sannolikt som att det skulle kunna hända i verkligheten, utan så att författaren är så pass skicklig att jag vävs in i en illusion om att det är troligt att det skulle kunna gå till just så.
  4. Rekvisita: Det måste såklart vara snö och juliga miljöer, men också gärna med andra trevliga saker som ramar in historien.
  5. Det obligatoriska exet: Exet eller soon-to-be exboyfriend är alltid ett inslag. Han ska vara hopplös på ett sätt som är uppenbart för alla utom för huvudpersonen själv. Här är det trevligt om han inte är ett fullkomligt monster, utan sannolik enligt definitionen ovan.
  6. Feminism: Det behöver inte vara vrålfeminsitiskt och normkritiskt, men det behöver vara en viss grad av anständighet. Borta måste kvinnan vara som räddas av riddaren på den vita hästen och nu vill jag se självständiga kvinnor som väljer själva och hittar sin egen väg.

Häng med under dagen!

Recension: Skalietska, Yeva; Du vet inte vad krig är; 2022

Du vet inte vad krig ärJag såg att Bazar hade gett ut den ukrainska flickan Yeva Skalietskas dagbok Du vet inte vad krig är, och blev intresserad av att läsa den. Det har förekommit förut att dagböcker från krig av unga flickor getts ut, Anne Frank såklart, men även Zlata Filipovic dagbok från Bosnienkriget har fått stor uppmärksamhet (men såklart inte lika stor som Anne Frank). Jag antar att man med Du vet inte vad krig är vill göra något liknande och visa på vad krig gör med barn.

Yeva växter upp som ett vanligt barn i Charkiv med sin farmor. Hon har bowlingkalas för sina kompisar och hon kommunicerar med vännerna via en chattgrupp. En dag är kriget bara där och allt förändras över en natt. De flyr hem till en vän, men när lägenheten Yeva och hennes farmor bor i bombas, förstår de att de måste längre bort. Vid gränsen till Ungern möter de ett TV-team som Channel 4 som hjälper dem att komma till Irland, där ett nytt liv börjar.

Yeva Skalietska är 12 år och skriver mycket bra och insiktsfullt för sin ålder. Kanske är det lite väl bra och insiktsfullt, men jag antar att dagboken blivit redigerad. Det är ett viktigt dokument över hur vanliga människor drabbades av Rysslands anfallskrig och den visar ungdomar att ungdomar i Ukraina är ganska lika oss i väst.

Någon ny Anne Franks dagbok är det givetvis inte, för Yeva lever lyckligtvis. Hon har skapat sig ett nytt liv på Irland och har det bra där med sin farmor. Det finns också saker under ytan som inte kommer fram i boken och som gör att dagboken känns lite tillrättalagd. Hennes föräldrar jobbar utomlands, får vi veta, men sedan nämns de aldrig. Borde en tolvårig flicka inte fundera mer över sina föräldrar när hon flyr sitt hemland? Och varför kan de inte komma till något av deras länder? Nu är det kanske inte meningen att man ska snöa in sig på detaljer i en sådan här typ av bok, men det var de tankar som jag fick när jag läste den.

Läsa jorden runt: Löftet av Damon Galgut från Sydafrika

Löftet

I början av december hade vi bokcirkel med jorden runt-cirkeln. Vi hade läst Löftet av Damon Galgut (Albert Bonniers förlag). Jag lyssnade på den och har inte skrivit om boken tidigare. Den handlar om tre syskon i Sydafrika och spänner sig från mitten av åttiotalet, fram till nutid. I centrum står ett löfte som modern gett till deras svarta hemhjälp, att hon skulle få det hus hon alltid bott i. När modern dör, struntar fadern i att infria löftet, något som bara den yngsta systern störs av.

Karaktärerna

Under diskussionen var det lite blandat vad vi tyckte om karaktärerna. Den yngsta systern hade de flesta lätt att sympatisera med, medan jag inte föll för någon av dem. De som gillade boken tyckte om karaktärerna och tyckte att de skildrades bra, medan vi som inte tyckte så mycket om dem hade svårt att ta dem till oss. Den yngsta systern blir sjuksköterska och mår hela tiden dåligt av det som hänt, medan de andra två syskonen gifter sig med sina ungdomskärlekar och lever inga lyckliga liv.

Sydafrikas historia

Det som alla var överens om var att de var en intressant skildring av Sydafrikas historia. Jag föll själv för sporten och hur Sydafrika till slut välkomnades in i idrottens finrum igen. Jag började googla fotbolls-VM och när Sydafrika var med där första gången. men såklart var det inte huvudfokus där. Hela boken går ut på de löfte som givits till en svart kvinna och tjänarinna, men var det så att gåvan var önskad? Det är mycket här i hierarkin mellan svarta och vita som finns kvar efter apartheid, men som kanske inte är som man tror.

Rörig handling

Det som var den springande punkten var att boken var lite rörigt berättad och det var svårt att veta vilken röst som pratade när. Det gjorde att flera av oss inte tyckte om boken, trots att handlingen var något som borde tilltala oss. De som läst boken tyckte den var något mer rörig än vi som lyssnat.

Nästa bok

Till nästa gång ska vi läsa Saša Stanišić bok Härkomst. Den har jag läst, men det ska bli oerhört roligt att diskutera den med min fina bokcirkel!

 

Recension: Bloodworth, Callum; Berätta tre saker; 2022

Berätta tre sakerJag behövde komma igång med mitt läsande och valde därför Callum Bloodworths ungdomsroman Berätta tre saker som jag hört mycket gott om. Boken finns inte som ljudbok, men väl som ebok på Storytel. Den är utgiven på Bonnier Carlsen.

Livs mamma har dött i cancer och hennes pappa har gått in i en så djup depression så att han inte kan ta hand om sina barn. Liv flyttar därför hem till sin syster och bor i hennes garderob. När systern övertalar henne att gå på en fest, kommer hennes liv att bli mer komplicerat. Detta är nämligen mars 2020 och en kille på festen som råkar hångla upp Liv av misstag, testar positivt för covid. Liv tvingas därför till en två veckor lång isolering.

Under tiden i systerns lägenhet får Liv ett oväntat besök. Det är en kille som sitter utanför hennes dörr och de förenas i varandras hopplöshet. Killen bjuder in Liv till en gruppchat och hon får helt plötsligt nya vänner. Tiden i isolering går från att vara hopplöst trist, till att fyllas med dagar där trevliga videosamtal blir något att se fram emot. Och Dag är jättesöt och bjuder Liv på cupkakes som han lämnar utanför hennes dörr eller kommer med ett campingbord så att de kan äta tillsammans på avstånd.

Berätta tre saker var en underbar bok. En  liten varning, med viss spoiler, är att detta inte är en rakt igenom feelgood. Det är inte ens en feelgood med lite svärta under ytan. Det är mycket mer än så. När det började gå upp för mig vart den här boken var på väg tyckte jag att det var briljant, men jag omfamnade det inte helhjärtat. Boken får ändå en femma på Goodreads för att det är en fantastisk bok.

Bredvidläsning: Ukrainska noveller av Nikolaj Gogol

Ukrainska novellerJag har nu bestämt mig för att min utmaning att läsa ukrainsk litteratur ska vara till den 24 februari 2023 och jag kommer på årsdagen av kriget att redogöra för vad jag läst. Senast i raden är Ukrainska noveller av Nikolaj Gogol, utgiven första gången 1831. Jag misstänker att ryssar och ukrainare säkert strider om ifall Nikolaj Gogol var ukrainare eller ryss, men i den här utmaningen ser jag honom som ukrainare och jag valde bok med omsorg.

Den längsta, och absolut roligaste novellen i boken var Hur Ivan Ivanovtji och Ivan Nikiforovitj blev osams. De gamla goda grannarna och vännerna blev osams när den ena kallade den andra för gåskarl och sedan eskalerade bråket. Jag njöt av gammaldags språk och formuleringar och att Nikolaj Gogol verkligen kunde fånga mig i en novell om så pass vardagliga saker.

Nikolaj Gogol levde mellan 1809 och 1852 har en naturlig plats i både den ukrainska och den ryska litteraturhistorien., han föddes i det som kallades Lillryssland, som är en del av det som idag är Ukraina. Han var tydligen ointresserad av politik och tog inte ställning åt något håll. Han har blivit otroligt viktig för Ukraina, mycket för att han skrev om landet inte minst i sina Ukrainska noveller.

God fortsättning till er alla!

Julgran 2022

2022 års julgran. Inget nytt land i granen, men fler och finare pynt från Tyskland. Särskilt John Blund i en blå Trabant.

God fortsättning som man säger såhär på juldagen. Vi hade en fin julafton igår med god mat och många paket. Vi har i år en nästintill lika vacker gran som vi hade förra året och det var verkligen en bedrift då jag trodde att förra årets var oslagbar. Vi har fyllt vårt hus med pynt, som sig bör, och minimalism är ingenting för oss.

Jag fick faktiskt en bok i julklapp. Efter att ha läst Liza Marklunds otroligt spännande deckare Polcirkeln i somras, fick jag fortsättningen Kallmyren i morgonpresent av min man. Den ska jag läa nu i mellandagarna! jag ligger lite efter mitt årsmål på 120 böcker och 40 olika länder, så jag har en del att göra nästa vecka om jag ska hinna allt.

Min tradition på julafton är att köpa böcker till mig själv, men jag har bestämt mig för att jag ska fortsätta med Tranans prenumeration. Av årets böcker har jag läst ut fyra av sex och påbörjat den femte. Min plan är att läsa den sjätte i mellandagarna. Med andra ord var det väl investerade pengar i kvalitetslitteratur!

Jag vill rikta ett särskilt tack till alla som följt och läst min julkalender. Det var helt klart den mest populära kalendern på många år. Ni är många som läst, kommenterat och framförallt inspirerats och det gör mig oerhört glad! Tack av hela mitt hjärta!