Recension: Jónasson, Ragnar; Dimma; 2017

DimmaDimma är den tredje boken i serien Det gömda Island av Ragnar Jónasson. Polisen Hulda Hermansdóttir är huvudperson. Jag har läst Mörkret och Ön och konstaterar med lite nöje att dimma på isländska betyder mörker och att första boken i serien heter Dimma på isländska, precis som Huldas dotter i serien. Boken är utgiven på Modernista.

I Dimma får vi veta hur det gick till när Huldas dotter Dimma dog. Parallellt får vi läsa om ett fall med två döda på östra Island som Hulda får ta tag i när hon är tillbaka efter dotterns död några månader senare. Människorna som hittas verkar vara mördarde, men vem har klarat av att ta sig till deras ensliga plats? Hulda letar ockås efter en försvunnen flicka som valt att resa runt på Island i ett år, men som inte hört av sig till sina föräldrar på länge.

Dimma är en oerhört tragisk och mörk bok. Jag ville verkligen inte läsa om dottern Dimma, för vi vet nu vad som ska ske (vi=vi som läst hela serien). Ragnar Jónasson skriver bra om elände och fasansfulla ämnen så att vi kan ta till oss, men inte behöver gotta oss i eländet. I Dimma var det en mycket bra balans. Dessutom är hans upplösningar inte alltid som du tror, men inte heller komplicerade eller långsökta. Det som är så bra är hur författaren får ihop en till synes komplicerad deckarhistoria med ett fullständigt logiskt förklaring. Det är inga hämndaktioner för saker som hänt för 20 år sedan, utan mycket smartare.

Jag tyckte mycket om hela Hulda-serien och jag blev oerhört glad när jag såg att det kommit en till, nu med Huldas efterträdare Helgi som huvudperson. Jag har i skrivandets stund läst även den, men ska inte gå händelserna i förväg.

Feministbrud på kulturjakt på Värmdö

Gustavsbergs hamn

Veckan före valet var jag på Värmdö och hjälpte till med en kampanj i hamnen. Det var massor av folk så jag fick parkeringsplats ca 3 km från hamnen och då passade jag självklart på att ta lite bilder på alla vackra hus jag gick förbi. Perfekt mix av nytta och nöje!

Först får ni några vackra hus från in promenad. Det var inte bara vackra hus på promenaden, men jag bestämde mig för att bara ge er det fina. Sedan finns det såklart porslinsmuseum och annat vackert i Gustavsbergs hamn, men det fanns inte riktigt tid för sånt. Dessutom har jag varit där förut och rapporterat från det (i det inlägget har jag fel om Gustavsbergs bibliotek/kommunhus, se nedan för rätt information).

Vackra hus på Värmdö

Vackert hus på Värmdö

Vackert hus på Värmdö

Vackert hus på Värmdö

Vackert hus på Värmdö

Några religiösa vackra byggnader

Baptiskyrkan på Värmdö

Baptistkyrkan.

Gustavsbergs kyrka

Gustavsbergs kyrka.

Annan kultur

Konstutställning på Värmdö

En konstutställning vid Gustavsbergs kyrka signerad John Hallmén. Utställningen heter Viktiga väsen.

Gustavsbergs bibliotek

Gustavsbergs bibliotek som en gång byggdes för att vara kommunhus. Byggnaden färdigställdes 1954 och arkitekten hette Olof Thunberg.

Bredvidläsning: Döden och pingvinen av Andrej Kurkov

Döden och pingvinenJag har läst den ukrainska författaren Andrej Kurkov och hans Döden och pingvinen. Boken är från 1996 och gavs ut på svenska på Natur och kultur 2006. Andrej Kurkov kommer på bokmässan så därför var jag extra angelägen att få tag på boken och jag kom tillslut fram i kön på Stadsbiblioteket i Stockholm. Av någon anledning kan man inte köpa den på Bokbörsen.

Viktor bor tillsammans med sin pingvin Misja och vill bli författare. Hans flickvän har just stuckit och med bokskrivandet går det inget vidare. Han får då ett jobb på en tidning att skriva dödsrunor över folk som inte dött än och han tar sig an uppgiften med stort engagemang. Det är bara det att de personer han skriver om en efter en dör under mystiska omständigheter. Dessutom får han själv påhälsning på nätterna av okända personer.

Viktor får också en dotter på halsen efter att en bekant lämnat sin hos honom och sedan försvinner spårlöst. Han anställer en barnflicka åt henne som sedan tjänar som hans flickvän. Tillsammans blir de en brokig familj på tre personer och ett djur. Men Viktor vill egentligen inte ha någon familj och hyser inte några varmare känslor för varken Nina (barnflickan) eller Sonja (flickan). Han känner dock ett enormt ansvar för dem.

Den deprimerade pingvinen Misja är förmodligen någon slags symbol för det nya Ukraina i den här romanen.  Erfarenheter av försvinnande och mystisk död känns oerhört tidstypisk för en roman skriven några år efter Sovjetunionens fall. Den krypande känslan av övervakning och osäkerhet finns där, men bokens stora behållning är att den trots allt det mörka, är humoristisk.

Det är ingen tvekan om att det är pingvinen som spelar huvudrollen här, men samtidigt kan jag inte låta bli att förundras över alla baksidestexter som inte nämner Nina och Sonja. Jag tycker att det motvilliga föräldraskapet också känns viktigt för den symboliska handlingen. Det är inte så mycket som händer i boken, utan historien drivs mest fram av humorn. Jag tyckte den var lite tråkig efter ett tag, men att allt räddades upp av ett bra slut som sydde ihop historien bra.

Idag hoppas jag alla går och röstar

Mitt röstkort

Idag är det valdag och det är alltid lite högtidligt. Jag har som vanligt inte röstat än, utan vi ska gå hela familjen och avlägga våra röster idag (inte barnen såklart, men de får följa med). I eftermiddag kommer svärfar hit och jag och min man åker i till stan för att gå på valvaka. Det är superspännande och jättepirrigt och idag känns det mesta bra. Det har varit en smutsig valrörelse och jag är glad att den är över.

Jag hoppas att du använder din medborgliga rätt att ge din röst. För alla kvinnor som i början av förra seklet kämpade för allmän och lika rösträtt för både män och kvinnor tycker jag att man ska göra det. Självklart vill jag inte införa röstplikt och det finns säkerligen en och annan som har goda skäl att använda sofflocket, men till alla andra säger jag: om inte du röstar, väger andras röster tyngre.

Jag vill bjuda er på ett minne som är snart 100 år gammalt. Jag frågade min mormor en gång om hon mindes något från att kvinnor fick rösta 1921, men då hon bara var tre år då kunde hon inte erinra sig något. Däremot kunde hon säga att hon mindes att det efter val alltid fanns valsedlar på skolans utedass (att torka sig med) och att hon och hennes kompisar tog hem dem för att det gick bra att rita på baksidan på dem.

Utamaning 2022: Röster från Ukraina

Euromaidan i Kiev

Jag har inte sagt att det varit en utmaning förut, men det har blivit det, att läsa röster från Ukraina. Det är ett av temana på bokmässan och jag vill även för min egen bildnings skull läsa litteratur från Ukraina. Jag har läst allt jag kommit över, för det finns inte så mycket. Min tanke är att jag på mässan ska hitta fler titlar på svenska eller engelska att läsa.

Den här utmaningen sträcker sig alltså över hela året och därmed även retroaktivt. Jag har skrivit mycket om Ukraina och tipsat om litteratur under året, men jag tycker att det är viktigt ur flera aspekter. Generellt tycker jag att det är viktigt att läsa böcker från hela världen, som ni nog vet vid det här laget, men mer specifikt vill jag lyfta fram litteratur från ett land som är hotat.

Putin tycker att Ukraina är Ryssland och att han ska vara diktator även för dem. Det tycker inte ukrainarna och därför känns et extra viktigt att läsa just deras litteratur och ta del av deras kultur. Parallellt med läsningen ser jag TV-serien Folkets tjänare som ju är serien där självaste Volodymyr Zelenskyj spelar huvudrollen.

Jag vill självklart ha ukrainska tips! Vad borde jag läsa som jag kanske inte redan tänkt på?

Recension: Jónasson, Ragnar; Ön; 2016

ÖnJag har redan förlåtit Ragnar Jónasson för slutet i den första boken i Hulda-trilogin och gått vidare med bok nummer två, Ön. Det är Modernista som gett ur bokserien på svenska. Efter att ha läst Ragnar Jónasson parallellt med Arnaldur Indriðason kan jag inte låta bli att se ett feministiskt mönster. Jag kommer att återkomma till det.

Vi går tillbaka till 1987 och den nya polisen Liður får ett fruktansvärt fall på sitt bord. En ung kvinna hittas död och hennes far är misstänkt för mordet. Fadern nekar dock till att ha gjort det, men tar sitt liv i häktet och ingen dom kan falla. Fallet ses som en fjäder i hatten för Liður och han avancerar inom polisen och får de jobb som Hulda egentligen skulle ha fått, om hon inte varit kvinna. 1997 hittas en kvinna död på en enslig ö och det är bara tre vänner till henne som befinner sig där. Vem av dem mördade henne? Vännerna befinner sig på ön för att hedra sin döda vän, som dog 10 år tidigare och där hennes far dömdes för mordet. Hulda kopplar ihop fallen och verkar kunna få revansch på sin ärkefiende Liður.

Det är enb mycket spännande och bra uppbyggd deckare. Det är kanske något förutsägbart angående Hulda och Liður, men å andra sidan låter Ragnar henne ofta misslyckas i förhållande med överordnade, så utgången är långt ifrån självklar. Jag tyckte också att skidhistorien med de fyra vännerna var intressant och blev som en liten Tio små *pojkar eller Och så var det bara en, som den numer heter.

Det jag hade oerhört svårt för, var mer en detalj, men en störande sådan. Ragnar Jónasson skriver flickan om den mördade. Hon är 20 år. 10 år senare är vännerna 30 och när Hulda förhör en av de överlevande, kallar både berättarrösten och de andra karaktärerna henne för flickan. Är detta något kulturellt eller använder författaren det lite förminskande uttrycket på kvinnor? Eftersom Ragnar är så feministisk i övrigt så irriterade jag mig väldigt på detta.

Semesterutmaning 2022: Klassiker

SelmaStories klassikerbingo

Jag såg ett klassikerbingo på SelmaStories och tänkte att det var pinsamt att jag läst så få. Temat för sommaren var längtansläsning och jag längtade inte precis efter att läsa klassiker. Målet fick därför bli att pricka av en bok till i bingot under sommaren. Det slutade med att jag prickade av två! Ibland är långa mål bra och ibland kan de vara lite för låga.

Jag slog till på två feministiska klassiker:

Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf: Den nästa mytiska boken som jag tänkt att läsa i årtionden visade sig vara något helt annat än jag trodde. Så glad att jag läst den och funderar nu på att läsa Maja Ekelöfs biografi.

En piga bland pigor av Ester Blenda Nordström: Som förklaring på varför jag inte läst den tidigare kan jag säga att jag läst utdrag från den. Det var dock oerhört fint att läsa den i sin helhet och jag tyckte mycket om den!

Feministbrud på kulturjakt i Tensta

Mitt jobb har den senaste månaden handlat om kampanj. För egen del har det mest varit att kopiera upp saker och se till så att andra har material, men ibland har jag själv fått åka ut på fältet. Jag var bland annat i Tensta på en kampanj där vi var tre partier som hade tält en tisdag eftermiddag i valrörelsen. Bakom ryggen på mig såg jag en vacker muralmålning och när jag fick ett telefonsamtal fick jag syn på ett vackert konstverk och då slängde jag upp telefonen för att spara till den här kulturjakten.

Kulturjakt i Tensta

Människans träd av Josephine Siskind är ett muralmålning som funnits i Tensta sedan 1982. Den har varit tvungen att renoveras sedan dess och skulle nog behövas ses över igen. Det var lite sprickor här och där. Jag älskade målningen med alla flaggor som mynnar ut u träd som går in i en svensk flagga. Symboliken är kanske övertydlig, men ändå fin.

Målningen har en poetisk programförklaring:

Det finns bara en enda människoras
Det finns bara en enda stam
Det finns många nationaliteter
Det finns många grenar
Skapande ger färgrikedom
Så gör också blommorna i trädet
Ett träd som kommer att ge frukt
som jag hoppas för dig och mig

Kulturjakt i Tensta

På en lekplats på en öppen innergård i närheten av Tensta centrum sitter denna söta flicka och tänker. Hon är skulpteras av den danska konstnären Johan Galster och hon heter Grete (eller konstverket heter det). Jag tyckte hon passade så fint in i den lekande miljön. Hon är lite fundersam och kanske sådär uttråkad som bara barn kan vara när inget är kul.

Recension: Indriðason, Arnaldur; Ondskans ekon; 2019

Ondskans ekonArnaldur Indriðason är här med en ny bok på svenska, Ondskans eko som är den tredje boken om den pensionerade polisen Konrað. Jag har tidigare recenserat den andra boken i den serien, Flickan vid bron, och tyckte att även Ondskans eko var av feministiskt intresse. Jag har även läst, men inte recenserat bok nummer ett, Mörkret vet. Boken är utgiven på svenska på Norstedts 2022.

Konrað blir indragen i ett fall för att den kvinna som hittas mördad i sitt hem, har hans telefonnummer hemma hos sig. Konrað drar sig till minnes kvinnan som ville ha hjälp med att hitta sitt barn som hon adopterade bort för 50 år sedan. Konrað avböjer, men kan nu efteråt inte låta bli att undersöka vad som hänt. Han dras in i en historia som leder tillbaka till sextiotalet och Islands historia vad gäller abort, eller fosterfördrivning som man sa då.

Den här boken har ett viktigt och aktuellt tema, abort. Den lyfter fram vilka konsekvenser det fick för kvinnor som blev gravida, ibland mot sin vilja, och inte har någon far till det som är villig att gifta sig. Det handlar också om strängt religiösa uppfattningar om att abort är fel och om fel kvinna hamnar i klorna på dessa idéer kunde det får förödande konsekvenser för både kvinnan och barnet.

Boken skulle mycket väl kunna handla om USA 2022, men är förlagd till Island på 60-talet. Det märks att Arnaldur Indriðason har ett engagemang för kvinnors utsatthet förr, för det temat återkommer i hans böcker. Ondskans ekon innehåller också Konraðs sökande efter sin fars mördare och andlighet och spiritism finns med även i den här boken (som Konrað själv inte är så mycket för).

Jag älskar Arnaldur Indriðasons deckare och det blir bara bättre när han tar upp viktiga kvinnohistoriska segrar, såsom abort i den här boken. Eftersom jag parallellt med den här boken läser en deckartrilogi av landsmannen Ragnar Jónasson, undrar jag om inte isländska moderna män har påverkats positivt av att Island länge legat i framkant när det kommer till jämställdhet.

Semesterutmaning 2022: Jorden runt på 80 dagar

Bokhög inför semestern

Jag skulle läsa jorden runt i sommar som en del av min längtansläsning. I julas gav jag mig själv en prenumeration på Tranans utgivning 2022 och flera av dem hade jag inte hunnit läsa före sommaren. Jag hade fler olästa världsböcker i hyllorna och även på Kindle. Det blev hela 20 länder jag läste ifrån! Sverige inkluderat. Det är nog det bästa facit på mycket länge, särskilt med tanke på att jag bara läste böcker, inte noveller och dikter på nätet.

Antal länder

Förutom Sverige har jag läst från följande länder i sommar:

  • Argentina
  • Ecuador
  • Frankrike
  • Indien
  • Indonesien
  • Irland
  • Island
  • Israel
  • Italien
  • Japan
  • Malta
  • Papua Nya Guinea
  • Singapore
  • Storbritannien
  • Sydafrika
  • Ukraina
  • Tyskland
  • Zimbabwe
  • Österrike

Läslistan

Av min jorden tunt-lista läste jag också förvånansvärt många böcker. Det brukar bli så att jag gör listor, men sedan läser helt andra böcker. I sommar höll jag mig till stor del till mina listor. Lärdom är väl att skriva upp sådant man är riktigt sugen på och böcker man ändå skulle läsa.

Amanda Michalopoulou – Why I killed my best friend (Grekland)

Carlos Ruiz Zafon – Andarnas labyrint (Spanien)

Christine Lim Suchan – The lies that biuld a marriage (Singapore)

Emilie Pine – Ruth & Pen (Irland)

Florence Apiyo Oloya – HIV and Me for 30 Years (Uganda/Storbritannien)

Jesse Sutanto – Dial A for aunties (Singapore/Indonesien)

Lauren Marie Grech – Love happens (Malta)

Mareike Krügel – En nästan perfekt dag (Tyskland)

Maria Fernanda Ampuero – Cockfight (Ecuador)

Megha Majundar – En eld (Indien)

Mhariri McFarlane – Mad about you (Storbritannien)

Milena Michiko Flašar – Jag kallade honom Slipsen (Österrike)

Patjim Statovci – Min katt Jugoslavien (Kosovo/Finland)

Rashmi Bell – My Walk to Equality (Papua Nya Guinea)

Ragnar Jónasson – Mörkret, Ön, Dimma, Vit död (Island)

Samanta Schweblin – Kentukis (Argentina)

Sonali Dev – A bollywood affair (Indien)

Tsitsi Dangarembga – En kropp att sörja (Zimbabwe)

Yoko Ongawa – De förlorade minnenas ö (Japan)