Recension: Lindgren, Astrid & Nilsson Thore; Maria; Pelle hittar en önskesten; 2021

Pelle hittar en önsekstenAstrid Lindgrens Vi på Saltkråkan får nytt liv i Maria Nilsson Thores böcker. Pelle får en önskesten är bok nummer tre, som bygger på kapitlen Ro, ro till fiskeskär och Vilse i dimman ursprungsboken och är ganska mycket förkortad. Fokus är här på Tjorven och Pelle och mindre på storasyskonen, som det mest handlar om i ursprungsboken och TV-serien. De nya illustrerade böckerna ges ut på Rabén och Sjögren.

Tjorven vaknar en morgon tidigt av att hennes älskade hund Båtsman inte ligger vid henne sida. Hon förstår snart att Teddy och Freddy och Johan och Niklas har tagit med sig honom på sin fisketur. Istället för att tjura hela dagen bestämmer hon sig för att ta anställning som hushållerska hos herr Söderman. När Pelle kommer över springer de iväg och leker. Senare när Tjorven säger till Melker att det är dimma, börjar han oroa sig för att de stora barnen inte kommer hem. Dimman verkar inte lätta och det blir sent. Pelle hittar en önskesten och önskar att syskonen ska komma hem.

I den här nedkortade versionen tonas oron för barnen ner och att det kommer hem mitt i natten anas bara.  Den passar således yngre bra bra. Jag tycker om det här formatet så att yngre kan ta till sig berättelsen på ett bättre sätt. Det är ju anpassat för hela familjen, eftersom boken var ett TV-manus först. Genom att fokusera på de små barnen får också de små läsarna en tidigare introduktion till de underbara karaktärerna på Saltkråkan!

Vila i frid Alfons mamma Gunilla Bergström!

Gunilla Bergström

Gunilla Bergström är död. Hon har verkligen gjort avtryck till flera generationer barn. Det är få som inte läst Alfons själva eller för sina barn och serien har gått före på många sätt. Alfons bor ensam med sin pappa och var mamman är förklaras aldrig. Kanske är hon död, kanske bor Alfons varannan vecka hos henne, men böckerna utspelar sig alltid hos pappan. Den ensamstående pappan framställs som helt normal i en tid då de var tämligen ovanliga.

För egen del är det främst Raska på Alfons Åberg och Alfons och hemlige Mållgan som betytt mest. För barnens del är det God natt, Alfons Åberg som har varit den mest populära. Jag hittade ett gäng Alfons-böcker i en bokbytarhylla för ett par år sedan och bland dem fanns pärlan Listigt Alfons Åberg, där Alfons överlistar sina äldre kusiner för att få vara med och spela kort. Det roliga med den boken är att Alfons farmor accepterar att kusinerna inte vill spela kort med Alfons. Jag antar att det hänt en del på den fronten hos folk sedan boken skrevs.

Gunilla Bergström föddes och växte upp i Göteborg. Hon tog journalistexamen 1966 och har jobbat på Dagens Nyheter och Aftonbladet. 1971 barnboksdebuterade hon med Mias pappa flyttar och året efter kom  den första Alfons-boken, God natt Alfons Åberg. Gunilla har själv ett autistiskt barn och det ska ha inspirerat henne till en annan barnboksserie, den om Bill och Bolla.

Den 25 augusti 2021 avled Gunilla Bergström efter en tids försämrad hälsa, 79 år gammal.

Alfons Åberg-böcker

Det blir en bokmässa i år för mig trots allt!

Dröm om bokmässan

I juli hade jag vad som krävdes, påse, smycken och jag var på mässan. Men inget bokfolk.

Jag kommer att åka till Göteborg under bokmässehelgen i september. Jag bestämde mig för det. Det är dyrt att gå in på mässan och jag vet ännu inte om jag ska unna mig det. Jag ska ändå åka dit. Just nu bokar jag in författarintervjuer för fullt och jag planerar sociala aktiviteter med mina bokbloggarkollegor. Jag känner att peppen bara växer! Det var längesedan jag gjorde något sådant, ja det var det ju för oss alla.

Jag var i Svenska Mässans lokaler i somras då vi bodde på Hotel Gothia Towers med familjen och gick på Liseberg. Då fick vi se att mässhallen används som padelhall. Nu ska det ju inte vara något mässgolv på bokmässan så jag kanske ska ta med mig ett padelracket istället. Fast jag hoppas förstås att jag ska ha annat för mig än att fundera på träning.

Ser vi på bokmässan?

Padelhall i Svenska Mässan

I juli var där en padelhall i Svenska Mässan.

Recension: Hirsi Ali, Ayaan; Villebråd; 2021

VillebrådJag hörde talas om Ayaan Hirsi Alis Villebråd i somras. Jag har gillat henne skarpt, men är medveten om att hon kanske inte är den liberala feminist som hon en gång var. Temat i boken är hur en stor invandring av män från muslimska länder påverkar kvinnor i väst. Att ta in många ensamkommande, som till majoritet är pojkar eller unga män, gör att vi får ett mansöverskott. Hur det kan påverka oss på sikt intresserar mig, och därför valde jag att läsa boken. Villebråd är utgiven på Fri tanke.

Ayaan Hirsi Ali skriver om norra Europa och hur vi påverkades av flyktingvågen 2015. Hon berättar om många sexuella övergrepp som begåtts av flyktingar mot västerländska kvinnor och där förövaren inte sällan rent ut säger att hon mer eller mindre förtjänade det. Hirsi Ali skriver att det självklart finns andra som våldtar och begår övergrepp, men hennes fokus är på muslimska invandrare för att de växt upp i en miljö där kvinnor förväntas skyla sig och där alla som inte gör det kallas horor.

En av bokens teser är att visa hur det västerländska samhället anpassat sig till en annan kvinnosyn och att man har gått tillbaka för att anpassa sig, tex genom separata badtider och könsuppdelade naturistklubbar. Det här är något som oroar mig mycket. Jag tillhör dem som inte gillar den typen av anpassningar och jag är inte heller förtjust i att man inte serverar fläsk på förskolan längre (inte ens på dotterns rätt etnisk homogena förskola serveras skinka och annat fläskkött). Det var här jag hade önskat att diskussionen hade fördjupats.

Istället handlar boken mest om att det är mest muslimer som begår brott och när forskare eller annan källa i boken säger något annat, avfärdar Hirsi Ali det med att hon inte tror på det. När vi kommer till exempel från Sverige känner jag att det blir väl konstigt. För det första är hennes källor bland andra Tino Sanandaji, Peter Springare och Katerina Janouch. Det inger inte förtroende. Sedan påstår hon att afghanska ensamkommande pojkar i folkmun (sic!) kallas skäggbarn och att Rinkeby helt utan rasistkoppling kallas Lilla Mogadishu. Ni förstår att mitt förtroende skadas lite där? Och att jag funderar över källorna när det kommer till de andra länderna?

Jag anser det inte vara rasistiskt att diskutera kulturskillnader och vad det gör för kvinnors rättigheter när män från andra länder försöker begränsa kvinnors liv i Sverige. Tyvärr var Villebråd inte riktigt den bok jag hade önskat få som ett startskott för en fördjupad diskussion. Den var lite väl haveristisk och det var synd. Ayaan Hirsi Ali hade tjänat på att korta ner boken och alla exempel samt att välja sina källor med större omsorg.

Recension: Eriksson Sandberg, Moa; Ellens val – Friheten; 2021

Ellens val - FrihetenNär jag läst ut Ellens val – Lockelsen av Moa Eriksson Sandberg gick jag vidare till Friheten. Serien Ellens val bygger på ett koncept av bland andra Helena Dahlgren, som skrev de två första delarna, och skrivs av ett författarkollektiv. Jag lyssnade på boken på Storytel, uppläst av Ellen Scharner. Boken är utgiven på Lovereads.

Ellen ska äntligen få hem sin syster Isa och hon oroar sig för hur det ska bli. Samtidigt verkar hennes förhållande med doktoranden Carl Steen vara lite osäkert. De älskar varandra, men Carl är ändå tveksam till att visa sin kärlek öppet. Samtidigt förälskar sig Ellens vän Ingeborg i herrgårdsavtagaren Anton Sporre. Det kan låta som ett bra parti, men Ingeborg vill inget hellre än att bli läkare och kan Anton verkligen ha en fru som arbetar? Gabriella saknar sin väninna Alva och dränker sorgen i arbete med en välgörenhetslunch. Hon träffar då en konstnär som kommer att ta hennes oskuld nu när hennes man inte vill det.

Nu börjar det bli många personer och många trådar och jag tycker att det blir bättre och bättre, inte sämre. Friheten var en positiv bok, men kantades också av vännernas sorg över en förlorad vän. Det blir mer intressant när det kommer in fler sidohistorier och att vi får lära känna Ingeborg bättre är en riktigt lyft. Det känns som att den historien kommer att fortsätta. Jag ser fram emot fler böcker om Ellen och hennes vänner!

TV-serie: Störst av allt på Netflix

Störst av allt

2016 kom Malin Persson Giolitos bok Störst av allt ut. Det blev oerhört hajpad och jag stämde in i hyllningskören. Några år senare kom TV-serien Störst av allt på Netflix och även den blev hajpad. Jag såg den inte då för att jag helt enkelt inte kollade så mycket på serier. När jag sedan gjorde det stod svenska serier inte högst i kurs hos maken så den fick vänta. När jag väl började att se dan la ja ner efter två avsnitt.

Serien, liksom boken, skildrar överklassen i Djursholm och en skolskjutning där den skyldiga är död och hans flickvän står åtalad för medhjälp. Sebastian är son till Sveriges rikaste man och Maja faller för hans charm. Maja är den som tillslut tar hand om Sebastian för att ingen annan gör det och för att alla, utom möjligen hennes föräldrar, anser att hon borde göra det.

I helgen bestämde jag mig att det var dags att se klart serien. Jag hade också ett minne av att jag tyckte att början på boken var lite seg och gav därför serien en andra chans. Jag kan konstatera att den blev betydligt bättre efter några avsnitt, men det som jag mindes av boken också. För egen del tyckte jag bäst om rättegången och mindre om alla ungdomsfester och jag tyckte att serien visade mer av fester och mindre av hur Sebastians ohälsa växte fram.

Felix Sandman och Hanna Ardéhn gör fantastiska rollinsatser och serien känns trovärdig och känns som värdig boken. Som sagt så tyckte jag att serien var lite ytlig, men det är svårt att komma ifrån det när det kommer till en serier som bygger på böcker. Till dig som inte fastnar för seriens första avsnitt, kan jag dock säga att det blir bättre.

Recension: Eriksson Sandberg; Moa; Ellens val – Lockelsen; 2021

Ellens val - LockelsenNu får vi återse Ellen från Ellens val. Helena Dahlgren skrev bok ett och två och nu är det Moa Eriksson Sandbergs tur att skriva bok tre och fyra. Lockelsen är bok tre. Jag lyssnade på de andra två så det blev lyssning på Storytel den här gången också. Boken är inläst av Ella Schartner. Boken är utgiven på Forum.

Ellen är tillbaka på universitetet och hon är vansinnigt förälskad i doktoranden Carl. Hon tror att det är besvarat, men hon vågar inte tro på det. Samtidigt engagerar hon sig i en kvinnogrupp för kvinnlig rösträtt och för rättvisare arbetsvillkor. Alva och hennes pappa som är läkare har lyckats lokaliserat Isa, Elles syster, och Ellen får upp hoppet om att få träffa sin syster. Vi får också följa Gabriella och Oscar där Gabriella börjar misstänka att allt inte står rätt till när de fortfarande efter flera veckor inte fullbordat äktenskapet. Mycket ser fint ut och det mesta veckar ordna sig och alla underbara kvinnor i boken kämpar för en bättre värld, men det går inte alltid smärtfritt.

Ellens val och Lockelsen var verkligen det jag behövde för att komma igång med lyssningen igen! Ofta stör jag mig i historiska böcker att det blir 2020-talsvärderingar i en 1910-talsmiljö, men här tycker jag att det passar (och dessutom är det inte helt och hållet våra värderingar). Det är som en svensk Bridgerton fast färre baler och inte bara rika personer. Eller en Fröken Frimans krig fast med sex och lite yngre personer. Jag gillar skarpt och har redan påbörjat bok nummer fyra – Friheten!

Recension: Palm, Veronica; Inte alla män; 2021

Inte alla mänVeronica Palm har varit riksdagsledamot för Socialdemokraterna och skrivit en bok om sin tid i politiken, Systerskap. Inte alla män är hennes första roman och den är utgiven på Bokfabriken. Veronica satt i riksdagen samtidigt som jag jobbade där och boken handlar om en riksdagsledamot så jag såg mycket fram emot att läsa om min gamla arbetsplats.

Emilia är riksdagsledamot och ensamstående mamma. Varje tisdag tar hon tåget till Stockholm och varje torsdag kommer hon hem. Hon har en lagom jobbig exman och saknar någon att sitta bredvid i soffan. Hennes barndomsvän Josefin är gift och hennes man slår henne och förgriper sig på henne. När Emilias och Josefins vägar korsas igen efter många år, tvekar Emilia om hon ska orka hjälpa Josefin. En vän som jobbar på en kvinnojour hjälper henne i rätt riktning.

Inte alla män är en bok om riksdagsarbetet, det politiska spelet och om kvinnomisshandel. Det var intressant att läsa om riksdagsarbetet, men det var lite väl mycket namedropping av fiktiva politiker som gjorde det lite rörigt. Det är spännande med en bok som skildrar livet i riksdagen skrivet av någon som suttit där, men jag undrar om det på sina ställen inte var lite väl detaljerat. Som fd partikanslianställd var det inte så svårt att hänga med, men jag vet å andra sidan precis hur riksdagens rutiner ser ut. Jag tycker i vilket fall som helt att det är trevligt att riksdagsarbetet skildras i populärkulturen.

För min del uppskattade jag avsnitten med Josefin och hennes ångest över sitt äktenskap mest. Det var det som drev min läsning framåt. Veronica Palm är idag ordförande i Alla kvinnors hus och det märktes att hon visste vad hon skrev om när det handlar om kvinnor och hur de reagerar när det blir misshandlade. Jag tyckte att slutet verkade lite som att det kanske kommer en fortsättning. Om det är så kommer jag att läsa den!

Feministbrud på kulturjakt i Trosa

Rådhuset i Trosa

Vi har en för oss ny och bättre båt som vi kan göra utflykter med från landsort. En dag åkte vi till Trosa. Jag hade inte varit där sedan jag var i Hugos ålder så jag mindes ingenting hur där såg ut. Det var oerhört pittoreskt! Vi kom först till hamnen som var mer modern med en nybyggd trevlig pizzeria, men så fort vi gick in mot stan så blev det mer gammaldags. Torget ovan var vårt mål för promenaden (för vi behövde även bunkra lite mat och vin och sådana affärer fanns bakom rådhuset).

Bokhandeln i Trosa

#jagbokhandlar – i Trosa fann vi en bokhandel och jag tänkte att jag måste bättra på lässtatistiken fann Änkan som vägrade att dö av Shirshendu Mukhopadhyay på pockettopplistan och slog till. Det var en trevlig och lättläst bok, skulle det visa sig.

Promenad längs ån i Trosa

Den lilla å-promenaden till torget var hur mysig som helst. Fullt med sekelskiftvillor, träd och allmän lummighet.

Vackert hus i Trosa

Det fanns många vackra hus.  Fotoutställning i Trosa

När vi var där var det en trevlig fotoutställning nära hamnen och de små handelsbodarna. Ett ösregn hindrade mig från att kika närmare på detta.

Recension: Barbal, Maria; Som en sten i ett jordskred; 1985

Som en sten i ett jordskredMaria Barbal är en välrenommerad spansk-katalansk författare och Som en sten i ett jordskred är hennes debutroman från 1985. Nilsson förlag gav ut den i svensk översättning 2015. Jag köpte en hel del böcker från Nilssons förlags bokrea i vintras och Maria Barbals debutroman var en av dem. nu när jag haft en riktigt dålig lässommar så plockade jag en bok ur läshögen som inte var så kort, Som en sten i ett jordskred är bara 125 sidor lång.

Conxa växer upp i en stor fattig familj på den katalanska landsbygden. När hon är 13 år får hon flytta till sin moster som inte har några egna barn och som lever som bode på landsbygden. Först lider hon, men så småningom anpassar hon sig. Kärleken slår ner som ett blixtnedslag när hon träffar smedens son Joume. De gifter sig, men när inbördeskriget härjar som värst drabbas också Conxa och Joume och deras barn. Vi anar att Joume har politiska engagemang.

Som en sten i ett jordskred är en kortroman om kvinnors situation i fattiga delar av Katalonien från 1900-talets början fram till 70-80-talet. Även om det är mycket överskådligt berättat så förstår vi den djupa kärleken mellan Conxa och Joume, det bottenlösa förtvivlan Conxa känner senare i livet och barnens frigörelse och hur det påverkar henne.  Vi förstår också den politiska kampen, fastän det knappt säg något om den alls. Det är en lättläst bok som går fort att läsa, men innehållet stannar nog kvar länge. Det är svårt att inte bli berörd.