Månadens feminist: Bella Abzug

Bella Abzug

Kort fakta

  • Född 1920 och död 1998 i New York.
  • Kongressledamot för demokraterna 1971-77.
  • Ledde den stora kvinnokonferensen 1977.

Bella Abzugs feministiska gärning

Bella Abzug växte upp i ett ortodoxt judiskt hem i New York. Hon var framåt i skolan och engagerade sig i elevrådet. Efter det följde utbildningar vid diverse skolor och universitet och tillslut utbildade hon sig till jurist vid Columbia University. Inte bara var hon en av få kvinnliga advokater på 40-talet, hon åtog sig också civila rättighetsmål i Södern. Hon förlorade ett uppmärksammat fall med en svart man som anklagelses för våldtäkt av en vi kvinna och dömdes till döden av en helvit jury.

Abzug var oerhört engagerad politiskt men 1970 gav hon sig på allvar på partipolitik. Hon utmanade den sittande kongressledamoten för sitt distrikt i New York och vann. Efter en mandatperiod försvann hennes distrikt och hon kandiderade i ett nytt. Där förlorade hon mot en annan demokrat som var döende, och som hann att dö före valet. Då vann hon nomineringen före hans änka.

I parlamentet gick hon under namnet Battling Bella. Hon var en kvinna som inte drog sig för de obekväma frågorna och var bland annat en av de första parlamentarikerna som förespråkade rättigheter för homosexuella. Hon jobbade för jämställdhet både under Gerald Ford där hon bland annat ledde den stora kvinnokonferensen i Houston 1977 och för Jimmy Carter där hon ledde en nationell kvinnokommission som var rådgivande till presidenten.

Hon valde att satsa på senaten 1976 och slutade därmed som kongressledamot. Hon kom inte in i senaten och valde efter det att inte komma tillbaka till den folkvalda politiken. Hon skulle dock fortsätta att arbeta hårt fram till sin död. Hon jobbade med kvinnor och kvinnorepresentation i band annat FN:s regi.

Bella Abzug överlevde bröstcancer, men under en hjärtoperation 1998 avled hon 77 år gammal.

Bella Abzug och jag

Jag hade inte hört talas om Bella Abzug innan jag jag TV-serien Mrs America. När jag såg serien så tyckte jag att hon verkade vara en oerhört fascinerande kvinna. Efter att ha läst på mer om henne, så tycker jag fortfarande det. Hon skrev inga böcker och blev inte en vida översatt feministisk ikon som Gloria Steinem och Betty Friedan, men hon gjorde oroligt mycket för kvinnor i USA och världen.

Recension: Lindgren, Astrid & Nilsson Thore, Maria; Ett litet djur åt Pelle; 2019

Ett litet djur åt PelleAstrid Lindgrens älskade bok och filmer om barnen på Saltkråkan har fått nytt liv genom illustratören Maria Thore Nilsson och förlaget Rabén och Sjögren. Ett litet djur åt Pelle var den första boken som kom och är ett utdrag ur boken, det kapitel där Pelle får kaninen Jocke.

Tjorven och Pelle stör Farbror Melker när han ska skriva, så han skickar iväg dem med lite pengar att köpa glass och hämta mjölk. De ger sig istället ut på äventyr för när de väl ska hämta mjölk ska kossorna över till en annan ö och beta och de för följa med. De får sedan nys om att det finns en man som säljer kaniner på ön bredvid och ror över dit. Tjorven ser till att Pelle får köpa en kanin och sedan överraskas de av åska på hemvägen. Allt går tillslut bra och barn och kanin kommer välbehållna hem.

Den som känner Saltkråkan med Ilon Wiklands underbara illustrationer, kanske i början känner sig en aning förvirrade av de nya moderna bilderna. Det gjorde i alla fall jag. Men så har jag ändrat mig efter att fått läsa den här boken otaliga gånger för dottern som fullkomligt älskar den. Det är klart att vissa saker behöver uppdateras och här är det inte texten, utan bilderna och barnens kläder och de vuxnas frisyrer, som fått en makeover.

Jag älskar Saltkråkan och texten känner jag väl till. Det bilderna som får stå i fokus för den här recensionen, eftersom de är nya. Maria Nilsson Thore har hållit sig nära originalet, eller snarare skådespelarna, men skruvat lite så att det hela får en mer modern inramning. Texten och bilderna samspelar väl och jag älskar verkligen den här pärlan. Och såklart har vi redan införskaffat Far ända in i baljan och läst den om och om och om igen, men mer om den i ett eget inlägg!

Läsa mer: Adlibris, Bokus

What a mäss – påminnelse om att stötta kickstarten

Jag och Selma av Marcus Stenberg

Ni har väl inte missat att stödja Marcus Stenbergs Kickstarter så att han kan göra en fin fotobok med svartvita bilder från bokmässan? Jag har bidragit och hoppas verkligen att projektet blir av så att jag kan få både en fin bok och bilden ovan som affisch.

Här kan du stödja projektet. 

Jag har skrivit om projektet förut här. 

Såhär skriver Marcus själv om projektet:

I över 10 års tid har jag fotograferat på bokmässan i Göteborg och samlar nu en stor del av de bästa fotografierna i en lyxig fotobok tillsammans med nyskrivna texter om mässan från förläggare och författare: Linda Skugge, Sandra Beijer, Hillevi Norburg, Peppe Öhman och Åsa Hjalmarsson.

(…)

Fotoböcker är en smal genre, en fotobok om en mässa i Göteborg är ännu smalare. Tack vare såna som du som funderar på att backa kan små kulturprojekt som annars inte blivit verklighet genomföras. Kickstarter är ett sätt att i förväg sälja boken till de som är intresserade för att inte behöva ta all ekonomisk risk ensam.

Kom igen, hjälp honom att genomföra detta projekt så att vi alla får en möjlighet att köpa en fin bok!

Semesterutmaningen: Malta avslutad trots utebliven resa

Valletta

Vi var aldrig på Malta i maj. Jag brukar alltid vilja läsa böcker från det land jag ska till innan resa. Nu är Malta ett land jag tidigare försökt hitta litteratur ifrån, men endast hittat lite dikter av en enda kvinnlig författare. Den här gången gick det faktiskt bättre och förutom nämnda författare (Maria Grech Ganado), hittade jag tre kvinnliga författare till. En roman blev det också.

Jag vet inte om jag kan dra några långtgående slutsatser av maltesisk litteraturhistoria av detta skrala utbud, men det var roligt att mycket i dikterna och novellerna och även i romanen, hade Malta i centrum. På så sätt kunde jag läsa mig mycket om Maltas historia och kultur. Det är ju därför jag gör sådan här utmaningar, så det får anses mycket lyckat.

Jag skrev dessutom om en maltesisk feminist, Agatha Barbara, som varit landets president. Jag har henne att tacka för att jag lärt mig mer om landets politiska historia. Malta är ju ett land där abort är mer eller mindre totalförbjudet, men samtidigt är det ett fritt EU-land. Jag är lite fascinerad av detta och såg fram emot att besöka landet. Nu hoppas jag att det kommer att hända 2021 istället!

Det jag läste

Others, across av Clare Azzopardi (noveller)

Memory rape av Maria Grech Ganado (lyrik)

Of cloves and bitter almonds av Lou Drofenik (roman)

Tread lightly av Emma Kate Lewis (novell)

Läsa jorden runt – en bokcirkel

Världskarta

Jag har startat en bokcirkel! Jag vill läsa världslitteratur med likasinnade och nu när jag redan testat zoom-cirklar och det funkar ju så då tänkte jag att det finns tillräckligt med underlag för en cirkel där vi läser lite smalare litteratur. Jag tar fram förslag och sedan röstar vi om nästa bok. Enda kravet är att boken ska finnas tillgänglig till ett rimligt pris på svenska eller engelska och helst som e-bok.

Till den första träffen har vi valt att läsa Att skörda ben av Edwidge Danticat från Haiti. Det är en bok jag velat läsa länge, men aldrig fått tummen ur. Jag drar mig ofta för lite längre böcker och den här är väl på runt 500 sidor. Det ska bli superspännande och jag hoppas att lagom många vill vara med! För många kan ju bli jobbigt via zoom, men det brukar ordna sig.

Jag har snart läst mig runt hela jorden. Jag ska bara besöka Djibouti, Mauretanien och Tchad först. Denna cirkel har jag skapat för att hålla liv i världsläsningen och ge den en ny dimension. Det är ju inte slut för att jag läst något från alla länder i världen. Jag vill upp täcka mer och framförallt så kommer det nya böcker från länder där jag tidigare inte hittat så mycket ifrån.

Den här cirkeln har inga krav på att det ska vara nyutkomna böcker, men jag tänker att det för mig blir ett sätt att presentera nya böcker från olika delar av världen för gruppen. Vi kommer att läsa både på engelska och svenska så jag ska försöka hålla koll utgivningen både här och där. Jag är så otroligt pepp på detta!

Världssommar en sommar vi fick nöja oss med att resa i litteraturen

Böcker på Landsort

2020 var en ovanlig sommar. Det var en sommar vi inte fick resa utomlands. För oss var det inte så hemskt, då vi inte brukar resa så mycket just på sommaren. Vi har lyxen av att ha tillgång till en sommarstuga och mina föräldrars radhus så vi brukar semestra i Sverige på somrarna oavsett smittläge i världen. Men i år hade vi tänkt att åka till England och besöka kusten samt Harry Potter-museum i London. Som tur är bokade vi aldrig. Som jag skrivit tidigare fick vi en långweekend på Malta inställd i maj.

Sommaren 2020 har jag rest i litteraturen istället. Det brukar jag nästan alltid göra på sommaren och just den här sommaren kändes det än mer angeläget. Jag har läst noveller, barnböcker, lyrik och romaner. När jag planerade utmaningen tänkte jag att jag inte skulle hinna med så mycket mer än noveller, men jag har läst många fler romaner än jag hade kunnat tro på förhand.

Nedan listar jag så kallade världsböcker. Jag har inte räknat med böcker från exempelvis norden, USA och Storbritannien. Världsböcker är böcker från länder som är rätt ovanlig i hyllorna i svenska bokhandlar.

Länder jag läst ifrån i sommar

Barbados

The plundering av Heather Barker (novell)

Centralafrikanska republiken

My country, Africa av Andrée Blouin (självbiografi)

Cypern

Something tiny av Erato Ioannou (novell)

Filippinerna

Awaiting trespass av Linda Ty-Caspers (roman)

Kina

År månader dagar av Lianke Yan (roman)

Godnatt, ros av  Zijian Chi (roman)

Kiribati

A child of four women av Marita Davies (novell)

Kuba

Dikter ur Daughters of the diaspora av Nancy Morejón (lyrik)

Malta

Others, across av Clare Azzopardi (noveller)

Memory rape av Maria Grech Ganado (lyrik)

Mauritius

Plaine-Verte av Sabah Carrim (novell)

Eva ur spillrorna av Ananda Devi (roman)

Samoa

Pasific testing av Fetuolemoana Elisara (lyrik)

Sydkorea

Ugglan av Suah Bae (novell)

Molnbullar av Heena Baek (barnbok)

Pachinko av Min Jin Lee (roman)

ur Jag lägger kvällen i lådan av Han Kang (lyrik)

Fotokonst av Youngsook Park (konst)

Hur man lär upp katter av Keum-Hee Kim (novell)

Taiwan

Guji-Guji av Chih-Yuan Chen (barnbok)

Venezuela

Natt i Caracas av Karina Borgo Sainz (roman)

Att rensa ut böcker är inte en enkel uppgift

Mitt arbetsrum

Mitt arbetsrum just nu, den ofiltrerade versionen. Det går framåt!

”Kommer du att läsa den här boken igen?”
”Njae, kanske inte…”
”Då kan du ge den vidare!”

Har du som bokälskare haft just den konversationen? Jag har haft den många gånger. Oftast med människor utan samma kärlek till böcker som jag själv. Självklart är det inte så enkelt. Böcker är mycket mer än bara något som ska läsas. Det är minnen, upplevelser och något för framtida generationer. De skapar ett hem och de ger trygghet och stabilitet. Att göra sig av med böcker är därför mycket svårare än att bara lägga undan dem man tror sig inte vilja läsa igen.

Jag kanske aldrig kommer att läsa den där boken om Freud på tyska. Den köptes på Freudmuseet i Wien på en resa 2008. Min man var tveksam att köpa en bok på tyska, men jag läser på det språket så jag tyckte vi skulle slå till. Jag skulle aldrig i livet göra mig av med det minnet av den fina resan, även om Freud på tyska aldrig står högst upp på min att-läsa-lista.

Jag läser sällan om skönlitteratur, men böcker jag älskat ger jag sällan vidare. Det kan till och med hända att jag köper favoritböcker som jag lånat och läst, för att de sedan stå olästa i hyllan. Det gör mig inget. Böcker jag älskar är en rikedom att omge mig med.

Jag ska rensa ut mediokra pocketböcker, recex som aldrig blivit lästa och aldrig kommer att läsas och böcker jag verkligen känner från djupet av mitt hjärta att jag klarar mig utan. Jag har levt utan mina böcker i ett halvår och jag har saknat dem. Inte alla individuellt såklart, men ett stort bibliotek. Vår andrahandshyresvärdinna hade några kokböcker, en och annan självhjälpsbok och några böcker av Maria Montazami. Det räcker inte för mig. Jag vill gå längs med hyllorna och läsa på ryggarna och kanske ta en och bläddra lite i.

Det är en lycka att se eller läsa om en gammal bok och veta att den står i hyllan. Den är en rikedom att veta att det i hyllan står otaliga olästa böcker som jag kanske en dag kommer att läsa. Känslan av att se böcker inköpta på diverse resor på olika språk är oslagbar – även om jag inte läst dem. Jag hoppas att vi kan skapa oss ett hållbart bibliotek som är både innehållsrikt och praktiskt. En miljon böcker på vinden och för många dubbla rader med random böcker i är inte lika roligt som ett bibliotek man hittar i. Balansen är viktig, men svår. Önska oss lycka till!

Inflyttad, men långt ifrån klar

Selma och äppelträdet

Selma och äppelträdet. Augusti 2020.

Då har vi äntligen flyttat in. Det som jag trodde skulle bli en euforisk känsla av lycka blev till ett stort antiklimax vid åsynen av alla flyttkartonger och tanken på alla väggar vi ville måla. Inga utemöbler hade vi heller och inga finns att köpa såhär års om man inte har en förmögenhet att spendera. Och det har vi ju inte.  Nu en vecka senare är läget ett annat. Min föräldrar kom och styrde upp och vi har ätit middag på pappas tapetserarbord (ja, det är sant).

Jag tänkte – såklart helt otroligt naivt – att sängar skulle skruvas ihop redan första kvällen och att vi sedan kunde gå vidare till hyllor och garderober. Nu en vecka senare är jag otroligt lycklig över att ha en säng, två soffor och det mesta av köksattiraljerna instoppade i befintliga skåp. Tack vare pappa har vi också ett par tavlor, två taklampor och framförallt ett nymålat rum.

Det som nu är viktigast är att få upp böckerna. Inga överhyllor får plats, så det kommer att behövas fler hyllor. Billy björk tillverkas inte längre så vi får antingen köpa begagnat eller hitta på nya lösningar. De befintliga hyllorna är dessutom helt otroligt slitna och borde egentligen inte fått komma upp alls. Hade gärna bytt ut rubbet, men tyvärr hade Ikea inga snygga alternativ till Billy björk. Nu har pappa reglat fast benranglen utan ryggar i väggen och så får de hålla tills de inte håller längre.

(Funderar på en annons: Sökes: Billy björk. Finnes: Billy Björk överhyllor. Förstår dock att de som är villiga att sälja sina Billy björk inte är intresserad av att byta dessa mot helt värdelösa överhyllor. Men är det någon som vill ha våra överhyllor, så är det bara att komma och hämta!)

Jag börjar jobba bästa vecka och mina barn börjar på förskola/fritids så jag hoppas att bloggen snart går in i normalläge.

Ute hos oss

Något av det bästa med hus är att vi ha r ett eget ute. Detta är vår tomt.

Vår utomhusjacuzzi

I vårt ute ingår en utomhusjacuzzi. En stor bonus till allt annat vi längtat till.

Huset

Min pappa är här och har satt upp lite tavlor åt oss. Jag fixade gardinerna. Sakta men säkert växer ett hem fram.

Huset

Barnen har ett eget vardagsrum och där kommer delar av biblioteket vara. Jag börjar stoppa in böcker.

Huset

Här är det tanken att barnen ska kunna pyssla så mycket de bara okar. Bordet var min morfars och det är rätt slitet. Med andra ord kan de limma och måla utan att oroa sig för att förstöra något.

Huset

Vårt arbetsrum. Det ska självklart inte stå poddutrustning och symaskiner i bokhyllan permanent! Längst in är just nu det fysiska feministbiblioteket och jag har matchat den med en affisch signerad Guerrilla girls. För att få plats med alla böcker måste vi rensa och det är något jag kommer att återkomma till.

Månadens skaraborgare: Eva Ekeblad

Eva Ekeblad

I min kvinnokalender från mina hemtrakter har vi nu kommit fram till en kvinna som tillhör en i Lidköping mycket känd släkt. Eva Ekeblad föddes som Eva de la Gardie. Evas farfar var bror till Magnus Gabriel de la Gardie, som grundade Lidköping. Skaraborgs kvinnokalender är gjord av Maria Persson, @dagensdam på Instagram (bild) och Nils Hjort, @idagihistorien på Instagram (text). Min text bygger på Nils Hjorts och Wikipedia.

I Lidköping är Eva Ekeblad känd som ägarinna til Stola Herrgård, en av de vackraste byggnaderna i trakten efter Läckö Slott. Hon fick herrgården i morgongåva av sin man Claes Ekeblad. Där utvecklade hon sitt intresse för jordbruket. Bland annat experimenterade hon med potatis. När hon skrivit Försök att tillverka bröd, brännvin, puder och stärkelse av potatos 1748, blev hon invald i Kungliga Vetenskapsakademien som deras första kvinna. Nästa kvinna att väljas in där var Lise Meitner 1945.

Eftersom maken ofta var frånvarande, fungerade Eva Ekeblad mer eller mindre som godsägare av Mariedals slott, Lindholmens slott och Stola Herrgård. Hon deltog i möten å sin makes vägnar och hon skötte ruljansen. Hon ska ha varit hård men rättvis. I Kungliga vetenskapsakademin finns dock inget som tyder på att hon varit mer än en hedersmedlem. När hon blev äldre och sjukare, valde hon art bo på Mariedal istället för Stola och det var där hon avled 1786.

Recension: Azzopardi, Clare; Others, across; 2005

Others, acrossClare Azzopardi kommer från Malta och Others, across är en novellsamling som ingår i en serie av samtida maltesisk litteratur. Jag har tidigare läst Maria Grech Ganado och Simone Iuguanez som utgivits i samma serie. Others, across är den sista boken jag läser inom ramen för min semesterutmaning. Jag åkte ju, som ni alla förstår, inte till Malta i maj 2020. Nu hoppas vi på någon gång 2021 istället!

Others, across innehåller två noveller, jag tror sammanlänkande. De är både skrivna i en slags surrealistisk stil där språket spelar en stor roll. Översättaren Albert Gatt skriver på baksidan att översättningen är i sig en migration. Och det kan han ju verkligen  ha rätt i. Det andra novellen har Malta och invandring i fokus och det var också den text jag tyckte bäst om.

Läs mer: Adlibris, Bokus