Mitt feministiska litteratur- och kulturår 2017

Då är det dags för den årliga sammanfattningen av året som gott. När jag ser min årskrönika såhär i ett inlägg så ser jag hur mycket jag faktiskt gör. Andra halvan av 2017 har på många sätt varit kämpiga för familjen, men som jag säger för att inte oroa någon, vi är alla friska och äktenskapet mår bra. Nu har jag fått ett nytt jobb, visserligen också ett tidsbegränsat sådant, men jag ser oerhört mycket fram emot rollen som kommunikatör på Stiftelsen Lantbruksforskning.  Jag kan också konstatera att trots allt har det varit ett bra och händelserikt år, i all fall på litteratur- och kulturfronten.

Januari

Den andra januari lånade jag lite plats på bloggen för att peppa mig själv att träna mer. Jag lovade att bli sundare och starkare och träna minst 100 gånger under året. Det skulle komma att gå bra! Är otroligt stolt över den här utmaningen och väljer att nämna den här, trots att det varken är kultur eller litteratur. Det handlade dock om min inre och yttre hälsa.

Jag fick närvara när Birgitta Ohlsson fick ta emot franska Hederslegionen. Det var oerhört roligt att hon fick utmärkelsen och hedrande att få vara med.

Februari

Februari var min sista månad som föräldraledig. Jag hade inte nytt jobb och var lite stressad. En positiv sak var att Cision kom med sin årliga ranking och att Feministbiblioteket återigen var med på topp tio, plats fem den här gången.

I februari fyllde jag 40 vilket var både roligt och omtumlande. Jag hade en kul fest och kände att jag gjorde det bästa av en högtidsdag som tyvärr alltid infaller i februari, en av årets tråkigaste månader.

Mars

I mars fick jag en ny idol – Marina Abramovic. Jag  valde att köa inte mindre än två dagar till hennes performance The Cleaner i Skeppsholmskyrkan. På fredagen köade jag till jag kom in och det var verkligen värt väntan. men trots att det handlade om att finna sitt inre lugn var jag ändra stressad över att hinna hem till familjen. Det eviga dilemmat för småbarnsmamman. Jag gick också på utställningen, såg hennes film och läste hennes självbiografi.

Den åttonde mars var jag på eventet Art + Feminism på Livrustkammaren. Det handlade om att få fler kvinnor att redigera på Wikipedia samt att få fler artiklar om kvinnor. Jag bidrog med att öka ut artikeln om den sydafrikanska friidrottaren Zola Budd samt skrev en ny om den nicaraguanska feministen och författaren Gioconda Belli. Tyvärr har detta event inte lett till att jag skrivit så mycket mer på Wikipedia, men det finns ju fortfarande möjlighet att ändra sig på den punkten.

Två böcker utkom lagom till den 8 mars  och var ganska snarlika; Brev till min dotter och Saker jag velat veta när jag var 15. jag skrev om båda och skrev även själv ett brev till Selma och en lista på saker jag själv velat veta när jag var 15. Jag hittade även min dagbok från den tiden och skrattade mycket.

När jag nervöst väntade på ett besked om jag fått ett konsultuppdrag på lärarförbundet eller inte begav jag mig till stan för en kulturvandring. Jag såg Marina Abramovic-utställningen på Moderna som jag nämnde ovan men också en utställning med den danska konstnären Gerda Wegener på Millesgården. Wegener var gift med Lili Elbe, den första kvinnan som genomgått en könskorrigering. Även Elbes konst fanns i den här utställningen.

Ja, fick uppdraget på Lärarförbundet som opinionsstrateg och började i slutet på mars.

Jag hade knappt satt min fot på det nya jobbet så var det dags för en semester i Thailand. Den var såklart bokad sedan tidigare och det var skönt att åka iväg och veta att jag hade jobb när vi kom hem.

April

En dag i början på april åkte vi på en kulturell utflykt i Thailand. Vi såg ett tempel med en pagod och var i en liten by med en marknad. Tyvärr regnade en del, men vi såg ändå en liten annan del av Thailand än Tuis resort.

När vi kom hem hade vi bara sovit en natt och jag hade varit några timmar på mitt nya jobb så skedde terrorattacken i Stockholm. Mycket omtumlande bussresa hem för mig då det gick otaliga rykten om skjutningar vid Globen och annat. Jag tog mig dock hem helskinnad och kunde återförenas med familjen i vårt trygga hem.

Jag bestämde mig för att läsa alla Maria Lang. Något jag mot slutet av året tyckte var en otroligt passande utmaning.

Jag hade återigen boktips i Hertha under våren.

Maj

Jag uppmärksammade att ett av mina favoritförlag, Olika, fyllde 10 år.  Barnen älskar och har älskat många av deras böcker.

I maj var jag dessvärre också tvungen att efterlysa min borttappade läslust.

Juni

I juni började det hända grejer för en liberal politiskt intresserad person. Jag annonserade på bloggen att jag självklart backar Birgitta. Alltså som i Ohlsson och till partiledare för Liberalerna.

I juni gjorde jag också slag i saken och publicerade något skönlitterärt jag skrivit själv. På en strand i Sihanoukville hade då ett ännu okänt antal kapitel och tanken var att lajvskriva för bloggen. Det var ett experiment och syftet var att få ur mig text.

Jag deltog också i en debatt initierad av Sincerely Johanna, Är bokbloggen död? Jag tror inte det, men att vi måste acceptera att våra läsare kanske inte alltid kommenterar på våra bloggar. Mitt recept är att göra sin grej och hålla sig till det.

Juli

I juli var det dags för Almedalen med mitt gäng på Lärarförbundet som tillsammans utformat denna roll-up för att illustrera lärarbristen.

Med familjen jag jag en roadtrip till bland annat Eksjö, Gränna, Ale Stenar och Tylösand. Jag skrev om alla intressanta platser på bloggen i semestertorkan.

Augusti

Efter mycket letande fann jag i början på augusti en novell från Monaco och en dikt från San Marino och därmed har jag läst verk från alla länder i Europa.

Sedan kommer Friidrotts-VM och jag skrev om fler idrottskvinnor. Det mest uppmärksammade blev det om Sara Wedlund, löparlöftet som fick anorexia och försvann.

September

Mitt konsultuppdrag på Lärarförbundet tig slut och jag var återigen arbetssökande.

I regi av Feelgoodbibliotekarien var jag med i en bokcirkel och samtal med författaren Golnaz Hashemzadeh Bonde. Vi läste boken Det var vi.

Jag var och såg Marie-Louise Ekmans utställning på Moderna och tyckte mycket om den!

När allt såg mörkt ut i både privatlivet och politiken kom beskedet att Birgitta Ohlsson ansåg sig besegrad av Jan Björklund och lämnar politiken. En sorgens dag.

Jag åkte till Bokmässan. Denna gång återigen med Selma i släptåg. Maken jobbade på mässan och därför fick jag ta hand om henne där om jag skulle dit. Glädjande nog hade Bokmässan bestämt att vi bloggare fick pressackreditering.

En stor grej med bokmässan var att jag fick träffa författaren Cannie Möller igen efter 25 år. Hon var en av mina lägerledare på ett skrivarläger 1992. Ett läger som skulle betyda mycket för mig och mitt skrivande.

Oktober

Nobelpriset går återigen till en man. Denna gång till Kazuo Ishiguro, som jag inte läst men faktiskt är sugen på.

Bloggen blir responsiv (för att temat uppdateras och blir mer modernt), det vill säga betydligt smidigare att läsa i telefon och surfplatta. Detta gör underverk för besöksstatistiken så jag är mer än nöjd!

Jag såg ett inslag på SVT Kulturnyheterna om två manliga författare och deras uppgörelse med mansrollen. I inslaget hörde vi Joao Paulo Cuenca från Brasilien och Johannes Ekholm från Finland och jag bestämde mig för att läsa dem och utmana mig själv att läsa böcker om män, mansrollen och uppgörelse med densamma.

I slutet av oktober kom upproret #metoo och tog hela världen med storm. Även jag har blivit utsatt för sexuella trakasserier och jag skriv på politiker uppropet #imaktenskorridorer.

November

I november hade jag ett litet samarbete med Dramaten då jag fick möjlighet att låta mina läsare gå på Alfhild Agrells Ensam till ett rabatterat pris. Jag såg den själv och tyckte att den var fantastiskt bra.

Jag blev helt knockad av reportageboken Sovjetistan av norska Erika Fatland. Jag läste boken på norska och skrev en recension i Tidningen NU.

Jag var på ett seminarium, passande nog om mansrollen, på New Republic. Där diskuterades Östersunds kultursatsning och hur de har motverkat dåligt beteende bland spelarna samt fått läget att vinna mer.

December

December inleddes traditionsenligt med en julkalender. I år hade jag gjort en feministisk världskanon på 24 titlar. De kom alla från 24 olika länder.

Finland fyllde 100 år och det ar jag självklart tvungen att uppmärksamma. Några av mina finaste vänner har finskt blod och många favoritförfattare likaså.

Jag var runt på flera förlags julmarknader och fyndade böcker till mig, barnen och som julklappar.

På Lucia fyllde min man 40 år och det firades på en kryssning till Tallinn. Gnälliga barn och kallt väder gjorde att insupande av estnisk kultur var oerhört begränsat.

Följetongen avslutades och jag måste äga att jag är oerhört imponerad av mig själv. Inte så att jag tror att den skulle ges ut och att jag skulle få prata om den i TV-soffor, men jag har läsart mig massor! Så nu börjar mitt stora projekt: att skriva en roman.

Jag avslutade året med nya pressbilder och nytt, om än mycket likt det gamla, utseende på bloggen. Loggan är kvar, men jag är sju år äldre! Fotograf är Christine Öberg.

Jag läste 121 böcker under året. En bok mer än mitt ursprungliga mål (som sänktes till 100 och höjdes igen).

Gott nytt feministisk läsår alla fantastiska läsare!