Feministbiblioteket

aug 27

Recension: Jónasson, Ragnar; Mörkret; 2015

Av Hanna i Skönlitteratur

Jag prövade en ny deckare och en ny islänning. Även om Ragnar Jónasson är man så var Mörkret en bok som lyfter fram kvinnor och strukturer som förtrycker kvinnor, särskilt inom polisväsendet. Därför recenserar jag boken här. Vi får lära känna polisen Hulda Hermannsdóttir och Mörkret är bok nummer ett av tre. Boken är inläst av Marie Richardsson och jag lyssnade via Storytel. Boken är utgiven på Modernista.

Hulda ska snart gå i pension, men hon vill inte tänka på när. Då blir hon plötslig inkallad till sin chef som har anställt hennes ersättare och ger henne två veckor. För att sysselsätta sig under tiden får hon välja bland alla olösta fall. Hon väljer ett om en ryska asylsökande som hittades död i en vik. Förmodat självmord, men Hulda tror inte på den teorin. Dessutom var polisen en som hon verkligen inte gillar och som tillhör männen som håller varandra om ryggen.

Hulda står inför ett fall som blivit mer eller mindre försummat av en undermålig polis som skiter i att en kvinna från Ryssland kanske har mördats på isländsk mark. Hulda utreder fallet samtidigt som hon försöker få rätsida på sitt eget liv. Hon är änka sedan många år, men har en vän som vill träffa henne mer. Men vågar hon berätta om sitt förflutna för honom? Om sin dotter?

Mörkret är en mörk bok om hemligheter i det förflutna, manliga strukturer och kvinnomord. Jag tyckte att den var spännande och lättläst och tänkte att jag verkligen ville läsa mer om Hulda Hermannsdóttir. Boken hade verkligen ett feministiskt perspektiv, men slutet – som jag givetvis inte ska spoila – var oerhört manligt*. Jag får se om jag förlåter Ragnar Jónasson för det. Jag tror det, men det kommer att ta ett litet tag.

*) Du som läst och undrar vad sjutton jag menar – låt oss diskutera saken!

aug 26

Recension: Våhlund, Elias & Agnes; Handbok för superhjältar – Utan hopp; 2021

Av Hanna i Barn- och ungdomsserier

Det var längesedan jag skrev om Handbok för superhjältar, bokserien av Elias och Agnes Våhlund. Utan hopp kom 2021 och den läste min son själv och därför blev det inte att jag skrev om den. Nu läser jag alla högt för min dotter och vi läste ut den strax före sommaren. Hon älskar böckerna och vi är nu på den sista. Handbok för superhjältar ges ut på Rabén och Sjögren.

Lisa fortsätter att träna med sina före detta mobbare och nu är det Nick som inte rikgit klarar att komma in i superhjälterollen. inget verkar lyckas för honom. Samtidigt har sju barn försvunnit och superhjältarna måste göra allt för att hitta dem.

Jag är fortsatt tveksam till att Lisa ska vara kompis med sina mobbare och inte bara hänga med dem, utan också hjälpa till att göra dem till superhjältar. Samtidigt är det Lisa som är ledaren och de värsta mobbarna, dem som har det svårast. Lisa behöver också hjälp för att läsa fallet med de försvunna barnen och då kommer ett viktigt budskap om att det är viktigt att vara sams och samarbeta.

Selma älskar handbok för superhjältar och tycker att alla böckerna är mycket spännande, så jag läser dem och försöker inte tänka så mycket på mobbare som får vara med (deras beteende ändras ju inte nämnvärt, men det kanske kommer).

aug 25

#kaffeochkulturvärlden: Frankrike

Av Hanna i Kulturbetraktelser

Frankrike är ett land jag läst mycket ifrån, såklart, men även konsumerat en massa annan kultur från. Frankrike är månadens land i #kaffeochkulturvärlden och även om jag inte har badat i litteratur från Frankrike den här månaden, så har jag läst en författare jag tänkt att läsa länge, nämligen feelgoodförfattaren Marc Levy.

PS från Paris var boken jag valde och även om huvudpersonerna i den är brittisk och amerikansk, så utspelar sig boken i Paris. Det är många gatunamn och stadsdelar som namedroppas och en stor del utspelar sig vid Montmartre, så Pariskänslan infinner sig verkligen. Det var också spännande att läsa en manlig feelgoodförfattare och extra kul att den manliga huvudpersonen inte är stereotyp, utan har mer en alternativ mansroll.

Av museum jag varit på i Frankrike är nog Centre de Pompidou min favorit. Jag älskar modern konst. Ändå är det en mindre modern fransk konstnär som berört mig mest, Georges de la Tour. Mitt möte med hans Magdalena vid nattlampan på Louvren var fantastiskt. Vi var ensamma i ett rum, tavlan och jag. Eller inte helt ensamma, det fanns fler tavlor där. Jag vet inte vad det är med tavlan som berör mig så, men det är en av mina absoluta favoriter.

Magdalena vid nattlampan på Louvren. Jag fick tillbaka till rummet med Andreas för att få en bild på den och mig. Och för att visa den fantastiska tavlan. Juli 2010.

Frankrike har också många bra feminister som gjort sina röster hörda. Olympe de Gouges på 1700-talet, Simone de Beauvior på 40-70-talen och Vanessa Springora idag. Det finns såklart fler, men den franska feministiska rörelsen är spännande och viktig. För mig var det stort att besöka Simone de Beauvoirs grav, vilket jag gjorde 2010.

I övrigt älskar jag franska viner, franska ostar och franska croissanter. Mycket annan fransk mat också för den delen. Jag vill mer franska filmer och TV-serier, men där är jag mer germanofil, som ni som följer mig redan vet.

aug 24

Ukrainas självständighetsdag och sex månader av krig

Av Hanna i Kulturbetraktelser

Idag är det Ukrainas självständighetsdag och det är också sex månader sedan Rysslands invasion av landet. Sedan dess har det varit fullskaligt krig även om man i Ryssland kallar det för något annat. Det finns massor att säga om kriget, men just nu ör det det berör mig mest alla samtal med en kvinna i området som är född och uppvuxen i Charkiv. All oro för släktingar och för sitt land önskar jag så innerligt att hon inte skulle behöva känna.

Det är snart bokmässa och röster från Ukraina är ett av mässans teman. Jag kommer att följa det och inför mässan och sedan invasionen har jag läst all ukrainsk litteratur som jag kommit över. Det finns inte jättemycket, men ju mer jag letar, desto mer finner jag. Dagen till ära vill jag ge er min ukrainska litteraturlista. Ni får också några feminister och idrottskvinnor från Ukraina som jag skrivit om. Slava ukraini!

Böcker från Ukraina

Andrej Kurkov – Döden och Pingvinen (läser just nu)

Ilya Kaminsky – De dövas republik (ska läsa)

Larysa Denysenko, & Masha Foya – Maja och hennes vänner

Marina Lewycka – En kort berättelse om traktorer på ukrainska

Marina Lewycka – Två husvagnar

Oksana Zabuzjko – Fältstudier i ukrainskt sex

Serhij Zjadan – Depeche Mode

Kommande böcker

Victoria Belim – Röda sirener

Böcker om Ukraina

Svetlana Aleksijevitj – Bön för Tjernobyl

Laurén, Anna-Lena & Lodenius, Peter – Ukraina – gränslandet

Annan kultur

TV-serien Folkets tjänare med Volodymyr Zelenskyj

Stefania med Kalush Orchestra från Eurovision 2022

Wild dances med Ruslana från Eurovision 2004

Feminister

Zabuzjko, Oksana

Zjdanova, Jana

Idrottskvinnor

Baiul, Oksana Konståkning

Kravets, Inessa Tresteg

Ukraina och jag

Georgiskt vin i Kiev. April 2001.

Föredrag om jämställdhet i Donetsk. Oktober 2005.

Måndagsmöte för Ukraina med mina barn på Norrmalmstorg. April 2022.

aug 23

Recension: Levy, Marc; PS från Paris; 2015

Av Hanna i Skönlitteratur

Eftersom Frankrike är landet för #kaffeochkulturvärlden i augusti valde jag att läsa den franska feelgoodförfattaren Marc Levy, som jag tänkt läsa länge. Det är en manlig författare i en genre som mest består av kvinnliga, i alla fall i Sverige, och därför extra intressant att läsa med feministiska glasögon. Den skulle visa sig passa in i facket ”alternativ manlighet”. Boken gavs ut på svenska på Sekwa 2019.

Efter ett skämt hamnar den brittiska skådespelaren Mia och den amerikanska författaren Paul på en dejt i Paris. De förstår att de blivit lurade, men inleder en vänskap. Paul vet inte om att Mia är en känns skådespelare, utan tror att hon är kock. Paul drömmer om att ha ett riktigt förhållande med sin sydkoreanska översättare och går tillslut med på att göra en författarresa dit. Mia har precis bestämt sig för att separera från sin man, som också är skådespelare tillika hennes motspelare och när han plötsligt dyker upp i Paris, kompliceras saken eftersom hennes känslor för Paul börjar förändras.

Paul är inte alltid som Mias man. Han är precis som han är och förställer sig inte. Mias make överöser henne med presenter om han vill be om ursäkt eller återförenas, men sådan är inte Paul. I en värld av skådespelri tycker Mia att det är oerhört befriande med en sådan som Paul, men eftersom hon inte berättat vem hon verkligen är, tänker hon inte förälska sig i honom. Som upplagt för en bra kärlekshistoria.

Det är lite stereotypa kvinnoskildringar, att kvinnor är så mystiska varelser. Oerhört tröttsamt. Det trycktes också lite för ofta på att det är svårt för kvinnor och män att förstå varandra, men i det stora hela är det en fin berättelse med karaktärer som både är vettiga och trovärdiga. Jag vill också ge en särskild eloge för tvisten med varför Paul är så känd i Korea. Det var roligt, men ska inte avslöja något.

Feelgood, Manlig författare, Mansrollen, Marc Levy, Paris, Seoul, Storytel
Lämna kommentar

aug 22

Månadens feminist: Sanna Marin

Av Hanna i Veckans feminist

Kort fakta

Född 1985 i Tammerfors.
Finlands statsminister sedan 2019.
Var ledande för att Finland och i förlängningen också Sverige skulle ansöka om medlemskap i Nato.

Sanna Marins feministiska gärning

Sanna Marin föddes i Tammerfors i Finland. 1985 och hon växte upp med sin mamma och moderns kvinnliga partner. Hon utbildade sig inom statsvetenskap och förvaltning vid Tammerfors universitet och har en pol mag som examen.

2006 började Sanna Marin engagera sig politiskt och hennes politiska karriär gick ganska snabbt. 2010-2012 var hon vice ordförande för det socialdemokratiska ungdomsförbundet och 2012 blev hon invald i kommunfullmäktige i Tammerfors. Hon blev kommunfullmäktiges ordförande bara månader efter att hon kommit in och satt där fram till 2017.

2015 kom Sanna Marin in i Finlands Riksdag och 2017 valdes hon till vice partiordförande för det socialdemokratiska partiet. Hon blev kommunikationsminister efter valet 2019 och december 2019 blev hon partiledare och tog därefter över statsministerposten. Hon kastades som statsminister in i hetluften direkt och var ansvarig för Finlands coronastrategi, vilken har ansetts vara otroligt framgångsrik.

När Sanna Marin tillträdde som statminister blev det oerhört uppmärksammat att den feministiska koalitionen som styrde bestod av unga kvinnor. Det positiva förstärktes internationellt när studier visade att de länder med lägst dödstal i covid 19 styrdes av kvinnor. Nu långt efter starten på pandemin, har inte inte talats lika frekvent om att kvinnor skulle ha varit mer framgångsrika i covidhanteringen.

2022 hamnade Sanna Marin återigen i den internationella hetluften. När Ryssland invaderade Ukraina började Finland tala om Nato. Som ett land med lång gräns till Ryssland har det varit en svår fråga i alla år, men nu blev frågan hetare än någonsin. Tillsammans med Magdalena Andersson, men med taktpinnen i sin och president Saul Niinistös händer, ledde hon Finland och Sverige mot ett Nato-medlemskap. Saken är inte klar än, men båda länderna har lämnat in formella ansökningar som nu ska godkännas av medlemsländerna.

Sanna Marin bor med make och barn i Tammerfors och Helsingfors.

Sanna Marin och jag

Det är valrörelse och jag ville skriva om en feministisk politiker, men inte favorisera något svenskt parti eftersom Feministbiblioteket inte ska präglas av politisk propaganda. Därför föll valet på en utländsk politiker och inte från ett parti som jag själv sympatiserar med. Jag ville skriva om en kvinna med makt och det kan man ju verkligen säga att Sanna Marin har. Dessutom är hon i ropet just nu eftersom en festfilm med henne har läckt ut, som jag inte anser är särskilt olämplig (eller jo att läcka festfilm på sin vän i ledande position är såklart ytterst olämpligt).

aug 21

Recension: Ogawa, Yoko; De förlorade minnenas ö; 1994

Av Hanna i Skönlitteratur

Jag har i sommar läst de böcker som jag fått i Tranans prenumeration och den sista jag hade kvar (innan jag fick en ny!) var De förlorade minnenas ö av Yoko Ogawa, som var den första boken vi fick. Boken gavs ut på Tranan 2022, men i original i Japan kom redan 1994. Vibeke Emond har översatt boken från japanska.

På en ö där människorna lever i ständig skräck för den hemliga polisen, utplånas något varje dag. Det kan vara blommor, fåglar eller en flod. Människornas minnen ska också utplånas. Huvudpersonen är författare och lever tillsammans med en maskinskrivare och hon förlorar en dag sin röst. Hon kommunicerar via skrivmaskinen, men även den ska utplånas och tas ifrån henne. Hon hjälper en vän att komma undan och får en fin vänskap i en äldre man.

Jag tyckte att boken hade vissa likheter med Blindheten av José Saramago, som är en riktigt, riktigt bra bok. Jag tyckte inte att den höll hela vägen. Det som började som ett intressant tema, blev ganska snabbt ointressant. Jag fångades inte av läsningen och tyckte efter ett tag att det blev ganska rörigt. Trots det tyckte jag att det var spännande läsning om totalitärt förtryck som känns mer aktuellt än någonsin.

aug 20

Berömda och glömda idrottskvinnor: Ingrid Almqvist

Av Hanna i Berömda och glömda idrottskvinnor

Ingrid Almqvist vann aldrig någon mästerskapsmedalj under sitt aktiva idrottsliv, men ändå är hon Sveriges mest framgångsrika spjutkasterska genom tiderna. Hon deltog i tre olympiska spel och ett stort antal europamästerskap. Hennes bästa placering är en femteplats i OS i Melbourne 1956. Vid sidan av sitt spjutkastande var hon också en framgångsrik handbollsspelare, där hon har en nordisk mästerskapstitel.

Ingrid Almqvist började sin karriär som handbollsspelare i Göteborgslaget Redbergslid. Där fanns en annan Ingrid och hon fick därmed smeknamnet Pyret, för att skilja henne från den betydligt längre lagkamraten. Ingrid Almqvists far var spjutkastare, men trots det hade hon inte provat på den grenen. Det blev istället hennes handbollstränare som introducerade spjut för henne, vilket blev en enorm framgång direkt.

Fram till 1964 prenumererade Ingrid Almqvist mer eller mindre på titeln svensk mästare i spjut och hon representerade Sverige i inte mindre än 33 landskamper. I OS i London 1948 kan vi läsa på Wikipedia att det förväntades en framskjuten placering, men att Ingrid inte alls lyckades i den tävlingen. Istället kom hon på tionde plats. Fyra år senare var hon skadad och kom inte till Helginsfors-OS.

Ingrid Almqvists sista OS var i Rom 1960, där hon inte lyckades med att ta sig till final. Hennes ut veckling gick från att ha vunnit SM 1947 med 39,24 meter och avslutade sin karriär med det svenska rekordet 52,32 1964. Det sistnämnda stod sig i 10 år. Efter karriären satsade hon på att bli handbollstränare och gymnastiklärare. Under din aktiva karriär lyckades hon även nå framgångar i både fäktning och orientering. Hon levde fram till 2017 då hon avled, 90 år gammal.

aug 19

Recension: Sehlstedt, Kicki; För din skull; 2022

Av Hanna i Skönlitteratur

Kicki Sehlstedt har kommit ut med en ny deckare i Probono-serien, För din skull. Jag lyssnade på den, som jag gjort med de andra, och uppläsare är Mirja Turestedt. Huvudpersoner är journalisten Aida Svantesson och kriminologen Kajan Berglund. Numer ges Kicki Sehlstedt ut på Bazar förlag och boken har faktiskt inte kommit ut i handeln hän. Jag fann den på Storytel.

En kvinna, Emelie, hämtar sin man när han släpps från fängelset. sedan han åkte in har hon fött barn och flyttat till en lyxvilla i Marinstaden i Nacka. Vi förstår att hon vill ta sig bort från det kriminella livet, men vet inte hur. Aida Svantesson gör ett grävjobb tillsammans med sina kollega Jamal om narkotikahandeln och gängkriminalitet i Stockholm. När hon minst anar det släpps fadern till hennes barn ut från fängelset och hon låter honom återigen bo hos henne. När en ung pojke dör i ett förmodat narkotikarelaterat brott på Södermalm kryper gängen närmare innerstaden och känns för många mer verkliga. För Aida blir det verkligt på flera sätt.

För din skull handlar om den organiserade brottsligheten och dess offer. Det är som vanligt i Kicki Sehlstedts böcker fint berättat om offert och familjen. I det här fallet handlar det om en kämpande ensamstående mamma i Alby och hennes fyra barn och historien är verkligen gripande. Det handlar också mycket om medberoende när det kommer till kriminalitet och där går Emelies och Aidas historier in i varandra. Vi får också lite kärlek på ett hörn och lyckan kanske finns där någonstans för Aida ändå. Och även för Kajan.

aug 18

Äntligen skolstart, i alla fall för den lilla

Av Hanna i Hälsa

Idag börjar skolan i Nacka. För Selma är det första gången någonsin. Vi har smygstartat med sommarfritids i veckan, men nu är det dags på riktigt. Den lila reflexryggan var packad och Selma var så redo man kan vara. Det har varit pirrigt och läskigt, men jag tror också hemskt roligt. För den stora som ska börja femman är det kompisarna som är roliga att träffa igen, medan det är tråkigt att sommarlovet är slut. Inget äntligen där.

Vi har läst böcker under våren för att förbereda för skolstarten. Vi kommer att läsa mer på det temat under hösten, men såklart inte bara. Snart är nog Selma redo för Harry Potter. Jag läser dem för Hugo, så det får bli pappans jobb den här gången. I och för sig är ju Harry Potter också böcker med skoltema.