Recension: Indriðason, Arnaldur; Ondskans ekon; 2019

Ondskans ekonArnaldur Indriðason är här med en ny bok på svenska, Ondskans eko som är den tredje boken om den pensionerade polisen Konrað. Jag har tidigare recenserat den andra boken i den serien, Flickan vid bron, och tyckte att även Ondskans eko var av feministiskt intresse. Jag har även läst, men inte recenserat bok nummer ett, Mörkret vet. Boken är utgiven på svenska på Norstedts 2022.

Konrað blir indragen i ett fall för att den kvinna som hittas mördad i sitt hem, har hans telefonnummer hemma hos sig. Konrað drar sig till minnes kvinnan som ville ha hjälp med att hitta sitt barn som hon adopterade bort för 50 år sedan. Konrað avböjer, men kan nu efteråt inte låta bli att undersöka vad som hänt. Han dras in i en historia som leder tillbaka till sextiotalet och Islands historia vad gäller abort, eller fosterfördrivning som man sa då.

Den här boken har ett viktigt och aktuellt tema, abort. Den lyfter fram vilka konsekvenser det fick för kvinnor som blev gravida, ibland mot sin vilja, och inte har någon far till det som är villig att gifta sig. Det handlar också om strängt religiösa uppfattningar om att abort är fel och om fel kvinna hamnar i klorna på dessa idéer kunde det får förödande konsekvenser för både kvinnan och barnet.

Boken skulle mycket väl kunna handla om USA 2022, men är förlagd till Island på 60-talet. Det märks att Arnaldur Indriðason har ett engagemang för kvinnors utsatthet förr, för det temat återkommer i hans böcker. Ondskans ekon innehåller också Konraðs sökande efter sin fars mördare och andlighet och spiritism finns med även i den här boken (som Konrað själv inte är så mycket för).

Jag älskar Arnaldur Indriðasons deckare och det blir bara bättre när han tar upp viktiga kvinnohistoriska segrar, såsom abort i den här boken. Eftersom jag parallellt med den här boken läser en deckartrilogi av landsmannen Ragnar Jónasson, undrar jag om inte isländska moderna män har påverkats positivt av att Island länge legat i framkant när det kommer till jämställdhet.

Semesterutmaning 2022: Jorden runt på 80 dagar

Bokhög inför semestern

Jag skulle läsa jorden runt i sommar som en del av min längtansläsning. I julas gav jag mig själv en prenumeration på Tranans utgivning 2022 och flera av dem hade jag inte hunnit läsa före sommaren. Jag hade fler olästa världsböcker i hyllorna och även på Kindle. Det blev hela 20 länder jag läste ifrån! Sverige inkluderat. Det är nog det bästa facit på mycket länge, särskilt med tanke på att jag bara läste böcker, inte noveller och dikter på nätet.

Antal länder

Förutom Sverige har jag läst från följande länder i sommar:

  • Argentina
  • Ecuador
  • Frankrike
  • Indien
  • Indonesien
  • Irland
  • Island
  • Israel
  • Italien
  • Japan
  • Malta
  • Papua Nya Guinea
  • Singapore
  • Storbritannien
  • Sydafrika
  • Ukraina
  • Tyskland
  • Zimbabwe
  • Österrike

Läslistan

Av min jorden tunt-lista läste jag också förvånansvärt många böcker. Det brukar bli så att jag gör listor, men sedan läser helt andra böcker. I sommar höll jag mig till stor del till mina listor. Lärdom är väl att skriva upp sådant man är riktigt sugen på och böcker man ändå skulle läsa.

Amanda Michalopoulou – Why I killed my best friend (Grekland)

Carlos Ruiz Zafon – Andarnas labyrint (Spanien)

Christine Lim Suchan – The lies that biuld a marriage (Singapore)

Emilie Pine – Ruth & Pen (Irland)

Florence Apiyo Oloya – HIV and Me for 30 Years (Uganda/Storbritannien)

Jesse Sutanto – Dial A for aunties (Singapore/Indonesien)

Lauren Marie Grech – Love happens (Malta)

Mareike Krügel – En nästan perfekt dag (Tyskland)

Maria Fernanda Ampuero – Cockfight (Ecuador)

Megha Majundar – En eld (Indien)

Mhariri McFarlane – Mad about you (Storbritannien)

Milena Michiko Flašar – Jag kallade honom Slipsen (Österrike)

Patjim Statovci – Min katt Jugoslavien (Kosovo/Finland)

Rashmi Bell – My Walk to Equality (Papua Nya Guinea)

Ragnar Jónasson – Mörkret, Ön, Dimma, Vit död (Island)

Samanta Schweblin – Kentukis (Argentina)

Sonali Dev – A bollywood affair (Indien)

Tsitsi Dangarembga – En kropp att sörja (Zimbabwe)

Yoko Ongawa – De förlorade minnenas ö (Japan)

Hugo fyller 11 år

Idag fyller Hugo 11 år och jag har varit mamma precis lika länge. Det känns stort att ha ett så stort barn hemma och jag kan inte fatta att det bara är två år kvar till tonåren. Samtidigt som det går skrämmande fort, är det också hur mysigt som helst att ha ett barn kan kan konversera med, ta med till storstäder och lära saker.

Hugo har idag fått saker som kan göra honom till en speedcuber, dvs en som löser en Rubiks kub snabbare än du kan föreställa dig. Han är redan under en minut, men nu har han en tidtagarmatta att öva på så att det ska gå ännu snabbare. Han har även fått en spegelkub som tydligen ska vara något att bita i. Han har även fått böcker som dock inte kommit än och en upplevelse för hela familjen på Comicon på höstlovet.

Idag ska vi fira dagen med scones till frukost och i kväll middag på favoritrestaurangen i Hammarby Sjöstad. Hugo ville göra som vi alltid gjorde förr i tiden och han minns att sist vi firade honom på den restaurangen fick han en pizza i form av en åtta. Undrar om han nu får två ettor…

Recension: Våhlund, Elias & Agnes; Handbok för superhjältar – Tillbaka; 2022

Det har kommit en ny bok i serien Handbok för superhjältar i år, Tillbaka. Det är bok nummer sju. Jag och Selma läste den tillsammans nu efter sommaren. Boken är skriven och illustrerad av Elias och Agnes Våhlund och utgiven av Rabén och Sjögren.

Lisa, Max och Robert är nu ensamma att behöva lösa mysteriet med barnen som försvann och kom tillbaka. Nick har gått vidare och jobbar på TV. Vännerna inser att de kommer att behöva Nick och speciellt Robert saknar sin vän. Det de inte vet är att Nick saknar dem också. Barnen som  kommit tillbaka syns på nätterna med någon slags otäck glasartad blick och de hotar alla de möter.

Nu börjar det jag har kritiserat i tidigare böcker att bli bättre, mobbarna är mindre mobbande och det finns en fin vänskap. Fortfarande efterlyser jag någon annan till gänget, någon som inte började som mobbare och som kanske är tjej. Det skulle göra det hela lite mer balanserat.

Selma älskade boken, men tyckte nog att den var lite läskig. Det börjar blir lite hemskare nu än i de andra böckerna för de är inte avslutande nu. Mysteriet med barnen som försvann har nu gått över flera böcker och är inte slut än. Det är mycket mer spännande och jag tror att för Selma överväger den spännande handlingen den eventuella läskigheten.

Semesterutmaning 2022: Längtansläsning

Bokhög inför semestern

Den här sommaren skulle jag läsa. Massor. Det skulle bli längtansläsning sommaren 2022. Jag ville läsa lättlästa böcker utan något som helst motstånd och jag ville läsa böcker från när och fjärran och lite tyngre kvalitetslitteratur – allt i en salig blandning. Jag kan konstatera såhär den andra september att jag lyckades med det. Lyckades med råge till och med.

Av den lista jag gjorde upp för sommaren läste jag samtliga fysiska böcker. Lägg där till flera olästa böcker i min Kindle och ljudböcker samt såklart också fler fysiska böcker. Jag läste böcker som tog några timmar att läsa ut och jag läste böcker som var lite segare och drog ut på tiden. Jag har verkligen haft en udnerbar lässommar!

Det bästa av allt är att energin från läsningen kommer med mig in i vardagen. Jag kopplar av med böcker och inte bara meningslösa mobilspel. Jag lyssnar återigen mer på böcker eftersom jag dels är tröttare och dels är mer rörlig. Ljudböckerna tappas ju lite av naturliga skäl på sommaren och i år tränade jag inte så mycket som jag hade tänkt att göra (träning betyder på sommaren powerwalk med ljudbok i öronen).

Min fysiska läslista sommaren 2022

Denise Rudberg – Den fjärde doktrinen (Sverige)

Jens Nordqvist – Baader-Meinhof (Sverige om Tyskland)

Lauren Marie Grech – Love happens (Malta)

Mhariri McFarlane – Mad about you (Storbritannien)

Milena Michiko Flašar – Jag kallade honom Slipsen (Österrike)

Rebecka Edgren Aldén – Svarta segel (Sverige)

Samanta Schweblin – Kentukis (Argentina)

Tsitsi Dangarembga – En kropp att sörja (Zimbabwe)

Yoko Ongawa – De förlorade minnenas ö (Japan)

Recension: Grech, Lauren Marie; Love happens; 2020

Love happensNär vi var på Malta i höstas ville jag köpa inhemsk litteratur och eftersom malteser inte sällan skriver på engelska var det inte så svårt. Love happens av Laura Marie Grech marknadsförs som en feelgood och ska vara en kärleksroman. Författaren är född i Australien av maltesiska föräldrar och flyttade till Malta som sexåring.

Amelia och Eric träffas och blir förälskade. När de börjar dejta förstår vi att Eric döljer en hemlighet. Amelia blir gravid efter bara några månader och de bestämmer sig för att behålla barnet. När Amelia får veta att Eric är gift vänds allt upp och ner. De löser sina problem ganska fort och det kommer nya. Amelias mamma vill absolut att de ska gifta sig. Men det är ok, för Eric och Amelia vill gifta sig. Så är det en tredjedel kvar av boken och det händer lika många oväntade saker, men spoilers är ju inget man bör hålla på med så jag stannar där.

Detta var så dåligt! Efter halva boken tyckte jag att det var lite småmysigt och ville veta hur det skulle gå för Amelia och Eric. Mot slutet är de händelserna större och allvarligare, men också helt oväntade och boken tar märkliga vändningar hela tiden. Är det en kärleksroman? Eller är temat lögner? Eller rentav sorg? Jag kan inte svara på frågan och det gör boken rätt förvirrande. Den är dessutom bara 200 sidor lång och det händer hur mycket som helst, vilket gör den extremt ytlig. Flera lösa trådar också, som borde fått en förklaring eller i alla fall ett avslut.

Boken är skriven av en maltesisk författare, men utspelar sig på Manhattan, så inte ens för de härliga miljöerna på Malta ska du läsa boken. Jag skulle nog säga att du kan skippa boken helt. Hade jag inte själv köpt boken på paradgatan i Valletta hade jag nog varit mer besviken. nu kan jag i alla fall glädja mig åt att jag faktiskt läser det jag köper när jag är ute och reser.

Sommarhetta och valrörelse – augustisummering 2022

Bada på Landsort

Då var det dags att summera den sista sommarmånadens läsning. Jag har haft två utmaningar som sträckte sig över hela sommaren, även om jag var tillbaka på jobbet redan den 1 augusti, och dem ska jag redovisa för separat de kommande dagarna. Det blev tidigare jobbstart för mig och maken i år pga av valet och det har medfört ganska mycket pyssel med att underhålla sommarlovslediga barn. Det gick bra med lite hjälp från föräldrar och utdragna helger på landet.

Även om slutet av augusti 2022 har varit det tuffaste och jobbigaste för mig sedan jobbhösten 2014, säger min man att jag ser gladare ut än på länge. Jag älskar att vara  ledig och vara med min familj, men att ha ett jobb man älskar även när det är jobbigt, är något som faktiskt går ut över mitt mående mer än något annat. Samtidigt är det en tuff valrörelse som är smutsig och som också tar på mitt psyke. Mer böcker och mindre twitter är behandlingen jag gett till mig själv såhär med mindre än två veckor kvar.

Min läsning

Jag är äntligen on track på Goodreads i jakt på målet 120 böcker i år. Det har gått mycket bra med läsningen, trots brinnande valrörelse och det är skönt att jag kan koppla av med läsning, inte bara meningslösa mobilspel (och då syftar jag inte främst på Pokemon Go).

Läsa jorden runt: Jag ska läsa böcker från 40 länder och i augusti blev det hela 8 nya länder så jag är uppe i 31 totalt. Så roligt att jag äntligen fick lite flyt och läste på från länder jag inte läst från i år och dessutom ett land jag aldrig läst en hel bok från förut (Papua Nya Guinea)! Inte heller bara lågt hängande frukter, utan en mix av västländer och mer exotiska länder och några mitt emellan.

  • Papua Nya Guinea
  • Sydafrika
  • Zimbabwe
  • Österrike
  • Frankrike
  • Island
  • Israel
  • Malta

#kaffeochkulturvärlden: Månadens land var Frankrike och jag läste PS från Paris av den franske feelgoodförfattaren Marc Levy.

Hyllvärmare: Jag kallade honom slipsen av Milena Michiko Flašar köpte jag bokförlaget Nilssons bokrea för något eller några år sedan. Sedan läste jag My walk to equality av Rashmii Bell på min Kindle, som jag köpte för länge sedan i syfte att läsa något från Papua Nya Guinea.

Bokcirklar: Jag har läst och bokcirklat om Love life av Zeruya Shalev från Israel i jorden runt-cirkeln.

Läsa jorden runt: Love life av Zeruya Shalev från Israel

Love life

Månadens bokcirkelbok i Läsa jorden runt var den israeliska författaren Zeruya Shalevs bok Love life. Carina i cirkeln hade rekommenderat boken och jag tyckte att det vore spännande dels att läsa något för Israel och dels att läsa en bok som någon annan så varmt rekommenderat. Jag tyckte dock inte som Carina, utan tyckte att boken var jättetråkig rent ut sagt. Ändå bra utgångsläge för en diskussion!

Min recension av boken kan du läsa här.

Delade meningar

Det var som vanligt några av oss som inte tyckte om boken, några som gjorde det och några som både gillade och inte gillade den. Det är ju detta som gör det så underbart med cirkeln. En sa att hon egentligen inte tyckte om boken, men att den var så annorlunda från allt annat hon brukade läsa att hon inte kunde säga att hon inte tyckte om den. Även om det kanske låter snurrigt tycker jag att det är helt logiskt. För mig kan böcker också bli bra i efterhand, när jag läst med om dem och förstår dem mer.

Vad hände egentligen?

Jag hade ju helt missuppfattats detta med mamma som dog, för hon dog inte. Däremot sa huvudpersonen det till sin arbetsgivare när hon underpresterat på jobbet. Det var inte bara jag som tyckte att boken var lite rörig, men som en snabbläsare som helst inte bläddrar tillbaka var jag nog den som missuppfattat mest. Jag skyller på att boken var för tråkig.

Erotisk bok

Boken har marknadsförts som erotisk och det gjorde mig extra nyfiken på den. Jag trodde nämligen att den inte skulle vara det. Ingen av oss som var med höll med om att den ens skulle vara en gnutta erotisk. Två obehagliga – men explicita – sexscener gör inte en bok erotisk. Ingen av oss gick igång på att läsa om att ha sex inlåst eller att ha en ofrivillig trekant. Här vill jag nämna två andra böcker som också marknadsförts som erotiska, men som absolut inte är det:

Våtmarker av Charlotte Roche som mer handlar om kroppen och kroppsvätskor.

100 tag med hårborsten före sängdags av Melissa Panarello som handlar om sexuella övergrepp och sex som själskadebeteende.

Vad är egentligen en erotisk bok? Vi nämnde Stjärnor utan svindel av Louise Boije av Gennäs och Swimming in the dark av Tomasz Jedrowski. Vad tycker du?

Nästa bok

Vi bestämde oss för att läsa något tämligen nyutkommet och mitt förslag om Skuggkungen av Maaza Megiste från Etiopien fick bifall. Förslaget om Löftet av Damon Galgut var alla också positiva till, men den kommer som ebok första i oktober så vi beslöt oss för att vänta med den tills dess. Så nu har vi två böcker på gång och jag känner att den här cirkeln med ens blev lite mer uppstyrd. och det var verkligen inte min förtjänst 🙂

Bredvidläsning: De dövas republik av Ilya Kaminsky

De dövas republikJag har fokuserat en del på Ukraina i min läsning, men eftersom inte jättemycket finns på svenska så har jag helt enkelt fått läsa det jag hittar. De dövas republik (Rámus förlag) är en diktsamling av poeten Ilya Kaminsky, som liksom jag är född 1977. Han slog igenom stort med Dancing in Odessa 2004. De dövas republik kom 2019 på originalspråk, som är engelska. Ilya bor och verkar i USA, dit hans familj flydde 1993.

En döv pojke avrättas under en dockteater och efter det blir alla människor blir döva. För att överleva som döv lär sig folk teckenspråk. Eller lever med tystnaden. Det är krig och förryck och alla lever under det ständiga hotet att bli skjuten eller att få sitt hus sönderskjutet. Dikterna är utgivna 2019, men skulle lika gärna kunna handla om Ukraina idag.

Vad är ett barn?
Tystnaden mellan två bombräder.

Det är oerhört gripande dikter, som tillsammans bildar en enhet. Boken är rikt illustrerad med olika tecken för saker du har användning för att säga i krig. Ilya Kaminsky fick själv fly till USA med sin familj för att han är av judisk härkomst. Han skriver på engelska och ges ut i USA. Ändå tycker jag att dikterna andas Ukraina och den hopplösa situationen som rått där under en längre tid. Jag blev också  sugen på att läsa Dancing in Odessa, som tyvärr inte finns på svenska.

Recension: Shalev, Zeruya; Love life; 2001

Love lifeImorgon har vi bokcirkel med Läsa jorden runt-cirkeln. Vi har läst Love life av israeliska Zeruya Shalev och det var efter ett tips av en annan bokbloggare i gänget. Jag tyckte att det var spännande att läsa en författare som någon så starkt rekommenderar. Jag läste boken på Storytel som e-bok, men det var generellt svår att få tag på. Den finns inte översatt till svenska.

Ya’ara är i ett dåligt äktenskap och när hon träffar sin fars vän Aryeh slår passionen till direkt. Hon inleder en sexuell relation med den äldre mannen och när hans fru dör, ställs relationen på sin spets. Ya’ara gör ett försök att lappa ihop sitt äktenskap, men frågan är om det finns något att rädda. Samtidigt går hon igenom en kris när hennes mamma dör (eller det gjorde hon tydligen inte alls, vilket visar på hur mycket jag hängde med i den här boken).

Jag hoppades verkligen på den här boken, men förstod inte speciellt mycket. Det låg en jobbig sentimentalitet över hela boken som gjorde att jag varken fastnade för huvudpersonen eller handlingen. Det ska bli intressant att diskutera boken med de andra i cirkeln, men här kommer jag att vara på sidan dem som inte gillade boken. Jag gjorde tyvärr inte det alls.

En intressant sak var att boken marknadsförts som erotisk. Som väntat var det absolut inte det, trots några explicita sexscener. Det handlade med om Ya’aras känslomässiga resa och det kändes inte det minsta erotiskt. Sex i en bok, gör den inte till erotisk, även om boken är skriven av en kvinna [infoga emoji med rullande ögon].