sep 19

Jag listar tio spännande nordamerikanska böcker

NordamerikaI min presentation av litteratur från olika delar av världen har turen nu kommit till Nordamerika. Jag väljer att inte presentera någon bok från USA, eftersom syftet med den här serien är att ge er tips på böcker från länder du kanske inte normalt läser så mycket ifrån. För att det inte ska bli fördel Canada så har jag listat fyra canadensiska böcker och sex från övriga Nordamerika. Observera att det är den geografiska indelningen av världsdelen och inte den kulturella. Karibien räknas därmed till Nordamerika.

Fyra canadensiska författare/böcker som du verkligen bör läsa:

Margaret Atwood –Tjänarinnans berättelse

Lucy Maud Montgomery – Anne på Grönkulla

Alice Munro –Brinnande livet

Kim Thúy – Mãn

Sex böcker från resten av Nordamerika som förtjänas att kollas in:

Jamaica Kincaid – Annie John (Antigua)

Jean Rhys – Wide Sargasso sea (Dominica)

Cecilia Samatin – Drömhjärta (Kuba/USA)

Yoani Sánchez – Havanna real (Kuba)

Maryse Condé – Desirada (Guadeloupe)

Gioconda Belli – The country under my skin (Nicaragua)

sep 19

Carlos Ruiz Zafon i Hammarby Sjöstad

I morse trodde jag att Carlos Ruiz Zafon var I Hammarby Sjöstad och regisserade vädret. Bortsett från att Hammarby Sjöstad inte är Barcelona så var det som om miljöerna var tagna rakt av från någon av hans romaner.

Hammarby Sjöstad i dimma

Lotten på väg till Barnängsbryggan på Söder.

Hammarby Sjöstad i dimma

Henriksdalskajen genom ett spindelnät.

Hammarby Sjöstad i dimma

I väntan på Lisen på Luma-bryggan

 

sep 19

Dagens feminist: Siri Hustvedt

Siri HustvedtKort fakta

Född 1955 i Norhtfield, Minnesota.
Amerikansk författare med norska rötter.
Debuterade 1983 med diktsamlingen Reading to You.

Siri Hustvedts feministiska gärning

Siri Hustvedt växte upp och gick i skolan i sin hemstad Norhtfield i Minnesota. Hon tog även studentexamen från en gymnasieskola i Bergen. Hennes föräldrar är födda i USA, men har rötter i Norge. Hon tog doktorsexamen i engelska på Columbia University 1986.

Efter examen började hon skriva på allvar och hon debuterade som romanförfattare 1992 med Ögonbindeln. Boken har även blivit film. Sitt stora genombrott fick hon med Vad jag älskade 2003.

Som kvinnlig författare har hon upplevt att män inte gärna läser böcker skrivna av kvinnor. Hustvedt är gift med den också kända författaren Paul Auster och i boken 50 shades of feminism berättar hon hur olika hon och hennes man behnadlas när de är ute och signerar böcker. Alla vill läsa Paul Austrer, men om män köper böcker av Siri Hustvedt är det för att ge till sina fruar.

Hon bor med Paul Auster i Brooklyn, New York och de har en dotter tillsammans. Sophie Auster är född 1987 och är musiker och skådespelare.

Siri Hustvedt och jag

Jag läste Sommaren utan män och tyckte mycket om den. Sedan dess har jag tänkt att jag ska läsa något mer av henne, men det har inte blivit så. Efter att jag läst hennes bidrag i Fifty shades of feminism, respekterar jag henne ännu mer. I dagarna kom Den lysande världen på svenska och den satte jag tänderna i direkt.

Siri Hustvedt kommer till Bokmässan 2014 och jag kommer att missa det här seminariet, men hoppas att jag kommer att få lyssna till henne på annat sätt.

Böcker av Siri Hustvedt som jag läst och recenserat

Sommaren utan män 2011

sep 18

Feministisk litteraturkanon på Hornstulls bibliotek

Feministisk litteraturkanon

Igår pratade jag om den feministiska litteraturkanonen på Hornstulls bibliotek och det kom massor av människor! Jag fick utöver trevliga diskussioner förmånen att träffa en bokbloggarkollega samt en gammal vän som jag inte träffat på länge. Min vän hade tagit med sig hela sin bokcirkel, som dagen till ära hade läs Maria Svelands Hatet. Jag följde med dem och cirklade och måste ju säga att det var lite pinsamt att det var en bok jag inte hade läst.

Jag kan inte skriva om föredraget utan att säga att det är så typiskt att det sitter en man längst bak och frågar stup i kvarten. Jag sa inte åt honom, utan svarade som jag själv ville på hans frågor (man är väl politiker…) för att han inte skulle tillåtas ta över allt.

För er som inte var där kan ta del av min presentation nedan. Tyvärr utan ljud så den kanske inte säger så mycket. Vid tillfälle ska jag göra det med ljud så det går att lyssna till online.

sep 18

Dagens feminist: Vanessa Barbara

Vanessa BarbaraKort fakta

Född 1982 i Saõ Paulo.
Kolumnist i New York Times.
Senaste boken Salladsnätter kom 2014 på svenska.

Vanessa Barbaras feministiska gärning

Vanessa Barbara födes 1982 i Saõ Paulo och hon arbetar som författare och journalist. Hennes artiklar om den ekonomiska situationen i Brasilien i och med fotbolls-VM 2014, har många läst över hela världen.

Hon är kolumnist på internationella New York Times och har där bland annat beskrivit sitt hemland som misogynt och ofeministiskt, trots att de har en kvinnlig president. Hon tar bland annat upp problemen med barnprostitution i landet och hur kvinnor objektifieras i media och döms efter hur de ser ut.

Barbara har givit ut böcker i olika genrer. Hon har fått pris för sin fakta bok om en busstation i Saõ Paulo. En barnbok har hon också skrivit och senast så har hon skrivit en roman som översatts till svenska i år, Salladsnätter.

Vanessa Barbara och jag

Jag var inte så förtjust i Salladsnätter, som jag tyckte var en lite sämre version av En man som heter Ove. Men när jag läst annat som hon skrivit om Brasilien och sexismen så har jag sett en mycket engagerad brasiliansk feminist som jag gärna vill läsa mer av.

Vanessa Barbara kommer till bokmässan 2014 och jag ser fram emot att träffa henne där.

Böcker av Vanessa Barbara som jag läst och recenserat

Salladsnätter 2013

sep 18

Bokmässan 6: Dagens feminist

Nu är det dags att skruva upp tempot lite inför bokmässan. Det är en vecka kvar och jag tänkte räkna ner med något jag är bra på: presentera en feminist varje dag fram till mässan. De har alla det gemensamt att de kommer att vara på mässan.

Spännande, eller hur?

Lite senare idag kommer den första. Häng med!

sep 17

Kom och lyssna på mig!

Min feministiska kanon på bibblan

Jag gick in på bibblan på Kulturhuset okammad och oglammigt klädd i jeans, sneakers och rosa munkjacka. Började babbla om något med bibliotekarien som jag brukar, bara för att jag är social och älskar att prata böcker. Kom in på att jag skulle tala på Hornstulls bibliotek ikväll. ”Har du sett att vi skyltar med böcker från din kanon?” Nej, jag missade att man kunde beskåda en inbjudan till eventet med en bild av ett betydligt glammigare jag.

Mycket stolt är jag och ganska nervös faktiskt.

Ses vi? Tiden är 19 och platsen är Hornstulls bibliotek.

sep 16

Tematrio v 38 – pronomen

Feministisk litteraturkanon

Jag missade tematrion igår! Jag älskar att Lyran kör ordklasser och den här veckan är det personliga pronomen. Temat den här veckan för mig är också den feministiska kanonen, eftersom jag talar om detta på Hornstulls bibliotek i Stockholm imorgon klockan 19.

Mor gifter sig av Moa Martinsson: Det är trettiotal och det är arbetarklass. Moa Martinsson är tveklöst en av Sveriges bästa arbetarförfattare.

Fräls oss ifrån kärleken av Suzanne Brøgger: En riktig slagkraftig debattbok från 70-talet om fritt sex och lösa förbindelser. Men också en bok om våldtäkt och makt.

Min mosters migrän av Hanne-Vibeke Holst: Holst självbiografi med utgångspunkt från den nära släkten och hur hon blev feminist.

UPPDATERAT

Eftersom jag inser att jag gjort en mycket pinsam fadäs, ändrar jag uppgiften till pronomen och skäms. Jag skyller på valtrötthet, för att ha något att skylla på. Skammen är total.

Vill du ha lite musik att lyssna på som inspiration så har jag gjort en feministisk spotify-lista:

sep 16

Recension: Grennvall, Åsa; Deras ryggar luktade så gott; 2014

Deras ryggar luktade så gottÅsa Grennvalls seriealbum Deras ryggar luktade så gott är en uppgörelse med en kvinnas traumatiska barndom. Utåt sett har ingen skadats och familjen är en helt vanlig familj, men för Jenny var uppväxten allt annat än idyllisk.

Känslomässig försummelse är ett trauma som kan drabba människor som inte fått tillräckligt med närhet från sina föräldrar. Om detta handlar Deras ryggar luktade så gott. Bokens titel syftar på de nätter när Jenny smög upp och la sig mellan sina föräldrar och tankade närhet. På dagtid fick hon aldrig några kramar och ingen av hennes föräldrar tog sig tid att prata med henne. Henne pappa lämnade rummet när det blev jobbigt och mamman blev ledsen och behövde tröstas när Jenny skrek ut sin tonårsångest. Det kanske värsta i vuxen ålder var att hon fått veta mamman valt att leva tillsammans med man som förgripit sig på Jenny i tonåren, en händelse som föräldrarna inte ens hjälpt henne att komma igenom.

Det är en fruktansvärd bok och jag utgår ifrån att det är självupplevt. Som mamma bara jag skriker mig igenom texten och de fantastiska bilderna som verkligen illustrerar den ångest som Jenny känner. Boken är otroligt gripande, sorglig och tänkvärd. Efter att jag läst den sprang jag in till sonen och kramade honom länge.

En  sak jag funderade över var vad som hände med hennes bror. Han beskrivs ganska lik sina föräldrar, men annars sägs inte mycket om honom. Jag lade märke till att en sekvens ur en annan av hennes böcker, Sjunde våningen, fanns med även i denna. Det var delen där hon hade destruktiva förhållanden och där det sista slutade med att hon fick nog när mannen bet henne och sedan spottade ut hennes hud. Jag minns att någon hjälpte henne att flytta från mannen och att det var en närstående person. Om böckerna är självbiografiska så kanske det finns en ledtråd där. Var det inte hennes bror som kom och hämtade henne? Eller är det bara jag som fabulerar? Det kanske inte allt är viktigt och det kan ju vara påhittade detaljer, men eftersom hon refererade till samma händelse så hängde jag upp mig på det. Får se till att hitta en bok så jag kan titta efter. Brodern kan ju rimligtvis inte heller må så bra idag.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Syster förlag, SvD, Aftonbladet, GP, Helsingborgs dagblad

sep 15

Baksmällan idag är enorm (den politiska alltså)

Jag känner mig bakfull. Inte för att jag var speciellt full igår, utan för att jag är trött och utarbetad och jäkligt ledsen över valresultatet. En kompis på Facebook beskrev det hela mycket träffsäkert: 

Att förlora ett val är som att vara ofrivilligt singel. Du har bra idéer, du är välfungerande och duktig på mycket, men ändå vill ingen ha dig. De vill ha någon annan.

Precis så. Mitt parti fick 5,4%. det känns verkligen, verkligen inte bra. Folk röstade för ett nytt Sverige. I vänsterväljarnas värld har Sverige gått sönder och nu få de möjlighet att laga det och det ska bli intressant att se hur de gör det. Av hela mitt hjärta och utan ironi önska jag dem lycka till.

Det är ju såklart inte detta som är det värsta med gårdagens valresultat. Nej, det som gjorde att jag låg i fosterställning och grät mig till sömns igår var att 12,9% av befolkningen röstade på ett rasistisk parti. Att se Jimmie Åkesson le och vara lycklig i TV gör ont ända in i själen.

En förklaring till deras framgångar är helt klart att regeringen drivit den mest generösa invandringspolitiken i mannaminne. Sånt kostar uppenbarligen. Vi måste alla ta oss i kragen och analysera vad som gått fel, men måtte vi aldrig landa på att den politiken som var fel.

Det jag lever på en dag som denna är alla underbara människor som röstat på folkpartiet för att jag har övertygat dem och på alla mina politiska motståndare som tycker att jag är en fantastisk människa som kämpar så hårt för något jag tror på. Jag får visserligen betalt för det, men det betyder inte att jag har fått sova ut alla nätter under denna valrörelse. Till alla er som kämpat för ett annat parti än SD i denna valrörelse säger jag. Bra gjort! Ni är också fantastiska!

Jag säger som min kollega Therése Quiding: Jag har haft valrörelsens kanske roligaste jobb. Jag har haft förmånen att sitta i Folkpartiets valcenter och svarat på frågor från allmänheten via telefon, mejl och sociala medier. Det kommer att kännas tomt att nu återgå till mitt ensamma rum på riskdagen.

Valrörelsens roligaste jobb

Tack för att jag fick dela rum med er och skratta mycket under denna valrörelse, Lars, Ulrika, Rickard, Therése, David och Sophie och så Erica och Sofia också som inte var med när Tidningen NU fotade oss. Jag har haft helt fantastiskt roliga veckor. Fast nu vill jag bara sova och kanske vila ut på nåt all inclusive-hotell vid medelhavet.