Jag listar tio spännande sydamerikanska böcker

SydamerikaJag listar tio bra böcker från varje världsdel och nu har turen kommit till Sydamerika (läs även listorna från Afrika och Asien). Eftersom definitionen vad som är Latinamerika är lite flytande så valde jag att helt dela upp det rent geografiskt. Latinamerika är kända för den magiska realismen och i många ögon en lite knepigare litteratur. Många läsvana människor jag känner har svårt för just den här regionen. Jag är inte ett stort fan av magisk realism, även om Andarnas hus är en av de bästa böcker jag har läst. Nedan följer således tio böcker som inte är så knepiga alternativt lite lagom knepiga.

Alla böcker är från länder i det geografiska Sydamerika. Länder som Kuba och Nicaragua listas som Nordamerika och presenteras senare.

Isabel Allende – Andarnas hus (Chile)

Isabel Allende – Kärlek och skugga (Chile)

Vanessa Barbara – Salladsnätter (Brasilien)

Ingrid Betancourt – Även tystnaden har ett slut (Colombia)

Lygia Bojunga Nunes – Den gula väskan (Brasilien)*

Adriana Lisboa – Colombines kyss (Brasilien)

Clarice Lispector – Stjärnans ögonblick (Brasilien)

Cintia Moscovich – Taket och spelmannen (Brasilien)**

Claudia Piñeiro – Torsdagsänkorna (Argentina)

Laura Restrepo – Mörkrets brud (Colombia)

*) Barnbok

**) Novell

Jag har läst 100 böcker i år!

Målet på 100 lästa böcker* på ett år slog jag idag när jag läste ut Laura Restrepos Mörkrets brud. Jag hade aldrig kunnat tänka mig att jag skulle klara målet redan i början av september.

Men HUR kan jag som politiskt arbetande småbarnsförälder ett supervalår läsa mer än två böcker i veckan? HUR? HUR? Jag vet aldrig vad jag ska svara på den frågan trots att jag får den så ofta. Jag tror dock att det är en blandning mellan ett par saker:

1. Läsläggning. Jag läser fort och fastnar sällan för detaljer. Det tror jag är mer än läggning än slarv. Böcker som kräver extremt mycket uppmärksamhet har jag svårt för, men det hjälper inte så mycket om jag drar ner på tempot. Då tappar jag lästrytm och intresse och fattar ändå inget.

2. Läsro. Jag kan läsa när som helst och var som helt. Jag kan bli avbruten stup i kvarten och ändå får ett bra sammanhang. Därför läser jag alltid på tunnelbanan och när ungen klättrar på mig i soffan.

3. Prioritering. Jag prioriterar ofta att läsa framför TV-tittande, lägga patiens eller att sy. De flesta har någon hobby eller liknande som man gärna gör. Jag läser.

4. Sömnbehov. Jag behöver sova sju timmar per natt. That’s it. Sällan sover jag mer utöver det.

5. Förmåga att läsa i sängen. Jag läser oftast upp till en timma innan jag somnar. Varje kväll. Det ger en del lästid.

Nu har jag mindre än tre veckor på mig att ta itu med den stora högen av recensionsex inför bokmässan. Jag känner mig inte så stressad, för jag vet att jag klarar det 😉

Hanna läser sommaren 2014

Två läsbilder. Den första när jag solar en liten stund medan barnet sover i Lidköping hos föräldrarna och den andra i en solstol på Sergels Torg medan barnet sov efter ett besök på bibblan. Juli 2014.

*) Jag har bara räknat hela böcker, men en och annan lyrikbok på 50 sidor finns med bland de 100. Vad gäller barnböcker har jag räknat in dem som har över 100 sidor. Så ni som tänkte att jag som småbarnsförälder räknade alla Mamma Mu, får tänka om.

Recension: Restrepo, Laura; Mörkrets brud; 1999

Mörkrets brudMörkrets brud av Laura Restrepo (Bakhåll) har varken en lockande titel eller ett lockande omslag. Ändå lånade jag boken, för författaren kommer från Colombia och det är ju alltid spännande.

En flicka kommer till byn Tora och hon har ett mål – La Catungas horkvarter. Oljearbetaren Sacramento tar henne motvilligt dit. Hon blir den mystiska Sayonara som alla män förälskar sig i. Mest kär är Sacramento. Men Sayonaras hjärta ska för alltid tillhöra en annan man, till Sacramentos stora sorg.

Mörkrets brud är en bok om prostitution för länge sedan i en smutsig by i Colombia. Det är också en bok om kärlek, svek och dåligt äktenskap. Utan att glorifiera livet som prostituerad visar Restrepo att livet som äkta maka kan vara nog så hemskt och förtryckande och att livet i horkvarteren kunde te sig lockande i jämförelse.

Jag måste nämna berättartekniken, för den tänkte jag mycket på. Det är en person som berättar historien och som lägger historiens pussel via samtal med olika personer, främst Sacramento och Sayonaras bordellmamma Todos los Santos. Vem är hen? Är han en oljearbetare som Sacramento eller är hon en hora som Sayonara? Är hen journalist? Det är inte alltid berättarpersonen ger sig till känna, men varje gång blev jag nyfiken på vem det var.

Det var en bra bok, men ganska tråkig. Jag läste den på tunnelbanan och det var nog nödvändig för att den skulle läsas ut så snabbt som det ändå gick.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Ett tyskt boktips till Kulturkollo

tysklands flaggaNu är det utlottning på gång igen på Kulturkollo. Självklart vill jag vara med och få chansen att vinna Uwe Timms Upptäckten av currywursten. Ge ett tyskt boktips? Det är passar ju utmärkt när det är tysk höst här på bloggen.

Eftersom jag gillar Thorén och Lindskogs förlag och gärna vill promota deras böcker lite extra så kommer här tre bra tips på böcker från deras utgivning:

Adams arv av Astrid Rosenfeld: Både gripande och fullständigt crazy om omöjlig kärlek under andra världskriget.

Flickan av Angelika Klüssendorf: Hemsk historia om en flickas uppväxt i DDR i en dysfunktionell familj.

Kattbergen av Sabrina Janesch: En kvinna säker sitt ursprung och hittar det i Ukraina.

Och så ett litet franskt boktips för att vara med och vinna Delphine de Vigans Ingenting kan hindra natten:

Atlantens mage av Fatou Diome: Huvudpersonen, liksom författaren har en fot i Frankrike och en i Senegal. Boken är sorglig och handlar om den känslomässiga baksidan med migration.

Min lilla pojke fyller tre

Hugo fyller tre år

Nu: En liten Hugo får fina paket på sin födelsedag. Han fyller tre år i dag, min lilla pojke. Han ser inte så glad ut kanske men han utbrast: Klossar! Ja! Wow!

Jag och Hugo

Då: Jag kan fortfarande minnas hur han luktade. Han kommer alltid att vara min lilla bebis. Det här är en av mina favoritbilder. Trots att jag inte var världens lyckligaste efter förlossningen (baby blues och fysiska men) kände jag en otrolig kärlek till mitt lilla barn. Det tycker jag syns så väl i den här bilden.

Månadens bloggambassadör

Hanna Lager

Jag är månadens bloggambassadör på bokmässans hemsida.

Gå in och kika vad jag har svarat på deras frågor.

Veckans feminist: Alice Schwarzer

Alice SchwarzerKort fakta

Född 1942 i Wuppertal, Tyskland.
Grundade 1977 den feministiska tidskriften Emma.
Har vid ett flertal tillfällen intervjuat Simone de Beauvoir.

Alice Schwarzers feministiska gärning

Alice Schwarzer växte upp hos sina morföräldrar i Wuppertal i Tyskland. Hon bodde en tid i Paris för att lära sig franska och senare började arbeta som reporter Frankfurt. Hon återvände till Paris som frilansande korrespondent 1969.

1970 börjar hon engagera sig i kvinnorörelsen i Frankrike och då kommer hon i kontakt med Simone de Beauvior och Jean-Paul Sartre. Hon gör sex längre intervjuer med de Beauvior under 70-talet.

1977 startade hon den feministiska tidskriften Emma, som fortfarande ges ut med sex nummer per år. Tidningen drev i början kamp mot pornografin och idag är motståndet mot prostitution som står överst på dagordningen.

Alice Schwarzer har kallats Tysklands sista kvarvarande feminist och den tyska historikern Miriam Gebhardt har gett ut en bok om henne. Den tyska titeln Alice im Niemandsland betyder Alice i ingenmansland och boken har undertiteln ”När den tyska kvinnorörelsen förlorade kvinnorna”.

Alice Schwarzer och jag

Jag ramlade över boken Alice im Niemandsland när jag frågade efter feministisk litteratur på en av Berlins största bokaffärer. Utbudet var tämligen skralt. Jag har inte läst boken än (över trehundra sidor på tyska avskräcker en smula), men det är ett mål i min tyska utmaning. När jag kom hem med boken i bagaget googlade jag henne och hittade Emma. Nu prenumererar jag på den tidskriften. Jag tycker att skriva om Alice Schwarzer är en mycket bra stat på min tyska höst.

Tidskrift av Alice Schwarzer som jag läst

Emma

Kulturkollos bokcirkelenkät

Såklart ska jag också vara med och svara på Kulturkollos enkät. Jag älskar enkäter!

1. Är du med i en bokcirkel? Varför? Varför inte? (om du är med i en bokcirkel får du gärna berätta lite om den!)

Jag är dels med i Kulturkollos cirkel om Gun-Britt Sundströms Maken och dels i en riktig långkörare om de tretton nobelpristagarna som är kvinnor. Nobelpriscirkeln är uppbyggd så att vi har ansvar för en pristagare var och min författare är Pearl Buck.

2. Har du diskuterat böcker med andra utan att vara med i en regelrätt bokcirkel?

Ja, både på nätet och öga mot öga varje dag. Rätt som det är träffar jag en läsare av bloggen och då blir det mycket bokprat!

3. Vilken är den bästa boken du cirklat om?

Jag tror att det var Kina berättar, en novellsamling från Tranan. De noveller vi läste där var mycket tänkvärda och bra.

4. Vilken bok var inte alls bra att cirkla om?

Jag vet ingen specifik, men jag tycker att det är roligare att cirkla om gamla klassiker eller författare från långt borta än av debutförfattare där någon eller några i cirkeln känner eller har en relation till författaren. Jag vill kunna sväva ut och använda hårda ord utan att någon blir sårad.

5. Bästa tilltugget till boksamtal?

Hm, ost skulle jag nog föredra. Får inte bli för kladdigt om man vill bläddra lite i boken medan man pratar.

6. Och bästa drycken?

Vin eller te.

7. Vilken bok skulle du vilja bokcirkla om på Kulturkollo?

Jag älskar novell-cirklandet, så jag ger mig gärna på en till av Tranans samlingar. Dock blir det för mycket att läsa alla. Ett urval är bättre. Annars skulle jag gärna cirkla om en riktig klassiker som French eller Jong.

Recension: Skugge, Linda; 40 – constant reader; 2014

40 Constant readerLinda Skugge fyller snart 40 och hon har åldersnoja. Hon är bitter på livet. Varför är det ingen som älskar Linda Skugge? Varför är hon fortfarande kontroversiell och varför är hon i vissas ögon fortfarandekristdemokraten Linda Skugge? De frågorna ställer sig Skugge i sin nya bok Constant reader. Många gånger.

Caitlin Moran skrev boken Konsten att vara kvinna och blev älskad av en hel värld. Vad har hon som inte Linda Skugge har? Moran är tjock, sådant kan folk identifiera sig med.

Linda Skugge är smal och har inte ens en ful mammamage och då blir man inte populär. När Skugge vill skriva en svensk variant av Konsten att vara kvinna är det ingen som vill publicera den eftersom ingen känner igen sig. Caitlin Moran däremot – som  vuxit upp med massor av syskon och hemskolats av hippieföräldrar – går lätt att känna igen sig i. Linda Skugge bodde bredvid Malmvägen i Sollentuna. Hon hade inga riktiga vänner, fick aldrig hångla och hennes mamma var hemmafru. Det kan ingen känna igen sig i.

Bitterhet kan vara underbart. Det är mycket svårt att inte ställa sig på Linda Skugges sida. Jag vill inget hellre än att ringa upp henne med en gång för att säga hur mycket hon betytt för mig och hur cool jag tycker att hon är.

För det är lätt att älska en person som inte har fått något gratis i livet och alltid fått jobba hårt för att komma någon vart. Linda Skugge gör också rätt i att jämföra sig med barn till vänsterintellektuella. I hennes hem fanns inga böcker och inga coola kulturpersonligheter kom på middag.

Karolina Ramqvist, som också var med och författade antologin Fittstim på nittiotalet, har skrivit en bok om det hårda livet på Söder där mamman hade en stor våning full med böcker och roliga vänner. Huvudpersonen i Ramqvists bok Alltings början jobbar inte, men har ändå råd med att gå ut och dricka drinkar. Linda Skugge jobbade extra under hela sin skoltid.

Vi får inte bara höra hur jobbigt det är att ha ett förflutet som få gillar, utan det handlar också om hur Skugge kämpar med sig själv, sitt jobb och sina kunder i dag. Hon driver en pr-byrå och är producent för Teater Brunnsgatan Fyra. Det går bra för henne, men vägen till framgång har kantats av hårt arbete och kunder som förväntat sig att hon ska arbeta gratis. Och hur hon än vridit och vänt på det så är det alltid hon som framstått som the bad guy när hon inte vill dela med sig av sina kontakter eller vägrar göra något utan betalning.

Jag är förvånad över att Linda Skugge reducerats till att bli kristdemokraten Linda Skugge, trots att det enda hon sagt var att hon röstar borgerligt. Jag förvånas och förargas över att det faktum att hon röstar borgerligt inte ger henne tillträde till de feministiska finrummen.

Kanske är det som Linda själv beskriver det, att vara smal och aldrig glömma barnens regnkläder är inte något som går hem i bredare kretsar. Hon har varit en av de viktigaste frontfigurerna i den svenska feministiska rörelsen och vi är många som älskar henne för det. Jag hoppas att hon efter reaktionerna på den här boken kommer att förstå det.

Boken är inte den mest balanserade jag har läst, men jag älskar att hon unnar sig att bara spy galla över orättvisor i livet.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Piratförlaget, Magasinet Neo, Bokhora, Expressen, Hanna Jedvik, GP, Sydsvenskan, Kulturnytt

Tematrio – titelverb

Lyran vill att vi listar tre boktitlar med verb i. Det är ju inte så väldans klurigt eftersom grammatik verkligen är min grej. Jag bjuder er tre kvinnor jag läst i år.

Allt detta tillhör mig av Petra Hůlova: En fantastisk bok om kvinnor i Mongoliet.

Men explain things to me av Rebecca Solnit: Kvinnan som uppfann ordet mansplaining. Fantastisk essä i en samling som kanske in övrigt inte var så bra.

Allt det där jag sa till dig var sant av Amanda Svensson: Hon skriver på ett originellt, men intressant sätt och den här boken är mycket sorglig om utanförskap och sexuella övergrepp.