sep 13

EU-läsning: Belgien

Belgiens flaggaFörst ut i min EU-utmaning är Belgien.

Erfarenheter av Belgien som bokland

Jag har ganska små erfarenheter av Belgien som läsland och det största erfarenheten kommer från den svenska journalisten Ingrid Hedströms deckare och de räknas inte har jag bestämt eftersom författaren är svensk, hur stor erfarenhet hon än må ha av Belgien. Jag har även läst Hans Claus bok Skam, en bok jag vet att jag inte gillade ett dugg.

Belgisk litteratur i Feministbiblioteket

Jag har läst barnboksförfattaren och Alma-pristagaren Kitty Crowther. Hennes böcker är för de minsta barnen och riktigt bra även ur genussynpunkt.

Nya erfarenheter inför EU-utmaningen

Belgien är ett litet land och det finns inte så många kvinnliga författare som är översatta till svenska. Eftersom Belgien är ett delat land med två olika språk, bestämde jag mig för att läsa en bok på två olika originalspråk.

Amélie Nothomb  – Antichrista: Boken utspelar sig i Bryssel och handlar om tonårstjejer och den kändes som en bra representant för det franskspråkiga Belgien. Jag tyckte mycket om boken och det är inte omöjligt att jag läser Nothomb igen. Originalspråket är franska.

Anne Provoost – Rosalena: Boken utspelar sig i Antwerpen på medeltiden och var kanske inte den bästa boken från det flamländska Belgien. Provoost har skrivit fler barn- och ungdomsböcker och kanske försöker jag mig på henne igen. Originalspråket är holländska.

Nästa EU-land

Nästa land till rakning är Bulgarien, vilket kommer bli en utmaning.

sep 13

Recension: Nothomb, Amélie; Antichrista; 2003

AntichristaNär det gäller belgiskt kvinnolitteratur så är det egentligen bara en författare som jag tyckt verkade riktigt intressant och det är Amélie Nothomb. Henne Antichrista finns på svenska och räknas som en vuxenbok men känns som om den passar även till ungdomar.

Blanche är ensam och utan kompisar som börjar på universitetet redan som 16-åring. En dag träffar hon Christa som vill bli hennes vän. Lyckan är först total när Christa går med på att bo hos Blanche och hennes familj en dag i veckan. Men lyckan kommer att vända. Christa tar först över Blanches säng, sedan hennes frihet och slutligen även hennes föräldrar. Blanche börjar inse hur mycket hon saknar ensamheten och tiderna med en bok och hon kommer till en punkt då hon måste göra något för att åter ta kontrollen över sitt liv.

Jag älskade den här boken! hade det inte varit för ett ganska obegripligt sista kapitel hade den varit självskriven på en bästa-lista till nyår (nu får vi se). Det var psykologisk nästan thriller i stil med Ensam unga kvinna söker förutom att den inte är så läskig och inte innehåller några mord. Jag tyckte också att den fint beskrev en ung människas ensamhet och utsatthet och hur detta inte bara utnyttjas av en elak klasskompis, utan också får support av dem som borde älska henne mest. Rätten för ett barn att vara annorlunda är inte självklar, ens inom den egna familjen. En bok för den ensamma unga att känna igen sig i.

sep 13

Recension: Provoost, Anne; Rosalena; 1997

RosalenaDet var inte lätt att hitta belgiska författare översatta till något för mig begripligt språk, men barn- och ungdomsboksförfattaren Anne Provoost är en som har givit ut flera böcker på svenska. Författaren kommer från den flamländska delen av landet och Rosalena är skriven på holländska.

Rosalena är inspirerad av sagan om skönheten och odjuret och huvudpersonen är mycket vacker. Hon känner att skönheten är hennes skam och skammen måste hon sona genom att hon får träffa världens fulaste man.

Boken utspelar sig på medeltiden och platsen är Antwerpen. Rosalena är en tämligen stark kvinna och bra förebild på det sättet, men jag tyckte det var på tok för mycket fokus på utseendet. Jag har varken läst eller sett Skönheten och odjuret, men är den lika utseendefixerad? Det låter ju i och för sig så på titeln.

Jag tyckte inte om den här boken och skulle inte rekommendera den till mitt barn när han blir äldre.

sep 12

Bokmässan 5: Jag ska också träffa Lidija Dimkovska

Lidija DimkovskaDet kom ett mejl i slutet av min semester. Makedonska Lidija Dimovska hade sett att jag läst hennes dikter som jag hittat lite varstans på nätet. Hon var så glad över att en kvinna i Sverige satt framför sin dataskärm och kände igen sig.

Samma dag som jag fick mejlet skulle jag hem till min finsk-makedonska svägerska på födelsedagskalas och där tog jag upp det hela med hennes pappa, han som gett mig namnet från första början. Sedan pratade jag med hennes svåger, som är född och uppvuxen i Makedonien och han tyckte också att det var roligt att jag fått kontakt med en makedonsk poet som tydligen även finns översatt till svenska.

Lyrik kan förena människor och skillnaderna mellan olika länder är inte alltid så stor. Lidija och jag är båda födda på sjuttiotalet i Europa och jag kan verkligen känna igen mig i det hon skriver. Nu har jag och vi bestämt att vi ska träffas på bokmässan och det ser jag verkligen fram emot!

sep 11

#tbt: Feministbrud går i grundskolan

Hanna under skoltiden

Veckans #tbt är inspirerad av Liselott  och här visar jag en samling porträttbilder från skoltiden 84-93. Jag gjorde själv sammanställningen när jag gått ut nian. 92 klippte jag lugg och 93 hade jag nästan alltid knallrött läppstift, något som håller i sig. Första bilden från 1990 är min första passbild.

sep 11

Bokmässan 4: Jag ska få träffa Sabine Gruber

Sabine Gruber

Sabine Gruber. Bild: © Karl-Heinz Ströhle

Jag är oerhört glad idag för jag ska få möjlighet att träffa Sabine Gruber på bokmässan. Det glädjer mig mycket, men gör mig samtidigt supernervös. Jag har nämligen lovat att genomföra intervjun på tyska. PÅ TYSKA!!!

Gahhhh!

Som ni förstår behöver jag allt stöd jag kan få, särskilt från er som tala mycket bättre tyska än jag.

Vem är Sabine Gruber?

Hon har skrivit boken Mira och Irma som är en spegelhistoria om två kvinnor i Rom och Wien. Hon är född i Meran i Sydtyrolen (Italien) och utbildad i Innsbruck och Wien. Idag lever hon i Wien och skriver romaner och även lyrik och drama.

sep 10

Veckans feminist: Lydia Cacho

Lydia CachoKort fakta

Född 1963 i Mexico City.
Avslöjade ett mexikanskt pedofilnätverk i Los Demonios del Edén 2004.
Fick Olof Palmes pris 2011.

Lydia Cachos feministiska gärning

Lydia Cachos morföräldrar flyttade till Mexiko under andra världskriget . Cacho föddes i Mexico City och är uppvuxen där. Hennes mamma var feminist och som en dotter till en feminist var det självklart för Lydia att gå samma väg själv.

Cacho blev så småningom en grävande journalist och människorättsaktivist. 1999 började hon publicera artiklar om våld mot kvinnor. Samma år blev hon våldtagen av en liten blond man och hon är övertygad om att det hade med hennes jobb att göra (källa). I hemlandet är Cacho en oerhört kontroversiell journalist och sitt genombrott fick hon med boken Los Demonios del Edén där hon avslöjar ett pedofilnätverk med personer högt upp i samhällstoppen.

I hennes bok Maktens slavar beskriver hon sexindustrin i ett stort antal länder i världen. Hon har också grundat en organisation mot kvinnoförtryck som är verksam i Nordamerika. Hon ha fått många priser, bland annat Wallenbergmedaljen från Michigan University och Olof Palmes pris.

Enligt Wikipedia och andra källor har hon råkat ut för förföljelse av poliser och makthavare och varit nära att dödas för sitt grävande i sexindustrin.

Lydia Cacho och jag

Jag blev oerhört intresserad av henne när hon fick Olof Palmes pris 2011. Det dröjde dock till förra året innan jag läste boken Maktens slavar. Jag blev lite besviken och jag skrev bland annat såhär i recensionen: Det är en fruktansvärt gripande bok och jag blev arg, ledsen och uppgiven om vartannat. Men någonstans fanns ändå det lilla tvivlet. Det som gör att jag vill granska alla fakta och kolla upp om hon verkligen har rätt i all hon skriver. Och så rätt som det är smyger det sin in fakta som jag starkt betvivlar och det gör att hela boken känns otroligt vinklad. Jag hade nu glömt vad det var som gjorde att jag tvivlade (läs recensionen så berättar jag mer), men ändå kom tvivlet tillbaka nu när jag läste på om henne inför den här texten.

Böcker av Lydia Cacho som jag läst och recenserat

Maktens slavar 2010

sep 10

Påminnelse om föredrag och en feministisk spotify-lista

Feministisk litteraturkanon

Du kommer väl och lyssnar på mig på Hornstulls bibliotek nästa onsdag, den 17 september? Jag pratar om den feministiska litteraturkanonen och varför en sådan behövs. Du kan anmäla dig om du vill på Facebook.

Jag fick en fråga om jag har en spotify-lista som skulle kunna passa till evenemanget. Det hade jag inte, men jag var inte sen att göra en. För att få lite feministisk pepping kan ni lyssna på min feministiska lista. Vissa är mer uppenbart feministiska än andra och jag kan nämna några som kanske inte är lika uppenbara:

  • Son of a preacherman har Anna Charlotte Gunnarson nämnt i sin bok Popmusik rimmar på politik. Den har ett annat budskap än man kanske kan tro. Den enda man som kunde nå henne betydde inte att det var den enda människan, utan just den enda mannen.
  • I ABBA-låten The day before you came nämns en bok (den senaste) av Marilyn French.
  • Sanna Nielsen blev ordentligt utskrattad av sina manliga yngre kollegor inför finalen i melodifestivalen. Tji fick alla kaxiga småkillar som tyckte hon var en tant!
  • Pata pata har Gunnarson också skrivit om och sångerskan Miriam Makeba var en demokratikämpe från Sydafrika som fick offra mycket under apartheidregimen.
  • Än mer hånad i musikvärlden än Sanna är tveklöst Anna Book. Hennes ABC gav plugghästen en låt att känna igen sig i. Mer feministiskt än skräp säger jag.

Jag startar med den mest feministiska och den som kanske betytt allra mest för mig. Raden Framstjärten är ett hål att hylla är svårt att slå. Jag <3 Anna Mannheimer.

sep 09

Recension: Gruber, Sabine; Mira och Irma; 2007

Mira och IrmaMira och Irma är en helt färsk översättning av Sabine Grubers Über nacht. Thorén och Lindskog, som ger ut tysk litteratur, står för utgivningen och Jörn Lindskog har översatt. Sabine Gruber är från Sydtyrolen i Italien och jag fick tips av min vän Barbara att läsa henne, men då var boken redan på väg till mig! Det kände mycket bra som en första bok till den tyska hösten.

Mira bor i Rom och arbetar på ett sjukhem. Irma bor i Wien och arbetar som kulturjournalist. Miras liv är ganska trist och hennes äktenskap är kärlekslöst. Irma är ensamstående mor och inleder ett förhållande med en man hon inte vet om hon vill ha. Irma är nyopererad med ny njure och hon kan inte släppa tanken på vem det är som donerat henne den.

Historierna vävs samman på slutet och samtidigt som det kanske var ganska förutsägbart så blev jag överraskad och glad över slutet. Jag tyckte att Miras berättelse var ganska tråkig och läste de delarna lite snabbare så att jag skulle få läsa den mer spännande Irmas berättelse. Det gjorde på sätt och vis boken lite ojämn, men å andra sidan måste man väga in slutet och då såg jag en poäng i alltihop. Det går inte att bli tydligare än så utan att gå in på avslöjande detaljer.

Ensak som jag fastnade lite extra för var författarens liberala syn på homosexualitet. För en svensk är det inget konstigt att huvudpersonens bror är bög och att hans pojkvän hjälper till med hämtning och lämning av barnet, men författaren bor i det något mer konservativa Österrike. Jag har själv bott där och blev lite förvånad, men samtidigt borde jag kanske inte bli det med tanke på de flesta jag känner i Österrike är homosexuella och några har till och med barn ihop. Jag fick en känsla av att världen förändras, även Österrike.

På många sätt är jag glad att jag läste Mira och Irma. Det är en bra bok som jag rekommenderar, men för mig personligen så fick jag en stor portion Wien som jag inte hade förstått att jag verkligen längtade efter.

Läs mer: Adlibris, Bokus, En trave böcker

sep 08

Tematrio v 37 – Titeladjektiv

Feministisk litteraturkanon

Jag kunde nästan räkna ut det, efter titelverb kom titeladjektiv. Lyrans utmaning är inte heller denna vecka så svår för en grammatikälskare. Här är tre böcker med adjektiv i titeln:

Vilda svanar av Jung Chang: En kinesisk släktkrönika, så bra och så viktig att den är en del av den feministiska litteraturkanonen.

Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie: Om en flickas uppväxt i ett våldsamt hem, så bra och så viktig att den är en del av den feministiska litteraturkanonen.

Den feminina mystiken av Betty Friedan: Bitskt och insiktsfullt om hemmafruar i sextiotalets USA, så bra och så viktig att den är en del av den feministiska litteraturkanonen.