Recension: Hustvedt, Siri, Den lysande världen; 2014

Den lysande världenEfter Sommaren utan män har jag inte läst fler böcker av Sir Hustvedt och jag hade högt ställda förväntningar på hennes nya, Den lysande världen. En intelligent deckare i New York-miljö, sas det, och det lät riktigt, riktigt bra.

Harriet Burden, även kallad Harry, är konstnär och lever i New York. Hon är trött på att kvinnor och män inte hyllas på samma sätt i konstnärskretsar och kommer på det bästa experimentet. Hon låter tre män ställa ut hennes konstverk och inväntar reaktionerna. Resultatet av hennes trick blir inte riktigt vad hon väntat sig. Genom hennes anteckningsböcker intervjuer med olika personer samt artiklar och notiser vävs historien ihop och läsaren får en bild av vad som hänt.

Det var verkligen en intelligent historia, men kanske för smart för mig. Jag fängslades aldrig av historien och störde mig mest på att det var en massa fotnoter som jag gissar att jag borde ha läst. Den feministiska biten av boken är givetvis lysande och hela idén med att låta män ställa ut en kvinnas alster är briljant, men det räcker inte för att det ska bli en underhållande roman. Jag tyckte den var så tråkig att om jag fått boken (min letto) stulen så hade jag inte brytt mig om att läsa ut den. Jag är ledsen att jag missade Siri Hustvedt på bokmässan, kanske sa hon något som hade kunna bringa klarhet i denna märkliga roman.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Norstedts

Fyra sanningar och en lögn

Nu är de fredagskväll och vad passar då bättre än att köra en lite oseriös frågesport? Efter ett kul inlägg av Lyran på Kulturkollo hoppar jag på Fyra sanningar och en lögn. Nu frågar jag er kära läsare, vad av nedanstående är inte sant? Jag har listat fyra sanningar och en lögn.

  • När jag var i Ghana en gång och bevittnade en valkampanj blev jag haffad av polisen för olovligt kampanjande. Det var inte tillåtet för utlänningar att bära partisymboler och jag blev förd till ett skjul som fungerade som polisstation. Efter lite snack blev jag släppt och möttes av en hel by som följde dramat.
  • När jag var i Vitryssland blev jag medsläpad till en bastu som låg i en gammal nedlagd industrilokal. Där initierade en naken kille ett samtal om feminism. Eftersom han inte talade engelska tolkade en kompis till honom som var alkoholist samtalet som blev tämligen komiskt.
  • När jag skulle åka till Wien med buss hade jag totalt glömt att man skulle ha pass med sig. När jag kom på det chansade jag och det höll hela vägen ner till tjeckiska gränsen där jag blev avslängd. Men jag tog mig ändå till Wien på omväg via Tyskland och in i Österrike där man inte behövde pass, fastän detta var före Schengen.
  • När jag skulle åka till Boracay i Filippinerna fick jag boarda ett plan och sitta på det ganska länge utan att det startade. Fick sedan reda på att det inte kunde avgå och fick gå av planet. Efter att en buss kört runt på alla passagerare några varv på flygplatsen fick alla boarda samma plan igen och flyget lyfte till en annan destination, en och en halv timmes resväg ifrån vår ursprungliga destination.
  • När jag var i Kuala Lumpur råkade vi ofta ut för att taxichaufförer försökte blåsa oss på priset. En kille körde oss till en bar på kvällen till överkomligt pris. Dagen efter försökte vi åka taxi igen och en kille försökte få oss att gå med på en hutlös summa och vi argumenterade lite ända tills vi såg att det var samma chaufför som kört oss kvällen innan!

Recension: Lagerlöf, Selma; Kejsarn av Portugallien; 1914

Kejsarn av PortugallienSelma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien läste jag när jag gick på gymnasiet och den har verkligen lämnat djupa spår. Vi har precis avslutat första delen i bokcirkeln Tretton nobelpristagare och diskuterat boken.

Jan i Storlycka och hans Kattrina är tämligen gamla när de får en liten dotter. Hon blir sin fars ögonsten från första stund. Han älskar henne av hela sitt hjärta och blir så olycklig när hon reser till storstaden för att finna lyckan att han sakta men säkert blir galen. För att hantera saknaden efter dottern fantiserar han att hon är kejsarinna av Portugallien och han är kejsare. En fantasi som han tror är sanningen. De flesta i hans omgivning väljer att spela med, fast alla egentligen vet vad som hänt.

Det finns många dimensioner av den här boken, som vi har diskuterat i cirkeln och som jag har skrivit om här. För mig är det pappans kärlek till sitt barn som är det som jag har burit med mig hela tiden. Och det tragiska i att dottern hade tagit emot med öppna armar hur hon än kommit hem. Jag har inte läst jättemånga Selma Lagerlöf, men Kejsarn av Portugallien är definitivt den bästa av dem jag läst (mycket bättre än Gösta Berlings saga, som inte riktigt var min typ av bok). Intressant att hon skrev den här fantastiska boken EFTER att hon fick nobelpriset.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Mitt möte med Care Santos

Care Santos

Jag är inte helt klar med alla mina upplevelser från bokmässan. Jag läste mycket spanskt och katalanskt före mässan (se semesterutmaningen och röster från Katalonien). Care Santos var en författare jag läste och imponerades av.

Precis som i seminariet där Núria Amat deltog, verkade det finnas meningsmotstånd om Kataloniens självständighet mellan Santos och mannen på bilden, Albert Sancez Piñol. Ämnet för dagen var språket och att de alla bor i ett land där deras modersmål inte är landets huvudspråk. Santos känner att båda språken är hennes och hon har skrivit både på spanska och katalanska. De senare böckerna är skrivna på spanska för att nå en bredare publik (Latinamerika). Alla böcker på katalanska översätts inte till spanska. Santos översätter annars sina egna böcker. Det händer att hon råkar byta språk mitt i en bok, så bekväm är hon med båda språken.

Care Santos är på gång med Längtan efter choklad på svenska.

Sanchez Piñol är den som värnar mest om det katalanska språket, men har skrivit en bok om Barcelona på spanska, vilket roade de andra i panelen.

Najat El Hashimi var också med. Hon är född i Marocko 1979 och kom till den katalanska staden Vic 1987. Familjen hade då ingen aning om att de språk de fick lära sig i skolan inte var spanska. Idag är hon otroligt mångspråkig. Hon talar ett berbiskt språk med sina föräldrar, spanska med sina syskon och katalanska med sina barn. Varför hon pratar spanska med syskonen vet hon inte, men katalanska med barnen var ett måste då hon kände att det inte fungerade med modersmålet.

Najat El Hashimi kommer förhoppningsvis också på svenska, annars får jag läsa henne på engelska. jag var nära att köpa en bok av henne.

Veckans feminist: Emma Watson

Emma Watson Kort fakta

Född 1990 i Paris som brittisk medborgare.
Blev känd som elvaåring när hon spelade Hermione Granger i Harry Potter.
FN:s goodwill-ambassadör.

Emma Watsons feministiska gärning

Emma Watson är född i Paris av brittiska föräldrar. Hon var tidigt intresserad av teater och skådespeleri och 2001 fick hon rollen som Hermione Granger i Harry Potter-filmerna vilket gjorde henne världsberömd.

Efter den sista filmen, som gick på bio 2011, har hon fortsatt med skådespeleriet. Hon har också blivit en medveten feminist och är av FN utsedd till goodwill-ambassadör. Hon ansvarar för HeForShe-kampanjen som har som syfte att få fler män att engagera sig i jämställdhetsarbetet. Under sitt relativt nya, men redan berömda, tal i FN:s högkvarter i New York, sa hon bland annat: Ask yourself – If not me, who? If not now, when? I talet säger hon också att hon varit feminist sedan hon var åtta år och människor i hennes omgivning tyckte hon var för ”bossy”.

Se hela talet nedan.

Emma Watson och jag

Jag har sett alla Harry Potter-filmerna (efter jag läst böckerna förstås!) och tyckt att hon gjort en bra insats som Hermione, men sedan har jag inte haft så mycket åsikter om henne. Jag tycker att det är bra att hon lyfter jämställdhetsfrågan och min åsikt är att det är bra ju fler vi får med på tåget.

Film med Emma Watson som jag sett och skrivit om

Harry Potter

Mitt möte med Sabine Gruber

Sabine Gruber

Jag lyckades, jag genomförde en intervju på tyska med den italiensk-österrikiska författaren Sabine Gruber. Jag klarar att småprata på tyska, men att skriva intelligenta frågor var betydligt svårare. Hade det inte varit för fantastisk hjälp av min vän Patrizia som är tysk boendes i Sverige och som är en fena på svenska och givetvis också på tyska så hade det blivit betydligt tuffare.

Vi hade ett trevligt samtal och jag är glad att ha fått träffa henne! Tack till Jörn Lindskog som förmedlade kontakten.

Jag måste få lite tid på mig att skriva ihop en bra text av intervjun och förmodligen be några av mina tysk-svensk-språkiga kompisar hjälpa till med översättning av några begrepp som jag inte förstod. Håll ut, jag lovar att bli klar snart!

Läs hennes bok Mira och Irma.

Tretton nobelpristagare: Selma Lagerlöf

Kejsarn av PortugallienNu har vi avslutat den första cirkelboken i bokcirkeln Tretton nobelpristagare. Vi läste Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien och jag valde att inte läsa den, eftersom jag läst den förut.

Många aspekter kom fram i diskussionerna. Jag ska nämna tre.

* Selmas förmåga att beskriva kärleken till ett barn. Här är det fadern och hans kärlek som står i centrum och förlusten av dottern driver honom in i galenskap. I början av boken beskrivs han kärlek mycket fint och det är också det som jag mins bäst av boken.

* Kattrina var en karaktär som gjort starkt intryck på många. Jag tyckte att hon visade på stor kärlek som aldrig lämnade Jan, utan lät honom hållas. Men hade hon egentligen något val?

* Varför skrev inte dottern på alla dessa år? Är det ett logiskt feltänk av Lagerlöf eller finns det en förklaring i att hon helt enkelt skämdes? Jag vet att jag funderade mycket över detta också när jag läste den.

Du som har läst den, har du något att tillägga angående våra diskussioner? Eller om något annat? Kommentera gärna!

Nu följer en recension av Kejsarn av Portugallien och en presentation av Selma Lagerlöf inom ramen för temat Veckans feminist.

Nästa bok är den italienska författaren Grazia Deleddas Murgrönan.

Mitt möte med Petra Hůlova

Petra Hulova pratar om kvinnor i Mongoliet

Jag var och lyssnade på när den tjeckiska författaren Petra Hůlova berättade om livet och kvinnor i Mongoliet. Hon har skrivit en bok om det, Allt detta tillhör mig, som jag har läst och tyckte mycket om.

Det var bra att hon redogjorde för varför just Mongoliet. Under kommunisttiden hade Tjeckien och Mongoliet utbyte. Flera Mongoler kom till Tjeckien och det fanns möjlighet att studera Mongoliet på universitetet i Prag, vilket Petra Hůlova alltså gjort. Hon har även bott i landet ett år.

Hälften av alla människoår i Mongoliet bor i Ulanbator och staden är inte anpassad till antalet människor. Det är ständigt trafikstockning. Landet är det snabbast växande digitalt sett i hela världen, men det är stora kontraster mellan den växande staden och i de tältbyar som finns på landsbygden. Ulanbator som stad är en ganska trist kommuniststad och nästan alla gamla tempel och religiösa monument är förstörda och ersatta med betong.

En intressant sak till som hon pratade om var att Mongoliet är ett tämligen främlingsfientligt land och det finns ett nazistparti med många anhängare. Det är kineser som deras hat riktar sig mot.

Mycket intressant om ett land jag inte visste så mycket om och har du möjlighet, så läs Allt detta tillhör mig!

Veckans fråga i Svensk bokhandel nr 14 2014

Svensk bokhandel 2014

Jag har fått svara på en fråga i tidningen Svensk bokhandel. Jag valde första meningarna i Kim Thyus Mãn från Sekwa förlag.

Recension: Dahle, Gro & Dahle Nyhus, Kaia; Kriget; 2013

KrigetPå bokbloggarminglet på bokmässan fick jag tag på ett ex av Gro Dahles (text) och Kaia Dahle Nyhus (bild) bok Kriget. Den är utgiven på Daidalos förlag och är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris i barn- och ungdomsklassen 2014.

Inga har hört att det finns krig i världen, men hon bor i ett tryggt land. Hon har en bra tillvaro ända tills den dagen då kriget flyttar in i hennes hus. Mamma gråter och stänger in sig på toaletten och pappa skriker utanför. Tillslut går pappa ut genom dörren för att aldrig komma tillbaka. Då får Inga ta sina småbröder och åka mellan mamma och pappa en gång i veckan och leva sina liv som flyktingar i kappsäckar. Så länge mamma och pappa inte pratar med varandra är det krig och ingen annan verkar förstå det. Men en dag kommer freden och då kan Inga bli lycklig igen.

Boken är poetiskt skriven och innehåller många krigsmetaforer som krig, fred, flyktingar och ödeläggelse. Dahle Nyhus bilder är fantastiska och matchar väl texten. Det är en känslomässigt tung bok, både i ord och bild, men också ljus det allra sista. Den är skriven för ca 9-12-åringar och jag tror att den kan fungera som stöd för många som råkar ut för skilsmässa i familjen. Om man bortser från själva intrigen så är det också en bok om att må dåligt, ta på sig skulden för saker som man egentligen inte rår över samt sluta sig och inte tala om sina problem. Här har förmodligen alla tonåringar något att känna igen sig i.

Det är en mycket fin och känslosam bok och det är inte svårt att förstå att den är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris.

Läs mer: Adlibris, Bokus, GP