En av de bästa serierna jag sett på senare år är den tyska Weissensee som utspelar sig före och efter murens fall i DDR. Serien kretsar kring två familjer, Kupfer där far och son arbetar inom Stasi och Hausmann där mor och dotter är oppositionella. Kärlek uppstår mellan den oppositionella Julia och Stasi-sonen och polisen Martin.  Hans Kupfer och Julias mamma Dunja har dessutom en nära relation.

Säsong 1-3 har visats på SVT, medan säsong 4 tydligen inte var tillräckligt intressant för dem. Den gick i Tyskland i maj 2019, men har inte visats än. En gammal gymnasiekompis köpte den på DVD och när han sett färdigt den var han så vänlig att skicka den till mig. Nu har jag sträckkollat i tre dagar.

En liten kortresumé: Säsong 1 utspelar sig 1980 och är till stor del en kärlekshistoria mellan Martin och Julia, som Martins bror Falk vill förhindra med varje medel. Säsong 2 utspelar sig 1987 och i den letar Julia och Martin efter det barn som påstods ha dött vid förlossningen, men som de är övertygad om lever. Säsong 3 utspelar sig precis runt murens fall 1989 och handlar om hur förändringen påverkar alla. Säsong fyra utspelar sig 1990 och i den får vi se hur alla försöker tackla den nya tiden.

Varning för spoilers om du inte sett säsong 1-3

Martin bor i Västberlin tillsammans med sin flickvän Katja och sina döttrar från tidigare förhållanden och jobbar på brädgården som nu arbetarna vill ta över från ledningen. Falk sitter i rullstol efter att ha blivit skjuten i benet av Dunja Hausmann. Hans, Marlene och Falk grälar om hur och om de bör få partiets pengar. Hans tycker att de ska lägga alla kort på bordet. Falk vill köra på som under Stasitiden. Marlene tar Falks parti. Falk är kär i sin sjukgymnast, som visar sig vara fd oppositionell. Vera engagerar sig politiskt, men kommer inte in i parlamentet, utan tar jobb på privatiseringsmyndigheten. Martin söker medel för att kunna ta över fabriken. Veras kompis Nikki och Martins kompis Görlitz finner varandra och blir affärskompanjoner.

Det är handlingen i korta drag och allt vävs samman av hållhakar. Alla har hållhakar på alla och eftersom de flesta haft någon anknytning till Stasi som de inte vill ska komma ut, ligger alla i riskzonen för utpressning. Falk har en intressant roll den här säsongen, eftersom han blir kär i en som verkligen inte gillar Stasi och samtidigt håller han på med typ samma saker som under Stasitiden.

I den här säsongen får Martins nya flickvän Katja en större roll då hon skriver om de hemligheter som kommer fram i familjen Kupfer, med pappa Hans hjälp. Vi får också förstå att hon sörjer att Martin inte älskar henne lika mycket som han älskade Julia. Men hon och Martin utgör ett bra par, då hon stöttar honom i att bli lite mer handlingskraftig och gladeligen tar sig an hans barn. Martin har som vanligt alla andras bästa för ögonen, speciellt sina anställdas, vilket går väl i linje med hur han varit under tidigare säsonger.

Jag älskade historien om Görlitz och Nikki. Ett oväntat par, men också fint. Nikki deklarerar efter valförlusten att hon bara vill kunna åka till Mallorca på semester. För henne var kampen över. För Vera var den inte över, hon ville bygga upp det nya landet. Nikki och Görlitz blir seriens verklighetens folk och drar till Mallorca när pengarna för affärerna rullar in. Det finns fler bra bihistorier, men jag kan inte skriva om allt även om jag vill.

Huvudhandlingen är om vem som ska klara sig och vilka som ska få sitt straff. Martin säger flera gånger att all bara är samma sak, vilket säkerligen var sant för många. Friheten blev inte så stor när D-marken infördes och lönsamheten i företagen i DDR gick ner jämfört med andra östländer. Stasimännen kör på i gamla hjulspår och trollar fram akter, falska om det behövs, för att inte själva trilla dit. Eller för att se till att fortsätta vara rika. Mycket var bättre efter murens fall, men någon total frihet var det nog svårt att känna om man inte – som Görlitz och Nikki – bara utnyttjade situationen och gjorde sin grej.

Serien fick ett bra slut. Det var mycket som hände i denna fjärde säsong och det jag var mest nyfiken på var hur de skulle få ihop Falk med hans nya liv och nya flickvän som faktiskt inte alls går ihop. Vi får även en inblick i Hans och Marlenes förflutna och vi får reda på vad Hans relation till Dunja Hausmann verkligen var. Det blir ett värdigt slut, kanske det enda möjliga slutet. Bra så. Nu blir det ingen fortsättning och det är såklart lite tråkigt eftersom jag verkligen älskar Weissensee, men jag har också svårt att se hur en ny säsong skulle se ut.

Stasihögkvarteret. Jag tror att det är här som Falk och Martin pucklar på varandra i slutet av säsong 3. Selma i magen. Mars 2016.