Recension: Ekström, Alice; Sju sorters kyssar; 2019

Sju sorters kyssarAlice Ekströms Sju sorters kyssar är en julfeelgood efter konstens alla regler. Det lider mot jul, två människor ska finna varandra och det finns mer än lagom galna ex med i bilden. Miljön är ett snöigt slott utanför Helsingborg och en julig final i London. Boken är utgiven på Bokfabriken och jag lyssnade på den på Storytel.

Lisa är en duktig konditor som lever i skuggan av sin berömda mor. Hon träffar Max som hon tror är barista, men som blir anställd som hennes assistent på slottscaféet som Lisa och hennes bästa vän. Lisa blir ofta aggressiv och kastar en muffins i huvudet på Max när han säger att hennes muffins är torra. Men deras relation förändras, men vägen kantas av två galna ex. Kvinnan med hållhake på Max som tycker att hon ska dansa efter hennes pipa trots att hon ska gifta sig med någon annan och Lisas ex som är en skitstövel rakt upp och ner.

Detta var riktigt, riktigt dåligt. Visst var det julmysigt med mycket kakbak och snö, men författaren har helt misslyckats med karaktärerna. Varför kastar Lisa muffins på folk? Varför kan Max inte släppa sitt ex han hatar? Så många frågor och några svar får man inte. Den sorgliga bakgrundshistorien med Lisas mamma som stack får ingen förklaring och slutar bara i ett stort jaha.

Av alla julbokskriterier så uppfyller den här boken en självständig kvinna, en bra man, juliga miljöer och en hyfsat feministisk story. Intrigen var bara konstig och exen var för överdrivna och osannolika. Det gjorde att jag inte alls gillade den.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Omnible, Västmanländskan

Recension: Foley, Lucy; Nyårsfesten; 2019

NyårsfestenDen första julboken jag läste i år var inte en klassisk feelgood-julbok utan en deckare. Nyårsfesten av Lucy Foley utspelar sig i en enslig by i Skottland dit några vänner farit för att fira nyår. En är död och en är mördare och vi läsare lämnas med att fundera på vem som är vem. Boken är utgiven på Printz Publishing och jag lyssnade på den på Storytel.

Vännerna från Oxford är rika och odrägliga och frågan är om de ens tycker om varandra. Likväl ska de fira nyår tillsammans i obygden. Vi får historien ur olika personernas perspektiv och det som utspelar sig efter mordet är främst föreståndarinnans perspektiv. Annars får vi följa Miranda, Emma, Kate och de andra. Nyårsfesten är en resa de gör för att låtsas att allt är som vanligt. Det är det inte. Som läsare är det svårt att räkna ut vem det är som kommer att bli mördad och inte minst vem det är som dödar.

Nyårsfesten har inga tydliga julboksingredienser men en bistory är faktiskt kärlek som uppstår, dock utan galna ex. Det är en spännande deckare inbäddad i mycket snö och uppsluppen nyårsstämning. Boken var inte jättebra, men den dög som lättläst ljudbok när jag tröttnat på alla nobelpristagare. Läs den nu i nyår om du vill ha en lättsmält deckare. Den innehåller några spännande relationer och gruppdynamik som gör boken klart läsvärd.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Omnible

Julboksmaraton 2019

Julboksmaraton 2019

Förra året hade jag dag ett julboksmaraton den 30 december. Jag valde att recensera alla julböcker jag läst före jul på en och samma dag. Jag tänkte göra samma sak i år, så det blir kanske en tradition! I december är jag oftast trött och inte minst lästrött och då passar den relativt nya julfeelgood-genren mig perfekt. Feelgood, lättläst och julstämning – vad kan gå fel?

Inför förra årets julboksmaraton identifierade jag ett antal ingredienser som julböckerna oftast innehåller. I år har jag inte bara läst traditionella feelgoodromaner med jultema, men de flesta är klassiska feelgood. Jag har därför försökt att anpassa recensionerna till julboksingredienserna nedan.

Slutligen måste jag tillägga att jag är ganska kräsen så även om jag tror att lite kärlek och julstämning räcker så blir jag ändå rätt irriterad på när det är för enkelt eller innehåller för många obesvarade frågor. Det är perfekt att avsluta året med julböcker så blir jag riktigt sugen på att dra igång tyngre läsning i januari.

Julboksingredienser

  1. Kvinnan: Hon får inte vara ett mähä, utan en självständig kvinna som söker eller som inte vet att hon söker kärleken.
  2. Mannen: Ja tyvärr verkar det vara hopplöst heteronormativt, så här kommer jag att bedöma mannen och hans kvaliteter som en bra man.
  3. Intrigen: För att det ska bli bra behövs en spännande intrig. Det är inte direkt så att man undrar hur det ska sluta, mer hur det ska gå till. För egen del tycker jag också att det måste vara sannolikt. Inte sannolikt som att det skulle kunna hända i verkligheten, utan så att författaren är så pass skicklig att jag vävs in i en illusion om att det är troligt att det skulle kunna gå till just så.
  4. Rekvisita: Det måste såklart vara snö och juliga miljöer, men också gärna med andra trevliga saker som ramar in historien.
  5. Det obligatoriska exet: Exet eller soon-to-be exboyfriend är alltid ett inslag. Han ska vara hopplös på ett sätt som är uppenbart för alla utom för huvudpersonen själv. Här är det trevligt om han inte är ett fullkomligt monster, utan sannolik enligt definitionen ovan.
  6. Feminism: Det behöver inte vara vrålfeminsitiskt och normkritiskt, men det behöver vara en viss grad av anständighet. Borta måste kvinnan vara som räddas av riddaren på den vita hästen och nu vill jag se självständiga kvinnor som väljer själva och hittar sin egen väg.

Kulturkollo: Mina bästa 2019

Fyrverkerier

Image by Gerd Altmann from Pixabay

Slutet av året innebär alltid nyårslistor. Jag tänkte göra ett inlägg med bästa böckerna jag läst, men så såg jag att Kulturkollo uppmanar oss att hänga på deras bästalista 2019. Varför inte? Jag försöker så gott det går fylla i den långa listan av årets litteratur- och kulturupplevelser. Vilka är dina bästa och sämsta litteratur- och kulturupplevelser 2019?

Kulturkollos årslista

Årets mest oväntade: Salka Valka av Halldor Kiljan Laxness
Årets klassiker: En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf
Årets knock out: Klubben av Matilda Gustavsson
Årets kvinnokamp: Kvinnor i kamp av Marta Breen och Jenny Jordahl
Årets gråtfest: Gileads döttrar av Margaret Atwood
Årets gapflabb: Regnmannen av Jonas Karlsson
Årets historiska: Tisdagar med Tolfterna av Lisbeth Håkansson Petré
Årets obehagligaste: Black box av Shiori Ito
Årets dystopi: TV-serien Handmaids tale
Årets grafiska: Die Hure H av Katrin de Vries och Anke Feuchtenberger
Årets nya bekantskap: Kevin Kwan
Årets utmaning: Nobelläsningen!
Årets tegelsten: Tillbaka till Henne av Sara Lövestam
Årets ögonöppnare: Mordet på Zaida Catalán av Staffan Lindberg
Årets återseende: Mhairi McFarlane
Årets aldrig mer: Alla urtrista nobelpristagare så som Rudolf Eucken och Giosuè Carducci
Årets huvudperson: Hörselskadade Superdövis
Årets bifigur: Seriemördarsyrran i My sister, the serieal killer 
Årets filmupplevelse: Ser verkligen inte mycket film, men Crazy rich Asians var rolig att se
Årets kulturella höjdpunkt: Bokmässan såklart, men också roligt att få gå på Augustprisgalan
Årets möte: Helen Pankhurst
Årets magplask: Att inte ens Nobelkommitéen kunde hålla ihop
Årets kan-inte-släppa-det: Alltså vem var det som knackade på dörren i sista avsnittet av Hjem til jul?
Årets skämskudde: Savrola av Winston Churchill
Årets lyckopiller: How to be successful without hurting mens feelings av Sarah Cooper
Årets läskigaste: Silvervägen av Stina Jackson
Årets skandal: Peter Handke får nobelpriset i litteratur
Årets förlag: Ariel som fick ett nobelpris, men som var glada över att få dela det med Bonniers
Årets pristagare: Olga Tokarczuk
Årets överskattade: Nora eller brinn Oslo brinn av Johanna Frid
Årets sönderpratade: Så jävla trött av Gemma Hartley
Årets serie: Crazy rich Asians sträckläste jag!
Årets scen: Här får jag nog svara K1 på bokmässan.
Årets konstupplevelse: Nationalmuseum
Årets TV-serie: Chernobyl
Årets titel: Sambo på försök
Årets låt: Jag lyssnar så oerhört lite på ny musik, men har återupptäckt hur bra Carolas Gloria är när man står på crosstrainern

Feministbrud på kulturjakt i Wien

Här kommer en kulturjakt från min resa till Wien som jag har skrivit om i flera inlägg. Jag bodde i Wien 1999 och återvände nu, 20 år senare, för att träffa mina två bästa vänner från den tiden. Det blev en helg med mycket skratt, många kramar och mycket prat på tyska. Med två kulturintresserade vänner och utan barn, blev det mycket kulturspanande.

Kulturjakt i Wien

Vi bodde precis vid Staatsoper och det är en fantastiskt vacker byggnad. Under pluggtiden var vi ofta här och betalade 15 spänn för en ståplatsbiljett. Nu är vi för vuxna för den typen av aktiviteter, men då var det en fantastisk möjlighet.

Staatsoper

Staatsooper i kvällsljus.

Centrala Wien med juldekorationer

Kärntner strasse var rejält utsmyckad i julpynt, som sig bör.

Kaffee Alt Wien

Även det gamla anrika caféet Kaffe Alt Wien var rejält julsmyckat. Vi besökte några wienercaféer, vilket jag skrev om tidigare.

Feministisk bokhandel i Wien

Jag besökte den feministiska bokhandeln ChickLit, som jag skrivit mer om i ett separat inlägg. Det var det enda stället som jag kollat upp i förhand och som inte var på agendan 1999.

Butik i Wien

Min vän R hade själv kollat upp några kvarter i närheten av vårt hotell dit hon ville gå. Vi var inne i många underbara små butiker och spenderade lite för mycket pengar. Här är en kombinerad bokhandel och bakaffär. Jag köpte pepparkaksmått och var lite i sjunde prylhimlen.

Kulturjakt i Wien

Vi promenerade igenom innerstaden och den här gången tycker jag verkligen om. Det gör tyvärr en miljon andra turister också.

Julmarknad vid Rathaus

1999 bodde vi bakom Rathaus och således besökte vi Rathaus julmarknad mer än en gång. Den här gången hade vi kört julmarknader hela lördagen så vi hoppade Rathaus. Det räckte med att se detta från spårvagnsfönstret. Julmarknaderna hade blivit kitschigare – och framförallt fler – efter 20 år.

Museum für moderner kunst - Mumok

Jag och R var på Mumok, Museum für moderner Kunst ,och såg många trevliga kvinnliga samtida konstnärer. Jag har skrivit om det i ett separat inlägg.

Alla gillar olika-tema på trafikljusen i Wien

Slutligen gjorde J mig uppmärksam på att trafikljusen fått annorlunda utseende i Wien. Istället för röd och grön gubbe är det nu lite olika. Här är det två män, vilket kanske inte syns så tydligt. Ibland är det två kvinnor, ibland en funktionshindrad, ibland förälder och barn. Detta kom till efter Conchita Wursts seger i Eurovision och det följande värdskapet som föll på Österrike och Wien 2015.

Nobelmånad 2019: Sammanfattning

Feministbiblioteket nobel

Jag har läst alla nobelpristagare i litteratur. Givetvis är det inte de bästa författarna och böcker jag har läst i hela mitt liv. Vissa är det, men andra absolut inte. Några faller helt enkelt inte mig i smaken och andra skulle jag säga fick priset helt oförtjänt. Min kalender på 24 kvinnor som hade kunnat få nobelpriset i litteratur om världen sett annorlunda ut, visar att det fanns bra alternativ.

Självklart hade det gått att göra en likadan kalender med 24 män som borde fått priset. Men det handlar egentligen inte om vem som varit mest värdig, utan att se på det strukturer som gjort att ingen ensam kvinna kunnat få nobelpriset mellan 1945 och 1991 och inte en enda mellan 1966 och 1991. Det var definitivt inte någon brist på värdiga kvinnliga författare och det har jag försökt att visa.

Det var många kvinnor som jag inte fick med såsom Moa Martinson, Edith Södergran, Edith Sitwell, Marguerite Yourcenar, Eliza Orzeszkowa och Malwida von Meysenbug. Det finns säkert också betydligt fler. Bland annat har det varit svårt att hitta kvinnor från andra länder än västvärlden och där hade jag definitivt kunnat gräva djupare. Det är ju något som akademien inte heller har gjort. Fördelningen på mina nobelpriskandidater var som följer:

  • Europa 13
  • Ryssland 2
  • USA 2
  • Afrika 2
  • Oceanien 2
  • Asien 2
  • Sydamerika 1

Ofta får man höra att man vill kvotera priset eller att man bara ser till pristagarens kön när man påpekar att det är få kvinnliga pristagare. Visst kan det finnas en poäng i att det blir för mycket fokus på könet om man ständigt påpekar att det är dags för en kvinna. Balansgången är verkligen inte enkel. Men jag hävdar fortfarande att någon form av jämställdhet bland pristagarna får vi inte förrän två kvinnor får det åren efter varandra. Det går inte längre att säga att det finns fler män.

Det är ingen hemlighet att det är mycket politik i nobelpriset. Priset har även tolkats olika under olika epoker. På 30-talet var det många av allmänheten uppskattade författare som fick det (Sinclair Lewis, Pearl Buck och John ”Forsytesagan” Galsworthy, bland andra). Det kan vara en förklaring till att Virginia Woolf aldrig fick priset. När jag har läst mycket om pristagarna verkar det också varit många politiska överväganden för att hålla sig väl med tex Sovjet. Det spelar därför stor roll vilka som delar ut priset, vilka som sitter i akademien.

Allt som hänt på senare tiden i den Svenska Akademien är verkligen en stor skandal och givetvis svärtar det ner Nobelpriset. Pricken över i:et var ju att de utsåg Peter Handke som minst sagt är politiskt kontroversiell. Gjorde det de medvetet för att få bort fokus från allt det andra? Fokus från att Horace Engdahl fortfarande sitter kvar och har makt över vem som får nobelpriset?

Ja, då har jag läst dem allihop och det känns som jag har lärt mig en hel del. Såklart. Det gör man när man läser. Nu ska jag gå vidare med andra utmaningar, men kanske stanna lite vid alla dessa kvinnor som aldrig fick priset. En pristagare per år ska jag väl också orka med. Jag kommer också att följa utvecklingen i Svenska Akademien med stor spänningen och tyvärr nog också stor fasa.

Månadens feminist: Olga Tokarczuk

Olga Tokarczuk

Kort fakta

  • Född 1962 i Sulechów, Polen.
  • Fick nobelpriset in litteratur 2018.
  • Mest kända verk är Jakobsböckerna.

Olga Tokarczuks feministiska gärning

Olga Tokarczuk kommer från en familj med stort kulturintresse och det har påverkat hennes val att bli författare. Hon är utbildad psykolog och har arbetat som psykoterapeut. Men när hon nådde framgångar som författare, slutade hon arbeta inom psykologin och satsade på sin författarkarriär på heltid.

1979 gav Tokarczuk ut noveller och romandebuten kom 1983 med Bokfolkets resa. Sitt stora genombrott kom 1996 med Gammeltida och andra tider. I den boken förekommer magisk realism, något som annars är förknippat med litteratur från Latinamerika, men som återfinns i fler av Tokaczuks böcker.

2015 kom Jakobsböckerna som är ett mästerverk som översatts till flera olika språk. Hon har hyllats enormt för den, men också fått mycket kritik. Den handlar om den polsk-judiske sektledaren Jakob Krank och utspelar sig på 1700-talet. Bokens fullständiga titel lyder Jakobsböckerna eller Den väldiga färden över sju gränser, fem språk och tre stora religioner, de små ej att förglömma : berättad av de döda medelst en av författarinnan utarbetad metod för konjekturer, berikad av ett överdådigt urval böcker, därtill understödd av fantasien, vilken utgör naturens största gåva till människan : för kloka till stöd för minnet, för patrioter till besinning, lekmän till studium, melankoliker till förströelse.

2019 belönades Olga Tokaczuk med nobelpriset i litteratur för år 2018. Motiveringen löd: för en berättarkonst som med encyklopedisk lust gestaltar gränsöverskridandet som livsform.

I Polen är människor, eller i synnerhet människor med makt, inte odelat positiva till Tokaczuks nobelpris. Orsaken är att hon deltar i den politiska debatten och ofta har kritiserat den sittande regeringen och det styrande partiet Lag och Rättvisa.

Olga Tokarczuk och jag

När jag hade min utmaning EU-läsning gjorde jag slag i saken och läste Olga Tokarczuk, en författare jag då stött på ett par gånger men aldrig riktigt tagit tag i. Jag läste Spel på många små trummor och var väl inte helt såld. Men hennes novell Professor Andrews i Warszawa i Polen berättar tyckte jag var fantastisk så jag läste ytterligare en bok av henne. Daghus, natthus var bra och gav mersmak. Nu står Löparna på tur att läsas!

Böcker av Olga Tokarczuk som jag läst och recenserat

Daghus, natthus 1998

Spel på många små trummor 2001

Professor Andrews i Warszawa 2001

Lucka 24: Virginia Woolf

Virginia Woolf

Jag avslutar den här kalendern med kvinnor som borde kunnat få nobelpriset i litteratur om världen sett annorlunda ut med en av de mest självklara – Virginia Woolf. Kanske var hon för experimentell och intellektuell för nobelkommittén. Eller som stod hennes mentala hälsa i vägen. Eller så blev det aldrig riktigt hennes tur.

Virginia Woolf skrev ofta texter och romaner som var kritiska till samhället och aksnke främst kvinnors plats i samhället. Hon tillhörde Bloomsburygruppen som alla var radikala för sin tid och förespråkade sex över äktenskaps- och till och med könsgränser. I Bloomsburygruppen ingick även bland andra den senare nobelpristagaren T S Eliot.

Virginia Woolf finns ofta med på listor över fantastiska författare som aldrig fick nobelpriset i litteratur. Woolf var inte en populär författare bland allmänheten under sin samtid och det var på 30-talet som hon skulle varit som mest aktuell. På 30-talet gjorde akademien tolkningen att det var mer publikfriande författare som skulle få priset. T S Eliot fick det då. Även Sinclair Lewis, John Galsworhty och Pearl Buck. Det kan förklara varför Woolf aldrig fick det pris hon så väl förtjänade.

Att läsa

Mrs Dalloway 1925

Orlando 1928

Ett eget rum 1929

God jul

Med detta inlägg önskar jag er alla en riktigt fin julafton och vi hörs snart igen! (Typ imorgon.)

Wien 2019: Museum für moderner kunst – Mumok

Sista dagen i Wien bestämde jag och R att vi skulle gå på ett museum. Vi valde mellan att se mer av Johanna Kandls konst på Unteres Belvedere eller Mumok, museet för modern konst. Jag var på Mumok för längesedan, men jag var sugen på att se det igen och R hade aldrig varit där. Dessutom låg Unteres Belvedere för långt bort så vi körde på Mumok. Museet är enormt med många våningar och jag har dokumenterat lite av det.

Konst jag föll för

Nedan vill jag visa er lite konst som jag verkligen föll för på museet, alla av kvinnliga samtida konstnärer. Det är sådan modern konst som jag verkligen älskar. Och märk väl att jag fått med en snippa också!

Museum für moderner kunst - Mumok

Annette Kelm, Receyclingpark Neckartal, sommar och vinter.

Museum für moderner kunst - Mumok

Eileen Quinland, Saturday Marble och Good Enough.

Museum für moderner kunst - Mumok

Michele Abeles

Museum für moderner kunst - Mumok

Josephine Pryde, Cloe and Jessie Sunny for Ateiler E B och Jessie and Patsy for Atelier E B.

Utställning med Heimrad Bäcker om förintelsen

En fruktansvärt gripande utställning var Heimrad Bäckers om förintelsen. Titeln på utställningen var, fritt översatt, det kan hända att de inte kommer att döda oss och att de tillåter oss att leva. En stor del av utställningen var citat från olika dokument, se väggen nedan och sedan ett exempel på citat. Den första bilden på det handskrivna citatet fastnade jag och R framför och R sa att det ju en en sak med det vanvettiga dödandet och sedan en till dimension på galenskapen när man ser dokumentationen på det man gjort. Så vardagligt och vansinnigt på en och samma gång.

Museum für moderner kunst - Mumok

Min översättning: till de 34 165 döda måste vi räkna:

Museum für moderner kunst - Mumok

Min översättning: de övriga 892 deporterade dödades i gaskammaren.

Museum für moderner kunst - Mumok

Övriga utställningar

Sista rummet vi var i var mycket coolt, med många amerikanska konstnärer. Dock inte en enda kvinna. Jo, när jag kom till utgången hängde där en tavla av en kvinnlig konstnär. Det kändes lite märkligt eftersom allt ju är samtida konst och inte från 1700-talet.

Museum für moderner kunst - Mumok

Lucka 23: Vizma Belševica

Vizma Belsevica

Vizma Belsevica. Foto: Juris Krieviņš

Vizma Belševica var en lettisk poet som in i det sista figurerade i nobelprissammanhang. Hon dog 2005, 74 år gammal. Belševica gav ut diktsamlingar i Sovjet och de tidiga verken har anklagats för att vara regimtrogna. Men senare skulle Belševica  beläggas med yrkesförbud av samma regim för att dikten Anteckningar i marginalen av Henricus de Lettis livonska krönika, som handlar om det ockuperade Livland på 1200-talet, hade för uppenbara likheter med Sovjetunionens ockupation av Lettland.

I åtta år fick hon sitta och översätta Shakespeare, Hemingway och Pusjkin. När åtta år hade gått fick hon återigen skriva själv och då kom nya diktsamlingar. Sedan drabbades hon av en stor sorg då hennes son omkom under mycket oklara omständigheter, vilket såklart påverkade hennes skrivande. I det fria Lettland blev hon hedersledamot i den lettiska akademin.

På svenska finns flera diktsamlingar samt en självbiografisk romansvit om flickan Bille. Alla böcker på svenska är översatta av Juris Kronbergs.

Att läsa

Tidens öga 1987

Jordens värme 2003

Bille, Bille och kriget och Billes sköna ungdom 1997-2001