Nobelmånad 2019: Sammanfattning

Feministbiblioteket nobel

Jag har läst alla nobelpristagare i litteratur. Givetvis är det inte de bästa författarna och böcker jag har läst i hela mitt liv. Vissa är det, men andra absolut inte. Några faller helt enkelt inte mig i smaken och andra skulle jag säga fick priset helt oförtjänt. Min kalender på 24 kvinnor som hade kunnat få nobelpriset i litteratur om världen sett annorlunda ut, visar att det fanns bra alternativ.

Självklart hade det gått att göra en likadan kalender med 24 män som borde fått priset. Men det handlar egentligen inte om vem som varit mest värdig, utan att se på det strukturer som gjort att ingen ensam kvinna kunnat få nobelpriset mellan 1945 och 1991 och inte en enda mellan 1966 och 1991. Det var definitivt inte någon brist på värdiga kvinnliga författare och det har jag försökt att visa.

Det var många kvinnor som jag inte fick med såsom Moa Martinson, Edith Södergran, Edith Sitwell, Marguerite Yourcenar, Eliza Orzeszkowa och Malwida von Meysenbug. Det finns säkert också betydligt fler. Bland annat har det varit svårt att hitta kvinnor från andra länder än västvärlden och där hade jag definitivt kunnat gräva djupare. Det är ju något som akademien inte heller har gjort. Fördelningen på mina nobelpriskandidater var som följer:

  • Europa 13
  • Ryssland 2
  • USA 2
  • Afrika 2
  • Oceanien 2
  • Asien 2
  • Sydamerika 1

Ofta får man höra att man vill kvotera priset eller att man bara ser till pristagarens kön när man påpekar att det är få kvinnliga pristagare. Visst kan det finnas en poäng i att det blir för mycket fokus på könet om man ständigt påpekar att det är dags för en kvinna. Balansgången är verkligen inte enkel. Men jag hävdar fortfarande att någon form av jämställdhet bland pristagarna får vi inte förrän två kvinnor får det åren efter varandra. Det går inte längre att säga att det finns fler män.

Det är ingen hemlighet att det är mycket politik i nobelpriset. Priset har även tolkats olika under olika epoker. På 30-talet var det många av allmänheten uppskattade författare som fick det (Sinclair Lewis, Pearl Buck och John ”Forsytesagan” Galsworthy, bland andra). Det kan vara en förklaring till att Virginia Woolf aldrig fick priset. När jag har läst mycket om pristagarna verkar det också varit många politiska överväganden för att hålla sig väl med tex Sovjet. Det spelar därför stor roll vilka som delar ut priset, vilka som sitter i akademien.

Allt som hänt på senare tiden i den Svenska Akademien är verkligen en stor skandal och givetvis svärtar det ner Nobelpriset. Pricken över i:et var ju att de utsåg Peter Handke som minst sagt är politiskt kontroversiell. Gjorde det de medvetet för att få bort fokus från allt det andra? Fokus från att Horace Engdahl fortfarande sitter kvar och har makt över vem som får nobelpriset?

Ja, då har jag läst dem allihop och det känns som jag har lärt mig en hel del. Såklart. Det gör man när man läser. Nu ska jag gå vidare med andra utmaningar, men kanske stanna lite vid alla dessa kvinnor som aldrig fick priset. En pristagare per år ska jag väl också orka med. Jag kommer också att följa utvecklingen i Svenska Akademien med stor spänningen och tyvärr nog också stor fasa.

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.