Då har det gått ett år till och tio nobelpristagare till ska redovisas. Jag kan med stolthet säga att jag klarat av mitt mål och inget fusk den här gången: Jag har läst något från alla pristagare på 70-talet samt årets pristagare. När ni läser mina omdömen nedan så är det inte omöjligt att det infinner sig en känsla av varför. Varför gör hon detta?
Årets nobelpristagare Alice Munro, Canada: Henne hade jag läst innan! Två böcker till på köpet (För mycket lycka och Nära hem). Jag tycker mycket om henne så jag kunde inte motstå att beställa och läsa hennes senaste Brinnande livet, trots att jag så att säga inte var tvungen.
1979 Odysseus Elytis, Grekland: Jag läste diktsamlingen Dagbok från en osynlig april. Det handlar om Grekland, natur och hav. Kort och gott: Jättetråkig.
1978 Isaac Bashevis Singer, USA (född i Polen): Jag läste Trollkarlen från Lublin och jag vet att jag tyckte om den, men kommer inte ihåg så mycket nu. Det var flera år sedan jag läste den.
1977 Vicente Aleixandre, Spanien: Diktsamlingen Paradisets skugga var intressant. Det var mycket kärlek och passion och bättre än vad jag hade föreställt mig innan.
1976 Saul Bellow, USA: Jag läste romanen Fler dör av krossat hjärta för ett par år sedan och var inte alls imponerad. Trodde att den skulle vara mycket bättre och blev grymt besviken.
1975 Eugenio Montale, Italien: Jag läste diktsamlingen Ovädret och annat. Det var naturskildringar och mycket känslor och Italien. Glömde dikterna så fort jag läst dem. Inte jättedåliga, men inte så imponerande.
1974 Eyvind Johnson, Sverige: Jag läste romanen 1914 och hade det inte varit för årtalet i titeln hade jag inte kunna säga ett smack av vad den handlade om. Det var då inte så länge sedan jag läste den (typ två år sedan).
Harry Martinson, Sverige: Nässlorna blomma var precis så tråkig som min mamma uppfattade den när hon gick på högstadiet., Jag är ledsen, men jag blev inte såld på Harry Martinson.
1973 Patrick White, Australien: 70-talet var ett lätt årtionde för mig, för Livets träd var den enda romanen jag behövde läsa i år (alla andra hade jag läst sedan tidigare). Den var så tråkigt att jag inte skulle brytt mig ett dyft om jag hade tappat bort den. Håller inte med om att det skulle vara fantastiska personporträtt.
1972 Heinrich Böll, Tyskland: Jag läste Doktor Murkes samlade tystnad och andra satirer och den innehöll – hör och häpna – berättelser jag gillade! Jag tror banne mig jag kommer att läsa mer av Böll.
1971 Pablo Neruda, Chile: Helt ok dikter i Kaptenens verser. Det var kärlek, åtrå och relationer. Borde gå att hitta fina kärlekscitat till bröllop och liknande.
1970 Alexander Solsjenitsyn, Sovjetunionen: Här läste jag En dag i Ivan Denisovs liv. Boken handlar om en man som sitter fängslad i Sibirien. Den var faktiskt en helt fantastiskt skildring!
Den 10 december 1909 fick Selma Lagerlöf nobelpriset i litteratur. Hon var då första svensk att få det, men också den första kvinnan.
Hade det inte varit för 
Det är redan åttonde december men jag har inte summerat november än, så jag gör det nu. Det är utmaningar på gång och flera avslutade och såhär har det gått för mig:
På Island bildas det första feministiska partiet i världen den 13 mars 1983. Det fanns ett föregångsparti till Kvennalistinn (Kvinnolistan) som bildades året innan, men det ställde aldrig upp Alltingsvalet (de lyckades dock skrapa ihop fyra mandat i kommunfullmäktige, två i Reykjavik och två i Akureyri).
Idag har jag läst fem noveller skrivna av kambodjanska kvinnor. Med tanke på att de inte har förlag att luta sig mot så har det varit en oerhört imponerande läsning. Dessutom är jag fascinerad över att det finns någon i Sverige som kan översätta direkt från khmer till svenska. All heder till Anna Mattsson!
Jag har läst 
