Recension: Sheldon, Alice B; Ett ögonblicks känsla av varande; 1973

Nova science fictionEtt ögonblicks känsla av varande är en långnovell av Alice B Sheldon, skriven under pseudonymen James Triptee, jr.

Novellens huvudperson, Aaron är en forskare och befinner sig på ett rymndskepp. Det har skickats iväg ett team till en annan planet, men bara Aarons syster Lory har kommit tillbaka levande. Hon hävdar trots allt att det är ett paradis.

Om den typiska science fiction-berättelsen är en man på ett rymdskepp så kommer Ett ögonblicks känsla av varande rätt så nära. Det som gör att jag ändå tycker att det är en feministisk historia är Lory. Hon får stå för det icketraditionellt kvinnliga. Hon har mod och är stark. Aaron däremot, är fegare och han dyrkar sin syster.

Ett ögonblicks känsla av varande bekräftade alla mina fördomar om science fiction. Hade detta varit den enda novell jag läst av Alice B Sheldon/James Tiptree, jr hade jag inte varit imponerad. Som tur är läste jag fler!

Jag läste novellen på svenska i Nova science fiction nr 10/11.

6 kommentarer

2 pingar

Hoppa till kommentarformuläret

  1. Intressant om novellen! Det finns så många sf-noveller att läsa.
    Nu har jag postat ett inlägg på min blogg i sf-helgtema!
    http://havsdjupens-sal.blogspot.se/2013/11/anna-starobinets-den-levande.html

      • Hanna30 november, 2013 kl. 01:07
        Författare
      • Svara

      Kul! Jag lovar att uppmärksamma det!

    • John.Henri30 november, 2013 kl. 08:25
    • Svara

    Fast kanske missade du poängen i novellen, som är helt och hållet genomförd symboliskt: själva idén i den är att vi människor ytterst bara är gameter – fortplantningsceller vars enda värde består i att föra generna vidare, varefter vi har fullföljt vår uppgift och allt det andra är meningslöst. Det är nog en av de mest isande visionerna i modern sf – även om majoriteten sf-författare inte är religiösa utan förutsätter ett mekaniskt, ”meningslöst” universum är oftast ändå tanken i det de skriver att intelligent liv är det som trots allt skänker mening åt tomheten. Men vad Sheldon säger är tvärtom att ingen mening är möjlig, och att allt vi tror oss skapa och åstadkomma bara är ytterligare meningslösheter längs vägen till att fullfölja vår enda, blint programmerade och också den meningslösa uppgift.

      • Hanna30 november, 2013 kl. 08:32
        Författare
      • Svara

      Ja, den missade jag. Tack för klargörandet! Jag har fått in en gästtext som kommer imorgon angående missade poänger i Mörkrets vänstra hand. Det är en mer sf-van läsare som ger mig och andra mer ovana läsare en liten guide till hur genren ska läsas. Hade helt klart behövt det inför den här novellen, som för mig bara var konstig. Jag tror att jag ska läsa om några noveller när det hal har lagt sig och jag har mer vana så kanske jag får en annan upplevelse!

        • John.Henri1 december, 2013 kl. 10:49
        • Svara

        De av oss som läst sf så länge vi läst alls underskattar kanske ibland de svårigheter som själva formen kan medföra för också mycket vana läsare som bara läst samtidsrealism. Både Åka och Jenny har givit bra handledningar, tycker jag. Det man lär sig i traditionell litteraturundervisning fungerar inte riktigt på science fiction: åtminstone när jag pluggade litteratur handlade det om att urskilja metaforer i de litterära verken. Nu skrivs självklart inte sf utan metaforer, men en av poängerna är att man parallellt ska uppfatta det spekulativa inslagen också som realistiska. Väldigt enkelt: att en romangestalt i en sf-text reser till Mars betyder först och främst att hen förflyttar sig till planeten Mars. Det kan också ha en metaforisk innebörd (själslig resa, bildningsresa, förflyttning av jaget eller vad nu texten handlar om), men man måste börja med att se det yttre skeendet som objektivt. Metaforiken fungerar på samma sätt som i samtidsrealism, men antar man att allt som skiljer sf-texten från samtidsrealism är symboler för något inre skeende tappar man mycket snabbt bort sig fullständigt.
        Om nu det där var begripligt.
        Hur som helst jättekul att du gjorde den här satsningen. Och jag hoppas att det du läst givit åtminstone lite mersmak!

          • Hanna2 december, 2013 kl. 10:52
            Författare
          • Svara

          Jag blev så glad över min vän Mias text om hur sf ska läsas, för jag kände mig lost många gånger. Jag vet att det var många missade poänger och texter jag inte kände att jag förstod. Men Houston, Houson, hör ni mig? var jag helt lyrisk över så nog gav det mig lite mersmak allt. Jag är jätteglad att jag genomförde detta projekt för det gav mig mycket. Det är viktigt att utmana sig själv ibland. Nu tar jag nog en sf-paus ett tag, men jag kommer med allra största sannolikhet att återkomma. Vissa av tipsen ni har gett är för bra för att kunna motstå.

  1. […] Ett ögonblicks känsla av varande 1975 […]

  2. […] Alla slags ja av Alice B Sheldon Ett ögonblicks känsla av varande av Alice B Sheldon Era ansikten, å mina systrar! av Alice B Sheldon Houston, Houston, hör ni mig? av Alice B Sheldon Parasitflugelösningen av Alice B Sheldon Mörkrets vänstra hand av Ursula LeGuin Honmänniskan av Joanna Russ […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.