Det är inte helt utan sorg i hjärtat jag konstaterar att böcker i lägenheten inte är säljande. Här bor nu mina böcker och det är intressant att se hur mycket ett bokhylla sväljer om estetik inte är en parameter.
sep 21
Avslutning novell-lördag: Sydafrika
Det har sannerligen varit omtumlande att läsa noveller ur Tranans novellsamling Sydafrika berättar: En stereo i Soweto.
Före jag läste novellerna så hade jag inte läst så mycket från Sydafrika. Nobelpristagarna Nadine Gordimer och J M Coetzee har jag läst och de skriver båda om apartheid och Sydafrikas historia. Det var också det vanligaste temat i de noveller jag läst inför dagen.
Bäst alla kategorier: Älskade spion
Mest skrämmande: Souvenirer
Mest feministiska: Letitias beslut
Dagens rysare: Älskade spion
Jag är mycket glad att jag läste alla dessa noveller och de har läst mig mycket om Sydafrika och dess historia. Nästa lördag är det Bokmässan och då kommer det inlägg av andra slag. Lördagen efter det ska vi ha visning på lägenheten. Nästa novell-lördag blir således 12/10. Tema är Indonesien.
sep 21
Greeff, Rachelle; Säg till honom att det aldrig är försent; 1998
Jag har läst ett urval noveller ur Sydafrika berättar: En stereo i Soweto. Novellerna är uppdelade i då och nu och jag har läst från båda delarna. Jag recenserar dem av feministiskt intresse här en och en.
Säg till honom att det aldrig är försent av Rachelle Greeff handlar om en äldre dam, Maria, som förlorat sin make. Hennes stora sorg i livet är att hon aldrig fick bli mor. När hon drabbas av en tumör i magen på ålderns höst och det visar sig vara ett förstenat foster i ett utomkvedshavandeskap, får hon frid.
Det är en sorglig berättelse om ofrivillig barnlöshet som jag i allra högsta grad kan relatera till. Det är på gränsen till för jobbigt att läsa om det. Marias liv har varit traditionellt och hon har inte kunnat göra något åt sin situation, dels för att det inte fanns så många möjligheter på den tiden och dels för att det inte var henne det var fel på. Maken var inte intresserad av att utreda något. Jag led med Maria. Mycket.
sep 21
Wicomb, Zoë; N 2; 1999
Jag har läst ett urval noveller ur Sydafrika berättar: En stereo i Soweto. Novellerna är uppdelade i då och nu och jag har läst från båda delarna. Jag recenserar dem av feministiskt intresse här en och en.
I Zoë Wicombs novell N 2 möts två världar. Det är den rasistiska kvinnan som accepterat den nya ordningen i landet, men inte kan förlika sig med att det springer omkring ociviliserade svarta och har samma rättigheter. Det är den svarta fattiga pojken Themba som ser två vita få problem med sin bil. Han hjälper dem och kan inte låta bli att tigga några rand för att han hjälpt dem. Hans mamma river sönder sedlarna när han kommer hem.
Här är de svarta människornas stolthet tydlig. Det spelar ingen roll hur mycket de behöver pengar, de tigger inte. Rasismen är så också bra fångad. Även om många vita har privilegier kvar kan de ändå känna avsmak för en lägre stående ras och deras traditioner. Det är en novell som kröp innanför skinnet på mig och jag har svårt att glömma den.
sep 21
Dowling, Finuala; Katie Fortuins uppvaknande; 2000
Jag har läst ett urval noveller ur Sydafrika berättar: En stereo i Soweto. Novellerna är uppdelade i då och nu och jag har läst från båda delarna. Jag recenserar dem av feministiskt intresse här en och en.
I Katie Fortuins uppvaknande av Finuala Dowling får vi en Goodbye Lenin i Sydafrikaformat. Katie Fortuin somnar och vaknar först 25 år senare. Hennes systerson berättar historien. När Katie vaknar är världen annorlunda och systersonen har just gift sig med en vit kvinna. Katie tror inte sina släktingar och somnar om igen.
I den här novellen har författaren använt det lite övernaturliga inslaget att en person faller i en obegriplig sömn i 25 år, men det stör absolut inte handlingen. Berättarsliten är lite avslappnad och gör att det blir en lite tokrolig historia mitt i allvaret. Jag gillar den.
sep 21
Isaacson, Maureen; Älskade spion; 2003
Jag har läst ett urval noveller ur Sydafrika berättar: En stereo i Soweto. Novellerna är uppdelade i då och nu och jag har läst från båda delarna. Jag recenserar dem av feministiskt intresse här en och en.
I Älskade spion tar Maureen Isaacson upp de amnestirättegångar som pågick mot vita som gjort sig skyldiga till brott under apartheid-regimen. Allison är journalist och bevakar rättegången mot en före detta general som gjort sig skyldig till en rad olika brott. När hon är på väg hem går hennes bil sönder och hon får hjälp av generalen. Hon vet inte var han tar henne eller om hon kommer att komma hem helskinnad. Hon vet inte om hon ska vara rädd för honom. Hon är inte rädd, men hon känner ett enormt äckel.
Älskade spion var en riktig rysare med politiska motiv. Både den politiska situationen med någon i samma bil som begått fruktansvärda brott mot sina medmänniskor och också det faktum att det är sent, det är mörkt och du inte vet om du kan lita på personen. Det var riktigt, riktigt bra.
sep 21
Tlali, Miriam; Letitias beslut; 1999
Jag har läst ett urval noveller ur Sydafrika berättar: En stereo i Soweto. Novellerna är uppdelade i då och nu och jag har läst från båda delarna. Jag recenserar dem av feministiskt intresse här en och en.
Miriam Tlali berättar en gripande historia om en svart kvinnas beslut att ta sig ur sitt våldsamma äktenskap i Letitias beslut. Hon möts av oförstånd hos polisen och blir oerhört oförskämt behandlad. Ändå står hon fast vid sitt beslut. För sina barns skull. Författaren var den första svarta kvinna att få en bok publicerad på engelska i Sydafrika och hon är även en av de första att skriva om Soweto, där hon själv bott.
Jag berördes mycket av denna korta novell, men jag var besviken på slutet. Den slutar bara, mitt i konversationen med polisen. Jag ville veta vad som hände sedan, även om det nog är meningen att jag ska kunna räkna ut det.
sep 21
Dike, Fatima; Det är bara numret som är ändrat; 2001
Jag har läst ett urval noveller ur Sydafrika berättar: En stereo i Soweto. Novellerna är uppdelade i då och nu och jag har läst från båda delarna. Jag recenserar dem av feministiskt intresse här en och en.
Fatima Dikes huvudperson i Det är bara numret som är ändrat är en kvinna i det nya Sydafrika. Hennes mamma lever kvar i det gamla. Dottern kan inte förlika sig med att mamman hyllar deras för detta husbonde, en vit man med makt. När apartheid är avskaffat finns det ingen anledning att känna vördnad för den före detta överheten. När dottern äntligen får svar på sin fråga om varför mamman beter sig så blir hon överraskad.
Det är en fin novell om hur sker och ting inte alltid är som de ser ut att vara, att det kan vara betydligt mer komplicerat. Det handlar absolut inte om att relativisera det förtryck som apartheid innebar för landets svarta befolkning, utan mer hur vita människor valde att utnyttja sin makt till positiva saker.
sep 21
Rule, Peter; Souvenirer; 1999
Jag har läst ett urval noveller ur Sydafrika berättar: En stereo i Soweto. Novellerna är uppdelade i då och nu och jag har läst från båda delarna. Jag recenserar dem av feministiskt intresse här en och en.
I Peter Rules novell Souvenirer får vi möta den ångerfyllda mannen som gjort något oerhört hemskt. Sydafrika är i krig, förmodligen mot Angola. Mannen skriver ett brev till sin flickvän som han antar aldrig kommer att vilja veta av honom efter att hon har läst. Han berättar om Terrence. De mobbar honom för att han är en ”kafferälskare”. Men när de hittar en flicka övergiven av sina bröder tvekar inte Terrence att också våldta henne. Mannen som berättar historien vill inte själv tala om för sin flickvän huruvida han själv deltog, för han vet att tittat på var illa nog. Terrence klarar inte av att leva med vad han gjort.
Novellen var otroligt stark och inte ursäktande på något vis. Den visar krigets grymma sida och hur män i krig kan förvandlas till monster. Man får förmoda att huvudpersonerna är vita eftersom de är nedlåtande mot de svarta ”kaffrerna”. Det är en berättelse som jag sent kommer att glömma. Var mannen som berättar mer delaktig än bara åskådare? Kommer han att kunna leva med sig själv, oavsett om han deltagit aktivt eller inte? Det finns många frågor att ställa sig och analysera. Mycket bra bra och roligt med ena manlig författare med ett feministiskt tema.
sep 21
Novell-lördag: Sydafrika
Idag blir den en spännande dag för idag ska jag recensera flera noveller ur Tranans samling Sydafrika berättar: En stereo i Soweto.
I boken är novellerna uppdelade i de som handlar om tiden före apartheidsystemets avskaffande och de som handlar om tiden efter. Alla är skrivna hyfsat nyligen. Jag kommer att publicera fem noveller i den första kategorin (de fem första) och två i den andra (de två sista). En novell är skriven av en man. Det handlar om svarta och vita, det handlar om kvinnoförtryck och det handlar om det nya Sydafrika. Jag är oerhört imponerad av det jag har läst.
Första recensionen publiceras kl 11 och sedan kommer det en i timman fram till 18 då jag publicerar ett avslutningsinlägg. Häng med!
UPPDATERAT
Jag glömda att berätta att Sydafrika är ett land jag har varit i. Läs om min resa dit här.
