Hugo två år i bilder

Här kommer lite bilder från gårdagens heldagsfirande av vår tvååring.

Hugo får en fin present

Hugo har fått en fin present från bästa barn- och ungdomsboksförfattaren Anna Charlotta Gunnarsson. Nu kör vi, tut tut och örn örn!

Hugo på båten med mormor och morfar

Hugo åker båt till Skansen med mormor och morfar.

Hugo och farfar

På kajen mötte farfar.

Dags för teletubbies

Pappa och Hugo leker Teletubbies bland kaninerna på Lill-skansen.

Åka rutschkana på Skansen

Trots alla djur så var det rutschkanan som var roligast på Skansen.

Tårta med Kristofer

Dagen avslutades med kalas där hela familjen var representerade. Här skär Hugo tårtan med farbror Kristofer.

Imorgon fyller min lilla pojke 2 år

Jag kan inte tro att det är sant, men imorgon fyller lilla Hugo 2 år. Det var alltså två år sedan idag vi åkte in till BB Stockholm i Danderyd för igångsättning. Ungefär ett dygn efter vi kommit in kom han till världen.

Två år av glädje, två år av oro och bekymmer och två år av ett totalt nytt liv. Det var precis som folk sa, att det är svårt att tänka sig att det fanns en tid då han inte fanns i mitt liv.

Nu finns han och det är jag oändligt lycklig över. Grattis på födelsedagen, älskade Hugo!

Hugos födelsedag nummer ett

Såhär såg han ut när han fyllde ett. Imorgon ska vi på Skansen och det ska bli en minnesvärd dag (för oss, han lär inte minnas något).

Tematrio v 36 – tegelstenar

Jag vill så gärna blogga idag om lyrans tematrio som denna vecka är tegelstenar. Tekniken vill mig dock inte väl och det enda som står till buds är en telefon dom funkar sådär. Jag får lägga till länkar i efterhand. Nåväl, här är mina tre tegelstenar jag rekommenderar:

Sin mors dotter av Marilyn French: en bra bok om tre generationer kvinnor i USA. Feministiskt och helt fantastiskt!

Vilda svanar av Jung Chang: Ingår i den feministiska kanonen och handlar om tre generationer kvinnor i Kina. Till skillnad från Sin mors dotter är den dokumentär.

Och världen skälvde av Ayn Rand: egentligen tre böcker men säljs numer som en. Det är en nyliberal bibel, men bortsett från det är det också en berättelse om en stark kvinna som går sin egen väg. Läsvärd men ett 100 sidor långt nyliberalt tal på slutet hade jag klarat mig utan 😉

Jag jobbar hårt på fler tegelstenar nu är jag kör set temat i Tre på tre!

Att-läsa-lista september

September-läsning

Nu är det en ny månad och dessutom efter semestern och därmed nya tag och så vidare.Därför tänkte jag göra som många andra bokbloggare och presentera min läslista i början av månaden.

Jag har aviserat min medverkan i olika utmaningar och det känns roligt, men samtidigt måste jag se till att få tid att läsa alla böcker.

Måsteböcker under september:

Jordenrunt-resan: Adams arv av Astrid Rosenfeld. Jag väljer att resa till Tyskland på det första stoppet och boken ser jag fram emot att läsa. Jag har börjat lite smått och tänkte ägna hela kvällsläsningen ikväll åt den.

Tre på tre: Mandarinerna av Simone de Beauvior. Jag tänkte inte ligga på latsidan utan kör tegelstenar i Pocketlovers årliga utmaning Tre på tre. Det är första gången jag är med och det går ut på att man ska läsa tre böcker på valfritt tema. Jag har med tanke på böckernas längd, tjuvstartat och hunnit 400 sidor i den 800 sidor långa boken. Den är jättetråkig. Jättetråkig. Men Simone de Baeuvoir är Simone de Beauvior och hon måste läsas om man är en hängiven feminist. Och det är jag ju 🙂

Bokmässan: Wasted Morning av Gabriela Adameşteanu. Jag vill läsa lite rumänskt innan bokmässan och det ska helst vara av kvinnor och de ska helst besöka bokmässan. Urvalet blev då ytterst begränsat men jag hittade Wasted Morning på Amazon och beställde den. Gabriela Adameşteanu ska på bokmässan och är dessutom feminist. Vilken bonus! Jag har inte börjat med den än.

Att läsa om jag hinner:

Novell-lördag: Jag kör vidare med mina novell-lördagar och i pipen ligger främst Kina, men också Vietnam och Sydafrika. Jag brukar läsa noveller på tunnelbanan. Det funkar fantastiskt bra!

Bibblanböcker: Rismodern av Rani Manicka. Jag har varit i Malaysia men inte läst något därifrån. Rismodern ser jag fram emot, men den är lite lång (500 sidor) för att bara läsa sådär bredvid.

Feministisk litteraturkanon: Häxringarna av Kerstin Ekman. Jag tror att det är dags för den nu. Jag har fem kvar och varför inte börja med dem man har hemma? Har fått ett recex på Glaskupan av Sylvia Plath, men den får vänta lite så att den tajmas med Jordenrunt-resan.

Bara för att: Döden av Jonas Gardell. Som om jag skulle kunna låta bli. Fick den i min hand idag.

Sexualiseringen av våra döttrar – ett desperat rop på hjälp

Jag har skrivit mycket på bloggen om barnkläder och könsfixeringen redan i spädbarnsåldern, men detta blogginlägget ska handla om saker som är värre än färger och könskodning. Det ska handla om hur de stora kedjorna vill att våra döttrar ska se ut. Det är tyvärr inget nytt, därav detta desperata rop på hjälp.

Jag har ingen dotter och när jag pratade med kollegor som har det känner jag nästan en lättnad över det. I tidig ålder delas barnkläderna i affärerna upp i en blå-grå-murrig del och en rosa-glitter-volang-del. Men det finns alternativ. Några raka tröjor i olika färger har i alla fall Lindex och Kappahl. Detta kan man köpa om man vill ha barnkläder och inte könskodade plagg. Det är när barnen börjar komma över storlek 122 som det blir riktigt illa. Mina kollegor vittnade om snäva byxor i tunnare material än liknande på den andra avdelningen. Har du bara lite rundare mage än genomsnittstjejen så är den en storlek större som gäller. Det ska ju sitta tajt och sexigt.  Det handlar också om tröjor som lite sexigt ska glida ner över axlarna och tryck med vuxna kvinnor som tittar trånande på betraktaren. Detta till sjuåringar.

Det är verkligen för bedrövligt. Frida Boisen uppmärksammade tidigare i år att nioåringar hade bh och startade bh-upproret. Men det är inte bara underkläder för barn som är problemet. Vi föräldrar måste agera, frågan är bara hur. Vi kan bojkotta och tjata på expediterna i affären och skriva mejl. Det visar sig inte ge särskilt mycket då läget förvärras hela tiden. Var är alla föräldrar som tycker att det är ok att sjuåringen är ett sexobjekt? Och varför känner inköpare och andra något ansvar? Jag vet att de måste sälja bra, men jag tror knappast att HM skulle köpa in tröjor med rasistisk tryck och hävda att de säljer de folk vill ha. Det finns en gräns för vad de kan ha i sina affärer, men den gränsen gå uppenbarligen inte vid kläder som gör att sjuåringarna ser ut att komma direkt från en porrfilminspelning.

När jag frågade HM:s expedit varför det fanns olika jeans för flickor och pojkar hänvisade hon till det enorma manliga könsorganet som på tvååringar behöver extra plats i byxan. När jag kontrade med blöjor så sa hon irriterat att byxorna finns upp till storlek 122 och femåringar har inga blöjor. Men fortfarande små snoppar skulle jag säga. Det är så dumt att man inte tror att det är sant. Dessutom är tjejernas jeans tajtare över låren och inte mellan benen.

Kom igen alla vettiga föräldrar, vad ska vi göra? Vad kan få de stora klädkedjorna att tänka om? Tips mottages tacksamt.

Thorvall, Kerstin; Det mest förbjudna; 1976

Det mest förbjudnaKerstin Thorvalls Det mest förbjudna ingår i den Feministiska litteraturkanonen, men jag hade inte läst den innan vi satte listan. Så passande då att Albert Bonniers förlag har gett ut den här och tre andra feministiska böcker i nytryck.

Annas pappa dör när hon är elva år och hon saknar honom mycket. Hennes mamma är överbeskyddande och kvävande. Av ett misstag får Anna höra att hennes pappa dött på ett mentalsjukhus. Anna klarar i vuxen ålder inte av relationer. Hon har en stark sexualdrift, men den varar bara så länge som det är förbjudet. Så fort hon är gift och mamman gillar maken så är det inte längre intressant. Hon inleder förhållanden med alkoholister och narkomaner och gifter sig och skiljer sig flera gånger. Men hon får aldrig ro.

Jag hade läst om den här boken innan jag läste den. I Marie Ehrenbergs bok fick jag veta att Det mest förbjudna aldrig sågs som feministisk i sin samtid. Det är märkligt. Precis som Ehrenberg pekar på så är det helt uppenbart att Annas beteende beror på hennes mammas överbeskyddande som i sin tur berodde på att hon tvingats gifta sig med en sinnessjuk man för att hon var gravid. Allt detta hade ju gått att undvika med en annan kulturell och religiös ordning. Det är också intressant att det är så fruktansvärt förbjudet att ha sex med män utan att vara gift och utan att ens ha en tanke på att gifta sig. Det är ju tur att tiderna förändras.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Avslutning novell-lördag: Grekland

Greklands flaggaDetta var en gedigen dag och jag har presenterat många fantastiskt bra noveller för er. Om du inte har läst Grekland berättar: Fikonträdets sång så gör det bums! Jag läste bara de kvinnliga författarna för de var så många och så bra att jag kände att jag inte behövde läsa mer.

Sophia Nikilaïdou är född och bor i Tessaloniki och Ersi Sotiropoulou är född i Italien, annars var alla de andra infödda Aten-bor.

Bäst alla kategorier: Bebbas förlovningBästa tvist: Snubblade du, eller?
Roligast: Bebbas förlovning
Bästa feminstiska statement: Brudrovet, Bebbas förlovning och En dag hittar rädslan dig och då är du ensam

Det jag har läst mig om Grekland och grekisk samtida kvinnolitteratur är att det finns en vilja att bryta sig ur gamla strukturer. Jag har också lärt mig att det finns många spännande författare och att det är synd att jag inte förstår grekiska.

Hur ska man gå vidare efter en sådan här fantastisk novell-lördag? Jo, det får bli lite extra speciellt och nästa lördag (7/9) blir det Kina som vi har haft en novellcirkel om på Facebook.

Dervi, Loukia; Brudrovet; 2004

Grekland berättar: Fikonträdets sångJag har läst Grekland berättar: Fikonträdets sång från Tranan. Översättaren och redaktören Jan Henrik Swahn har gått in för att hitta kvinnliga författare och därför innehåller novellsamlingen många intressanta kvinnliga samtida författare. Jag recenserar novellerna en och en.

Brudrovet är, till skillnad från vad man kan tro av titeln, en humoristisk novell av Loukia Dervi. Den utspelar sig inte i Grekland utan på landsbygden i Albanien. Berättarjagets mammas far är övertygas kommunist och att dottern ska gifta sig med en oppositionell är otänkbart. För att få den man hon älskar bestämmer de sig för att han ska röva bort henne och sedan ska de sprida ut att de redan haft könsumgänge. Det går kanske inte helt som de har tänkt sig, men de får hjälp från oväntat håll.

Jag tyckte mycket om den här novellen. Den lär oss att i patriarkala miljöer spelar det ingen roll vad man tror på när man vill styra styra kvinnorna. Ofta är det religion och kultur, men här var det politik.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Nikolaïdou, Sophia; Så kan vi ha det framför oss och titta på det & En dag hittar rädslan dig och då är du ensam; 1999

Grekland berättar: Fikonträdets sångJag har läst Grekland berättar: Fikonträdets sång från Tranan. Översättaren och redaktören Jan Henrik Swahn har gått in för att hitta kvinnliga författare och därför innehåller novellsamlingen många intressanta kvinnliga samtida författare. Jag recenserar novellerna en och en, men här tar jag två i en.

Tvår korta noveller av Sophia Nikilaïdou. Så kan vi ha det framför oss och titta på det är en sorglig novell om olycklig kärlek och två som får återförenas innan ett liv tar slut. En dag hittar rädslan dig och då är du ensam handlar om en man som inte behandlar sin fru väl och en dag finner hon sig helt enkelt inte i det.

Jag tyckte mest om den andra novellen. Den var den mest feministiska av dem och berättar om en uppgörelse, inte bara med en skitstövel till man, utan också med de patriarkala strukturer som gör att han kunde agera som han gjorde.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Sotiropoulou, Ersi; De små vita lögnernas mästare; 2005

Grekland berättar: Fikonträdets sångJag har läst Grekland berättar: Fikonträdets sång från Tranan. Översättaren och redaktören Jan Henrik Swahn har gått in för att hitta kvinnliga författare och därför innehåller novellsamlingen många intressanta kvinnliga samtida författare. Jag recenserar novellerna en och en.

I De små vita lögnernas mästare av Ersi Sotiropoulou är det en man som är huvudperson, men han är ganska töntig och faktiskt känns det som om han har fått den kvinnliga könsrollen. Det är frun och dottern som sitter klistrade framför TV:n och laddar inför OS i Aten och han som springer omkring och undrar vad sjutton all uppmärksamhet handlar om.

En novell om sport där det är kvinnorna som får stå för normen, det är en novell jag inte kan låta bli att recensera här. Jag tyckte om den. Författaren skapar en fantastisk känsla för de kommande olympiska spelen som gick av stapeln i Aten 2004 och hon gör det på ett humoristiskt sätt, genom en som minst av allt ser fram emot det.

Läs mer: Adlibris, Bokus