Välkommen till dagens julboksmaraton!

Julböcker

Idag såhär årets näst sista dag ska vi ägna oss åt julböcker. Det blir juboksmaraton från och med nu fram till 22 ikväll. Det kommer att komma recensioner på böcker, spaningar från andra bloggar och lite tips om mer alternativa julböcker. Mer tips på bra julböcker välkomnas självklart under hela dagen!

Eftersom dagen kommer att gå i feelgood-bokens tecken kommer här lite punkter som jag kommer att använda mig av i recensionerna för att bedöma bokens kvaliteter som romantisk julbok.

Julboksingredienser

  1. Kvinnan: Hon får inte vara ett mähä, utan en självständig kvinna som söker eller som inte vet att hon söker kärleken.
  2. Mannen: Ja tyvärr verkar det vara hopplöst heteronormativt, så här kommer jag att bedöma mannen och hans kvaliteter som en bra man.
  3. Intrigen: För att det ska bli bra behövs en spännande intrig. Det är inte direkt så att man undrar hur det ska sluta, mer hur det ska gå till. För egen del tycker jag också att det måste vara sannolikt. Inte sannolikt som att det skulle kunna hända i verkligheten, utan så att författaren är så pass skicklig att jag vävs in i en illusion om att det är troligt att det skulle kunna gå till just så.
  4. Rekvisita: Det måste såklart vara snö och juliga miljöer, men också gärna med andra trevliga saker som ramar in historien.
  5. Det obligatoriska exet: Exet eller soon-to-be exboyfriend är alltid ett inslag. Han ska vara hopplös på ett sätt som är uppenbart för alla utom för huvudpersonen själv. Här är det trevligt om han inte är ett fullkomligt monster, utan sannolik enligt definitionen ovan.
  6. Feminism: Det behöver inte vara vrålfeminsitiskt och normkritiskt, men det behöver vara en viss grad av anständighet. Borta måste kvinnan vara som räddas av riddaren på den vita hästen och nu vill jag se självständiga kvinnor som väljer själva och hittar sin egen väg.

Häng med under dagen!

Utmaningar 2018: Två språkutmaningar

Glob med flaggor

Då tänkte jag redovisa två språkutmaningar som jag tog på mig och som jag faktiskt klarade. Månadens språk och språkutmaningen var två utmaningar med fokus på språk och att läsa utanför västvärldens gränser.  Jag ville dessutom tvinga mig själv att läsa mer på nordiska språk och tyska.

Månadens språk

Månadens språk var Ugglan och bokens utmaning och handlade om att läsa minst en bok varje månad på ett givet originalspråk. Jag skulle inte läsa dem på originalspråk, såklart, men den skulle vara skriven i original på ett visst språk.

Januari: franska

Och sen Paulette av Barbara Constantine (Frankrike)

De utsatta av Maïssa Bey (Algeriet)

Pesten av Albert Camus (Frankrike/Algeriet)

Den fariseiska kvinnan av François Mauriac (Frankrike)

Februari: japanska

Kök av Banana Yoshimoto (Japan)

Bonus: Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro (originalspråk är ju engelska)

Mars: polska

Daghus, natthus av Olga Tokarczuk (Polen)

April: portugisiska

Walters dotter av Lídia Jorge (Portugal)

Salomes huvud av Ana Paula Tavares (Angola)

Dikter av Amilcar Cabral (Guinea-Bissau)

Stories from Macau av David Brookshaw (red) (Macao)

Sjöjungfruns andra fot av Mia Couto (Mocambique)

Maj: turkiska

Stenbyggnaden av Aslı Erdoğan (Turkiet)

Juni: italienska

Dagar av ensamhet av Elena Ferrante (Italien)

Juli: afrikaans

Expeditionen till baobabträdet av Wilma Stockenström (Sydafrika)

Augusti: vietnamesiska

Dubbelsängen i Chua av Doan Le (Vietnam)

September: tyska

Berlinerinnen av Martha Wilhelm (Tyskland)

Oktober: spanska

Kärlek het som chili av av Laura Esquivel (Mexiko)

De övergivna museerna av Cristina Peri Rosso (Uruguay)

November: arabiska

Return ticket av Najwa Binshatwan (Libyen)

Resa av Ines Abassi (Tunisien)

Fönster av Rafiqa a-Marwani (Tunisien)

December: ryska

En munter begravning av Ljudmila Ulitskaja (Ryssland)

Försök till självbiografi av Boris Pasternak (Ryssland)

Språkutmaningen

Språkutmaningen gick ut på att läsa en bok på engelska i månaden, en på tyska i kvartalet och en på vardera danska och norska under året. Jag klarade engelska med råge, så de böckerna kommer jag inte att redovisa. Följande böcker läste jag på andra språk än svenska och engelska under året.

Tyska

Vater, Mutter, Stasi av  Angela Marquardt (Tyskland)

Die Sekretärin av Ingrid Noll (Tyskland)

Berlinerinnen av Martha Wilhelm (Tyskland)

Feministin sagt man nicht av Hanna Herbst (Österrike)

Danska

Den der lever stille av Leonora Christina Skov (Danmark)

Norska

Jeg skal gøre deg så lykkelig av Anne B Ragde (Norge)

Utmaningar 2019: Nobelpristagare i två delar

Kvinnliga nobelpristagare

Kvinnliga nobelpristagare som egentligen inte omfattas av den här utmaningen alls. Det är för att jag 1 har läst alla och 2 de redan har fått priset.

Då är det dags att presentera den första utmaningen som jag avser att ta mig an 2019. Det blir nobelpristagare i två delar där den ena handlar om kvinnor som borde fått priset och den andra i huvudsak män som redan fått priset.

Hon borde fått nobelpriset!

En utmaning jag har haft förut är klassiska kvinnor. Den har återkommit i olika former och under 2019 är det tänkt att den ska komma i en ny skepnad. Jag kallar den Hon borde fått nobelpriset! och det handlar om författare som borde ha fått nobelpriset i litteratur om inte patriarkatet funnits och om Svenska Akademien inte nästan enbart bestått av män som föredragit manliga författare. Förutom att det ska vara en nobelprisvärdig författare ska det vara en kvinna och hon ska vara död.

Min julkalender 2018 handlade om kvinnor som borde få nobelpriset, men jag hade även med några döda. Astrid Lindgren, Assia Djebar och Christa Wolf har jag redan skrivit om. Den här utmaningen ska spinna vidare på temat och handlar om de kvinnor som borde fått det för länge sedan, som exempelvis Virginia Wolf, Katherine Mansfield och Simone de Beauvoir. Tanken är att det ska mynna ut i en julkalender nästa år. Nedan är en lista på personer jag har fått tips om via sociala medier, gamla hederliga medier och som jag kommit på själv. För att det ska bli någon slags överraskning i december nästa år har jag tagit bort dem jag funderat på och som jag redan läst. Fyll gärna på listan, gärna från länder utanför västvärlden.

Karen Blixen

Colette

Edith Wharton

Gertrude Stein

Else Lasker-Schüler

Edith Sitwell

Anna Achmatova

Marguerite Yourcenar

Buchi Emecheta

Läsa alla nobelpristagare sedan 1940

Den andra delen av den här utmaningen handlar om att läsa alla nobelpristagare och betala av ett decennium om året. Eftersom jag inte klarade utmaningen 2018 tänkte jag att jag dubblar 2019, det vill säga att jag ska läsa alla nobelpristagare sedan 1940. På 40-talet var det inte så många pristagare så jag ska förhoppningsvis klara dem plus de två jag har kvar sedan 50-talet. Min läslista innehåller förhoppningsvis några noveller för enkelhetens skull.

2019 ?

1955 Halldór Kiljan Laxness, Island: Salka valka står i bokhyllan. Det är bara att hugga i!
1953 Winston Churchill, Storbritannien: Vi har visserligen hans andra världskriget-mastodontverk men nej, jag ska inte ta mig an det. Savorla är hans enda roman och den står i bokhyllan färdig att läsas.

1949 William Faulkner, USA: Här måste det googlas och väljas ut något lagom långt verk.
1947 André Gide, Frankrike: som ovan.
1944 Johannes V. Jensen, Danmark: Jag tror att det finns en  novell i Nobeller!

Recension: Våhlund, Elias & Agnes; Handbok för superhjältar – Vargen kommer; 2018

Handbok för superhjältar - Vargen-kommerDå var den äntligen här – bok nummer fyra av Handbok för superhjältar, Vargen kommer. Min son har längtat så mycket och han blev helt överlycklig när han fick boken i sin hand. Jag tycker också att det är fantastiskt fina barnböcker så mina förväntningar var också tämligen höga. Böckerna om Röda masken ges ut på Rabén och Sjögren.

I Vargen kommer måste Röda masken rädda borgmästaren som blivit tillfångatagen av vargarna. Hon inser att hon inte kommer att klara det själv och hon tar hjälp av en av mobbarna, Max. han får en gul superhjältedräkt och Lisa lär honom att flyga. Tyvärr går det inte som de tänkt sig, efter som de andra två mobbarna, Robert och Nick kommer på dem och också vill vara superhjältar. Tillslut blir det så att Lisa kommer att  behöva bådas hjälp för att rädda borgmästaren.

Efter att ha läst Vargen kommer är jag lite mer kluven an jag varit tidigare. Sonen älskar den såklart på samma sätt som förut, men jag är tveksam till att låta mobbarna få stå stor hjälteroll. Å ena sidan så är det bra att det nu fokuseras mer på samarbete och att Lisa inte längre är så ensam. Men det som var fint i vänskapen med Max, den som själv blivit utfrusen i mobbargänget, blir nu till att mobbarna blir hjältar. Jag gillar inte riktigt det och hoppas att vi i kommande böcker får se att Lisa tar hjälp av andra, kanske någon blyg och ensam tjej och att Robert och Nick tvingas se på när andra är hjältar.

Som vanligt är det fint berättat och fantastiska illustrationer. Framförallt är det spännande och det är därför så många barn älskar böckerna. Här hemma ser vi redan fram emot nästa bok!

Läs mer: Adlibris, Bokus

Recension: Ragde, Anne B; Jeg skal gøre deg så lykkelig; 2011

Jeg skal gøre deg så lykkeligMin årsutmaning om att läsa böcker på andra språk har gått bra i år och kvar var bara en bok på norska. Anne B Radgdes bok Jeg skal gøre deg så lykkelig stod i en bokbytarhylla i Khao Lak och eftersom jag inte läste den i samma utmaning förra året läste jag den nu. Boken kom ut på svenska på Forum 2012.

Vi får möta några familjer i ett nybyggt flerfamiljshus utanför Trondheim. Det är en perfekt yta med familjer där mannen jobbar och kvinnorna är hemmafruar. Kvinnorna har fått det bättre materiellt med indraget vatten och kylskåp. Såklart är det inte så perfekt som det verkar på ytan utan här finner vi barnlängtan, sorg, längtan efter att få bli hemmaman och ensamhet. Alla vet vad alla gör, men de verkar inte tycka om varandra speciellt mycket. När en man kommer och installerar titthål i dörrarna kan den sociala kontrollen öka.

Det var en fin bok med många intressanta personporträtt. Jag tyckte också om stilen att vi i det ena avsnittet fick höra om det utelåsta barnet och i det andra om den sörjande pappan. På så sätt växte ett sammanhang upp och vi fick ta del av många livsöden. Men det var bara lösryckta sekvenser, jag hade velat ha en något mer central händelse än en titthålsförsäljare att hänga upp historien på.

Läs mer (norska): Adlibris

Recension: Ulitskaja, Ljudmila; En munter begravning; 1997

En munter begravningEn bok som jag nyligen läste ut är Ljudmila Ulitskajas En munter begravning. Den är ursprungligen skriven på ryska och ryska är månadens språk. jag tänkte att jag borde gå i land med den utmaningen. Jag har läst Ulitskaja förut, men det var många år sedan och jag minns inte så mycket om Sonetjka mer än att jag tyckte om den.

Alik ligger för döden i sitt hem på Manhattan i New York. Hans vänner är samlade omkring honom och det är mitt i sommaren och ac:n funderar inte så det är olidligt varmt. Alla är exilryssar och det är sjuttiotal. Alik är en medioker konstnär som aldrig slagit igenom. Vi får följa några av hans nära, främst kvinnor. Hans fru, hans exfru och hans dotter är några av den vi kommer närmast. En av de mest centrala händelserna är när Aliks fru Nina vill få honom att konvertera till kristendomen från judendomen innan han dör.

I En munter begravning är det inte händelserna utan människorna och vardagligheten som står i centrum. Trots det allvarliga ämnet är det sidohistorierna som bär historien framåt. Det är en lågmäld historia som jag tycke om i all sin enkelhet. Egentligen låter väl allt så otroligt tråkigt, men det är något med Ljudmila Ulitskajas stil som gör att det inte blir det.

Boken gavs nyligen ut på nytt på Ersatz. 

Läs mer: Adlibris, Bokus

God fortsättning och se fram emot julboksmaraton!

Det är juldagen och jag har haft en fantastiskt fin julafton. Jag fick fina presenter, även om inte mycket är läsbart nuförtiden. Det där med böcker har jag, som traditionen bjuder, åtgärdat på julaftons kväll med en beställning på Adlibris.

Jag hoppas att ni har läst och gillat min julkalender i år! Det är roligt att skriva, men tar mycket tid. Jag har inte hunnit med så mycket mer och har många recensioner på gång. En sak som inte har kommit upp här på bloggen än är det här med julböcker. Fenomenet verkar ha kommit till Sverige med besked, i alla fall om man få tro bokbloggarna. Jag har själv gärna läst någon romantisk  bok som utspelar sig i vintertid just kring jul, men när jag ser omslagen på julböckerna som nu kommer på löpande band, blir jag oftast avskräckt. Feelgood i all ära, men det får inte bli för smörigt.

Utan att egentligen utmana mig så har jag gett mig den på att hitta en julbok jag gillar den här julen. Jag har läst och läst, avbrutit läsning för att jag inte orkat och sen återupptagit läsning. Eftersom jag ligger efter i mitt recenserande på grund av kalendern, bestämde jag mig för att bjuda er på ett julboksmaraton. Jag kör på årets näst sista dag, söndagen den 30 december och det återstår att se hur många recensioner ni kommer att få ta del av. Läget just nu är två avslutade, två påbörjade och en tänk.

Utöver recensioner så tänkte jag buda er på spaningar från andra bloggar och sammanställa vad de läst och tycker och förhoppningsvis kan jag avsluta dagen med lite tips inför kommande jular. Häng med, som vi säger!

Lucka 24: Margaret Atwood

Margaret Atwood

Krans 24Jag sparar det bästa till sist, som vanligt. Självklart borde Margaret Atwood få nobelpriset i litteratur! Hon skriver fantastiskt, hon har många strängar på sin lyra och hon tar upp aktuella och viktiga ämnen. Vi är många som tycker att Svenska Akademien borde ge henne priset.

Ni som följt hela kalendern från början tills nu har kanske lagt märke till att jag ibland skriver ganska svalt om personen och ibland inte kan lägga band på mina egna känslor om hur gärna jag vill att författaren borde få nobelpriset. Jag känner att det måste få vara så för det här är ändå en personlig blogg och en personlig kalender. Margaret Atwood är en av mina stora favoriter och hon är också en otroligt mångsidig författare. Hon skriver om unga flickor och uppväxt i Kattöga, om sexuell frigjordhet på männens villkor i Upp till ytan och om en fruktansvärd framtid med endast en överlevande efter ett fruktansvärt experiment i Oryx och Crake.

Hennes mästerverk är utan tvekan Tjänarinnans berättelse. Få har missat att den nu finns som TV-.serie, Handmaids tale, och att vi där får veta vad som hände sedan. Varför får hon inte priset? Är hon för populär som Joyce Carol Oates? Är hon för feministisk? Eller är det helt enkelt så att med Alice Munro så mättades kvoten kanadensiska kvinnor för all framtid? Jag hoppas att akademien tar sig till fånga och ger henne priset snarast!

God jul och tack för att ni har följt min julkalender!

Margaret Atwood signerar mitt ex av Tjänarinnans berättelse

Margaret Atwood signerar mitt ex av Tjänarinnans berättelse. Juni 2015.

Lucka 23: Ljudmila Ulitskaja

Ljudmila Ulitskaja

Krans 23Idag såhär dan före dopparedan skriver jag om en författare jag själv precis läst (men inte hunnit skriva om), Ljudmila Ulitskaja. Hon har vunnit många prestigefulla priser, men inte nobelpriset i litteratur. Ulitskaja kommer från Ryssland och har gett ut romaner sedan början av 90-talet.

Ljudmila Ulitskaja är lite av en högoddsare i sammanhanget, men jag vill ändå ha med henne i den här kalendern. Hon skriver om angelägna ämnen och skriver fantastiskt. Dessutom verkar hon inte rädas Putin och hans regim. Hon har fått stor uppmärksamhet för sin bok om förintelsen, Daniel Stein, Interpreter. I den skriver hon om vikten av försoning mellan de tre stora världsreligionerna.

Ett annat viktigt tema i Ulitskajas romaner är också kvinnor och vardagslivet i Sovjetunionen och hur kvinnor är fångade i könsroller. I En munter begravning skriver hon om ett antal exilyssar i USA och i den boken skildrar hon hur flera kvinnor som stått en döende man nära samlas vid hans dödsbädd. En mycket fin roman där relationerna och personerna får stå i centrum och där händelserna är mer i skymundan.

Jag har läst Sonetjka och En munter begravning.

 

Lucka 22: Dubravka Ugrešić

Dubravka Ugresic

Krans 22Nu är det snart jul och inte många författare kvar i min kalender. Idag tänkte jag skriva om Dubravka Ugresic, som jag tror är ganska så okänd för många. Hon kommer från Kroatien och är skönlitterär författare, litteraturhistoriker och essäist. Hon har översatts till svenska och har nyligen kommit ut med två av hennes mest kända verk på Albert Bonniers förlag,  Den ovillkorliga kapitulationens museum och Smärtans ministerium.

Kulturjournalisten Anneli Dufva ansåg att Dubravka Ugrešić skulle få priset 2013 med följande motivering: För att Ugrešić i sina romaner och essäer låter tiden, minnet och exilen, i fragment, likt fotoalbum, öppna en tankevärld präglad av ett Europa format både av sina krig och sina filosofer. Hon verkar som författare i en zon där klassisk bildning möter masskultur, öst möter väst och hon gör det med ett språk som både förmår att bära, och lever av, dessa motsatser.

Jag tyckte om Baba Jaga la ett ägg, som hittills är den enda bok jag jag av Ugrešić och framförallt att hon hade en feministisk analys på kvinnans åldrande. Jag ser fram emot att läsa fler böcker av henne för språket och berättarstilen lovar definitivt mer!

Jag har läst Baba Jaga la ett ägg.