Feministbiblioteket

jan 26

Jag har läst alla nobelpristagare sedan 1950

Av Hanna i Nobelpriset i litteratur

Idag läste jag ut Salka Valka av Haldor Laxness, en bok jag dragit mig för i många år för att jag haft fördomar om att den skulle vara så fruktansvärt seg och jobbig. Jag klarade inte utmaningen att läsa alla nobelpristagare på femtiotalet förra året, men är nu klar. Jag tänkte läsa de kvarvarande på 40-talet i år också och dem ska jag redovisa som vanligt på Nobeldagen. Därför får ni detta inlägg redan idag! Eftersom det var ett par år sedan jag läste nobelpristagare fanns det ju också ett par nya att läsa ikapp, men den delen av utmaningen är ju oftast den roligaste.

2017 Kazuo Ishiguro: Jag lyssnade på Återstoden av dagen på Storytel med uppläsning av Reine Brynolfsson. Det var förra årets absolut bästa läslyssningsupplevelse. Vilken bok!

2016 Bob Dylan, USA: Jag har bestämt att det räcker med att ha lyssnat på honom. Det är inte mitt fel att akademien valde att utse en ickeförfattare som nobelpristagare.

2015 Svetlana Aleksijevitj, Vitryssland: En författare jag läst före hon fick priset och som jag dessutom prickade in i min gissning 2015! Jag har läst Bön för Tjernobyl och Kriget har inget kvinnligt ansikte. Jag tycker att hon är en fantastisk författare!

1959 Salvatore Quasimodo, Italien: Poet som inte lämnade några djupare spår. Läste Poesie.

1958 Boris Pasternak, Sovjetunionen: Jag orkade inte ta tag i Doktor Zjivago, utan läste Försök till självbiografi. En intressant liten bok om en intressant författare i en spännande tid och land.

1957 Albert Camus, Frankrike: En gigant jag inte läst innan utmaningen. Läste Pesten och det var en av de bättre nobelpristagarböcker jag läst på senare tid.

1956 Juan Ramón Jiménez, Spanien: Jag läste novellen Månen ur Fler nobeller och även om det var rät så nyligen så minns jag ingenting av den.

1955 Halldór Kiljan Laxness, Island: Vilken överraskning! Hade förväntat mig kargt och isländskt och dödens tråkigt. Läste Salka Valka och det var kargt och isländskt, men allt annat än tråkigt! Det var varmt, kärleksfullt och också överraskande feministiskt.

1954 Ernest Hemingway, USA: Jag läste Den gamle och havet för ganska många år sedan och gillade ganska mycket. men det kändes inte då som att jag hade hittat en ny favoritförfattare som jag ville läsa mycket mer av.

1953 Winston Churchill, Storbritannien: Vi har hans andra världskriget-verk i sex band hemma, men nej det kommer inte att hända. Jag valde istället hans enda roman, Savrola, som var någon slags kärlekshistoria bland diktatorer och rebeller. Verkligen inte bra, men roligt att ha läst den. Han skrev den 1897 som följetong i en tidning.

1952 François Mauriac, Frankrike: Läste Den fariseiska kvinnan som jag tyckte kändes svårläst och obegriplig och även om jag minns lite vad den handlade om lämnade den inga djupare spår.

1951 Pär Lagerkvist, Sverige: Jag läste Bödeln för flera år sedan och tyckte om. Men mest av allt gillade jag en novell som en vän visade för mig för massor av år sedan som handlade om människor från en diktatur som kom på besök till en demokrati. Minns inte vad den hette, men minns att det var Lagerkvist och att den var fantastisk!

1950 Bertrand Russell, Storbritannien: En överraskning! Orkade inte med något av alla hans filosofiska verk, men så hittade jag Äktenskap och moral och den visade sig vara feministisk. Mycket bra val!

Nedan kan ni se mina sammanfattningar på tidigare lästa nobelpristagare. I år kommer jag att läsa de tre författare jag har kvar på 40-talet och förhoppningsvis kan jag redovisa dem på Nobeldagen som det är tänkt. Jag ska i år även läsa Elias Canetti, nobelpristagare 1981, som ska vara en bra författare och som jag endast läst en två sidor lång novell av. Det har skavt lite.

Eftersom jag är i ett nobelpristagare-flow just nu, så är det bäst att smida medan järnet är varmt. När jag är klar med 40-.talet kommer jag inte att fortsätta med 30-talet, utan tänker läsa lite mer utspritt så att jag får det lättare när det väl är dags för det årtiondet. Jag läste exempelvis idag dikter av den första pristagaren Sully Prudomme, som jag fann på Projekt Runeberg, ett ställe jag lär återkomma till. De tidiga nobelpristagarna är inte helt enkla att få tag på har jag märkt.

jan 25

Recension: Mossaed, Jila; Dikter upplästa av författaren; 2018

Av Hanna i Lyrik

Jag recenserade dikter av Rupi Kaur igår och min hyllning togs emot med mycket blandade känslor bland mina läsare. Idag kommer jag att recensera en betydligt mindre kontroversiell poet, den nya akademiledamoten Jila Mossaed. Jag lyssnade på hennes egna inläsningar på podpoesi. Det är inte en komplett samling eller en hel bok, utan blandade dikter från flera av hennes verk.

Jila Mossaed läser med inlevelse sina dikter som ofta handlar om ett annat land, dit hon längtar, men dit hon inte kan återvända. Hon skriver om mödrarna, sönerna och barnen och föräldrarna som fortfarande riskerar sina liv i det land som hon själv lämnat. Mossaed är född och uppvuxen i Teheran och kom till Sverige 1986 med sin son och dotter. Hon var då 38 år. Det är lätt att tänka sig att hon skriver om sina egna erfarenheter.

Jag tyckte mycket om Jila Mossaeds poesi. Det var lyrik med ett djup och med en svärta som verkligen berörde mig. Jag vill läsa mer av Mossaed och då läsa den. Men jag har verkligen fallit för att lyssna på poesi, speciellt om det är författaren själv som läser. De böcker som som hon läst dikter från är Vad jag saknades där (2018) Jag föder rådjuret (2015) Ett ljud som bara jag kan (2012). Jag ska ta och införskaffa en av dem och läsa!

Läs mer: Enligt O

jan 24

Recension: Kaur, Rupi; Milk and honey; 2014

Av Hanna i Lyrik

Jag har läst dikter av den indisk-kanadensiska författaren Rupi Kaur. Jag lyssnade på hennes egen inläsning av boken Milk and honey på Storytel. Boken finns på svenska och heter då Mjölk och honung och är utgiven på Mima förlag.

Rupi Kaur började sin författarbana på Instagram. Där lägger hon upp dikter illustrerade med så teckningar som hon själv ritat. Milk and honey bygger på hennes Instagramkonto. Genom att lyssna på boken missade jag de fina illustrationerna, men i gengäld fick jag författarens egen röst.

De första dikterna handlar om en trasig barndom, men senare handlar dikterna om kärlek. Fokus är en kärlekshistoria som tar slut. Först är det passion, efter det slitningar, sedan förlust och sorg för att sedan landa i pånyttfödelse. Det var verkligen en fin resa och varje steg är klätt i vackra ord.

Det var fantastiskt att höra författaren själv läsa sin poesi med sådan inlevelse! Jag lyssnade andäktigt i en timma, medan jag la pussel. Det var så vackra dikter och bäst gillade jag att en man aldrig kan vara den som gör en vacker och härlig. Du har alla de egenskaperna i dig själv. Han ser dem, och det är därför du älskar honom, men han kan inte ta åt sig äran för dina fina egenskaper.

Är Rupi Kaur banal och alldeles för enkel? Många kritiker verkar anse det. Bara för att hennes bana startade på Instagram betyder det inte att hon inte kan skriva. Jag tyckte att hennes dikter berörde och hon skriver om viktiga ämnen på ett sätt som många kan ta till sig. Det är inte samma sak som banalitet.

Läs mer (på svenska): Adlibris, Bokus , Prickiga Paula, Enligt O

jan 23

Blurb i reklam från Piratförlaget i Vi läser

Av Hanna i Pressklipp

Jag hade missat en fin blurb från tidskriften Vi läser i julas. Den här fina annonsen hade Piratförlaget med i tidningen inför jul. Jag blev så glad när jag såg det! ”Jag älskar verkligen Sara Lövestams grammatikböcker” fick bli den enda säljande blurben från Bokbloggen Feministbiblioteket. Jag är stolt och hoppas att någon nappade på erbjudandet för jag står för varje ord!

Sedan tänker jag i mitt stilla sinne att det är bra att leverera oneliners ibland.

jan 22

Kulturkollo: Efter kriget

Av Hanna i Kulturbetraktelser

Den här veckans utmaning på Kulturkollo är Efter kriget. De vill ha exempel på litteratur och annan kultur som utspelar sig efter kriget. Det är första världskriget som firas i år, men vi kan välja att presentera böcker och annat efter vilka krig som helst. Jag är sjuk och hemma idag och att svara på en utmaning får bli lagom bloggande för idag. Här har ni några böcker och TV-serier som utspelar sig efter krig.

Litteratur

Flyg ollonborre, flyg! av Christine Nöstlinger: Utspelar sig i Wien precis efter andra världskriget.

Varför kom du inte före kriget av Lizzie Doron: Handlar om en kvinna som flyttat till Israel efter andra världskriget och hon har ingen släkt kvar i livet alls. Om rotlöshet.

Jag var precis som du av Negra Efendić: En reportagebok om vad som hände efter kriget i Jugoslavien. Det är också en självbiografisk bok om familjens flykt till Sverige.

The Romance of Teresa Hennert av Zofia Nałkowska: Utspelar sig i Polen i en liten förvirrad tid på 20-talet då de vunnit ett krig mot Sovjetunionen och blivit självständiga. En feministisk variant av Anna Karenina.

Persepolis av Marjane Satrapi: Seriebok som utspelar sig under och efter revolutionen i Iran.

Hägring 38 av Kjell Westöö: Utspelar sig visserligen på randen av ett nytt krig, men mycket i boken handlar om vad som hände efter första världskriget i Finland.

TV

Tannbach: en tysk TV-serie om en liten by som delades efter andra världskriget. Första säsongen utspelar sig precis efter andra världskriget och den andra säsongen lite senare. Mycket bra om den naivitet som fanns om vilken sida man borde satsa på att bosätta sig.

Kärlekens vindar: En amerikansk TV-serie som utspelar sig i USA efter andra världskriget. Mycket om klass, ras och politik. Men också om kärlek, vilket väl var huvudsyftet med den serien.

Museum

Ockupationsmuseet i Riga: Handlar om utvecklingen i Lettland efter första världskriget.

jan 21

Recension: Jong, Dola de; Trädet och vinrankan; 1954

Av Hanna i Skönlitteratur

Ett nytt år och en nygammal utmaning – månadens språk. Det är nederländska som är månadens språk hos Ugglan och Boken och därför har jag läst en bok jag hade i hyllan, Trädet och vinrankan av Dola de Jong. Boken är skriven på 50-talet och utgiven på svenska 2017 på Nilsson förlag i översättning av Per Holmer.

Andra världskriget står för dörren och Bea och Erica flyttar ihop i Amsterdam. De är vänner, men Bea känner en enorm dragningskraft till Erica. Detta är i en tid då lesbisk kärlek absolut inte diskuterades öppet. Erica är en flyktig kvinna och hon gör bara det som faller henne in. Hon vet inte vem hennes pappa är, men det finns en underliggande oro att han skulle vara jude och att det därmed skulle vara fara för Erica. Hon försöker därför fly till Amerika, men inte ens det klarar hon av att göra seriöst.

Det roliga med den här boken var att jag nästan inte alls kände att den var skriven för så länge sedan. Det skulle varit ett underbetyg om boken var nyskriven men skulle handla om tiden före andra världskriget. Nu gjorde det att den kändes mer levande. Jag tyckte mycket om boken, i alla fall till en början. Mot slutet tappade den lite, men det blir ändå ett tämligen högt betyg på Goodreads. Med tanke på bokens tema om homosexuell kärlek så gjorde det mitt oerhört intresserad av författaren och jag vill läsa mer om henne och varför hon skrev en sådan bok.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Och dagarna går, Bloggbohemen

jan 20

Recension: Cooper, Sarah; How to be successful without hurting men’s feelings; 2018

Av Hanna i Serier

Jag hittade av en slump en riktigt rolig kvinna som ger små tips om hur man gör karriär. Sarah Cooper är komiker i USA och hennes bok How to be successful without hurting men’s feelings är en seriebok med tips och trix hur du lyckas i arbetslivet utan att trampa män på tårna.

Det är svårt att sammanfatta boken på ett begripligt sätt mer än att den är full av karriärstips och är skriven med mycket humor och stor skärpa. Det finns också en underliggande svärta eftersom det ju är satir på en verklighet som är olika för män och kvinnor och som gör det svårare för kvinnor att göra karriär och få investerare till sina företag. Ni ska få några exempel på riktigt roliga bilder i boken.

Du kan inte korrigera mäns fel rakt ut. Först måste du förminska dig själv.

Här får vi lära oss av männen. Hur man får sin medarbetare att bli totalförvirrad. Exemplet vi ser här är att man bemöter ett problem med att ställa en fråga om något helt annat.

Sarah Cooper föreslår också medaljer till fantastiska män på arbetsplatser. Här får ni några exempel på bravader som män bör uppmärksammas för.

Det är verkligen fantastiskt roligt och jag skrattade högt flera gånger och visade maken flera roliga sekvenser i boken. I viss mån är det tydligt att det är skillnad mellan svenska och amerikanska förhållanden. Boken är såklart tillspetsad, men verkligheten ligger ibland ganska långt ifrån satiren här i Sverige. Men tyvärr går boken inte att avfärda som bara parodi på amerikanska förhållanden, mycket går faktiskt att känna igen även här.

Det är ju ganska jobbigt när det bli mitt i prick att det enda du kan göra åt en mansplainare eller översittare är att hålla tyst. Att allt annat agerande bidrar till dålig stämning. Och tänk efter, visst är det lite så här också? Att bli utsatt för exempelvis en härskarteknik eller ett sexistisk skämt på ett möte och sedan ha mage att kommentera det? De som gjort det vet att det oftast blir extremt dålig stämning efteråt. Det är eventuellt ok att rapportera sexuella trakasserier, men det är inte ok att prata om att det förekommer på lunchrasten. Då kan männen på arbetsplatsen känna sig utpekade och du bidrar till dålig stämning. Visst känner ni igen er, kvinnor?

Jag måste säga att jag rekommenderar dig som vill göra karriär att läsa boken och ta till dig av alla råd. Eller bara skratta åt eländet.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Arbetsliv, Humor, Karriär, Sarah Cooper, USA
Lämna kommentar

jan 19

Skönhetsnormer och männens blick

Av Hanna i Hälsa

Sara Danius på nobelfesten i en klänning som verkligen skriker ”jag bär den för MIN skull!”.

I samhället finns det skönhetsnormer som alla mer eller mindre är slavar under. Vissa mår otroligt dåligt över sitt utseende och andra förhåller sig lite mer laidback till modet. En spaning jag gjort, i princip under hela mitt liv, är att män ofta tror att kvinnors utseendepanik beror på dem. Många män tror också att just deras åsikt om kvinnors utseende är efterfrågas, oavsett om den är positiv eller negativ.

När jag var nio år eller så och läste KP var där en insändare som irriterade mig redan då. Det var en kille som klagade på att tjejer gnällde över att ingen tyckte att de var snygga. Han berättade då hur de skulle se ut för att killar skulle gilla dem. Minns att det var något med inga tofsar, långt hår och många fler detaljer. En kille – i detta fall bara ett barn – tror dels att hans högst personliga åsikt är efterfrågad och dels att hans högst personliga åsikt är allmängiltig.

Man skulle kunna hoppas på att detta är något som växer bort med tiden, men jag tror att alla tjejer känner igen sig. Så många gånger tvingas vi lyssna på män som kommer med ”goda råd” eller som tror att deras personliga åsikt är vad som fattas för att polletten ska trilla ner. Jag har flera gånger diskuterat botox i läpparna eller silikonbröst och ofta får jag höra ”men vi män tycker ju inte att det är snyggt, så varför”? Att de kan vara upp till fyrtio år äldre än de tjejer som plutar med läpparna eller visar upp sin klyfta på Instagram, verkar det inte alls reflekteras över.

Men om vi nu ska stanna upp ett tag. Mår verkligen kvinnor dåligt för att de inte är vackra i männens ögon? Är det så enkelt? Nej, givetvis inte. Skönhetsnormer är inte ett gäng samlade normer som män kokat ihop och som fått fäste. Det är lika mycket kvinnor som upprätthåller normerna om hur man bör se ut för att passa in.

Ett annat problem är att många män (och kvinnor, det ska inte förnekas) alltid anser det ok att lufta sina personliga preferenser. En ganska så kraftig bonde i Bonde söker fru säger utan att blinka ”jag vill ha mina tjejer lite tajtare”. När hår i armhålan-debatten återkommer för femtielfte gången finns det alltid någon som tycker att hat och hot pga sitt utseende är förkastligt, men som ändå måste tillägga att det ju faktiskt är oattraktivt med hår i armhålan. Många män som inte vill ha sex med tjejer som menstruerar tycker också ofta att den åsikten måste fram. Vi har alla personliga preferenser vad gäller attraktion och sexualitet, men åsikterna måste inte i alla sammanhang vädras.

Vi kan inte komma ifrån att det är skillnad mellan män och kvinnor här. En man kanske längtar efter att bli objektifierad, medan det står många kvinnor upp i halsen. En oskyldig kommentar att ”jag tycker att du är snygg” från en kille till en tjej som känner sig nere kanske därför inte alls tas emot med samma entusiasm som den skulle gjort om det varit tvärtom. Men många män skulle tjäna på att ta ett steg tillbaka och fundera över sina egna åsikters betydelse och att samhället i grunden är djupt ojämställt. Och att det påverkar kvinnor och mäns sätt att ta emot goda råd och komplimanger från det motsatta könet.

Jag illustrerar inlägget med Sara Danius i en klänning som mer tar plats än tillfredsställer den manliga blicken.

jan 17

Recension: Öhrn, Angelica & Hildebrand, Christina; Får mormor komma hit?; 2018

Av Hanna i Barn- och ungdomsfakta

Angelica Öhrn och Christina Hildebrand har skrivit en bok om migrationsrätt för barn, Får mormor komma hit? Angelica är barnboksförfattare och Christina sakkunnig åklagare. Boken riktar sig till barn 6-9 å, men kan också funka för äldre barn. Boken är rikligt illustrerad med bilder av Hedvig Wallin. Boken är utgiven på Idus förlag.

Khalil, Agnes och Lovisa är bästisar och leker varje dag hos Lovisas mormor. Khalil kommer från Syrien och i hans familj är de oroliga för hans mormor som är kvar i Aleppo. När Khalil berättar för sin lärare Jovan att han är orolig för mormodern så bjuder Jovan in en person som jobbar på migrationsverket för att prata med barnen. Han berättar för klassen på att familjer kan få återförenas i Sverige, men att dit hör bara mamma, pappa och syskon. Inte mormödrar och kusiner. Det gör Khalil ledsen och Lovisa arg. När Lovisa hör att det är politiker som fattar besluten om vad som ska gälla, vill hon bli politiker och ändra på lagen.

Jag skulle säga att detta är en faktabok för barn med skönlitterära inslag. Det är berättat på ett fint sätt med barnens tankar i fokus och med en engagerande livshistoria i centrum. Jag läste boken för min sjuåriga son och han lyssnade och ställde frågor. Jag vet inte hur mycket som han förstod av själva migrationsprocessen, men han engagerade sig i Khalils mormors öde. Han tyckte att det var hemskt att mormodern inte skulle få komma hit. Efteråt hade jag en lång diskussion om att hon får komma hit om hon lyckas ta sig hit, men att det är svårt. Sedan blev det lite för komplicerat och Hugo var tvungen att sova.

Boken var kanske lite för faktaspäckade för en sjuåring och jag funderar på om det gått att blanda ut det lite mer med de fiktiva delarna. Det är fint att ett uppdiktat livsöde fick stå i centrum och skapa engagemang, men faktadelarna blev ju inte utan politisk färg. Jag håller med om den politiska linjen, men på några ställen kände jag ändå att jag fick jag gripa in och förklara. Till exempel i fallet ensamkommande barn. Min son tänkte sig att det handlade om små barn. Det gjorde nog många andra när fenomenet dök upp på agendan första gången. Då fick jag säga att de flesta inte är sju år som honom, utan är i övre tonåren. Det lugnade honom.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Västmanländskan

jan 16

Månadens feminist: Hanna Herbst

Av Hanna i Veckans feminist

Kort fakta

Född 1990 i Salzburg.
Är verksam som journalist och debattör i Wien.
Gav ut debattboken Feministin sagt man nicht i oktober 2018.

Hanna Herbsts feministiska gärning

Hanna Herbst är en kontroversiell feminist i sitt hemland Österrike. Hon är journalist och har hjärtat till vänster och hon tvekar inte att göra drastiska uttalanden. Hon är den perfekta måltavlan för internethatstormar. När hon ondgjorde sig på Twitter över det populistiska partiet FPÖ:s framgångar i ett delstatsval och skrev ”FPÖ fördubblar sig. Detta land borde inte finnas.” blev det såklart föremål för starka reaktioner. Hass-Hanna (Hat-Hanna) blev hennes nya öknamn. (Jag vill inte länka till källor här eftersom jag hittat dem på alternativmedia som jag inte vill uppmärksamma i onödan.)

I oktober 2018 gav hon ut sin första bok, Feminsitin sagt man nicht. Titeln betyder feminist säger man inte, och syftar på att många tycker att det är något man inte kallar sig. Boken syfte är att visa på att Feminist kallar man sig visst! (Feminsitin sagt man doch). Herbst är verksam journalist och feministisk debattör i Wien.

I en trailer för boken berättar hon att hon tycker att män också borde läsa hennes bok och att feminism inte fungerar utan att också samtidig kritiserar kapitalismen. Hon är således ganska lik många av de svenska vänsterfeministerna i offentligheten. Men till skillnad från sina drastiska uttalanden på Twitter så är hon oerhört resonerande och nyanserad i sin bok. Eller så är det så att jag läst boken och tycker att hon är nyanserad och hatare läser henne på Twitter och drar slutsatser om att hon vill förinta sin hemland, vad vet jag.

Hanna Herbst och jag

Jag blev fascinerad av Hanna Herbst. Hon är som vilken svensk vänsterfeminist som helst, men hon är det i Österrike. Hon får frågan om män också kan ha behållning av hennes bok i hennes egen trailer för boken. Det säger ganska mycket om att det är en viss skillnad i debattklimat mellan våra länder. När jag bodde i Österrike vann de konservativa val på frågor om familjen och traditionella värderingar, något som nästan inte ens kristdemokraterna gick till val på i Sverige då (1999). KD är inte och har inte heller varit i närheten av 30 procent.

Även om inte jag håller med Herbst i hennes kapitalismkritik så tycker jag att hon är en underbar frisk fläkt och hennes bok Feministin sagt man nicht var en bra debattbok, om än eventuellt något basic för en insyltad svensk feminist.