Det nystartade bokförlaget Sadura har gett ut den tysk-japanska författaren Yoko Tawadas senaste bok Det nakna ögat. Jag har tidigare läst en bra novell av henne så jag var riktigt sugen på den här romanen.
En vietnamesisk gymnasiestudent åker till DDR för att föreläsa på en ungdomskonferens. Hon blir kidnappad av en självutnämnd välgörare som tar henne till Bochum i Västtyskland. Hon känner sig inte alls fri utan vill inget hellre än att komma hem. Hon hamnar en dag på ett tåg som hon tror ska ta henne till Moskva, men som i själva verket leder henne till Paris. Där flackar hon runt som papperslös och blir omhändertagen av olika landsmän. Trots att många vill rädda henne lyckas hon trassla sig ur det och hamnar alltid på gatan igen. Medan hon lever det ormkringflackande livet och längtar hem, försvinner både DDR och Sovjetunionen utan att hon märker det. Den enda fasta punkten hon har i sitt liv är filmen. Hon går på bio och ser samma film om och om igen och lever sig in i rollfigurernas liv.
Detta var verkligen den blandvändare jag längtade efter! Men trots det så kommer den inte att få högsta betyg av mig. Jag tyckte den var spännande i början, men slutet drog ner en hel del. Jag ska inte avslöja hur den slutade, men jag hade väntat mig något annat. Det jag tyckte mest om i början var att jag inte förstod huvudpersonen och hennes agerande. För hur skulle jag kunna det? Hon är uppvuxen i ett kommunistisk system som hon stödjer och sedan blir hon kidnappad till väst och får leva som papperslös utan att förstå språket. Jag tror inte vi som aldrig har känt på ett sådant liv kan förstå hur det är. Men mot slutet tyckte jag att hennes agerade blev så obegripligt att jag började störa mig på det och där var ungefär där jag tyckte att boken fick från fantastiskt till bara okej.
Bokens behållning är den eftertanke jag fick om hur vi i väst kan se det som så självklart att alla vill bo här. Det finns en annan verklighet och andra önskningar från människor i andra delar av världen. Det är bra att vi påminns om det ibland.
Boken har en stark koppling till filmer och även om den utspelar sig under min livstid hade jag inte sett så många av dem som det skrevs om. Jag tror att jag hade fått ut mer om jag verkligen kunde min filmhistoria.
Yoko Tawada skriver romaner både på tyska och japanska. Det nakna ögat är skriven på tyska.
Det har varit oerhört spännande att ha läst brasilianska noveller tillsammans med en massa andra bokbloggare ett år som detta när Brasilien är temat på bokmässan. Det var inte heller helt fel att få läsa en av Tranans underbara samlingar och dela upplevelsen med andra bloggare.
Jag har läst 
Bokförlaget Thorén och Lindskog
