Feministbrud på kulturjakt i S:t Petersburg

Jag har skrivit om min resa till S:t Petersburg 2002 här, men jag var även där i april 2001. Jag var där på en resa arrangerad av Liberala ungdomsförbundet. Den gången stannande vi i en vecka och såg ganska mycket kultur. Tyvärr var det före digitalkamerans tid och mycket är inte dokumenterat. Dessutom slog vädret om från underbar vackert vårväder till snöstorm och snålblåst så vi stannade inte till så mycket och fotade under andra halvan av resan.

Vinterpalatset

Vinterpalatset var otroligt mäktigt att se i verkligheten, speciellt som att det ligger ett enorm torg framför så att det verkligen så stå ensamt i all sin prakt. Konstmuseet Eremitaget var också värt ett besök.

Uppståndelsekyrkan

Uppståndelsekyrkan har det dr typiska rysk-ortodoxa utseende som vi nog alla tänker på när vi hör kyrka och Ryssland i en mening. Den var otroligt vacker, men här tyvärr fotad i snöstorm. Den var även fin inuti vill jag minnas.

Isakskatedralen

Här är en bild på mig utanför Isakskatedralen, även det är fantastisk vacker kyrka. Den är S:t Petersburgs största kyrka och invigdes 1858.

Lekplats i S:t Petersburg

Nu var allting inte bara vackra kyrkor och fina fasader. En lekplats som denna hittade vi i närheten av liberala Jablokos partihögkvarter.

Recension: Ekman, Ellen; Lilla Berlin – So last year; 2014

Lilla Berlin - So last yearJag är så hopplöst efter att jag inte hade upptäckt Ellen Ekmans briljanta serie Lilla Berlin innan jag fick lyssna på henne på ett event på Norstedts i veckan.

Lilla Berlin – So last year är en samling seriestrippar som under förra året varit publicerade i tidningen Metro. Den handlar om ett hipstergäng någonstans i Sverige. Det är ganska många karaktärer och de har gemensamt att de gärna vill vara hippa och alternativa.

Jag blev faktiskt helt såld på det här. Som boendes nästan på Söder (Hammarby Sjöstad) så har jag flera hipsterns runtomkring mig dagligen. Det är roligt att driva med det, men det blir också många gånger allvarligt eftersom flera av karaktärerna har bra värderingar och får lov att trycka idioter som har hemska åsikter. Serien är bra och feministisk och jag tycker att det är roligt att Ellen Ekman bara är en i raden av många bra kvinnliga serietecknare som kommit fram de senaste åren.

Om du, som jag, inte läser Metro, kan du följa Ellen Ekman på Facebook eller Instagram.

Mitt ex fick jag mycket vackert signerat:

bild (98)

Läs mer: Adlibris, Bokus, Metro

Recension: Woolf, Virigina; London; 1927-32 (2009)

LondonSex av Virginia Wolfs essäer i boken London (The London scene på engelska) var publicerade i den handskrivna tidskriften Good housekeeping med start i december 1931. De gavs ut i bokform första gången i USA 1975. Den gavs ut i svensk översättning av Ellerströms förlag 2009. Den sista texten, Street Hounting, fanns inte med i de första utgåvorna, men gör det nuförtiden. Den essän publicerades i amerikanska The Yale Review 1927.

Virginia Wolf vandrar gata upp och gata ner i London och berättar om vad hon ser och vilka hon möter. Hon berättar om de gamla hamnkvarteren och om den stora Oxford Street. Hon berättar om människor som när de går bort lämnar ett stort håla efter sig. Hon berättar med en stor kärlek och det märks att hon älskar sin stad. Då och då flikar hon in de stora författarna som också har skildrat London i sina verk.

Jag köpte den London på rea för ett par år sedan för att jag skulle åka till dit. Synd att jag inte läste den före resan, för det hade verkligen varit ett mervärde att ha läst den, men London finns ju kvar och jag kommer definitivt att resa dit igen. Nästa gång vill jag ta promenader i Virginia Woolfs fotspår!

Läs mer: Adlibris, Bokus

Tysk torsdag: Mest besökta sidor

Österrikes flaggaJag slänger in ett litet tysk torsdag-inlägg så här när det nästan har hunnit bli fredag. Jag tycker att detta jag nu ska skriva om är så ofantligt lustigt att jag måste delge er det. Någon av mina läsare måste vara oerhört intresserad av Österrike. Jo, så måste det vara.

Det finns det saker jag skriver om som blir populärt och som många läser och så finns det saker som når ytterst få personer. Google Analytics listar mina ”Top pages” och på platserna 2-5 idag ser det ut såhär, kanske inte jätteöverraskande (eller jo, nummer fem var kanske ändå lite av en överraskning):

2. Recension av Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar – Feministbiblioteket – 554 Views

3. Recension: Andersson, Lena; Egenmäktigt förfarande; 2013 – Feministbiblioteket – 552 Views

4. Feministisk kanon – Feministbiblioteket – 358 Views

5. Tjukovskaja, Lidia; Det tomma hemmet; 1940 – Feministbiblioteket – 338 Views

Men så har vi då nummer ett. Någon som kan gissa? Det är ingen blogpost, utan en sida.

*trumvirvel*

1. Österrike – Feministbiblioteket – 604 Views

Bok-AW på Norstedts

Igår var jag på bokbloggarmingel och after work på Norstedts. Det blev inte after work, utan after vab för min del, men det var lika trevligt för det.

Amanda Svensson hos Norstedts

Amanda Svensson var där och pratade om sin nya bok Allt det där jag sa till dig var sant. Den handlar om unga tjejer på en skrivarskola och var väl till viss del självupplevd, i alla fall miljön. Jag har läst hennes bok Hey Dolly och tyckte om den, så jag ser fram emot den här. Amanda var tvungen att gå tidigt så jag fick inte någon chans att prata med henne och höra om hon kom ihåg att vi mötts i en betygsdebatt på en LUF-kongress i Umeå 2001.

Stefan Norrthon på Norstedts

Stefan Norrthon är före detta skådespelare och har skrivit en tragikomisk berättelse om en ganska misslyckad man. Han klarar inte av att berätta för sin omgivning att han fått sparken från sitt ganska betydelselösa jobb som skådespelaren som ingen ser. Boken, Det är alldeles för få som ger upp, lät lite småkul, men också ganska sorglig. Författaren bedyrade dock att det var en rolig bok.

Hugh Howey på Norstedts

Hough Howly har skrivit romaner som han gett ut på nätet. Sedan blev han upptäckt och förlagen slogs om att få ge ut hans böcker. Idag finns flera av dem översatta och utgivna i så många som 40 länder Han var med via länk och berättade om sitt författarskap. Han sa också att romanen Ull inte ska ses som science fiction, utan mer som en dystopi. Jag kanske inte kommer att läsa den under den närmsta tiden, men den lät ändå lite intressant.

Ellen Ekman på Norstedts

Slutligen så berättade Ellen Ekman om sin serie Lilla Berlin som går dagligen i Metro. Jag måste säga att jag faktiskt inte har läst henne förut och det skäms jag lite över. Till min kollega Sofia vill jag bara säga: Du har rätt, jag läser på tok för lite serier! Jag har börjat läsa Lilla Berlin – So last year, som handlar om ett gäng hipsters, och jag älskar den. Helt såld! Dessutom har Ellen signerat boken så fint med en liten teckning. Jag ska visa er den i recensionen som kommer inom kort.

Bloggambassadörselfie på Norstedts

Slutligen en bloggambassadörselfie. Här är jag och min ambassadörskollega och bokoholisten Siv.

Recension: Ward, Jennifer; Women in medieval Europe 1200-1500; 2002

Women in medieval EuropeMin man utmanade mig i julas att läsa med om kvinnor på medeltiden. Han gjorde det genom att ge mig två böcker om detta ämne på julafton. Den första om Drottningar och sköldmör, läste jag tämligen snabbt, men Jennifer Wards Women in medieval Europe var lite tyngre och lite (ja, vad ska man säga?) tråkigare.

Därmed inte sagt att jag inte lärde mig något, för när jag väl hade läst ut boken, som jag fick reda på av en kollega används som kurslitteratur på universitetet, så tyckte jag att det hade varit mödan värt.

Kvinnor på medeltiden hade inte så många alternativ i livet. Den som inte ville och/eller inte kunde skaffa familj hade möjlighet att gå i kloster, annars stod inte så mycket annat till buds. För drottningar och adelskvinnor fanns det möjlighet att göra karriär och bli mäktiga om de råkade bli änkor, vilket det finns flera exempel på. Annars var det inte så lätt att vara kvinna. Det fanns dem som gjorde något stort och bra med Gud i ryggen, såsom Jeanne d’Arc, men de brändes ofta på bål för häxeri. Medeltiden var inte kvinnornas tidsålder och detta har uppmärksammats av Christine de Pizan som levde då och skrev det som kommit att kallas för den första feministiska boken, Kvinnostaden.

Women in medieval Europe är en gedigen och heltäckande akademisk bok om kvinnor på medeltiden och ska du bara läsa en bok på ämnet så ska du nog läsa den. Men den är på intet sätt populärvetenskaplig eller lättläst så du måste vara mycket intresserad för att orka ta dig igenom den. Men trots att det kanske inte var årets med lustfyllda läsupplevelse så blev jag intresserad av att läsa mer. Kvinnostaden av Christine de Pizan känns som ett måste och någon gång vill jag även läsa mer om drottning Margareta och den heliga Birgitta. Den sistnämndas biografier av Sven Stolpe står i bokhyllan, men det är nog inte läge för dem riktigt än.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Klassiska kvinnor mars

Klassiska kvinnor

Nu är det ny månad och dags att sammanfatta läsningen i utmaningen klassiska kvinnor. Just nu läser jag Lygia Fagundes Telles, en av Brasiliens mest kända författare och medlem i brasilianska akademin och jag har läst flera klassiska kvinnor i mars. Men från min lista på 15 böcker går det lite trögare, men det får jag tas igen nästa månad.

Jag reder mig nog av Gerda Antti
Feministbiblioteket

Aliide, Aliide av Mare Kandre
Feministbiblioteket

Lavinia av Ursula LeGuin
C.R.M. Nilsson

Hjärta av Jazz av Sara Lövenstam
Bokdivisionen

Vi kom över havet av Julie Otsuka
Feministbiblioteket

Kvinnor utan män av Shahrnush Parsipur
Feministbiblioteket

En vinter på Mallorca av Georg Sand
Feministbiblioteket

Lean in av Sheryl Sandberg
Sannas bokhylla

Bitterfittan av Maria Sveland
Jesper Svensson

Liksom levande av Christa Wolf
Feministbiblioteket

Speiltrieb av Juli Zeh
Sannas bokhylla

Här är de böcker vi läste i januari.
Här är de böcker vi läste i februari.

Vad säger ni andra? Vad har ni läst? Fyll på i kommentarsfältet så fyller jag på litteraturlistan ovan.

A room of my own
Bokdivisionen
C R M Nilsson
Det möra tornet
Eli läser och skriver
Frida läser
Havsdjupets sal
Jesper Svensson
Lyrans Noblesser
Majes
Sannas bokhylla
Tingting
Violens boksida

Recension: Kandre, Mare; Aliide, Aliide; 1991

Aliide AliideMare Kandres författarskap är verkligen säreget och jag älskade hennes bok Bübins unge. Aliide, Aliide är en nästan lika speciell bok om en flickas uppväxt.

Aliide växer upp i en familj med sina föräldrar och lillebror. Hon har till en början vänner men en dag vill de inte veta av henne. Hon har redan innan det börjat må dåligt och hon är nu helt ensam med sitt självhat. Det händer många märkliga saker i boken som att Aliide är nära att döda ett spädbarn och att hennes far säger att han älskar henne mest, men jag tyckte att det var svårt som läsare att förstå skillnaden mellan liknelser och verkliga händelser. Mycket i boken är symboler för Aliides psykiska lidande, i alla fall tolkar jag det så.

Jag tyckte inte lika mycket om den här boken som Bübins unge. Medan den var en ren symboliks bok om en flicka på väg in i vuxenvärlden var Aliide, Aliide en blandning och jag visste inte riktigt hur jag skulle tolka den. På ett sätt kändes mycket verkligt, som relationen till kompisarna och beskrivningen av lekarna de lekte. Samtidigt var mycket abstrakt, som ett långt kapitel om att hon ville svälja en pärla som hon tyckte symboliserade hennes eget mörker.

Sedan tillkom en hemsk känsla av att detta var en självbiografisk roman om Kandres egen uppväxt (namnet som är estnisk och att hennes mor kom från ett annat land, vilket stämmer med hennes eget liv). Mare Kandre hittades död i sitt hem 2005 och dödsorsaken ska ha varit överdos av läkemedel. Är Aliide, Aliide en roman med självbiografiska inslag är det möjligt att hon mådde dåligt i hela sitt liv och att hon aldrig fann någon väg ut ur sitt lidande. I vilket fall som helst förlorade Sverige en fantastisk författare när hon gick bort.

Trots att Aliide, Aliide inte föll mig riktigt i smaken så är jag inte färdig med Kandre än. Nu vill jag läsa Quinnan och Dr Dreuf.

Om reklam på bloggen

Jag gissar att jag inte är den enda bloggaren som titt som tätt blir erbjuden att skriva om än det ena än det andra för att få någon hundralapp eller biobiljett för besväret. Eftersom jag ibland gör reklam för olika företag eller varor som jag gillar så känner jag att jag måste klargöra att jag aldrig gör reklam i mina inlägg på beställning.

Jag har funderat ett tag på att ta in annonser via ett affiliateprogram, men det som stoppat mig är om det är värt besväret. Jag gör mg inga illusioner om att jag skulle kunna bli rik på det. Jag har med andra ord inga problem med reklam i sig och jag känner mig inte mindre beroende för att det finns annonser på sidan.Men det är en milsvid skillnad mellan det och att skriva sponsrade inlägg.

Det är också stor skillnad på att fråga: ”Du gillar ju oss och har många läsare. Skriv gärna om oss på bloggen.” och ”Vi är ett företag som säljer försäkringar och vill erbjuda dig två biobiljetter för att du skriver lite positivt om försäkringar och där du nämner vårt företag.”

Att bli erbjuden en bok som recensionsex är också en annan sak.

Detta skriver jag bara för att ni ska veta och så att jag kan fortsätta att skriva om företag och varor som jag gillar. Och så att jag har ett inlägg att länka till nästa gång någon vill locka med en biobiljett.

Läsmaraton: Jag har gått i mål!

LäsmaratonJag har inte bara gått i mål, jag har sprungit lite till. Bokmoster utmanade oss att läsa tio böcker i mars och det klarade jag alltså med råge. Resultatet blev 12 böcker. Dessa läste jag:

1. Christa Wolf Liksom levande

2. Gerda Antti Jag reder mig nog

3. Hitomi Kanehara Ormar och piercing

4. Sabrina Janesch Kattbergen

5. Yoko Tawada Det nakna ögat

6. Miguel Angel Asturias Weekend i Guatemala

7. Julie Otsuka Vi kom över havet

8. Bua Boonmee Miss Bangkok

9. Arnaldur Indridason Den kalla elden

10. Emma Karinsdotter Och himlarna ska falla

11. George Sand En vinter på Mallorca

12. Shahrnush Parsipur Kvinnor utan män

Det var väl inga tegelstenar, men en var på engelska. Dessutom läste jag en tung akademisk bok på engelska under hela mars, men den blev inte utläst.