Sadako Sasaki , flickan som fick cancer efter atombomben över staden och dog endast 12 år gammal 1955, står staty i Hiroshima. Jag fick den här bilden av min globetrottervän Emma som just nu är i Japan och reser runt. Hon lovade mig tidigare en bild på statyn över Sadako och idag fick jag den här på Facebook. Tack Emma! En dag ska jag se till att åka dit och titta på den själv.
apr 17
#tbt: Feministbrud som gullefjun
Veckans #tbt skulle förstås bli en gammal påskkärringbild, men en sådan gick ej att finna trots att jag nu befinner mig i mitt barndomshem. Ni får istället hålla till godo med en bild där jag spelar Gullefjun på en dagisavslutning 1983.
Jag som Gullefjun på Blåbärets förskola. Juni 1983.
apr 14
Tematrio v 16 – Påskdeckare
Vilka är mina deckarfavoriter? Det vill Lyran veta och det har jag ju till och med svarat på i Sydsvenskan så det här blev inte så svårt.
1. Sjöwall-Wahlöö. Det är svårt att slå deras böcker. jag älskar insikten i polisarbetet och till och med den politiska vinkeln, även om det inte är min politik. Min favorit är Den skrattande polisen.
2. Maria Lang. Det är något visst med henne och även om jag klarar av att ha några olästa böcker av henne i bokhyllan så myser jag varje gång jag läser henne. Min favorit är att vara kvinna.
3. Händelser vid vatten av Kerstin Ekman är en av de bästa deckarna som någonsin skrivits och den vann också ovan nämnda omröstning i Sydsvenskan.
apr 12
Recension: Fagundes Telles, Lygia; Nakna timmar; 1989
Lygia Fagundes Telles är en av Brasiliens mest lästa författare och hon sitter i den brasilianska akademin. Jag kom i kontakt med henne när jag läste en novell ur Brasilien berättar, men den tyckte jag inte så mycket om. När jag så att hon skrivit romaner också blev jag sugen på att läsa en om tre unga kvinnor i diktaturens Brasilien från 1973. Den fanns såklart inte översatt så jag införskaffade den enda bok av henne som finns på svenska, Nakna timmar.
Rosa Ambrósio är en förmögen, alkoholiserad skådespelare som fruktar ålderdomen. Hon lever ensam tillsammans med en katt. Boken innehåller flera olika berättelser som rör Rosas liv och som väs samman till en helhet. Det låter kanske ganska intressant men jag fann det helt obegripligt.
Jag tyckte inte om porträttet av den självömkande alkoholiserade kvinnan, men jag hade kanske stått ut med det om jag bara hade förstått poängen. Det var svårt att följa med i berättelsen eftersom varje kapitel hade olika berättare och det inte alltså var så lätt att förstå vem. Det tog mig ganska lång tid innan jag fattade att hennes katt var med och berättade. Nej, detta var inget för mig.
Jag vill fortfarande läsa boken om kvinnorna i Brasilien från 1973, men då måste jag tyvärr lära mig portugisiska först.
apr 12
Kan folk bara sluta att låtsas leva på lägre inkomst?
Det har blivit en fluga nu, att leva på någon annans – lägre – inkomst. Först var det Kent Kullander som skulle pröva att leva på ”kvinnolön”, dvs 14 % lägre lön, i en månad. I hans fall innebar det 27 500 kr. Sedan kom Hans Forsberg från Centerpartiet i Sundsvall som skulle leva på 129 kr om dagen, vilket är försörjningsstödsnivå.
Förstår ni inte själva hur löjliga ni gör er? Jag läste detta av en kvinna i Göteborg som lever på försörjningsstöd och hur respektlöst hon tycker det är att ”leka socialfall”. Hon har många goda poänger, men den viktigaste är att det såklart inte är svårt att leva i en månad eller en vecka på mindre pengar.
Lås oss ta mig själv som exempel:
I torsdags köpte jag lunch för 80 kr och sedan ett paket ägg för 20 kr. Det var inte speciellt svårt att inte spendera mer den dagen. Min hyra var nämligen betald, min man lagade mat som redan var inhandlad och just i torsdags kände jag inte att köpsuget pockade på och det var alltså ingen uppoffring att inte köpa en bok eller ett par skor eller ett läppstift just den dagen. Att leva på 129 kr varje dag i en vecka skulle kanske vara lite mer av en uppoffring, men inte tillräckligt för att jag skulle kunna skrika ut i media om hur jobbigt det var. Hade jag gjort det hade jag varit oerhört patetisk och uppmärksamhetstörstande.
Därför gör jag inte det. (och kanske också för att jag är en vettig tänkande människa.)
Ska du testa på något så bör du offra dig lite mer och inte behålla pengarna som blir över. Folkpartisten Nikoletta Josza tiggde en dag och gav pengarna till en hemlös kvinna. Det är föredömligt om man vill göra en poäng och att tigga en dag är ett lite större offer än att låta bli att köpa något i en vecka alternativt spara 4000 kr av en hög lön i en månad.
apr 10
Recension: Schwerin, Alexandra von (red); Den dolda kvinnomakten; 2014
När jag fick syn på Den dolda kvinnomakten på Atlantis förlag så tänkte jag att den skulle handla om adelskvinnor i allmänhet. Nu är det slottsfrun på Skarhult slott, Alexandra von Schwerin, som skrivit en bok om kvinnorna som haft anknytning till det slott hon lever på och det är faktiskt tillräckligt intressant. Hade jag läst undertiteln så hade jag förstått bättre, 500 år på Skarhults slott.
Den dolda kvinnomakten är en samling essäer där bland andra Dick Harrison varit med och skrivit ett bidrag. Alla handlar om kvinnor som bott eller haft stark anknytning till slottet. Det fanns de kvinnor som blev änkor och fick ärva och själva förvaltade och drev verksamheten på slottet. Det fanns de kvinnor som inte fick sätta sin fot på slottet för att släkten inte ansåg frun tillräckligt fin för att vara slottsfru. Dock var söner var mer än välkomna att bo och fostras på slottet.
Alexandra von Schwerin vill visa att det är män som skrivit in sig i historieböckerna, men det är inte nödvändigtvis så att det bara var de som gjorde något värt att berätta om. Kvinnornas gärningar och makt har inte dokumenterats, av rent ointresse.
Det var intressant att läsa om vad von Schwerin kommit fram till i sina efterforskningar och hennes vilja att lyfta fram kvinnors gärningar genom historien är otroligt viktig.
apr 10
#tbt: Feministbrud som 17-åring i Spanien
På semester i Spanien i ett lånat hus. Sommaren 1994.
Dagens #tbt: En gång i tiden tyckte jag att batik var det snyggaste som fanns. Det tycker jag (typ) fortfarande. Jag är dock inte längre så förtjust i att visa mig i oversize-t-thirt offentligt.
Bilden är tagen i barnens sovrum i det hus vi lånade i Spanien sommaren 94. På dagarna badade vi eller åkte på utflykt och på kvällarna tittade vi på fotboll. Såklart.
Nu längtar jag efter vår kommande resa till Spanien, närmare bestämt Mallorca. Vi lyfter 14:e juni. Vi firar få min fars 70-årsdag. När den här bilden togs fyllde min pappa i dagarna 50 år.