I veckan bokcirklade jag med min feministiska bokcirkel igen. Nu kallar jag den i rubriken bara feministisk bokcirkel, då att vi bor på Söder dels inte spelar någon roll när vi ses digitalt, och des deltog en av oss från Spanien. Vår geografiska hemvist är ju inte det viktiga här. Vi läste Arv och miljö av Vigdis Hjorth och diskuterade den.

Här kan du läsa om vad jag tyckte om boken.

Läsa eller lyssna?

Först pratade vi om ljudbok vs fysisk bok, något som alltid är lika roligt eftersom antalet ljudboksskeptiker verkar bli färre och färre för varje gång vi bokcirklar. Vi som lyssnat var mycket nöjda med uppläsaren och tyckte att det var en fin läsupplevelse. Vi tyckte alla mycket om boken och ingen har både läst och lyssnat, så det är svårt att göra någon riktig jämförelse. Det var i vilket fall inte någon skillnad på omdömet för oss som lyssnat eller för dem som läst.

Rätten till sin egen berättelse

Det vi fastnade mycket för och hela tiden återkom till, var Bergljots rätt till sin egen berättelse. Hon har blivit sexuellt utnyttjad som barn, men familjen erkänner inte det. Det betyder att hela hennes historia inte räknas. Det som står i centrum av boken är en arvstvist där två syskon ska få ärva varsin sommarstuga. De får ärva för att de varit där så mycket med sina föräldrar. Bergljot och hennes bror får inte ärva, för att de inte varit där lika mycket. Anledningen till att Bergljot inte varit där är det som hänt henne. Det som hänt henne får konsekvensen att hon inte får ärva en sommarstuga. Det kommer alltid tillbaka till rätten till sin egen historia.

Att börja om på nytt

Vi pratade om det här att pappan varit elak mot Bård och sexuellt utnyttjat Bergljot och sedan låtit sina två andra döttrar ärva sommarstugorna. De döttrarna hade en fin relation till sin pappa och kanske var det så han såg det, att han fått en chans att börja om och göra rätt. De andra barnen var så att säga redan förlorade och nu fick han en chans att vara en bra pappa. Cyniskt och kanske inte medvetet, men det skulle kunna ha varit en förklaring till att han sedan ansågs av sina yngre barn vara en bra pappa.

Alla personers egna agendor

Alla handlar utifrån sina egna agendor och det centrala är ju att Åsa och Astrid, som får ärva stugorna, och mamman står inför valet att erkänna Bergljots historia, och därmed även tvingas leva med sin egen dubbelmoral. Eller så förnekar de för sig själva, för att kunna leva kvar i familjen och ha det så där trevligt som mamman hela tiden understryker att de har. Det är den trevligheten som också gör att hon och fadern velat ge sommarstugorna till just Åsa och Astrid. Bård har också en agenda. Han har vetat om Bergljots historia, men inte erkänt den förrän hon blivit hans allierade i arvstvisten.

Att vara jobbig

Vi rörde också ämnet hur det skulle vara om ett syskon anklagade ens älskade förälder för sexuella övergrepp. Det är en komplex situation och samtidigt som man vill tro, så vill man kanske inte heller det. Den som hela tiden propsar på att berätta sin, extremt jobbiga historia, ÄR kanske också jobbig. Hen förstör ju den goda stämningen. Med ens  kommer vi tillbaka till vilket pris ett erkännande av berättelsen skulle föra med sig för de andra. Bård erkänner Bergljots historia först när han inte längre har något att förlora. De andra har allt att förlora på att tro henne.

Bok som berörde

Vi var alla rörande överens om att Arv och miljö var en bok som berörde oss och vi alla satt och blev arga av all orättvisa i boken. Värst tyckte vi nog om mamman, som ju hela tiden visste om vad som hänt och också försökt att kompensera Bergljot för det. Ett enkelt nej på en luddig fråga gjorde att hon sen skulle förneka det för resten av sitt liv. Hela boken är alla de konsekvenser som det sedan fick, allra mest för Bergljot.

Nästa bok

Nu var vi återigen inne på att läsa en seriebok, men vi kom aldrig så långt att vi bestämde en bok, förrän jag var tvungen att logga ur för nattning.