jan 24

Recension: Bombal, María Luisa; Den sista dimman; 1934

Den sista dimmanNär jag först såg Kaffe och kulturs utmaning att läsa sig runt jorden bestämde jag mig för att försöka hitta för mig nya författare. Chile var landet för januari och jag har ju nästan bara läsa Isabel Allende så jag sökte efter en annan författare. Då såg jag att Tranan (såklart, ett förlag att lita på!) hade gett ut María Luisa Bombal, som klassas som en av Chiles främsta författare. Hennes bok Den sista dimman gavs ut i original 1934 och på Tranans förlag 2011.

Dem sista dimman är en novellsamling med fyra noveller och en kortroman på 70 sidor. Kortromanen bär samma namn som samlingen och handlar om en kvinna som gifter sig med en änkeman som inte kan glömma sin döda hustru. De blir båda djupt olyckliga, men kvinnan tar tillflykt till en älskare som hon i sin tur inte kan släppa.

Den sista dimman är en samling vackra noveller med fint språk. Den som är förtjusta i latinamerikansk litteratur skulle älska den. Tyvärr har jag lite svårt för magisk realism och när berättelserna blir lite väl abstrakta, så det har var inget som fångade mig, Jag är ändå glad för att ha funnit den spännande författaren Mariá Luisa Bombal och det hade jag kanske inte gjort om det inte var för att Kaffe och kultur uppmanade mig att läsa chilenskt i januari.

jan 23

Recension: Molin, Sara; Frågar åt en vän; 2021

Frågar åt en vänNär jag hade lyssnat klart på Abdulrazak Gurnah ville jag har en hederlig feelgood igen. Jag hade Sara Molins senaste liggande i min virtuella bokhylla så det fick bli Frågar åt en vän. Jag har tyckt om Saras senaste böcker och det är en författare som jag tycker skriver feelgood med substans. Boken av utgiven på Norstedts.

Lydia jobbar som chef på en kriminalvårdsanstalt och livet känns stressigt, även om hon inte har några barn. Hennes fästman Douglas vill att de ska planera bröllopet, men hur gärna hon än vill gifta sig så känner hon sig inte närvarande. En dag sitter hon och tar det lugnt i en park och får för sig att skicka en bild på sig själv till sin fästman. Hon får hjälp av en kille med en bättre mobilkamera och istället för att skicka bilden till Douglas, skickar hon bilden till killen, Ninos. Det blir början på en lång sms-växling dem emellan.

Allt medan Lydia sms:ar med Ninos håller hennes förhållande på att rasa samman. Det som Lydia tycker är jobbigast är att Douglas inte tycker om hennes familj. Så fort hon svarar i telefon när hennes mamma eller någon av alla hennes syskon ringer, blir han irriterad. Men när han inte vill att hennes lillasyster ska sjunga på deras bröllop, börjar hon känna att något är fel.

Frågar åt en vän är en romantisk feelgood med ett dåligt förhållande och en härligt bullrig familj i centrum. När boken börjar verkar Lydia inte ha någon vidare bra kontakt med någon av sina fyra syskon, men livet tvingar henne att komma dem närmare och det är en av bokens stora behållningar. Möjligen är Douglas lite väl knäpp, men jag får ändå en illusion om varför Lydia valde honom.

Frågar åt en vän var precis så mysig som Sara Molins andra böcker, om inte till och med lite bättre än de andra. Jag tyckte mycket om julboken En oönskad julklapp, men den här var minst lika bra.

jan 22

Bredvidläsning: Efterliv av Abdulrazak Gurnah

EfterlivJag har då äntligen läst förra årets nobelpristagare i litteratur, Abdulrazak Gurnah. Jag valde Efterliv eftersom det är den boken vi ska läsa i min bokcirkel Läsa jorden runt. Den kom som ljudbok efter årsskiftet så jag valde att lyssna på den. Alexander Saltzinger står för uppläsandet. Boken är utgiven på Albert Bonniers förlag i samarbete med Celanders förlag, som tidigare gett ut Abdulrazak Gurnah.

I bokens centrum står Afiya och Hamza, även om historien börjar med andra personer. Afiya räddas av sin dittills okände bror från sina fosterföräldrar som behandlar dem som slav. En dag säger han att hon måste tillbaka för att han tänker gå ut i krig. När hennes styvfar slår henne sönder och samman, tar hon sin flykt till bordens vän, som tar hand om henne. Brodern återvänder inte när kriget tar slut och istället får familjen en inneboende som också varit med i kriget, Hamza.

Jag tyckte om boken, men kanske inte mer än så. Länge tyckte jag mycket bra om den, men mot slutet blev jag irriterad. Dessutom kunde jag inte släppa detta med att en bror som finner sin syster i ett fasansfullt hem, lämnar tillbaka henne där för att själv gå ut i krig. Jag fick aldrig något svar på varför han gjorde så. Det liksom låg i luften genom hela boken att jag skulle få det, men icke. Det var en stor besvikelse.

Det var spännande att läsa om 10-50-tal i Tanzania och kolonialtiden och olika krig, men kärlekshistorien som stor i centrum i boken är lite platt. Den skulle kunna vara mycket mer levande och eldig, med tanke på att författaren verkligen har försökt att skildra en sådan relation. Han lyckas definitivt inte. Dessutom är Afiya en blandning av för präktig och försök till passionerad. Det sistnämnda kommer inte fram i känsla, bara i ord.

Ok, nu lät jag lite väl negativ för boken är trevlig och jag tyckte om att läsa den. Kanske kände jag inte riktigt att det var en nobelpristagare jag hade i händerna. Jämfört med Olga Tokarczuk som jag nytt läst, så är det ju inte i närheten av lika bra. Jag ser fram emot att diskutera boken med min bokcirkel och bland annat Carina som INTE tyckte om den. Det blir spännande!

jan 21

Recension: Undset, Sigrid; Småflickor; 1918

SmåflickorJag har läst Novellix Nobel-novellask nummer tre och i den finns novellen Småflickor av Sigrid Undset. Hon fick nobelpriset 1928 och novellen är från 1918. Sigrid Undset är en författare jag haft lite blandade känslor för, men just hennes noveller har jag tyckt om.

Två små flickor på en gård med fattiga personer i Oslo, träffas och delar godis. Den ena flickan är fattigare än den andra och har köpt godis som den andra inte kan äta, trots att hon blir bjuden. Den som köpt godiset är fattig och hon tar det hon har råd med. Den andra förstår att hon borde äta det hon blivit bjuden på, men är mycket mer van vid gidare saker. Den här lilla händelsen ändrar deras syn på varandra och deras möjlighet att leka och vara vänner.

En liten detalj i fattiga flickors vardag. På baksodan står det att det förmodligen är påverkat av Sigrids egen barndom på 1890-talet. Hon skrev med historiska romaner, men en och annan berättelse berör samtiden. Det är mycket enkelt och kärnfullt, men samtidigt så rörande. Vi förstår alla hierarkin mellan de fattiga som visas genom de här barnen. Mycket fin och sorglig novell.

jan 20

Utmaningar 2022: Hyllvärmare i någon form

Shelfie maj 2021

Mitt att-läsa-hylla i maj 2021. Alla dessa är hyllvärmare om de inte redan är lästa.

Jag har inte kommit på någon riktigt bra utmaning som går ut på att läsa hyllvärmare. Jag har tidigare försökt att utmana mig att läsa de böcker jag fick tillbaka efter flytten, men det ville sig inte riktigt. Jag känner dock att känslan är helt annorlunda nu än för ett år sedan. Då ville jag bara läsa kärleksromaner och nu är jag sugen på lite av varje.

Jag ska inte binda upp mig på någon speciell utmaning att läsa hyllvärmare av viss färg eller på angivet tema, eller begränsa mig till att det ska vara köpt före jag flyttade. Jag tänker att en hyllvärmare per månad är lagom och en hyllvärmare är att det är köpt ungefär före sommaren 2021. Det som är köpt efter sommaren får väl räknas som i närtid.

Varför hyllvärmare? För att jag faktiskt ska läsa de böcker jag köper! Dessutom är mina hyllor otroligt välfyllda med litteratur från hela världen, så jag skulle inte att lida någon nöd ens om jag var tvungen att BARA läsa hyllvärmare i ett helt år. Nu är jag dock så generös mot mig själv att allt som står i att-läsa-hyllan utanför vårt sovrum är hyllvärmare om det inte hamnat där så sent som i höstas. Där står mycket spännande, bland annat Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk som jag redan läst och Sötvatten av Akwaeke Emezi, som jag läser nu.

Eftersom jag redan har ett litet försprång och redan hunnit läsa en av tolv hyllvärmare, hoppas jag på ett bra år för böcker som hittills samlat damm!

jan 19

Recension: Tokarczuk, Olga; En sann historia; 2018

En sann historiaFöre jul läste jag Novellix tredje novellsamling av Nobel-noveller. Olga Tokarczuks En sann historia var en av de fyra novellerna och jag har ju läst ganska många noveller av Tokarczuk tidigare. Tycker att hon behärskar de genren och såg fram emot En sanna historia. Novellen är utgeriven för första gången på svenska och Jan Henrik Swan har översatt.

En professor springer in i en blodig kvinna och blir rädd att folk ska tro att han är inblandad. Han flyr platsen, men har ramlat ner i en pöl av blod och väcker förför stor uppmärksamhet. I berättelsen får vi följa professorns flykt för att komma undan och samtidigt inte dra uppmärksamhet till sig.

Jag tyckte att En sann historia påminde mycket om Professor Andrews i Warszawa, en novell jag tyckte mycket om av samma författare. Det handlar om lite olika saker och medan Professor Andrews är instängd, försöker den här professorn att fly. Men båda novellerna ramar in det kommunistiska förtrycket och att oskyldiga lätt kan dömas.

jan 18

Recension: Noriko, Mizuta; Berghäxans dröm; 2016 (2020)

Berghäxans drömMizuta Norikos Berghäxans dröm är en diktsamling i urval och översättning av Lars Vargö som bygger på en bok som författaren gett ut på japanska 2016. Berghäxans dröm kom ut på bokförlaget Tranan 2020 och jag köpte den på förlagets bokrea i februari förra året. 2013 fick Mizuta Noriko det svenska Cikadapriset.

Det är annorlunda att läsa asiatiska diktsamlingar jämfört med svenska eller lyrik från Europa eller USA. Det känns att kulturen ligger ganska långt från min egen. Jag tycker att det märks att Berghäxans dröm är modern lyrik, för det känns nära i tiden. Det är inte helt lätt att följa med och få ett sammanhang, men jag tyckte ändå att det var fina dikter och jag kan förstå att Mizuta Noriko prisats för sin lyrik. Att det var modernt, tror jag bidrog till att jag inte tyckte att det var så svårt att följa.

Den sista dikten i boken bar jag med mig längst och slutklämmen kändes oerhört nära. Jag tolkar den som att det handlar om att leva i nuet och att det både ka ha sina för- och nackdelar.

Astrar

glömde
att jag alltför lätt
blev kär
glömde
att jag brukade stirra in i tomheten
alltför långt bort
glömde
att jag brukade sjunga klagosånger
alltför mycket
glömde
att jag var alltför stolt
över allt som var djupt lila
glömde fullständigt
att den här sommaren också har ett slut

Berghäxans dröm är utgiven i Tranans Cikadaserie, en serie med pristagare. Jag tyckte om boken och kan tänka mig att botanisera bland fler i samma serie.

jan 17

Fantastiska fruntimmer var inte en utmaning som fastnade

12

Jag gjorde utmaningen Fantastiska fruntimmer inför 2020. Den gick ut på att läsa 12 av en på förhand utvald lista av kvinnliga författare som jag ville läsa. Jag klarade inte utmaningen då, men körde på nytt inför 2021. Jag klarade den inte nu heller och att den enda anledningen till att det ändå blev så många som sex lästa kvinnor på listan, beror mer på en slump än ett aktivt val.

Jag kommer inte fortsätta med den här utmaningen, men skulle gärna vilja utforma något liknande, för jag tycker om idén. Det finns klassiska kvinnor och författare som jag är extra nyfiken på, som jag skulle vilja utmana mig själv att ta tag i, men just nu hittar jag inte någon bra form för en sådan utmaning. Någon som har några idéer?

Fantastiska fruntimmer 2021

  • Agnes Lidbeck (Sverige)
  • Agota Kristof (Ungern)
  • Akwaeke Emezi (Nigeria)
  • Esther Singer Kreitman (Polen)
  • Fleur Jaeggy (Italien)
  • Hiromi Kawakami (Japan)
  • Ingeborg Bachmann (Österrike)
  • Koko Hubara (Finland)
  • Linnea Axelsson (Sverige)
  • Mariama Ba (Senegal)
  • Marie Under (Estland)
  • Marina Tsvetajeva (Ryssland)
  • Milena Michiko Flašar (Österrike)
  • Karen Blixen (Danmark)
  • Karin Johannisson (Sverige)
  • Kristina Lugn (Sverige)
  • Petina Gappah (Zimbabwe)
  • Ruth Rendell (Storbritannien)
  • Sara Danius (Sverige)
  • Sara Lidman (Sverige)
  • Scholastique Mukasonga (Rwanda)
  • Thit Jensen (Danmark)
  • Ulrika Linder (Sverige)

jan 16

Recension: Tokarczuk, Olga; Styr din plog över de dödas ben; 2009

Styr din plog över de dödas benJag vill så gärna älska Olga Tokarczuk, men hur mycket jag än älskar henne som person, har hennes böcker inte rikgit nått mitt hjärta. Jag provade med Styr din plog över de dödas ben, som alla lovordat och tänkte att det får bli hennes sista chans. Boken finns numer på pocket och den är utgiven på Albert Bonniers förlag.

Janina Duszejko lever i en avfolkad by i södra Polen, på gränsen till Tjekcien. Hon och hennes granne hittar en annan granne död på golvet hemma och de tar hand om honom och ringer polisen. Mannen har en rådjusklöv nedstucken i halsen. Efter grannens död, börjar en serie mord i den lilla byn med högt upp satta män som offer. Janina vet att hon ses som en toktant, men hon försöker ändå sprida sin teori, att djuren hämnas på människorna. Offren är nämligen jägare.

Styr din plog över de dödas ben är en annorlunda deckare i en för mig minst sagt annorlunda miljö. Vi får levande och fina miljöbeskrivningar från Polen och det lilla samhälle där boken utspelar sig. Det är också en stor tragik som ligger över hela boken och jag funderade hela tiden vart boken var på väg och hur illa det var. Det var en medryckande bok, som du nog inte främst ska läsa för deckarhistorien. Boken är så mycket mer än så.

Jag fångades mest av den ensamhet som omgav Janina och hur hon försökte navigera sig i ett samhälle som inte alls är anpassat efter hennes ideal. Hon lever nära djur och natur och anser att jakt är lika med mord. Hon sörjer också sedan länge försvunna hundar, som hon aldrig återfunnit. Jag tycker att Olga Tokarczuk kan vara lite svår att läsa, men Styr din plog över de dödas ben är ett undantag och jag tog boken till mitt hjärta direkt.

jan 15

Månadens feminist: Sally Salminen

Sally Salminen

Kort fakta

  • Född 1906 på Åland och död 1976 i Köpenhamn.
  • 1936 vann hon en romanpristävling med boken Katrina.
  • Under senare delen av sitt liv var hon en stor kulturpersonlighet i Danmark.

Sally Salminens feministiska gärning

Sally Salminen föddes och växte upp på Åland. Hennes få år i skolan gav henne mersmak och hennes läsare uppmuntrade henne att skriva dagbok. Hon visste tidigt att det traditionella livet på Åland, inte var något för henne. 1924 åkte hon till Sverige för att arbeta och 1930 for hon till USA.

Det var när hon arbetade som piga i USA, som hon skrev romanen Katrina. Under skrivande av boken blev Sally politiskt medveten och engagerade sig i socialistiska grupperingar i USA. Katrina bör ses som ett feministiskt verk, där kvinnornas hårda liv lyfts fram. Katrina är dessutom en kvinna som tar saken i egna händer och får männen att lyssna på henne. Boken handlar om hur en kvinna från Österbotten tror den skrytsamme ålänningen Johan och flyttar till Åland för att det skulle vara så underbart där. Det visar sig inte stämma och dagen efter ankomst drar Johan iväg på sjön och lämnar sin fru kvar att söka tillfälliga jobb för att överleva.

För boken fick Sally Salminen ett fint romanpris i Sverigefinland och den slog rejält internationellt. Det var egentligen bara ett ställe där boken inte var populär och det var på Åland. Där tyckte de att de inte beskrivit samhället positivt och när hon köpte hus i Mariehamn var hon inte helt välkommen.  Hon lät sina kvinnliga släktingar flytta in i huset, men det gnälldes för mycket och hon sålde det.

Sally Salminen blev förmögen på sitt författarskap och kunde leva ett helt nytt liv efter Katrina. Hon valde att fortsätta att skriva. När hon träffade sin make Johannes Dührkop från Danmark, flyttade hon med honom till Köpenhamn och blev där en mycket omtyckt kulturpersonlighet. Några lika stora författarframgångar nådde hon dock aldrig. Hennes bibliografi är imponerande, men få känner till något annat verk än just Katrina.

Sally Salminen nominerades till nobelpriset i litteratur. Hon dog i Köpenhamn 1976.

Sally Salminen och jag

Jag kom i kontakt med Sally Salminen och Katrina via en annan världsläsare som jag följer på Instagram. Jag läste på om boken och fann den på Storytel. Den lät verkligen tråkig och så var den lång också, så jag tänkte att det kanske aldrig skulle bli att jag läste den. men spå började jag och den var fantastiskt lätt att komma in i så jag fortsatte och jag njöt! Det var en av 2021 års bästa läsupplevelser.

Bok av Sally Salminen som jag läst och recenserat

Katrina 1936