Feministbiblioteket

feb 27

Recension: Vaicenavičienė, Monika; Vad är en flod?; 2019

Av Hanna i Barn- och ungdomsböcker

I några år har barnboken Vad är en flod? av litauiska Monika Vaicenavičienė stått i någon av mina barns bokhyllor. Jag köpte den för att den var hyllad och för att författaren kom från Litauen (barnen behöver ju också indoktrineras i världsläsning). Tyvärr har inget av barnen visat något intresse för den så nu, inför EU-läsningen, läste jag den själv. Boken är utgiven på Opal.

Vad är en flod? Den frågan ställer bokens huvudperson till sin mormor. Svaret är långt och poetiskt. En flod kan vara minnen, ett djup, dofter eller en väg. Det handlar om människor, livet och om djur och natur. VI får en fantastisk guidning genom civilisationer och ödemark och språket är helt underbart.

Det var en fantastisk bok och jag förstår att den blivit enormt hyllad. Både bild och text är oerhört vackert. Men som med många andra hyllade böcker, även för oss vuxna, var den lite för svår att ta till sig (för barnen alltså). Med den lilla försökte jag verkligen och läste en sida, men hon sträckte sig genast efter en annan bok. En mer mer handling.

Vad är en flod? är Monika Vaicenavičienės examensarbete på Konstfack i Stockholm och den är skriven på svenska. Författaren har fått hjälp med språket, eftersom hon inte är svensk. Idag bor hon med sin man och barn i Vilnius och jag tycker inte att det är någon tvekan om att boken räknas som litauisk. Jag sätter större värde på att författaren kommer från Litauen än att det är en svensk bok.

feb 25

Idag fyller jag 46 år

Av Hanna i Hälsa

Jag fyller 45. Februari 2022.

Det är lördag och därmed lite festligare, men jag fyller fortfarande år det otroligt osexiga datumet den 25 februari. Ibland skiner solen och ibland finns det vår i luften, men alltid vet jag att det bara är tillfälligt. Många, många bakslag ska ske innan någon verklig värme kommer. Ändå är det något tröstande att fylla år under årets kanske tråkigaste månad.

Igår var årsdagen för kriget i Ukraina och förra årets 45-årsdag präglades såklart mycket av det. Dessutom var jag kvar på ett jobb jag skulle sluta på och det finns roligare saker än att vänta på att få börja det nya roliga jobbet. Sedan dess har det ju hänt en hel del på den fronten. Jag har bytt jobb igen och kan nu titulera mig chefredaktör. På det sättet är livet mycket bättre då än nu, men jag hade ju önskat mig fred i Ukraina också.

Idag blir det Pinchos med familjen, inte kanske för att det är det godaste jag vet, utan för att det är gott, roligt och barnen älskar det. Vi måste hinna hem till mello så det blir en tidig kväll ute. Sen kan ju jag som vanligt gå och lägga mig när jag vill och det blir nog senare 🙂

feb 24

Röster från Ukraina – en utmaning att lära mig mer om ett land i krig

Av Hanna i Utmaningar

Jag i Kiev. April 2001.

Idag är det ett år sedan Ryssland anföll Ukraina och sedan dess har ett fullskaligt krig pågått i Europa, nära oss. Jag har skrivit en artikel i tidningen NU om ukrainsk litteratur och sammanfattar där vad jag har läst under året och även tidigare.

Under ett år har jag försökt att dammsuga bibliotek och boklådor på ukrainsk litteratur. Det har känts viktigt att göra vad jag kan för att uppmärksamma Ukraina under det fasansfulla år som de har haft. Genom litteraturen kan vi lära oss om Ukrainas kultur och att den också skiljer sig från den ryska, vilket såklart är viktigt i sammanhanget. Läs mer i NU. Du kan prenumerera här.

I den här utmaningen har jag inte haft fokus på kvinnliga författare. Jag har läst många kvinnor, men jag har försökt att få en större bredd. Jag tyckte till exempel att det var självklart att läsa Nikolaj Gogol, som är född i Ukraina. Det är omtvistat om han är ryss eller ukrainare, men jag tänker att man faktiskt får vara både och. Jag valde – såklart – att läsa hans Ukrainska noveller.

Alla böcker är inte skrivna på ukrainska och utgivna i Ukraina. Det finns även exil-ukrainare med bland författarna. Ledordet är återigen bredd och sen finns det inte så mycket ukrainsk litteratur översatt till svenska. Det hoppas och tror jag att det blir ändring på.

Ska jag ge er tips på vad ni absolut borde läsa så är det Serhij Zjadan, som kanske inte är den som alla älskar (men jag gjorde det!), Andrej Kurkov och Oksana Zabuzjko. Länk till vad jag läst av de två första författarna finns nedan och Oksana Zabuzjkos Fältstudier i ukrainskt sex hittar du recension till här. Exil-ukrianskan Marina Lewyckas bok En kort berättelse om traktorer på ukrainska är också mycket läsvärd.

Mina röster från Ukraina

Röster från Ukraina i selfies

Jag har också träffat ukrainska författare och en skådespelare på bokmässan. Det kändes stort och viktigt.

Jag och Victoria Belim

Jag och Oksana Zabuzjko

Jag och Katyrina Kirsten från Folkets tjänare

feb 22

Bredvidläsning: Zátopek av Jan Novák och Jaromir 99

Av Hanna i Bokbetraktelser

Jag har länge varit fascinerad av den tjeckiska löparen Emil Zátopek och läste för längesedan en bok om honom, Springa av Jean Echenoz. När jag häromveckan var på biblioteket för att låna böcker till min EU-läsning, hittade jag av en slump det splitter nya seriealbumet Zátopek (för biblioteket nya, boken kom ut 2020) av författaren Jan Novák och tecknaren Jaromir 99.

Emil Zátopek var medlem i det tjeckiska kommunistpartiet, men tillhörde de mer liberala inom partiet. Han var från början inte så intresserad av politik, men han drev av ett rättvisepatos. När han upptäcktes som löpare förstod han efter ett tag att det inte bara var talang som gjorde att man fick komma med till OS och VM, det gällde också att ha ett bra förflutet. Detta var på 40- och 50-talen, innan idrotten blev enormt viktig i Östeuropa. Emil Zátopek skulle sätta sig emot reglerna mer än en gång.

Medan Springa fokuserade på Emil Zátopeks hela liv och gärning, utspelade sig den här boken under de första åren. Kärleken mellan Emil och hans fru Dana har en central roll. Dana var också friidrottare och vann bland annat guld i Helsingfors 1952, bara minuter efter att Emil hade gjort det. Efter 1968 straffades Emil för sina uttalande mot den sovjetiska revolten och han hamnade tvångsläger. Om detta finns inget i den här boken.

Jag älskade Zátopek. Det var så fint tecknat och berättat med sådan värme och kärlek att den var nästintill omöjligt att lägga ifrån sig. Jag är så glad att jag såg den i hyllan och att den passade så bra in i min EU-utmaning. Då kan jag pricka av Tjeckien på EU-kartan. Förutom huvudpersonen i boken är både tecknare och författare från Tjeckien.

feb 20

Recension: Jónasson, Ragnar; Utlämnad; 2021

Av Hanna i Skönlitteratur

Ragnar Jónassons bok Utlämnad är en fristående bok som inte tillhör något av hans serier. Om jag inte har helt fel är detta den senaste av hans böcker som översatts till svenska. Jag hoppas så att det blir fler! Den här boken är utgiven på Romanus och Selling, och inte på Modernista som gett ut de andra av Ragnars böcker.

Fyra vänner, som egentligen inte alls är vänner längre, ger sig ut på fjället. De överraskas av en snöstorm och hittar till ett övergivet hus. Där sitter det en man och stirrar framför sig med ett vapen i händerna. Stämningen blir otroligt obehaglig och ett spel vännerna emellan börjar. Saker från deras förflutna kommer fram och vi vet redan från början att alla inte kommer att komma hem levande.

Utlämnad var inte alls så bra som Ragnas Jónassons tidigare böcker, tyckte jag. Den var inte dålig och den hade fortfarande ett tydligt feministiskt perspektiv, men det var lite för mycket. Jag tycker att Ragnar Jónassons styrka är att han skriver jordnära böcker, men den här var lite väl mycket hämnd och märkliga vändningar.

feb 18

Recension: Armas, Elena; The Spanish love deception; 2021

Av Hanna i Skönlitteratur

EU-läsningen har tagit mig till Spanien och lite klassisk romance. The Spanish love deception av Elena Armas är en bästsäljare från USA, men författaren är från Spanien, så jag tyckte att den fick räknas. Jag lyssnade på boken på engelska på Storytel. I sommar kommer boken på svenska på Forum.

Catalina, eller Lina, som hon också kallas, ska åka tillbaka till Spanien för att gå på sin systers bröllop. Hennes ex, med vilken hon hade ett hemskt uppbrott, ska vara best man och är dessutom nyförlovad. Hon har därför sagt till sina föräldrar att hon har en pojkvän som hon kommer att ta med, men någon sådan finns inte. När boken börjar är det inte mycket tid kvar och den mycket snygga, men ack så irriterande kollegan Aaron anmäler sig frivilligt. Det är bara det att Lina absolut inte vill åka till Spanien med honom. Men har hon något val?

Ett klassiskt upplägg för en feelgood, med ett arrangerat förhållande och det låtsandet tillslut leder till äkta kärlek. Det är ett bra tema, om än lite väl osannolikt, så du måste vara välvillig och köpa hela grejen för att komma vidare. Det var inte detta som störde mig, för jag har läst det förr och gillat det, utan det var allt fokus på utseende som blev lite mycket. Det måste inte vara magrutor och muskulösa armar för att det ska kittla lite. Det går alldeles utmärkt att man själv får föreställa sig sin drömman eller drömkvinna.

Dessutom blev sexscenerna något lite för explicita. Grova ord och ingående beskrivningar kan funka i en roman, men det passade inte in i den i övrigt så långsamma och varsamma historien. Jag blev nästan lite genererad första gången de skulle ha sex över hur snabbt det gick från kyska kyssar i nacken till mycket grövre beskrivningar (nej jag tänker inte återge detta här och ja, det är värre när man lyssnar på boken).

Det finns en svärta under ytan, som nästan är nödvändig i feelgoodromaner för att det inte ska bli för gulligt. Utan den hade jag inte stått ut med boken. Nu blev det bara inte jättebra.

Bröllop, Elena Armas, EU-läsning, EU-läsning 2023, Feelgood, Kärlek, New York, Sex, Spanien, USA
Lämna kommentar

feb 16

Recension: Pulkkinen, Riikka; Ett köns bekännelse; 2012

Av Hanna i Noveller

I jakt på europeiska böcker som redan finns i hemmet hittade jag Riikka Pulkkinens novell Ett köns bekännelse i en låda där jag har massa noveller, främst från Novellix. Ett köns bekännelse är från 2012 i original och kom ut på svenska på Novellix samma år. Riikka Pulkkinen kommer, som det hörs på namnet, från Finland.

Ett köns bekännelse är en berättelse om när Riikka Pulkkinen var med i ett nederländskt kulturprogram. Till en början får hon oss att tro att allt är metaforiskt, att hon förvandlats till ett hål. Sedan flyter dikt och verklighet samman och hela novellen blir en metafor.

Det var mycket underhållande att läsa och även om novellen gled över i absurditet så fanns det en hel del igenkänning. Kanske inte för egen del, men vi känner alla väl igen hur kvinnor behandlas i media och att det nu även finns i Sverige program där kvinnor (och män också ska sägas) bedöms bara efter sin kropp.

feb 14

Recension: Novellix (red); Älskar, älskar inte; 2023

Av Hanna i Noveller

Det lilla novellförlaget Novellix har gett ut en ask med fyra noveller av fyra klassiska svenska kvinnliga författare. Novellerna har fokus på kärlek; den frågande, förvånande, förvirrande och fängslande kärleken. Novellix novellaskar håller oftast mycket hög kvalitet och författarna är för det mesta kända och välrenommerade.

Älskar, älskar inte är namnet på den här kärleksasken som ges ut lagom till alla hjärtans dag. Författarna är Alfhild Agrell, Anne Charlotte Leffler, Victoria Benedictsson och Elin Wägner. Det är inte speciellt upplyftande noveller, även om kärlek stå i centrum.

I Anne Charlotte Lefflers Barnet får vi möta en ung barnlös hustru som kallas barnet av sin make. När han blir sjuk vill han skydda henne från att se vad han går igenom, men hon känner sig utestängd. Inte ens när hon blir gravid, behandlar maken eller deras tjänstefolk henne som en vuxen kvinna. Barnet går även igen i Alfhild Agrells novell Skymning, där en ung kvinna börjar omvärdera kärleken till sin make och där maken kallar henne för barnet. Kan man verkligen älska någon som ser ner på en?

Elin Wägner är inte så mycket mer upplyftande i sin novell Löftet, där en döende man försöker avkräva sin hustru ett löfte om att hon aldrig ska gifta om sig. Hustrun vägrar för att aldrig behöva se sig själv som en löftesbryterska.

Victoria Benedictsson är nästan värst när hon berättar om hur ett ungt par träffas och blir förälskade i varandra. De förenas i sin moderna syn på äktenskapet, men när kvinnan får läsa mannens text om hans syn på kärlek, inser hon att han egentligen bara vill ha fri kärlek för sin egen skull och inte har någon som helst tanke på kvinnans situation. Den här novellen är från 1884, när kvinnans ställning i samhälle inte precis är som idag.

Både Elin Wägner och Alfhild Agrell har två noveller med, så det är egentligen sex och inte fyra noveller i den här samlingen. Den enda kärleksfulla novellen där lycklig kärlek vinner är i Alfhild Agrells Födelsedagskakan.

Den som är ute efter underbar romantisk kärlek i äldre miljöer, kommer att bli grymt besviken. Det kan kännas konstigt att ge ut en novellsamling på tema kärlek till alla hjärtans dag, som handlar om allt annat än lycklig sådan, men samtidigt är det fantastiskt. Det är fyra feminister som har skildrat äktenskap och kärlek i en svunnen tid, så som de säkerligen observerat den. Det ger oss en påminnelse om hur det kunde vara och hur det faktiskt fortfarande är på många hålla i världen.

”Älskar, älskar inte” ger dig inte den romantiska inramning du kanske vill ha till alla hjärtans dag, men den kommer att få dig att fundera på vikten av ömsesidig kärlek, lika möjligheter för kvinnor och män och framförallt hur glada vi ska vara över att skilsmässa är en möjlighet. Det om något är en viktig påminnelse. Nog tycker jag att alla hjärtans dag är en bra dag att uppmärksamma att kärlek inte alltid varit så fri och jämställd som den i mycket större utsträckning är nu.

Recensionen är ursprungligen publicerad i tidningen NU. Du kan prenumerera på tidningen här.

feb 12

Recension: Bruin, Moa de; Vera Svansons dagbok för tacoälskare och halloweenfantaster; 2020

Av Hanna i Barn- och ungdomsböcker

Det är inte lätt att hitta något som passar min son att läsa. För ganska längesedan köpte jag Vera Svansons dagbok för tacoälskare och halloweenfantaster av Moa de Bruin till honom, men den gillades inte. När jag plockade fram boken för några veckor sedan sa jag att jag läser tre kapitel och sen får han säga nej till att fortsätta om han ville. Han gick med på det och efter tre kapitel fick han medge att det var kul. Lite pinsamt, men kul. Boken är utgiven på Rabén och Sjögren.

Vera Svanson bor i ett radhus med sin småtokiga familj. Mamman vill tävla om halloweenpynt med nya grannen, pappan äter bara tacos, storebror Svante vill bli stor på Youtube och lillasyster Olivia gör spökmasker av tortillas. Vera älskar att spela teater och hon har spanat in nya grannen Hugo. Det har tyvärr bästa kompisen Lise också och Veras vänskap med Hugo hotar vänskapen med Lise.

Vera Svanson är ett uppdaterad kvinnlig variant av Anders Jacobssons och Sören Olssons Bert. Hon trånar efter killar och gör ständigt bort sig, men samtidigt känns det absolut inte förlegat. Både jag och min Hugo älskade Vera och hennes pinsamheter, även om Hugo tyckte att det stundvis var väl pinsamt. Vi skrattade mycket och Hugo kunde känna igen sig en hel del i Vera, iaf som storasyster till en sexåring. Oliva hade vissa likheter med vår Selma.

feb 10

Recension: Martineck, Sophia; Hühner, porno, schlägerei; 2012

Av Hanna i Serier

Jag lånade en bunt med serieromaner på tyska i höstas och en bok blev liggande till efter jul, Sophia Martinecks Hühner, porno, schlägerei (Hönor, porr och slagsmål). Sophia Martineck kommer från Tyskland och hon har bland annat illustrerat en bok i serien Små människor, stora drömmar om Hannah Arendt (finns tyvärr inte på svenska än).

Hühner, porno, schlägerei en en berättelse om en by och dess invånare. Det är fragmentariska stycken ur byns historia och det är fokuserat på de små händelserna. Det är syföreningsmöten, frivilliga brandmän och någon som spelar in porrfilmer som han sedan lägger ut på nätet. Det blir också allvarligare när någon blir mördad och någon annan aldrig hämtar sig.

Sophia Martineck tecknar detaljrikt och i den här boken finns det ett vemod över bilderna. Det är murriga färger och du kan riktigt känna tristessen och sedan det hemska som händer. Det är en fin liten bok och det känns som att grafiska romaner öppnar en helt ny värld till berättelser berättade på ett annat sätt än det traditionella.