Lucka 10: 10 december 1909

Krans 10Den 10 december 1909 fick Selma Lagerlöf nobelpriset i litteratur. Hon var då första svensk att få det, men också den första kvinnan.

Selma Lagerlöf är utan tvekan en av våra absolut mest folkkära författare. Nästan alla har läst något av henne och har en eller flera favoriter. Hennes mest framstående verk är Gösta Berlings Saga (1891), Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (1906-07) och Jerusalem (1901-02). Min personliga favorit är Kejsaren av Portugallien, som skrevs efter nobelpriset 1914. Vilken är din Selma-favorit?

Selma Lagerlöf

Selma Lagerlöf , en av våra största författare. 1909

Recension: Marchetta, Melina; Jellicoe Road; 2006

Jellicoe roadHade det inte varit för Lyrans Jorden runt-resa så är det möjligt att jag hade missat den fantastiska boken Jellicoe Road av Melina Marchetta.

Taylor blir dumpad av sin mamma på Seven Eleven på Jellicoe Road när hon är elva år. Efter det har hon blivit omhändertagen av Hannah. Hon kommer över ett manus som Hannah skrivit om några barn som överlever en fruktansvärd olycka på Jellicoe Road för 22 år sedan. Hon fascineras av historien och blir alltmer intresserad den dagen Hannah bara försvinner.

Det är en bok om barn och ungdomar som har saknat trygghet i tillvaron. Genom en fantastiskt spännande deckargåta målas liv och relationer upp på ett skickligt sätt. Men jag tyckte att den var lite svår att komma in i. En av huvudhandlingarna var ett låtsaskrig mellan olika skolor och det kändes inte så spännande att läsa om. Tillbakablickarna till det som hände för 22 år sedan gjorde att jag såg fram emot att läsa den. Sedan kom jag till knappt halva boken och då var jag så fast att jag läste till och med när jag var på toa.

Taylors sökande efter dels Hannah och dels sin mamma var gripande. Mamman som övergivit och Hannah som tagit hand om, och trots blodsband är det Hannah hon saknar mest. Hon träffar också Jonah Griggs som berör henne på många sätt. Mitt i alla tragik med trasiga barndomar finns oerhört starka vänskaps- och kärleksband mellan ungdomarna. Det är så fantastiskt berättat och jag bara satt och önskade av hela mitt hjärta att det skulle sluta lyckligt. Vägen till slutet är en enda lång gråtfest.

Jag ger den här boken ett högt betyg och det är inte omöjligt att den kvalar in på en lista av årets bästa böcker jag har läst.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Lucka 9: 19 februari 1963

Krans 9I lördags tog jag upp Pearl Harbour som startskott för kvinnor på arbetsmarknaden i USA. Efter Andra världskriget försökte samhället och media i landet med alla medel få tillbaka kvinnorna till hemmen. Betty Friedan var den första som uppmärksammade detta fenomen i bokform, med Den feminina mystiken. Titeln syftar på på den myt som författaren menar har skapats kring kvinnan för att hon ska förstå att hon är av en speciell natur som inte lämpas för hårt arbete. Hon skriver också att där den av media uppblåsta idyllen, där var kvinnan som mest deprimerad av ensamhet och av sysslolöshet.

Friedan har givetvis får kritik för boken och från feministiskt håll är kritiken att den bara belyser den rika vita befolkningen i landet. Svarta kvinnor hade inte råd att vara hemmafruar, men de levde för den skull inte jämställt.

Boken kom ut den 19 februari 1963 och den har blivit omnämnd av New York Times som en av de mest inflytelserika böckerna på 1900-talet. Den finns självklart med i Feministbibliotekets kanon! Har du inte läst boken rekommenderar jag den varmt. Den är både förfärande och rolig.

Betty Friedan

Betty Friedan var upprörd över hemmafruidealet.

Månadssummering november

Gammal världskartaDet är redan åttonde december men jag har inte summerat november än, så jag gör det nu. Det är utmaningar på gång och flera avslutade och såhär har det gått för mig:

Jorden runt-resan

I september reste vi till Europa och då läste jag en bok och påminde om en jag  redan läst:
Adams arv av Asrid Rosenfeld (Tyskland)
Stål av Silvia Avallone (Italien)

I oktober var vi i Afrika och då jag läste tre böcker och påminde om en:
Ännu talar träden av Calixthe Beyala (Kamerun)
Coconut av Kopano Matlwa (Sydafrika)
Bränd jord av Elieshi Lema (Tanzania)
Tunisian girl av Lina Ben Mhenni (Tunisien)

Nu i november har vi varit i Asien och jag har läst tre böcker:
Svalornas lek av Zeina Abirached
Mãn av Kim Thúy
Morgon i Jenin av Susan Abulhawa

Tre på tre

Tre tegelstenar på tre månader. Dessutom är två av dem hyllvärmare. Jag är klar!

Mandarinerna av Simone de Beauvoir
Blonde av Joyce Carol Oates
Även tystnaden har ett slut av Ingrid Betancourt

Science fiction-helg

För att vara en icke-sf-läsare så tycker jag att jag genomförde utmaningen med bravur. Jag läste och recenserade två romaner och fem noveller:

Alla slags ja av Alice B Sheldon
Ett ögonblicks känsla av varande
av Alice B Sheldon
Era ansikten, å mina systrar! av Alice B Sheldon
Houston, Houston, hör ni mig? av Alice B Sheldon
Parasitflugelösningen av Alice B Sheldon
Mörkrets vänstra hand av Ursula LeGuin
Honmänniskan av Joanna Russ

Dessutom publicerade jag ett flertal gästrecensioner och gästinlägg av andra, mer vana sf-läsare. Tack alla som var med!

Lucka 8: 13 mars 1983

Krans 8På Island bildas det första feministiska partiet i världen den 13 mars 1983. Det fanns ett föregångsparti till Kvennalistinn (Kvinnolistan) som bildades året innan, men det ställde aldrig upp Alltingsvalet (de lyckades dock skrapa ihop fyra mandat i kommunfullmäktige, två i Reykjavik och två i Akureyri).

Kvennalistinn ställde upp i det isländska alltingsvalet 1983 och fick 5,5% av rösterna, vilket innebar tre mandat. 1987 fick de 10,1% och sex mandat. På nittiotalet gick det inte lika bra och 1998 bestämde de sig för att tillsammans med tre vänsterpartier bilda Samfylkingin (Samlingsfronten), ett socialdemokratiskt parti som senare skulle inneha statsministerposten efter Islands värsta finanskris, Jóhanna Sigurðardóttir.

Kvennalistinn logga

Kvennalistinns logga.

 

Avslutning novell-lördag: Kambodja

Kambodjas flaggaIdag har jag läst fem noveller skrivna av kambodjanska kvinnor. Med tanke på att de inte har förlag att luta sig mot så har det varit en oerhört imponerande läsning. Dessutom är jag fascinerad över att det finns någon i Sverige som kan översätta direkt från khmer till svenska. All heder till Anna Mattsson!

Jag tycker att läsupplevelsen i stort har varit bra, men det har stundvis känts lite naivt. En del av det kan bero på kulturskillnader, men jag tror också att många av författarna skulle kunna utvecklas mer med mer stöd och redigering.

Bäst idag alla kategorier: Som ett rinnande vatten
Mest tänkvärd: Den otacksamma
Bästa samhällskritik: Som ett rinnande vatten
Bästa historiska skildringen: Ny horisont

Jag har läst mig mycket om situationen i Kambodja och det var riktigt spännande att få läsa en novell om Pop Pots regim, från någon som förmodligen var med. Nästa novell-lördag kommer att ha temat Australien och jag får se vilken lördag det blir.

Recension: Penn, Setharin; Ny horisont; 2011

Kambodja berättar: Bladen faller långt från stammenJag har läst Kambodja berättar: Bladen faller långt från stammen från Tranans förlag. Jag recenserar noveller en och en som är skriva av kvinnliga författare och som jag tycker platsar här.

Ny horisont av Penn Setharin följer en kvinnas liv från det att hennes far mördas och Pol Pot tar över landet tills dess att hon flyr och slutligen hamnar i Japan. Hela tiden är henne problem att hon saknar medborgarskap. I slutet av novellen är kampen om ett kambodjanskt medborgarskap nästan att likna vid en Kafka-process. När hon tillslut erhåller ett vill japanska myndigheter döma henne för att hon kom in i landet olagligt.

Novellen har två intressanta delar. Den ena är Kambodjas förfärliga historia skildrat via ett barns ögon. Den andra delen är en beskrivning av strama regelverk som sätter käppar i hjulen för folk som flytt från förföljelse och tortyr. Även om man gör allt man är förmögen till kan det ändå i slutändan straffa sig. Jag är mycket glad över att få läsa en skildring av Pol Post regim från någon som är ifrån Kambodja. Författaren är född 1954 så det är inte omöjligt att historien är självupplevd.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Recension: Sokhan, Synoda; Byn vid den gamla bron; 2010

Kambodja berättar: Bladen faller långt från stammenJag har läst Kambodja berättar: Bladen faller långt från stammen från Tranans förlag. Jag recenserar noveller en och en som är skriva av kvinnliga författare och som jag tycker platsar här.

I Byn vid den gamla bron tar Sokhan Synoda upp ett problem som uppstår i kulturer där kvinnor inte har samma rättigheter som män att välja sin partner. I novellen möter vi paret som blir förälskade och gifter sig, men där mannen en dag bara försvinner. Kvinnan väntar hans barn, men väntar förgäves på att maken ska komma tillbaka. Mannen har hittat en flicka i en annan by som han bor hos.

Det är både en olycklig kärlekshistoria, men också något mer. Kvinnan som förgäves väntar på sin man är dömd att leva ett ensamt liv med sitt barn. Hon kan inte längre välja sitt liv. Författaren är engagerad för kvinnor och barns rättigheter i Kambodja och jag känner att kritiken mot rådande ordning ligger under utan i hela novellen.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Recension: Chan, Samnang; Storebror; 2010

Kambodja berättar: Bladen faller långt från stammenJag har läst Kambodja berättar: Bladen faller långt från stammen från Tranans förlag. Jag recenserar noveller en och en som är skriva av kvinnliga författare och som jag tycker platsar här.

I Storebror av Chan Samnang får vi möta tjejen som misstolkar en kursares känslor. Han är mycket trevlig mot henne och hon känner att det är kvävande. Hon tror att han är förälskad i henne, men när hon råkar höra att han älskar henne som en syster ändrar hon sig och de blir vänner för livet.

Här är det mycket oklart vad sensmoralen är. Jag tyckte att det kändes främmande att någon skulle tycka att det var helt ok att vara efterhängsen och kvävande om hen bara vill vara en vän. Jag tror det ligger mycket kulturskillnader mellan mig och den här novellen och det är antagligen därför jag inte riktigt förstår den.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Recension: Phou, Chakriya; Den otacksamma; 2010

Kambodja berättar: Bladen faller långt från stammenJag har läst Kambodja berättar: Bladen faller långt från stammen från Tranans förlag. Jag recenserar noveller en och en som är skriva av kvinnliga författare och som jag tycker platsar här.

I Den otacksamma av Phou Chakriya konfronteras huvudpersonen en svårt dilemma. Hon blir vittne till att chefens son skjuter en av sina vänner efter ett gräl. Hon förs till polisen av sin chef för att ange en annan person så att sonen kan gå fri. Chefen har varit god mot vår huvudperson och han har gett henne, arbete, mat och husrum. Den man som skulle kunna bli oskyldigt dömd är en snäll pojke som aldrig gjort flickan något ont. Sonens vänner brukade ofta tafsa på henne när de besökte baren där hon jobbar, men denna pojke var alltid snäll. Vad ska hon göra? Hon bestämmer sig tillslut för att säga sanningen. Hon blir utkastade och sparkad, men får jobb hos pojkens familj.

En novell med en tydlig sensmoral att det lönar sig att säga sanningen. Men huvudpersonen skulle kanske handlat annorlunda om pojken som skulle bli oskyldigt dömd var en av dem som tafsade på henne, det får vi aldrig veta. Författaren gjorde det lite enkelt för sig att göra den falskt anklagade till den snällaste av de möjliga gärningsmännen. Men med tanke på Kambodjas stora problem med korruption så antar jag att det för många är självklart att hon ska göra som sin chef säger, så i den kontexten är det en bra novell med en vettig sensmoral.

Läs mer: Adlibris, Bokus