Recension: Abulhawa, Susan; Morgon i Jenin; 2010

Morgon i JeninDet är många gånger jag har sneglat på Morgon i Jenin av Susan Abdulhawa, men lika många gånger har jag ställt tillbaka den i hyllan igen. Men så dök Lyrans Jorden runt-resa upp och boken var en del av utmaningen. Då beställde jag den. Lyran själv lyckades inte läsa ut den, men många andra har hyllat den till skyarna.

Amal är född i ett flyktingläger i Palestina. Hon har en  barndom fylld med kärlek, men också en barndom med ständigt skräck för vad israelerna kommer att hitta på här näst. Hon vet att hon hade en bror som försvunnit i flykten och vi får veta att det är en israelisk soldat som gett barnet till sin fru som överlevt förintelsen, men som blivit steril av alla våldtäkter. I kriget möter Amals bror Yousef sin bror, som nu är en israelisk soldat och heter David, och Amal får reda på att han finns. En dag möts Amal och David.

Det var en spännande berättelse om palestiniernas lidande genom årtionden men författaren sparar inte på krutet. Är du känslig för att folk dör, barn som vuxna, så måste du läsa boken med en viss distans. Annars riskerar du att gråta dig fördärvad. Jag kunde bli lite irriterad på den oerhört svart-vita bilden om israeler som monster och palestinier som hjältar och jag antar att författaren själv tycker att hon har mjukat upp det genom en palestinier som överväger att bli självmordsbombare och en israel som är snäll, men jag tyckte inte riktigt att det vägde upp. Den distans jag hade för att orka igenom bokens alla sorger och bedrövelser gjorde tyvärr att jag inte blev så berörd som jag hade önskat. Eftersom jag hade högt ställda förväntningar före jag läste boken, blev jag lite besviken.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Expressen, GP, Sydsvenskan

Lucka 2: 23 januari 1849

Krans 2Dagens datum är den dag då Elizabeth Blackwell som första kvinna i USA tar läkarexamen. Hon tog inte bara examen, hon praktiserade också som läkare i USA och i England. Blackwell var född i England, men flyttade till USA som barn med sina föräldrar. Hon startade ett Women’s Medical College i New York, men lämnade det åt sin syster (som också hade utbildat sig till läkare) för att resa tillbaka till England och starta ett Women’s Medical College där tillsammans med Florence Nightingale.

Elizabeth Blackwell banade vägen för att kvinnor i framtida generationen också kunde bli läkare.

Elizabeth Blackwell

USA:s första kvinnliga läkare Elizabeth Blackwell.

Lucka 1: 12 september 1921

Krans 1Den första feministiska milstolpen blir den svenska allmänna och fria rösträtten för alla. Den 12 september 1921 väljs fyra kvinnor in i riksdagens andra kammare och en, Kerstin Hesselgren, i den första.

Kerstin Hesselgen brukar omnämnas som den första kvinnan i Riksdagen, vilket alltså inte är helt sant. Dock får hon symbolisera den kvinnliga rösträtten här i min julkalender. Jag har uppmärksammat henne tidigare på bloggen och hon förtjänas att lyftas fram ytterligare. Hon var en stor politiker som lyckligtvis fick visa vad hon gick för i Sveriges högsta beslutande församling. Hade det inte varit för hennes och hennes medsystrar i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt hade hon kanske inte fått den chansen.

Den 12 september 1921 var en stor dag i den svenska historien.

Kerstin Hesselgren

Kerstin Hesselgren, an av de första kvinnorna i Sveriges Riksdag.

Julkalender 2013: Feministiska milstolpar

Krans 1Jag har haft så mycket att göra med sf-helgen att jag nästan glömde bort löftet om att återigen köra en julkalender/adventskalender. Det som flest ville se var feministiska milstolpar och det kommer det att bli.

Nytt för i år är att min fd kollega Tobias Setterborg har gjort en fin fysisk kalender som ni kan använda om ni vill bläddra bland luckorna. Men var inte för ivriga, för det går inte att läsa inlägg i förväg!

Se kalendern här.

Avslutning: Science fiction-helg

Då ska jag skriva ett avslutningsinlägg om den här helgen som har krävt mycket förberedelser och mycket av min tankeverksamhet för att genomföra. Jag läser inte så ofta science fiction och jag har nu läst de böcker som många tipsat mig om. Mina känslor är blandade. Jag är fortfarande inte helt såld på genren, men jag är heller inte så fördomsfull som innan.

Jag läste en riktigt, riktigt bra novell och det var Houston, Houston, hör ni mig? av Alice B Sheldon. Det budskapet och det händelseförloppet var oslagbart träffsäkert. Jag älskade den!

Av de två romaner jag läste tyckte jag bäst om Honmänniskan av Joanna Russ, men där var jag inte riktig lika lyrisk.

Jag älskar science fiction-feministernas sätt att byta mot normer och föra in nya perspektiv i framtidsskildringar, men jag vet inte om jag ändå tycker att det är min typ av böcker. Men det spelar inte så stor roll just nu, för jag är så oerhört glad över att jag blev pressad till att skaffa mig den här erfarenheten. Den har definitivt gett mig nya perspektiv på litteraturen.

Hur ska jag gå vidare? Nu ska jag ta en välbehövlig paus från alla måsten och bara läsa det jag känner för. Det blir nog lite mer kambodjanska noveller och en australiensisk ungdomsbok till att börja med. Sedan ska jag läsa ut Hungerspels-trilogin, som ju faktiskt också är science fiction. Vem vet, kanske betar jag någon gång av listan med alla tips jag fått. Även om jag nog aldrig kommer att läsa alla böcker, så är det inte omöjligt att jag läser mer i denna spännande genre.

Avslutningsvis vill jag tacka alla som hjälp till och sporrat mig:
Anna Davour
Jenny Holmström
John-Henri Holmberg
Malin Augustsson
Mia Latvala
och Brita Planck för en aldrig sinande entusiasm!

Att-läsa-lista för alla science ficionintresserade feminister

Det har nämnts många böcker under dessa tre dagar som sf-hlegen har pågått. Förutom recensionerna har många författare och böcker fladdrat förbi. Här kommer alla bok- och författartips som nämnts i texterna, samt de författare John-Henri Holmberg tycker att vi borde titta lite extra på om vi är intresserade av feministisk science fiction.

Författare och böcker

Ashby, Madeline vN

Atwood, Margaret The Handmaiden’s Tale / Tjänstekvinnans berättelse

Burdekin, Katharine Swastika Night

Emshwiller, Carol Carmen Dog

Firestones, Shulamith The Dialectic of Sex

Griffith, Nicola Ammonite

Haden Elgin, Suzette Native Tongue

Hall, Sarah The Carhullian Army

Jordan, Hilary When She Woke

Le Guin, Ursula K. Always Coming Home

McHugh, Maureen F. Nekropolis

McKee Charna, Suzy The Holdfast Chronicles

Perkins Gilman, Charlotte Herland / Jungfrulandet

Piercy,  Marge Woman on the Edge of Time / Kvinna vid tidens rand

Robson, Justina Keeping it Real och dess uppföljare i serien Quantum Gravity

Russ, Joanna Picnic on Paradise / Utflykt på Paradis, The Female Man / Honmänniskan och Two of Them

Sedia, Ekaterina The Alchemy of Stone av

Starobinets, Anna Den levande

Övriga författare

Butler, Octavia

Carter, Angela

Disch, Thomas M.

Delany, Samuel R.

Eskridge, Kelley

Kiernan, Caitlin R.

Lee, Tanith

McIntyre, Vona N.

McLean,  Katherine

Merril , Judith

Reed, Kit

St. Clair, Margaret

Sullivan, Tricia

Tuttle, Lisa

Wilhelm, Kate

Vonarburg, Elizabeth

Zimmer Bradley, Marion

Zoline, Pamela

Gästrecension av Malin Augustsson: Griffith, Nicola; Slow river; 1996

Malin AugustssonMalin Augustsson är naturvetare ifrån Göteborg, och hon brinner för jämställdhet, HBTQ-rättigheter och japansk populärkultur. Hon älskar att pyssla, spela dataspel samt arrangera klubbar och evenemang, och försöker för tillfället starta upp en egen tidning om lolitakultur. Ibland skriver hon för den brittiska onlinetidningen Mookychick.

 

Slow RiverI en dystopisk framtidsvärld som liknar vår men ändå inte, vid en flod i en oidentifierad, nordeuropeisk stad vaknar Lore van der Oest. Hennes kidnappare dumpade henne där när hennes familj inte ville betala lösensumman efter månader av fångenskap. Ensam, naken, skadad och utan det inopererade datachip som fungerar som både identitetshandling och bankkort, är den 18-åriga arvtagerskan till världens mäktigaste bioteknikföetag helt utlämnad till sitt öde. Hon tas om hand av Spanner, en äldre kvinna som försörjer sig genom dataintrång, utpressning, bedrägeri och prostitution. Lore blir både hennes älskarinna och hennes medhjälpare.

Uppväxt i en överklassfamilj som tjänat sina enorma rikedomar genom att utveckla mikroorganismer för att motverka den galopperande miljöförstöringen, Lore är van vid fina middagar med utländska dignitarier, viktiga miljöuppdrag å företagets vägnar, och champagneberusat sex med andra överklasstjejer. Att bo i små, trånga lägenheter, tvingas ljuga om sin identitet med hjälp av döda personers datachip, och göra vadhelst hon kan för att överleva är något helt nytt för henne. Och tillbaka till en familj som lät kidnapparna förnedra henne, via internetvideos som hela världen såg, utan att göra någonting, kan hon inte gå. Men varför gjorde de ingenting? Vilka hemligheter döljer de? Och vilka konsekvenser får egentligen deras, och företagets, beslut för resten av världen?

I Slow River målar författaren Nicola Griffith upp en mycket intressant värld med miljöer som skiftar mellan högt och lågt. Det är en värld som på många sätt är lik vår, men små detaljer som vittnar om att den har utvecklats och förändrats. Detta gör världen trovärdig, precis som dess karaktärer som alla är väldigt detaljerade och mångfacetterade.

Berättelsen om Lore skiftar flitigt mellan olika stadier i hennes uppväxt, hennes tid med Spanner och tiden efter det. Och detta är förvisso ett intressant berättartekniskt grepp, men det blir också väldigt rörigt, och vissa av skiftningarna känns helt onödiga för berättelsen. Detta skapar oordning som boken hade klarat sig bättre utan.Men allt som allt är Slow River både vacker och sorglig, högteknologisk men mänsklig, dystopisk men varm. Dess porträtt av en ung kvinnas mognande, sexualitet och känsloliv känns allmänmänskligt och den höga förekomsten av starka kvinnor, HBTQ-personer och etniska minoriteter är välkommet – inga vita cisheteromän som alla tvingas identifiera sig med här inte! Därför är Slow River en mycket bra, om än inte exceptionellt spännande, bok.

Recension: Russ, Joanna; Honmänniskan; 1975

HonmänniskanNär jag har fått tips om feministisk science fiction, är Honmänniskan (The female man) av Joanna Russ nästan alltid med bland titlarna. Eftersom jag läst Russ förut (dock ej skönlitterärt) bestämde jag mig för att det fick bli en av två sf-romaner som jag skulle ge en chans inom ramen för min sf-utmaning. Boken översattes inte till svenska förrän 1996 (jag läste den svenska översättningen).

I boken får vi möta fyra kvinnor; Johanna, Jeannine, Janet och Jael. De har olika liv och erfarenheter och bor i varsin alternativ värld. Egentligen är de kanske samma person. I de olika världarna behandlas kvinnor olika. I en, Annorstans (Whileaway) bor bara kvinnor och inga män behövs, ens för att avla barn. I Annorstans är det tabu att ha sex över generationsgränserna, vilket blir en rolig krock när Janet och Laura inleder en relation. Laura är för ung för Janet, vilket är tabu för henne och Janet är kvinna, vilket är tabu för Laura, som kommer från en annan värld.

Jag hängde inte riktig med i alla svängar i den här boken och kände mig inte bekväm med växlingarna mellan de olika världarna. Det kan bero på ovana att läsa sf-litteratur. Med det sagt så tyckte jag att det fanns många roliga och intressanta passager i boken. Den bästa är när Janet sitter i en TV-intervju i en annan värld och får frågan hur de klarar sig utan sex i Annorstans. Hon förstår inte frågan eftersom hon både är gift och har barn. Reportern kan inte föreställa sig att kvinnor har erotiskt sex med varandra. Jag småskrattade på flera ställen och det var verkligen en feministisk intressant bok som jag är glad att jag har läst.

Gästinlägg av Mia Latvala: Att läsa och förstå science fiction

Mia LatvalaMia Latvala var med och tog fram den feministiska litteraturkanonen och det var hon som var drivande för att Ursula LeGuins Mörkrets vänstra hand skulle komma med. Hon läser otroligt mycket böcker och många är inom science fiction-genren. Nedan skriver hon en text om hur LeGuins bok och andra science fiction-böcker ska läsas för att förstås.

 

Förlåt Feministbiblioteket – jag tänkte mig inte för!

Jag får ta på mig skulden av att ha tvingat Hanna på Feministbiblioteket att läsa just Mörkrets vänstra hand. Det är ju så att när man är lite förälskad i en genre vill man att så många som möjligt ska upptäcka den. Jag glömde tyvärr bort att Mörkrets vänstra hand är en bok som inte är helt lättillgänglig och kanske inte är den bästa boken att introducera genren med.

Vad är det då som är svårt? Jo, till en början handlar det om att science fiction är fyllt med främmande världar och påhittade ord – som Hanna helt korrekt uttrycker det. Ofta brer författarna även på med detta i början av texten, just för att vi läsare ska bli lite förvirrade och på så sätt ta till oss att vi är på okänd mark. Efter att ha plöjt en hel del science fiction vänjer man sig. Mitt råd är: slappna av och bara läs, det ordnar sig! Förklaringar brukar komma när man läser vidare, det gäller bara att inte ge upp för tidigt. Författaren vill främmandegöra läsaren, låt hen bara hållas, du kommer klura ut det hela med lite tålamod.

Det jag vill be om förlåtelse för är att jag glömde bort att le Guin använder ännu ett litterärt stilgrepp som vrider texten, nämligen en opålitlig berättarröst. Hennes antropolog ljuger inte – men han förstår helt enkelt inte de samhällen han möter och misstolkar väldigt mycket. Kommunikationsproblem är en av romanens bärande byggklossar. Genly Ai förstår oftast alldeles försent de kulturella kontexter han är inne i och det här får även förödande konsekvenser. Som läsare får man ofta aha-upplevelser genom att Ai inser att han missförstått. Men eftersom en av drivkrafterna i historien är att berättaren klampar på och misstolkar blir även romanen i sig svår att komma in i direkt. Är man dessutom ovan vid genren i sig är det lätt att ge upp. När man läst ungefär halva Mörkrets vänstra hand så blir man serverad en stor pusselbit kring vad som egentligen hänt i början. Jag får erkänna att jag då läste om hela boken från början innan jag fortsatte. Det här verkar jag ha lyckats förtränga när jag föreslog att Mörkrets vänstra hand var en bra ingång till feministisk science fiction.

Som en olivkvist i sammanhanget vill jag därför erbjuda en sammanfattning av mina bästa tips för hur man överlever att läsa science fiction:

  • Fastna inte i detaljerna, såsom påhittade ord, utan slappna av och läs.
  • Ofta finns det kartor och ordlistor att kika i. Tänk inte att du måste plugga dessa först. Du läser ju inte hela SAOL och kartboken innan du läser en realistisk roman heller. Men ibland hjälper det såklart att slå upp!
  • Ett begrepp presenteras ofta oförklarat, men dyker upp igen efter en tid med en förklaring. Science fictionförfattare gillar det greppet, så rådet är återigen bara fortsätt läsa så klarnar det.
  • Fuska. Om du känner för att ge upp – googla på boken. Science fiction handlar om idéer. Läs t.ex. på Wikipedia om bokens tema och idéer. Börjar det klarna? Ge den en chans till med nycklarna du fått. Känns det fortfarande hopplöst? Lägg ner boken, man ska aldrig plåga sig igenom något man absolut inte njuter av att läsa.

Veckans feminist: Joanna Russ

Joanna RussKort fakta

Född 1937 i New York, död 2011 i Tuscon, Arizona.
Pionjär inom feministisk science fiction.
Mest känd för romanen Honmänniskan från 1975.

Joanna Russ feministiska gärning

Joanna Russ växte upp i Bronx i New York. Hennes föräldrar vad båda lärare och Russ började skriva redan som liten. Hon studerade sedan bland annat på Yale och blev professor i litteratur. Hon debuterade 1959 med en science fiction-novell och hennes debutroman, Picnic on paradise, kom 1968.

Det sägs att det var Russ som förde in feminismen i science fiction, före författare som Ursula LeGuin och Alice B Sheldon (källa: WIkipedia). Hon var politiskt engagerad och definierade sig själv som socialistisk feminist.

Mest känd är Russ för romanen Honmänniskan, hennes mest feministiska verk. Hon har även skrivit facklitteratur om kvinnor och skrivande. Den mest lästa är nog How to suppress womens writing, om hur kvinnliga författare tagits emot genom tiderna.

Mot slutet av sitt liv led hon av värk i ryggen och kroniskt trötthetssyndro. Hon bosatte sig i Tuscon i Arizona för att få lugn och ro. Hon avled 2011.

Joanna Russ och jag

Jag läste om How to suppress womens writing när Ms Magazine listade århundradets bästa fackböcker. Jag fick den i julklapp och läste och gillade den. Då berättade min vän Mia att Russ också skrev feministisk science fiction, vilket jag då inte trodde att jag någonsin skulle ha för avsikt att läsa. Det var därför extra roligt att läsa just henne till denna science fiction-helg.

Böcker av Joanna Russ som jag läst och recenserat

Honmänniskan 1975

How to suppress womens writing 1983