Tematrio v 35 – långa titlar

Då var det dags att hänga på en tematrio igen! Lyran uppmanar oss denna veckan att skriva om tre böcker med långa titlar. Här kommer mina tre:

Och himlarna ska falla himlarna ska falla himlarna ska falla när du rör vid mig av Emma Karinsdotter är en fin roman om kärlek och svek och att det förflutna kommer ikapp en.

Hur vi lyckades överleva kommunismen med ett leende på läpparna av Slavenka Drakulic är en reportagebok om resor hon gjort i Östeuropa för Ms Magazines räkning.

En kort berättelse om traktorer på ukrainska av Maria Lewycka var lika rolig som titeln. Om familjeband och att man som vuxet barn inte alltid kan lägga sig i en förälders liv.

Recension: Mendel-Hartvig, Åsa & Röstlund, Caroline; Konrads klänning; 2014

Konrads klänningNär jag hörde talas om Konrands klänning, som ges ut på Olika förlag, blev jag först lite skeptisk. En liknande bok, Kalle med klänning, gavs ju ut för flera år sedan på Sagolikt förlag. Men så såg jag att det var Åsa Mendel-Hartvig som skrivit och Carolin Röstlund som tecknat och det paret har ju blivit lite favoriter här hemma.

Konrads klänning är en bok för de yngsta och funkar inte så bra som godnattsaga för min snart treåring, då han kräver lite längre historier. Men det är en bok att prata om och diskutera. Egentligen handlar det inte så mycket om klänningar, utan mer om avundsjuka syskon emellan och att vilja ha det den andra har.

Jag tyckte om boken och tror att Hugo kommer att göra det också (har bara läst den två gånger än så länge). Det kommer en fortsättning också, Konrads lussar, och då kan jag inte sluta att fundera över varför de valt att göra två så lika titlar som Kalle med klänning och Kalle som Lucia. Inte för att någon har patent på ett tema, men det kändes lite väl likt. Dock ska sägas att böckerna är mycket olika och riktar sig till olika åldersgrupper.

Boken är fin och känns mycket genomarbetad. Det är en enkel intrig, men så bra i sin enkelhet. Hugo, som inte har något syskon, tog parti för lillebrorsan och sa: Han ska ha den blå klänning! Inte lolit ge tillbaka! Detta apropå att Konrad får lämna tillbaka klänningen till systern efter att ha fått prova den (men sedan får han en egen, som är röd). Låter inte direkt lovande…

Läs mer: Adlibris, Bokus

Deutscher herbst – nu blir det tyskt!

Nu är det betydligt kallare än förra veckan. För en vecka sedan var jag och Hugo på Eriksdalsbadet och badade, i helgen var vi på Landsort i regnrusk och köpte tjocka tröjor för hösten. Vad passar då inte bättre än att sparka igång en ny utmaning?

Som jag redan har hintat här tidigare handlar höstens stora utmaning här på bloggen om att läsa tyskspråkig litteratur. Det kommer att vara fokus på Tyskland, men även Österrike samt tyskspråkiga delarna av Schweiz och Italien kommer att få vara med på ett hörn.

Som vanligt när det gäller mig och min blogg kommer det att bli kvinnor, kvinnor, kvinnor. Jag har som mål att läsa tre böcker på tyska. Vi få ser om det kommer att hålla.

Hänger du med? Att bara läsa kvinnor och/eller feministisk litteratur är såklart inget måste. Jag kallar utmaningen Deutscher hebst som inte bara betyder tysk höst, utan också anspelar på de sista dramatiska veckorna av Rote Armé Fraktions glansdagar hösten 1977. Det avslutades med tre förgrundsfigurers självmord den 18:e oktober. Makabert kan tyckas, men så är ju RAF lite av ett specialintresse för mig. Ta namnet med en nypa salt och överanalysera inte 🙂

UPPDATERAT

För er som vill spana in bra tyskspråkig litteratur på svenska ska kolla in förlaget Thorén och Lindskog. För uppdateringar på Facebook, gilla deras sida.

tysklands flaggaÖsterrikes flaggaschweiz flaggaItaliens flagga

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kom och lyssna på mig på Hornstulls bibliotek!

Feministisk litteraturkanon

Behövs det en feministisk litteraturkanon?

Under den parollen talar jag på Hornstulls bibliotek den 17 september kl 19. Se hela inbjudan här.

Under kvällen berättar Hanna Lager om hur juryn valde vilka böcker som skulle vara med och om varför hon tycker att en feministisk litteraturkanon är viktig.

Fri entré.

Välkommen!

Här kan du se hela den feministiska kanonen.

Kom dit om du kan och hjälp gärna till och sprida informationen!

Recension: Frame, Janet; Ugglor gråter; 1957

Ugglor gråterJanet Frame är en klassisk kvinna som jag inte har läst, men som många rekommenderat. Jag valde Ugglor gråter, eftersom den verkade mest passa in i bloggens tema.

Syskonen Teresa, Toby, Francie och Daphne växer upp i en fattig familj någonstans i Nya Zeeland. Francie dör i en arbetsolycka och de andra lämnas med sina minnen. Som vuxna lever de tämligen avskilda från varandra. Toby är epileptiker och lever med ständig skräck av att få ett nytt anfall och därmed bli betraktad som en galen person och systern Daphne är galen och lever på mentalsjukhus. Teresa kämpar med näbbar och klor för att hålla fasaden om det perfekta överklasslivet högt. Ett liv hon fått förmånen att leva genom sitt äktenskap.

Vi får följa de tre syskonens liv och öden och värst drabbad håller Daphne på att bli. Hon står inför hot om lobotomering. Det är något som författare Frame också varit utsatt för. Precis före lobotomeringen upptäckte läkarna vad hon skrivit och på så sätt slapp hon ut ur sjukhuset och kunde bli författare. Just den biten av Frames liv fanns inte med i den här boken, men hon skildrar väl livet på ett menatlsjukhus och patientens tankar och känslor.

Jag var mycket imponerad av Janet Frames språk och berättarteknik, men jag fångades tyvärr inte av handlingen. Jag kände inte att jag ville veta vad hon hänt de tre syskonen, utan ville mer bara att det skulle ta slut. En angenäm läsupplevelse, men den lämnade inga djupare spår. Jag är dock beredd att de Frame en andra chans. Vilken bok borde jag läsa?

Läs mer: Adlibris, Bokus

Tre på tre 2014 – Tegelstenar igen

Då var det dags igen för Pocketlovers årliga utmaning tre på tre. Utmaningen är enkel; tre månader, tre böcker och ett tema. Vilket tema väljer du själv. För att det skulle bli en utmaning valde jag förra året att läsa tre tegelstenar . Eftersom jag ser att jag fortfarande väljer bort de riktigt tjocka böckerna så kör jag samma sak i år igen.

Jag tycker att det är en tegelsten om det är mer än 500 sidor och på min blogg är det mina regler som gäller. Därför är årets böcker kanske inte lika tjocka som förra årets. Förutom att det är tre tegelstenar och alla är romaner skrivna av kvinnor tvivlar jag att de har något gemensamt:

Agaat av Marlene van Niekerk (713 s)

Knud, den store av Hanne-Vibeke Holst (531 s)

Törnfåglarna av Colleen McCullough (507 s)

Recension: Zabuzjko, Oksana; Fältstudier i ukrainskt sex; 1996

Fältstudier i ukrainskt sexDet är förmodligen mitt läsårs bästa titel, Fältstudier i ukrainskt sex. Oksana Zabuzjko är ukrainska och bosatt i Kiev och hon passar mycket bra in i min jorden runt-utmaning. Dessutom är hon feminist.

Det är några år efter kommunismens sammanbrott och bokens huvudperson bor i USA och tänker tillbaka på sitt liv och sin relation som hon nyss brutit upp ifrån. Hon berättar om livet i Ukraina och det är ingen vacker berättelse. Livet och framförallt sexlivet i Sovjet och det postkommunistiska Ukraina var trist och fyllt sällan mysigt med en berusad partner. Ändå har kvinnorna sex med männen, mest av tradition och gammal vana.

Fältstudier i ukrainskt sex är en slags blandning mellan poetisk och pratig roman. Jag skulle vilja säga att det är en blandning mellan Hertha Müller och Monika Fagerholm. Jag tyckte också att den uppmanade till extrem snabbläsning, för att språket flöt så bra, men det gjorde också att jag tappade bort mig här och där. Jag tyckte inte om boken som roman, men jag tyckte om mycket i den. Jag älskade bitterheter över kommunismen och det patriarkala samhället, tyckte språket var häftigt och gillade att få läsa något som inte liknade så mycket annat jag läst (för mixen Müller/Fagerholm känns tämligen unik). Det som var jobbigt var mer frågorna som uppstod: var är hon nu, vem pratar, när i tiden är detta? Zabzjuko hoppar inte bara i tiden utan också mellan pronomen. Hon berättar i jagform, men ibland blir huvudpersonen hon eller till och med du allt i en och samma mening. Häftigt, men ibland lite jobbigt för en snabbläsare.

Som feministisk roman är den klockren. Jag måste erkänna att jag inte är så bevandrad i ukrainsk litteratur, men om de har en feministisk bibel så borde det vara Fältstudier i ukrainskt sex. Zabuzjko är knivskarp i sin kritik mot både patriarkatet och mot kommunismen. Huvudtesen är att ukrainska kvinnor blir knullade av ukrainska män på samma sätt som dessa män i sin tur genom de senaste hundra åren blivit knullade av omvärlden. Huvudpersonen har gjort sig fri från ett destruktivt förhållande och därmed destruktivt sex. Hon befinner sig i väst, men där är hon den exotiska sovjetiskan som amerikanska män också vill utnyttja på sitt sätt. Dagens bok tycker att det är för mycket offermentalitet, men jag tycker mer att det visar på ett utanförskap som det är troligt att en person som upplevt förtryck känner när hen kommer till ett friare land. Dessutom tycker jag om att författaren visar att socialism på intet sätt är garanti för feminism.

Oksana Zabuzjko kommer till bokmässan och jag ser fram emot att lyssna på henne!

Läs mer: SvD, Norstedts

Varför häckla jämställdhetsivrare för att de är äldre män?

Peter Sedlaceks valannonsIdag har det i sociala medier närmat rått en mobbinghets mot en stackars folkpartist som vill ha mer jämställdhet i Sverige. Mobbingen har kommit från feministiskt håll. Det gäller Peter Sedlaceks valannons som ni kan se ovan. Visst är detta inte den bästa annons jag sett och det finns ett viss utrymme för missförstånd här, alltså borde han uttryckt sig lite annorlunda, men så totalt urbota dumt var det väl ändå inte? Den som står på hans sida och de som inte är ute efter att håna och förlöjliga förstår att han vill ha sagt följande:

  1. Folkpartiet har drivit jämställdhet i typ 100 år.
  2. Vi har fortfarande bra jämställdhetsförslag med karriärstjänster i vård och skola.
  3. Han vill lyfta fram detta som en profilfråga i sin personvalskampanj.

Med tanke på alla stavfel som förekommit i fp-annonser på sistone så kan jag förstå att det var lite roligt att även dyka ner på den här, men när den delades av Facebook-sidan Vita kränkta män tyckte jag det hela gått för långt. Peter Sedlacek är verkligen inte kränkt, han vill göra en insats för jämställdheten. Dessutom har han inte krävt att vi ska gilla honom extra för det, som andra män har gjort, utan han har bara utformat en annons med ett jämställdhetsbudskap. Till Metro säger han följande om reaktionerna:

– Jag har fått en del ganska oförskämda reaktioner, där jag bland annat kallas för ”gubbjävel” och att man istället för att ”kryssa Peter” skulle ”krossa Peter”. Det är inte speciellt roligt att läsa. Men sånt måste man tåla i en valkampanj, säger Sedlacek och fortsätter:

– Samtidigt finns det en del andra som förstår andemeningen med det här; att man även inom kvinnodominerade yrken som lärare och sjuksköterska måste kunna göra en anständig lönemässig karriär. Det var andemeningen, men man har misstolkat budskapet.

Ni goda feminister som inte röstar på folkpartiet: är det såhär vi ska behandla en person som driver jämställdhet som sin viktigaste fråga i valet? Är en person diskvalificerad för att han är man, vit och äldre?

Jag gick in och frågade vad problemet var på sidan Vita kränkta män och fick bland annat tills var från en vänsterpartist att jag borde se det som konstruktiv kritik. Jag? Jag föreslog att hen skulle skicka ett mejl direkt till Peter istället för att häckla honom i sociala medier. Jag gissar att hen inte gör det. Admin för sidan säger att det var en rolig formulering, men att Peter ”verkar vara en skön typ i övrigt”. Vit kränkt man var han alltså inte, men det gick ändå bra att håna honom offentligt på sin sida.

Det han ville ha sagt var:

Med jämförelsen med 1927 vill vi visa att det inte alltid har varit självklart att kvinnor ska ha tillgång till högre utbildning. Och fortfarande är jämställdhet inte helt självklart.

Mobbas för det budskapet? Nej feminister, bättre kan vi!

Bokmässan 4: Välkommen på bloggmingel!

Inbjudan bloggmingel 2014

Välkommen på bokbloggarmingel på bokmässan!

Det äger rum lördagen 27 september 16-18 och du får träffa andra bloggare och förhoppningsvis hitta något kul på vårt bokgottebord.

Eftersom det bara går in 30 personer samtidigt i rummet så måste du anmäla dig. Det gör du till mig på hanna@feministbiblioteket.se

Sprid gärna inbjudan!

Veckans feminist: Monika Fagerholm

Monika Fagerholm, Foto: Ida PimenoffKort fakta

Född 1961 i Helsingfors.
Slog igenom som författare 1994 med Underbara kvinnor vid vatten.
Fick Augustpriser 2005 för Den amerikanska flickan.

Monika Fagerholms feministiska gärning

Monika Fagerholm har studerat psykologi och litteratur vid Helsingfors universitet. Hon debuterade som författare 1987 med boken Sham och fick sitt stora genombrott några år senare med Underbara kvinnor vid vatten (1994). Den senare har även filmats.

I Fagerholms böcker är det flickor eller kvinnor som är huvudpersoner. Det är ett medvetet feministiskt val från hennes sida eftersom det sällan är tjejer som får vara hjältar (källa: 10tal). i Diva står tonårstjejen i fokus och frågor om sexualitet såsom när och med vem man har sex med är centrala.

2005 kom Den amerikanska flickan ut och den togs inte emot med öppna armar i Svenskfinland, men i Sverige gicvk det desto bättre. Den belönades med Augustpriset samma år.

Monika Fagerholm och jag

Min vän Mia är från Ekenäs, där Monika Fagerholm bor, och hon har varit på mig länge att ge henne en andra chans (efter Den amerikanska flickan). Men jag har helt enkelt inte fastnat för Fagerholms författarskap. Jag klarar inte rikgit av stilen. Det betyder inte att jag inte beundrar henne. Hennes feministiska fokus och att hon medvetet lyfter flickor och kvinnor i litteraturen gillar jag skarpt. Jag är därför inte missnöjd med att Diva ingår i den feministiska litteraturkanonen.

Böcker av Monika Fagerholm som jag läst och recenserat

Underbara kvinnor vid vatten 1994

Diva 1998

Den amerikanska flickan 2005