Jag fick Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood i julklapp av en läsare. När jag började läsa den upptäckte jag att jag redan sett den sett den som film (mer om den historien här). Det är en berättelse som inte lämnar någon oberörd. Det är bland det bästa – och bland det värsta – jag läst.
Tjänarinnan bor i ett framtida USA där religiösa fanatiker har infört en fruktansvärd diktatur. Samtidigt har extrema föroreningar lett till att många är sterila. Makthavarna har räddat USA från det sexuella förfallet och nu är det barnalstring som ska gälla för kvinnor. Utbildning behöver de inte och partner väljs åt dem för att de ska slippa leta partner på köttmarknaden. Kvinnor som tidigare begått något som nu är brottsligt, som exempelvis få barn utanför äktenskapet, tillfångatas och de som är fruktsamma får tjänstgöra som tjänarinnor i finare familjer där inga barn har kommit pga av hustruns sterilitet (att mannen skulle kunna vara steril pratas det inte högt om). Vi får träffa Offred (ett namn som visar att hon är tjänarinna åt Fred) som minns den familj som togs ifrån henne och som gärna vill få njuta av friheten igen.
I Atwoods fruktansvärda dystopi skildras det som skulle kunna ses som det samhälle vi får när patriarkatet dras till sin spets. Kontorollen av kvinnor är total och de är inget mer än sina kroppar, allt för att få ett samhälle byggt på tro och gudfruktighet. Det som nästan känns värst är att allt det som förbjudits i moralens namn finns till för en liten klick högt uppsatta män. En bordell med ”fallna” kvinnor och till och ogudfruktiga tidningar från förr har dessa män tillgång till. Dubbelmoralen är slående och om vi tänker efter så är det väl så det ser ut i alla diktaturer i vår samtid. Det spelar ingen roll om det är religiösa, kommunistiska eller fascistiska diktaturer. Atwoods fiktiva diktatur slår verkligen hårt mot kvinnor och så ser det faktiskt också ut på många håll i världen fortfarande. Hon har lagt in fåniga ritualer och uniformer som måste bäras och innan man säger att det är overkligt så ska man nog tänka ett varv till. Det liknar de idéer som talibanerna har, för att ta ett exempel.
Vad kan vi lära oss av romanen? Att människors frihet aldrig kan beskäras för högre syften.
I september ska jag besöka
Rosenlarv är ett uttalat feministiskt förlag som ger ut gamla och kanske bortglömda verk av kvinnor. Nu har turen kommit till 1800-talsdramtikern Anne-Charlotte Leffler. Rosenlarv har dels gett ut hennes egna texter i samlingsantologin 
Jag läser inte bara litteratur av kvinnor och som passar att recenseras här. Nu har jag har läst en ickefeministisk bok som är ytterst feministiskt intressant och därför skriver jag om den här.
Då var det klart. Vi är ett gäng bokbloggare som ska läsa kinesiska noveller. Vi kommer att välja ut ett par ut boken Kina berättar: Med solskenet i munnen (
