Avslutning novell-lördag: Tjeckien

Tjeckiens flaggaTill denna novell-lördag med tema Tjeckien  har jag bara läst tre noveller, men de vart tre bra sådana. Alla hade temat postkommunism och människor som har svårt att anpassa sig till den nya tiden. Det är skrivet av unga kvinnor och läsningen av novellerna har gett mig mersmak på tjeckisk litteratur. Dock finns ingen roman av någon av de tre kvinnorna översatta till svenska.

Bäst alla kategorier: En pistasch, Tack!

Lärdom av lästa tjeckiska noveller: Det har inte bara varit lätt att anpassa sig till det nya Tjeckien.

Nästa land är Moçambique och datum är 17/8.

Zonová, Anna; En pistasch, tack!; 2001

Tjeckien berättar: I sammetens spårI Tjeckien berättar: I sammetens spår finns tre noveller skrivna av kvinnor, alla födda efter 1960 och de beskriver ett Tjeckien fritt från kommunismen, men med andra svårigheter för individer som lever där.

Anna Zonová föddes i Slovakien 1962 men bor idag i Prag. I En pistasch, tack! är det en man som är jag-person. Hans fru är mycket konstigt och sval och han förstår inte varför. Allteftersom historien berättas förstår vi att det är hon som lever i ett ganska hemskt äktenskap med en man som vill planera allt in i minsta detalj, även när de ska ha sex. I ljuset av hans extrema disciplin förstår läsaren efter hand hustruns beteende. När det kommer till en påtvingad abort förstår vi att det inte är på lek.

Detta var den bästa novell jag läste från den tjeckiska novellsamlingen. Otroligt roligt skriven om ett så allvarligt ämne. Jag skrattade högt, fastän det egentligen var sorgligt. Jag tycker oftast att de bästa novellerna är relativt korta och har en rolig tvist. Det uppfyllde En pistasch, tack!

Läs mer: Adlibris, Bokus

Pachtová, Hana; Här springer det också katter nedanför fönstren på kvällarna; 2005

Tjeckien berättar: I sammetens spårI Tjeckien berättar: I sammetens spår finns tre noveller skrivna av kvinnor, alla födda efter 1960 och de beskriver ett Tjeckien fritt från kommunismen, men med andra svårigheter för individer som lever där.

Hana Pachtová är född 1971 och har en bakgrund i reklambranschen. Enligt eftertexten i Tjeckien berättar är hon idag (2009) sjukpensionär. I Här springer det också katter nedanför fönstret på kvällen får vi möta en kvinna som inte har lust att vara som kvinnor bör vara. Hennes två bästa vänner är killar och de är alla tre fattiga och lever på sprit och cigg. Hon är inte speciellt snygg och hon vill inte göra sig snyggare genom att sminka sig och bära kjol. Novellen är skriven på ett lättsamt och roligt språk och detta ska vara kännetecknande för författaren.

Jag vet inte om jag riktigt förstod handlingen och eventuell symbolik, men jag tyckte mycket om sättet den var skriven på och jag tyckte om det feministiska budskapet.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Hůlová, Petra; Genom frostat glas, 2004

Tjeckien berättar: I sammetens spårI Tjeckien berättar: I sammetens spår finns tre noveller skrivna av kvinnor, alla födda efter 1960 och de beskriver ett Tjeckien fritt från kommunismen, men med andra svårigheter för individer som lever där.

Petra Hůlová föddes 1979 i Prag och har vunnit många priser för sin litteratur. Genom frostat glas tar upp relationer mellan människor och i centrum står en manlig jag-person som drabbas av social fobi. Han vill inte träffa folk och känna sig tvungen att hälsa på dem. Detta kan, enligt efter texten i Tjeckien berättar, vara en symbol för det främlingskap som många känner i det nya Tjeckien.

Även om huvudpersonen är man, så är det de kvinnor han möter som står i centrum i novellen, därför tycker jag att den platsar här. Det var inte en novell som lämnar några djupare spår, men det var intressant att läsa en något som utspelar sig i Prag, en mycket trevlig stad.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Novell-lördag: Tjeckien

Tjeckiens flaggaFörra veckan introducerade jag novell-lördag här på Feministbiblioteket och det var en idé jag kom på efter att ha lånat ungefär hälften av alla Tranans novell-samlingar från specifika länder. Österrike, ett land jag bott i, fick inleda och idag är det dags för Tjeckien. I Tranans antologi Tjeckien berättar: I sammetens spår fanns endast tre noveller skrivna av kvinnor och dessa kommer jag att recensera under dagen. Första recensionen kommer om en timma, kl 13 och kl 16 publiceras ett avslutningsinlägg. Häng med!

Jag har inte tidigare läst något av en kvinnlig författare från Tjeckien och av manliga författare har jag endast läst nobelpristagaren Jaroslav Seifert. Slavenka Drakulic har skrivit om Tjeckiska kvinnor i en av sina böcker (Hur vi lyckades överleva kommunismen).

Alla noveller i Tjeckien berättar är skrivna efter kommunismens fall.

Nu är den här – Solskenet i munnen

Kina berättar: Skolskenet i munnenIdag kom Tranans novellsamling Kina berättar: Solskenet i munnen hem till mig. Nu ska här läsas och sedan diskutera på Facebook. Om lite drygt en vecka drar diskussionen om den första novellen igång. Häng på om du inte redan gjort det!

Vecka 34 diskuterar vi:
Skolskenet i munnen av Chen Ran och
Lika vackra som änglar av Su Tong

Vecka 35 diskuterar vi:
En berättelse om döden av Yu Hua och
Bara ett skämt av Yu Gu

Jag kommer dessutom att läsa (de verkar feministiskt intressanta):
En patient av Mian Mian och
Ute på fältet av Hong Ying

Detta ska bli så roligt! Ni kan såklart förvänta er en novell-lördag om Kina så småningom, men innan dess kommer jag att publicera lite omdömen och annat.

Beställ boken: Adlibris, Bokus

Idag för fem år sedan gifte jag mig med min underbara make!

Den nionde augusti 2008 gifte jag mig med Andreas och vi blev äkta makar. Det var en underbar dag och vi bär alltid med den i våra minnen. Det har gått fem år och vi är lika lyckliga och har nu en liten son som berikat våra liv. Idag ska vi fira, lita på det!

Hanna och Andreas bröllopskort

Vårt bröllopsfoto.

Hanna och Andreas gifter sig

Vi ”gick in” till signaturmelodin till filmen Top Gun.

Hanna och Andreas vigs

Maria Arnholm vigde oss.

Bröllopskyssen!

Fantastisk bild!

Diome, Fatou; Atlantens mage; 2003

Atlantens mageJag vill gärna läsa någon roman från alla länder jag har varit i och när jag hörde talas om Fatou Diomes Atlantens hjärta (Sekwa förlag) så ville jag verkligen läsa den. Diome är från Senegal och boken utspelar sig där och i Frankrike. Den bär tydliga självbiografiska drag.

Salie bor i Frankrike och hankar sig fram som städare efter en skilsmässa från en fransk man. Samtidigt studerar hon. Hennes bror Madicke bor krav i den lilla byn Niodior på en ö i Senegal. Där råder fattigdom och Madickes högsta önskan är att få flytta till Frankrike och bli fotbollsproffs. Saile vill inte det av två skäl, dels är hon inte säker på att kan kommer att lyckas och dels så vet hon hur fruktansvärt ont utanförskapet och hemlängtan känns. Hemma i byn tror alla att det alltid är fantastiskt i Frankrike och brodern är djupt besviken på sin syster som inte köper honom en flygbiljett. Det är inte lätt att förklara varför livet inte är en dans på rosor i Frankrike när den första som utvandrade kom hem med TV i bagaget.

Det var lättare att få jobb under andra världskriget när Frankrike var i skriande behov av arbetskraft, men när Salie förklarar det är det ingen som förstår. De tror inte heller på att rasismen är utbredd och att ett svart ansikte kan sätta många käppar i hjulet för en karriär. Salie tror att det bästa inte är att emigrera till ett land där man aldrig känner sig välkommen, utan istället låta bli att gifta sig med flera och skaffa åtskilliga barn med samtliga. Eftersom hon inte återvänt hem talar hon för döva öron.

Det är en politisk bok som tar upp många viktiga samhällsfrågor såsom migrationens baksidor, rasism och stark kultur som manar till månggifte och massor av barn. Det är också en bok om fotboll. Vi får i detalj veta om viktiga matcher för Senegal. Såklart mest om den viktigaste, segern mot Sverige i VM 2002 i åttondelsfinalen.

Jag älskade den här boken. Det viktiga politiska och feministiska budskapet i kombination med en stor portion fotboll, kan det bli bättre? Diome skriver bra och jag är imponerad över hur hon väva ihop många små historier till en sammanhängande handling där fotbollen och ett syskonpar står i centrum.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Tematrio v 32 – Resor

Dags för tematrio igen för mig. Den här veckan vill Lyran att vi listar tre böcker där (äventyrliga) resor är ett inslag. Här är mina tre:

80° från Varmvattnet av Karin Alfredsson: Ellen Elg, Alfredssons läkare och hjärtinna, reser i alla böcker till något land och förbättrar världen för kvinnor. I 80° från Varmvattnet är hon i Zambia och den resan blir mycket äventyrlig och slutar med att hon får något som förändrar hennes liv.

Stål av Silvia Avallone: I den boken skildras två tonåriga tjejer från den  italienska kuststaden Piombino som inget hellre vill än att göra en okomplicerad, men trevlig, resa till närliggande paradisön Elba. Istället fortsätter deras fattiga liv och det får mer äventyr hemma än de önskar.

Tre återkomster till Estland av Viivi Luik: I den här novellen beskriver Viivi Luik hur en estnisk kvinna i exil gör tre, minst sagt omtumlande, resor till sitt hemland som är ockuperat av Sovjetunionen.

Jag mitt på Raekoja plats i Tallinn

Jag från min första resa till Estland. Juli 1998.

Gunnarson, Anna Charlotta; Mysteriet Günenvelder; 2007

Mysteriet GrünenvelderAnna Charlotta Gunnarson har skrivit flera ungdomsdeckare och Mysteriet Grünenvelder är den första (kommer det att bli fler?) om syskonen Nora och Aron. Jag har läst mycket av Gunnarson i sommar och gillar verkligen hennes böcker.

En dag i Snorvacka försvinner den gröna färgen. Allt som är grönt blir grått och naturen blir inte alls rolig att titta på. Nora och Aron försöker lösa mysteriet och det tar dem till en kvar som är ockuperad av gröna utomjordingar. Tyvärr blir de tillfångatagna och utomjordingarna vet inte vad de ska göra med människorna.

I Mysteriet Grünenvelder är det Aron och inte Nora som är i fokus. Det är den blyga lillebrorsan och hans coola och smarta storasyster. Kännes det igen? Nej, det brukar ju vara coola brorsor och inget annat i litteraturen. Jag gillade särskilt att en rosa regnrock fick spela en liten biroll. Utomjordingarna kunde inte förstå att människor, som har tillgång till hela färgpaletten, anser att vissa personer inte kan ha vissa färger. Själva kan de bara ha grönt och det blir ju tråkigt i längden. Så sant, så sant. Ett annat roligt inslag är att Aron och Noras mamma älskar hårdrock och gärna spelar luftgitarr medan pappan pysslar om barnen och ser till att de har god massäck med sig. Boken är fantasifull och skriven på ett roligt sätt, ett sätt som jag numer förknippar med Anna Charlotta Gunnarson.