Då kan jag äntligen berätta den stora nyheten! Jag har fått nytt jobb! Jag tillträder inom kort som chefredaktör för tidningen NU, som är en tidning som är nära knuten till Liberalerna. Den som läst och följt Feministbiblioteket länge, vet att jag har skrivit mycket för den tidningen och till och med bevakat bokmässan för deras räkning. Det känns oerhört hedrande, otroligt spännande och lite läskigt att nu bli tidningens chefredaktör.

När jag var sju år gjorde jag min första tidning. Det var en sportbilaga med texter om Sverige under de olympiska spelen i Los Angeles. Som ni förstår var det mest bilder och lite mindre text då, men drömmen om att bli journalist var född. Helst sportjournalist. I NU har jag skrivit många sportartiklar genom åren och här på Feministbiblioteket har ni kunnat följa mina berömda och glömda idrottskvinnor. Så lite sportjournalistisk har funnits i mitt liv.

Nu tar jag ett större steg mot min stora dröm. Det är inte främst sport som ska skrivas om, men väl politik. När jag bytte bana någon gång på slutet av 1990-talet och valde politiken framför journalistiken trodde jag inte att jag någonsin skulle förverkliga min barndomsdröm. Det känns därför extra spännande och lite som att cirkeln är sluten.

För ett år sedan bestämde jag mig för att återvända till politiken och sa upp mig från mitt jobb på Stiftelsen Lantbruksforskning för att jobba på Liberalerna i Stockholms län. Jag har haft ett otroligt roligt år med massa spännande arbetsuppgifter och en valrörelse på det. Därför är det såklart med viss sorg i hjärtat jag lämnar jobbet och de fantastiska medarbetarna. Med tanke på att jag inte försvinner så långt, kommer våra vägar att korsas igen och det snart.

För bloggen kommer det oundvikligen att bli vissa konsekvenser. Feministbiblioteket kommer att finnas kvar och bjuda på boktips och läsutmaningar, men det kommer inte att bli samma intensitet som tidigare. Jag har skrivit ett inlägg varje dag här sedan den 1 december 2019 och jag lovade att hålla i det under hela pandemin. Nu är pandemin över och en publiceringstakt på ett inlägg om dagen är tyvärr inte förenligt med ett jobb som chefredaktör på en tidning.

Jag kommer att pröva mig fram och hoppas kunna hitta en bra form för bloggen framöver, för jag är inte redo att lägga ner den nu. Det som gett mig energi på kvällar och helger, vill jag fortfarande ska göra det. I tidningen kommer jag att skriva mycket kulturartiklar och självklart kommer jag att dela dem här också. Ni blir inte av med mig och de flesta av er är nog ändå inte inne här varje dag, så kanske märks ingen större skillnad. Eller så gör det det och då får det vara ok det också.