Vad jag ljög om

Kuala Lumpur

I förrgår hakade jag på utmaningen Fyra sanningar och en lögn och nu tänkte jag avslöja svaret. Jag gjorde en fuling för det var, skulle kan kunna säga, fyra sanningar och en halvsanning. Lögnen har nämligen hänt, men inte mig.

  • När jag var i Ghana en gång och bevittnade en valkampanj blev jag haffad av polisen för olovligt kampanjande. Det var inte tillåtet för utlänningar att bära partisymboler och jag blev förd till ett skjul som fungerade som polisstation. Efter lite snack blev jag släppt och möttes av en hel by som följde dramat.

Vi var fyra stycken som haffades och det var mer komiskt än läskigt faktiskt. Hela byn verkade vara mest roade. Vi hade med oss en värd som hela tiden skrattade så vi fattade att det mest var för att skrämmas.

  • När jag var i Vitryssland blev jag medsläpad till en bastu som låg i en gammal nedlagd industrilokal. Där initierade en naken kille ett samtal om feminism. Eftersom han inte talade engelska tolkade en kompis till honom som var alkoholist samtalet som blev tämligen komiskt.

Jodå, jag har varit i Vitryssland och diskuterat feminism med en naken vitryss och minns att jag tänkte att detta kunde vara ett av det mest bisarra ögonblicken i mitt liv. Jag skulle någon timma senare uppelva något om möjligt ännu mer bisarrt, nämligen att få bevittna min kompis utanför bastuns omklädningsrum i den kalla industrilokalen (det var oktober) spela pingis med en annan naken (och stupfull) vitryss.

  • När jag skulle åka till Wien med buss hade jag totalt glömt att man skulle ha pass med sig. När jag kom på det chansade jag och det höll hela vägen ner till tjeckiska gränsen där jag blev avslängd. Men jag tog mig ändå till Wien på omväg via Tyskland och in i Österrike där man inte behövde pass, fastän detta var före Schengen.

Detta har inte hänt mig så det är lögn! Dock hände det min kära och då inte särskilt beresta vän Rasmus när han var på väg till mig som bodde i Wien.

  • När jag skulle åka till Boracay i Filippinerna fick jag boarda ett plan och sitta på det ganska länge utan att det startade. Fick sedan reda på att det inte kunde avgå och fick gå av planet. Efter att en buss kört runt på alla passagerare några varv på flygplatsen fick alla boarda samma plan igen och flyget lyfte till en annan destination, en och en halv timmes resväg ifrån vår ursprungliga destination.

Japp, har hänt och jag berättade om det här.

  • När jag var i Kuala Lumpur råkade vi ofta ut för att taxichaufförer försökte blåsa oss på priset. En kille körde oss till en bar på kvällen till överkomligt pris. Dagen efter försökte vi åka taxi igen och en kille försökte få oss att gå med på en hutlös summa och vi argumenterade lite ända tills vi såg att det var samma chaufför som kört oss kvällen innan!

Nu är Kuala Lumpur inte så stort som många tror (inklusive jag själv), bara något mindre än Stockholm. Men ändå. Samma taxichaufför två kvällar i rad var rätt häpnadsväckande.

Klassiska kvinnor oktober

Klassiska kvinnor

Så då var det dags igen att sammanfatta klassiska kvinnor-läsningen. nu har vi peppat varandra i nio månader och jag tänkte att det nu vore på sin plats att sammanfatta och strama upp lite. Ni har året ut på er, men är det någon som hoppar av så säg gärna till så kan jag lotta ut tidigare.

Ett bokpaket står på spel och kriterierna är att läsa tre böcker från den feministiska kanonen samt två andra. De flesta läser klassiska kvinnor hela tiden och kommer med råge att klara de två övriga, så här kommer en sammanställning om hur läget är just nu:

CRM Nilsson har klarat utmaningen:
Purpurfärgen
Utrensning
Ett eget rum
Kris

Sannas bokhylla har klarat utmaningen:
Rädd att flyga
Min mosters migrän
Utrensning

Bokdivisionen har läst två:
Det mest förbjudna
Pippi Långstrump

Jesper Svensson, som inte läser så många kvinnor, har läst två övriga samt två ut kanonen:
Bitterfittan
Utrensning

Eli läser och skriver har läst en:
Till försvar för kvinnans rättigheter

Majes har läst en:
Under det rosa täcket

Frida läser har läst en:
Män kan inte våldtas

Tingting har läst en:
Utrensning

Uppdatera gärna om jag har missat något! Hur går det för er andra?

A room of my own
Det möra tornet
Hanneles bokparadis
Havsdjupets sal
Lyrans Noblesser
Sannas bokhylla
Violens boksida

(Jag har för mig att en av er har hoppat av, ber om ursäkt för att du är med bland länkarna, men jag kan inte komma på vem det var och hittar inget i kommentarerna.)

Min egen lista ser hut såhär:

Françoise Sagan – Bonjour tristesse
Gerda Antti – Jag reder mig nog
Gun-Britt Sundström – Maken
Inger Alfvén – Dotter till en dotter
Isabel Allende – Kärlek och skugga
Karin Johannisson – Den mörka kontinenten
Kerstin Ekman – Häxringarna
Kerstin Thorvall – När man skjuter arbetare
Majgull Axelsson – Aprilhäxan
Mare Kandre – Aliide, Aliide
Marguerite Duras – Älskaren
Mary Shelly – Frankenstein
Monika Fagerholm – Diva
Sara Lidman – Hjortronlandet
Syliva Plath – Glaskupan

Har två från kanonen olästa fortfarande. Skärpning gäller!

Bok- och biblioteksmässans sajt september 2014

Nu är min text borta från Bok- och biblioteksmässans sajt och nu förevigar jag den här:

Hanna Lager

Månadens bloggambassadör är Hanna Lager som har bloggen Feministbiblioteket.

Bokmässan närmar sig! Vad tänker du absolut inte missa på mässan i år?
– Eftersom det är ett brasilianskt tema så vill jag inte missa att gå på något seminarium om brasilianska kvinnliga författare. Jag vill även lyssna på katalanska kvinnor eftersom det inte bara är ett tema på bokmässan, utan även har varit ett litettema på min blogg under våren.

Förbereder du dig inför Bokmässan på något särskilt sätt?
– Jag har beställt Feministbiblioteket-knappar, köpt nya t-shirtar och försöker att läsa så många författare som kommer som jag bara kan.

Som namnet på din blogg antyder får feministisk litteratur stort utrymme i det du skriver. Hur väljer du vilka böcker du ska skriva om?
– Om jag ska vara ärlig så väljer jag inte så mycket, det flesta böckerna kommer till mig på ett eller annat sätt i alla fall. Jag söker ofta på nätet efter kvinnliga författare eller feminister i olika länder i världen och hittar jag någon intressant så lånar jag en bok av henne på bibblan. Jag har gått från att bara läsa feministisk litteratur till att läsa litteratur av och om kvinnor från hela världen. Jag läser också gärna nyutkommet. Egentligen gör jag inga medvetna urval, utan har en naiv förhoppning att jag kommer att kunna läsa allt jag vill.

Vilka tre feministiska verk bör ingen levande människa missa att läsa, och varför?
– Oj, det finns många bra, men många har också åldrats och läses kanske mest av historiskt intresse idag. Men jag ska nämna tre böcker från tre olika tidsepoker, som ingen borde missa. Pennskaftet av Eli Wägner om rösträttsrörelsen, relationer och sex före äktenskapet från 1910 är en riktig klassiker. Den ger en historisk inblick och är på många sätt före sin tid och det är kvinnor som Wägner som banade vägen för feminister senare. Egalias döttrar av Gerd Brantenberg är en rolig bok från 1977 där det är kvinnorna som har makten och männen som bara tänker på sitt utseende och tar hand om barn. Oavsett hur mycket kritik man kan rikta mot den idag så ger det fortfarande en tankeställare. Slutligen Sofi Oksanens Utrensningfrån 2008 är en riktigt bra feministisk roman om trafficking och om livet i Sovjetunionens Estland. Stor litteratur helt enkelt.

Skriver du någonsin om litteratur som ligger utanför den ”genren”?
– Jag skriver ibland om böcker jag läser vid sidan om, men böcker skrivna av kvinnor är ganska många så det finns inte tid för så mycket mer. Jag försöker läsa alla nobelpristagare och tar ett decennium i taget. Jag redovisar för vad jag har läst på nobeldagen.

Till sist, vad gör du när du inte läser och bloggar?
– Jag hänger helst med min lilla familj som består av man och min treåriga son. Jag reser gärna mycket och långt, även med barnet. På vardagar jobbar jag som webbredaktör på Folkpartiets riksdagskansli.

Mitt möte med Lidija Dimkovska

Lidija Dimkovska ska läsa en dikt

Jag väntar förgäves på att Lidija Dimkovska ska läsa en dikt.

I augusti fick jag ett mejl från den makedonska poeten Lidija Dimkovska. Hon hade läst att jag gillade hennes dikter och ville träffa mig på bokmässan. Otroligt roligt tyckte jag och vi bestämde en tid. Mitt möte med henne blev inte bara ett möte med en fantastiskt trevlig och varm person, utan också en inblick i hur livet är för de författare som drömmer om att ges ut på andra språk och som gör allt för att marknadsföra sig och synas. Det finns de författare som inte har draghjälp från något svenskt förlag och som inte får möjlighet att prata på olika seminarium.

Det är inte lätt för en makedonier utan formella åtaganden att roa sig på en svensk bokmässa. Förutom English bookshop och några seminarium på engelska finns det inte mycket man kan göra. Alla böcker är ju på svenska och många programpunkter likaså. I den makedonska montern försökte man få Sverige intresserad av makedonsk litteratur och de ordnade en del programpunkter som inte fanns att finnas i mässplaneraren. Jag gick dit för att lyssna på diktuppläsning med Dimkovska.

Jag skulle aldrig få höra Dimkovska läsa någon dikt eftersom jag hade ett seminarium klockan fyra som jag kände mig tvungen att gå på (det enda brasilianska jag skulle hinna med) och diktuppläsningen, som skulle börja klockan tre, började tjugo över med en fem minuter lång presentation av diktaren Kennet Klemets som även skulle översättas till makedonska. Efter det läste Klemets hela sin bok. Det tog en kvart. Sedan skulle den översättas. Efter att ytterligare en svensk poet kommit för att läsa en dikt var det Dimkovskas tur. Då var klockan fem i fyra och jag var hoppfull ända tills jag insåg att hon också skulle få en fem minuter lång presentation. Jag gick.

Hela arrangemanget var verkligen typiskt. De ville så mycket, men det blev så fel. Monterprogram måste vara korta och anpassade efter att folk stannar till en liten stund. Att låta en svensk poet läsa en hel bok gagnade knappast den makedonska litteraturen. Jag hoppas ändå att Dimkovska hittar ett förlag som vill översätta hennes romaner och att jag snart ska kunna läsa dem på svenska. Om inte så får ja läsa dem på engelska!

Jag hann aldrig med att göra någon intervju med henne under mässan, men gör det mejlledes nu efteråt. Jag återkommer om det!

Den makedonska poeten Lidija Dimkovska

Lidija Dimkovska i den makedonska montern. September 2014.

Recension: Hustvedt, Siri, Den lysande världen; 2014

Den lysande världenEfter Sommaren utan män har jag inte läst fler böcker av Sir Hustvedt och jag hade högt ställda förväntningar på hennes nya, Den lysande världen. En intelligent deckare i New York-miljö, sas det, och det lät riktigt, riktigt bra.

Harriet Burden, även kallad Harry, är konstnär och lever i New York. Hon är trött på att kvinnor och män inte hyllas på samma sätt i konstnärskretsar och kommer på det bästa experimentet. Hon låter tre män ställa ut hennes konstverk och inväntar reaktionerna. Resultatet av hennes trick blir inte riktigt vad hon väntat sig. Genom hennes anteckningsböcker intervjuer med olika personer samt artiklar och notiser vävs historien ihop och läsaren får en bild av vad som hänt.

Det var verkligen en intelligent historia, men kanske för smart för mig. Jag fängslades aldrig av historien och störde mig mest på att det var en massa fotnoter som jag gissar att jag borde ha läst. Den feministiska biten av boken är givetvis lysande och hela idén med att låta män ställa ut en kvinnas alster är briljant, men det räcker inte för att det ska bli en underhållande roman. Jag tyckte den var så tråkig att om jag fått boken (min letto) stulen så hade jag inte brytt mig om att läsa ut den. Jag är ledsen att jag missade Siri Hustvedt på bokmässan, kanske sa hon något som hade kunna bringa klarhet i denna märkliga roman.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Norstedts

Fyra sanningar och en lögn

Nu är de fredagskväll och vad passar då bättre än att köra en lite oseriös frågesport? Efter ett kul inlägg av Lyran på Kulturkollo hoppar jag på Fyra sanningar och en lögn. Nu frågar jag er kära läsare, vad av nedanstående är inte sant? Jag har listat fyra sanningar och en lögn.

  • När jag var i Ghana en gång och bevittnade en valkampanj blev jag haffad av polisen för olovligt kampanjande. Det var inte tillåtet för utlänningar att bära partisymboler och jag blev förd till ett skjul som fungerade som polisstation. Efter lite snack blev jag släppt och möttes av en hel by som följde dramat.
  • När jag var i Vitryssland blev jag medsläpad till en bastu som låg i en gammal nedlagd industrilokal. Där initierade en naken kille ett samtal om feminism. Eftersom han inte talade engelska tolkade en kompis till honom som var alkoholist samtalet som blev tämligen komiskt.
  • När jag skulle åka till Wien med buss hade jag totalt glömt att man skulle ha pass med sig. När jag kom på det chansade jag och det höll hela vägen ner till tjeckiska gränsen där jag blev avslängd. Men jag tog mig ändå till Wien på omväg via Tyskland och in i Österrike där man inte behövde pass, fastän detta var före Schengen.
  • När jag skulle åka till Boracay i Filippinerna fick jag boarda ett plan och sitta på det ganska länge utan att det startade. Fick sedan reda på att det inte kunde avgå och fick gå av planet. Efter att en buss kört runt på alla passagerare några varv på flygplatsen fick alla boarda samma plan igen och flyget lyfte till en annan destination, en och en halv timmes resväg ifrån vår ursprungliga destination.
  • När jag var i Kuala Lumpur råkade vi ofta ut för att taxichaufförer försökte blåsa oss på priset. En kille körde oss till en bar på kvällen till överkomligt pris. Dagen efter försökte vi åka taxi igen och en kille försökte få oss att gå med på en hutlös summa och vi argumenterade lite ända tills vi såg att det var samma chaufför som kört oss kvällen innan!

Recension: Lagerlöf, Selma; Kejsarn av Portugallien; 1914

Kejsarn av PortugallienSelma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien läste jag när jag gick på gymnasiet och den har verkligen lämnat djupa spår. Vi har precis avslutat första delen i bokcirkeln Tretton nobelpristagare och diskuterat boken.

Jan i Storlycka och hans Kattrina är tämligen gamla när de får en liten dotter. Hon blir sin fars ögonsten från första stund. Han älskar henne av hela sitt hjärta och blir så olycklig när hon reser till storstaden för att finna lyckan att han sakta men säkert blir galen. För att hantera saknaden efter dottern fantiserar han att hon är kejsarinna av Portugallien och han är kejsare. En fantasi som han tror är sanningen. De flesta i hans omgivning väljer att spela med, fast alla egentligen vet vad som hänt.

Det finns många dimensioner av den här boken, som vi har diskuterat i cirkeln och som jag har skrivit om här. För mig är det pappans kärlek till sitt barn som är det som jag har burit med mig hela tiden. Och det tragiska i att dottern hade tagit emot med öppna armar hur hon än kommit hem. Jag har inte läst jättemånga Selma Lagerlöf, men Kejsarn av Portugallien är definitivt den bästa av dem jag läst (mycket bättre än Gösta Berlings saga, som inte riktigt var min typ av bok). Intressant att hon skrev den här fantastiska boken EFTER att hon fick nobelpriset.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Mitt möte med Care Santos

Care Santos

Jag är inte helt klar med alla mina upplevelser från bokmässan. Jag läste mycket spanskt och katalanskt före mässan (se semesterutmaningen och röster från Katalonien). Care Santos var en författare jag läste och imponerades av.

Precis som i seminariet där Núria Amat deltog, verkade det finnas meningsmotstånd om Kataloniens självständighet mellan Santos och mannen på bilden, Albert Sancez Piñol. Ämnet för dagen var språket och att de alla bor i ett land där deras modersmål inte är landets huvudspråk. Santos känner att båda språken är hennes och hon har skrivit både på spanska och katalanska. De senare böckerna är skrivna på spanska för att nå en bredare publik (Latinamerika). Alla böcker på katalanska översätts inte till spanska. Santos översätter annars sina egna böcker. Det händer att hon råkar byta språk mitt i en bok, så bekväm är hon med båda språken.

Care Santos är på gång med Längtan efter choklad på svenska.

Sanchez Piñol är den som värnar mest om det katalanska språket, men har skrivit en bok om Barcelona på spanska, vilket roade de andra i panelen.

Najat El Hashimi var också med. Hon är född i Marocko 1979 och kom till den katalanska staden Vic 1987. Familjen hade då ingen aning om att de språk de fick lära sig i skolan inte var spanska. Idag är hon otroligt mångspråkig. Hon talar ett berbiskt språk med sina föräldrar, spanska med sina syskon och katalanska med sina barn. Varför hon pratar spanska med syskonen vet hon inte, men katalanska med barnen var ett måste då hon kände att det inte fungerade med modersmålet.

Najat El Hashimi kommer förhoppningsvis också på svenska, annars får jag läsa henne på engelska. jag var nära att köpa en bok av henne.

Veckans feminist: Emma Watson

Emma Watson Kort fakta

Född 1990 i Paris som brittisk medborgare.
Blev känd som elvaåring när hon spelade Hermione Granger i Harry Potter.
FN:s goodwill-ambassadör.

Emma Watsons feministiska gärning

Emma Watson är född i Paris av brittiska föräldrar. Hon var tidigt intresserad av teater och skådespeleri och 2001 fick hon rollen som Hermione Granger i Harry Potter-filmerna vilket gjorde henne världsberömd.

Efter den sista filmen, som gick på bio 2011, har hon fortsatt med skådespeleriet. Hon har också blivit en medveten feminist och är av FN utsedd till goodwill-ambassadör. Hon ansvarar för HeForShe-kampanjen som har som syfte att få fler män att engagera sig i jämställdhetsarbetet. Under sitt relativt nya, men redan berömda, tal i FN:s högkvarter i New York, sa hon bland annat: Ask yourself – If not me, who? If not now, when? I talet säger hon också att hon varit feminist sedan hon var åtta år och människor i hennes omgivning tyckte hon var för ”bossy”.

Se hela talet nedan.

Emma Watson och jag

Jag har sett alla Harry Potter-filmerna (efter jag läst böckerna förstås!) och tyckt att hon gjort en bra insats som Hermione, men sedan har jag inte haft så mycket åsikter om henne. Jag tycker att det är bra att hon lyfter jämställdhetsfrågan och min åsikt är att det är bra ju fler vi får med på tåget.

Film med Emma Watson som jag sett och skrivit om

Harry Potter

Mitt möte med Sabine Gruber

Sabine Gruber

Jag lyckades, jag genomförde en intervju på tyska med den italiensk-österrikiska författaren Sabine Gruber. Jag klarar att småprata på tyska, men att skriva intelligenta frågor var betydligt svårare. Hade det inte varit för fantastisk hjälp av min vän Patrizia som är tysk boendes i Sverige och som är en fena på svenska och givetvis också på tyska så hade det blivit betydligt tuffare.

Vi hade ett trevligt samtal och jag är glad att ha fått träffa henne! Tack till Jörn Lindskog som förmedlade kontakten.

Jag måste få lite tid på mig att skriva ihop en bra text av intervjun och förmodligen be några av mina tysk-svensk-språkiga kompisar hjälpa till med översättning av några begrepp som jag inte förstod. Håll ut, jag lovar att bli klar snart!

Läs hennes bok Mira och Irma.